I helgen var det knattelopp för barnen, och de sprang i samma lopp i år för första gången!

Som vanligt var det mycket annat som hände vid Hammarbybacken kring detta. Barnen fick prova lite olika saker som handboll, köra små elbilar, hoppa på en lång luftfylld studsmadrass och testa olika hinderbanor. Sedan kunde man hälsa på Spider-man och även prinsessorna Elsa och Anna från ”Frost” som gick runt där bland barnen, de höll även i lite uppvärmning inför loppet också. Det gick också att skaffa ansiktsmålning till barnen för en liten peng, och det ville de ju ha såklart.

Under själva loppet så höll de ihop hela vägen fram till mål, och vi vuxna behövde inte springa med barnen i år. Tack för det! Så vi väntade vid mållinjen där de kom inspringande, och där fick de ta emot sin medalj som de stolt bar runt halsen efteråt. Det doftade ibland lite illa från reningsverket som ligger precis bredvid backen, något Nova kommenterade som hon ju alltid gör när det är något som luktar illa.

– Fy vad det luktar illa här. Det luktar värre än fy Fabian! Muttrade hon besvärat och höll för näsan.

Sedan följde barnen med Jenny hem till deras mormor för att äta hamburgare. Jag åkte hem och fortsatte göra klart i barnens rum. De har fått ett nytt skrivbord och min gamla TV som de kan använda till att spela TV-spel på och lite sådant. Det börjar bli ordning där inne nu och de sitter gärna där och ritar och leker. Tidigare så var de alltid i vardagsrummet där de har ett annat litet soffbord som de suttit vid när de ritat och pysslat. Men nu har det mest blivit ett pysselbord för pärlor och sådana saker, och så ritar de vid sitt nya skrivbord istället. De verkar få lite mer lugn och ro på det viset, och det blir inte heller en lika kaotisk röra som när de sitter vid samma bord. Freja gillar att sitta vid skrivbordet och rita och pyssla, Theo väljer gärna att spela TV-spel nu när han kan göra det utan att behöva vänta på att TV:n i vardagsrummet ska bli ledig. Och Nova, ja hon lallar runt och gör lite som hon vill. Hon kan sitta och spela med Theo en stund, sen så hör man att de inte riktigt kommer överens och då kan Nova ligga upp och ner och spela. Vilket inte går så bra och då blir Theo irriterad, men då kan hon gå till Freja och kolla vad hon gör istället. Ibland sätter hon sig och ritar med henne en stund eller så kommer hon och umgås med mig. Alla verkar harmoniska i alla fall och har något att göra. Familjen när den är som bäst!

Jag passade även på att titta på fotbollsmatchen mellan Djurgården och Elfsborg i söndags som slutade 2-2. Vi säger inte mycket mer om det än så. Eller jo, det var en bra upphämtning från 0-2 underläge att ändå få till ett kryss i den matchen. Men mer än så behöver sägas…

De ringde från skolan igår och berättade att Nova fått en gunga i ansiktet. Hon var jätteledsen och hennes fritidsledare trodde att hon dessutom bitit av en tand. Jag skulle ändå nästan sluta för dagen så jag skyndade mig dit, eller försökte i alla fall. Vad är oddsen, att på en strecka på knappt en mil mellan mitt jobb och barnens skola, så ska jag behöva hamna bakom två bilolyckor. Nu kanske det verkar drygt av mig att värdesätta min egen framfart mer än de som kanske skadades i olyckorna. Men det var inte den sortens olyckor, det var en lastbil och en buss som fått problem. Tyvärr på helt fel ställen för att trafiken skulle kunna flyta på bra, så det blev ett tvärt stopp och långa köer. Men när jag tillslut kom fram till skolan så verkade allt bra med Nova, hon satt med sin fritidsledare på en soffa och väntade. Theo berättade om hur läskigt det var när Nova blödde på läppen. Och Nova själv förklarade det hela som att hon trodde hon skulle dö. Så ledsamt att höra, det var nog väldigt obehagligt för dem båda. Men som sagt, hon mådde snabbt bättre och verkade sen helt ha glömt bort vad som hänt.

Freja upplyste mig om att Theo flossar. Ni har kanske hört talas om den dansen eller vad man ska kalla den för, jag tror Samir & Viktor gjorde det på Melodifestivalen i år när de var med där eller något liknande. Man står i alla fall och guppar och skakar som om man drog en osynlig handduk mellan benen fram och tillbaka, lite som att använda tandtråd. Därav namnet skulle jag tro. Men vi har nu uppmärksammat att när Theo är rastlös eller lite nervös så börjar han flossa, jättegulligt! Jag försökte flossa lite själv men det var ingen vacker syn, så då självutlöstes något sorts varningssystem i min kropp som gjorde att jag fick ont i ryggen. Därmed slapp omgivningen uppleva och ta skada av det oförskämda försöket från min sida att vara en trendig och ”down with the kids”…

Någon som absolut inte är ”down with the kids” är ju Donald Trump. Eller jo på ett sätt så är han nog ”down with the kids”, men att kalla det för det vore en förolämpning mot alla kidsen. Han är rätt omogen för sin ålder, tycker ni inte det? På tal om USA så hörde jag att senatorn John McCain avlidit. Jag är inte så insatt i vem han egentligen är eller vad han står för. Han är en gammal pilot som stred i Vietnamkriget och som suttit fängslad där under flera år, något som Trump starkt ifrågasatte. Han gillar inte de som tas till fånga, han hade inte mycket till övers för dem. Så sa han under sin presidentkampanj, men frågan är om han själv ens var där? I Vietnam alltså, har ingen koll men jag skulle knappast tro det. Men herr McCain var i alla fall där, och han var på senare år en republikansk senator som jag förstod det. Han tycks ha varit en ödmjuk och uppskattad sådan, som även varit omtyckt av de demokratiska presidenterna Bill Clinton och Barrack Obama. Dessa önskade han skulle närvara på hans egen begravning, men inte Donald Trump. Det var han tydligen väldigt tydlig med och skrev det i sitt testamente, att Trump inte får komma. Haha, ska man kalla det för matchboll till John McCain kanske? Sorgligt är det i alla fall när goda människor lämnar oss. R.I.P. John McCain…

Det var allt för idag, på fredag väntas det regn när vi ska till Gröna Lund. Muntert, men vi får dricka oss varma och njuta av musiken som Europe ska bjuda på där under sin konsert. CARRIE! CAAAAARRIE!!! Så kommer Mogge att låta på fredag, haha! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den snåla f*n som snodde mina torkarblad på bilen och som sedan satte dit sina egna gamla söndervispade skitblad från Biltema. Hur jag upptäckte detta? Ja ena torkarbladet lossnade plötsligt på motorvägen när jag behövde torka bort regnvattnet från vindrutan i 100 km/h. Märkligt att jag ska behöva råka ut för detta, så tack för en bra bytesaffär… NOT!

Om några veckor så stänger vallokalerna i Sverige och då får vi se vilka som kommer regera landet i de kommande fyra åren. Är det någon mer än jag som ledsnat på politikernas uppförande redan nu?

I hela mitt liv så har jag röstat långsiktigt, jag har alltid tänkt framåt för mina barns och kommande generationers skull. Men det som ofta låter bra blir ju sällan det eftersom regeringar byts ut och löften inte alltid hinner infrias. Så nu i detta val, så kommer jag för första gången tänka ”vad är bäst för Sverige just nu”. Vad behöver vi göra nu, inte längre fram utan NU! Det är nog mitt tips till er andra som har svårt att bestämma er för hur ni ska rösta. För problemen vi har i samhället just nu kräver också en lösning omgående, om än långsiktigt så behöver det ge snabba resultat. Annars kommer välfärd och miljö ta skada, medan hat och segregation kommer att växa. Det är vad jag tror.

Jag har aldrig varit socialdemokrat, men välkomnade ändå många av deras förslag inför förra valet. Men som vanligt så låter det mesta väldigt bra när de ska införa sina förändringar, och de lovar så mycket. Men efter fyra år så är jag bedrövligt besviken på vad de åstadkommit. De har absolut gjort bra saker, men det som jag ansåg vara de viktigaste punkterna att förändra ur mitt perspektiv där gjorde denna regering ett riktigt magplask. Så detta valet är nog det svåraste jag varit med om hittills, för jag vet verkligen inte hur jag ska rösta. Jag har röstat på samma sätt hela mitt liv, det har alltid känts självklart. Men nu handlar det om så mycket mer än bara arbetslösheten och skatter med mera. Det känns som att det finns fem viktigare punkter i detta val som verkligen måste få till en förändring, och det är NU!

