Nu ska jag ta er tillbaka långt bak i tiden på en resa genom Europa! Eller ja inte så långt tillbaka i tiden utan jag tror det var sommaren 2000, och någon längre resa genom Europa blev det inte heller för den delen…

Jag var 20år ung och redo att ge mig ut i den stora världen, och jag var åter tillbaka på ICA-butiken där jag jobbade efter att ha muckat från lumpen. Där började jag tillsammans med mina två arbetskollegor Mogge och Pelle att planera för att genomföra en stor bilresa genom Europa. Och eftersom Sverige var med i EU numera så förstod vi det som att då behöver man heller inte använda sig av ett pass längre, utan det skulle räcka med ett internationellt ID-kort eller körkort för att få passera gränserna in till andra EU-länder. Fasen så smidigt! Vi blickade mot Danmark och den nybyggda Öresundsbron, för att sedan köra vidare ner mot Tyskland och kanske bort mot Belgien och Nederländerna. Eller varför inte Polen, eller ännu längre söderut mot Schweiz och Österrike innan vi tillslut skulle hamna i soliga Italien. Wow! Vilken resa detta skulle kunna bli tänkte vi och tog ledigt från jobbet alla tre, sedan fick vi låna min kära vän Tommys fina röda Volvo 740 för att ge oss ut på vår minnesvärda resa. Europa här kommer vi!

Vårt första stopp blev McDonalds i Norrköping, ja men man blir ju hungrig av att upptäcka världen. Jag minns att vi satt utomhus och åt vår hamburgare samtidigt som vi sneglade mot horisonten, där framme låg det… kontinenten Europa… Men även en annan hamburgerrestaurang ca 100 meter längre bort som jag tror heter McOrvars, detta fick oss att skratta en hel del men efter att vi ätit oss mätta så fortsatte vi vår bilresa mot Danmark.

Efter kanske en halvtimme eller så hade vi nått Malmö, haha! Nej så snabbt går det inte att köra från Norrköping till Malmö, men med Mogge bakom ratten så gick det undan kan jag lova. Vi tog en kort bensträckare när vi var framme vid Öresundsbron, det var häftigt att se denna bro på riktigt och först då insåg man ju hur stor den faktiskt är. Vi hade ju bara sett och hört om detta brobygge på TV i flera år, nu var vi äntligen där och på andra sidan väntade Danmark. Vi visste inte riktigt vart vi skulle sova för natten, men det fick lösa sig. Vi hoppade in i bilen igen och körde över bron, och gränskontrollen gick ju supersmidigt. De kollade knappt något alls utan släppte glatt in oss i grannlandet.

– Öih uhe jae Denmark ja vilkomen.

Ja inte riktigt så men något liknande sa gränspolisen och jag vet faktiskt inte hur man stavar på danska, det är ett svårt språk både när det gäller text och tal. Det fick vi erfara flera gånger under denna resa, inte minst när vi stannade till i Köpenhamn.

Vi strosade runt på gatorna där ett tag och njöt av det fina vädret, fasen vilken mysig stad detta är egentligen. Trevliga människor och bra shopping, jag har ju som tradition att köpa en fotbollströja i varje land eller stad jag besöker utanför Sverige och hittade här en fin matchtröja med namnet Laudrup på ryggen. En av de största stjärnorna inom dansk fotboll genom tiderna, den var ett självklart köp! Men när man shoppar och framför allt rör på sig så blir man hungrig, och trots att vi åt lunch på McDonalds så beslutade vi oss för att äta vår middag där också. Och nu kommer ett av mina bästa minnen från denna resa, Mogge ska beställa mat och killen bakom disken frågar vad han vill ha att dricka…

– Cola utan is. Svarar Mogge.

Killen stirrar på honom och rör inte en min, så Mogge upprepar sitt svar och blir lite internationell.

– Cola, utan is… No ice!

En tjej som hjälper killen i kassan att plocka ihop beställningen stannar upp och tittar även hon väldigt frågande på Mogge, som nu nästan bokstaverar sin beställning på engelska för dem i kassan.

