Nej, jag har inte gjort knäck hemma. Det är överskattat, jäkla segt och inte alls särskilt gott. Även fast det luktar smaskens och ser inbjudande ut.

Jag har varit och upplevt lite knäck, i min rygg. Träffade en naprapat idag, och vilken skillnad det blev. Wow! Har känt mig stel en längre tid, och bara väntat på att det skulle gå över utav sig självt eftersom jag är en sådan aktiv människa som stretchar så fort jag får tillfälle!

*****Ho ho ho, ursäkta att jag flikar in här mitt i inlägget. Men lögn, det är vad det är. Han far med ljug! Den där snubben har inte stretchat en muskel sedan djupledslöpningen under en fotbollsmatch med i Haninge FF för 25år sedan. Ingen julklapp till herr Hanell detta år heller. Önskar er andra läsare en riktigt GOD JUL! Med vänlig hälsning / Jultomten*****

Jäkla dömande skitgubbe… Nåja, jag kanske överdrev en aning men det får man göra ibland. Men det är i alla fall helt otroligt vad rörligare jag känner mig nu efteråt. För första gången på minst ett år så kan jag ta djupa andetag utan att kroppen börjar ifrågasätta mina handlingar och rycka motståndskraftigt. Det är såhär det ska kännas alltså, att andas lugnt och behagligt. Nu kanske de där mikropauserna fungerar även för mig som jag försökt lära mig under året. Andningen känns inte alls lika ryckig och påtvingad, utan faller sig mer behaglig och naturlig. Sedan njuter jag alltid av att höra hur ryggkotorna knakar i nacken och längs med ryggraden när de knäcker dem på plats igen. Dessutom kände denna naprapat till min gamla naprapat inne i stan som jag besökte förr, en herre som var märklig men fantastisk på många vis. Så det var roligt att höra vad de hade att säga om varandra, och jag fick möjlighet att tänka tillbaka på några gamla minnen från den tiden när jag låg där på britsen. Det som var nytt för mig var att när behandlingen var klar så fick jag tre små klappningar under vardera fot. Lite som att ”vad duktig du var” tänker jag. Detta var faktiskt en av årets bästa stunder, och det bästa är att jag ska komma tillbaka efter nyår och titta till ryggen igen. Undrar om jag får ligga där avslappnat och lyssna på ”Läkarpodden” med mina hörlurar samtidigt som naprapaten lagar denna gamla man?

I tisdags så väckte vi Nova och Theo med skönsång, bullfika och födelsedagspaket på sängen. Freja var så smidig, men gullig. Nova vaknade nämligen medan vi förberedde allt, så jag gick in till henne för att se om hon kunde somna om. Men då vaknade Freja samtidigt och satte sig upp och klappade sina syskon på huvudena.

– Grattis Nova! Grattis Theo! Sa hon högt och tydligt innan hon flög upp ur sängen för att hjälpa till att bära in deras födelsedagspresenter.

Ja, nu var även Theo vaken och fattade inte riktigt vad det var som hände. Så jag bad dem ligga kvar i sängen medan jag gick ut för att hjälpa till, sedan smög vi in och sjöng för dem så att de verkligen skulle vakna till ordentligt. När skratten lagt sig så började de ivrigt att öppna sina presenter och även tappa ut chokladpraliner i sängen. Dessa är ännu inte funna, så märkligt. Nu var de 5 år på riktigt, äntligen! Så stolta och glade de var, helt fantastiskt. Grattis ännu en gång mina charmtroll! 

Sedan har vi ju detta med att uttrycka sig korrekt, det kan ju bli lite fel och roligt ibland. Jenny hade köpt en pomelo som hon bjöd barnen på efter middagen igår… 

Theo var inte så nöjd med middagen och var ganska butter där han satt på sin plats med utspänd underläpp. Freja och Nova började direkt mumsa i sig bitar av pomelon vartefter Jenny skalade den, men inte Theo. Han ville inte ha något alls! Då försöker Nova få honom att i alla fall smaka på frukten.

– Men den här kamelen är jättesaftig och god Theo! Förklarade hon.

Och alla började skratta, såklart. Även Nova skrattade efter att ha fått förklarat för sig att det heter pomelo, inte kamel. Det är ju ett djur. Men ja, så kan det bli ibland. Roligt har vi åt dessa stunder! 

