Jag börjar ännu en gång med att prata om dessa hotellfrukostar. Det är så gott! Och nödvändigt såklart, så att man blir pigg och alert inför dagens utmaningar.
Vi blev ombedda att väcka Billy och Janne denna morgon, så att de skulle hinna äta frukost utan stress. Men eftersom de inte svarade när vi ringde fick vi helt enkelt knacka på dörren. Billy öppnade dörren med vild blick. Janne låg kvar i sängen, och vi noterade hur han sparkat ner sitt eget täcke på golvet för att sedan ha stulit Billys täcke under natten. Roligt!

Efter gårdagens frukost så tog vi en promenad på stranden. Henke, Veronica, Sune, Natasha (den bästa Tashan) och jag njöt av den friska luften. När vi kom ut från hotellet så hittade vi en golfboll ute på gräset. Min namne Jimmy hade kvällen innan slagit vad med några andra kollegor, att han minsann kunde slå ut bollen genom hotellrummets fönster. Jag trodde inte han skulle genomföra detta, men golfbollen bevisar ju att han lyckats. Inga fönsterrutor skadades under detta lilla ”stunt”…

Det blåste inte lika mycket denna morgon, vilket gjorde denna promenad mer behaglig än dagen innan. Jag var dessutom smart och hade mössa på mig, och slapp den obehagliga känslan av en frostskalle.
Veronica och Natasha promenerade väldigt fort och försvann ur sikte efter ett tag. Henke och Sune var fascinerade av snäckorna, och letade efter snäckor att ta med sig hem.

Efter promenaden så slappade vi en stund på hotellrummet och hade TV:n på i bakgrunden. Jag tappade nästan hakan och började skratta när jag hörde att en finsk riksdagsman föreslagit att alla somalier och homosexuella i Finland skulle deporteras till Åland. VA? Hur tänker man då? Henke gillade inte förslaget alls. Men det berodde mest på att hans bror och föräldrar bor på Åland. Det var ju det som gjorde att jag skrattade åt det hela, att Henke tog så illa vid. Flera på jobbet hade hört detta så det blev självklart ett samtalsämne senare under dagen. Alf poängterade ju att Storbritannien gjorde ungefär samma sak när de skickade straffångar till Australien. Detta skedde väl dock mellan åren 1788 och 1868. Nu är det ju för helsike 2015! Att ens föreslå detta är ju helt banalt och snacka om att dumförklara sig själv för all framtid. Då syftade jag på den finska riksdagsmannen och inte Alf såklart…

Efter lunchen väntade teambuilding! Vi delades upp i fyra lag för att tävla mot varandra. Man skulle kasta frisbee, spela golf, skjuta lasergevär, bygga torn av klossar, musikquiz och sedan rundpingis på ett pyttelitet pingisbord för hobbitar.
Efter två timmars kamp, svett och tårar från Henke så hade ett vinnande lag korats fram. Efter mutor, enligt mina misstankar. Nej då, vinnande laget bestod av följande tappra kämpar! Alf, Henke, Billy, ”direktör” Sjölund (Hasse Backes dubbelgångare), ”Kebban”, Jorge, Pia och direktör Whålstam. Grattis till er köpta seger!

Efter en rolig teambuilding så var det fri tid fram till middagen. Vi stannade till hos Billy och Janne för att fira deras seger. Där satt även Sune, René och herr Nilsson. Det skålades friskt för deras seger. Det vittnade deras papperskorg på rummet om, väldigt roligt tyckte jag!

Men är det fest så är det! Och Sune drack mest…
Jag kan ha busat genom att ha vridit upp deras värmetermostat på max innan jag lämnade rummet. Tyvärr så ”missade” jag att informera om detta. Hoppas de kunde sova gott ändå senare på natten.