– COLA! NO ICE!

De tittar på varandra och plockar ihop beställningen, Mogge förstod inte vad som är så svårt att förstå utan vänder sig mot mig i kön bredvid och skrattar åt det hela. Hur kan de inte fatta vad han menar säger han till mig, sedan får han sin mat och går och sätter sig. När jag kommer till bordet så berättar Mogge för Pelle vad som hände i kassan, och ser samtidigt att det är is i colan i alla fall.

– Men vad fan, alltså jag orkar inte. Hur svårt ska det vara att inte hälla i någon is? Muttrade han men drack sin cola med is ändå.

När vi sitter där och äter så noterar vi något intressant på en av reklamtavlorna inne i restaurangen, där det visar sig att ”ice” inte betyder is på danska utan tydligen något helt annat…

– Cola utan glass, UTAN GLASS! Vad är det ni inte förstår? Hahaha! Mogge alltså, som vi älskar honom och vi förstår nu varför de som arbetade på McDonalds tyckte han var konstig när han ville beställa cola utan glass. Detta hade vi roligt åt ett bra tag och ibland kommer detta härliga minne tillbaka än idag, och jag minns även att han vid detta tillfälle berättade att han själv tycker att hans engelska är så dålig och nämnde en därför en liknande händelse där det engelska språket fallerade en aning. Det skedde en gång när han var yngre och reste med sin familj utomlands, då skulle han be om ett sugrör till sin dricka på restaurangen men kunde ej komma på vad sugrör heter på engelska. Vi vet nu att det inte heter ”sucktion pipe” i alla fall, och hans syster fick hoppa in och rädda situationen den gången…

När vi strosat runt i Köpenhamn ett tag så insåg vi att det snart var kväll och att vi faktiskt behövde någonstans att sova för natten. Så vi körde vidare och hittade en camping vi tyckte verkade bra att övernatta på, så där parkerade vi och slog upp vårt fina tält. Sedan kom vi på att i Danmark kan man ju köpa starköl i vanliga affärer! Så inspirerade av denna storslagna nyhet letade vi upp en liten butik där inne på campingen, och mycket riktigt… Där sålde de starköl! Ganska billigt var det också, men vi förstod tyvärr inte alls vad mannen i kassan sade att allt kostade.

– Deh bliäh overhuöva og en fjärs.

Detta sade oss tyvärr ingenting, men vi såg en liten display med siffror på som vi antog var summan av det vi ville köpa. Då lade vi fram alla möjliga danska mynt och sedlar tills han såg hyffsat nöjd ut, sedan tog vi med oss ett gäng flaskor öl och några rör med Pringles till en liten lokal i närheten där det fanns ett biljardbord. Där hängde vi ett tag men jag kan inte påstå att det var något bra drag på denna campingen, så efter någon timme eller så gick vi tillbaka till vårt tält och sov för natten.

Nästa morgon var det dags att åka vidare ut i Europa, så vi vaknade tidigt och packade ihop oss för att snabbt komma iväg. Det fanns inget vi kunde köpa att äta inne på campingen så på vägen till Tyskland stannade vi till i en liten by där vi hittade ett mindre café, här åt vi troligen Danmarks godaste macka. Den var så otroligt god, tyvärr minns jag inte mycket av vad som var på mackan men kommer ihåg att den smakade ljuvligt och att vi alla blev proppmätta. Och sista biten fram till den Tyska gränsen fortsatte vi spekulera högt i bilen i vart vi skulle åka vidare, men första anhalten skulle definitivt bli ett ölstopp och sedan var siktet inställt på Berlin. Och därifrån var vi ännu inte helt överens om vi skulle köra västerut mot Belgien, Nederländerna och Frankrike eller om vi skulle korsa alperna och ta sikte på Italien. Det var i alla fall tre jäkligt upphetsade och peppade killar i den röda Volvon som rullade fram till gränskontrollen på väg E45!