Jag känner mig så rörlig nu att jag nästan måste göra något. Jag borde lyfta något! Något otympligt och stort! Nu kan jag ju andas ordentligt dessutom, så då blir det väl inte ens jobbigt tänker jag. Vi får se vad jag ger mig på, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Kaisa på jobbet. När jag berättade att jag skulle köpa en yogamatta för mitt presentkort jag fått i julklapp av jobbet så verkade hon lite förvånad. Kan jag sådant? Nej men hur svårt kan det vara att stå på lite udda sätt på en platt matta och sedan må bättre i kropp och själ? Sedan när hon gick så tyckte jag kanske att hon skrattade lite för mycket åt detta. Vi fick se om vi skulle ses efter nyår, typ. Eller var det jag som sa det? Förutsätter jag att jag ska gå sönder, och förstöra min kropp på min nya matta? Det är bäst att ha mobilen nära till hands sen när jag börjar, och även lämna ytterdörren olåst så att ambulanspersonalen lätt kan ta sig in och rädda mig…

Vilken bra dag det har varit idag, jag fick möjlighet att komma ikapp med det nödvändigaste inför julen nästa helg. Men mer har hänt denna helg, såklart!

På lördagen passade vi alla på att fira Nova och Theo som fyller 5 år, fast egentligen så fyller de först på tisdag. Men nu kunde nästan alla fira dem tillsammans så att det blev ett stort kalas för de små liven. Och det var en hel del förberedelser detta år, främst på grund av deras val av födelsedagstårtor…

Jag började redan i fredags direkt efter att jag kom hem från jobbet med alla fyllningarna till tårtorna. De ville båda ha vaniljkräm och hallonmousse i tårtan, så det var ju tacksamt för min del. Det underlättade ju såklart arbetet, men själva tårtorna var inte alls lika. Nova satt för en månad sedan och tittade på olika bilder av tårtor på Google, och ville ha varenda bröllopstårta hon såg. Jag fick förklara att jag inte kan baka sådana tårtor med flera våningar och mästerlig dekor. Hon blev lite ledsen först, men sedan sken hon upp efter att hittat sin tårta. Hon pekade på en tårta som var dekorerad med sockerpasta och liknade en uggla.

– Den! Den vill jag ha! En sån! Ropade hon glatt och lämnade sedan över telefonen till Theo så att han kunde välja en tårta.

Medan han började scrolla från början så funderade jag på om det var ens möjligt för mig att göra en tårta som ser ut som en uggla. Då stannade han upp vid en tårta som även den var dekorerad med sockerpasta, men motivet var symboler av olika superhjältar. Det kommer gå åt en jäkla massa sockerpasta tänkte jag för mig själv.

– Nej en sån vill jag ha! Pappa den! Sa han och pekade nu på en helt fantastisk tårta som var alldeles svart.

Okej, nu hade de båda valt sina motiv på tårtorna. Nova en uggla av sockerpasta, och Theo en svart med så kallad mirrorglaze. Den sistnämnda har jag aldrig gjort tidigare, så det skulle förmodligen ta sin tid. Men som tur var började ju redan i fredags med fyllningarna och jag hann dessutom göra klart sockerpasta i olika färger till Novas uggla. Så på lördagsmorgonen startade jag direkt med att dekorera tårtorna, och det tog flera timmar att få dem klara. Speciellt Novas tårta tog lång tid, och Theos tårta blev svart men gjordes av vit choklad så den blev inte så blank som den han såg på bilden. Men resultatet blev ändå godkänt, barnen verkade väldigt nöjda med sina födelsedagstårtor. Sedan hade Jenny bakat kladdkaka och annat, så det fanns massor av godsaker att välja på. Ett STORT GRATTIS i förskott Nova och Theo!

Fem år, tänk vad tiden går fort… Det är inte klokt egentligen, tiden verkligen rusar iväg. Vi kommer såklart fira dem på tisdag när de fyller år, men då blir det bara vi i familjen. Men nu fick resten av släkten en möjlighet att samlas för att fira dem, det är ju lite stressigt för alla nu så nära julhelgen men det blev ändå ett lyckat kalas för de små liven.

