Det har varit en påfrestande vecka för mig, och den är inte ens över ännu… 

Vi kan börja med min mobiltelefon som gått en smula sönder. Den som var så fin, och bra! Men nu har en LED-tråd eller liknande sagt upp samarbetet med själva telefonen, så ett rött streck går vertikalt över skärmen. Det var där i ett par dagar och irriterade mig, men det försvinner kanske. Tänkte jag! Det gjorde INTE, såklart. Så jag pratade med kundtjänst och vi var överens om att telefonen måste repareras. När jag åkt in till Nacka Forum för att lämna in den där, då fanns den röda linjen naturligtvis inte kvar. Märkligt, eller hur! 

– Jag kan inte skicka iväg den här på reparation när den inte är trasig, de kommer bara skicka tillbaka den igen. Sa den otrevliga arga mannen bakom disken.

– Men strecket var ju för faen där! Sa jag upprört och började klämma hårt på skärmen.

– Mm… Grymtade den otrevliga mannen.

– HÄR! HÄR! HÄÄÄR! Utbrast jag när linjen uppenbarade sig igen.

– Mm… Okej då… Vi får väl skicka iväg den då. Suckade mannen.

Jag var inne i mina egna tankar en stund och funderade över varför det röda strecket plötsligt var borta. Då kom jag på en bra sak!

– Har ni någon lånetelefon eller liknande som jag kan använda under tiden? Frågade jag.

Den härliga mannen bakom disken bjöd på en uppgiven gest i god serviceanda, undrar hur jobbig jag måste varit? 

– Jag vet inte… Det är möjligt att vi har någon Sony-lur liggandes här någonstans… Mumlade han medan han knappade på sin dator.

Och det fick jag, en lånemobil som jag nu bekantar mig med. Sedan hälsade den arga mannen att det tar cirka tre veckor innan jag kan räkna med att höra från dem igen. Så stort tack till operatören 3 för ert härliga engagemang när era produkter/tjänster inte levererar. Är Telia bra, någon som vet? 

Jag är också trasig… Vet ej om det beror på ålderdom eller liknande, har dock svårt för att tro det. Enligt min vän Tommy är jag bara fet. Men jag har fått problem att kliva in och ut ur bilen, då uppstår en härlig känsla i ljumsken. Det är oftast när man kliver in i bilen, när man skjuter ifrån med benet innan man är helt inne. När jag av bara farten stängt bildörren så ligger jag nästan dubbelvikt och grymtar av smärta. Det ilar från ljumsken ner till knässkålen, men jag vet inte vad detta är för fel. Jag kan röra mig bra i övrigt, men just detta moment får mig att känna mig gubbgammal. Eller! Så är mina muskler, så stora att de börjar lossna. Och… Nej… Nej jag är nog bara fet… 

Bilen skulle genomgå sin årliga besiktning igår. Och det gick ju bra där till en början när jag kom in i vänthallen, för jag blundade och tänkte på annat. Sedan tog den sura gubben bilnyckeln och letade efter fel på pärlan. Han såg inte så besvärad ut, det verkade som att allt flöt på bra. Sedan rullade han ut bilen och körde runt ett varv medan jag satt kvar där inne i hallen. Eftersom jag bytte bromsbelägg förra helgen så borde det ju inte bli nedslag på något i år, tänkte jag. Men de goda och positiva tankarna grusades direkt när han kom in i hallen igen och vinkade till mig med fingret. Nedslag på spindelleden… Skitgubbe!

Sydkorea… Jäkla Kim Jung Un gränsande skitland! Först är min koreanska Samsungmobil trasig och inlämnad på reparation, och nu är den koreanska Hyundaien kaputt. Undrar om min ljumske är från Korea… Jag åkte i alla fall hem och tjurade innan jag konsulterade de familjära oljetrollen, min far och bror. Detta behöver nödvändigtvis inte bli en sådan dyr historia, om man kan byta den själv. Så nästa vecka ska Hanell senior komma ut och kolla läget. Då får vi hålla tummarna för att detta löser sig. Och sen blir det fika! 

Fredagen avslutades på ett bra sätt i alla fall! Nämligen på stan med de trevliga herrarna Erik, Marcus, Tommy och Mogge. Vi började på Texas Longhorn på söder, där jag blev ilurad superstarka nachos. Sedan gick vi vidare till… Nåt ställe på Folkungagatan. Här smakade ölen bra, men bristen på sittplatser gjorde att jag och mina ljumskar drömde oss bort. Det verkade de andra herrarna också göra så plötsligt var vi ute på gatan igen. Sedan pratade vi så mycket när vi vandrade vidare att jag inte visste vart vi hamnade. Men det var högst uppe i skatteskrapan, det heter något med Himlen tror jag. Här drack vi goda drinkar, pratade ännu mer och fick ett eget bord tillslut. Det var stimmigt, högljutt och jag hann med att kissa två gånger. Jag är inte gammal. Sedan tackade Erik för sig, vi andra gick mot Götgatsbacken. Här rundade vi av kvällen på puben Patricks. Eller ja, Tommy blev varm. Och när Tommy blir varm så måste alla gå ut, jag hann inte ens dricka upp min öl. Förvirrad av allt som hänt så gick vi till Slussen, där alla tackade för sig och slussades hem till respektive kommun. Jag hade en viktig dialog med Mogge på min brors Facebooksida under hemresan på bussen. Jag upplevde dock att alla andra stirrade på mig där på bussen och började nästan sura ur. Men då insåg jag att jag satt på ett av de få säten som var bakvända, och att resten av resenärerna förmodligen bara tittade rakt fram. Alkohol kan förvränga saker och ting…

Idag har jag huvudvärk och är så trött att jag inte vet vart jag ska ta vägen riktigt. Slår vad om att det var kombinationen av de superstarka nachosen och den där drinken ”Gingerfusion” som får mig att må såhär bra…

En sak som är bra, det är att bloggen har något nytt att fira nu igen. Är ni redo? Min blogg har nu kommit upp i sammanlagt 20.000 visningar! Detta betyder att 20.000 gånger har ni tillsammans läst inläggen. Helt fantastiskt! Tack ska ni ha!!! Nu borde väl sponsorerna trilla in här snart med feta erbjudanden… Ha d biff! 

DAGENS JERKER går till de som skämde ut sig på bussen igår genom att stirra på mig. Ni skulle se era dumma miner…

Så idag är det väl dags för barnkalas igen då, det andra denna helgen. Så Jenny är väl förkyld då, och kunde inte följa med Nova och Theo på barnkalaset hos deras kompis som det var tänkt. Så jag följde väl med dem istället då, på maskeraden. Så vi körde väl iväg då, ut till kalaset ute i skogen. Så kom vi väl fram då, och då är ingen hemma. Så jag kollar väl inbjudan igen då, och konstaterar att kalaset är nästa helg. Så Jenny har väl lurat mig då, jag borde kollat upp detta själv innan vi åkte. Åh grymma värld…

Igår var det också kalas, både för min bror Tommy och hans dotter Svea som fyllde sitt första år. Det var många samlade, och massor av godsaker till fikat! Som vanligt när någon i släkten fyller år, och så äter man för mycket av det goda och orkar ingen middag på kvällen. Trevligt var det i alla fall, och jag fick några minuters prime time med Svea när vi lekte på en kartong på golvet. Wohoo! Uncle of the year liksom!!

I fredags, så infann sig fredagsmysstämningen på jobbet på eftermiddagen. Det var när Billy och jag hade tillfälligt besök av min namne, herr Nilsson, vid vår arbetsplats. Han skulle nog bara lämna en telefon där, men eftersom vi helt ogenerat lyssnade på ”Ronny & Ragge” så fastnade han hos oss. Han vickade förföriskt med höften och började sedan sjunga med, högt! Så pass att Henke kikade fram bakom sin lilla maskin, han har vi inte sett till sedan den dansktalande inspektörskan skällde på honom i måndags. Nu klev han fram och stämde in i kören, och jag tror även Billy kände sig lite tvingad att visa sina skills så han sjöng nog med han också. Själv satt jag där, lite förvånad, men glad. För in genom vår lilla lucka på väggen hade vår arbetsledare precis stuckit in sitt huvud för att kolla läget. Han sa inte mycket alls när han såg de inlevelsefulla människorna sjunga med till refrängen av ”Se på mig”, han blev nog mest imponerad. Och sedan minns jag inte om han bara gick därifrån utan att säga något eller hur det blev, han kanske kom av sig en aning… 

Hemma, här där vi bor. Där finns det barn, som vill leka lekar… Jag har fått äran att deltaga i en sådan lek, arrangerad av barnen själva. Ni känner väl till Mumin? 