Det var en bra mycket större kontrollplats här än vad det var mellan Sverige och Danmark, men det såg ut att rulla på minst lika smidigt och snart var det vår tur att passera gränsen.

– Passports! Ropade gränspolisen in i vår bil.

Pass? Men vi hade inga pass med oss, det skulle man ju inte behöva nu när vi gått med i den Europeiska Unionen. Utan då skulle det ju räcka med våra körkort som ID-handling, något Mogge försökte förklara på sin bästa engelska för polisen.

– But we are in the United Nations now and do not need any passport, right?

Polisen tittade förvånat på honom, kanske för att Mogge av misstag råkade säga The United Nations (FN) istället för The European Union (EU) vilket inte hjälpte oss i denna situationen alls.

– No passports! No Germany! Sade polisen och pekade att vi skulle vända bilen och köra tillbaka till Danmark.

Vad fasen, så här skulle det ju inte gå till! Nu spricker ju allt om vi inte kommer vidare, men då slog vi våra kloka huvuden samman och med kartans hjälp hittade vi vad vi trodde var en smitväg in i Tyskland via en mindre väg. Vi kör dit och testar! Det var inte långt bort alls och med Mogge bakom ratten var vi som sagt snabbt på plats. Det var en liten och krokig väg, men där framme kunde vi tillslut skymta vad som liknade en liten kiosk bredvid vägen som vaktades av en eller två poliser. När vi kom fram vinkade de att vi kunde köra vidare och jublet i bilen gick inte av för hackor kan jag säga, vi visualiserade om hur vi satt på stora torg där ölfester utspelade sig och sjöng högt med armarna i krok och en kall ölkittel i varje näve. Nu var vi äntligen inne i Tyskland och vårt äventyr kunde fortsätta enligt planerna! Trodde vi, för bara några hundra meter längre fram kom en ny liten kiosk vaktade av poliser och här blev vi stannade igen.

– Passports! Ropade gränspolisen och ville se våra pass.

Pelle tog nu till ord och försökte förklara det Mogge inte lyckades lika bra med vid första gränskontrollen, men inte ens hans felfria engelska lyckades övertala poliserna att släppa in oss i Tyskland. Bittert fick vi vända om och med låga motorvarv återvända till Danmark igen…

Detta var en sorglig stund för oss alla tre, skulle vårt äventyr redan ta slut. Här och nu, i Danmark? Nej vi kunde fasen inte acceptera detta, men chanserna att ta oss vidare ut i Europa minskade ju plötsligt drastiskt. Istället bestämde vi oss för att göra det bästa av situationen och körde vidare genom Danmark upp till Århus och sedan Ålborg, men inget av dessa städer var tyvärr särskilt festliga. Istället tog vi sikte på Sverige igen, och bokade därför in oss på nattfärjan från Fredrikshamn över till Göteborg.

Det var en ganska liten färja och ingen partykryssning om man nu hade hoppats på det, istället fokuserade vi på att sova ut ordentligt i hyttens sängar. Nästa morgon åt vi frukost på båten och kunde se hur den sakta närmade sig Göteborgs hamn, vädret var i alla fall bra denna morgon och man måste fokusera på det positiva när saker och ting inte riktigt gått som man har tänkt sig. När vi lagt till i hamnen så hoppade vi in i den röda Volvon och körde in till city, det var ju nära och bra så vi parkerade bilen och knallade sedan runt på Avenyn. Vi var alla lite novisa i denna stad och visste inte riktigt vad vi skulle hitta på för skoj, men Liseberg kände vi alla till så dit drog vi för att roa oss denna eftermiddag vilket skulle bli kul!

Här var det fullt av glada människor och skrikande småbarn, vilken härlig nöjespark! Vi gick runt och tittade oss omkring en stund innan det var dags att käka lunch, och detta är mitt minne från lunchen på Liseberg: Primärt dyrt!