Så efter denna rivstart på helgen så var jag idag därför en väldigt utmattad man, men lyckades ändå vakna redan klockan sju. Lite typiskt, men jag gick upp och drack mitt morgonkaffe medan jag slöade framför ”Nyhetsmorgon” på TV. Sedan planerades dagen, allt som skulle göras och hur. Jag startade min spellista med Frank Sinatra och satte mig ner på golvet så att jag kunde slå in alla julklappar och de sista födelsedagspresenterna till twinsen. Det var lite trevligt att sitta där och sjunga med Frankie boy när han jazzade mig igenom hela processen. Men slutligen var allt klart och nu är jag ikapp med alla förberedelser inför julafton om en vecka!

Det dök även upp en notis på min Facebooksida idag, att det idag var ett år sedan vi var på den sista konserten på Kents avskedsturné. Det blev lite ledsamt att tänka på, men vilka minnen det bandet har gett oss genom åren med sin fantastiska musik. Och vilken legendarisk kväll detta var för ett år sedan för Erik, Marcus, hans bror Jonas och mig. Uppvärmningen hemma hos Jonas på söder där viktiga och djupa samtalsämnen bearbetades. Sedan taxiresan till arenan där alla körde elstolsrally med sina säten i bilen, utom jag som satt fast i mitten i baksätet och än idag lider av sviterna av min höftförskjutning som de gav mig där den kvällen. Konserten var blandade känslor av glädje och lyckorus, ja till och med tårar. Och jag vill inte missa att påpeka hur onykter Erik blev efteråt nere på Olearys efter konserten, det finns intressanta moment från detta som inte ska tas upp här…

Men som sagt, när jag mindes denna afton så blev jag så pass nedstämd att inte ens Frank Sinatras ljuva stämma gjorde mig glad längre. Så varför inte löpa linan ut då tänkte jag! Nej jag tänkte inte ta livet av mig, vill bara förtydliga detta för min kära vän Tommy som associerar Kents musik med självmord. Utan jag bytte ut Sinatra mot Kent i spellistan istället, och njöt av deras musik i någon timme tills mitt begär var stillat. Jag är glad, för att jag fick vara där. På deras allra sista konsert, och att jag fick vara där med några av mina bästa vänner. Vi har som sagt otroligt många minnen från alla resor och konserter vi varit på tillsammans i samband med vår kärlek till deras musik. Kent, fan vad jag saknar er…

Freja har en liten tomtenisse eller en alv på sin skola som hon pratar om varje dag. Han heter Bert-Bruno och stökar omkring på hennes avdelning genom att lämna små meddelanden till barnen i hennes klass. Det är oftast små uppgifter han vill att de ska försöka lösa, men han har även chockat dem med att ställa fram popcorn vid ett tillfälle så att de kunde ha en liten oplanerad klassfest. Jag gillar Bernt-Bruno, så därför har jag skapat en egen liten inrättning för honom på mitt jobb. Nu återstår att se om han dyker upp där eller vad som händer…

Tack för att ni läser, ta det nu lugnt i julstressen och försök att njuta av tiden som kommer nu. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till de som inte gillar TV-serien ”Vänner”. Jag har börjat titta på den serien nu igen och skrattar så mycket hela tiden, den är så härlig och underbar. Tack för att det finns så många säsonger att njuta av, nu är jullovet räddat i brist på något att göra.

Igår var det Lucia, och för första gången skulle barnen ha sina uppträdanden på morgonen istället för på eftermiddagen. Nu uppstod ju ett problem i och med att de inte går på samma skola längre. Så Jenny följde Frejas luciatåg, och jag följde Nova och Theos luciatåg. Vi fick filma med mobilerna och visa varandra efteråt, de är så modiga och duktiga alla barnen. Underbart!

Det var ju onsdag igår som sagt, även kallat lill-lördag (tiny saturday). Inte nog med att det var Lucia denna onsdag, det var även världspremiär för den senaste filmen ”The Last Jedi” i Star Wars sagan. Och jag var såklart där, Marcus likaså. Och Erik förstås, han var där tre gånger…

Ja, Erik den entusiasten hade bokat in sig på flera visningar av filmen denna dag, medan Marcus och jag anlände med pondus först till visningen på kvällen. När jag kom dit så hade de tydligen gjort om på biografen, man fick numera passera genom en biljettkontroll in till själva biogången. Men det fattade ju inte jag, utan jag gick med mina 182cm stolt in där i mina fina skor och satte mig ner på en bänk för att invänta de andra. Mästerligt! Sedan kom ett sms från Erik att de var på plats, och jag kunde se dem en bit därifrån. De undrade hur jag kom in där utan biljett, men det var ju uppenbarligen inga problem. Är man bara målmedveten så är inget omöjligt.

