Brrr… Så känns det på mornarna numera, lite friskt och svalt i luften så att säga. Så numera är det ullkavajen som gäller när man åker till jobbet, den är varm och skön. Men jag vill mentalt inte ge upp sommaren ännu, utan hoppas in i det sista på lite varmare temperaturer här nu i höst innan vintern gör entré. Hösten som är så härlig!

• 

– Hej! Kul att se dig!

Ja så sa Pia till mig när vi möttes vid kaffemaskinen på jobbet idag, och genast blev min tisdag en smula jättemycket bättre. Det tackar jag för, hoppas att alla ni andra där ute också har en bra tisdag!

Det tog sin tid men nu har jag återhämtat mig från helgen stora äventyr i Tyresta nationalpark, Marcus verkar vara bättre tränad än mig för han gav sig iväg på en walkabout inne på Södermalm i söndags den galningen. Jag har fått mycket frågor om allt som hände i lördags, det mesta gäller vilddjuren och hur Marcus stoppade en potentiell miljökatastrof. Men sen har vi de lite mer udda frågorna som exempelvis varför vi utsätter oss frivilligt för denna typ av faror som självaste Bear Grylls skulle undvika, och sen har vi Henke som ville veta alla detaljer kring om det uppstått någon sorts kärlek mellan Marcus och mig där ute i vildmarken. Han tycks tråna efter samkönad kärlek och intimitet eller liknande och refererar ofta till sin favoritfilm ”Brokeback Mountain” så fort han får höra att killar gör något tillsammans, vilket han gjorde även denna gången på Facebook. Och det är absolut inte något fel alls! Men jag kan berätta för er alla att Marcus och mitt äventyr i helgen var enbart i professionellt syfte att tämja vildmarken och inget annat, sen får vi hoppas att Henkes kärlekshunger stillas på något annat sätt så han känner mer harmoni i sin kropp.

• 

Hemma har vi fått en ny familjemedlem! Nej det är inte ett hårigt eller gulligt litet husdjur, även om man kanske kan tro det. Nej det är faktiskt en robotdammsugare! Länge har jag funderat på om detta är något att investera i eller om det bara är en onödig skitsak, men efter att ha hört så många som är supernöjda med sina robotdammsugare så har jag nu investerat i en egen till vår familj. Och den var ju mycket mer avancerad än jag kunde föreställa mig! Den loggade in sig på vårt wifi här hemma och den pratar engelska med mig, allt detta var lite obehagligt i början efter som jag sett alla filmer om ”The Terminator”. Och man vill ju inte vakna mitt i natten av en sugande robotröst nedanför sängen…

– Jimmy Hanell? Frågar den på robotengelska.

– Öh… Va? Eller… Yes? Svarar jag förmodligen yrvaket.

Sedan hoppar den upp i min säng och borstar ihjäl mig! För att avslutningsvis dammsuga upp alla spår av mig och sedan hamnar man i något TV-program för ouppklarade mordfall. Nej jag vet inte om jag vill ha den där robotdammsugaren längre…

• 

Men innan den får planer på att ta över mig och mitt hem så skötte den sig väldigt bra! Jag fick hem denna robot igår, och kopplade in allt så att den kunde börja jobba. Men medan den stod där i sitt lilla hus eller plattform och laddade upp sig så skulle jag konfigurera appen för denna lilla mackapär, man kunde ställa in ett städschema och skapa kartor för hur den ska städa. Men sedan kom vi till det märkliga, man skulle ge roboten ett namn. Och då var det återigen just denna robot som först poppade upp i huvudet…

• 

Men nej, jag har inte döpt dammsugaren till Arnold eller Terminator. Utan istället fick den namnet Sugis för att det skulle vara mer barnvänligt, och det namnet kanske inte var så smart när jag tänkte vidare på saken. Men sak samma, det kanske går att ändra senare! Sugis första uppgift när den var fulladdad och klar var att städa alla golv i lägenheten för att skapa en karta åt sig själv som den kan använda i framtiden. Och det var rätt gulligt att se hur den försiktigt tog sig fram överallt, och det blev ju rent och snyggt!