Men sak samma, vi hade ju roligt i alla fall och testade en del åkattraktioner som var jäkligt roliga. Jag gillar ju karuseller och sådana saker, det har jag alltid gjort. Men efter några timmar var vi ju typ klara med Liseberg, allt gick ju så smidigt och snabbt där inne när man bara har sig själva att underhålla. Vi lade oss på en gräsplätt inne i parken och funderade på vad vi skulle göra härnäst, klockan var ju inte mycket alls eftersom vi varit uppe så tidigt. Tillslut landade vi i att vi skulle gå på bio och sedan käka nåt innan vi skulle vidare ut på någon nattklubb senare på kvällen. Sagt och gjort! Vi bokade varsin biljett till sommarens storfilm ”Mission Impossible 2” och skulle nu bara hitta till biografen, men det var enklare sagt än gjort. På denna tid fanns inga GPS:er eller liknande utan vi försökte leta oss fram med hjälp av vår karta, men den där biografen var oerhört svår att finna. Vi stannade några ungdomar och frågade om vägen, men de hörde väl att vi var från Stockholm och skickade oss helt i fel riktning för att jäklas. Detta var inte uppskattat alls och nu började tyvärr ett förakt mot göteborgarna att sakta växa fram hos oss. När vi tillslut hittade fram så kunde vi njuta av filmen, som jag personligen tycker är den absolut bästa i hela filmserien.

Efter att filmen var slut så lämnade vi bion och kastade i oss en enkel middag, nu började klockan närma sig tio på kvällen och man hörde musiken dunka på uteserveringar. Nu jäklar skulle vi ha kul, det var allas inställning i sällskapet! Vi gick runt mellan några olika ställen men hamnade till slut på en mindre rockklubb där det var riktigt bra drag och roliga människor. Här spenderade vi resten av vår kväll och hade riktigt skoj, och med tanke på att stället var litet så blev det också väldigt varmt inomhus. Så när jag var ute en sväng på gatan för att få lite luft så hittade jag en gammal lumparkompis, Fond! Ja han heter faktiskt så i efternamn, han var på nattklubben intill och hade precis lika kul som oss andra. Vi utbytte några gamla minnen och ryggdunkar innan vi sedan skildes åt och återgick till våra sällskap igen.

Denna kvällen blev lång och Mogge han blev så himla full, haha! Okej jag blev också otroligt onykter, men kul hade vi i alla fall och Pelle den nyktra stackaren skulle ju köra oss vidare på natten för att hitta en camping att övernatta på där vi kunde slå upp vårt tält. Ingen visste vart vi skulle eller vart det fanns någon camping, men det gjorde inte Mogge eller mig något för vi tjoade och hade skitkul i bilen ändå. Pelle lyckades ändå på något vis hitta en camping mitt i natten, men den var ju såklart stängd och bommen var nedfälld vid infarten. Då kom en väktare fram och hjälpte oss in, så nu tyckte vi om göteborgarna igen. Det svänger snabbt här så häng med nu! Han sa att vi skulle köra in och parkera på en ledig gräsplätt, sedan kunde vi anmäla oss och betala när de öppnade på morgonen. Sagt och gjort, vi körde in och försökte slå upp vårt tält så tyst vi kunde där mitt i nattens mörker. Det gick sådär, Mogge och jag var ju inte dugliga till någonting alls utan ramlade mest runt där på gräset med varsin tältpinne i handen. Då fick vi den briljanta idén att Pelle kunde slå upp tältet själv eftersom han var den nyktra av oss, så Mogge och jag kröp in i tältet som mest liknade en stor tygpåse där på marken. Väl inne i denna tygpåse så höll vi upp våra tältpinnar för att hjälpa Pelle få klart det sista (det vill säga typ allt), vi skrattade så jäkla mycket och kände att vi bidrog massor till denna gemensamma uppgift. Efter mycket om och men lyckades Pelle på något mirakulöst vis få ihop tältet med oss två liggandes där inne, och alla kunde sova för natten.