Marcus anlände även han strax efter, sedan gick vi ner till biosalongen och väntade på att bli insläppta. Vi hann prata lite med Marcus om hur det hade gått hos randläkaren, även om han var aningen tystlåten kring ämnet. Erik och jag fortsatte vårt engagemang som de bra vänner vi är, och frågade hur lång tid han har kvar… Men att han ska hålla ut, för snart kommer den stora insamlingsgalan gå av stapeln där pengar ska samlas in för att påskynda hans tillfrisknande. Vi förklarade att Peter Jihde ska sköta ridån under galan, och att så fort vår vän Mogge pratat med sin namne Morgan Freeman om att leda galan så kommer galan att bli av. Men att han måste ha lite tålamod eftersom Mogges engelska kan vara som en svår dialekt för herr Freeman att förstå. Men sen så!

När vi fick gå in i salongen och sätta oss så började spänningen stiga rejält. Jag hade hållit mig lugnt genom hela dagen, men nu kom alla känslorna ikapp mig. Vi fick även uppleva galna budomänniskor som stormade in med låtsassvärd och fektades inlevelsefullt framför bioduken. Vi blev jätteimponerade, NOT! Man kan tydligen träna med lightsabers i deras klubb, men hur gärna jag än försökte kläcka ur mig ett glatt ”briljant” så drog Marcus ner stämningen med ljudliga suckar. Sen började filmen…

Mm, vad ska jag säga… Spontant så är jag inte imponerad. Den var verkligen inte alls vad jag föreställt mig, men ingen dålig film för den delen. Marcus älskade och kan inte sluta prata om de håriga pingvinerna, porgs, som han nu starkt kampanjar för ska få en egen film.

Just när det gäller Star Wars så är det för mig helt omöjligt att hålla nere förväntningarna, inga filmer har väl betytt så mycket och gjort ett sådant intryck på mig sedan barnsben. Så även om den bjöd på goda skratt, så är det ingen scen som jag inte kan sluta tänka på idag. Något som alltid hänt tidigare, då man blivit alldeles förförd av något som utspelat sig i filmen. Men inte denna gång, dock så var det väldigt mycket annat bra i filmen som jag tror kan ge den sista delen ett bättre djup eller förståelse för karaktärerna. Den får totalt tre av fem JERKERS!

Jag vikarierar just nu på vårt labb, en av mina arbetskamrater befinner sig på semester. Min andra kollega där började plötsligt blöda näsblod igår, och rusade då iväg med blodigt papper mot toaletterna. När övriga kollegor såg detta så kom de och frågade vad det var som hade hänt. Då tog jag tillfället i akt…

– Man skojar inte om min frissyr ostraffat. Svarade jag då och fortsatte jobba vidare.

Så nu är alla livrädda för mig på jobbet och jag är fullpackad av pondus. Viktigt! Sanningen får komma fram vid ett senare tillfälle.

Nu tackar jag för mig, och stort tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till kanske till Erik, jag har inte riktigt bestämt mig än. Men det är inte på grund av att han såg ”The Last Jedi” tre gånger igår, utan mer av valet av biosnacks när vi såg filmen. Han köpte som vanligt sin klassiska Festis med jordgubbssmak eller något, men även lussebullar. Han har förvisso precis fyllt 40år, men att frångå popcorn och godis för bullar är ett major big step om ni frågar mig! Dessutom prasslade bullpåsen något överdjävligt i biosalongen…

Efter en helg med massor av händelser så ska jag nu sammanfatta allt och koka ned detta till ett spännande blogginlägg. Låt oss starta med fredagskvällen där det årliga julbordet med jobbet stundade!