Jag undrar vad de där vita sakerna är? Det ser ju ut som vita, hm… Nej! Är inte Mumin en barnbok? Sak samma, nu glider vi från ämnet här. Perversa finländare… Leken! Leken går ut på att barnen ska krypa ihop och gömma sig, sedan ska jag glida fram som ”Isfrun” från Mumindalen. Hon har ju en sådan kall blick att om någon ser henne i ögonen så blir man förstelnad till is. Så där gled jag fram genom vardagsrummet… För det är det hon gör, glider fram på sina konstiga stjärnfötter. Samtidigt ska man sjunga några sorts operaliknande toner där man sakta rör sig fram längs golvet. Det är nu någon av barnen kan kika fram! Då ska jag markera med väldigt stirrig blick och säga typ ”chiiiiing”! Det betyder att jag förfrusit mitt barn, och då brukar de kvarvarande två nyfiket titta fram och då fryser jag ner dem också. Haha, I’m on fire! Eller, nej det är jag ju inte. Ja men ni fattar. Om ni tänkte att jag kunde lämna dem förstelnade av is där en stund och kanske ta en kaffepaus eller liknande, så ligger jag redan steget före er. Det är testat och vi har fått tillbaka testresultatet på den övningen. Det blev inget med det… 

Jag hade ett mission idag. På fredag händer det grejer, bland annat så ska bilen in på besiktning. Och innan dess så måste bromsarna i fram bytas, så idag hade jag en lucka att hinna med att utföra detta. Om jag börjar tidigt på morgonen så hinner jag ju klart i tid, innan vi skulle åka till kalaset som inte fanns. Så när vi ätit frukost allihop, utom evigt sovande Lembit, så kikade jag ut genom fönstret för att få en väderrapport… 

Regn… Blåst… Kyla… Härligt… Ja men det finns inget att göra, det var bara att gå ut och sätta igång. Fasen vad kallt det var, och blött! Nu återstod det att se om jag mindes hur man gör. Men jag tror det gick bra, och jag passade även på att byta till vinterdäck nu när jag var i farten. Sedan när allt var ihopmonterat och klart så var det bara att ge sig ut på en provtur för att se om bromsarna fungerade ordentligt.

Så jag rullar långsamt ner från uppfarten hemma, men då kommer grannen med sin hund gåendes. Den stirrar på mig, hunden… Så då gasar jag på inne på gården där, och fortsätter ut på gatan. Då kom jag på det, jag glömde ju trampa ner bromsarna ordentligt innan jag åkte! Skit, inget händer! Hyundaien fortsätter ut på vägen ner mot Grisslinge, då svänger jag av ner mot badstranden för att få stopp på bilen. Men det går inte, bromsarma tar inte alls. Jag har inget val än att fortsätta rakt ut i vattnet, och lyckas med nöd och näppe väja undan från Henke som stod och pimplade strömming vid strandkanten. Vad fan gör han här, en tidig söndagmorgon tänkte jag? Nåja, nu tar det väl stopp här ändå när bilen hamnat i vattnet. Men icke, jag hade ju fyrhjulsdriften i så den fortsatte fram som en jäkla amfibievagn genom vattnet. Men det gick inte att styra alls, utan med lite flyt så lyckas jag ta mig fram till en liten privat strand på andra sidan vattnet. Jaha, vem bodde där då… Anders a.k.a ”Arga Snickaren” på TV!

Han springer ut i bara badrocken och gestikulerar ilsket med en hammare och skriker svordomar. Ja han är precis lika arg som på TV. Jag blinkar med helljusen och nickar lite i stil med ” tjena tjena” och sedan har Hyundaien tagit sig ut på vägen igen. Bilfärden tar inte slut där utan fortsätter hetsigt ut från Grills Udde eller vad det heter, och sedan längs hela Grisslingerakan. Men kan inte bilen stanna någon gång! Det gjorde den, men inte där. Utan först var jag tvungen att köra som en agressiv jävel ut på motorvägen, och tuta på en Saab och bli allmänt upprörd innan jag lyckades sladda av vid nästa avfart borta vid Värmdö Marknad. Där lyckades jag tillslut hitta en parkering utanför nyöppnade Citygross, så lägligt. Dagens lärdom blir dock följande: Att vad trist det är när man missar en liten detalj vid bromsbytet och det resulterar i dålig bromsverkan…

Ja, det kan ha stått en Smartcar eller någon annan liten uppblåsbar bilmodell parkerad där jag valde att stanna. Det är sånt som faktiskt kan hända!

Ursäkta om jag inte orkar skriva så mycket mer nu, men jag har haft en omtumlande helg. Sov gott, köp Desti deo och… Ha d biff!
DAGENS JERKER går till alla trafikmuppar till bilister där ute. Blir så himla trött på er…

Hjälp! Jag är synskadad! Eller något liknande… Ja något är det som har hänt i alla fall. Detta upptäcktes på jobbet, se till att ni sitter ner nu så ska jag berätta… 

Jag var mitt uppe i karriären och hade precis lagt på en ny rulle med etiketter till våra flaskor. När jag ska provköra dessa, det är då det händer. Jag tycker att något rör sig precis framför mina ögon och det känns som att det är på väg rakt in i ansiktet. Jag backar undan med huvudet och börjar vifta bort det med handen! Och när jag får tag i eländet så förstår jag samtidigt vad som händer… Det var min egen näsa! Hur dumt kändes inte det tror ni? Jag måste ha följt flaskornas väg in i etikettmaskinen med min blick så pass engagerat, att ögonen gått i kors på något sätt. Och sedan smög sig min uppenbarligen stora näsa sig rätt in i blickfånget, eller så har min näsa hittat en högre position i mitt ansikte. Den kan förstås ha växt också, potatisnäsan. Kanske kan jag andas under vatten nu, med denna näsan? Det känns lite som att den kommer att hamna i fokus nu framöver, om jag nu vill klä ut mig på halloween eller liknande. Och stjäla en massa onödig uppmärksamhet från min annars så robusta personlighet. Oroväckande är det i alla fall, kanske jag bör kolla synen någon dag…

Igår var dagen då ett av mina barn ljög för mig för första gången, vad jag vet om i alla fall. Jenny hade köpt några majskakor, och delade ut varsin kaka till alla barnen. Utom Theo som satt och ”sänkte skepp” på toaletten och tvingat till sig mitt sällskap under denna aktivitet. Men han fick sin kaka när han kom ut till de andra, och då satte vi oss i soffan han och jag. När han börjar smaka på sin kaka kommer Nova fram och ställer sig framför oss.

– Får jag smaka Theo? Frågar hon.

– Nej. Svarar han och tar en tugga.

– Men får jag den? Frågar hon igen och håller fram handen.

– Det är min kaka Nova! Säger han mer bestämt.

– Men jag vill också ha en kaka… Säger hon och låter lite ledsen.

– Fick du ingen kaka av mamma? Frågar jag Nova, även fast jag vet att hon ätit upp sin kaka redan.

– Nej… Svarar hon och skickar fram en hängande underläpp.

Men trots sitt försök att spela ledsen så syns det på hennes blick att hon inte talar sanning.

– Jo men visst fick du väl en kaka av mamma, jag ser på dina ögon Nova att du luras. Säger jag och ler mot henne.

– Du har busögon igen Nova! Replikerar Theo med munnen full av kaka.

– Men pappa… Mina ögon säger att jag ätit någon kaka, men min mage säger att jag inte ätit kaka. Förklarar hon med huvudet på sned.