SKOLAN – Här upplever jag att det fortfarande finns massor att göra, båda i skola och på förskola. Det är stora klasser och barngrupper som verkar skapa en otrygghet bland barnen. Jag minns ju själv när jag gick i skolan, vi var väl mellan 20-25 elever i klassen, men man kände sig ändå sedd av läraren och fick alltid hjälp om man behövde. När jag gick min KBT-utbildning förra året så var det flera lärare i min grupp som berättade om vilka arbetsförhållanden de hade, och det var inte roligt att höra hur de får pressa sig själva till max varje dag för barnens skull för att skolan ska fungera relativt bra. De gjorde det för barnen och för att det gör skillnad, men de måste få fler lärare och vuxna som avlastar dem och hjälper till. Och skolledningarna runtom i landet måste verkligen lyssna på lärarnas behov, det är ju ändå de som har den dagliga kontakten med våra barn och vet vad barnen behöver. Så här vill jag se fler satsningar från regeringen, och det ska ske i riktning med hur lärare och elever vill ha och vad de behöver. Och INTE vad politiker TROR att lärare och elever behöver. Så till nästa regering vill jag säga – Lyssna, utvärdera och kom med bra förslag NU!

VÅRDEN – Ja vad ska jag ens börja. Jag lyssnade på Stefan Löfven i veckan när han pratade om hur bra den svenska vården är, att det är den fjärde bästa vården i världen. Men vad hjälper det om de som är i behov av vård inte får det? När vårdköerna är så långa att folk ibland faktiskt hinner dö innan de får hjälp. När vårdpersonalen har skrikigt efter bättre arbetsvillkor och fler personal i åratal, så kan jag inte förstå hur statsministern kan säga att vården är bra. Vården håller absolut hög klass för de som får den, men för vissa tar det ju en evighet att få vård. Detta har ju varit ett problem jättelänge, och därför blir jag besviken på honom i hans sätt att uttrycka sig när han inte vill ta på sig ansvaret för att vården inte fungerar som den är tänkt. De har ändå suttit vid makten nu i fyra år och lovade ju inför förra valet att ändra på detta och skyllde som vanligt allt på den tidigare Alliansregeringen. Men jag tycker inte det har blivit så mycket bättre. Att få åka in till akuten är fortfarande en fruktansvärt påfrestande upplevelse med flera timmars väntan och sedan får man träffa en stressad läkare i 10 minuter som förmodligen själv önskade att denne hade mer tid för sina patienter. Om en högre inkomstskatt är lösning på detta problem så tror jag många är beredda på att betala vad det kostar, för detta har ju varit en politisk fråga nu i hela mitt vuxna liv och det verkar fortfarande inte vara lösta. Satsa pengarna och resurserna som behövs NU! Det är ju nästan löjligt att när man blir sjuk eller skadad att man utöver oron över det, då dessutom ska behöva oroa sig över om man kommer få tillgång till rätt vård inom en skälig tid.

SÄKERHETEN – Den där kommentaren om att ”Sverige aldrig har varit tryggare” har ju använts flitigt på sociala medier som någon sorts ironi i samband med videoklipp på bilbränder och stenkastande människor. Jag tycker det blivit uttjatat, men förnekar inte att jag själv känner mig mindre trygg än tidigare. Jag är inte så orolig för mig själv, men för andra. Att mina egna och andras barn, ungdomar och vuxna ska utsättas för rån och våld. Det tråkiga är att respekten för andra människor många gånger helt tycks ha försvunnit, och tidigare kunde det räcka om någon vuxen sa ifrån om de bevittnade hot eller en misshandel eller liknande. Alla gjorde det inte, men nu gör definitivt färre det på grund av rädslan att själva råka illa ut. Och jag förstår det, för jag tycker det blivit brutalare och våldsammare i samband med brott. I min ungdom så kunde man bli hotad eller rånad under knivhot, men fick de vad de ville så skadades man oftast inte och sedan lämnade gärningsmannen platsen. Nu verkar man ju bli misshandlad i vilket fall som helst, sen blir man rånad. Och det florerar fler och farligare vapen på gatorna än tidigare. Jag vet inte hur man ska få bukt på detta, men det måste ju lösas omgående. Sen om det krävs fler kameror, nattvandrare, väktare eller poliser är upp till de som kan området att avgöra. Men de behöver ju ekonomiska hjälpmedel att lösa dessa problem så fort som möjligt, för annars tror jag att utvecklingen fortsätter fortare åt fel håll. Det låter dock som polismyndigheten är på rätt väg när det gäller organiserad brottslighet och gängverksamheter, men de skriker ju efter hjälp för att de är så underbemannade och inte hinner med. Att de måste prioritera värre brott som mord istället för våldtäkter eller våld i hemmet, det får ju inte bara vara så och det har jag uttryckt mitt missnöje om tidigare. Och jag tror att det är precis samma sak här, att detta är ett område som jag tror många är beredda att acceptera skattehöjningar på om man ser att det ger resultat. Men det krävs säkert mer än bara höjda skatter är jag rädd.

INTEGRATIONEN – Här har det ju aldrig riktigt fungerat för någon regering. Jag talar av egen erfarenhet efter att ha växt upp i Jordbro och Brandbergen, två väldigt invandrartäta områden med många kulturer. Och det finns större och värre områden än dessa runtom i Sverige. Jag menar inte att jag var livrädd under min uppväxt eller att invandrare var anledningen till att dessa områden var osäkrare. Men när problemen med kulturkrockar i skolor och på arbetsplatser lyftes fram så blev dessa människor direkt stämplade som rasister. Det kunde vara en ojämställd kvinnosyn eller liknande värderingar som vi som bor i Sverige inte delar och som för oss var problematiska. Invandrarkillar som inte tyckte att de behövde lyssna på kvinnliga lärare eller chefer och istället nedvärderade dem för att de var just kvinnor. Problemen som fanns då löstes aldrig för de som påtalade problemen var ju bara rasister, DET ÄR FAKTA och inget annat. Den mentaliteten hos politiker, som själva tog en promenad på eftermiddagen med en TV-kanal på ett torg verkade sedan plötsligt tro att nu kan de allt om problemen i dessa bostadsområden, och det var att rasismen måste bekämpas. Ja rasism ska bekämpas, alltid! Men det löste ju ingenting för varken de boende eller invandrare som senare kom dit. Utgångsläget var fortfarande alltid detsamma, möjligheterna likaså. Det krävs engagemang och satsningar för att alla ska känna sig delaktiga och kunna bidra till en förbättring. Men här vill jag även lyfta fram föräldrars ansvar, oavsett etnicitet eller liknande. Ha koll på era barn och ungdomar, för redan på min tid så ryktes de med i olagligheter och gäng. De ville oftast känna en tillhörighet till någon eller något, men fick sällan göra det. Men i dessa gäng så blev de uppmärksammade och uppskattade. Och jag vet flera som visste om att det de gjorde var olagligt eller fel, men de kände äntligen en delaktighet och de kände sig uppskattade. De fick respekt, något samhället inte visat dem tidigare. Och jag vet inte hur sanningsenlig den fakta är som presenterats där man ser en tydlig överrepresentation av olika våldsbrott och våldtäkter bland utrikesfödda. Men om det nu är så, varför är det så? Man kan ju inte bara börja hata invandrare för det, man får väl forska närmare på vad det beror på och sedan vidta åtgärder som fungerar och ger effekt. Blir så trött på alla kommentarer om att det bara är att ”skicka hem packet” eller ”ut med skiten”. Vad hindrar dem från att begå liknande brott där? Visst där kanske det inte ens klassas som ett brott, men jag tycker ändå att man bör tänka större än så. Sedan finns det fall där utvisning är en del av straffet för brott som begås här, då ska det självklart efterföljas.

Invandringen är ju därför en stor valfråga i årets val, där det blivit hårdare och stramare flyktingpolitik. Men jag tror det är för att de insett att det faktiskt behövs, Sverige och några andra få EU-länder kan inte dra detta stora lass själva utan alla medlemsländer MÅSTE hjälpas åt. Och det finns de länder som har det mycket kämpigare än oss kan jag säga till er som tycker att vi i Sverige tar emot alldeles för många flyktingar. Titta på bara på hur stora flyktinglägren är i exempelvis Jordanien, och hur många flyktingar som kommer med båtar till bland annat Grekland och Italien med flera som ligger i närområdet till de länder där krig och korruption härjar varje dag. Men man ska samtidigt värna om asylrätten, det är viktigt! Och jag är inte rasist, inte heller SD-sympatisör. Men jag tror på riktigt att om alla länder inom EU och övriga Europa skulle hjälpas åt bättre med detta så skulle även förutsättningarna för flyktingarna bli bättre. För detta är något som kostar mycket pengar och som ofta dessutom verkar ske på bekostnad av andra områden inom välfärden. Pensionärer, vård och skola tycks vara några områden som fått ta konsekvenserna av detta. Så nu är vi tillbaka till skattehöjningar igen, om det ger resultat som alla vi människor faktiskt får uppleva och se så tror jag de allra flesta är beredda att gå med på det. Men blir det skattehöjningar utan resultat så kommer problemen bara fortsätta växa, tror jag.

