Skit! Skit! Skit! Så himla onödigt, nu är jag upprörd. Det spelades ett fotbollsderby mellan Djurgården och Hammarby igår, ett derby som tyvärr Bajen vann med 1-2 efter ett avgörande mål på övertid…

Men såhär blir det ju ibland, eller så blir det ganska så ofta uppenbarligen när man hejar på Djurgården. Min gode vän Marcus postade bilden här ovan på sitt instagram, den är rätt så tydlig faktiskt. Derbyn är tydligen inte deras starka sida. Nu vet inte jag om jag tycker att Djurgården var värdiga att få vinna matchen eller ens få komma undan med ett oavgjort resultat. Straffen de fick som resulterade i en kvittering kom ju som en skänk från ovan kan jag tycka, men eftersom de inte klarar av att göra mål så var det ju välbehövligt. Sedan så gjorde den där dumma Dibba som sagt mål på övertid, jag som hade vunnit pengar på oddset om det slutat oavgjort. Så onödigt, det är vad jag känner. Men tifot var ju fyndigt i alla fall, inte så himla fint men jag gillar tanken med att det ryker ur järnkaminen.

Efter derbyförlusten så såg jag att det spelades en landskamp i ishockey mellan Sverige och Finland, där Tre Kronor ledde med 1-0 inför sista perioden. Härligt tänkte jag! Äntligen en sport där laget jag håller på är bra nog att vinna, för i ishockey är ju Sverige oftast riktigt bra. Så jag såg hur de förlorade matchen med 1-3, det var muntert…

Annars så började jag söndagen med gudstjänst i Värmdö kyrka, barnen skulle sjunga med sin kör där. Så jag sökte desperat kontakt med gud för att hen skulle hjälpa mig jaga bort derbyspöket för stackars Djurgården, men jag tror inte att jag lyckades särskilt bra med tanke på resultatet. Istället så slogs jag av en annan tanke där i kyrkan, ni vet när det ska sjungas psalm. Då står man där och försöker sjunga med väldigt tyst för att man inte kan texten eller melodin. Men istället för att inte höras så kanske man skulle ta i riktigt ORDENTLIGT så att man överröstar prästen och den där orgeln, så pass att folk reagerar och uppmärksammar en där i kyrkan. Jag hör nog hemma i kyrkan, jag känner det nu. För tänk om Anders Bagge eller någon annan från idoljuryn gömt sig bland folket där i kyrkan, så spännande! Då kommer han kanske fram, klappar mig på axeln och räcker över en sådan där guldbiljett till finalen av ”Idol” som jag nog förtjänar. Är man en sir så är man!

I lördags var det kalas, då firade vi min brors fru Sandra. Innan vi åkte dit så krävdes lite förberedelser, som att duscha exempelvis. Jag bad barnen sysselsätta sig med lite pyssel eller liknande under tiden jag gjorde mig klar. Men när jag precis klivit in i duschen helt näck så hör jag denna konversation mellan barnen.

– Nova! Prutta i den här burken! Ropade Freja uppmanande.

– Men jag kan inte, jag har inga pruttar kvar i mig! Svarar Nova lite surt.

– Vänta! Jag kanske kan klämma ut prutt! Ropar Theo glatt!

Vad tusan är detta för sorts pyssel? Haha, jag vill inte ta emot någon burk från dem i framtiden i alla fall så mycket kan jag säga. Nu stod jag lite i valet och kvalet om jag skulle gå ut och kolla upp vad de pysslade med, eller inte. Jag beslöt mig för att låta dem leka vidare, men när jag kom ut ur duschen så satt de och ritade istället. Så märkligt…

Ikväll ska jag vi fira valborg! Jenny och jag går med barnen ner till Sjöliden och firar där, det brukar vara väldigt bra. Med körsång, fiskedamm och självklart en brasa som brinner. Så jag avslutar med att önska alla en trevlig valborg, och riktar även ett stort GRATTIS till vår kung Carl XVI Gustaf som fyller år idag! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Pa Dibba. ALLT ÄR HANS FEL! Det var han, det var han som gjorde målet som förstörde hela derbyfesten…

Igår samlades alla nära och kära för att ta ett sista farväl av farmor, och begravningen hölls i Tyresö kyrka där även min farfar Bo begravdes.

Min farmor bodde ju större delen av sitt liv i Tyresö så valet av den kyrkan föll sig naturligt. Förutom min far och Sussie, som varit väldigt stöttande och hjälpsam i allt detta, så kom även min fars kusiner Hans, Jan och hans fru Helen. Även Monika (hoppas jag stavade hennes namn rätt nu) närvarade, hon har varit en god vän till familjen sedan hon och min far bodde grannar som barn om jag förstått saken rätt. Min mor och Kent var också där. Min syster Linda, Micke och Elvira likaså. Min bror Tommy var också där, och jag med Jenny och barnen.

Och detta blev ju väldigt känslosamt, något jag inte var så beredd på eftersom jag trodde att jag redan gått igenom den sorgliga processen. Jag var väldigt nedstämd och ledsen precis dagarna efter att min farmor dog, men sedan gick det över i en sorts lycka att hon nu förmodligen var på en lycklig plats med sina tidigare förlorade nära och kära. Men när man sitter där i kyrkan och prästen började prata om Gunnel så kom massor av minnen och känslor tillbaka på en gång. Och när man hörde andra snyfta så kunde inga tårar hållas tillbaka. Freja blev ledsen och tyckte det var sorgligt, det påverkade även mig såklart oerhört mycket. Nova och Theo tittade mest fundersamt på personerna omkring sig och förstod nog inte det sorgliga i allt detta. De tyckte nog det var mer spännande än ledsamt.

När vi gick fram för att lägga en blomma på kistan och ta farväl var det såklart jobbigt, men det gick bra. Tills jag såg min syster och bror lägga fram sina blommor med tårar i ögonen. Detta i kombination med att Freja blev ännu mer ledsen av att se oss andra ledsna gjorde att det brast för mig också. Det blev jobbigt och väldigt sorgligt just då. Men på vägen ut ur kyrkan så tackade vi prästen och han påtalade att även om det är en sorgens dag att vår farmor lämnat oss, så har ju redan nya generationer nu blommat fram och syftade på barnen som var där med oss. Det var en fin begravning, och jag är övertygad om att min farmor drog med sig sin nya vän Lill-Babs dit och berättade om gamla roliga minnen som vi fått uppleva med henne.

Efter begravningen så åkte vi hem till min bror och Sandra för att fika tillsammans. Det var avslappnat och trevligt att prata med varandra, många av oss har ju inte träffats på många år. Jan och Helen bor ju i någonstans i Jönköping, och Hans bor på Filippinerna. Jag tror inte vi träffats på nästan 25år, så det var kul att prata om gamla minnen och höra hur alla har det numera. Monika har vi träffat oftare hemma hos min farmor, och jag hoppas att vi alla hörs av igen i framtiden. Gunnel var ju lite utav spindeln i nätet som såg till att vi alla träffats tidigare. Men nu har vi ju Instagram och Facebook som hjälpmedel där vi kan följa varandra lite enklare. Stort tack till alla som närvarade igår, det blev en sorglig men väldigt fin begravning som även lockade till en hel del skratt. Barnen tycker jag tog udden av det sorgsna och bidrog med mycket glädje och bus en sorglig dag som denna. Och jag tror att det blev precis så som min farmor hade önskat det.

Tack för att ni läser, ha d biff!

Jag vet inte hur kändisskapet påverkar min vän sir Jocke just nu, men för min del är det helt sjukt vilken uppmärksamhet jag får helt plötsligt. Något jag inte är van vid…

Det började redan när jag var på väg till jobbet, och körde upp på riksväg 73 på morgonkvisten. Redan där märkte jag av att det bildades köer, förmodligen för att de ville titta på mig när jag körde fram i gubbsläden. Det passade förstås bra med det stora vägarbetet där i höjd med MIO-möbler (mer sponsring tack), då kunde jag se engagerad ut i min bilkörning medan alla andra körde upp jämsides och stirrade chockartat på mig. De kanske aldrig har träffat på en sir i trafiken tidigare?