Hahaha! Så himla roligt svarat tycker jag! Hon är fyndig den lilla människan, ”men min mage säger att jag inte ätit kaka”… Den ska jag testa på Jenny nästa gång vi ska dela på en morotskaka eller schwarzwaldtårta här hemma. Så får vi se om jag kan lura till mig en extra bit, kanske?

Tänk att man skulle få vara med om den första lögnen, och att den inte drabbade mig på ett negativt sätt gjorde det hela till en ganska ofarlig förseelse här hemma. Men, en ”olycka” kommer sällan ensam heter det väl. Jag satt i badrummet med Theo idag när han badade, och då kom Nova förbi med en morot som hon ville dela med sin bror. En gullig gest kan tyckas, och Theo tog tacksamt emot moroten och knaprade på den emellanåt där i badet. När jag sedan ställer mig upp och ska räcka honom en handduk så upptäcker jag massor av små morotsbitar på botten av badkaret.

– Men, vad har du gjort där då Theo? Frågar jag.

– Vadå? Svarar han och ser frågande ut.

– Det är ju fullt av små morotsbitar i badet, det får vi spola bort så att vi kan tvätta av dig sen. Säger jag och hänger tillbaka handduken.

– Men det var inte jag pappa. Säger Theo.

Kära bloggläsare, låt mig presentera ljugande barn nr.2!

– Är det inte från din morot då? Frågar jag igen.

– Jo… Men det var ankorna som skräpade ner moroten i vattnet. Förklarar han.

– Ankorna? Vilka ankor? Frågar jag och undrar vad tusan det är frågan om.

– Den här ankan… Svarade han och höll fram en gummianka som låg gömd i badvattnet.

Där kände jag att konversationen mellan oss var avklarad för stunden. Det spelar ingen roll vad andra tycker, jag ska köpa en sådan där lögndetektor till barnen i julklapp. Det verkar tyvärr som att vi kan få stor användning av den…

Där ser ni, nu har jag två barn som ljuger här hemma! De är ju förvisso tvillingar, så det var väl kanske inte så oväntat att de upptäcker saker ungefär samtidigt. Men detta är illa, är det inte? Vart ska detta sluta tänker jag. De har redan visat tendenser att bli ligister, och så gillar de att lyssna på Ghost med mig ibland. De kommer alltså bli satanister också! Nej nu… Det blir att åka till kyrkan nu på söndag, inget snack!

Åh hjälp… Jag har inte tid med detta längre. Ni får ha d biff allihop… ”Fader vår, som är i himmelen. Helgad varde ditt namn…”

DAGENS JERKER går till min näsa som väljer att utvecklas utan mitt samförstånd. Så kan den ju inte göra, även om den enbart finjusterar evolutionen eller vad den nu än kan tänkas ha för löjlig ursäkt. Detta kan ej gå obemärkt förbi, så nästa sommar kommer jag ej att smörja in näsan med solskyddsfaktor när jag ska vistas i solen. Får vi se vad näsan tycker om det, haha! IN YOUR FACE! My face. In my… Fan…

This is the latest top news in the world of Jimmy! 

Vi lever i en allt oroligare värld, även fast politikerna säger att Sverige aldrig varit tryggare. Men resten av världen då? Det är fortfarande stort fokus på IS och även kriget i Syrien, vilket jag förstår. Men i övrigt så händer inte något häpnadsväckande om ni frågar mig. Efter att ha följt nyhetsrapporteringarna i helgen så var det ändå tre reportage som stack ut! 

Jag är inget större fan av skidsporten, så kanske var det därför jag fastnade vid denna artikel. Om vi läser oss fram genom texten här ovan så dyker en intressant jobbtitel upp, nämligen ”Fis-chefen”…? Vad gör en sådan? Vad är det för märkliga krav som ställs på Norge? Varför är Fis-chefen kritisk? Vad är det de redan gjort? Av rubrikerna att dömma så är Fis-chefen kritisk över att fisen ska ske nu, men att det redan tycks vara gjort. Och då har hela Norge brutit mot reglerna! Visste inte att i vårt grannland så ska fisar ske på kommando av Fis-chefen… Det är förmodligen inte alls vad artikeln handlar om, eftersom det har varit stort fokus senaste dagarna på huruvida Johaug är dopad eller ej. Men det blev roligare såhär, tycker jag! 

Nästa artikel då! Detta är ju bara en av anledningarna till att jag inte gillar att åka kommunalt. En man har inte bara suttit halvnaken på huk i vagnen, utan han bajsade där också… Äckligt! Som sagt, egen bil kan inget slå när det gäller att resa från punkt A till punkt B. Det är inga halvnakna karlar i min bil (om inte min gode vän Mogge åker med och dricker öl samtidigt förstås, för då kan allt hända), men definitivt INGEN som BAJSAR i min bil! Så jag är helt inne på undercover-agenten Peters bana, att tåg är till för arbetarklassen. Lowlifers…

Sista artikeln då… Aj aj… Ja, alltså… Nej… Jag tänker på låten som barnen lyssnar på här hemma, ”Stopp min kropp” och dess innebörd. Jag vill inte! Nu blev jag lite skrämd av rubriken och läste aldrig artikeln, så det framgick ju inte om det handlar om ett par här. I så fall ska jag ha ett väldigt tydligt samtal med Jenny här hemma om vilka regler som gäller för mig och min kropp. Men kanske är detta den nya trenden, likt den där dumma clowngrejen, att man ska bita sin partner. Hårt! Jag vill redan nu säga pass på den leken…

Jaha, mer då… Vi har haft en stor inspektion på jobbet idag! Den sker årligen av en kvinna från Frankrike som kan prata engelska men som föredrar danska, om jag förstått allting rätt. Jag ska inte gå in på detta mer än så, men jag var ju väldigt laddad inför mötet med denna kvinna. Eftersom jag så sent som igår förklarat här på bloggen hur lätt jag har för det danska språket! Och såhär gick det till när hon och Mia, vår ansvarige på företaget, kom fram till Billys och min arbetsplats.

– Jæha, godeg mine småe vænner! Væ ær det ni gør hær? Frågar hon vänligt med penna och block i högsta hugg, redo att anteckna.

Jag ställer mig ganska så jäkla bredbent och väljer att svara på min bästa danska.

– Due ser væl för hælvide at vi tilværker conditioner hær! Vil due lugte? Frågar jag och öppnar locket på tanken där allt balsam samlats inför fyllningen.

– Män, due mœste førklære mer utførligt væ det ær ni gør hær! Säger hon och tittar frågande och lite arg på mig.

– Hue faen skæ jeg væta dæt? Säger jag och nickar åt Billy för att markera hur bra diskussionen går såhär långt.

Billy nickar tillbaka, förmodligen väldigt imponerad!

– Men, du mœste ju vete væ ni jobber mede hær? Ænnærs ær ni jue en færa før alle ere mædarbædare! Replikerar hon vresigt.

– Je inte fæn gør vi pilsnerkørv eller smørebrød som ni ælsker sœ myge i ert plættæ lille pluttlænd. Svarar jag lite komiskt.

Hon stirrar på mig hon, och blir sådär löjligt arg i blicken.

– Mia, væm ær den hær mænnen? Han utmænøvrar ju maj pœ mit eget sprœk! Säger hon och vänder sig uppgivet till stackars Mia igen som bara vill sjunka längre och längre in i sin lilla vita skyddsdräkt/body.

– Jeg hær icke tid før daj længre! Due mœ snacke med Preben, han ær pœ andre siden væggen hær. Sa jag och pekade på Henke som ser helt frågande ut. Fast det är ju så han brukar se ut, med stirr i blicken och sådär.

Sedan hörde jag inget mer, än att hon skrek en massa danska svordomar på Henke där på andra sidan väggen. Mia såg frågande ut, och det gör man ju om man inte behärskar det danska språket som jag gör…

Nej, detta var inte alls så det gick till! Haha! Detta är vad som hände. Mia och kontrollanttanten kom in i renrummet där vi jobbar och tittade sig omkring. Sedan fick vi ögonkontakt och då gjorde jag mig redo för en utfrågning av hög dansk klass! 