Sedan hängde vi lite i Leif’s Bar innan middagen och drack varsin öl. Vi hann prata om både uppfostran och lumpen. René delade med sig av, om jag inte minns helt fel, ett diplom han fått efter att han mönstrade som ung. Det löd ungefär såhär: Fullständigt olämplig för värnplikt. Jag hade så kul åt detta att jag faktiskt inte minns om det var just de orden. Men det var något i den stilen.
Efter mycket skratt så samlades vi allihop för en trerättersmiddag. Jag märkte hur min röst sakta avtog ju längre middagen led. Varför försvinner den på kvällarna? Det måste vara vinets fel. Men en god och trevlig middag var det!

Efter middagen ville Henke sova, han funkar så. Lite som Skalman i Bamse, allt handlar om att äta och sova. Jag nappade dock på förslaget eftersom jag också kände mig trött och ändå inte kunde prata. Så det blev en sofistikerad kopp te på rummet istället medan övriga rev Leif’s Bar under natten.
Vi fick båda varsitt missat samtal från en mystisk person, det var från ett helt okänt nummer. Jag visade hur tuff och bestämd jag kan vara genom att ignorera den som ringde. Jag var dessutom enbart iklädd kalsonger och då är det olämpligt att prata i telefon. Så vi somnade tidigt denna afton och sov gott genom hela natten. (Vi har nu blivit informerade om att det bara var Cathleen som ringde och störde oss. Hon ville tydligen veta vart vi var. Men jag tror mer att det egentligen handlade om hennes saknad för Henke, a.k.a sjögurkan)

Idag, är jag glad att man somnade tidigt igår. Vi var uppe tidigt och hittade bara Sune och herr Nilsson vid hotellfrukosten. Men det kom sakta ner fler och fler efter ett tag, vissa segare än andra. Jag kände mig som sagt pigg efter den tidiga gårdagskvällen, vilket är jätteskönt med tanke på den flera timmar långa bussresan som väntar.
Efter frukosten så gick vi upp och packade väskorna. När man tittade ut en sista gång för att suga in den vackra utsikten så såg vi nya golfbollar ute på gräsmattan. Tydligen blev fler inspirerade av herr Nilssons talanger och har spelat golf från hotellrummen. Förhoppningsvis utan att skada några fönster eller förbipasserande.

Nu sitter jag och alla andra salabianer på bussen hem igen. Jag tror att alla är mycket nöjda med denna konferens, det låter så på de allra flesta. Stort tack till alla inblandade, och till de som bokat denna resa. Jag kan även informera er som läser att igår slog jag garanterat ett personligt rekord! Aldrig, aldrig någonsin, har jag kissat så mycket i hela mitt liv under en dag som jag gjorde igår. Jag lovar att jag minst kissat min egen vikt i urin, utan att överdriva. Det är inte lite det, och är något jag stolt tar med mig som minne från denna resa. Ser fram emot nästa konferens nästa år, ha d biff!

DAGENS JERKER… Jag har ingen bra kandidat att ge utmärkelsen till, alla har varit så trevliga på konferensen. Även Henke faktiskt. Jag tänkte därför helt enkelt lotta fram en otippad vinnare! Hahaa! Det blev du Henke…

Mwohaha…

Hej världen! Igår hade vi sovmorgon och skulle inte samlas förrän kl.10 för att åka buss igen. Så självklart vaknade både Henke och jag kl.06… Jag ville somna om, och lyckades någorlunda. Men inte Henke. Han var hungrig och tog en morgondusch för att stretcha magen. Sedan vaknade jag och kravlade mig in i duschen, det var ingen idé att sova vidare. Lika bra att haka på Henke tänkte jag.
Hotellfrukost är fina grejer! Jag förstår inte hur jag kan äta så mycket mat så tidigt på morgonen, det gör jag normalt sätt inte. Brukar ha svårt att få i mig något överhuvudtaget, bortsett från kaffe. Kaffe är viktigt och nyckeln till en bra start på dagen. Men nu frossades det i smörgåsar, äggröra, bacon och prinskorv. Jag är nästan lite imponerad av mig själv.