Den städar mycket bättre än jag kunde föreställa mig, sedan hittade den Theos försvunna små legobitar som den knuffade runt framför sig. Jättebra! Jag hörde hur den försvann in i mitt sovrum och sedan barnen rum, vilken fantastisk robot. Och när den var i köket så tystnade den efter en stund, sedan kom den körandes tillbaka till sitt lilla hus och parkerade fint. Haha, jag skrattade så mycket åt detta och är lite imponerad över vilken bra investering jag gjort. Men ni ska inte tro att det slutade där…

När jag hade borstat tänderna och började göra mig redo för sängen så gick jag runt där i lägenheten och började släcka ner överallt, då startade plötsligt Sugis upp sig av någon anledning och skenade iväg rakt in under soffan. Jo men visst! Så jag kröp runt där i bara underkläder och försökte fånga den men lyckades inte, och hörde hur den pangade in mot väggen till grannen flera gånger. Grannarna måste ju tro att jag spelade hockey inomhus eller något liknande, men jag fick fasen inte tag på Sugis långt där inunder soffan. Då kom jag ju på att man kan kalla hem den med hjälp av mobilappen, men självklart tog det ett tag innan jag lyckades med detta. Och jag hade ingen lust att dra fram bordet och soffan får att fånga den, men tillslut åkte den och parkerade igen av sig själv. Vet inte ens om jag gjorde något rätt, men kunde ju inte förstå vad det tagit åt Sugis där på kvällen. Jag kan ju inte ha en rebellisk och skenande robotdammsugare hemma, då känns det ju som att Skynet från ”Terminator” filmerna finns på riktigt vilket är en smula oroväckande. Men efter lite skräckblandade känslor så tror jag mig ha funnit orsaken till att den skenade iväg som den gjorde, när den städade och tystnade i köket tidigare så var det troligen på grund av att batterinivån var låg. Så den var inte klar med sitt mission att reka lägenheten medan den städade, och nu ville den ge sig ut för att avsluta sitt uppdrag. Jag hoppas att det inte finns någon annan bakomliggande orsak till Sugis beteende för jag vill inte ha en skenande robotdammsugare som far fram här hemma. Men jag ber att få återkomma till Sugis med en recension lite senare när den fått jobba lite, men hittills verkar det ha varit mitt kanske bästa köp i år!

Nu är det dags för höstens första föräldramöte, detta ska ske digitalt och det är Frejas skola som är först ut. Eftersom hon börjat i en ny skola så blir det intressant att höra vad de har att säga, och efter det så ska jag ge mig ut på en motionsrunda eftersom jag inte hann med det innan mötet här nu. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går kort och gott till fotbollsklubbarna AIK och Hammarby som mirakulöst lyckades vinna sina Allsvenska matcher nu i helgen. Medan Djurgården bara lyckades krysta fram en förlust mot Sirius på bortaplan, så nu toppar plötsligt AIK tabellen. Vi som kan det här med fotboll vet ju att det är högst tillfälligt, men det hindrar ju inte diverse AIK:are att säga onödiga saker om läget just nu. Sluta med det nu genast, tack! Hammarby får säga vad de vill för de lyckas ju ändå aldrig vinna något så det spelar liksom ingen roll…

Har fler än jag noterat att det regnat en del sista tiden? Det har ju inte vräkt ner samma mängder som i exempelvis Gävle, men nog har det regnat en hel del tycker jag. Och oftast regnar det hårt på nätterna, så pass mycket att regndropparna smattrar högt mot sovrumsfönstret och väcker mig flera gånger per natt. Men jag är glad över att ha tak över huvudet och ett varmt täcka att värma mig med, så jag slipper i alla fall bli blöt.