– Hæj! Sa hon och gick förbi oss.

– Hej? Svarade jag, artig som jag är.

Men sedan gick hon vidare och valde att prata med min namne, herr Nilsson istället. Kanske hon missförstod vilken av oss Jimmysar som behärskade det danska språket? Fast han verkade sköta sig utmärkt där borta, så han kunde väl danska han med. Han är ju också en Jimmy trots allt. Men mer än så blev det inte, för sen vart det rast och sedan såg jag aldrig henne mer. Tänk vilka djupa danska konversationer hon gick miste om där. Jaja, det är hennes förlust. Om inspektionen gått bra får vi veta imorgon tror jag. Men det har säkerligen gått fantastiskt bra, vi ska ju var bäst i norden!

En anna sak som vi inte får missa idag, är ju att min brorsdotter Svea fyller 1år, hurra! STORT GRATTIS PÅ DIN DAG! 

Vad nu då… Ska JAG behöva ordna middag här hemma nu också? Jag är ju mitt i karriären! Åh grymma värld… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till fröken Tallrot som säger att min bil låter konstigt… Jäkla typ, det är ju en diesel hörru! Tallrot låter konstigt! Så, nu vann jag den kampen också…

Jodå, det är danska mina damer, herrar och hen! Ett språk jag är mycket bekant med, och förstår alldeles utmärkt. Enligt mig så talar jag det flytande också. Vi har ju både danskar och norrlänningar i släkten, så därför är jag så duktig på det här med språk.

Varför skriver jag om detta då? Det har egentligen inget med att jag behärskar danska språket på ett sällan skådat sätt. Utan jag vill bara dela med mig av en komisk karaktär som förgyller vardagens mörka stunder. Han är komiker och heter Patrik Larsson. Han gestaltar den fantastiska knäppgöken Karsten Torebjer (Psychic medium) och en drös andra roliga karaktärer i ”Taxisurr”. Jag kan varmt rekommendera er att titta på honom, det finns många klipp på hans facebooksida. Min gode vän Marcus, även känd som guldgossen och NY starphotographer, har delat med sig av att han gått på samma trafikskola som denna komiker. Det är stort, han är liksom ”on fire” då på något vis. Och då kanske jag kan säga att jag känner en som känner Patrik Larsson. Det vore ballt…

Vad sägs om en vansinnigt sen topplista på de fem bästa filmerna och låtarna från 2015? Inte en dag för tidigt va, men jag var ju inte aktiv på bloggen tidigare i år när jag skulle ha presenterat topplistan. Så vad väntar vi på, här kommer den!

Plats nr.5 – Pixels! Jag vet, den är inte så bra egentligen. Men det sorgliga är att förra året var inget bra filmår för mig. Det fanns inte många filmer jag hann med att se, så detta är resultatet av den ekvationen. Filmen då, smårolig och skojigt charmant som alltid när Adam Sandler är i farten. Det fokuseras på gamla ”videogames” från 80-talet, och man ska med hjälp av dessa rädda världen från undergång mot ett utomjordiskt datorspel… Ja precis, ni hör själva. Med är även Kevin James (Kungen av Queens), en personlig favorit! Men han är lite blek i denna film. Sedan har vi Peter Dinklage (Game of Thrones), och han är väl den som bär fram hela filmen. Sevärd, inte mer.

Plats nr.4 – Mad Max: Fury Road! Jag var väldigt laddad för denna, och med tanke på hur alla filmrecensenter snackat upp denna film så var väl inte det så konstigt. I rollerna ser vi Charlize Theron och Tom Hardy, och deras insats var bra. Men filmen, nja… Den börjar i ett rasande tempo med full fart och spänning, men sedan kändes det mest som att de körde lastbil genom ökenlandskapet. Jag hann med att somna två gånger, och fick backa tillbaka för att se om filmen. Minns inte ens hur den slutade, så betyget blir därför inte så jättehögt.

Plats nr.3 – Den Gode Dinosaurien! Barnens favorit här hemma, och visst är den underhållande. Man får följa Arlo och hans kamp mot sina rädslor ute i vildmarken på sin väg hem. Han träffar människan Pricken, som mer uppför sig som en hund. De blir goda vänner och bjuder till en hel del skratt. Årets bästa barnfilm tycker jag!

Plats nr.2 – Jurassic World! Vi har sett det förr, stora och farliga dinosaurier som bryter sig ut och vill äta mumsiga människor som gästar dinoparken. Filmen är okej, men det känns igen och är inget nytänkande direkt. Chris Pratt i huvudrollen, han får godkänt. Han har haft bättre roller helt enkelt. Hans motspelerska minns jag inte namnet på, men jag gillar att hon springer i högklackat ute i djungeln trots att stora bestar jagar henne. Smidigt tänkt av manusförfattaren tycker jag…

Plats nr.1 – Star Wars: The Force Awakens! Ohotad etta, utan tvivel. Inte bara för att jag är stort fan av Star Wars, utan för att det enkelt var årets bästa film. Den är välgjord och genomtänkt, och det är underbart att några av de äldsta karaktärerna var tillbaka igen! Dessa filmer har ju allt, så mer behöver inte sägas. Se den! Nu kommer en ny film om året från Star Wars universumet, och på tur står ”Rogue One”. Kan knabbt bärga mig!

På musikfronten var det ett bättre år. Här kommer de bästa låtarna jag upptäckte förra året!

Plats nr.5 – Highwayman – The Highwaymen! En gammal låt, jag vet. Men denna upptäckte jag av en slump under ett TV-program, och sedan råkade Billy på jobbet veta vilken det var. Och efter att hört den igen så var jag fast! Den är väldigt lättlyssnad, avkopplande och har en tendens att fastna. Sjunger gör Willie Nelson, Kris Kristofferson, Waylon Jennings och Johnny Cash. Jag var väl sist av alla att höra denna, men om någon annan missat den så se till att lyssna på den!

Plats nr.4 – Big Girls Cry – Sia! Kvinnan med den fantastiska rösten följer upp fjolårets favorit ”Chandelier” med denna singel. Det är något med Sia, hon är så tekniskt skicklig när hon sjunger att man blir alldeles fängslad. Sedan lyckas hon träffa tonerna på ett sätt att det känns i hela kroppen. Hoppas på många fler sånger från henne i framtiden!

Plats nr.3 – Remember When – Alan Jackson! Det är första gången det hamnar två ”hästjazz”-låtar (country) på listan, men denna gör ”Highwayman” följe här. Denna ballad är inte så märkvärdig egentligen, men den fastnar och sedan börjar man längta efter den på något vis. Den är härlig och avkopplande, perfekt att somna till har jag märkt. Ni som inte hört den bör ge den en chans, det är den värd!

Plats nr.2 – He is – Ghost! De har något stort på gång nu, och det visade de här med en av deras absolut bästa låtar. ”He is” är djävulskt bra och de fortsätter mata på med nya bra låtar. De är omåttligt populära utomlands och toppade Billboardlistan för rock i USA med sin senaste EP. De har ett sound som tar en tillbaka till 80-talet på något vis. I like it!

Plats nr.1 – The Sound Of Silence – Disturbed! Den liksom bara dök upp, men den tog mig med storm. Simon & Garfunkle’s gamla goding från 60-talet framförs här av rockbandet Disturbed, ett band jag lyssnat på i många år. Men efter denna låt så vet nog nästan ALLA vilka de är! Hans fantastiska röst liksom smyger sig fram och växer mer och mer genom låten, och tillslut kommer hans enormt starka röst till sin rätt när han avslutar låten med bravur. Helt fantastiskt vilken kraft han ger låten, och detta var det inte många andra låtar som mäktade med förra året. En solklar 1:a på min lista, och det är ju den som gäller. Lyssna på den, om och om igen!