FÖRSVARET – Ja detta är kanske helt oviktigt för andra, men för de som är mer medvetna om vad som försiggår utanför och även i viss mån innanför Sveriges gränser så är detta en viktig fråga. Här har det ju skurits ner i försvaret under flera mandatperioder innan man nu började öka anslagen igen för att bygga upp ett starkare försvar. Och det är för att det finns skäl för det, att tro att vi lever helt skyddade och att vi inte har något att oroa oss för är inte längre den verklighetstro vi vaggats in i under början av 2000-talet. Att Ryssland skulle invadera Sverige har länge ansetts som osannolikt, och jag anser nog att det är så än idag. Men Ryssland har visat att de inte skyr några medel att ta det de vill oavsett sanktioner, och intresset för just Gotland är stort. Jag tror inte heller att de skulle ta Gotland ifrån oss, men de är närmare den verkligheten nu än de varit på många år. Och det sker även andra verksamheter innanför landets gränser som tycks komma på order från Kreml, att de försöker manipulera svenska folket med missvisande sanningar och fakta som vi tror kommer från svenska källor är bara ett exempel. Allt för att gynna dem själva, och valet nu i höst är nog av stort intresse för dem såklart. De vill definitivt inte att Sverige får en regering som vill att landet går med i NATO, och gör nog vad som helst för att det inte ska hända. FAKE NEWS! Akta er för detta, för det är sannolikt den metoden de använder för att förvirra oss medborgare. Och för att skydda oss mot alla dessa sorters kränkningar och manipulationer så är det Försvarsmaktens jobb att stoppa dem från att det händer. Men vi behöver även rusta upp igen för att kunna försvara oss om något faktiskt skulle hända, och vi såg ju vilken fantastisk insats Försvarsmakten gjorde i somras med alla skogsbränder. De gör ju så mycket mer än springer runt med AK5:or och skjuter ute i svenska skogarna! De skyddar våra gränser, bevakar våra intressen och hjälper till med stora insatser vid alla sorters katastrofer. Inte minst räddningstjänsten var oerhört tacksamma för den organiserade och effektiva hjälp de fick vid skogsbränderna i somras, och förklarade verkligen hur viktig deras insats var där. Det är sådant som många inte tänker på, att de faktiskt är till större nytta än vi tror i alla avséenden. Så här behövs också mer pengar och resurser för att förnya och utveckla försvaret, för det gynnar ju alla tycker jag.

Det var mina fem punkter som jag tycker är viktiga för mig i denna valrörelse. Men miljön då tänker ni kanske, är inte den viktig? Eller jämställdhetsfrågorna? Jo det är det såklart, men jag är av den uppfattningen att de är så pass viktiga att de inte ska behöva vara olika valfrågor. Miljöarbetet ska alltid gå framåt, men det tycker jag också att det gör i Sverige. Visst kan vi alltid göra mer, men här kan man inte bara stirra sig blind på vår nation utan det gäller ju verkligen att få med sig alla andra länder på detta. Inte minst i vårt närområde! Det känns säkert hopplöst många gånger när vi här gör massor för att motverka klimatpåverkan och annat här i Sverige, men så ser vi hur närliggande nationer kring exempelvis Östersjön fortsätter pumpa ut avfall och annat rätt ut i havet. Frågan behövs ta på allvar i hela EU och resten av världen, men samtidigt med sunt förnuft. Man kan inte heller förbjuda allt utan komplement eller alternativ som det görs idag. Då motarbetar ju bara folket detta för att de inte har några andra val, och utanför Stockholm så är dessa valmöjligheter färre och svårare att tillgå än vad våra politiker verkar förstå.

Och när det gäller jämställdhet och kvinnors rättigheter så är det lika självklart för mig det med att det inte ska behöva vara en valfråga. Här borde politikerna verkligen göra en stor insats ekonomiskt på alla sätt för att förbättra många kvinnors vardag. De möts av kränkningar och trakasserier varje dag för att det blivit normaliserat och accepterat, så får det fan inte vara! Och våld i hemmet måste ju vara bland det obehagligaste och hemskaste som finns, tänk er själva att inte ens ha någon fristad i ert eget hem på grund av en våldsam make eller liknande. Här är jag för dåligt insatt för att veta vilka åtgärder som behövs, men att åtgärderna behövs det förstår jag. Så gör satsningar även här, riktiga satsningar så inte hela Metoo-rörelsen faller i glömska. Allas rätt och lika värden är något som Sverige ska bli bättre på.

Jag har tidigare liknat riksdagen som en stor sandlåda där man beter sig illa mot varandra och visar dålig respekt inför folkvalda politiker. Man skojar på andras bekostnad och gör sig rolig över andras misstag i tron om att väljarna blir roade. Men jag är ganska säker på att fler än jag tröttnat på allt trams nu och vill se någon eller några som tar ordentligt ansvar. Lite som moderaternas Ulf Kristersson sa när han ville ha fler vuxna i rummet. Sen vet jag inte om han själv lever upp till det uttalandet, men tanken är i alla fall god och jag tror det är vad väljarna vill se och höra. Tänk vad kul det skulle vara om partiledarna pratade om vad deras eget parti vill förändra och vad de står för, istället för att svara på frågorna med vilka dåliga lösningar de andra partierna har på problemen. Då skulle jag faktiskt orka lyssna på en hel partiledardebatt tror jag. Och ta bara de senaste dagarnas ekonomiska granskningar av politikerna den senaste veckan, så fort någon politiker använt skattemedel felaktigt så blir den personen uthängd i media och totalt lynchad av de andra partierna. Vilket jag har svårt att ta på allvar när de själva förmodligen har samma problem inom sitt eget parti dessutom, det ska låta så bra och man skyller på andra för egen vinning. Veckan efter uppdagas det att någon inom dennes eget parti ha gjort liknande saker och då blir det plötsligt knäpptyst. Men som de flesta andra människor så synar vi ju politikerna när de står där och låter så duktiga, ”att sådant händer inte i vårt parti”, men det gör det ju såklart. Finns det något parti som inte har någon politiker som blivit uthängd efter en granskning? Jag minns då inget parti som kommit undan detta och därför blir det ju bara tramsigt när de fördömer andra partiers agerande vid sådana tillfällen. Städa upp i ert eget parti innan ni anklagar andra kan jag tycka, sen kanske vi människor tar er på allvar.

Jag välkomnar såklart dessa granskningar, för jag är övertygad om att skattemedlen används för privat bruk oftare än vi tror. Och de ska fasen inte komma undan med sådant! Hela systemet är ju genomruttet, för om någon blir utesluten ur riksdagen så får de ändå ersättningar och pensioner så de klarar sig utan problem. Men om en vanlig ”Svensson” skulle göra samma sak så blir ju konsekvenserna katastrofala. Istället för att ett parti står och spyr galla över något som någon annan gjort i ett annat parti så skulle jag välkomna att den skyldiges parti visar att de tar ansvar för vad som hänt, och vidtar åtgärder för att det inte ska kunna hända igen. Det skulle imponera mer på mig och vinna mitt förtroende, och kanske även min röst i september.

Långt blogginlägg, stor eloge till er som orkade läsa hela texten. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till partiledarna som tramsar istället för att ta ansvar för sig själva och sitt eget parti.

Nu är det på riktigt, barnen har nu börjat i sina klasser och ett nytt läsår väntar dem!

De började på fritids förra veckan, så de är ju redan inskolade kan man väl nästan säga. Men nu så började själva skolan, där nu Nova och Theo börjar i sin förskoleklass. Och Freja, hon börjar i ettan! Hjälp vad tiden har gått fort, men detta har hon sett fram emot nu att få börja i skolan ”på riktigt” som hon själv säger. Ni som läser bloggen ofta kanske minns hur hon i våras uttryckte sitt missnöje över att behöva gå i förskoleklassen. Hon hade ju lärt sig göra allt man kunde göra på den stora klätterställningen på skolgården, så då tyckte inte hon att hon behövde gå i skolan längre. Haha, så roligt resonemang!

Men nu går de alla tre på samma skola, och har klassrummen ganska nära varandra dessutom. Så de kommer träffa på varandra ute på skolgården om inte annat, och jag uppskattar smidigheten att bara behöva åka till en skola med alla barnen nu istället för två olika. Det går så smidigt allting, och de verkar alla tre ha väldigt roligt i skolan med sina klasskamrater så hämtningarna och lämningarna går förträffligt bra. Jag är så stolt över de små liven, de börjar verkligen bli stora nu känns det som.