• 

Vildmarken! Alltså vi har ju massor av grönområden och skog här i Haninge, och idag valde min gode vän Marcus och jag att ge oss ut i en av de farligaste skogarna vi har här i Sverige. Tyresta nationalpark…

• 

Vi har alla kunna läsa om vargen som strök runt där för några år sedan, och jag tror personligen att den läskiga figuren Sommarskuggan har sitt ursprung i dessa skogar. Planen var att vi skulle plocka svamp och ta med oss matsäck för en lugn dag i nationalparken, men tyvärr föll halva sällskapet bort så det blev bara vi två. Och vi insåg samtidigt att våra kunskaper om de olika svampsorterna var högst begränsade, dessutom så gillar jag inte ens att äta svamp. Bortsett från kantareller, de går bra i sås och liknande. Därför valde vi istället att utforska nationalparken och dess djurliv. Vi klädde på oss varma kläder och packade ihop förnödenheter för att eventuellt klara av några dygn ute i vildmarken om det skulle behövas. Marcus tänkte ett steg längre och packade även med sig sin selfie-stick utifall vi skulle hamna i nöd. Vi fick dessvärre klara oss utan någon yxa eftersom det ansvaret vilade på en av våra vänner som tyvärr inte kunde följa med oss på detta äventyr, istället fick vi förlita oss på våra egna händer och lärdomar om skogen. Vi var dock förutsägande båda två och valde kläder med orangea detaljer som skulle synas tydligt där ute i vildmarken, Marcus gjorde detta val med tanke på att det kunde pågå någon form av jaktaktivitet där ute i skogen. Och man vill ju inte bli misstagen för en älg och bli skadeskjuten långt bort från civilisationen, så där tänkte han ju helt rätt. Jag valde byxor med en orange dragkedja på ena benet, så att helikoptrarna lättare skulle hitta oss om en stor sökinsats skulle bli nödvändig.

Vi gjorde oss redo och påbörjade vår äventyrliga vandring, och ganska omgående stötte vi på vårt första möte med ett riktigt vilddjur. Efter att ha kämpat oss för en lång uppförsbacke så såg vi något mörkt framför oss på marken och när vi kom närmare så såg vi att det handlade om en potentiellt giftig svart groda. Nu är varken Marcus eller jag några zoologer och kunde inte avgöra om denna groda var giftig eller ej, men det var ändå fullt tänkbart att urbefolkningen i Tyresta använt sig av just denna art till sina giftiga pilar förr i tiden. Vi stannade upp och tittade närmare på vilddjuret, men då började den röra på sig åt vårt håll och gjorde sedan ett farligt utfall med frambenen som fick oss att raskt springa vidare.

• 

När vi hämtat andan efter vår flykt så kändes det lite bättre, tänk att vi faktiskt kunde ha dött där innan vårt äventyr ens hade börjat. Men det skulle inte dröja länge innan vi skulle få nya problem när vi valde att vika av från vår vanliga stig. Vi gillar ju att leva farligt och gav oss iväg ut på främmande mark när ett nytt vilddjur fick syn på oss, ett djur som på engelska kallas för ”a killer squirrel”…

• 

Vi stannade upp och Marcus pekade med hela armen för att varna mig, där längre fram korsade den vår väg. Skulle vi vända tillbaka, eller vågade vi chansa på att den inte såg oss? Vi gick med försiktiga steg framåt och hoppades att vi obemärkta kunde passera vilddjuret, risken fanns ju att resten av dennes crew var i närheten och vi ville verkligen undvika ett möte med alla dessa om vi skulle komma därifrån med livet i behåll. Sakta smög vi fram, och lyckades tack och lov ta oss förbi oskadda. Dessa så kallade killer squirrels är ofta beväpnade med kniv och gnagartänder, fullkomligt livsfarliga!