Förhoppningsvis så bör jag vara mer aktiv på bloggen framöver, så då får ni topplistans Top 5 för 2016 efter nyår. Inte som nu, i oktober… Detta får mig nästan att skämmas, men jag minns att jag var stilig som ung och loggar ut istället. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla idioter som hakar på dum-i-huvudet-trenden, och klär ut sig till clowner och skrämmer slag på folk. Jag hoppas nästan att jag råkar ut för en sådan, för den här pappan har massor av ilska som jag kan släppa loss på den skojiga jäkeln som försöker skrämma mig. Sedan kan ni se mig på Youtube där clownen springer för sitt liv, med mig flämtande hack i häl skrikandes: Goosfraba!!

Før hælvide! Tänk på Jocke och alla andra oskyldiga själar som såg filmen ”Det” som barn! De vågar sig knappt in på McDonalds där clownen Ronald McDonald kan uppehålla sig. Eller ens köpa en glass på kiosken där GB-gubben står placerad utanför…

Kan någon tala om för mig, vart jag som förälder ska vända mig om mina barn retar mig? 

Jag ser mig själv, ungefär som en lejonhanne i familjen. Där Jenny är lejonhonan, Lembit det alltid trötta lejonet som ser ut att spela död på en sten i solen, och småbarnen som uppstudsiga lejonungar. Jag har förvisso ingen man kvar på huvudet. Och Jenny skaffar inte lika mycket mat som lejonen jag ser på TV. Men främst så tycker jag de små lejonungarna uppför sig annorlunda här hemma. Alla naturprogram jag tidigare sett om lejon har visat hur lejonhonorna och dess ungar har mer respekt för lejonhannen än vad som visas i vårt hem. Jenny fnyser åt mig och tror på en jämställd föräldrasituation där hon bestämmer, förvirrande va? Haha! Nej då, så är det ju inte riktigt. Men främst är det de så kallade lejonungarna i vår lilla flock som numera gör ett tidigt tonårsuppror eller något…

För någon dag sedan så pysslade barnen lite på kvällen innan läggdags. De fyllde upp små petflaskor med vatten, som de sedan pimpade genom att hälla i glitter i olika kulörer. Sedan glittrar flaskan fint när man skakar den! När det sedan var dags att borsta tänderna för kvällen så var de så upptagna av sina mästerverk att de hade svårt att fokusera på tandborstningen. Jag erbjöd mig att borsta deras tänder på soffan medans de lekte med sina flaskor. Då kom Nova och Theo fram, visade att jag skulle luta mig bak mot ryggstödet, och rullade sedan sina flaskor nedför min mage. Till stor glädje och ekande skratt!

– Pappa, vilken bra backe du har på din mage!

– Nä, nu blir det fel här med mig var det… Mer hann jag inte säga innan de avbröt mig.

– Din mage är sååå STOR! Den är jättebra att rulla flaskor på!

Jag började då luta mig fram för att avbryta den pågående mobbingen, men hann inte säga något denna gången heller innan de avbröt mig igen.

– Pappa, din mage är stor som Bosses backe! Jättefin!

Bosses backe… Det är kanske inte alla som vet vad Bosses backe är? Om man följer ett löpspår, eller vad det är mellan vårt hus och barnens förskola ungefär, så kommer man fram till en stor äng med några grillplatser och små vindskydd. Där finns även en väldigt populär och stor pulkabacke, även känd som Bosses backe. Min mage har alltså jämförts med en pulkabacke. Detta skulle vara jobbigt för vem som helst att få höra, men det tog inte slut där…

– Pappa, backa tillbaka lite. Sa Nova och puttade mig mot ryggstödet. Sedan drog hon upp min tröja en bit på magen.

– Theo, titta! Det här är jätteroligt! Sa Nova och sedan pressade hon upp magen och lät den dallrande guppa ner igen.

Är inte detta mobbing på högsta nivå? Detta är inte första gången det händer! Oroväckande. Undrar om jag kan söka ekonomiskt stöd för min situation? Det börjar bli dags att visa vilket lejon som är herre på täppan här hemma… 

Twinsen har hostat länge nu och det har nog påverkat deras nattsömn. Det kan vara en anledning till att man får en utskällning när man frågar vad de exempelvis vill ha för pålägg på sin smörgås. Jag förstår ingenting, men de kanske också går igenom något inombords. Det gäller att ha tålamod kan jag säga! Eller hur skulle ni reagera om någon skriker att de vill ha ost på sin macka, och att man är så dum! Sedan kan mackan kastas iväg, och bli ett kladdigt och motbjudande smulklegg på golvet.”Dumma pappa” är man om jag inte vet exakt vad som gäller…

Freja upplever en jobbig period nu, men vi vet inte riktigt vad det är som händer. En anledning kan vara rotationen av pedagoger som sker på deras förskola, det har hon själv berättat att hon tycker är jobbigt. Hon sover så dåligt på nätterna, och pratar i sömnen där hon blir arg och ledsen. Hon sover ju oftast med mig, men om jag försöker trösta henne på natten när hon yrar så blir hon väldigt arg och börjar skrika efter mamma. Detta blir lite utav en ond cirkel där hennes dåliga sömn innebär att hon inte är på sitt bästa humör alla dagar. Men vi försöker jobba vidare med detta och vill ju att hon ska uppleva trygghet och alltid känna sig älskad av oss. Det är dock en utmaning när hon väljer att skrika på en så fort man försöker förstå henne, och att man är ”dumma pappa”…

Men bra saker händer också! Som i veckan när twinsen var hemma från förskolan och hostade. Medan jag tillagade en delikat lunch så hörde jag dem leka bakom mig.

– Jag går till djungeln nu Nova. Jag har stövlarna på mig. Berättade Theo utförligt för Nova.

– Ja! Ja Theo, gör det! Svarade Nova glatt.

Men sedan utbrast hon högt!

– Akta lejonen Theo! Lejonen äter upp dig! Du måste springa fort, spring fort rally därifrån! Ropade hon och då ser jag hur hon vinkar in Theo till sig i tryggheten på soffan i vardagsrummet.

Fantasin flödar, det kan man inte säga något annat om. Och de gjorde ett intressant val samma dag, när de skulle välja en film att titta på. Här hemma är inte variationen så stor, utan de har sina favorifilmer och håller sig till dem. Men nu satt de och bläddrade i pärmen med filmer, och valde något nytt! Inte nytt för mig, eller för er andra som läser detta heller för den delen. De ville se på kaninen, Snurre Sprätt! Och jag var skeptisk till en början med tanke på att den är ganska ”våldsam” i jämförelse med vad de brukar titta på, men de ville så gärna se den. Så jag satt tillsammans med dem, och så kollade vi på filmen. Och som de skrattade! Först lite när det handlade mycket om just Snurre Sprätt och hans kompis ankan Daffy. Man märkte på dem att detta var något de inte var vana vid, men trots den gamla tecknade stilen så tyckte de att figurerna var så tokiga. Sedan kom högpunkten, Hjulben & Gråben. En av mina absoluta favoriter i den tecknade världen! Framförallt Theo skrattade åt vargen när han ständigt ramlade av klippan i sin jakt på fågeln. Sedan dess har de pratat om filmen varje dag tror jag, att de vill se vargen. Jenny tycker inte om denna typ av barnprogram, men jag såg det ju själv som barn och gillade den spännande jakten hela tiden. Sedan slår de ju inte varandra som i typ Kalle Anka, utan Gråben i det här fallet, fastnar ju oftast själv i sina egna fällor. Så vi får se hur länge detta är roligt, länge hoppas jag! 

Idag utsåg jag mig själv till smartast med hjälp av min nya accessoar, superbrillorna! Jag är ser ju sjukt intelligent ut i dessa, kanske att jag borde plugga och se smart ut där i skolan också? 

Det fanns de som skrattade åt mig när de såg mina superbrillor, men vad vet de om intelligens? Inte så smarta alls om ni frågar mig… Nu ska jag njuta av några sekunders tystnad, var god stör ej. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som tvivlar på mig, när det gäller mitt påstående att jag är ämnad för något stort. Jag kommer tysta er alla här nu. Kolla bara på bilden nedan. Redan som barn var jag Batman, som BARN! Hur många av er var det? Kom inte och påstå något annat, jag ÄR ämnad för något stort. Vänta ni bara… 

Batman chillar utan sin mask, med en cola utanför stadshuset. Tack för bilden Tesse!