Jag har beställt biljetter till ”Walking with dinosaurs” som kommer till Globen i oktober. Barnen har länge pekat på Globen när vi kör förbi där på dagarna och berättat att de vill gå in där. Så när jag visade dem att vi skulle se på dinosaurieshowen blev de såklart glada, men det stora jublet kom när jag berättade att det var på Globen vi skulle se showen.

Nu kanske det var lite ogenomtänkt av mig att berätta om detta redan nu när det är mer än två månader kvar tills vi ska gå dit, för nu frågar de ju varje gång vi åkt förbi Globen om vi ska dit snart. Ni vet lite som när man sitter i bilen under en lång bilresa och får höra ”är vi framme snart” ganska ofta. Men det ska bli jättekul, ser fram emot denna upplevelse med kidsen och att få köpa med oss en tam Velociraptor hem efter showen. För jag förutsätter att man får köpa dinosaurieägg med sig hem sen som man får vårda tills dinosaurien kläcks och sedan ta hand om tills den blir vuxen och kan börja jobba på en egen dinosaurieshow. Vi kommer att bli rika!

Vi tittade på fotboll hemma is söndags, när Djurgården spelade mot Kalmar FF. Det går ju inte riktigt Djurgårdens väg just nu, för att uttrycka sig milt. Kalmar tog ledningen med 1-0 och i halvtid så pratades det om en vändning av detta. Jag började heja på laget lite högre där hemma och barnen hakade på, nästa mål måste Djurgården göra. Kom igen nu! Men så blev det ju inte, Kalmar gjorde istället ytterligare ett mål. Här blev det tydligt hur olika vi reagerade i familjen, jag blev arg och tyst på ett vuxet sätt. Medan barnen uttryckte sitt missnöje mer verbalt.

– Men åh, det var ju Djurgårdens tur att göra mål! Utbrast Theo.

– Jag vill inte se mer för det här är orättvist. Sa Nova och lämnade soffan.

Ja det går tungt just nu men det vänder väl snart får jag hoppas. Och snart börjar dessutom hockeysäsongen, det ska bli kul! Ser fram emot det väldigt mycket och tänker även att i år ska det ses lite fler matcher live. Men tills dess får jag nöja mig med fotbollen, vilket är helt okej. Heja DIF!

Det var allt för denna gången, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går den av mina grannar som ibland kopplar upp sig på min trådlösa högtalare hemma. Rätt som det är så startar högtalaren upp sig och så spelas det någon sorts folkmusik på ett språk jag inte förstår, mycket olämpligt. Men nu har jag bytt namn på högtalaren så om någon nu har haft en likadan hemma så heter de inte samma sak längre, hoppas att det fungerar…

Nu börjar man sakta hitta tillbaka till sina vardagsrutiner igen. Jobbet rullar på och barnen är tillbaka i skolan igen.

Barnen började på fritids denna veckan, så nu går alla tre på samma skola. Känns väldigt bekvämt att inte behöva åka till två olika skolor nu när man ska lämna och hämta dem. I måndags följde både Jenny och jag med barnen till sina nya klassrum och delade upp oss där. Hon gick med twinsen och jag gick med Freja, men de var inte blyga eller oroliga alls verkade det som. Jag ordnade en plats i kapprummet till Freja, sedan gick hon direkt och satte sig hos sina klasskamrater. Hon har ju samma kompisar i klassen nu som förra året, så hon började rita och prata på en gång. Jag stannade kvar en stund för att se att allt gick bra innan jag gick därifrån.

– Ska du inte gå snart pappa? Frågade Freja när hon tittade upp på mig från sitt ritpapper.

– Ja okej då, jag gör väl det om det känns bra. Sa jag och gav henne en kram innan jag gick.

– Pappa jag kan gå i skolan nu, så du kan åka. Sa Freja innan jag gick.

Så det var ju skönt att det gick så bra. Det hade gått lika bra för twinsen berättade Jenny sen. De börjar ju förvisso i en ny skola, men har ju följt med Freja till och från skolan så många gånger att de kan den nu. Och de har ju många gamla kompisar från förskolan på fritids som de började leka med. Blir kul att se hur det går nästa vecka när de börjar i sina ordinare skolklasser, men det känns som att det kommer gå väldigt bra!

Igår var det studiedag för barnen så jag var ledig. Vi hade en lång frukost och tog det lugnt på morgonen. Barnen har fastnat för det gamla barnprogrammet ”Fragglarna” och tycker det är jätteroligt! Jag tycker också mycket om fragglarna och har ju min alldeles egna favorit! Medan den gamla och repiga DVD:n snurrade på så förberedde vi oss inför det som komma skall senare denna dag… Vi skulle nämligen åka till ett nyöppnat lekland i Länna på eftermiddagen!

Som vi väntat på att de skulle öppna detta lekland efter att det förra i samma område stängt, men nu kom vi äntligen iväg. Mina syskon, Linda och Tommy, dök också upp med sina barn. Även Lindas gamla vän Sofie och ett av hennes barn var med, så det var fullt ös! Stället var häftigt och med någon sorts djungeltema, och när vi vuxna kollat runt färdigt så fikade vi medan vildungarna rusade runt för fullt. Förutom Theo som vid ett tillfälle klättrat upp på en flodhäst och inte kunde komma ner själv.

Min bror var plötsligt borta, men efter lite detektivarbete så kunde vi hitta honom sittandes i bollhavet med uppgiven blick. Alldeles ensam…

Haha, eller ser han lite glad ut över att få leka där alldeles för sig själv? Nej då, Svea var också där bland alla bollar men hon fastnade inte riktigt på bild eftersom hon inte ville vara stilla. Men bollhavet gillade alla! Det var vita bollar med någon sorts LED-ljus på botten som skapade vågor av olika färger, riktigt coolt! Till och med jag blev sugen att bada bollhav, men tyvärr var ingångshålet för lågt placerat för att jag på ett smidigt sätt skulle kunna ta mig in och ut därifrån…

Men det blev en lyckad dag på leklandet! Barnen var alldeles svettiga när vi kom hem igen så de fick minsann hoppa in i badet allihop. Under tiden de plaskade runt där inne så började jag med middagen, det skulle bli en av mina favoriträtter till middag denna dag. Schnitzel!

Jag bankade kött så grannarna måste ha blivit oroliga, och sedan panerade jag dem i ströbröd. Köttbitarna alltså, inte grannarna. Hur skulle det se ut! Medan schnitzlarna stektes på sen så kokades det rödvinssås och den där maskinen snurrade ihop goda pommes frites. Det gick smidigare än det kanske låter, och är värt all ansträngning för det blir så gott! Det tyckte barnen också, Theo åt tydligen hela tre schnitzlar enligt honom själv. Något jag först inte trodde på men sen såg jag att alla var slut på fatet, ingen kvar till någon matlåda åt mig…

Men det gör inget, alla tre älskade maten och ville äta det igen. Inte mig emot! Jag klantade även till det och köpte blåmusslor som barnen hade ätit på Rhodos, men insåg för sent att de inte skulle vara hos mig denna helgen. Så de fick med sig dem hem till Jenny, så hoppas jag att de kan koka ihop något smaskigt av dem istället. Nu nalkas det helg! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Varför måste han stå utanför jobbet när jag kommer körandes med bilen på morgonen och gestikulera? Han har ju semester för tusan! Kanske att saknar han jobbet så pass mycket, eller mig. Men det kan jag ju i och för sig förstå, jag är ju en ganska frän arbetskamrat…

Nu är ingenting sig likt längre, jag känner mig så ensam. Vem vill prata sport, science fiction och mat med mig nu då…

Visst finns det några jag kan prata med på jobbet om detta. Vi har exempelvis direktör Sjölund som ju gillar sport och pratar gärna om det, men han är ju AIK:are. Han tycker även om mat, men gillar inte science fiction. Min gamla vapendragare Billy finns ju förstås kvar, och han pratar gärna om mat och lär mig mycket om hans veganska mat vilket alltid är intressant. Han kan man i viss mån prata med om science fiction, men han gillar inte sport alls. Jag tror faktiskt han brukar svära svordomar när man pratar om sport i hans närhet, haha! Affe som jag delar kontor med verkar uppskatta science fiction, jag kanske skulle kasta en wookie på honom lite spontat en dag för att se om han blir glad eller förbryllad. Han är även sportintresserad och vi båda uppskattar det fina fotbollslaget Liverpool, men när det gäller lagen här hemma så står vi långt ifrån varandra. Han håller på AIK och jag på Djurgården. Jag har aldrig hört honom prata om mat, så jag vet inte vad han tycker om det. Men jag såg honom äta ett påskägg en gång! Det är förstås alltid en början. Sedan finns det flera andra personer som kan fylla dessa behov. Hm, jag märker ju att jag kan prata om alla dessa saker med mina kollegor om jag bara sprider ut det lite…

Tidigare så hade jag ju Sune a.k.a Sunis, men han har nu gått i pension. Detta inlägg handlar om Sune och här är min egna lilla hyllning till honom. Vår fantastiska Sune, som jag kommer sakna honom. Vi skulle ha haft en avtackning på jobbet i form av en afterwork, men tyvärr gick hans mor bort då så det blev en vanlig AW utan Sunis. Och vad jag förstår så tackades han av under min semester istället. Hoppas att han tycker det är okej att jag skriver om honom såhär, annars får han eller någon höra av sig.