I år åkte vi till Wallmans Salonger för att äta en god middag till en härlig show. När vi kom in så samlades vi ihop av vår servitör/servitris för kvällen, hans namn var Alex och var en mörk man med blå ögonskugga som ibland kallade sig för tant brun. Jag återkommer till detta om ni känner er förvirrade. Men när alla var på plats så fick vi en välkomstdrink och kunde slå oss ned vid våra bord. Kvällen kunde börja! Medan Alex serverade oss drycker så hade han önskemål om att så fort han var uppe på scenen för att sjunga så skulle vi vifta med våra vita servettdukar i luften. Lite som att göra helikoptern, om ni förstår vad jag menar. Alla med en snopp förstår vad jag menar, vi fortsätter. Han lovade oss förstklassig service resten av kvällen om vi gjorde detta för honom, så självklart ställde vi upp för varandra. Så fort han var uppe och sjöng med de andra så viftade vi allt vi kunde med våra servetter, otroligt effektfullt kan jag lova.

Showen var otroligt bra, vilka fantastiska röster personalen där har som sjunger och uppträder! En av servitörerna påminde om fotbollsspelaren Magnus Eriksson i Djurgården, men enligt min arbetskamrat Niklas så var det inte han. Jag är dock skeptisk, fotbollssäsongen är över och han kanske behöver extrapengar. Alex dök ibland upp i svart klänning och högklackat och kallade sig då för tant brun där han gick runt bland alla glada matgäster. Han var väldigt underhållande och rolig, ett stort plus i kanten till honom. Men även de andra, de framförde bland annat ett medley av låtar med avlidna artister som de ville hylla. Som David Bowie, George Michael, Luciano Pavarotti och många andra. Då berättade Niklas för oss att han tycker sig haft tur som fått se en sådan stor artist som David Bowie uppträda på Hovet 1989, men Ubbe kontrade med att han minsann hade legat med David Bowie i Malmö 1991. Niklas visste inte hur man skulle svara på detta eller kontra med något bättre, och så var den diskussionen över…

Det var en jäkligt rolig och trevlig kväll! Jag valde det alkoholfria dryckespaketet, men hade väldigt kul ändå. Och fick smaka ett alkoholfritt vitt vin som jag tyckte väldigt mycket om, även om eftersmaken påminde lite om en unken druva. Men det var trots detta väldigt gott! Jag skulle ha en heldag med barnen på lördagen så jag ville inte vara bakis då, för er som undrar om jag blivit nykterist. Då är svaret NEJ, det är jag inte. Och denna afton gav mig en eftersmak som ledde till att jag senare denna helg låg hemma och lyssnade på Pavarotti, starkt! Tack alla inblandade för en härlig afton, vilken show!

Ja som sagt, barnen och jag hade en lördag planerade tillsammans där vi skulle ta fram julgranen och klä denna. Men innan vi startade så behövde vi en ordentlig lunch av högsta kvalité, så vi gjorde egna tunnbrödsrullar med potatismos och korv! Twinsen var skeptiska, de öppnade sina rullar och petade ut korven och potatismoset. Tydligen var ”skalet” äckligt. Även fast det är samma tunnbröd som de älskar att äta till frukost. Freja tyckte det var jättegott, så för henne blev detta en succé. Vad fanns det att inte gilla liksom? Tunnbröd = gott, potatismos = gott, korv = goooooott!

Efter lunchen så var granen uppställd och belysningen intrasslad i granen. Nu fick kidsen gå loss på pyntningen bäst de ville, jag hjälpte bara till med att fördela deras pyntande över hela granen. Annars blev det väldigt många kulor och annat på ett och samma ställe. Theo hängde upp någon enstaka kula innan han kom underfund med att detta inte var något för honom. Han satte sig bredvid och tittade på surfplattan istället, iklädd tomteluva. När granen var pyntad och klar så ville de skicka en bild till mamma Jenny, så de poserade och bilden togs innan vi skickade iväg bilden.