• 

När vi vandrat längre ut i vildmarken så började energin ta slut, det var dags att slå läger. Det lokala monsunregnet upphörde direkt när Marcus öppnade sin kaffetermos, och jag höll utkik efter rovdjur och tjuvjägare. Det var inte så varmt och skönt ute denna dag så lite varmt kaffe och vildmarksmuffins bakade på vilda blåbär gjorde susen. Vi passade även på att reka närområdet utifall vi skulle behöva övernatta i skogen, och mitt öga lokaliserade snabbt potentiella platser där vi kunde gräva oss en stridsgrop för att hålla värmen. Det fanns gott om små kvistar och pinnar också, eftersom vi båda har lärt oss av Joey i TV-serien ”Vänner” att man kan använda dessa för att stava ”PLEH” (HELP baklänges så att helikoptrarna kan läsa det från luften). Men inget av dessa behövdes, utan när vi var mätta och belåtna så fortsatte vi vår vandring rakt ut i ingenmansland, till vilka okända marker skulle våra ben ta oss. Det var frågan…

• 

Det lokala monsunregnet fyllde skogen med små sjöar som var svåra att passera, vi fick ibland gå långa omvägar för att ta oss fram. På en plats blev vi alldeles ställda när en forsande älv som kom upp från underjorden korsade vår väg, vi följde denna älv och såg hur den skapade vattenfall längs dess framfart hela vägen fram. Tillslut lugnade sig den forsande älven och fördelade sig till mindre bäckar och vattendrag. Efter ett tag såg vi dock något helt otroligt, en enorm vattensamling hade bildats och kunde ej rinna undan ordentligt på grund av all bråte i naturen som blockerade dess naturliga flöde. Mullemeriterade Marcus agerade direkt och vadade ut i vattnet med sina stövlar med risk för sitt eget liv, och röjde resolut bort alla kvistar och annat som samlats likt en bäverdamm. Nu släpptes vattnet fram igen och tack vare detta hjältemod så räddade Marcus hela Haninge från en eventuell miljökatastrof. Vi kunde ha haft ett nytt scenario likt det i Gävle om det inte vore för honom. Jag blev helt ställd över det inträffade men är så tacksam över hans snabbtänkta agerande, vi kunde faktiskt ha drunknat om vi inte varit försiktiga och jag tycker att hela Haninge har honom att tacka för att vi slapp översvämningar i hela kommunen.

• 

Vår vandring fortsatte genom skog och mark, och även om vi njöt av våra djupa samtal och den friska luften så började orken ta ut sin rätt. Då kom det som en skänk från ovan, en stig och människor syntes längre fram! Vi måste ha gått runt hela nationalparken och verkade vara tillbaka på den välkända barnvagnsslingan igen. Dock befann vi oss högt uppe på en höjd, och att gå nedför är jobbigare för benen. Så vi genomförde så kallade kommandorullningar ner genom skogen, träd föll omkull och klyvdes på mitten. Människorna blev chockade och rusade bort med sina barnvagnar och husdjur, men vi tog oss ju ner med bravur. Det blev lite stökigt där bland träden efter oss men det kommer att växa nya träd där sen, lite som Elton John sjunger om i låten ”The circle of life”.

• 

Ja vilken dag, vilket äventyr! Detta kändes dock lite för enkelt och jag har funderat en hel del nu sedan jag kom hem om vi inte borde bestiga berget Kilimanjaro i Afrika eller utforska vildmarken i Alaska nästa gång. Kanske kan vi paddla SUP längs floden Nilen eller Yukon! Fast det är klart, då måste vi ha varsin pinne med oss så inte hungriga krokodiler eller arga björnar kommer för nära och skadar oss. Vore ju sjukt jobbigt om de bet hål på våra paddleboards där ute mitt i vildmarken. Nåja, tack för ett härligt och småfarligt äventyr Marcus! Detta gör vi snart om igen.

