Då var dagen kommen, och verkligheten har på något sätt kommit ikapp mig här nu. Jag visste ju redan om det, och jag trodde att jag hade förberett mig väl men tydligen inte tillräckligt. För nu har Bert-Bruno officiellt flyttat in igen och detta var synen som mötte mig när jag kom hem…

Ho-Ho-Hoonooo… Varför blir det såhär varje gång, det blir alltid en massa bus och stök som jag sedan får städa upp efter honom. Jag anade oråd direkt när jag klev in genom porten hemma och hörde julmusiken spelas ute i trapphuset, och att sedan upptäcka att det kommer från vår lägenhet var ju lite pinsamt. Hur länge hade detta pågått innan jag kom hem egentligen? Först ser jag en kapsyl från en glöggflaska liggandes i trapphuset, sen upptäckte jag att han hade parkerat sin stackars renkompis Svante utanför ytterdörren som stod där genomblöt av all snö och frös alldeles ensam. De där nissespåren känner man ju igen numera, och den kraftiga doften av glögg som mötte mig när jag klev in i lägenheten var helt enorm! Hans lykta och lilla säck låg precis innanför ytterdörren, sen verkar han ha sparkat av sig sina små träskor och kastat av sig tomteluvan på golvet i hallen. Där såg jag även spår efter att han smugit sig in i sovrummet, klättrat på Lindas filt upp i vår säng. Där hade den lille jäkeln hällt ut massor sina förbaskade russin på min sida av sängen (inte Lindas sida såklart). Jag följde hans spår ut ur sovrummet och hittade en tom flaska vinglögg och en tom liten kopp som han verkar ha använt. Men där tog nissespåren en tvär vändning in i badrummet, vad skulle han in där och göra…

Jag anad oråd direkt och mindes plötsligt hur han vid sin ankomst förra året satte sig bakom vår ljuslykta i vardagsrummet och bajsade där. Ingen trevlig syn! Och det var inte mycket bättre denna gången, han verkar ha haft bråttom för han hann tydligen inte upp på toalettstolen för att uträtta sina behov. Istället kissade han på golvet framför toaletten och drog ut rullen med toalettpapper över golvet när han skulle torka sig efteråt. Nåja, jag är inte förvånad om man säger så. Sedan verkar han ha vinglat ut i hallen igen, och balansen verkar lite svajig efter allt glöggdrickande för spåren drog långt ut i sidled hela tiden. Jag hittade bitar av halvätna pepparkakor och skumtomtar på golvet när jag följde spåren hela vägen fram till hans lilla dörr i barnens rum. Där hade han lämnat ett brev och även lagt fram julstrumpor fyllda med godis till alla barnen, medan jag tydligen får nöja mig med russinen jag hittade i sängen…

Hans kreativitet när det gäller fantasi och påhittighet är häpnadsväckande stor hos honom ändå för att vara en liten skit-nisse. Han kommer på de mest oväntade sakerna att göra i vårt hem när han utför sina hyss, och även om detta har stört mig de senaste åren så har barnen haft galet kul. Roligast verkar de ha haft när han hällde saffran i tvättmaskinen så att all tvätt blev gul o h luktade lussebullar, eller när de hittade mina ytterskor i badkaret fyllda med vatten. De pratar också om när han doppade sin lilla tomterumpa i smörpaketet så att det blev ett rumpavtryck där som vi upptäckte när vi skulle äta frukost. Sen har han ju varit aktiv vissa nätter, som när ha lindade in julgranen i toalettpapper. Eller när han rev av all klädsel från soffan i vardagsrummet och lämnade allt på golvet i en stor hög. Och han tycker ju själv att han gör så stilartade entréer varje gång, men jag vet inte om jag håller med honom. Eller vad tycker ni om dessa från tidigare år…

2020, Bert-Bruno flyttar in…

2021, Bert-Bruno bjuder in sig själv igen…

2021, Julgransvandalismen…

Så jag frågar er snällt ännu en gång, kan någon av er erbjuda ert boende till Bert-Bruno nästa år? Snälla! Jag orkar ju inte mer…

En annan sak som inträffat är att en lampa numera lyser i min bil, och det är ingen julbelysning direkt även om det kanske är det man kan tro den här tiden på året. Nej utan det är denna lilla mysbelysning som numera gör mig sällskap när jag ska ut och åka på dagarna…

Ja men som ni kan se så är det ju motorlampan (check engine) som lyser, den lyser visserligen ”bara” gult så det behöver inte vara så farligt men min erfarenhet är att det ändå kommer att bli dyrt. Det var ju inte så lämpligt såhär i jultider när man vill skämma bort sina nära och kära med fina julklappar och äta av den goda maten. Sen är ju elen dyr nu också, och bostadslånet ska förnyas till flera procents högre ränta. Ho-Ho-Hoonooo…