Men efter ett tag så rullade trafiken på igen, fram till Skogskyrkogården ungefär. Där sjönk hastigheten en aning och jag tror att folk började lägga märke till mig igen. För nu bildades det plötsligt långa köer igen, och medan jag försökte se oberörd ut så kände jag på mig att bilarna omkring mig försökte ta kort på mig med sina mobiler där i trafiken. Jag vill dock inte sätta trafiksäkerheten på spel, så jag ber er att sluta med detta omgående! Och för er som drabbades av alla dessa köer vill jag be så mycket om ursäkt, jag hoppas dock att ni kom fram i tid till era destinationer trots köbildningarna jag skapade denna morgon.

Väl framme vid södra länken så svängde jag av mot Gustavsberg i tunneln och jag tror inte att någon upptäckte mig efter det. Detta är bra att veta för framtiden när bonden Henke ska köra runt mig i hans Bentley, att i tunnlarna kan vi skaka av oss fans och groupies. Jag blev nästan andfådd av denna morgonupplevelse, så det är nog bäst att jag ber bonden Henke att alltid ha färska smörgåsar och kalla flaskor Pucko eller Cola i Bentleyn som jag snabbt kan äta så jag inte drabbas av sockerfall eller liknande. Jag MÅSTE berätta allt som hänt för sir Jocke så han inte drabbas av liknande situationer, han måste vara förberedd på detta i hans nya livsstil….

Jag hinner tyvärr inte skriva mer, jag har fullt upp numera. Men jag ber verkligen om ursäkt till alla som drabbades av bilköerna jag skapade på 73:an på morgonen idag. Det blir nog bättre sen när bonden Henke kör mig i Bentleyn med tonade rutor så att ingen lägger märke till mig. Det är utmanande att vara en ödmjuk och jordnära sir märker jag, lite svårare än jag trodde faktiskt. Men jag växer nog in i rollen. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den fågel som troligen inmundigat en risig chorizo eller liknande och sedan släppte en rejäl ”klutt” avföring på min bakruta på bilen. Sedan rann det där äckliga och intog nästan formen av att någon ger dig fingret. Varje gång jag tittade i backspegeln så såg jag ju detta, och det kan ju enbart tolkas som om fågeln lämnat ett ondskefullt meddelande… Damn you bird!

I helgen hände något stort! Ni vet den ständigt besvikna, arga och roliga komikern/youtubern Sungen som jag skrivit om här tidigare. Han var med på ”Bandit Rock” radio i fredags!

Men det var inte det stora som hände, utan han hade lagt ut ett videoklipp samma dag där han stod i tvättstugan och svor med sitt stora svärd. Ni som har sett eller hört honom tidigare vet vilket svärd jag pratar om. Det är ett STORT JÄKLA svärd! Och efter att ha sett det videoklippet så vände jag mig till min gamla vän Jocke i hopp om att han kunde köpa ett svärd till mig, och då lät det lite såhär…

Så brukar det låta från Jockes sida, lite negativt kan man tycka. Och detta gjorde mig bara lite bitter, för det vore väl ändå fränt med ett riktigt stort jäkla drakdräparsvärd ståendes i hallen hemma! Men misströsta ej, för dagen efter så kom det ett svar i vår konversation från självaste Sungen själv!

Detta är ju stort! Både Jocke och jag är dubbade till legendarer av Sungen! Mitt, och tyvärr kanske även Jockes, kändisskap har nog aldrig varit så pass påtagligt som det är just nu. Omnämnd av en youtuber på hans Facebook sida… Ja jäklar!!!

Jag ser mig i framtiden sitta i stora fåtöljer och intervjuas av diverse kända programledare som David Letterman och Jimmy Fallon. Jag ser mig själv i en stor pool av pengar i mitt egna mansion uppe på gräddhyllan i Hollywood. Glidandes fram på en Harley Davidson med flames och piratflagga som piskar i vinden genom ”hillsen” av kändisar. Jocke bör bo en bit ifrån mig där borta för han är en sådan som annars bjuder in sig själv och snor öl direkt ur kylen. Här hemma i Sverige så vet jag inte vad detta kommer att innebära, här är ju alla så försynta av sig. Men jag siktar på en diskret plats bredvid drottning Silvia under de kommande årens Nobelmiddagar, och även en plats i Svenska Akademien. Där står det ju tomma stolar nu, och har man bloggat i flera år så borde man vara värd en plats där. I så fall lovar jag att fråga åt min vän Marcus a.k.a Guldgossen om han kan få vara med där, för han berättade förra veckan att han var intresserad och att han dessutom faktiskt läst alla Bert-böckerna. Som ni hör så har jag redan en hel del små idéer och förslag på vad jag kan tänka mig i framtiden, så detta MÅSTE ju spridas vidare. Men frågan är hur…

Jag tycker personligen att vi kan börja någonstans där alla måste titulera oss som ”sir”, för så är det om man blir dubbad. Kanske att alla myndigheter här i Sverige skulle ta och krypa till korset först av alla här nu och börja med detta, jo men det tycker jag. Sedan är det nog som så att om man nu är en ”sir”, så förväntas man nog ha en egen bonde som sin tjänare eller väpnare. Lite som karaktärerna i filmen ”Just Visiting”, där ser man ju ett praktexemplar på hur det var förr. Hans bonde får springa bakom hans häst, han får även sitta på golvet med hundarna och äta det som kastas till honom från sin herre. En mycket bra film!

Så var det ju förr i tiden, men nu är det 2018 och det borde inte få gå till på det viset längre. Istället bör vi kalla bonden för assistent, och denne ska utföra enklare sysslor i hemmet och även ta hand om enklare saker på jobbet. Eller vänta, behöver man jobba om man är en ”sir”? Nej det tror jag inte, man gör väl bara sin grej som jag förstår det. Jag tror och tycker att en ”sir” borde finansieras med skattemedel, och jag är övertygad om att alla skattebetalare skulle få mer valuta för pengarna än när våra politiker slösar bort våra pengar på flygresor, hotell, taxi och representation där det bjuds på lunch och middagar till höger och vänster. Assistenten borde nog få ha ett eget boende också och inte behöva sova med grisarna i svinstian, för jag har tyvärr inga grisar. Utan en enklare etta någonstans i förorten tycker jag är ett steg i rätt riktning. Jag bor ju själv i Haninge som får räknas som förort, så det är inget illa menat alls med det.

Frågan är ju bara vem jag ska utse till min bonde här nu, hm? Jag är ju ganska säker på vem Jocke väljer till sin bonde, och det valet faller sig ju ganska naturligt kan jag tycka. Men för min del så har jag lite svårt att bestämma mig, det står mellan Sune och Henke på jobbet. Det vore ju kul att välja Sune, men inte för att han är en otroligt trevlig människa. Utan mest för att han ser fram emot att få gå i pension nu i juni, då skulle ju detta stoppa honom. Och istället för att spela bingo och åka buss hela dagarna så skulle han få bli kvar på jobbet och dras med mig hela dagarna. Mwohahaha!

Men jag är ju ingen elak människa av naturen, så jag väljer Henke istället. Han brukar vara elak och skulle nog må bra av att ha mig om förebild ett tag. Sedan så är han ju ganska trevlig att prata med när han är tyst och vet sin plats. Hans Volvo V70 verkar dock lite strulig så han bör nog byta ut den mot en Bentley eller liknande om han ska kunna köra runt mig i framtiden. Vilket han nog skulle uppskatta eftersom han är den som får köra den, så kan jag sitta i baksätet och beundra omvärlden med ett glas champ… En kall öl menar jag! Eller varför inte en Mojito nu när det börjar bli soligt och varmt ute, fett nice! Skål!