Efter frukosten, som vi avnjöt i nästan två timmar tror jag, så väntade ett fabriksbesök hos en av våra leverantörer av plastflaskor. Det är ett litet familjeföretag med få anställda, men med mycket teknik som sköter produktionen. Så det skulle bli kul att se hur de arbetade, och hur plastflaskor faktiskt blir till.
När vi var framme så välkomnades vi och delades in i två grupper. Jag hamnade i grupp 2, som fick börja med en fikapaus. Det tog en stund innan grupp 1 kom tillbaka från rundturen, men sedan så var det vår tur!
Det var många maskiner som var igång och tillverkade flaskor, med enbart en tekniker som befann sig i lokalen. Maskinerna skötte sig själva helt och hållet, och matades med små plastkulor genom långa slangar som löpte genom lokalen. Sedan smältes plastkulorna ner till en smet i ett kärl ovanför maskinen, och rann sedan ner som mjuka plaströr som formades till flaskor. När de var klara så trillade de ut i en kartong på utsidan på ett rullband, som även det sköttes maskinellt för att inte bli överfyllda. Mycket fascinerande och intressant tyckte nog de flesta av oss! Sune såg lycklig ut när han såg hur tillverkningen gick till av flaskorna han och Anders fyller på deras linje hemma.

Efter besöket bjöd de på lunch, och sedan åkte vi hem till hotellet igen. Nu fick vi några timmars fritid att spendera innan middagen. Några hade bokat in sig på spa-behandlingar, andra badade. Henke och jag gick ner till stranden en sväng, man måste ju besöka den så omtalade stranden om man är här i Tylösand.

Det blåste som fasen, och jag hade ingen mössa på mig så jag frös ordentligt om skallen. Henke plockade snäckor som han ville ta med sig hem, medan jag gled runt och såg cool ut. Men efter en stund kändes det som att jag fått ”frostskalle” (även kallat ”brainfreeze”), som man kan få när man suger i sig iskall dryck för fort. Så vi gick in på hotellet igen.
Efter en stund kom Sune och knackade på för att avnjuta ett glas öl. Sedan gick vi ner till ett biljardbord som han hittat åt för att spela lite. Jag var uppenbarligen lika dålig på biljard som jag var för 13 år sedan. Då minns jag att jag spelade en evighetsmatch mot my brother in arms, Lindberg, när vi kommit hemfrån Kosovo. Nu spelade jag två matcher, och förlorade båda två. Skitspel…

På kvällen väntade middag på hotellet, och sedan gick många av oss till Leif’s för att fortsätta kvällen. Det var inget vidare drag där denna afton, trots att det var fredag. Men vi hade kul vid vårt bord i alla fall!

Det var Billy, Henke och jag till en början. Men efter en stund var det proppfullt runt vårt bord och jag satt inklämd i mitten. Det är inte kul när man behöver köpa en ny öl och dessutom är jättekissnödig. Går man blir mad garanterat av med sin sittplats. Så jag höll mig kvar. Till fröken Tallrot hamnade bredvid mig med sina vassa armbågar som hon körde in i revbenen på mig och Billy. Tillslut var jag tvungen att lämna min plats, annars hade jag både torkat ut av törst och kissat på mig.
När jag uträttat ett av behoven så skulle jag gå till baren och kissa. Nej, beställa öl menar jag ju såklart. Där hittade jag Billy, han hade tydligen tröttnat på Tallrots vassa armbågar han med. Men även några andra kollegor hängde i baren. Dock märkte jag nu att jag tappat rösten av allt skrikande när vi satt vid bordet bredvid dansgolvet. Så Henke föreslog en öl på hotellrummet det var dags att sova. Det lät som en bra idé, och vi lämnade baren innan midnatt denna afton.
På rummet var jag i behov av en varm kopp te för att se om rösten kom tillbaka. Det gjorde den inte, så Henke fick prata om hur full han var på ett julbord för några år sedan. Jag skrattade och lyssnade tills jag inte orkade mer. Därmed sovdags, och nu hade vi lärt oss en läxa från natten innan. Nämligen att koppla ur telefonen på rummet för att slippa alla busringningar vi råkade ut för natten innan. Nu hjälpte inte det, för tydligen så bankade någon på dörren då istället mitt i natten enligt Henke. Jag hörde dock inget, utan sov tungt med musik i öronen. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Per Gessle. Han är väl delägare av hotellet vi bor på eller något. Det verkar även som att han tvingar alla DJ:s att spela typ hans musik på dansgolven. Var tredje låt är av Gyllene Tider, Roxette eller något han själv ligger bakom. Inget vidare tycker jag, inte som dansmusik åtminstone. Ge mig Timbalands ”The way I are” eller vad den heter!!