Han har jobbat i produktionen där på ”Bettan” med Ubbe sedan andra världskriget ungefär, och har varit en mycket lojal medarbetare under alla dessa år. För mig har han varit en väldigt betydelsefull arbetskamrat, eftersom vi jobbat så nära varandra i produktionen när jag jobbade där. Han har alltid varit omtänksam av sig och är alltid trevlig och hjälpsam, jag tror nog aldrig att jag sett honom arg en endaste gång faktiskt. Det var alltid en höjdpunkt på somrarna när hans radarpartner Ubbe hade semester, då kunde man nämligen bli placerad på ”Bettan” med honom. Och det är ju varmt vissa dagar, så när han en dag gick fram till golvfläkten där vi jobbade och drog sin tröja över den för att kyla ner sin mage så blev han ju lite utav en hjälte! Haha, för vem gör så? Men han tyckte ju det var varmt, så då löste han det på sitt vis. Han behövde även glasögon för att läsa vad som stod på våra papper i produktionen, men dessa smög han med och hade dem aldrig på sig. Utan skulle han läsa något så drog han upp dem ur fickan och höll dem framför ögonen som en sorts monokel innan de snabbt åkte ner i fickan igen.

Våra samtalsämnen har oftast handlat om sport eller mat, något han visat en stor passion för hela tiden. Jag kommer exempelvis aldrig kunna äta en semla utan att tänka på honom, han kan prata om sin längtan efter semlor året om. Och sedan när februari kommer så blir han som ett barn på julafton, då inmundigas det semlor till höger och vänster mest hela tiden. Sedan så springer han till McDonalds oftare än vad jag någonsin gjort, för han älskar sin Big Mac så pass mycket att jag tror att han äter en nästan varje gång han åker till eller från stan. Vilket blir nästan varje dag, han älskar att spela biljard eller bingo med de gamla damerna i bingohallen på söder. Han har alltid varit tydlig med att han får i sig nyttig sallad när han äter Big Mac, därför var han aldrig imponerad av mina matlådor när jag hade sallad med mig till jobbet. Sallad och nyttigheter är helt enkelt inget för honom, han gillar livets goda saker. Men ibland varierar han sin kost och slår till på sin mongoliska buffé, då är han lite extra mallig efteråt.

Sedan så tycker han ju mycket om alla dessa science fiction filmer som pumpas ut från Hollywood. Han vet att jag gillar Star Wars så han brukade komma fram till mig och fråga om jag sett någon bra film som jag kunde rekommendera. Han gillar ju det mesta inom science fiction, det gör ju inte riktigt jag. För mig är det bara Star Wars som gäller på den fronten eftersom det är baserat på verkliga händelser, men visst finns det andra filmer som också är okej. Sune brukade vänta tills han hade semester eller var julledig, då köpte han ett sorts klippkort så att det blev billigare att gå på bio vissa dagar. Då passade han på och kunde se flera filmer i veckan på bio som han sedan kom och berättade om för mig sen när vi träffades på jobbet igen. Vilket var tacksamt eftersom jag för egen del inte går på bio så ofta, och då vill man ju gärna ha ett säkert kort när man väl går dit.

Sune var en riktig jägare också! Han hade ett skarpt öga för extrapriser och jagade ofta billig lax och bakverk till utförsäljning på kvällarna. Och en annan sak som var så bra med honom var att om man exempelvis var sugen på en plankstek, då visste han direkt ett bra och billigt ställe man kunde åka till. Han gillade att åka finlandsbåt också, och drog ofta iväg med sin bror på kryssningar. Hade man varit snäll så erbjöd han sig ibland att köpa winegums till mig, de var ju så färska och goda på båten som han alltid brukade säga. Han är verkligen en riktig kompis…

Titta! Det är som en sådan där mystisk bild på ”Bigfoot”, fast det där är ju vår Sunis. Så märkligt, det fanns tydligen inte ens färg i kamerorna på Sunes tid. Så gammal är han…

Han fick även lite oförtjänt axla rollen att väljas till utmärkelsen ”Dagens Jerker” här på bloggen via den oskrivna regeln, att om ingen annan utmärkt sig så gick utmärkelsen automatiskt till Sune. Men eftersom han är en sådan genomsnäll människa så kändes detta fel, och detta ändrades istället till att Henke får utmärkelsen vid dessa tillfällen. Helt rimligt och det enda rätta! Med Sune har det varit väldigt många härliga skratt och han bjuder på sig själv i alla lägen. Ingen annan än Sune kunde heller under de varmaste sommardagarna dra sin tröja över den stora golvfläkten och låta fläkten piska sin mage med frisk luft. Den synen är obetalbart fantastisk! Så Sune, du kommer saknas oerhört mycket. Hoppas att du besöker oss någon dag i framtiden, och ett stort lycka till nu med all din lediga tid framöver!

Det blev lite sorgligt avslut på inlägget nu. Se på honom, där sitter han iklädd sin röda skjorta och bara myser. Jag får väl utbringa en skål för Sune här istället helt enkelt… SKÅL FÖR SUNE! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke för att han kom undan sitt öde här tidigare och omedvetet tvingade på Sune att axla rollen som Dagens Jerker när ingen annan utmärkt sig. Du är född att bära fram denna utmärkelse Henke, du har Dagens Jerker. Igen…

De sista dagarna har det varit svalare hemma, det måste vi väl tacka det mildare vädret för gissar jag. Även om det just igår var väldigt varmt på eftermiddagen så tyckte jag ändå att det var behagligt i lägenheten när man kom hem efter jobbet.

Jag var produktivare än planerat igår, det blir lätt så när man klantar till det. Haha, men det återkommer jag till lite senare. Men jag hade planerat för en tvättdag, så redan när jag åkte till jobbet på morgon så startade jag timern på tvättmaskinen så att det första lasset med tvätt skulle vara klart när jag kom hem. Och det var det, så långt allt bra! Sedan körde jag igång tvättlass nummer två och hoppade in i duschen, allt flöt på så fint. Medan jag väntade på att tvättmaskinen skulle bli klar så var det dags att ordna middag, så jag öppnar kylsåpet och får se något tråkigt. Jag stänger dörren och går därifrån en stund. Innan jag berättar vad som hänt så måste vi backa tillbaka i tiden en dag…

Ja då kom jag också hem från jobbet som vanligt, med matkassar i händerna och ett glatt humör. När jag började packa in alla matvaror så uppstod ett begär, ni vet ett sådant där matbegär som man kan få ibland. Pizza, jag blev sugen på pizza! Jag funderade först på om jag skulle beställa hem pizza, men fick sedan en superbra idé att istället göra en egen hemma. Så jag tog fram ett recept på pizzadeg av Jamie Oliver, han har ju varit en av mina favoritkockar när det kommer till matlagning och hans recept brukar oftast ge väldigt goda resultat. Receptet jag hittade verkade både smaskigt och enkelt, den skulle dock jäsa en timme först innan man kunde göra pizzan. Men det som var fiffigt med detta recept var att man kunde spara överbliven deg i kylskåpet i några dagar, så då kan ju barnen få göra sina egna pizzor när de kommer till mig på fredag tänkte jag. Det kommer de tycka om! Nöjd över min planering och briljans så låter jag degen jäsa klart innan jag sedan täcker bunken med plastfilm och ställer in den i kylskåpet efter att ha tagit en liten degboll till min egen pizza dagen till ära. Resultatet blev jättebra, pizzan var delikat och jag var väldigt belåten för stunden. Men något gick inte riktigt som planerat här.Nej, jag mådde inte illa eller blev sjuk av min pizza. Den var som sagt jättegod! Men igår när jag klev ur duschen och öppnade kylskåpet för att fixa middag så möttes jag av en lite småtråkig syn. Pizzadegen som jag förvarat där inne hade ju jäst JÄTTEMYCKET! Den hade vuxit sig ur bunken och sedan runnit ner på alla hyllplanen under den, och passade även på att fastna i varje fack på kylskåpsdörren under sin framfart. När jag möttes av denna syn som såg helt förfärlig ut, pizzadeg överallt och en tilltrasslad plastfilm inklämd mellan degen och hyllplanet, så stängde jag bara dörren och satte mig ner vid köksbordet en stund. Detta krävde ju planering för att lösa på ett smidigt sätt, var maten skulle förvaras medan jag städade ur kylskåpet och en tidsuppskattning för detta. Och hur skulle jag hämnas på Jamie Oliver för detta…