Men då säger vi så, Henke får bli min bonde. Och eftersom jag inte vill vara en girig kändis så får ni alla låna bonden Henke av mig om ni vill det. Kanske ni har lite trädgårdsarbete han kan utföra, eller om ni råkat dricka ett glas vin på helgen men glömt att handla något till middagen. Ja men då kan vi skicka honom i Bentleyn till Coop eller ICA (beroende på vilken butik som vill sponsra min blogg). Ni kan få hans telefonnummer sen så behöver ni inte dra in mig i er planering, detta kommer att bli så bra så! Jag lovar att följa upp detta och meddela er som läser hur detta slutar. Så vi slutar där för denna gång, glöm inte att ni kan tjäna pluspoäng nu genom att titulera mig ”sir” framöver. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till ”burnouts”… Då syftar jag inte på bilar som spinner loss och drar iväg med full fart, sådant är ju bara coolt. Nej jag hatar att komma in på en toalett där någon tömt hela ladugårdslasset, och sedan inte gjort rent toaletten efter sig! Där kommer man in med elegant gångstil för att kissa en skvätt, så ser man den efterlämnade jäkla ”burnouten” där i botten på toaletten. Först så blir man upprörd över hur man kan strunta i att städa upp efter sig. Sedan så agerar man vuxet och vägrar städa upp efter någon annan, och hoppas istället på att det ska spolas bort vid nästa spolning. Men, jag vill ju inte att någon ska tro att det är jag som lämnat toaletten så efter mig när jag bara varit inne för att kissa. Så då får man likt förbaskat städa toaletten efter den som kramat svampen så pass illa att det lämna spår efter sig. Detta är arrogant och elakt, jag är beredd att starta aggressiva mailkampanjer om detta där jag stöter på dessa situationer igen…

Det är med en bitter uppsyn jag tittar på min ”nytvättade” bil och ser hur den numera är alldeles matt av vägdammet efter att jag hamnade bakom den grusuppsamlande traktorn i torsdags. Fast jag uppskattar ju att allt grus försvinner förstås, det kändes bara så olägligt att den skulle köra där samtidigt som mig just då…
Men de är ju fina de nya fälgarna i alla fall, de blänker i solen. Men snart har man väl tvingats väja undan för någon annan som tror att de kör en gigantisk Humwee till bil när det i själva verket bara är en Smartcar, och så skrapar jag sönder fälgarna mot en trottoarkant någonstans. Så jag får väl spara denna bilden och ha kvar som minne.

I mitt förra blogginlägg så skrev jag om hur jag mer och mer börjar likna Morgan från Ullared. När jag läste detta för Freja på kvällen så såg hon bilden på Morgan.

– Är det där Erik? Frågade hon mig och pekade på Morgan.

– Nej det där är Morgan från det där programmet på TV när de går runt och pratar med folk i den stora affären. Men jag ska berätta det för min kompis Erik att du tycker han är lik TV-kändisen Morgan, då blir han nog stolt! Förklarade jag.

Hahahaha! Jag tror nog inte att Erik blir så stolt över liknelsen, men jag ska höra med mina andra vänner vad de tycker så jag kan argumentera för Frejas åsikt om det behövs. Undrar om Erik också är skyddsombud på sin arbetsplats? Nu blev det många frågor här, men vi kan ju ta och titta på bilden här igen, så får ni bilda er en egen uppfattning om de är lika eller ej.

Men det är inte bara Erik som får verbalt smisk av Freja. När vi lämnade diskussionen om det var Erik eller ej som var på bilden så häver hon ur sig något ytterst olämpligt.

– Vilken bebismage! Säger hon.

– Nja, han är nog bara lite rund om magen och tycker om god mat. Förklarade jag och pekade på hans mage på bilden.

– Inte Morgan, din mage pappa. Det ser ju ut som att du har en hel bebis där inne, den verkar jättestor. Sa hon och klappade försiktigt på min mage.

Jag tänker inte kommentera detta…

Istället så kan jag ju berätta om när barnen och jag besökte Coca-Colas fabrik i Jordbro idag. De firade 20års jubileum och om man anmälde sig innan så fick man komma dit på deras jippo, och det var grymt bra anordnat!

Först anmälde man sig och sedan fick man ett nyckelband med ett passerkort att ta med sig in i fabriken. Efter detta så gick vi in och hamnade först på en del av deras gigantiska lager. Det var oändligt långa gångar och högt staplade pallar, riktigt coolt tyckte barnen som letade efter Sprite läsk bland alla pallar.

Nu kom vi in till produktionen som var i full gång, och det var lite mer avancerat än den produktion jag jobbat med tidigare. Man kände ju igen vissa moment bland maskinerna, men allt gick så otroligt mycket fortare. Jag fattar inte hur det är möjligt att ha den hastigheten som de hade, men de hade ganska många robotar till hjälp och de underlättar ju en hel del. Personalen gick mest runt och kontrollerade att allt såg bra ut, så det mesta såg ut att bara rulla på helt automatiskt. Barnen hade aldrig sett robotar tidigare och tittade med uppspärrade ögon på hur de arbetade. Häftigt!

Sedan fortsatte vi vår rundtur och kom fram till deras enorma vattenanläggning. Det går åt 1,4 liter vatten per 1 liter producerad läsk. De har dock som mål att minska förbrukningen till 1,2 liter vatten inom ett par år. Hoppas de lyckas! Efter vattenanläggningen såg vi det stora rummet där all läskdryck blandades i stora tankar. Även detta verkade ske per automatik. Sedan på vägen ut så noterade jag ett kassaskåp av bara farten. Det hemliga receptet låg tydligen inlåst där, något jag starkt betvivlar. Men jag berättade om hemligheterna kring colareceptet för barnen och de var väldigt fascinerade av detta hemlighetsmakeri…

Nu kom vi ut ur byggnaden och där hade de ställt upp ett stort partytält. Här fanns en smakbar där vi provade läsk, vi testade en sorts sockerfri Sprite med smak av gurka. Den tyckte alla var god och läskande i värmen. Sedan kunde man tävla genom att gissa hur många små plaströr, som man gör petflaskor utav, det låg i en monter. Vi slog våra fyra kloka huvuden ihop och drog till med en gissning, sedan får vi se om vi gissat rätt eller ej när vinnaren utses vid ett senare tillfälle.

Vi fortsatte vidare ut ur tältet och hörde musik spelas. Där uppträde några cheerleaders och byggde pyramider eller vad det heter. Freja var väldigt imponerad av hur de hjulade runt och gjorde volter. Theo och Nova ställde sig och tittade nyfiket på en som målade graffiti på en vägg. Men jag kände lukten av mat…

Coca-Cola hade bjudit in 5-6 stycken foodtrucks på området som stod uppradade en bit bort. Där kunde man lösa in en kupong från sitt passerkort mot en valfri måltid. Och nu vart det ju beslutsångest delux för oss alla…

Det fanns indisk mat, vegansk mat, hamburgare, fish and chips, specialtacos och annat. Men valet föll på en bil som bjöd på korv med bröd, de största jag ätit i hela mitt liv. Men det var väldigt gott! Korven var lite stark men utsökt, brödet var ju lika stort som en halv baguette. Till detta kunde man få gurkdressing och coleslaw, alltså vi snackar himmelriket för en korvnörd som mig! Detta serverades med friterad pommes som kryddats, mycket gott tyckte vi alla. Vi satte oss på en gräsplätt och tittade på när dessa cheerleaders uppträde en bit bort. Undrar om detta nu har sått ett frö hos Freja som inte kunde slita blicken från dem…

Men sedan var det slut, när vi gick ut genom grinden så fick vi varsin Cola väska som barnen stolt hängde på sig. Sedan berättade de hela vägen till bilen om hur häftig fabriken var och att de vill åka dit igen. Så vi får se vad vi kan hitta åt för liknande evenemang i framtiden. Vi har haft en toppendag tillsammans, så mycket kan vi säga!