Nästa morgon vaknade vi av att vi hörde folk utanför tältet gå och muttra saker som ”idioter” och ”jäkla dumskallar”, vi tittade nyvaket på varandra inne i tältet och frågade oss vad fasen som hände under natten egentligen. Inte hade vi väl varit så högljudda att vi störde de andra? Vi började få minnesbilder av vad som hände där på natten när vi skrattade åt våra försök att hjälpa Pelle få upp tältet alldeles ensam. Okej, vi kanske hördes mer än vad som var lämpligt så sent på natten insåg vi då och började sakta plocka ihop våra saker inne i tältet. Sedan stack Pelle ut huvudet för att se om kusten var klar eller om det fortfarande stod en massa människor utanför som var arga.

– Haha, grabbar… Ni måste komma ut och se detta. Sa Pelle och klättrade ut ur tältet.

Vi andra följde efter och synen som mötte oss var inte rolig, det visade sig att vi hade parkerat bilen mitt i ett stort blomsterarrangemang i mitten av vad som liknade en liten rondell inne på campingen. Och dessutom slagit upp vårt tält mitt i allt detta! Så okej, lite roligt var det nog faktiskt. Inte undra på att alla förbipasserande var upprörda och kallade oss för fula saker, vi skämdes en aning och beslutade att det nog var bäst att snabbt packa ihop allt innan fler skulle se oss. Sedan körde vi undan bilen fort som tusan och passade på att duscha av oss inne på campingen, därefter åkte vi genast därifrån utan att lämna några spår efter oss. Förutom hjulspåren och alla döda blommor i blomsterarrangemanget då förstås…

När vi lämnat brottsplatsen så åkte vi tillbaka in till Göteborg för att äta frukost, vädret var inte lika trevlig denna dag så vi funderade på om vi kanske skulle åka vidare. Frågan var ju bara vart, skulle vi ta oss norrut eller inåt landet. Vi bestämde oss för att börja åka inåt landet och stannade till i Örebro, där gick vi runt och såg oss omkring för att se vad staden hade att erbjuda. Vilket inte var så mycket, det är en fin stad men så mycket att göra verkade det tyvärr inte finnas. Vi hittade dock reklam för ett uteställe som hade någon typ av fest samma kväll, så vi tänkte att vi stannar och kollar vad det är för kul som ska hända där. Vi var dock först på plats när de öppnade, men vi var ju tidiga och uttråkade så vi förväntade oss inget annat. Vi beställde in lite öl och chillade där vi satt i väntan på att fler skulle dyka upp, och undrade vad som skulle hända där senare på kvällen. Efter ett tag kom det ett gäng tjejer in som slog sig ner vid bordet bredvid oss, och direkt efter det anslöt en man som jag vill påstå var extremt gay. Det kanske är fel att uttrycka sig så men han hade kort kjol på sig, handväska och var uppsminkad till tusen. Vilket inte var några problem för vår del, men sällskapet verkade inte så intresserade av att umgås med oss andra så vi satt kvar och inväntade resten av folket som skulle komma dit den kvällen. Men det visade sig att detta tydligen var en arrangerad fest för homosexuella som hade någon sorts storslagen gayafton där denna kvällen, och då kände vi att vi kanske inte hade kommit rätt. Det skulle säkert vara kul att stanna kvar men detta verkade nästan vara en större privat fest fick man känslan av, så då lämnade vi Örebro mitt i natten och åkte därifrån.

Lite bittra var vi men framför allt Mogge var riktigt less efter att kvällen inte alls blivit så som han hade tänkt sig, han ville åka hem. Till Stockholm!

– Nu saknar jag min tjej och vill bara åka hem. Sa han uppgivet i bilen.