• 

Jag tänkte inte skriva mycket mer än så, efter dagens alla intryck och upplevelser så måste jag nog vila lite här nu. Så jag säger hej till soffan, och sen riktar jag ett stort tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Bring som skulle leverera ett paket till mig. Vilken otroligt rörig tjänst de erbjöd! Trodde först att jag skulle hämta ut min försändelse på ett utlämningsställe, men fick då ett mail och SMS om att jag kunde välja hemleverans. Toppen tänkte jag! Så självklart gjorde jag det, men man fick inte välja datum eller tidsfönster. Okej då gör man väl det senare, men när min bokningsbekräftelse kom stod det att de levererar dagtid mellan kl.8-17. Det var ju ett härligt tidsfönster att förhålla sig till, och varför gick det inte att välja leverans kvällstid? Jag försöker då boka av min hemleverans eftersom jag jobbar dagtid, men det gick inte. Nåja, då försöker jag boka in den där jäkla hemleveransen nästa vecka istället, då kanske jag kan jobba hemifrån den dagen. Sen dagen efter kl.08.27 får jag ett SMS där det står att min leverans är lastad och kommer att levereras samma dag, då fick jag psykbryt… Ska man inte ens få välja vilken dag man tar emot paketet? Jag var ju redan på jobbet när de skickade ut detta, så jag fick surt avbryta mitt arbete och åka hem. Så den tjänsten kommer jag aldrig välja av Bring igen, och förhoppningsvis slipper jag ha att göra med dem i framtiden…

Skolorna ringer nu in alla eleverna igen efter ett långt och härligt sommarlov. Så nu är det även dags för barnen att återgå till vardagsrutinerna!

Freja började sin nya skola i onsdags och går numera på Kulturama, hon har längtat tillbaka till skolan väldigt mycket. Hon är peppad och tycker det ska bli kul att börja i en för henne helt ny skola. Theo längtade efter att få leka med sina kompisar och spela fotboll på rasterna igen, men tycker inte att själva skolan är riktigt lika lockande. Även om han sagt att det känns spännande att börja i tredje klass nu, då är man ju störst på lågstadiet. Nova informerade mig att hon inte hade längtat ett endaste dugg och var inte peppad för fem öre att få börja skolan igen. Hon vill ha mer sommarlov så hon kan leka med sina kompisar och bada hela dagarna. När jag pratade med henne på telefon kvällen innan skolan började så frågade jag om hon såg fram emot att börja skolan igen i deras nya klassrum och med nya skolämnen dessutom. Så kan hon ju leka med sina kompisar där hela dagarna.

– Men jag behöver ju inte gå i skolan för att leka med dom. Vi kan faktiskt leka ändå här hemma… Sen så är matte skittråkigt…

Så förklarade hon sin syn på saken, haha! Jag kan hålla med hennes kloka ord, hon behöver ju inte skolan för att leka med sina kompisar. Hon är smart den ungen, så hon kanske inte behöver gå i skolan längre om hon själv skulle fått välja. Detta fick mig att minnas något som Freja sa till mig när hon gick i första klass…

– Pappa, idag klarade jag av att gå armgång i den stora klätterställningen på skolgården. Så nu kan jag göra alla grejer i klätterställningen och behöver inte gå i skolan längre…

Tänk om det vore så enkelt, härligt ändå! Jag minns själv att jag trivdes väldigt bra på sommarloven som barn och inte heller var så förtjust i att återgå till skolan. Att ha en tidig tid att passa på morgonen och inte få vara uppe lika länge på kvällarna var tråkigt. Men man kommer snabbt in i gamla rutiner igen, så snart är nog vardagen som vanligt igen.

Får man ljuga? Jag är i alla fall uppvuxen med filosofin att ljuga är dåligt och att det ska man inte göra. Ändå så har min syster ljugit för mig…

– Men Jimmy du måste följa med och spela padel, du kommer älska det!