Jag vet inte om jag får, eller om jag borde. Men jag kan inte låta bli, kan inte hålla det inom mig. Jag måste! För faktum är, att två har blivit tre. Javisst, två av världens bästa blev föräldrar i fredags åt en liten son! GRATTIS AMANDA & MORGAN!!

Foto: M.FAGERLUND Star Photographer New York

Nu börjar det på riktigt kära vänner, familjelivet! Men jag vet att ni är redo så det kommer gå jättebra för er. Och vad folk än säger så lovar jag er att man vänjer sig med bajsblöjor mitt i natten och hungriga skrik dygnet runt. Vem vet, ni kanske är så lyckligt lottade att just ert barn är från fablernas värld och sover precis så mycket som ni själva gör på morgonen. Dessa barn finns tydligen på riktigt, jag har själv ingen erfarenhet av dem bara. Passa nu på att njuta av er tid tillsammans, lukta och gosa med barnet hela tiden. För man får aldrig nog! Det kommer vara det bästa som hänt er, men glöm ej bort varandra. Ni föräldrar behöver varandras kärlek och omtanke ni med, så fortsätt stötta och ta hand om er. Längtar med spänning på att få träffa ”junior” som Mogge benämnde underverket. Och för er som inte känner Mogge speciellt väl så kan jag informera er om att detta barns första ord kommer inte vara mamma eller pappa. Tro mig! När han ligger där i babysittern och övar på sin framtida talförmåga så kommer han först låta som en dumpventil på en sportbil, med pysande sportluftfilter i baken kanske. Sedan kommer det, de första orden! Amanda och Mogge lutar sig fram och väntar med spänning på vad som ska sägas. Då kommer det…

– How you doin! Säger bebisen med silkeslen röst.

Haha! Jag lovar, det kommer bli så! Jag har tänkt på detta jättemycket, och när Mogge skickade bilden från BB på junior så var det signerat med just texten ”how you doin”. Det måste ju vara ett tecken från ovan, så underbart! Stort grattis till er och hoppas ni inte blir arga för att jag tog upp denna världsnyhet här på bloggen. Varma lyckliga kramar på er!

I fredags tog jag en bild på familjen. Den fick tankarna att vandra till djurens värld tycker jag, så jag googlade lite och lyckades med ett litet kollage!

Naturligtvis tycker jag detta är jättekul, att Jenny och barnen såg ut som apor som plockar löss på varandra. Men egentligen så är det bara Freja som övar på att fläta Jennys hår, och Nova leker med ipaden framför dem. Jenny tycker väl som vanligt att jag inte är rolig, och önskar kanske mer att bilden såg ut såhär.

Apor i all ära, men vi har gosedjur. Massor av gosedjur! Detta fick jag erfara när jag kom hem idag. För då hade barnen tagit fram alla sina gosedjur, och jag menar ALLA! Varenda gosis som de fått sedan födseln, och även de som vi hade sedan tidigare. De hade byggt en stor hög på vardagsrumsgolvet där de lekte med dem. Men när de skulle bära tillbaka alla gosedjur upp på övervåningen igen så gick det inte riktigt enligt planen.

Det låg gosisar i hela trappan och även på golvet både ovan- och nedanför trappan. Och en sorts lek tog fart där Freja började kasta gosedjuren efter de andra istället för att bära upp dem till sin korg där de ska ligga. Theo hoppade från trappan och landade på gosedjuren till rop och skratt. Nova såg jag inte men jag hörde henne sjunga en märklig sång någonstans längre upp i trappan.

– Snoppi snopp snopp snoppi snopp! Kissa på kisset med snoppen, bajsi bajsi bajs. Sjöng hon högt och syskonen skrattade. Men det tog inte slut där…

– Snoppen hänger upp och ner, snoppen snoppen hänger! Kissar kisset på golvet, snoppen snoppen snoppen! Fortsatte Novas sång och skrattet ekade i trappan från Freja och Theo.

Det här med kiss och bajs, snopp och snippa verkar så otroligt kul fortfarande. De skrattar och sjunger minst en gång per dag om dessa fenomen. Undrar om jag var likadan som barn, eller blev jag såhär mogen som jag är redan vid födseln?

När vi hjälps åt att få upp alla gosedjur igen och städat undan, så klädde barnen ut sig och bjöd på teater. De hade gjort en scen av sängen, och ”lagt” alla sängkläder och kuddar på golvet framför sängen. Denna hög skulle man sitta mjukt på sa de… Sedan startade showen! Den handlade om Elsa från Frost, älvan Tingeling, och sist men inte… Eller, jo minst faktiskt… Batman! De skulle leka uppe i himlen, men leken tog en snabb vändning när Elsa plötsligt krockade med ett berg och verkade helt död. Tingeling och Batman var snabbt på plats.

– Vakna Elsa, vakna! Åh nej, hon har tuppat av… Batman! Vi måste åka till sjukhuset fort innan hon svimmar! Ropade Tingeling högt och tydligt som om det utspelade sig på självaste Dramaten.

På sjukhuset så vaknade tydligen Elsa efter att ha fått en puss av både Tingeling och Batman. The End!

Vilket lyckligt slut, och så skönt att Elsa överlevde. Det svänger snabbt när man umgås med barn, det fick jag även erfara vid middagen idag. Jag lagade kalops med kokad potatis, och berättade för barnen vad vi skulle äta. De skrattade åt namnet men tyckte det lät spännande och gott. Men när det var dags att äta så satte sig Freja på tvären.

– Jag vill inte äta! Äckligt! Protesterade hon och puttade bort tallriken.

Theo mumsade i sig för fullt och berättade hur gott det var. Nova hade somnat för dagen på soffan så hon var ej med vid middagen. Vi försökte få Freja att smaka i alla fall, men hon fortsatte protestera. Det spelade ingen roll att vi påminde henne om att hon ätit detta tidigare och att hon då gillade det. Hon hade bestämt sig, det var äckligt… Men efter ett tag utan mat så blev nyfikenheten större och plötsligt satt hon där och åt. Och gillade det! Som sagt, det svänger ofta och mycket. Men inget ovanligt, detta är nog något alla föräldrar råkar ut för. Hoppas jag?

Hm, nu blev jag sugen på godis… Vi får höras, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som gömde sig på städdagen igår. Tycker det är trist när folk inte ställer upp för varandra, så andra får slita mycket mer. Och jag kan ju själv inte hjälpa att det var Bamsegympa med Freja denna morgon, så att jag ”råkade” missa städningen. Skäms på er andra…

Har jag berättat om när jag nyligen råkade ut för en sorts psykopat? Otroligt otrevligt…