Det var ju ingen idé att skjuta upp detta elände på något vis, även om jag önskade att få göra lite roligare saker medan jag tvättade. Så det var bara att börja, fram med rengöringsmedel och sedan på med lite bra musik. Kent kändes som ett lämpligt musikval för denna uppgift, lite deppig men ändå trallvänlig musik. Sedan fram med papperskorgen och skotta ner all pizzadeg där i, och ni som gjort egen pizzadeg hemma någon gång kanske vet hur trådig den är och även kladdig. Den är ju smidig och lättarbetad om man mjölar degen ordentligt. Och tro mig, den fanns tillfällen då jag övervägde att ta fram mjölpåsen och bara kasta in mjölet i kylskåpet. För det gick ju bra att torka och skölja av alla flaskor, burkar och andra förpackningar som fanns i kylskåpet. Men alla grönsaker som låg där inne var det ju bara att slänga, de var inte lika lätta att skölja av tyvärr. Det var även finurligt av degen att hitta åt alla små springor inne i kylskåpet som den täppte till ordentligt, de var inte lätta att rengöra! Här började ett sug uppstå att byta bort musikvalet Kent till någon sorts tempofylld deathmetal istället, men Jocke Berg fick fortsätta och sjöng nu passande nog låten ”Skyll inte ifrån dig”. Nej det kunde jag ju såklart inte göra, detta var ju bara mitt fel och ingen annans. Eller, kan jag skylla ifrån mig här? Ja, jag tror att Jamie Oliver har ett visst ansvar för det som hänt här hemma. Och nu medan jag städa upp det sista så började jag planera för min hämnd mot honom, det var ju hans idé att förvara överbliven deg i kylskåpet! Dumma… Nakna kock! Jamie alltså, jag hade kläder på mig. Han kallades ju för den nakna kocken när han slog igenom om någon minns det. Jag vet inte varför, men jag kände att en brevduva vore rätt väg att gå här. Kanske för att han är engelsman, har svårt att motivera denna brevduva på annat sätt. Men denna brevduva är ingen vanlig duva, nej nej. Den har en skräckinjagande uppsyn och bara ett öga, och istället för ett vanligt fågelben så har den en spelpjäs från ”Fia med knuff” fastklistrad med ett tuggummi. Det är en jättearg och aggressiv duva som kallas för Rambo men egentligen heter Stig, kanske kan den vara utrustad med en hagelbrakare och ha små tendenser av Tourettes syndrom! Inget man ska skämta om, men då förstår ni kanske allvaret ändå med min brevduva. Den ska få flyga till honom med ett tydligt budskap och skälla ut honom efter noter, samtidigt som den kanske spottar och svär helt okontrollerat. Sedan skulle han bli så orolig och nervös att han vill kompensera för sitt misstag, och skickar med duvan en pastamaskin och några gulliga brödformar tillbaka till mig. Allt skulle lösa sig fint om det inte vore för att jag inte vet vart jag kan hitta denna talande duva…

Haha, nej jag är inte alls så bitter som jag låter. Kanske var jag en aning bitter och bekymrad när jag öppnade kylskåpsdörren och såg vad som hade hänt, men det har gått över sedan länge. Nu har jag i alla fall ett välstädat och skinande rent kylskåp! Får se om vi kanske väljer ett annat pizzadegsalternativ på fredag när barnen kommer, för jag är säker på att de kommer vilja baka pizzor och jag själv får ju inte bli traumatiserad av denna incident. Då kanske jag aldrig vågar göra pizza hemma igen, så kan vi inte ha det. Nu har jag letat fram en gammal DVD med ”Fragglarna” som jag ska titta på, av anledningar som jag väljer att behålla för mig själv för stunden. Hihi… Tack för att ni läser, ha d biff!

JERKER OF THE DAY goes to Jamie Oliver, for his bad advise about his own pizza dough recipe!

”You can easily store your leftover dough in your refrigerator, it will come out just perfect for your next dinnerparty or when you would like to fix an easy evening snack”…

Easily my ass!! Jamie, my pizza dough exploded in my refrigerator you schmuck! Know what, you´re not my favourite cook anymore…

Hej då brandmännen från Polen, och tack för hjälpen! Nu har de åkt hem igen och det verkar som att bränderna i Sverige nu är under kontroll.

Det har nu äntligen regnat och det var välbehövligt för vår kära natur, även om det har åskat en hel del. Men jag tror inte att det startat några nya bränder på grund av detta i alla fall, men jag vet inte helt säkert. Och till alla er som vill grilla så måste ni ju vara glada nu när detta blivit tillåtet igen i de flesta kommuner, det har man ju saknat. Jag kan ju inte grilla på min balkong, men ibland när man varit ute och promenerat så kände man dofterna av att det grillas och det luktar ju så ljuvligt. Men i och med eldningsförbudet som varit så har det inte grillats så mycket, så nu hoppas jag att folk börjar grilla igen så jag har något att lukta på under mina korta promenader. Såg en rolig notis i sociala medier angående den tuffa tid som vi gått igenom, när de fortfarande ökade på eldningsförbuden varje vecka.

Och på tal om roliga saker, så skickade min bror en bild till mig på olika tekniker att kissa med förslag från våra stora fotbollsstjärnor. Måste ändå säga att jag är mest imponerad av Ronaldinho, han kan fortfarande den gamla brassen. Även vår egna Zlatan Ibrahimovic hade en speciell teknik tydligen, fast han har ju alltid varit lite trixig av sig. Men fransmannen Giroud behöver onekligen träna lite extra på toalettbesöken och sina avslut på mål ser det ut som. Och brassen Neymar verkar ha det lika jobbigt som han hade det i fotbolls-VM i sommar, då han ständigt låg i gräset och vred sig i plågor. Att gå på toaletten är tydligen inte så lätt för en av världens bästa fortbollsspelare, hoppas någon hjälper honom upp ur sin lilla pöl av kiss…

I helgen var det ”Stockholm Pride” med massor av människor som minglade inne i stan, jag var inte där dock. Men jag såg lite bildklipp från pridetåget bland annat och blir ändå lite lycklig över att se exempelvis Sveriges förbundskapten i fotboll, Janne Andersson, som var på plats för att ge sitt stöd. Även Försvarsmaktens överbefälhavare, Micael Bydén, var på plats och sjöng en låt av självaste Elvis Presley under pridetåget. Kanske borde de polska brandbilarna ha anslutit till pridetåget en stund innan de fortsatte sin resa hem, vilket jubel det skulle bli då! Eller vad tror ni?

Sedan var det såklart politiker och andra ointressanta människor enligt mig, sådana som bara är där för att samla pluspoäng på något vis. Det är väl bra att så många som möjligt deltar, men när man hör de verkliga anledningarna så blir man ju lite irriterad. Jag är absolut inte insatt i detta, men när man till och med hör arrangörer och deltagare i pridetåget som uttrycker sitt missnöje kring detta så borde ju dessa politiker och företagare komma till någon sorts insikt. En person som intervjuades på TV berättade att dessa personer och företag bara gör detta för att synas och för en ekonomisk vinning, men att när det handlar om rättigheter och andra viktiga saker för alla människor så har de tydligen inte gjort ett skit. Utan det är de själva som fått kämpa för sina rättigheter och för de förändringar som skett, utan någon egentlig hjälp från dessa ”glassare” till personer som bara rider med på vågen för att få synas.