Det var lögn nummer ett, här kommer lögn nummer två…

– Men det är inte så jobbigt, jag lovar!

Det var bara en massa ljug! För igår så provade jag padel, jag hade med mig rack och mina snabbaste skor och allting. Min syster hade bokat in oss två och även min bror Max tillsammans med vår kusin Rikard. Och vi började lite försiktigt med att bolla fram och tillbaka, så långt gick allt bra. Det tog ett tag att vänja sig med hur bollen studsade och hur hårt man skulle slå, men sen kom den ena känningen efter den andra. Först började det ila i knäna, men jag bet ihop. Sedan drog det i ljumskarna, men jag… jag bet ihop… Sedan så började det bli ömt i skulderbladen… men jag bet ihop!

– Nu har vi värmt upp i 15 minuter så nu kan vi börja spela på riktigt. Sa Linda.

– Skojar du med mig nu! Vadå spela på riktigt, jag håller på att dö padeldöden här och fick nästan en boll rätt i ansiktet! Protesterade jag högt.

Alla bara skrattade åt mig, men vi började spela. Det var ju bara 15 minuter kvar av vår bokning nu så det skulle jag väl orka tänkte jag.

– Vi har planen i 30 minuter va? Frågade jag.

– Nej nej, en hel timme! Svarade Linda glatt.

Jag spelade klart men unfriendade henne direkt från Facebook när jag kom hem… Haha, nej såklart jag inte gjorde det. Och det var roligt att spela padel, jag tycker nog dock inte att det levde upp till hypen det varit kring allt detta. Men jag kommer spela igen, får se när det blir bara. Min kropp är inte lika upphetsad över att återvända till padelhallen, men jag ska nog lyckas övertala den.

Några av er har kanske redan upptäckt detta, men nu ligger bloggen utanför WordPress och har istället en helt egen hemsida. Så ni som inte är registrerade följare kan istället välja att spara länken här nedan så slipper ni googla fram bloggen när ni vill läsa.

https://pappatarzan.com/

Barnen och jag hade förra helgen årets kräftskiva hemma hos oss. Det var bara vi som kräftade loss och höll det litet, men kanske kan man träffa släkt och vänner nästa år och ha en kräftskiva tillsammans. Det vore roligt!

Barnen har nu lärt sig skala kräftorna själva, vilket underlättar en hel del. Förra året hann jag väl äta typ tre kräftor, sedan satt jag mest och skalade åt barnen medan de åt. Så nu njöt vi för fullt och de var så lyckliga, tänk att de är så förtjusta i skaldjur. Jag åt lite av de andra godsakerna, är ju inte lika galet förtjust i kräftor så då fick barnen äta upp dom. Sedan kokade jag ihop en fond på skalresterna och unnade oss hummersoppa till lunch på söndagen. Jättegott! Det gillade alla här hemma, även jag. Nova tyckte det var den godaste soppa hon ätit, den kommentaren värmde gott i mitt hjärta.

Det fick bli allt för denna gången, nu är det fredagsmys som gäller här hemma. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till arga Henke på jobbet. Jag fick upp ett minne på Facebook idag där det var en bild på en liten lapp som vi fann i anslutning till hans skåp på jobbet för några år sedan. Den var fin på sitt sätt och hade ett tydligt budskap, men trots detta så blev Henke sådär arg som bara han kan bli. Kärlek kommer ju i alla dess former, är den verkligen så upprörande eller vad tycker ni?

Är hösten här, nu redan? Nej det går jag inte med på, det är ju massor av härliga sommardagar kvar även om vädret varit lite svalare och aningen fuktigare sista tiden. Men jag tror att solen snart är tillbaka och värmer oss igen, bara vänta och se!