Försvarsmakten… När det ligger ett brev bland all post med Försvarsmakten tryckt på kuvertet, då stannar tiden känns det som. Vad vill de nu? Vad har hänt? Repmöte? Hur ska jag ta mig ur detta? Jag höll andan i nästan 12 minuter medan jag öppnade och läste innehållet i brevet…

Det handlade inte om något allvarligt, tack och lov. Det var bara en inbjudan till ”Veterandagen” och ett tack för min utlandstjänstgöring från Försvarsmaktens överbefälhavare, general Micael Bydén. Detta kom lite oväntat, men var ändå välkommet. Efter att man landade i Sverige igen när vi kom hem från Kosovo, så pratade man med en psykolog och sedan var det medaljceremoni. Sedan skickades man hem, med en ny uppföljning hos en psykolog och träffade samtliga från sitt kompani först ett år senare.

Efter det har det varit knäpptyst. Vi i vår pluton har lite kontakt på Facebook, vilket är guld värt. Men annars tycker jag att man nästan sopats under mattan lite. Det handlar inte om att kräva någon sorts uppmärksamhet för det vi gjort, det var ju ändå frivilligt. Men det verkar fortfarande vara många som lider i det tysta efter sin utlandsmission. Tyvärr fångas inte detta upp av Försvarsmakten, åtminstone inte tidigare. Men nu känns detta som en början på något bra ändå. Ett tack, en inbjudan till en dag att uppmärksamma veteranerna. Detta är så otroligt mycket större och mer respektfullt i andra länder, men här i försynta Sverige har det knappt uppmärksammats alls på något vis. Så detta värmde i hjärtat och gjorde mig stolt, hoppas alla ni andra kan känna likadant!

Det var allt för idag, nu ska det gräddas hamburgerbröd inför den stundande middagen. Barnen vill ha hemmagjorda hamburgare med pappas hamburgerdressing. Visste inte ens att de tyckte om min dressing, men vem är jag att ifrågasätta ett sådant smaskigt önskemål. Tack för att ni läste, ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Äh, vi tar Henke enligt den oskrivna regeln!

Nu är det fart på barnen när de leker utomhus på kvällarna, våren är onekligen här. Jag hjälpte till med att montera ihop studsmattan hemma hos Jenny och barnen så nu hoppas det för fulla muggar, även grannbarnen kommer och vill vara med och hoppa. Så nu är det fullt ös fram tills det är dags att komma in för kvällen och förbereda sig för sängen. Och de är oerhört speedade när de väl kommer in för kvällen sen! Då ropar de gladeligen högt att de är hungriga IGEN, sedan ska det borstas tänder och förbereda sig för att sova. Att varva ner är inte det enklaste just då kan jag lova…

I tisdags kom Nova fram till mig i hallen när vi klädde på oss ytterkläder för att åka till förskolan.

– Jag vill ha blåa ögon. Sa hon och tittade allvarligt på mig med sina stora bruna ögon.

– Okej, som Theo och jag har menar du? Frågade jag henne.

Då svarade hon inte utan började prata skor med sin syster Freja istället. Jag funderade en kort stund på varför hon ville ha en annan färg på ögonen, men sa inte så mycket mer om det just då. Utan vi åkte och lämnade Freja på hennes skola först eftersom hon skulle åka på utflykt till gamla stan denna dag med sin klass. Och vad tror ni hon önskade för matsäck att ha med sig… Pannkakor? Eller något annat i den stilen kanske? Nej nej…

– Jag vill ha lax och romsås med mig som matsäck på utflykten. Berättade hon.

Haha, så roligt! Men det löste sig faktiskt, så att hon fick med sig sin lax med romsås till sin utflykt. Vi lämnade henne på skolan och åkte vidare till twinsens förskola. När vi kom fram och hängde av oss ytterkläderna där såg jag att Nova stod och funderade för sig själv. Sedan kom såklart en fråga…

– Pappa, finns det ögondoktor? Frågade hon.

– Ja det finns det, vi har ju träffat ögonläkare på sjukhuset när du hade så ont i ditt öga förut om du minns det? Förklarade jag.

– Gör det? Då vill jag byta ögon, för jag vill ha blåa ögon istället. Sa hon ganska bestämt.

– Men Nova, dina bruna ögon som du har är ju fantastiska. Varför vill du byta bort dom? Frågade jag.

Jag fick inget svar denna gången heller, nu kom en förskole kompis emellan och snodde Novas uppmärksamhet. Men jag undrar varför hon vill byta ögonfärg, och hoppas verkligen att det bara är hennes egna lilla idé och inte beror på något annat. Att någon skulle ha sagt något elakt om bruna ögon som gjort henne ledsen, det vore ju bara för hemskt. Så vi får se, hon är ju ändå bara fem år gammal så detta behöver inte vara något illavarslande. Hon kan ju bara ha fått en av sina briljanta idéer igen och vill testa lite nya saker, så vi får se vart detta leder.

Tidigare i veckan var det kör för barnen nere vid Sjöliden igen, och det är något speciellt med hur de återberättar vad de sjungit om där. Det är lite blandade sånger, men eftersom det är kyrkan som håller i detta så blir det ju en och annan sång om gud bland annat.

– Idag så har i sjungit om Jésus. Berättade Theo med sin härliga betoning på det första e:et i namnet Jesus.

Det blir nästan som Jééésus, och det låter så gulligt. Ni som har förmånen att träffa honom kan ju själva fråga honom om kören och vad de brukar sjunga om där, så kommer ni säkert få höra det härliga uttalet själva. Underbart!

Freja var som sagt på utflykt i tisdags, när hon ville ha lax och romsås med sig till matsäck. De gick på vandring i gamla stan och tittade på statyer av S:t Göran och draken som de läst om i skolan. På kvällen när jag skulle natta Freja så pratade vi mer om hennes utflykt, och kom in på Stockholms blodbad. De hade stannat till och pratat om det på vandringen, och Freja tyckte det lät läskigt med att det runnit så mycket blod på marken när de högg huvudet av folk. Men samtidigt tyckte hon att det var spännande. Jag blev lite paff att så små barn redan pratade om detta, för jag minns inte själv när jag gjorde detta i skolan. Men vi pratade vidare om vart de hade suttit och ätit sina matsäckar någonstans, och om kanonkulan som sitter fast i husfasaden på en av de gamla byggnaderna. Den hade de tittat på också. Och en sak leder ju till en annan, så innan vi somnade så hann vi även prata om vår kung och drottning. Men även Gustav II Adolf och Karl XII, som krigade mycket. Hon verkade nyfiken på dessa kungar och vad de lyckades åstadkomma på sin tid. Men jag tror det är bra att vänta med detta tills hon blir lite äldre, så jag förklarade ytterst lite om dem för stunden. Just krig, verkar vara något som återkommer i hennes funderingar numera. Hon har ju en klasskamrat som kommit hit från Irak, och hon berättar tydligen om kriget ibland för sina klasskamrater. Men detta gör Freja nyfiken, så det gäller nog för oss vuxna att vara med på noterna nu och möta hennes tankar och funderingar i allt detta.

Har jag samma kroppshållning som Morgan? Då syftar jag inte på en av mina närmaste vänner, han som har en sexy body och ansiktsprofil som självaste Tom Cruise. Nej utan den här Morgan…

Detta är Morgan som är känd från Ullared, och jag undrar om inte vi börjar likna varandra när det kommer till våra kroppar och vår kroppshållning. Jag säger inte att detta är något negativt, utan bara att min kropp förändras. Hur vet jag detta? Jo jag ser väl det för tusan! Men jag hade även mitt årliga utvecklingssamtal med min närmaste chef idag, och när vi pratade om hur jag utvecklats det senaste året så kom vi in på att min kropp utvecklats och blivit mycket större. Muskelmassor, klädstorlekar och bukfett stod i fokus detta år. Hahaha! Nej då, såklart inte. Vi pratade om hur det gått 2017 och blickade även framåt, och framtiden ser ljus ut för Jimmy Hanell! Nu hoppas vi att det fortsätter på rätt bana under 2018 och att jag fortsätter att utvecklas inom mina arbetsuppgifter och inte bara i kroppsvolym. Make Jimmy Great Again!!!