Vad vet jag, men det skulle inte förvåna mig om det var sant. Det tycks ju vara så det fungerar numera tyvärr, och därför blir jag bara sur när jag ser personer som Stefan Löfven och andra politiker som deltar i pridetåget. Det är såklart bra ur det perspektivet att de visar på allas lika värden och rättigheter och att de står bakom detta, men vad gör de egentligen för att förbättra situationen för människorna där? Inte ser eller hör jag dem göra något åt problemen som människor upplever ute i samhället, annat än att de bekräftar och pratar om problemen som finns. Jag hoppas att jag har fel, de kanske gör mer än vad jag tror. Men jag ska inte enbart gnälla och klaga, Stockholm Pride är ju en stor kärleksfest som Rickard Söderberg uttryckte sig. Jag tycker han är grymt bra, och duktig som fan på att sjunga för övrigt! Så att se Janne Andersson och Micael Bydén på plats och att de inte bara glider med genom tåget var bra, de deltog verkligen helhjärtat verkade det som! Det behövs ju för både fotbollen och militären har ju årtionden, om inte århundraden, som är fyllda av en sorglig machokultur. Respektive förbund och myndighet har ju och andra sidan ofta pratat om allas lika värden, men jag vet inte om jag tycker att de levt upp till vad de sagt. Och många verkar ju ifrågasätta om Försvarsmakten ska ägna sig åt HBTQ-frågor… JA! Det ska de göra! Det borde ALLA göra! Och förändringens tid är kommen, så det var kul att se dem där!

Vi hade min syster och hennes barn på besök hos oss i lördags, så vi fikade och åt tacomiddag tillsammans. Det var roligt, och skönt att få sitta ute på balkongen i solen en stund även om det var varmt. Men det var inte lika varmt som tidigare och så det gick bättre nu när man hade sällskap. Vi åt glass också! Det måste man ju göra när det är varmt och dessutom helg, annars kan man döden dö. Tack för en härlig lördag syster Linda och familjen!

Igår var twinsen bjudna på födelsedagskalas med poolparty hos en kompis, så vi lämnade av Freja hemma hos Jenny och kunde sedan cykla till kalaset därifrån. Vi hade tur med vädret kan man säga, för under kalaset så öppnade sig himlens portar och regnet öste ner. Men det störde inte barnen, det hade däremot stört mig om vi hade varit tvungna att gå hem i regnet efter kalaset. Barnen hade precis badat klart och var ute på skattjakt när ovädret drog förbi, men sedan sprack det upp lagom tills vi skulle gå hem igen. Det var ett roligt kalas för barnen och det var kul att träffa några av föräldrarna igen. Så fick man prata ihop sig lite om skolstarten som börjar nu snart, och höra hur allas semestrar varit. Och så fick man lite tips på vad man kan göra med barnen nästa sommar, längtar redan till nästa sommar nu.

Nu tycker jag att det får räcka med skrivandet för denna gång. Det var kul att höra att många av er uppskattade det senaste avsnittet av ”Smalltalk” som publicerades på bloggen i helgen, tack för alla fina ord! Och tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke igen. Inte för att han egentligen gjort något dumt denna gången, utan för att han borde stå upp för vad han tycker lite mer. Han tycker i och för sig många dumheter om ni frågar mig, men han berättade att han var inne på ”Stockholm Cruising” i stan i lördags. Han är förvisso intresserad av bilar, men jag tror att han egentligen var inne på Pridefestivalen men inte vågar erkänna det och istället hävdar att han bara åkt raggarbil på Sveavägen under lördgaskvällen. Det är okej Henke, ingen dömer dig om du vill gå med i pridetåget. Tycker snarare tvärtom att det är jäkligt bra gjort av dig att åka med i pridetåget iklädd den där kamouflagefärgade one-piecen med rosa inslag och glitter som du sytt själv i syslöjden för länge sedan. Allt för att hylla de mänskliga rättigheterna! Pride betyder ju stolt, och detta gör mig så glad och stolt över dig Henke.

EPISODE V

Hej, jag är Jimmy Hanell. Och välkommen till ett nytt avsnitt av, Jimmy Hanell presenterar ”Smalltalk”.

Som jag tagit upp här tidigare så fokuserar jag här på barns utryck och formuleringar, det är en rolig resa vi gör här tillsammans.

Idag tänkte jag starta lite försiktigt med ett av de senaste orden som barnen säger hemma. Theo tog fram sitt plus-plus pyssel och skulle bygga en sådan sak, nämligen en… Blejblej!

– Titta här vad jag lärt mig bygga på förskolan, det är en blejblej som man kan leka med.

Detta är inget jag är bekant med, förutom namnet. Det han syftar på att han skapat när han byggt sin blejblej är en sort leksak som heter ”Beyblade”. Jag vet inte riktigt hur de fungerar eller vad det går ut på, jag trodde det var som någon sorts Pokemon eller liknande. Och jag kan tyvärr inte förklara vad detta är för Theo bara byggde sina blejblej och han lekte aldrig riktig med sina skapelser vad jag vet. Men det tycks vara en sak man skjuter iväg med ett snöre eller något liknande, som är riktigt populärt bland barnen över hela världen.

Under semestern så blev Nova och Freja osams vid ett tillfälle när de lekte. Jag hörde hur Nova höjde rösten och plötsligt kallade Freja ungefär för detta… Vuxlig!

– Sluta prata så vuxlig med mig för vi är faktiskt bara barn!

Haha, ja ni kan säkert lista ut att det Nova vill få fram här med sitt vuxlig är att Freja inte behöver låta så ”vuxen” när de pratar om hur de ska leka. Och de blev så osams om detta för Nova menade på att de bara är barn, och att Freja försökte bestämma reglerna för deras lek på ett vuxet sätt. Jag lyssnade noga på hur de resonerade här, och det var inte vad Freja sa som var vuxlig utan mer hur hon resonerade för att skapa en rättvis lek.

Då har vi tagit upp ett ord för både Theo och Nova, så nu kommer ett ord Freja använder för att göra detta rättvist. Detta ord använder egentligen alla tre hemma, men jag är ganska säker på att det var Freja som började använda ordet… Konfritt!

– Kan jag få lite ketchup till mina konfritt! Vill du smaka på mina konfritt en gång?

Ordet konfritt har vi försökt träna bort, det egentliga ordet är pommes frites. Varje gång vi äter detta så hör jag barnen prata om sina konfritt och hur goda de är, men jag vill inte vara den som rättar allt de säger hela tiden. För sanningen är den att dessa roliga felsägningar är underhållande, och vi kan skratta åt det tillsammans. Men jag berättar alltid vad det egentligen heter, så att de kan försöka komma ihåg det till nästa gång. Men just pommes frites tycks vara väldigt svårt, för konfritt har jag hört i säkert över 4 år nu.

Ett ord som jag uppskattar, inte minst för dess innebörd, är det som kommer härnäst. Det finns tillfällen då jag nattar barnen och de vill försöka förklara varför de inte kan somna, med ordet… Snappna!

– Jag vill verkligen försöka somna pappa, men min kropp vill inte snappna.

Att ligga i en säng när man är trött, men det bara kryper i kroppen som det kan göra främst när man är barn är jobbigt. Och ordet snappna är en sammanslagning av orden ”slappna av” som Nova använder som uttryck när hon inte kan ligga still. Hon är normalt sett den som vaknar först på morgonen och därför brukar vara tröttast på kvällen när det är sovdags. Men ibland vill det sig inte riktigt när jag förklarar att man kan hjälpa kroppen att somna genom att slappna av, det fungerar i ungefär 15 sekunder. Sedan ser man ett ben glida upp på väggen bredvid hennes säng, sedan ett till. När jag berättar att kroppen kan behöva lite hjälp med att förstå att det är sovdags och att man ibland behöver träna på att ligga lugnt och stilla, så förklarar hon i sin tur att det bara inte går att snappna just då och att benen måste få klättra lite. Vilket de får göra då tills hon efter ett tag lyckas snappna och därefter somnar omgående. Vila och avslappning är ju bland det bästa som finns, om ni frågar mig. Så där har ni det, snappna mina damer och herrar!

Här kommer dagens sista ord. När barnen säger detta så är ordet i sig inte fel, men det betyder i deras fall något helt annat. Och ordet som kommer ut ur deras mun är… Nutella!

– Nutella är som en väska man har armen i om den gör ont. Kommer ni ihåg när mormor Solen ramlade och fick ha sin arm i en sån där nutella?

Så är det, om man har ont i armen kan man få ha den i en ”mitella”. Varför de säger nutella iställer för mitella vet jag inte, men det händer än idag. De vet ju vad nutellakräm är, och frågar efter nutella när de ska äta pannkakor exempelvis. Men ibland när de leker så kan någon ha skadat armen och då hör man att doktorn i leken ordinerar patienten att gå med armen i nutella. Låter smaskigt!

Det var allt ”Smalltalk” hade att erbjuda denna gången, och det är inte helt omöjligt att detta blev det sista avsnittet. Nu har jag bara ett fåtal ord kvar som inte ens räcker till ett helt avsnitt, men om barnen fortsätter säga roliga saker så kanske jag får ihop ett nytt avsnitt i framtiden. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke enligt den oskrivna regeln. Alla andra tycks ha skött sig exemplariskt, så grattis Henke!