Kan dock inte låta bli att lida med folket runtom medelhavet som just nu ser sina hem brinna ner till följd av de enorma bränderna som härjar där, det måste vara fruktansvärt att se hur elden slukar allt i sin väg. Bilderna från ön Evia i Grekland är svåra att ta in, tyckte mig läsa att de har haft den värsta värmeböljan på över 30år och det brinner verkligen överallt. Människor evakueras från ön och Sverige och flera andra länder i EU hjälper till med släckningsarbetet genom att skicka flygplan som ska vattenbomba ön. Hoppas att det inte är för sent bara, elden drar fram oroväckande snabbt och ödelägger by för by. Och även om vi befinner oss på långt avstånd från händelsernas centrum så ska vi inte glömma hur det var här hemma i Sverige för några år sedan när de enorma skogsbränderna härjade fram och totalförstörde enorma områden. Tankarna går till alla de drabbade och jag önskar det fanns något man kunde göra för att hjälpa dem på plats, kanske finns det hjälporganisationer man kan stödja. Ska undersöka detta vidare…

Nu är OS i Tokyo över, men jag har knappt tittat något alls på detta. Det sändes ju väldigt udda tider för att det skulle passa mig, men jag hann hem och såg Sverige spela OS-finalen i fotboll. Sverige gjorde en strålande bra turnering och fick möta Kanada i finalen, det var en jämn match där jag nog ändå tycker att Sverige var det bättre laget. Men allt skulle avgöras på straffar och där drog dessvärre Kanada det längsta strået och vann guldet, vilket kändes oerhört tungt eftersom jag tyckte Sverige var det bättre laget den här matchen. Det var många tomma blickar och besvikna intervjuer efteråt, men när allt kommer omkring och besvikelsen har lagt sig så ska de vara enormt stolta för sin insats. En silvermedalj är inte alls dåligt och det ser onekligen ljust ut för svensk fotboll, vilka hjältar!

Sammanfattningsvis blev det ett bra OS ur ett svenskt perspektiv, där kanske främst guldmedaljerna till diskuskastaren Daniel Ståhl och stavhopparen Armand Duplantis var det som intresserade mig mest. Men även de andra svenska medaljörerna gjorde ett fantastiskt OS, inte minst Sarah Sjöström som presterade otroligt bra i simningen trots att hon precis återhämtat sig från sin brutna arm. Starkt jobbat och inte alls illa för det lilla landet lagom i dessa sammanhang. Stort grattis!

Äntligen! Jag har nu hämta ut våra paddleboards (SUP), allt gick ju otroligt mycket fortare än beräknat och dessa skulle ju egentligen inte levererats förrän i slutet av augusti. I regnet gav jag mig iväg för att hämta ut dessa på Port 73, sedan snabbt hem igen för att packa upp och inspektera dem. De är helt enorma! Lite över tre meter långa, det kändes inte så mycket när jag läste igenom min beställning men de fick ju knappt plats i vardagsrummet. Snygga är de också, valde några som smälter in bra i naturen, men de är vita på undersidan vilket är bra om man skulle kapsejsa med brädan där ute på havet. Jag tänker att det förmodligen så kustbevakningens alla räddningshelikoptrar kommer att se mig från luften, en lysande vit bräda med en blek tjockis iförd häftig flytväst som desperat försöker komma tillbaka upp på brädan igen.

Det är alltså på en sådan som jag ska ta upp kampen om Östersjön med min nemesis, Henke… Nu är jag dock nybörjare medan han har lång erfarenhet av att korsa havet under sina resor till Åland, även fast han är lite utav en fegis och gör detta med hjälp av färjorna. Jag tror annars att Henke är en sådan som stryker runt längs stränderna iförd snorkel och knallröda simfenor på fötterna som han plaskar med i vattenbrynet. Han är förmodligen livrädd för Kraken samt att sjögräs ska snudda vid hans hud när han befinner sig i vattnet, men på stranden känner han sig trygg och har för säkerhetsskull en träklubba liggandes på sin badring en bit upp på stranden. Så medan han vankar där på stranden fram och tillbaka och försöker ingjuta mod i sin lilla kropp för att ta sig över havet, ja men då greppar jag min paddel och ger mig iväg på min bräda. Jag tror att jag kommer vinna detta ganska enkelt, om han inte kastar sig ut på sin badring eller liknande och med sin träklubba till påk försöker paddla ikapp mig. Haha, lycka till! Jag kommer smeka vågorna som en graciös sädesärla och fullkomligt flyga fram. Skulle han mot all förmodan hinna ikapp mig om jag exempelvis stöter på Kraken och måste skrämma bort den i en kamp på liv och död, ja då kan jag bara se till att vid nästa område av algblomning skvätta lite alger på honom. Det kommer skrämma livet ur den lilla Henke till att ge upp slaget om Östersjön, och sedan är det jag som är havets konung. Och Kraken…