Nu vill jag sova, är trött tidigt idag. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER tycker jag kan delas ut till den engagerade personen som körde runt i sin traktor och sopade upp grus idag när jag körde hem. Jag tvättade bilen igår eftersom fiskmåsarna har tagit sikte på den nu igen, och kände mig nöjd hela vägen till jobbet idag. Men när jag åkte hem så hade nog gud ett finger med i spelet igen och skickade fram den söliga traktorn framför mig direkt när jag körde ut från jobbet. Sedan fick jag färdas i vägdammet bakom traktorn i fräsiga 25km/h, och fick en matt yta av damm över hela bilen som en liten bonus. Säkert bara för att det var jag, tack så mycket…

Idag när jag promenerade till bilen så kvittrade fåglarna för fullt, och jag noterade att det inte alls är lika kallt på morgnarna nu längre. I love it!

När jag sprang på en kollega på väg till lunchrummet i fredags, så berättade han att i Tanzania så är flintskallighet ett tecken på att man är rik. Vi är båda två rakade på huvudet, och brukar kalla varandra för flintis ibland. Det lät ju lite kul, men inte vill jag flytta till Afrika. Det verkar så varmt där, och massor av fina djur som bits har de också. Men skulle jag vara rik på riktigt så skulle jag nog inte skylta med det på något vis tror jag, utan försöka ha båda fötterna på jorden trots min flintskallighet/rakade huvud…

Tänk att ett sådant litet samtalsämne skulle så ett frö av tankar som jag bearbetad under helgen. Först tänkte jag på djuren i Afrika, de är ju fina. Sedan tänkte jag på oss som är rakade på huvudet på jobbet, och kom fram till att det just nu är sju stycken. Tänk om vi skulle skaffa oss ett eget bord i lunchrummet att samlas kring varje dag, vilken gemenskap! Där kunde vi diskutera hårtrimmers och eventuella rikemans statusar i Tanzania, och övriga kollegor skulle nog tycka att vi verkade oerhört smarta. Lite som synen man hade på ”de aderton” i Svenska Akademien tidigare, innan alla skandalerna började uppdagas där. Vi skulle kanske bli kallade för ”de sju” när vi sitter där och diskuterar intellektuella saker, och bli upphöjda till skyarna av alla andra! Eller, så fnissar de bara åt våra trendiga frisyrer och tycker att vi ser ut som en kartong med ägg när vi sitter där tillsammans…

Fredagar är ju härliga, eller hur! Nu är det ju några dagar kvar tills det blir fredag igen, men jag längtar redan. Och om ni inte hört det så spelas låten ”För fet för ett fuck” av Svullo på Bandit Rock klockan tre varje fredag. Jag tror det är den låten, blev osäker här nu bara för det. Men det är ett ganska bra avtramp till den stundande helgen, och sedan när man åker hem så kan man lyssna på låten ”Hårdrocksfredag” av Sungen i bilen.

För er som inte vet vem Sungen är så kan jag försöka förklara det med att han är en youtuber/komiker som nästan dagligen dyker upp i sociala medier med sina korta inspelade videoklipp. Han är en långhårig hårdrockare som gapar och skriker på all ondska han utsätts för varje dag, med en stor dos ironi. Låten ”Hårdrocksfredag” är inte den bästa som producerats i Sverige, men den är jäkligt uppiggande och underhållande att lyssna på om man vill bli på lite bättre humör. Sedan så har han ju ett eget svärd som han stoltserar med ganska ofta. Jag borde verkligen också ha ett svärd…

En annan ny låt som däremot är förbaskat jäkla bra, det är en ny singel som släpptes förra veckan. Låten heter ”Rats” och det är inga mindre än Ghost som är skyldiga till detta! Det har ju varit ganska turbulent i det bandet senaste året där sångaren Tobias Forge blivit stämd av bland annat tidigare bandmedlemmar om jag förstått saken rätt, och det pågår även en tvist om vem som är upphovsmakaren till frontfiguren Papa Emeritus. Så nu är Papa pensionerad, och Cardinal Copia har intagit scenen…

Är han inte tjusig? Haha, nej han ser lite obehaglig ut kan jag tycka. Men det är ju det som är coolt med Ghost och alla de tidigare Papas, som alla framförts av Tobias Forge. Till låten ”Rats” då, den som det spekulerats i om den anspelar på den stämning som ligger mot sångaren. Det är en riktigt häftig låt med en härlig touch av 80-talet, sedan älskar jag uttalet av ”Rats” i refrängerna! Så har du inte hört denna ännu, se till att lyssna på den omgående. Du kan även dansa med i musikvideon om du känner för det. Rrrrats…

Jag rundar av där för denna gång, så får vi se om jag hinner med att skriva något mer innan helgen. På lördag ska jag ta med mig barnen till Coca-Cola fabriken på ett litet besök som allmänheten kunde boka in sig på om man ville se hur det går till när en av de godaste dryckerna tillverkas. Ska bli spännande! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Han har inte varit dum eller så, utan har faktiskt skött sig ganska bra den senaste tiden. Men vi har ju den oskrivna regeln, att om ingen annan utmärkt sig på något vis så tillfaller utmärkelsen Henke per automatik. Så grattis Henke, du har den…

Vad hände med skatteåterbäringen i år, varför var den så låg? Jag betalar ju skatt för tusan…

Det är flera som har reagerat på att återbäringen var lägre än tidigare år. Har någon en bra förklaring till detta så kommentera det gärna. Jag var förvisso sjukskriven under en lång period förra året så för min del är det inte så konstigt, men jag hade ju behövt lite mer pengar just nu.

För bilen, den fina Volvon a.k.a ”Gubbsläden” behövde nya sommarhjul. Det medföljde ju sommardäck, men bara själva gummit. Jag behövde ju fälgar till dessa nu, och har sedan januari jagat begagnade fälgar eller kompletta däck. Men jag vet inte om det var en konstig dimension på däcken eller varför utbudet var så skralt, och de var ju svindyra även begagnade! Nu lyckades jag hitta fälgar till ett hyffsat bra pris som är helt oanvända, men däckverkstaden behöver ju montera på mina gamla sommardäck på de nya fälgarna och sedan balansera däcken. Men det kan väl inte vara så dyrt det, tänkte jag. Bara några hundralappar typ, det går ju fort för dem att fixa det!

– Okej, jaha du har sådana där däck ja… Mm… Ja men då blir det 1200kr på momangen tack! Svarade den otrevliga mannen med smutsiga händer bakom kassan.

Jag försöker ju vara en optimistisk realist, men i dessa situationer är det inte så lätt att leva upp till. Det blir ju trehundrakronor per däck! För att snärta på gummit och sedan balansera däcket. Det gick ju hur snabbt som helst! Jag trodde det skulle gå på ungefär en femhundring för alla fyra däcken, men det var ju bara att betala. Och sedan lämna in skorna för att täcka mellanskillnaden så att jag kunde ta mig hem igen. Tror ni att det ingick i priset att de monterade på sommarhjulen åt mig då? FEL! Däcken fick jag själv lasta in i bilen och montera på hemma senare på kvällen. Jag ska aldrig byta däck igen, no way!