Igår anlände vi till det som rubriken antyder, Tylösand! Vädret är ljuvligt och solen skiner.
Vi var framme på eftermiddagen efter några timmars bussresa, med ett lunch- och polkagrisstopp i Gränna.

Det har knaprats karameller efter det kan jag lova. Och med tanke på att det tog några timmar att åka buss så passade jag på att titta på sista avsnittet på säsong 3 av Game of Thrones. Ja, nu jag har fastnat i den serien också. Men det tog två säsonger innan jag lyckades få grepp om alla dessa hundratals karaktärer som man ska lägga på minnet. Fast nu förstår jag varför den är så omtyckt och populär!
Nog om den saken! När vi kom fram till hotellet så checkade vi in på vårt hotellrum, och fick en smärre chock. Inte att jag skulle dela rum med Henke, den misären visste jag redan om. Nej, detta var en positiv sådan. Eller vad sägs om utsikten!

Hotellrummet var fantastiskt, det verkligen andades lyx. Efter att ha landat lite så ”sprang” vi ner till konferensrummet där vi nu hade några timmar att spendera. Här väntade grupparbeten och ett prov, men förhoppningsvis gick det sistnämnda bra.
Efteråt kunde man fräscha upp sig innan det var dags för middag. Den serverades denna afton på Leif’s Bar & Grill, som ligger i anslutning till hotellet. Vi drog kort ur en kortlek för att få en matchande bordspartner, så att man inte skulle sätta sig med samma personer som man normalt gör hemma på jobbet under lunchrasterna. Kaisa blev min match, vilket var bra för hon är en vänlig själ som köpt winegums till mig en gång. Något jag aldrig ska glömma! Vi fick även sällskap av andra trevliga människor vid vårt bord. Annica, Alf, Svetlana, Micke H och Billy. Att sitta bredvid vår VD Annica var läskigt, jag kände att jag var tvungen att uppföra mig på mitt föredömligaste sätt. Tror inte hon märkte hur nervös jag var och hur mycket vin det gick åt för att ens våga prata. Jag är ju så blyg…
Det bjöds på väldigt god mat! Lite tapas och pizza till förrätt, och sedan en fantastisk biff till varmrätt. Och smaskigt rödtjut att fukta strupen med. Allt var jättegott! Sedan stannade vi kvar och minglade resten av kvällen. Några modiga arbetskamrater vågade dansa, men inte jag. Jag väntade på den rätta låten intalade jag mig. Men var nog helt enkelt inte tillräckligt onykter för att dansa…
Det blev ingen jättesen kväll för min del, utan Henke och jag rundade av kvällen strax efter midnatt. Medan andra körde på till småtimmarna innan frukosten serverades. Jag slocknade i sängen omgående och sov gott hela natten. Trots varningar från andra kollegor om att Henke snarkar högt som tusan. Men jag pluggade in mina hörlurar och sedan var saken biff. Så, ja… Ha d biff! Zzz…