Det var på jobbet när jag insåg att jag glömt min matlåda hemma, och tog ett snabbt beslut att åka till McDonalds. Eftersom vi har 30 minuters lunch så är alternativen inte så många när det gäller att snabbt köpa lunch och dessutom hinna med att äta upp den. Så jag körde min bästa rally bort till McDriven för att köpa med mig min mat. Som tur är så är det endast en bil framför mig. De hade inte kört fram dit där man beställer maten utan stod parkerade framför tavlan med de olika menyerna. De verkar ha väldigt svårt att bestämma sig för vad de ska äta och den lite äldre damen som kör bilen vänder sig hetsigt fram och tillbaka mellan menyn och passageraren som är en kille i övre tonåren. Jag tänker att detta är inget att hetsa upp sig för, de får väl ta sin tid på sig att beställa. Jag vet ju i alla fall vad jag vill ha så min beställning kommer gå undan, rutinerad kund som jag är. När de tillslut kör fram för att göra sin beställning så gick det oväntat fort. Men vid nästa lucka där de skulle betala händer något. Personalen i kassan pratar ihärdigt med kvinnan som kör bilen, och hon vänder sig flera gånger mot sin tonåring bredvid sig. Hennes kroppsspråk visar tydligt att hon verkar stressad när hon frågar personen bredvid sig flera gånger, men vad de pratar om har jag ingen aning om. Denna sengångare till tonåring däremot verkar vara inte ha någon brådska alls, trots att det nu är en ganska lång kö med bilar efter oss. Nu börjar jag känna att tiden går emot mig, och börjar själv bli stressad. De betalar och kör sakta fram till den sista luckan för att hämta ut sin mat. Då börjas det igen. Denna tonåring verkar ha enorm beslutsångest eller liknande för nu divideras det IGEN med personalen i luckan, som även de börjar se aningen irriterade ut. Någonting är inte som det ska, men efter någon minut så får de rulla fram och vänta vid parkeringen på sin beställning. Jag får ÄNTLIGEN min mat efter typ 7-8 minuters väntan bakom den veliga bilen som blockerat hela McDriven som ska gå fort. Irriterat kör jag därifrån och förbannar mig över velande idioter som slösar bort min tid. Jag är så upprörd att jag glömmer bort att jag måste äta maten jag köpt med mig, så jag sladdar in med Hyundaien vid Värmdö Marknad och parkerar på en i stort sett öde parkering. Det är någon enstaka bil som valt att parkera framför butikerna, men jag ställer mig precis vid infarten till parkeringen i höjd med ett träd som ger en behaglig skugga över bilen. Det är bara 8 minuter kvar innan jag ska börja jobba igen, så jag tar ett djupt andetag och öppnar upp min lilla påse för att avnjuta den lilla lunch jag har kvar.

Det är då det händer… Vid andra infarten, långt borta på andra sidan parkeringen kommer en ful röd liten bussliknande bil. Den svänger runt och verkar inte riktigt veta vart den ska ta vägen. Är det någon som övningskör sådär jäkla illa? Tankarna tog mig tillbaka till den mest värdelösa av bilar jag ägt, Carnivalen. Den var ganska lik vår gamla bil, och en rysning vandrade ner längs ryggraden. Hua! Jag skakar av mig känslan och öppnar min hamburgare, och ska precis sätta tänderna i den när jag ser den fula lilla röda bussen göra en stor sväng över alla p-rutorna och sakta rullar fram till min bil. Sedan parkerar den precis snett framför mig. Den har HELA STORA TOMMA PARKERINGEN att välja en ruta att parkera bilen, och människan väljer att parkera precis vid mig. Sedan sitter figuren som kör bilen och tittar på mig. Jag orkar inte bry mig utan börjar nu äta min hamburgare. Då ser jag hur den märkliga varelsen stänger av motorn, och börjar packa upp egen mat i sin bil. Seriöst? Lider människan av någon motsvarighet till social ångest eller något? Jag tyckte platsen jag valt var perfekt eftersom man kunde sitta lite avsides i lugn och ro, och i trädets skugga dessutom. Men den här liraren står parkerad i solen, och tittar på mig oavbrutet medan hen äter sin egen måltid. Jag tycker detta börjar bli, inte obehagligt, men väldigt störande! Så jag lutar mig lite åt sidan och tar skydd av stolpen bredvid vindrutan. Då slipper jag i alla fall publiken när jag äter. Jag noterar att om några minuter ska jag vara tillbaka på jobbet igen, så jag äter snabbt upp det sista och samlar ihop allt skräp. När jag sedan startar bilen och åker iväg så stirrar personen i den fula lilla röda bussen på mig när jag kör förbi och vidare ut på vägen. Hade jag sett att den följde efter mig så hade jag hamnat på nyheterna samma kväll. Då hade det onekligen blivit ett fall á la ”Falling Down”…

När vi ändå är inne på ämnet film lite grann så kan jag ännu en gång påtala hur skralt utbudet är av nya bra filmer. Det tycker i alla fall jag. Jag gjorde ett försök, eller två faktiskt, att se klart del två av ”Teenage Mutant Ninja Turtles”. Men jag får väl lov att insé att jag inte är tonåring längre, och att denna typ av film inte är lika underhållande längre. Visst är den välgjord och väcker gamla barndomsminnen till liv, men humorn är lite för tramsig för min smak. Så istället har jag denna vecka tittat på första avsnittet av den galet hyllade serien ”Westworld”.

Jag kan inte riktigt förstå vad den handlar om ännu, men jag ska försöka förklara vad jag vet. Man kan betala en stor summa pengar för att få koppla upp sig i en värld där man får göra precis vad man vill i vilda västern. Där rör sig andra personer som spelas av robotar som ser precis ut som människor, men även andra betalande ”riktiga” människor. Robotarna lever efter ett manus de fått inprogramerade där de inte kan känna några känslor eller liknande, utan de spelar bara vad de känner. De kan heller inte skada någon av de riktiga människorna i denna värld, medan människorna kan skjuta eller skada dessa robotar hur de vill. Dock så har vissa av dessa robotar fått en ny uppdatering av sin programvara eller något liknande, och börjar dagdrömma minnen av sina tidigare uppdateringar. Detta gör att de börjar ifrågasätta saker och agera mer impulsivt, utanför sitt manus. Som i sin tur påverkar hela den komplexa storyn som robotarna spelar en viktig roll i, och det bådar tydligen inte så gott. Sedan är det en människa som lever rövare ordentligt inne i denna värld, väldigt välspelad av Ed Harris. Han tycks veta om något som han nu börjar undersöka på ett ganska brutalt sätt, enligt mig i alla fall. Så något stort är helt klart på gång, men vi får se vad som händer. Den verkar intressant, och sedan är ju sir Anthony Hopkins med som jag gillar skarpt! Så vi får se hur resten blir, jag återkommer.

Igår kväll såg vi klart på andra säsongen av ”Fear The Walking Dead”. Den fortsätter bygga upp förväntningar, men har lite svårt att komma upp i samma klass som ”The Walking Dead”. Jag kan inte riktigt sätta fingret på vad det är, men jag tror att jag känner inte lika mycket för karaktärerna på samma sätt som i föregångaren. Där har ju karaktärerna gått igenom ett rent helvete av lidande och spännande motgångar, så i denna serien så har de inte riktigt kommit dit ännu. Skulle familjen det handlar om dö så skulle jag inte bry mig så mycket, mer än att jag skulle sakna en eller två av dem. Hur hemskt det nu låter, men det är sant. Skulle någon av karaktärerna dö i ”The Walking Dead” så skulle jag få panik! Vilket vi även fick uppleva i säsongsavslutningen förra säsongen. Där den otäcka Negan avslutade med att fullkomligt krossa någon av huvudkaraktärerna med sitt vidriga baseballträ. Men den startar nu i slutet av oktober, det har jag fått bekräftat av Billy. Han är lite utav en levande wikipedia på ämnet zombies!

Undrar ni hur barnen mår här hemma? Illa! Förra veckan var det feber som vandrade från barn till barn. Denna vecka har twinsen börjat hosta en massa slem, och Nova tappade dessutom en stor tjock bok på sin stortå på förskolan. Så nu har hon så ont att hon inte kan ha skor på sig. Freja är frisk, men har istället valt att drömma läskiga mardrömmar två nätter i rad som lett till att hon vaknat och varit jätteledsen. Men vad jag fått fram är att det denna gång inte tycks handla om en lastbil som ser ut som en ko som slickade på hennes arm så att det brändes. Som den läskiga drömman utspelade sig för typ två år sedan när hon vaknade och skrek mitt i natten. Jag tror vi ska förbjuda ”Bolibompa” ett tag framöver…

Idag är det fredag, och Jenny kämpar med att införa någon sorts tradition med att vi ska äta tacos på fredagar. Så nu är det dags att se över vad som finns här hemma. Mucho tacos uno due tres quattro portionen in den torso mumsico! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till en herre i USA. Han heter Mike Pence, och kandidat till posten som vice president om nu Donald Trump overkligt nog vinner presidentvalet. Jag läste i alla fall att denna herr Pence ifrågasatte självaste Darwins evolutionsteori, och hävdade att det inte är något annat än en dålig teori… Är det inte fantastiskt? Inte nog med att Donald Duck kan bli president i världens mäktigaste land, i hans frånvaro kommer alltså en nästan lika knäpp figur leda landet! Han kanske förvisso är djupt troende eller något och står fast vid att gud skapade människan, och det är ju upp till honom att tro vad han vill. Men att ifrågasätta Darwin, ja det är ju nästan för löjligt för att kunna ens tas med en nypa allvar…

Varför är mina barn så himla arga på varandra? Önskar att TV-programmet ”Bullen” fanns kvar så att jag kunde skriva dit för att få svar. Nu är väl enda alternativet ”Dr Phil”, men han kan nog känna sig hotad av min karisma och intelligens så jag kan inte tänka mig att han vill hjälpa mig med detta. Sedan blir det väl ”ingen vidare bra TV” med två flintisar i rutan samtidig. Där dessutom jag med min mage lätt utmanövrerar Phils pondus, då skulle han nog känna sig ännu mindre i sin löjligt stora fotölj. 