Efter detta så nalkades det lördagsgodis och mys. Jag valde att visa dem den första filmen om ”Harry Potter”, som var lite läskig ibland. Men jag var med och förvarnade dem hela tiden och sen pratade vi om vad som hände hela tiden genom filmen. De var helt tagna och fascinerade. Jag trodde de skulle tycka att trollet eller kanske Voldermort skulle vara det läskiga i filmen, men tydligen så var det inte så. När filmen var slut blev Nova ledsen, för då förstod hon att Harry Potters föräldrar var döda och inte fanns. När hon blivit tröstad och kände sig lugn så blev Freja ledsen istället. Hon tyckte synd om alla elever på Hogwarts som inte fick träffa varandra mer när skolan var över i filmens slut. Jag förklarade att de kommer träffas igen efter deras lov, och det får man se i de andra filmerna. Men jag tycker det räcker med den första filmen till en början, så får de smälta den lite och låta allt sjunka in lite. De är ju lite läskiga, och sen är ju många väldigt elaka mot Harry. Fast de älskade verkligen filmen och har börjat titta på den en gång till, de pratar om den massor och jag tror dessa filmer kan bli en favorit. Men de får bli lite äldre innan de får se resten av filmerna. Senare på kvällen var det läggdags, och när barnen somnat såg jag att filmen ”Stepbrothers” visades på TV. Så den fastnade jag framför innan jag själv somnade på soffan. Nu var ju frågan, skulle det dyka upp några julklappar under granen under natten?

Det gjorde det, magiskt nog. När Freja vaknade, så ropade hon ut för att höra om någon annan var vaken. Det var vi nu. Hon skyndade upp och sa att de måste öppna en ny lucka på sina julkalendrar, så de rusade upp ur sina sängar.

– Julklappar! Titta julklappar under granen! Hördes det från vardagsrummet.

Nissarna måste ha smugit dit dem under natten. Självklart skulle de läsa på paketen för att se till vem de var och även räknas. Tre stycken vardera, och fler kan det bli innan julafton om de har tur. Vilken start på dagen!

Denna söndag så skulle vi fira min mor som fyllt år under veckan, så vi samlades allihopa hemma hos henne för en dag av firande. Det var många barn där som lekte med varandra och hade roligt, medan jag fick sällskap av den lilla hunden Jasmin (Kasmin enligt Theo) på stolen bredvid mig. Hon tittade med stora bruna ögon bedjande på mitt fikafat, undrar vad hon ville…

Så det har varit en fartfylld helg. Nu i veckan nalkas det förstås luciatåg med barnen på onsdag och biopremiär för nya ”Star Wars – The Last Jedi” på kvällen. Det ser Erik och jag fram emot som tusan! Men inte Marcus, inte lika mycket i alla fall. Han kan förstås vara plågad och hämmad av sin åkomma som han nämnde i lördags. Men på onsdag ska han få träffa en randläkare som kanske kan hjälpa honom. Vi andra lider med honom och stöttar så mycket vi kan. Insamlingar har startats och barn ska pärla plattor vi kan sälja till förmån för Marcus, även en gala är planerad. Datumet för denna är ej spikad i skrivande stund, Mogge ska nämligen snacka med sin namne Morgan Freeman först och höra om han kan tänka sig vara värd för galan. Annars blir det väl Peter Jihde eller någon annan medioker programledare som får axla ansvaret. Vi lovar att återkomma med information om detta så fort vi själva vet mer. Ett tips är att inte googla på denna åkomma som för lekmännen kallas rand, bilderna är otroligt obehagliga…

Till helgen ska det firas ännu mer, på lördag passar vi nämligen på att gratulera Nova och Theo som fyller 5 år nästa vecka. De har valt ut varsin tårta som de vill att jag ska baka, får se hur bra jag lyckas med det. Mer om detta kommer jag skriva om senare, tack för att ni läser! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla snörädda bilister som fruktar för sina liv i 70km/h på motorvägen… Jag citerar Saltsjöbadens guldgosse: UR SPÅR!

Vem längtar inte efter jul? Det är som om man är barn på nytt, och jag älskar traditioner!

Jag har olika traditioner som jag håller väldigt kärt och varmt om hjärtat. Som exempelvis när vi med mitt förra jobb åkte på vår årliga fisketur, då följde jag samma rutin. Samtidigt som det skulle fiskas så var det viktigt att dricka öl, tydligen. Eftersom jag inte riktigt hade samma brinnande intresse för själva fisket som min dåvarande chef, som kunde fiska dygnet runt, så hade jag som tradition att börja fiska innan jag drack en massa öl. Och ALLTID, så fort jag fått min första fisk så var fisket över för min del och så gick jag iland för att smaka på de där kalla långburkarna som väntade på mig där i skuggan. Teambuilding a la byggbranschen, tradition!