Det var en gång, en reslig och mediokert överviktig man som levde sitt liv i Sveriges huvudstad, Stockholm. Detta är historien om natten då han försvann…

Året var 2018 och nu pågick den varmaste sommaren på flera år. Bränder härjar över landet och kräver assistans från andra länder för att stoppa eldens framfart. Svenska bönder kämpar mot klockan, djurens foder tar slut och djur skickas på slakt. Men så har vi den där mannen kallad Jimmy, som kämpar på sitt alldeles egna vis i vardagen.

Han tycker det är varmt, precis som alla andra. Men han vill inte klaga för mycket, det gör så många andra ändå. Med lite tekniska färdigheter och tips från björnvänner så skapade han en egen liten kylanläggning hemma med hjälp av sin bordsfläkt och kylklampar. Nätterna blev mildare i sovrummet och sömnen var ljuvlig igen. Och… Nej, det här går inte… Det är ljug! Alltihop! Inte det första jag skrev om bränderna och bönderna, det är sant. Men att jag skulle må så bra i värmen utan att klaga är bara en dåres påhitt och förbaskad lögn! Jag flyttar nog till Svalbard snart, jag gör det på riktigt.

– Men du behöver ju gå ner några få hundra kilo så det är väl bara bra, eller hur?

Så kanske en dåre resonerar, och visst luktar jag bacon i solen men detta är inte rimligt längre. Jag har faktiskt googlat på olika typer av bostäder på Svalbard, så nära är det nu! Men jag blev så glad och lycklig över förslaget att ställa frusna vattenflaskor framför fläkten som då spred kylan vidare. Och jag minns hur jag låg där i sängen och kände att äntligen skulle jag kunna somna utan att svettas ihjäl. Men det tog ungefär 20 minuter, sen började det knaka och smälla om flaskorna som tinades upp i hiskelig fart där i rummet. Jag tänkte, att hellre lite oljud än den där värmen. Och det var som om någon kunde höra mina tankar, för vad hände då tror ni? Jo det ska jag berätta, fläkten gick av på mitten!

Själva fläkten med det roterande bladet föll ner från själva foten den stod på. Men den lossnade inte, utan bara vägrade att rikta sig framåt eller uppåt längre. Den satt fortfarande fast i foten på fläkten, men fläkten bara hängde alldeles löst rakt ner som ett avsvimmat huvud. Haha, men jag kan ju det här med teknik! Så jag stod där i kalsongerna och undersökte den trasiga plastfläkten försiktigt. Och ganska snabbt ramlade det ut en plastspak i händerna på mig, det var den som justerar hur fläkten ska vara vinklad och om den ska rotera under tiden den fläktar. Snabbt blev jag svettig när jag stod där och letade reda på vart plastspaken skulle sitta, och de frusna petflaskorna hade nu tinat upp och kondenserat massor av vatten som rann ner på golvet. Men det fick jag torka upp senare, för nu hittade jag vart plastspaken skulle sitta! Det visade sig att en liten skruv lossnat och därför föll själva spaken bort, så det var ju bara att skruva tillbaka den igen. Eller hur, hur svårt kunde det vara…

På jobbet är det också varmt, som det förmodligen är på de flesta arbetsplatser runt om i landet just nu. Så när vi satt utomhus på en av våra raster i veckan så kom vi av någon anledning in på våra åldrar och prostataundersökningarna som man som man kan utsättas för efter en viss ålder. Jag berättade då om min anekdot när vi förra året hade vår hälsokontroll på jobbet, när sjuksköterskan som fyllde i mina uppgifter gratulerade mig i förskott eftersom jag fyllde år bara någon månad senare.

– Men då är det lika bra att du får kolla din prostata här nu. Sa hon bestämt.

Jag har ju berättat om detta här tidigare, hur chockad jag blev när hon sa så och trodde att hon skulle stoppa upp sina fingrar i min rumpa som jag sett att de gör på TV. Detta var ju något som man bör kontrollera förstås, men för min del så behövde jag få lite tid att förbereda mig på detta innan det skulle ske och inte såhär bara pang på rödbetan. Men det handlade ju bara om att de skulle kolla detta när jag lämnat både urin- och blodprov, vet inte riktigt vilket av dem som de använder sig av. Men vi hade lite roligt åt detta i alla fall och fortsatte sedan vår diskussion angående prostataundersökningar, när Roffe plötsligt delar med sig av sina tankar kring ämnet. Att istället för att bli undersökt med fingrar i rumpestumpen kanske skulle kontakta en sådan där webdoktor istället via sin webkamera eller mobilkamera. Hahaha! Jag hann inte stanna kvar och lyssna färdigt, men började genast måla upp bilder i mitt huvud kring hur detta skulle gå till rent praktiskt.

– Hej du talar med doktor X, vad kan jag hjälpa dig med? Frågar nog läkaren snällt när man kontaktar dem.

– Hej jag skulle vilja få min prostata undersökt. Svarar man då målmedvetet.

– Prostatan? Ja men då är det nog bättre att… Börjar nog läkaren förklara och syftar troligen på att man ska uppsöka sin närmsta vårdcentral, men det har man ju hört förut så då gäller det att direkt avbryta läkaren där innan hen hinner avsluta meningen.

– Jo du förstår, jag har upplevt ett obehag den senaste tiden… Förklarar du samtidigt som du ställer dig upp och börjar klä av dig byxor och kallingar. Sedan vänder du baken mot webkameran och böjer dig sakta framåt och särar på skinkorna så att läkaren tydligt kan få sig en titt innan du fortsätter förklara din åkomma.

– Jag är orolig över att det kan vara början på prostatacancer, jag börjar ju komma upp i den åldern nu att man ska vara extra vaksam. Kan doktorn se något oroväckande? Frågar man då med darrig röst för att visa att man tar detta på största allvar.

Hur detta slutar kan jag omöjligt svara på, utan här tror jag att mycket hänger på hur dedikerad och angelägen läkaren är i sin undersökning av problemet via webkameran. Men denna tankeställning var underhållande, och jag undrar om det har hänt att man kontaktat en läkare på detta viset och helt enkelt visat baken via mobilen eller en webkamera. Det vore lite roligt ändå!

Nu är det varmt, temperaturen inomhus ligger nu på 31 grader så jag orkar inte skriva mer. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till tillverkaren av min bordsfläkt. Ni kanske är nyfikna på hur det slutade förresten? Jo jag skulle ju bara skruva fast den lilla plastspaken igen, och detta hade nog gått utmärkt om det inte vore just för att den var tillverkad av billig plast. Gängorna på skruven tog ej längre, och detta började göra mig ledsen nu för klockan började bli mycket denna kväll. Jag började leta efter en ny skruv hemma och hittade märkligt nog bara långa skruvar som ej gick att använda, men efter en lång tids sökande så fann jag en skruv som påminde om den gamla. Det krävdes en hel del pillande för att få skruven på plats innan jag kunde börja fästa plastspaken igen, och jag vet inte om det var värmens fel men nu var humöret inte på topp längre. Det strulade lite för mycket just nu, men när skruven äntligen var på plats så bjöd jag på ett litet glädjetjut och började sakta att skruva fast spaken igen. Men vet ni… Haha! Då fäster inte den skruven heller längre! I ett moment av ilska så tog jag nu en lång och grov jäkla skruv och bestämde mig för att skruva den genom hela den ihåliga plastspaken, i teorin skulle det nog fungera. Men nej, det gjorde det ju såklart inte. Det började bra dock! Jag kände hur skruven tog fäste och hur plastspaken började komma på plats igen. Men det var just det där lilla extra draget med mejseln på slutet för att försäkra mig om att detta inte skulle hända igen som förstörde allt. Hela plastspaken sprack mitt itu, skruven satt stadigt kvar men delar av plastspaken ramlade in i fläkten någonstans. FASEN DÅ! Jag tänkte att nu skiter jag i den här spaken, så startade jag fläkten och hoppades att den på ett mirakulöst sätt skulle fungera ändå. Men nu uppförde sig fläkten på följande sätt, att fläkten startade men istället för att hålla sig upprätt och gå från sida till sida så hängde den knäckt på mitten och själva foten rullade runt på golvet och började sakta trassla in sig i elkabeln till vägguttaget. Jag drog ut sladden ur väggen, lät fläkten ligga kvar på golvet och sedan gick jag in och lade mig i sängen. Där började jag sakta smälta bort i nattens hetta, och när solen steg upp nästa dag så hade jag förångats bort och blivit ett med min sängmadrass. Det enda som låg kvar var ett par kalsonger och ett svettigt avtryck på huvudkudden av en man som såg ut att ha skrikit under sina sista andetag innan han gick över till andra sidan. Eller under ytan, vad fan man nu ska kalla denna kollaps. Orkar inte mer…