Vi kände att det kanske var lika bra trots allt, resan blev inte riktigt som vi tänkt oss men har haft en rolig och minnesvärd resa ändå. Vi korsade inte Alpernas höga berg eller fick möjlighet att spexa på en solig strand i Italien med gelato rinnande längs våra händer, utan där på en gaybar i Örebro slutade alltså vårt europaäventyr för denna gången. Vi sparade norrland för framtida äventyr istället och Mogge satte kursen hem mot stan igen, och Pelle spelade sin nyköpta CD med Deep Purple på repeat hela hemresan. Tidigt på morgonen innan solen gått upp rullade den röda Volvon in på min gata hemma i Brandbergen och jag klev med seg kropp ut ur bilen. Detta var slutet på vår europaresa, så jag tog min väska och fina fotbollströja med mig in och landade trött på min säng. Borta bra men hemma bäst, hem ljuva hem…

RESANS JERKER går till ungdomarna i Göteborg som lurade bort oss i vårt sökande efter biografen. De höll på att starta ett förakt mot göteborgare som de inte förtjänar, Göteborg är en underbar stad och de flesta jag träffat där sedan dess har ju varit kanonmänniskor! Så inget förakt mot göteborgare när de är så trevliga, dessutom heter nästan alla killar Glenn och de flesta som bor där luktar fisk har jag hört… Hihi!

EPISODE VII

Hej, jag är Jimmy Hanell. Och välkommen till ett nytt avsnitt av, Jimmy Hanell presenterar ”Smalltalk”.

Varmt välkomna tillbaka, sist jag skrev här så trodde jag nog att det skulle bli mitt sista inlägg gällande ”Smalltalk”. Det var i juli 2021, vilket innebär att det var snart två år sedan och barnen pratar ju numera så pass bra rent grammatiskt att det sällan blir några roliga fel när det gäller uttal och liknande. Men! Jag har lyckats samlat på mig några ytterligare fraser sedan sist och kommer att låta er ta del av detta här nu direkt!

Första roliga frasen eller ordet är något som jag känner igen från min egen barndom, men detta har även barnen anammat detta här hemma under en kortare period när de var små… Blätteblask!

– Åh kan vi inte få något litet som är godis, snälla bara en sån där blätteblask?

Jag tror att det var min lillebror Tommy som brukade säga samma sak eller kanske ”tablask” när vi var små, men nu var det Freja som sladdade lite på bokstäverna och uttryckte sig på detta sätt om ordet tablettask. Ni vet de där små askarna med godis som man älskade när man var liten! Det kunde ju göra ens dag om någon räckte över en liten blätteblask bara sådär, och än idag så smakar de ju faktiskt riktigt mumsigt så jag förstår att barnen gillar dessa.

Nästa ord var det ingen mindre än vår lilla Nova som uttryckte i sin frustration på sin storasyster Freja när de började bli lite osams, då Freja ganska högt och bestämt sade vad hon tyckte. Nova gillade inte alls hennes ton, för tydligen hade hon precis blivit utsatt för… Skället!

– Du behöver inte bli så arg och göra skället på mig, jag gillar inte skället!

Nova ville inte bli utskälld helt enkelt, och tappade väl bort bokstaveringen en aning när hon bestämt ville markera att man gör minsann inte skället mot henne. Detta var dock en engångsföreteelse för jag hörde aldrig henne eller någon annan av barnen uttrycka just skället i den bemärkelsen fler gånger. Men jag är glad att jag snappade upp detta för det är ju lite kul ändå!

En annan rolig sak som vi kom in på var när Freja skulle berätta om en situation som uppstod när hon skulle duscha, då hon fick lite problem med… Kapellet/skafferiet!

– När jag skulle dra för kapellet, eller nej… vad heter det? Skafferiet! Nej jag minns inte…

Pinnen man drar i när man ska öppna och stänga vårt draperi i duschen lossnade och tydligen blev hon lite ställd av detta, och kunde helt enkelt inte dra för kapellet eller skafferiet. Men hon var så uppspelt när hon återberättade detta för alla vid middagsbordet att hon kallade duschdraperiet både för kapellet och skafferiet, men hon förstod att det var fel och skrattade bara. Och när hon kom på att det var draperi hon menade så fortsatte hon bara skratta ännu mer så att skrattet det smittade av sig på resten av familjen som satt samlade där runt bordet, den lilla busungen.

Här kommer dagens sista uttryck, och det är egentligen ingen felsägning utan mer en väldigt konstig förkortning för ett av deras favoritspel… Forre!