När vi spelade innebandy ihop tidigare, jag och mina vänner, då började jag ALLTID på bänken. På så vis hann de andra trötta ut sig och när jag byttes in var jag pigg och rapp, ungefär som de andra redan utmattade spelarna.  Och jag hade som tradition att ALLTID köra defense (försvarsspel), mycket viktigt! Sedan att jag inte gjorde det speciellt bra har faktiskt inget med själva traditionen att göra.

Varje år, när jag går på semester så lyssnar jag ALLTID på Frank Sinatra på högsta volym i bilen under hemresan. Ellegant och asbra! Att ratta en koreansk bil till Frankie boys ljuva stämma och själv sjunga med till exempelvis ”Somewhere Beyond The Sea” eller ”Strangers In The Night” ger en ett härligt glädjerus. Och den sista kilometern innan man är hemma så ser man till att nästan spräcka högtalarna med låten ”New York New York”, riktigt fränt! Detta fungerar precis lika bra hemma när man dammsuger och vill slippa höra ”snabelmoppens” höga oljud, på med Frank Sinatra. Bara gört, ni kommer tacka mig sen. Ibland önskar jag att jag hade ett konjaksglas i handen och en fin hatt på huvudet samtidigt som jag dammsuger. Men konjak är äckligt och jag har tyvärr ingen hatt…

En annan tradition som kanske inte har så mycket med just mig personligen att göra. Det är att när vi umgås alla trevliga herrar, då ska ju Mogge ALLTID bara dricka två öl enligt tradition. Det är som nämnts här tidigare, hans gräns. Sen blir han ALLTID full. Så att hänga med honom en kväll, det är liksom bara två öl bort kan man säga. Men ibland blir det ju fler öl än bara två, det har även det blivit en tradition. Det är rena rama julafton i traditionsväg att umgås med herrarna en helkväll! En annan tradition är ju att vår vän Tommy ALLTID blir varm efter ett par timmar, sedan är han svår att hålla kvar på plats. Han vill ut på något vis, helst hem tror jag. Tradition!

På julafton när alla andra ser fram emot att titta på Kalle Anka klockan tre, så tittar barnen och jag på ”Die Hard”. Det är en riktig julfilm det, tradition! Är inte dina barn för små för att titta på sådana våldsamma filmer kanske ni tänker. Nej, de har ju fostrats här hemma i livets hårda skola, gått på MMA-dagis och ”Die Hard” är ju lite utav en dokumentär. Barnen måste härdas och förstå att det är inte alla som sitter hemma med familjen och myser på julafton, det finns de som får uppleva alla möjliga typer av otäckheter även på julen. Som John McLane i ”Die Hard”, han hade minsann andra planer men tvingades rädda sig själv och många andra från terroristerna. Men jag tänker att det är viktigt för alla barn att ta del av detta, att världen är orättvis och otäck ibland. Även på julafton.

På nyårsafton har jag haft som tradition att ALLTID skrika ut det nya årtalet, följt av frasen ”The Year Of Jimmy”! Detta har kanske ropats ut mer diskret de senaste åren för att undvika skäll, men det fanns år då detta tydligt förmedlades till alla på nyårsfesten. Sedan så finns det ju inget bättre sätt att starta det nya året än att titta på ”Ivanhoe” på nyårsdagen och äta en hemlagad fet pizza. Tradition helt enkelt!

Så för att sammanfatta detta, så älskar jag traditioner. Och hoppas samla på mig fler än dessa, jag har säkert glömt att ta upp någon här. Men det tillför något fint som jag uppskattar i form av förväntningar och liknande. Ni som är helt bedrövade över att barnen inte får se på Kalle Anka på julafton kan andas ut, självklart får de göra det om de vill. Och den enda som tittar på ”Die Hard” under julhelgen är troligtvis jag. 

Innan jag avslutar vill jag passa på att gratulera min kära mor som fyller år idag, grattis mamma! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går på ett hjärtligt sätt till vår underbara dotter Freja. Hon som för någon vecka sedan trodde att hennes nya busiga skrivkunskaper inte skulle upptäckas på sin moders inköpslista. Hon förnekade först detta, innan hennes efterföljande skratt sedan avslöjade henne…

Att vakna upp en mörk måndag morgon den 4 december kan kännas tungt för vem som helst. Men inte för mig! För idag är ingen vanlig dag, idag firar nämligen bloggen sitt 300:e inlägg. STORT!