Hörrni! Varför hejade ni inte på Djurgården häromdagen när de mötte Skellefteå? Det såg ju lovande ut, de hade ju en ledning med två mål innan det andra laget bara förstörde allt och gjorde tusentals människor besvikna genom att vinna med 3-2. Och allt började med han, den där spelaren Möller… ALLT ÄR HANS FEL! Jag fick ett primitivt behov av att kasta avföring på honom och alla de andra spelarna i motståndarlaget. Så upprörd blev primaten inom mig! På jobbet igår kom en mycket besviken herr Nilsson in till mig och frågade om jag kastat bajs på Möller ännu. Det hade jag ju såklart inte. Men vi gick snabbt igenom möjligheterna att genomföra detta när matchen ska spelas på Globen. Och kanske skulle vi äta indisk curry innan matchen. Nej nu hoppas jag att Djurgården vänder detta, inget är omöjligt! Det vet jag ju, titta bara på Henke exempelvis som lyckades ta körkort… Hihi…

Denna morgon ville Nova inte ha överdragsbyxorna som fanns att tillgå på förskolan. Hon protesterade redan hemma över att de som fanns på förskolan inte alls var sådana som hon vill ha på sig. Vi försökte kompromissa och byta byxor barnen emellan, men det gick inte för sig. Sedan så var ett par svarta byxor som vi hittade hemma helt okej ändå, great success! Men när vi lämnat Freja så körde vi racet från början igen… Hon vill inte ha överdragsbyxorna på förskolan, då erbjöd vi de vi hittade hemma på nytt. Men då var inte de heller bra för hon gillar inte överdragsbyxor, så då frågade jag igen om hon ville byta byxor med Freja som erbjöd sig att byte med henne. Fast, nej… Inga överdragsbyxor ville hon ha och dagens lämning på förskolan såg ut att dra ut på tiden och bli den mest långdragna någonsin. Men när vi väl kom fram till förskolan så var detta inget problem längre, så märkligt…

Man får verkligen uppleva några känslomässiga turer i humörens berg- och dalbana med barnen, och ibland kastas man nästan av uppe i loopen och faller handlöst ner i vagnen när den passerar under en igen. Ja lite så känns det, men topparna är helt fantastiska!

Igår kväll var jag på ett långt möte som anordnats av Värmdö IF inför uppstarten av knattefotbollen för barn födda 2012. Nova och Theo verkar lite sugna på att börja spela fotboll så jag tänkte i alla fall höra vad de hade att säga. Mötet handlade mestadels om att föräldrarna själva skulle engagera sig som tränare och lagledare, och hur kul det är att vara ledare. Jag skulle absolut kunna tänka mig att ställa upp vid ett senare tillfälle, det är säkert kul och väldigt givande men jag kan inte avsätta den tiden det kräver just nu. Det skulle inte bli bra för någon.

Men sedan fick jag tyvärr ett mindre bra intryck och känsla från föräldrarna när det gäller barnen, där det blev diskussioner huruvida man ska könsindela lagen eller ej. Det fanns de som inte vill göra detta och jag tycker själv att det är fullkomligt urdumt att göra så, men andra föräldrar och ledare verkar inte hålla med riktigt. Det skulle bli för stora grupper tror de, men jag förstår ändå inte varför man måste dela in dem i kön istället för att ha mindre blandade grupper. Jag tycker det skulle vara skoj att se Nova gå loss med sin vinnarskalle i ett mixat lag när de blir lite äldre, hon är ju en riktig hårding som inte viker ner sig för någon oavsett storlek eller kön. Hon skulle mycket väl kunna bli en ny tuff Frida Östberg och göra succé i landslaget.

Nu är ju detta inte bestämt ännu, men jag tycker att om de resonerar såhär redan nu att det kanske finns bättre alternativ för twinsen där de får spela tillsammans. Vi får se helt enkelt!

Nu ska jag prata med min far och höra hur allt gick på begravningsbyrån idag, kanske har vi ett datum för min kära farmors begravning snart. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till min kontorsstol på jobbet som strular och inte riktigt fyller sin funktion längre. Men idag fick jag välja ut en ny stol i en katalog, en svart stol som heter Zorro! Jag hoppas innerligt att det ligger en Zorro-mask, en värja och en svart cape i förpackningen. Så när den kommer då ska Henke, sergeant Garcia och ni andra få se på fan… Z! Som i Zimmy!

Då var man tillbaka i vardagsrutinerna igen efter några dagars ledighet med barnen. Jenny och jag tog ledigt några dagar vardera förra veckan så att barnen kunde få ha påsklov, så från i torsdags förra veckan var de med mig tills igår kväll. Och vi hann med en hel del faktiskt!

På torsdagen så hade vi äggjakt när vi kom till lägenheten, eftersom jag inte träffade dem under påskhelgen. Så jag förklarade att jag hade sett den där påskharen skutta runt i lägenheten utan att berätta för mig vad den höll på med, men att jag visste var ett påskägg fanns. De hittade det påskägget på köksbordet, och i ägget bland lite godis låg det en hoprullad liten lapp med ett meddelande till barnen. Det var från påskharen, och nu skulle de leta efter det gyllene ägget. Det var gömt i ett hus i huset…

– Jag tror jag vet! Ropade Freja och sprang in till deras sovrum med Nova och Theo hack i häl.

I deras sovrum finns ett litet hustält, och i det tältet låg ett guldfärgat påskägg på en stor hög av gosedjur. De öppnade ägget och hittade en ny hoprullad lapp med ett meddelande, tillsammans med varsin godisbit så de orkade fullfölja jakten. Nu skulle de titta i en låda som fanns under det gyllene ägget, så de började flytta bort berget av gosedjur och fann där en ny hoprullad lapp och tre silverfärgade paket!

– Titta pappa! Det är tre paket, med våra namn på! Ropade Freja och läste namnen på lapparna innan hon delade ut dem till sina syskon.

– ÖPPNA DOM! Ropade jag inlevelsefull för att tillföra lite effekt.

Barnen såg lite fundersamma ut när de öppnade paketen, de innehöll varsin film. Det var ”Hotel Transylvania”, ”The LEGO Movie” och ”Storks”. De hade nog aldrig hört talas om dessa tidigare, vilket förklarade den dämpade glädjen. Men när jag berättade att filmerna var i 3D, och att vi kunde titta på dem här hemma med 3D-glasögonen på sig så började de hoppa av glädje. Jag fick tillslut påminna dem om att läsa den hoprullade lappen de hittade bland paketen. Freja läste på lappen, och påskharen frågade om de hittat sina påskägg ännu. Annars fick de en ledtråd att man kan hitta dem där man kan bli ren…

Barnen rusade snabbt till badrummet och i badkaret hittade tre påskägg i vad som såg ut som ett fågelbo av handdukar. Ett sista meddelande låg där från påskharen och pappan som nu önskade dem en riktigt glad påsk, i efterskott.

Sedan mumsades det godis och kollades på film. Att titta med 3D-glasögonen på sig är poppis kan jag lova, och vi hann med att se alla filmerna under helgens gång. De tyckte om dem jättemycket, och även jag skrattade en hel del ska jag erkänna.

På fredagen mötte vi upp min far, min syster Linda och hennes barn för att hälsa på djuren i Tyrestaby. I början klagades det mycket på att det luktade illa där vi gick, men det är ju för tusan en bondgård där så det var ju inte så konstigt. Freja och Nova protesterade mest mot doften och gömde näsorna i sina jackor, men jag förklarade att näsan vänjer sig väldigt fort. Så efter ett tag brydde de sig inte så mycket längre, utan vi fick se ankor, hästar, får och små lamm. När vi gått varvet runt så kom vi fram till grillplatsen där det blåste en del, så vi bestämde oss för att gå till caféet istället. Men först ville barnen hälsa på hönsen, och medan vi stod där så såg jag att Nova gått tillbaka till grillen igen. Jag ropade på henne och berättade att hon kunde få titta nära på hönsen om hon kom till oss, men hon såg riktigt sur ut…

– Det luktar fy fan där borta! Ropade hon argt och ville inte alls komma till oss.

Det gjorde det ju, eftersom det blåste en del just här. Men hon kom dit tillslut och verkade inte så besvärad efter en stund. Sedan gick vi till cafehuset och där bjöd deras farfar på fika. Det fanns mycket gott att välja på, men för egen del så räckte det fint med en varm kopp kaffe. Och medan vi vuxna satt kvar och fikade en stund så lekte barnen på gården utanför.

Sedan följde de med oss tillbaka hem och så fikade vi lite igen, så det blev en riktig fikadag! Vi hade tänkt äta oxroulader till middag som vår farmor bjöd på ibland, men eftersom Tommy inte kunde komma så väntade vi tills lördagen med att äta det. Istället så stannade Elvira kvar och sov över hos oss, och så prövade jag att göra en fransk variant på köttfärssås. Jag minns ej vad den heter nu bara för det, Al Sugo kanske det var. Minns ej riktigt, men den brukade också min farmor bjuda på, och den blev nästan lika god som hennes! Barnen gillade den i alla fall väldigt mycket, så det blev inte mycket kvar att göra matlådor av. Men det var väl ett bra betyg då i och för sig!

