Litet hus vid skogens slut
Liten Jenny tittar ut
Jimmy stapplar fram så fort
Bankar på dess port
Hjälpa! Hjälp för fasen mig!
Annars skiter jag ner mig!
Kom, ja kom till toan in
Töm nu tarmen din

Den versionen sjunger de knappast på förskolan. Men jösses, varför tar detta aldrig slut?
Idag kom goda nyheter! Provsvaren visar att jag INTE drabbats av campylobacter. Det var ju en lättnad, då behöver vi inte oroa oss för att twinsen drabbats. Men då återstår ju en sak, vad tusan är det vi råkat ut för?
Efter en diskussion om dessa campylobacter och mitt negativa avföringsprov, så gav de på vårdcentralen mig idag en alldeles egen diagnos. Inflammerad slemhinna. Detta har troligen orsakats av en vanlig magsjuka som jag då drabbats av förra veckan. Och inflammationen gör att magen ej fungerar perfekt… No shit Sherlock! Det tråkiga med detta är att det förmodligen tar minst en vecka till innan inflammationen är borta. Men att så fort jag inte behöver springa på toaletten och ej är som en eldsprutande vulkan, så ska jag nog kunna jobba igen. Tack så mycket, verkligen…

Hur mår Nova efter sin flygtur till sjukhuset härom dagen då? Bra, måste jag ändå säga. Man ser på henne att öroninflammationen irriterar förstås, och hon är lite febrig till och från. Idag bjöd hon dessutom på en märklig titt-ut lek. Hon stod i dörröppningen och gömde enbart sitt lilla huvud bakom väggen, så hela hon syntes ju nästan hela tiden. Sedan kikade hon fram… Titt-ut! Inte mycket till överraskningsmoment då inte…
Så hon är på gott humör och försöker deltaga i den vardagliga leken här hemma. Och hon visar gärna upp sin mjukis Bamse som hon fick i helikoptern på väg till sjukhuset. Eller ”Bajse” som Theo säger hela tiden…

Theo är väldigt förtjust i musiken som spelas i alla intron till de olika barnprogrammen de tittar på. Själva programmen är inte så intressanta, utan han vill höra musiken om och om igen. Några favoriter är Rorri Racerbil, Timmy Lamm, Dora Utforskaren och Kom igen Diego. Den sistnämnda är hemsk! Musiken är taktfylld, och även Nova diggar med. Men, så fort den där Diego öppnar munnen så låter det hemskt! Han har en så otroligt jobbig och irriterande röst, som om han hade rumpan fullproppad med flirtkulor eller något liknande. Men tack och lov så brukar de inte titta så mycket på barnprogrammen, utan nöjer sig mest med musiken. Det är oftast jag som sitter ensam kvar och lägger massor av negativ energi på att tycka illa om Diegos röst…

Sedan har vi ju det som hände igår. Vi hade satt oss till bords och skulle äta middag. I vardagsrummet stod nu TV:n fortfarande på, och nu hörde vi Teletubbies som sjöng ”Huvud, axlar, knä och tå”. Som av en reflex så började twinsen sjunga med och göra rörelserna till låten. Resultatet blev såklart väldigt kladdiga barn och det fick bli en sanering inne i duschen efter middagen…

Så, mycket mer har det inte hänt här hemma. Det blir så när man är hemma hela dagen, lite småtråkigt. Men ni övriga, se till att ta vara på dagen lite bättre än mig. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Jenny. Hon suckade lite över röran här hemma när det låg leksaker över hela golvet. Så då hörde jag henne när hon försökte lära barnen att ”var sak har sin plats”!
Tänk om det även gällde Jenny själv och vårt kök, där hamnar inte alltid rätt sak på rätt plats om ni frågar mig. Och då ska vi inte tala om hur det kan se ut i kylskåpet. Dagens i-landsproblem…