– Ska vi kolla om det är någon som vill spela Forre med oss? Pappa kan vi få köpa V-bucks till Forre?

Detta hör man av twinsen väldigt ofta numera, och spelat de syftar på när de säger Forre är såklart braksuccén Fortnite. Ett spel som går ut på att jaga varandra i lag på någon sorts låtsas ö där man ska klara sig så länge utan att bli skjuten av sina motståndare. Och det är väl det mest kända spelet just nu, för alla verkar ha hört talas om detta (utom möjligen min kära far då). Men nu när de blivit rutinerade ”gamers” så har de slutat säga att de ska spela Fortnite utan då florerar istället uttrycket Forre flitigt här hemma.

Som jag skrev i inledningen av detta inlägg så är ju barnen så pass stora numera att det inte sägs fel eller blir lika tokiga saker längre, så därför kan detta mycket väl vara det sista inlägget av ”Smalltalk”. Jag har förvisso trott det tidigare också och ändå kunde jag få ihop detta inlägg, så vi kan väl hoppas på det bästa att det faktiskt blir fler minnesvärda ord att presentera här. Personligen så saknar jag alla de roliga saker barnen sagt genom åren, nu under helgen så kom jag att tänka tillbaka på uttrycken Bega Baren (Vega Baren i Haninge) och även hamburgerkedjan Burpi King (Burger King) som de gärna ville besöka när de var mindre. Det har sin charm att de är så snuddande nära på att säga rätt men att det blir någon bokstav som hamnar lite fel, och plötsligt har vi ett minne för livet tack vare detta. Men tills vi hörs igen, stort tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går väl till Henke kan jag tycka, han kan inte heller prata eller uppföra sig för den delen så då får man utmärkelsen här som ett brev på posten. Han blir säkert gråhårig av allt grubblande kring detta, men så får det vara. Tjoflöjt!

Så vad händer i sommar då, jo planeringen pågår för fullt och det nalkas både festliga och roliga upplevelser! Linda och jag ska nämligen få ta del av flera intressanta och roliga händelser som är inbokade i sommar och senare i höst, så det blir kul att ha dessa händelser att se fram emot!

I veckan fick jag nämligen en tidig födelsedagspresent av Linda, där hon bokat boende uppe i Tänndalen med tillhörande konsertbiljetter till ”Weeping Willows” som ska uppträda där på fjället. Jag har aldrig varit i Tänndalen tidigare men tror att det ligger uppåt en bit ganska nära gränsen till Norge, och jag tycker att våra svenska fjäll är helt underbara på sommaren! Naturen och miljön ska vara helt underbar, där finns tydligen ett fint vattenfall och en lagun med fjällvatten där man troligen kan nakenbada och kasta macka på vattnet. Plupp!

Vad jag förstår så ska Linda och jag bo i en sorts mysig lodge nedanför fjället, där kan man säkert grilla och ha det riktigt mysigt tillsammans. Sedan tar man med sig något att sitta på och åker med skidliften upp till toppen där konserten äger rum, och då kommer även Lindas mor Åsa och hennes Lasse att göra oss sällskap. Bra musik (Lindas skönsång efter några öl) i kombination med vacker utsikt (Lasse) och gott sällskap (Åsa) är ju oslagbart, sen kan man ju rulla hela vägen nedför fjället om man vill ha en riktig vildmarksupplevelse. Visst kan det finnas blodsugande insekter eller en och annan hungrig björn, men jag är inte så orolig. Åsa doftar säkert gott så då kommer alla blodsugare att söka sig till henne, och Lasse kan nog skrämma bort björnarna som blir närgångna. Annars kan ju Åsa skrika på de prasslande björnarna så att de springer iväg, det kommer säkert fungera det också.

– TYST!!! Försvinn härifrån annars bussar jag min Lasse på er!

Haha! Det kommer bli supermysigt och jag börjar redan längta och se fram emot detta, tack min älskling för tidiga överraskningen!