På lördagen skulle vi åka till boendet där min farmor bott senaste åren och tömma hennes rum. Kent hade med sig en släpkärra och hjälpte min far och mig att tömma rummet. Det gick bra, men jag undrar hur det känns för de som bor där när det kommer in folk och bär bort alla saker till en av deras vänner som de bott där tillsammans med under flera års tid. Det kändes lite olustigt tyckte jag. Men det gick fort och sedan åkte vi tillbaka hem igen. Där hade min mor tagit hand om barnen under tiden vi var borta, och Linda och Tommy hade nu dykt upp. Svea hittade en av Theos hemmagjorda knivar som ninjapaddan Rafael har, och visade den för Linda.

– Vad har du där? Fråga Linda.

– Det är en löv! Svarade Svea och höll fram sin hemmagjorda sai.

Ja men kanske, den kan nog likna ett löv om man har lite fantasi. Men nu skulle vi äta oxroulader, kokt potatis och gräddsås! Ursäkta språket, men jäklar vad gott det var! Och jag hade sådan tur att det blev mat över som jag kunde pressa ner i några matlådor. Sedan fikade vi lite innan vi rundade av kvällen. Och när man har haft Elvira på besök så var barnen helt slutkörda efter allt lekande och dansande. Så barnen somnade snabbt som ögat på kvällen, och även jag faktiskt…

På söndagen skulle vi besöka min mor och hundvalparna, så vi åkte dit efter lunch. Agnetha var också där med sina hundar, så detta blev ju en hundjackpot för alla barnen! Hennes hundar kunde man dessutom kasta boll till och så kom de tillbaka med bollen när de hittat den. Detta var lite utav dagens happening för kidsen, och både hundar och barn var helt slutkörda efteråt. Självklart hanns det med lite valpgos också, nu är alla valparna uppe och går. Det bits och busades en del också, men jag kan tänka mig att det är full fart på dem om någon vecka. Så jag hoppas barnen och jag hinner dit innan de flyttar vidare.

Sådär, det var allt. Ikväll ska vi heja på laget i allas våra hjärtan, för då hoppas vi att Djurgården kniper segern uppe i Skellefteå. I så fall är det utjämnat i semifinalspelet, och kanske lyckas DIF ta sig till en final då trots allt. Notera företaget i nederkant på bilden här nedan, Isolmann AB (där jag jobbade tidigare) som utsåg matchens spelare och skänkte pengar till CancerRehabFonden. Det var väldigt fint av dem, och desto finare av mig att nämna det här så det når till ännu fler personer! Nu uppmärksammas fonden och fler kan hjälpa dem med att bidra så gott man kan. Det kommer skickas en faktura av mig till Isolmann senare på ett litet fyrsiffrigt belopp för att de fick synas här på bloggen. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till fiskmåsarna. Det är alltid trevligt när de dyker upp efter vintern, för då vet man att våren är här. Men de skiter ju på min bil! Jäkla fågelbajs… avföring… och klibb! Nä försvinn! Jag vill ha flamingos här istället!

Detta inlägg tillägnas min farmor som igår sorgligt nog lämnade oss för att vandra vidare, 89år gammal. Hon somnade in på morgonen inne på SÖS och dog troligen i sömnen. En förhoppningsvis smärtfri övergång…

Vi skulle ju ha firat hennes födelsedag i lördags, men kunde ej göra detta eftersom hon fått åka in till akuten. Där skulle hon undersökas för att se om de hittade en anledning till varför hon inte kunde äta och dricka. Det visade sig att bland annat hennes njurar slutat fungera och att hennes kropp sakta stängdes ner, eller vad man ska säga. Hon har ju bott på ett demensboende sedan några år tillbaka, och hade det kämpigt med minnet. Och när man besökte henne där så blev hon så himla glad, att hon fick prata med någon hon kände igen. Men hon upprepade sig ofta och det måste vara svårt att få alla livets pusselbitar på plats när minnet sviker. Hon visste ju att jag hade tre barn exempelvis, men hon verkade nästan vara kvar i det stadiet när tvillingarna var nyfödda. Som om tiden stått stilla på något vis sedan demensen tagit över.

Jag berättade detta för barnen igår när jag kom hem, och även om de inte har träffat Gunnel så mycket var de ändå tagna av att någon de känner till faktiskt hade dött. Det blir speciellt när man pratar om döden med barn, och de reagerade på olika sätt. Freja som är den som minns min farmor bäst av barnen tyckte nog att det var lite obehagligt och var ganska tyst under samtalet, och hon märkte säkert av sorgen jag kände när vi pratade om detta. Nova och Theo tyckte det var ledsamt men fokuserade mest på vad döden innebär, och ville hellre se bilder av min farmor för att bearbeta vad som händer. Jag själv kände ingen större matlust under hela dagen och huvudet fullkomligen bombarderades av tankar och minnen. Och det var egentligen först på kvällen när jag lagt mig som känslorna och sorgen slog till ordentligt så att tårarna rann. Men det som är tröstande är ju att hon nu förhoppningsvis är smärtfri och har det mycket bättre. Nu hoppas jag att hon får träffa farfar Bosse, sina syskon Tore och Ulla-Bella som alla lämnade henne många år tidigare. Och kanske gjorde hon självaste Lill-Babs, som också dog igår, sällskap genom pärleporten till andra sidan! Hon verkade också så rolig och lite smågalna var de ju båda två, så de skulle definitivt ha väldigt skoj tillsammans!

Vi har ju annars haft ”turen” med väldigt få dödsfall bland våra nära och kära genom åren, kanske för att vi var en ganska liten släkt under uppväxten. Jag minns när min morfar dog, det var en jobbig bortgång som jag minns än idag. Och han var precis som min farmor en sorts inspiration för mig under uppväxten, fast på sina olika vis. Därför blir det kämpigt när en sådan betydelsefull person lämnar oss. Men nu är vi desto flera med alla barn som kommit till världen, och släkten växer igen!

Gunnel som kallades för Halloy under alla mina år, efter att hon alltid hälsade så när man ringde eller träffade henne. Och hon tyckte inte om att bli kallad farmor, det lät inte så snällt eller trevligt har jag för mig att hon förklarade när vi var små. Hon var en väldigt rolig person som man alltid såg fram emot att få träffa, hon var lekfull och påhittig. Det märktes att hon verkligen gillade människor och barn, sedan var hon ganska öppen med vad hon inte tyckte om heller. Som exempelvis den gamla statsministern Göran Persson, beska blad (salladsblad) och fett på köttbitarna i maten. Maten ja, kanske den bästa maten fick man hos henne. Hon var ju intresserad av matlagning och älskade att prova nya saker. Just matlagningen hade hon och jag gemensamt som en sorts passion i våra liv, det märktes på henne hur hon lyste upp när hon fick prata om mat med någon. Men så var hon ju i och för sig med det mesta. Hon har berättat flera gånger hur hon bara inte kunde låta bli att köpa något i affären om det stod att det var en nyhet. Den nyfikenheten delade hon med sig av med oss barn, och hon hade ofta något nytt som hon ville utforska tillsammans med oss.

En giraff? Ja det var ju hennes favoritdjur som hon ofta pratade om. Hon önskade att hon hade en egen giraff som hon kunde mata från sovrumsfönstret på övervåningen i den stora vita villan hon bodde i under många år. Jag har själv fått höra att jag har en vild fantasi, men det är ju inte så svårt att lista ut vart den härstammar ifrån. Det var hon, och hennes roliga och galna historier från när hon var barn som bidragit till det. Hon och hennes storebror Tore verkade ju smått galna som barn. Där det har hoppats från berg med parasoll som en sorts fallskärm, och hur hon fick smita in på skroten och hämta saker åt sin bror som han stod och pekade ut. Annars fick hon inte vara med dem och leka. Sedan berättade hon att hon hade långa ben och kunde springa fort, så hon var en jäkel på brännboll.