Alltså, under min semester så såg jag något så vansinnigt roligt som jag vill dela med mig utav. Om ni nu skulle ha missat detta! Någon hade lagt upp en bild på en hemmagjord myggfälla, och om den fungerar i verkligheten så är ett nobelpris nog på sin plats. Eller vad tycker ni?

Barnen har varit uppe i Hälsingland nu sista veckan och haft det strålande bra där vad jag förstått på dem när vi pratat i telefon, men idag kommer de hem igen. Och på fredag så ses vi äntligen igen, som jag har längtat! För att göra det lite extra festligt så tänkte jag att vi skulle ha en liten kräftskiva när de kommer till mig, de älskar ju kräftor så det kommer bli toppen. Och igår kväll så passade jag även på att baka platta pitabröd som vi kan ha till våra hemmagjorda gyros som jag också tänkte att vi skulle äta i helgen, det är ju så vansinnigt gott! Lite hemmagjord sås och marinerade kycklingbitar på det, alltså det är så himla gott att man nästan smäller av…

Ja som ni hör så nalkas det alldeles för mycket godsaker till helgen, så då är det bra om man försöker äta nyttigare däremellan och även rör på sig lite. Så det har jag redan börjat göra nu, röra på mig alltså. I lördags gav jag mig ut i regnet på en löptur, ja säkert flera hundra meter innan jag höll på att dö. Sedan fick jag gå en bit innan jag orkade springa igen, och så höll det på medan jag blev dyngsur i regnet. Men jag förstår ju att man inte ska jämföra sig själv med när man höll igång och tränade mer förr om åren, fast det är väldigt svårt och man svär och blir frustrerad. Dock så har jag äntligen hittat tillbaka till känslan när man är nyduschad och klar, när kroppen liksom pulserar och pyr i efterskalvet av träningen. Den är rätt härlig, fast det kanske är ett tecken på att min kropp inte alls vill detta mer. Men nöjd är man, så nu ska vi se hur länge jag orkar hålla detta uppe och jag ska försöka komma ut två eller tre gånger i veckan i alla fall. Och jag försöker motivera mig med orden från en rörmokare jag en gång kände, han peppade sig själv på ett besynnerligt sätt när han satt på sin träningscykel hemma och kämpade för att komma i form. Vad han sa? Nej det kan jag tyvärr inte skriva här, det är alldeles för ovårdat och olämpligt språk. Eller vad säger du Jocke? Du var där och kanske minns…

Vet ni, snart har jag skrivit 500 inlägg här på bloggen! Vem kunde tro det när jag började, och som en del av bloggens utveckling så har jag nu skaffat en egen webbsida som ni snart ska få se. Spännande va! Jag är väldigt peppad på att se hur den blir, men jag ska själv försöka designa den så det kan faktiskt sluta precis hur som helst. Det kanske slutar med att ni möts av denna bild när ni googlar på hemsidan sen…

Stort tack för att ni läser, önskar er alla en fortsatt fin kväll. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till hunden som stirrade på mig i regnet genom ett staket i lördags när jag var ute på min motionsrunda. Sluta! Jag gillar inte när det händer…