Två veckor innan vi reser till Tänndalen så har vi bokat in oss på en annan rolig grej, då ska vi nämligen på en annan konsert. Denna gången är det Stiftelsen/Takida som uppträder och de har sin konsert i Dalhalla! Jag har aldrig varit där, inte Linda heller så det ska bli en rolig upplevelse att äntligen få uppleva livemusik på Dalhalla. Jag vet flera som varit där, min far bland annat har ju varit där flera gånger och tycker det är skithäftigt. Jag hoppas och tror att det rent musikaliskt blir kanon, akustiken där ska ju vara lite speciell så det blir häftigt att höra lite rockmusik från Takida. Och Stiftelsen såklart, det är ju typ samma band men mer svenska låtar som jag inte lyssnat in på mig så mycket ännu. Vilken kväll det kommer att bli!

Sedan så är det hundutställning på Gotland senare i sommar, så då passar vi på att göra en liten trevlig weekend av det hela. Vi har bokat en liten stuga och åker färjan över med bil och hela yapparajset! I år är tanken att vi ska fortsätta att hålla hårt i våra pengar och istället lägga detta på ett nytt boende, så vi kommer inte kosta på oss så dyrbara resor och annat. Men en liten stuga och en tripp till öjn får man väl unna sig tänker jag, så då åker vi dit och njuter i några dagar tillsammans. Åsa och Lasse kommer åka dit med husbilen och vara med på hundutställningen, så medan de stiliga damerna tävlar med vovvarna så kan Lasse och jag vakta all god mat och ölförrådet. Det gick ju strålande bra förra året!

Barnen har börjat skolan då så det blir bara vi vuxna och en liten studsig vovve som åker iväg, men det blir säkert trevlig ändå hoppas jag. Det blir lite vad man gör det till, och vi kan förhoppningsvis njuta av fint väder och härliga uteserveringar där de lokala invånarna pratar om Kung Keno eller andra gotländska påhitt. Tänk om vi springer på Babben Larsson där, OMG!

Sist men definitivt INTE minst så fick jag igår ett ett erbjudande om att förhandsboka biljetter till en show i höst, och jag kunde helt enkelt inte låta bli när jag såg att det var ”Leif och Billy” som ska uppträda med sin föreställning ”Gud förbannat vilken jävla show” på Scala Teatern. Vi tittar ju på deras TV-serie hemma och skrattar mycket åt deras galan påhitt och frispel, så vi kommer garanterat få en rolig kväll tänker jag.

Tur att jag inte bokade platserna längst framme vid scenen, för risken finns väl att man blir indragen i någon dispyt med dem då eller drabbas av Leifs klassiska vredesutbrott. Nu fick vi platser mer i mitten av salongen och då ser man allt bra på säkert avstånd, så detta hoppas och tror jag kan bli en riktigt rolig afton!

Nu nalkas det påsk och troligen en massa ägg, barnen är inte hemma i påsk och Linda ska sitta med sina studier så jag får se vad jag själv hittar på för kul. Jag har en plan på att lägga nytt golv på vår balkong så det blir lite trevligare, men syrran vill spela padel och då blir det ju på tok för mycket motion under en och samma helg. Jag kan inte chocka kroppen med en massa sport och kondition nu när den äntligen börjat gå ner i varv efter så många år som aktiv… Ja någon sorts aktiv har jag väl varit, men nu är det slut! Jag vill äta mazarin på en balkong med fint golv, det är vad jag vill göra! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till kortterminalerna i kassorna på Biltema som inte fungerade härom dagen när jag var där och storshoppade. Och tillräckligt med kontanter hade man ju inte på sig heller, så då fick de hacka systemet och dela upp allt det jag och alla andra kunder handlat på flera mindre köp. Då verkade det fungera att betala med kortet, men det tog ju extra lång tid och köerna i kassorna växte snabbt när alla var tvungna att göra samma sak. Man borde fått en varmkorv eller mjukglass som plåster på såren men det fick vi tyvärr inte, så nu byter vi till Jula och börjar handla mer där istället.