För några dagar sedan nåddes vi av beskedet att hockeylegendaren Börje Salming hade avlidit, 71 år gammal. Jag var ju bara barnet när han banade vägen för svenskarna och övriga européer i NHL. På den tiden gjorde de nordamerikanska hockeyspelarna allt de kunde för att försöka få de europeiska spelarna ur balans med fult spel och psykande kommentarer, och det fungerade väldigt bra. Tills Börje Salming åkte över till NHL, han lät sig aldrig påverkas och med sin både eleganta och uppoffrande spelstil blev han älskad av alla. Jag minns en gammal TV-reklam där två riktigt tuffa svenska NHL-spelare, Mikael Renberg och Tomas Sandström, munnhuggs med varandra om vem som råkat ut för värst skador i sina hockey karriärer. De skryter för varandra när de står i en hiss, då öppnas dörrarna plötsligt och Börje kliver in i hissen. De båda tuffingarna hade längre inget att komma med och tystnade direkt…

Haha, ja det finns inte många som kan mäta sig med Börjes hårda spelstil. Men han var verkligen en pionjär för svensk hockey och det känns ändå fint att han få ta emot hyllningarna i Maple Leaf Center i Toronto där han spelade större delen av sin karriär. Han är definitivt en av de största spelare vi haft i Sverige, och jag önskar att jag fått se mer av hans fantastiska karriär. R.I.P. Börje…

Nu är jag helt matt och vill inte tänka mer på vad som kommer hända de kommande veckorna nu när Bert-Bruno är tillbaka. Det känns som att jag behöver vila upp mig i förberedande syfte för att orka med alla hans hyss. Hoppas att ni andra får en riktigt trevlig helg, och OM det flyttar in en tomtenisse hos er så håller jag tummarna för att det är en lugn och skötsam liten tomtenisse. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke igen, av två anledningar. Dels för att han tog på sig skulden för att ha tänt den gula ”check engine” lampan i min bil med sina sabotage, men också för att han aldrig har erbjudit sig att ta hand om Bert-Bruno…

Jag ser det snöar, jag ser det snöar! Det var väl roligt HURRA! Har ni sett, det har kommit lite snö som med sitt vita ljusa sken numera skiner upp i vintermörkret. Inget att bli upprörd över, inte sant?

Haha, nej men helt allvarligt! Jag kan inte minnas när jag såg så mycket snö på så kort tid som när det började singla ner snöflingor från himlen nu i helgen, eller singla ner och singla ner… Det vräkte ju ner snö för bövelen! Men på något vis gillar jag ju detta, när snön ligger vit på marken och klär alla träd i dess vita skimmer. Jag tyckte det var mysigt hela söndagen när det började snöa, senare på kvällen snöade det ordentligt och då var det plötsligt inte fullt lika mysigt att vara ute och köra med bilen. Och sedan hände det ju något under natten till måndagen, något som alla vi Stockholmare blev varnade om på nyheterna…

Det kom så mycket snö under natten att jag inte trodde mina ögon när jag vaknade på morgonen. När jag tittade ut på parkeringen så såg det ju att vara en halvmeter djup snö, och däcken på bilen syntes knappt. Samtidigt hörde jag en bil startas nedanför mig som skulle köra iväg på den oplogade gatan, bilen kom ungefär 3 meter innan den fastnade. Och infarten till vår parkering blockerades av en annan bil som kört fast, så där kom varken plogbil eller sopbilen fram som dök upp lite senare. Jag som var uppe nästan en timme tidigare för att ha gott om tid på mig att köra till jobbet insåg att detta skulle bli svårt, och den ena varningen efter den andra utfärdades på nyheterna om att inte ge sig ut i trafiken denna morgon. Så jag insåg att det bästa alternativet var att jobba hemifrån denna dag, och det var nog tur för trafiken verkar ha varit rena rama kaoset hela dagen. För det kom ju ännu mer snö under måndagen och vägarna blockerades av lastbilar och bussar som fastnat, till och med plogbilarna verkade ju ha problem. På eftermiddagen när jag jobbat klart tog jag mig i kragen för att gå ut och skotta parkeringen och borsta av all snö från bilen, och det tog sin tid kan jag säga. Sedan blev man ju sådär fantastiskt lycklig när man var klar och äntligen kommit in i värmen igen, då ser man ny snö vräka ner och den där förbaskade plogbilen ploga upp en ny hög vall framför bilen igen…