Jag tycker denna bilden var lämplig, det är från filmen ”300” för er som undrar. Det känns i alla fall coolt, att för varje gång denna typ av milstolpe nås så tänker jag på hur tankarna gick innan jag började skriva. Ett inlägg någon gång lite då och då, så får barnen och jag något skoj att läsa i framtiden. Men tack vara den fina responsen jag fick direkt så skrev jag ju ett inlägg varje dag i början, jag ville ju berätta allt! Nu hinner jag inte med det tyvärr, men försöker få ut ett inlägg i veckan åtminstone. Och 300 inlägg, fasen det är bra många alltså…

Igår var det första advent, ett av årets största mys. Denna helgen så ägnade jag lite tid med barnen till att julpynta hemma, och vi hann även med att skapa ett pepparkakshus tillsammans!

Nu är ju den bästa tiden på året tycker jag. När man hör julmusik spelas, pynt och lampor kommer fram och förgyller vardagen. Det är bara att njuta av stunden och suga in allt! För ju närmare jul man kommer desto mer tar julstressen över, och sen avtar liksom det fina med allt. Tills julafton, då är ju allt som allra finast igen. Stämningen och den goda maten, musiken och allt annat som hör julen till. Men innan dess så är det julklappsinköp som ska göras, luciatåg ska avverkas och planeringen av hela julen med allt vad det innebär. Fast i år är nog första gången jag har ett litet försprång, nästan alla julklappar är inköpta, luciatågen är under kontroll och planeringen av julfirandet är i hamn. Så detta blir första julen på länge som jag ska njuta hela vägen fram till jul, ingen julstress.

Advent, jul och Jesus… Allt det där ni vet. Hemma hos oss hände en något avvikande sak från allt detta på morgonen under första advent. Freja och jag satt ensamma kvar vid frukostbordet, hon mumsade på sin smörgås och jag drack mitt kaffe. Vi pratade lite om hur mysigt det är med tända ljus, och att vi inte ska missa att tända alla fyra ljusen varje advent fram till jul. Då hörs något från vardagsrummet…

”Belial, Behemoth, Beelzebub”

”Asmodeus, Satanas, Lucifer”

Sedan drog låten ”Year Zero” igång på hög volym. Det var Nova som ville lyssna på den och startade den på surfplattan. Ghost är ju lite utav mina favoriter för tillfället, men barnen kallar dem för ”Sjörövarspöket” efter att ha sett dem på Youtube.

Freja och jag skrattade ute i köket, men troligen av olika anledningar. Hon tyckte nog att det var roligt och busigt att Nova spelade upp den låten, för de svär ju när de säger Satanus tycker hon. Jag skrattade mer åt att det liksom tog udden av vår lilla smygjulstämning där ute i köket när vi satt och pratade om advent och julen. Det är inte bara jag som tycker den låten är bra, barnen har också fattat tycke för den numera. Ibland tänker man inte på att min mobiltelefon och surfplattans Youtube använder samma konto. Så när jag tittat på konserter och liknande där så ligger det kvar i historiken när sedan barnen går in och ska titta på sina saker. Nu blev det så, och barnen kan nu medan de sitter och leker nynna på ord som ”Satanus”, ”Lucifer” och ”Hej Satan” som de tror att de sjunger i refrängen. Snart kommer Jenny att upptäcka detta, och skolpersonalen. Så det är lika bra att förbereda sig på en utfrågning av utskällningskaraktär från dem…

Det är nog lika bra att runda av här nu för idag. Tack alla ni som läser och delar vidare, nu siktar vi på 400 inlägg! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till företaget jag beställde badsalt av på nätet. Jag vill inte göra reklam för dem här. Men för att summera allt lite kort så beställde jag lite badsalt som barnen kan ha när de badar sina fotbad hemma. När jag öppnat lådan och plockat upp badsaltet så ser jag en reklamlapp på botten av lådan. Till mig… För det första så är jag en man, och borde inte riktigt vara deras målgrupp. För det andra, jag beställde badsalt för barn… Hur lämpligt är då denna typ av reklam kan man undra?