Haha, det finns verkligen massor att berätta! En historia från när hon var vuxen som är så typiskt henne på något vis, den berättade hon för kanske 20 år sedan. Hon var på väg hem från jobbet och stod med sin lilla vita Opel Corsa vid en rödljuskorsning i Trollbäcken. Då flyger en reklamskylt som stod på gräsmattan bredvid vägen in i hennes bil, så hon kliver snällt ur bilen för att springa och ställa tillbaka den igen. Men när hon inte får den att fastna i gräset så hinner det bli grönt ljus och i bilen bakom hennes bil sitter en herre som börjar tuta argt på henne. Då tar hon med sig reklamskylten och ställer den mot hans bil istället och kör därifrån.

– Vad tusan skulle jag göra då? Han bara satt ju där och tutade på mig istället för att hjälpa till! Förklarade hon.

Hon hade en egenskap jag avundas henne som gjorde att hon alltid kunde finna sig i de mest oväntade situationer, och detta löste hon på sitt egna roliga sätt. Som exempelvis när jag eller om det var någon av mina syskon som skulle döpas som barn, så skulle hon hämta en smörgåstårta i Farsta centrum som var beställd. Men det var ont om parkeringar där och tiden var knapp, då såg hon en bil backa ut och en möjlighet dök upp. Dock så stod det redan en annan bil där som blinkade fint och väntade på att få ta den lediga platsen, men min farmor hon smet in där snabbt med sin bil.

– Hörru vad fan gör du? Jag stod ju och väntade på den där platsen! Ropade en arg människa på henne.

– Jag icke förstå! Ropade min farmor tillbaka med en utländsk brytning och ryckte på axlarna, sedan skyndade hon iväg för att hämta smörgåstårtan.

Så vi kommer minnas henne och allt roligt vi haft ihop. Hon är utan tvekan en av de roligaste människorna jag haft i mitt liv, det tror jag nog att alla i familjen känner. Sedan så kan man om man anstränger sig lite, se vissa likheter i ansiktet mellan henne och Freja. De bruna ögonen och något när hon ler, det är lite tungt i hjärtat att se sin farmor i sitt barn på det viset just nu efter att hon precis gått bort. Men med åren så kommer det garanterat bli desto roligare om de fortsätter att påminna om varandra på det viset.

Detta inlägget tillägnade jag min fina farmor, så det kanske inte var så glad och skojig läsning. Men jag sitter och ler här nu efter att ha skrivit detta, väldigt berörd men så lycklig över att ha haft en sådan som hon i mitt liv. Tack för allt Halloy, vila i frid.

Så var påsken 2018 över, hur mycket godis har du ätit? Jag hörde att man äter i genomsnitt 1,4 kilo godis under påskhelgen, men jag har bara ätit en påse bilar och dippat lite chips. Det ska dock tilläggas att om jag hade haft 1,4 kilo godis här hemma så hade det garanterat varit slut, så mycket kan jag säga…

Jag har avnjutit min lilla smörgåstårta istället för traditionell påskmat denna helg. Inga ägg, sill eller köttbullar på menyn här inte! Det blev pizza en dag, och en köttbit en annan dag. Däremellan har det mest ätits pizzarester och Pho-soppa, men gott har det varit! Jag gillar ju annars den traditionella maten men jag orkade inte med att fixa allt nu när det bara var jag som skulle äta, men det blev ju bra ändå. Och man slipper känslan av att vara alldeles uppsvullen och proppmätt efteråt.

Påsken inledde inte som planerat, eftersom min farmor hamnade på akuten på fredagen. Hon hade inte ätit eller druckit bra på några dagar så då skickades hon in till Södersjukhuset, och nu väntar vi på svar om vad som händer. Hon ska röntga magen för att se om de hittar någon bakomliggande orsak där, så vi kan bara avvakta och se vad läkaren säger. Så det blev inget firande av farmor på lördagen som vi hade tänkt, men vi åkte till min syster på eftermiddagen för att fira henne som det var planerat.

Min syster Linda var pigg och glad i alla fall, och hon bjöd på smaskigt fika till oss som var där. Elton höll låda och berättade nog allt han visste för mig. Vilket var roligt eftersom han varit ganska blyg tidigare, men sista året har det verkligen förändrats. Nu tog vi kort med iPaden tillsammans och sedan pratade han på om sina favoritspel, där Pokemonfiguren Pikachu kom på tal.

– Där är Pikatchup! Berättade han allvarligt.

Haha, ja det lät både roligt och gulligt! Sedan var ju även Svea där, men hon pratade inte så mycket. Hon verkade lite hes efter att ha varit förkyld tidigare i veckan. Men när hon väl pratade efter ett tag så var det samma mening som upprepades om och om igen.

– Kom pappa, åka hem! Sa hon och drog i min bror Tommys hand.

Vi åkte alla hem tillslut, och jag kunde då fortsätta mitt uppdrag för denna helg: Titta på jättemycket TV! Jag har verkligen kämpat med att titta på ”Fear the Walking Dead”, men den blir aldrig speciellt bra. Det var nästan inga bitande zombies med, utan mest bara onda och elaka puckon till människor. Så jag tröttnade, jag är ju ämnad för något större än att titta på icke underhållande program. Istället ville jag titta på sista säsongen av ”The Walking Dead”, men hittade tyvärr inte åt den någonstans… Fasen! I någon form av besvikelse så fortsatte jag titta lite på ”Knightfall” som jag började titta på för ett tag sedan, men efter ytterligare några avsnitt så var den fortfarande inte speciellt underhållande. Jag gillar dock tempelriddarna och all den mystik som de omges av, men intrigerna runtomkring tempelriddarna tar över och är fruktansvärt ointressanta. Vet ni vad den serien skulle behöva? Ivanhoe! Det hade varit något det…

På söndagen var det premiär för Allsvenskan och Djurgården skulle möta Östersund på bortaplan. Detta blir ju lite extra viktigt med tanke på att mina släktingar där uppe förmodligen skulle påtala en eventuell Djurgårdsförlust väldigt tydligt och onödigt mycket framöver. Och det började ju inte bra när jag satt där tokladdad i soffan och fick reda på att båda mittbackarna saknades i Djurgården. Nu skulle Gunnarsson och Danielsson spela tillsammans för första gången i matchsammanhang mot ett väldigt offensivt och skickligt Östersund. Men det gick ju bra, ersättaren Danielsson gjorde matchens enda mål och gav Djurgården tre poäng i premiären. Tack för den oväntade och fina starten på detta fotbollsåret!

Idag ska barnen resa hem från Tallebo, så jag hoppas hemresan går bra för dem. Jag längtar väldigt mycket efter dem och ser fram emot att få ha dem här fyra dagar nu denna veckan. Då nalkas det besök hos deras farmor och hundvalparna igen, och även en dag med mina syskon och kusinerna då vi har lite planer på skoj tillsammans. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla dessa aprilskämt som haglade på sociala medier igår. Jag blev extra besviken på det puckot som lurade i mig och många andra att NHL-proffset Gabriel Landeskog skulle återvända till Djurgården. Det lät ologiskt, men var en gammal artikel från kvällstidningarna som publicerats när han kom till Djurgården under spelarstrejken i NHL 2012 så allt såg ju trovärdigt ut. Även om jag var skeptisk genom hela läsningen till att detta verkligen var sant så tändes ju ett litet hopp om att detta kunde vara sant. Men det var det ju tyvärr inte, och aprilskämt borde inte få existera! Nu kom jag och tänka på en annons jag trodde på i Metro för många år sedan där man kunde få en automatisk espressobryggare som tillval till bilen om man köpte en ny Volkswagen eller vad fasen det nu var för bilmärke. Det var också bara ett elakt skämt, men det hade varit något för mig det…