 Detta är ju ännu en anledning för mig att spinna vidare på min nya karriär likt ”En präst i natten”, fast med mig i natten skulle jag ju ändå inte få svar på alla livsviktiga frågor som jag har. Så fort jag frågar mig själv nåt så blir det ungefär såhär…

Varför är barnen osams? Var jag osams mycket med mina syskon? Usch ja, det var jag ju ganska ofta. Men oftast för att de aldrig lämnade mig ifred. Jag behövde vara ifred ibland, för jag läste ju mycket om hur jag skulle bli stridspilot! Fast sen kom ju betygen, och då vart man ju varken stridspilot eller hjärnkirurg för den delen… Om jag blivit hjärnkirurg så hade jag nog tjänat massor av pengar, tänk så mycket winegums jag kunde köpa då! Men då hade nog min hälsa inte mått så bra, och en kirurg med dålig hälsa ser man ju aldrig på TV. Jag skulle väl uppföra mig som en zombie typ… Senaste säsongen av ”Fear The Walking Dead” har inte varit så bra som jag hoppats på… Fast nu var det ju barnen jag skulle fokusera på här! Mina barn, som blir så arga ibland… Zombiesarna är ju inte lika äckliga som i vanliga ”The Walking Dead”, men det kanske kommer lite senare. Jag längtar till nästa säsong ska starta, det är väl nu i oktober? Måste höra med Billy. Halloween är väl snart? Då ska man ju spöka ut barnen i utklädnader, de arga barnen… Ghost senaste singel var ju ganska bra faktiskt! Nu kurrar magen också, pondusmagen. Vart var jag nu igen…?

Ja ni hör ju själva. Min hjärnaktivitet är helt fantastisk! Men jag behöver kanske fokusera mig lite bättre ibland bara. För jag är som jag alltid sagt, jag är ämnad för någonting stort! Och då kan alla lustigkurrar skippa sina kommentarer om att min mage redan ÄR stor. Det är uttjatat nu, move on!!

Varför är de arga då, barnen. Det är väl en fas eller något. När man inte vet vad som försigår så kan man alltid skylla på att det är en fas. Samtidigt är det väl oundvikligt nu när de leker så mycket med varandra att det inte ska uppstå konflikter. Sedan att de reagerar som de gör får man väl accepgera helt enkelt. Freja, hon vill göra sig förstådd och höjer rösten tills hon blir det. Ibland resulterar det i skrik. Mm… Theo blir känslosam och lägger sig på marken när det inte blir som han tänkt sig. Där kan han antingen skrika rakt ut om han är arg, eller gråta högt om han blir ledsen. Och man får inte alltid trösta honom heller, utan man får visa att man finns där och sedan får han komma när han är redo. Nova, hon har en liten egen stil. Hon kan vara lite disträ exempelvis när de spelar memory. Så när hon tröttnar på spelet så börjar hon tjuvkika på korten, och då blir de andra arga. Bygger de klossar så fungerar det ungefär på samma sätt. Hon bygger oftast fantastiska torn och liknande, men när hon tröttnat så kanske hon bara måste peta med sin lilla tå på någon av sina syskons klosstorn så att det börjar rasa lite. Och så är de arga på varandra igen. Men Nova blir inte alltid så ledsen, utan mer arg. Och som hon kan bli arg… Hon kan liksom spärra upp ögonen och stirra in i din själ samtidigt som hon nästan skakar av ilska när hon börjar skälla ut dig! Alla barnen har lite känslomässiga ”berg- och dalbanor” ibland, som ju alla barn kan ha. Men när hon blir sådär himla arg, lite som Darth Vader när hans känslor tar överhanden, ja då är jag glad att hon inte kan något om ”kraften” ännu… 

Känslan annars över att se hur dina barn utvecklas och tar sig för saker här i livet är en underbar känsla. De lär sig så mycket nya saker varje dag och för vår del så har vi väldigt kreativa barn. Detta är jättekul att följa i vardagen, hur de ser möjligheter och prövar sig fram. Freja till exempel, hon vill gärna ha en surfplatta, en dator och mobiltelefon som sin mor och far. Vi har lyckas med våra förklaringar att hon är för liten för detta fortfarande, men att hon gärna får använda våra hur mycket hon vill. Det gör hon, men hon har även skapat sina egna med hjälp av pärlplattor och teckningar. Det har jag nämnt tidigare, och den kreativiteten är ju beundransvärd hos en 5 åring. Theo visade sin kreativitet på sitt vis i fredags… 

Japp, ni ser helt rätt. Ett långt streck längs med väggen i trappan hemma, med hjälp av sin röda touchpenna. Jag såg inte detta förrän på eftermiddagen, och frågade då Freja och Nova om de ritat på väggen. Men de skakade på sina små huvuden, det hade de inte gjort. Senare på kvällen när jag skulle gå upp och natta Theo så utspelade det sig på detta viset.

– Titta pappa! Sa Theo och pekade på det röda strecket.

– Ja jag såg det tidigare, vet du vem som gjort det? Frågade jag.

– Ja det var jag! Sa han och tog ytterligare några kliv upp i trappan.

– Men vet du om att man inte ska rita på väggarna Theo? Det kanske inte går att tvätta bort det sen. Förklarade jag.

– Jag vet, man ska bara rita på papper. Sa han väldigt förstående och gick långsamt upp för trappstegen.

– Helt riktigt, på papper blir det jättebra! Om man ska rita på något annat är det bra om mamma eller pappa får vara med, så att det inte är något som blir förstört. Fortsatte jag förklara.

– Okej… Här har jag också ritat! Sa han glatt och pekade på tapeten halvvägs upp i trappan.

– Oj, ja vi får hoppas att… Sa jag innan jag blev avbruten.

– Och här pappa, titta! Haha! Jag har ritat en stor prick här! Sa han och pekade på kanten av trappan.

– Men, Theo… Varför har du ritat överallt här i trappan? Frågade jag lite uppgivet.

– För att jag tycker det blir fint. Sa han och tittade på mig lite bekymrat, sedan gick han upp för trappan och vidare in till sin säng.

Ja vad ska man göra, jag förklarade att jag inte var arg och att det kanske går att tvätta bort. Annars får vi helt enkelt måla om i trappan. Det tyckte Theo var en bra idé, så jag fick förtydliga att JAG skulle måla om i trappan. Sedan somnade han sött utan några bekymmer i sin lilla värld. Underbara barn… 

Och som ni ser här ovan så vann Kanada turneringen World Cup 2016. Inte direkt oväntat, men välförtjänt. Tänk att ett land som Kanada, där man pratar rolig engelska och gränsar till landet USA där muraren Trump sorgligt nog gör succé, kan vara så bra på ishockey som de är. Men något bra måste de väl vara bra på, så varför inte ishockey? Och jag personligen tackar gamla hockeyrävar som Wayne Gretzky, Mario Lemieux och speciellt Mark Messier för fantastiska hockeyminnen. Oh Cananda!

 Ja nu kurrar magen på riktigt så jag har en uppgift att utföra. Ät bra, lev väl och… Ha d biff! 

DAGENS JERKER går till Sune som enligt rykten varit på kryssning utan att köpa med sig winegums åt mig. Jag är hungrig Sune, hungrig! Schweinhundt…