DAGENS JERKER går till Cathleen, tror jag i alla fall. Rykten säger att hon är ansvarig för rumsindelningen, och att det alltså är hon som placerat mig i samma rum som Henke. Min nemesis på företaget…
Hon gjorde ju en liknande manöver med parkeringstillståndet tidigare. När jag fick ett A4-papper att lägga in vindrutan på Carnivalen, medan övriga med finare bilar fick små laminerade parkeringstillstånd. Vet inte vad jag gjort henne för ont, eller varför jag placerats i samma rum som efterfesternas mästare. Henke…

Hjulen på bussen snurrar runt runt runt! Runt runt runt!
Så är det, nu sitter jag med blank frisyr på en buss till Halmstad. Vi ska till Tylösand på konferens, ska bli riktigt trevligt! Förhoppningsvis så kan jag skriva varje dag och hålla alla som följer bloggen uppdaterade. Men först, så kan jag ta en lång snabbgenomgång om vad som hänt sedan sist…

Vill ni skratta lite? Ska vi börja med Carnivalen då kanske, den tycks ju vara ett glädjeämne för många läsare. Den blev ju krockad och förstörd, sedan skulle försäkringsbolaget utreda händelsen och kostnaden för skadorna. Efter nästan två veckor var ärendet avslutat, och efter att jag fått två val. Laga bilen till en kostnad på nästan 38000 kr, eller skrota bilen. Försäkringen skulle täcka alla kostnader för att reparera skadorna, eller så skulle jag få samma belopp utbetalt om jag valde att skrota bilen. Jag gnuggade händerna av ondskefull lycka och valde pengarna. Haha, hurra! Jag blev äntligen av med Carnivalen och fick bra betalt för den. Märkligt att mitt livs sämsta bilaffär efter allt elände och helvete, skulle resultera i att bli mitt livs bästa bilaffär. Och om jag blundar riktigt hårt, så kan jag visualisera hur en sådan där stor maskin trycker ihop Carnivalen och mosar den till en liten plåtkub. Så lycklig!
Det svåra är att hitta en ny bil. Jag vill helst inte ha en tillfällig bil igen, så att hela historien med Carnivalen spelas upp igen. Nej, jakten pågår för fullt just nu och Magnus rycker i alla trådar han kan för att hjälpa till. Så vi får se vad det blir för bil i slutändan, spännande!

Bye bye jäkla skitbil, haha!

Det har firats påsk också! Den firade vi med Lena, Magnus och Solveig (eller mormor Solen sombarnen säger) i Tallebo. Denna gång fick barnen åka lite moped och gräsklippare med Magnus, något de uppskattade väldigt mycket. Det blev lite fel efteråt bara. När Nova och Theo skulle berätta vad de gjort.
– Vi åkte Magnus snoppe!
De menade såklart moppe, och vi försökte få dem att säga rätt.
– Vi åkte Magnus noppe!
Det var det närmaste vi kom, men det fick duga. Förskolan har i alla fall inte kontaktat oss efteråt och velat diskutera Magnus snoppe. Tack och lov.

Sedan målade vi ägg med barnen. Detta var inte helt lätt, att hålla i ähget och samtidigt försöka måla med penseln. Det var något enstaka ägg som gick sönder. Speciellt när jag såg Freja ledsna på att ägget inte höll sig stilla och smackade det i bordet.
– Så, nu ligger det still. Sa hon men insåg snart att ägget gått sönder.
Efteråt ville främst Freja och Nova klä ut sig till påskkärringar. Theo ville bara pröva lite, sen var det bra. Så de blev målade i ansiktet och fick ha något som liknade sjalar på huvudet. Detta upprepade sig några gånger under hela påskhelgen, så kul var det uppenbarligen.

Påskägg! Det letades ju såklart efter påsägg också! Freja verkade minnas denna lekfulla tradition och tog täten i sökandet. Och nu hade vi nytta av leken ”Gömma nyckeln” som jag lärde dem när vi var i Sälen tidigare i år. Fågel, fisk eller mittemellan, och om det bränns eller ej när man kommer nära gömstället. Det var en intensiv jakt, men tillslut så hittade de äggen!