Jag vill tacka livet, och ska inte bli upprörd. men hade jag väntat en timme hade jag sluppit skotta två gånger. Och jag är tacksam för att plogbilarna finns, annars kommer man ju inte fram någonstans alls. Vilket i sin tur innebar att Lindas mor och mina föräldrar med alla sina respektive kunde komma förbi oss på middag senare på kvällen, detta hade vi planerat in sedan lång tid tillbaka och med tanke på snöovädret visste jag inte om alla kunde komma eller ej. Men de dök alla upp på kvällen och tillsammans njöt vi av en god viltgryta och hemmagjord potatismos som serverades tillsammans med lite pressgurka, rårörda lingon och svartvinbärsgelé. Sedan drack vi lite kaffe och käkade lussebullar, Lasse njöt nog mest även om Åsa pallade med sig en bulle till hemresan. Några av dem hade ju träffats tidigare men inte alla, så detta var första gången alla var samlade så att de fick lära känna varandra lite bättre. Och det verkade som att alla hade det trevligt och kom bra överens så det var ju kul, då kan vi nog träffas allihop fler gånger!

Helgerna går annars otroligt snabbt numera, man kommer hem efter jobbet på fredagen och lägger huvudet på sängkudden på kvällen… Sedan är det plötsligt måndag igen! Men det är så mycket som händer på helgerna och så ser det ut de kommande veckorna också. Denna helgen skulle Linda läsa lite litteratur till ett skolarbete hon håller på med, så hon började vid lunch och 9 timmar senare var hon klar på lördagskvällen. Det tog tydligen lite längre tid än väntat, men det gjorde mig inget för jag hade fullt upp med att röja i barnens rum och skapa lite mer förvaringsutrymmen åt dem där inne. Samtidigt kördes tvättmaskinen för fullt efter att barnen hade varit hos oss hela veckan vilket innebär lite mer kläder att tvätta än vanligt. Men det var skönt att få röja och organisera lite (min OCD njöt för fullt), och jag bar även ner en hel del grejer i källarförrådet som tagit mycket onödig plats i lägenheten. Så vi fick mycket gjort denna helg, roligast var kanske att gå ut med vovven GW i den djupa snön när han skulle rastas, han skuttade fram och bet i snön. Detta är ju blott hans andra vinter, han var ju bara en liten valp förra året så det var med blandade känslor han med håriga små tassar rusade ut i snön. Det verkar som att snön i sig var väldigt rolig och spännande, men samtidigt blev han väldigt observant på omgivningen och morrade på minsta ljud han hörde. Och en felaktigt parkerad kundvagn ute i snön fick sig tydligen en rejäl utskällning, den uppskattade han inte alls. Men annars rusade han runt och skuttade för fullt när vi var ute, vilket ledde till en massa snökokor i pälsen som han sedan låg och käkade på i soffan så att den blev blöt. Det märktes ju inte förrän man råkade sätta sig på den kalla och blöta fläcken, det är mysigt med hund…

Tänk att det är första advent redan nu på söndag, det innebär att julen snart är här och att allt julpynt ska fram igen. Linda och barnen verkar väldigt peppade på att få börja pynta hemma, medan jag mest ser fram emot att få klä granen. Den ger mig ett lugn inombords när den står där iklädd julkulor och den mysiga belysningen, och visst är det stämningsfullt med ljusstakar och alla dessa små tomtar överallt men just julgranen gillar jag bäst. Dock så flyttar väl den där sabla Bert-Bruno in hos oss snart, man vet aldrig när han dyker upp. Han gör ju oftast en ”storstilad entré” enligt sig själv och sedan börjar han med alla dessa jäkla hyss där hemma, fy jag vet inte om jag orkar med honom en hel jul till… Åh grymma värld! Nu behöver jag vila upp mig i förberedande syfte inför hans ankomst, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går efter dagens incident till Lindas mor Åsa, som råkade välta sitt glas med rödvin när vi satt samlade i vardagsrummet efter middagen.

– Det är ju hål i bordet! Va fan jag såg ju inte att det är ett ”hål” i bordet. Ropade hon och sträckte armarna mot taket för att fånga glaset när det tippade omkull eller nåt och rödvinet ”splashade” ut på mattan i vardagsrummet.

Med hål i bordet syftade hon på att soffbordet har tre gropar, det är by design och ska vara så, men det innebar ju att bordsytan var ojämn och då råkade glaset hamna där och tippade omkull. Det är sådant som händer så det var ingen fara, jag ska hälla glögg på hennes matta sen när vi firar jul så är vi kvitt. Så jag strösslade ut lite salt och bikarbonat på rödvinsfläckarna samtidigt som jag gnuggade lite med diskborsten, och då försvann nästan allt direkt. Men många som var där påpekade att Åsa nog var den som skulle få utmärkelsen som dagens Jerker, och det hade hon fått om det inte vore för att Henke sa dumma saker när jag kom till jobbet idag. Han tyckte jag var feg som inte vågade köra bilen till jobbet igår, och då *vipps*… Så fick han utmärkelsen istället, grattis!