Det var en härlig påskafton och alla verkade glada. Men senare denna kväll hände något märkligt. Det var inget jag reflekterade över så mycket just då när det hände, men det blev en stor snackis angående detta på påskdagen…
Klockan var strax innan midnatt och jag hade precis gått in till sovrummet där Freja och jag sov. Det var så mörkt så jag drog upp rullgardinen lite för att se vart Freja låg i sängen. Hon brukar ju kasta sig runt åt alla möjliga håll när hon sover. Så jag lade henne lite mer tillrätta innan jag själv bäddade ner mig bredvid. Och när jag ska göra iordning mobilen för att lyssna på lite musik innan jag somnade så lyser det upp utanför huset. Det var som om en bil körde upp och vände runt framför huset och sedan försvann. Efteråt hördes en hög knall. Konstigt tänkte jag, utan att reagera så mycket på knallen. Det måste ha varit ett tåg eller något, eftersom huset ligger bara cirka hundra meter från tågspåret. Men det var inget mer än så, och strax efteråt så somnade jag.
Nästa morgon frågade Lena och Magnus om vi sett något av det som hade hänt. Om jag förstod saken rätt så hade tydligen en granne längre bort ringt upp Magnus när detta konstiga ljussken utspelat sig kvällen innan. Han sa att det var en stor rund farkost med blinkande ljus som befann sig framför hans hus övanför sjön. Typ ett UFO, sedan drog det snabbt iväg på himlen och försvann med en knall…
Okej, vad ska man tro om detta. Solveig berättade att hon hade hört en hög smäll, men inte sett någonting. Jag berättade om det konstiga ljuset som lös upp genom vårt sovrum och att även jag hört en knall efteråt. Fasen att jag inte gick upp till fönstret och tittade! Tänk om jag hade fått se något häftigt, men nu gick jag miste om detta. Fasen också! Jag är lite skeptisk till hela UFO-grejen, men man vet aldrig. Jag tror definitivt att det finns mer liv där ute i universum, så tänk om det var ett UFO…

Vid närmare eftertanke så är jag kanske glad att jag inte såg något. Jag kunde ju ha blivit bortförd! Det har jag minsann sett i serien ”South Park” att man kan bli. När Cartman drömmer läskiga mardrömmar om aliens. Som sedan visar sig ha fört bort honom och planterat en liten antenn eller nåt i hans rumpa. Tack och lov så slapp jag ju det, alla aliens är väl kanske inte lika trevliga som den där bruna E.T…

Jag har gjort min alldeles egna korv hemma! Jag köpte kött, kryddor och fjälster som jag malde ner och fyllde på min älskade Kitchen Aid. I love that machine! Den är grym, och allt gick jättebra. Jag hade ju dessutom fått en bok av Lena i julklapp om korv för något år sedan, den kom verkligen till användning nu. Den var suverän i att beskriva hur man gör och även fylld med massor av korvrecept. Först malde jag ner allt kött och efteråt så blandade jag det med alla kryddor. Sedan var det bara att montera på korvhornet och fjälstret på köttkvarnen och börja fylla det till korvar. Det var inte helt lätt, men inte svårt heller. Jag insåg snabbt att jag inte skulle klara av att knyta korvarna till önskad längd medan jag fyllde fjälstret. Så jag gjorde en lång korv, typ två meter. Sedan skyndade jag mig att knyta korvarna till önskad längd innan fjälstret hann torka. Man vill ju inte att korvarna ska spricka. Allt detta tog lång tid, flera timmar. Men det var det värt, för de blev rackarns goda. Såhär såg de ut, Jimmys bratwurst!

Nästa gång blir det Jimmys wienerkorv och kanske även Jimmys bamse! Hahaha! Fler gånger lär det bli i alla fall, för det var verkligen roligt att göra egen korv.
Nu ska jag fylla i en enkät här, konferensen har börjat kan man säga. Fokus! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till så många som skämt ut sig sista tiden. Men eftersom jag måste välja en så blir det Henke.