”Hej alla barn nu blir det barnprogram! Titta nu här vad farbror Frej tar fram…” 

Minns ni farbror Frej från ”En himla många program” med Galenskaparna? Jag sjöng lite på nån vers där för ett tag sedan och barnen blev nyfikna. Så jag visade några klipp på Youtube, den bästa tuben. Dock var jag beredd på det klippet där farbror Frej förvandlar en lakrits till en Hitlermustasch och kunde snabbt hoppa vidare till nästa. Hitler känns lite för tidigt att ta upp med barnen faktiskt. De tyckte om honom i alla fall och har velat se honom flera gånger sedan dess. Plus att det blev lite nostalgi för mig att se klippen igen, och jag kan ha varit den som skrattade mest.

Hur går det i hockeyturneringarnas hockeyturnering, World Cup, för Sverige då? Det blev en pissljummen historia där de åkte ut i semifinalen mot Team Europe. Otroligt tråkigt! Jag ville ju se en final mellan Kanada och Tre Kronor, det ville nog de flesta. Men nu får de göra upp om finalen istället i bäst av tre matcher, där Kanada nu vunnit den första matchen redan. Jag tror de vinner alltihop. De har ett komplett lag och är överlägset bäst när det gäller, and that’s what it is all aboot… Haha! Min ”kanadensiska” är klockren! 

Hur går det med höstpesten här hemma då? Jo Theo är frisk nu, jag är nästan helt frisk och Freja har haft galet hög feber emellanåt. Nu verkar hon bättre och är glad igen, så vi hoppas hon är färdig med sin del av sjukstugan här hemma för denna gång. Dock så kom Nova hem från förskolan idag och ville inte äta middag. Nu ligger hon med feber, så nu har alla barnen varit sjuka denna vecka. Det var väl kanske bra att riva av hela rasket på en vecka, men det känns ändå jobbigt emellanåt…

Hur har det gått med operation ”utfrysning av dotter” här hemma kanske ni undrar? Ja det är lite så det fungerar om man inte håller med sin far i vissa livsviktiga avséenden. I det här fallet handlade det om att hon tycker alla tre Stockholmslagen är fina, något som jag försökt acceptera men finner omöjligt. Det finns bara ett lag fortfarande, och det är ”Stockholms Stolthet”! Djurgårdens IF.

Och utfrysningen gick smidigt en stund, hon kanske inte ens märkte av det. Men allt tog sin vändning när hon trippade in en stund på toaletten.

– Pappa jag är färdig! Ropade hon.

Och då är det nr.2 hon behöver hjälp med att avsluta här, nämligen att torka rumpan. Jag ville först vägra. Men skulle hon få springa runt med bajs i rumpan tills Jenny kom hem, då vet jag ju vem som skulle åka på en utskällning om det. Jenny förstår inte sådant här, det känsliga bandet till sportens värld. För ”det är ju bara sport”, ungefär så… Men trots detta så övervägde jag starkt att vägra hjälpa Freja, så att hon fick lära sig en läxa. Fast hon är ju bara ett barn, jag kan inte vara så omogen. Jag försökte hitta surjämten inom mig och stå på mig i mitt beslut att fortsätta min utfrysning. Men det skär i hjärtat, efter bara 12 sekunder faktiskt…

– Ja jag kommer Freja! Ropade jag och stegade sakta fram mot badrummet. Jag klarade inte av utfrysningen helt enkelt.

– Bra! Och du kan sätta på dig min cykelhjälm när du kommer in här, för jag har bajsat överallt i toaletten. Svarade hon och log åt mig när jag öppnade dörren.

Så gick det till när jag blev ägd av en 5 åring….

Nu när Freja och jag var vänner igen så låg jag bredvid henne på soffan medan hon ritade teckningar till Nova och Theo. Hon tyckte det var orättvist att både mamma, pappa och Lembit har bärbara datorer. Så hon ritade en varsin laptop till sig själv och twinsen, med en skärm fylld av hjärtan och knappar som var formade som stjärnor. Riktigt fina blev de faktiskt och det är onekligen inget problem med fantasin där inte! 

Sedan har jag även blivit utvisad från lek med dockskåpet. Freja har ett på sitt rum som vi lekt med, men tydligen leker inte jag på rätt sätt. Och min figur får inte längre bo där… 

Jag tycker att Darth Vader förtjänar ett tryggt hem efter allt han varit med om. Han har lite problem med sina känslor dock och högg ner muskelsmurfen med sitt lasersvärd efter en dispyt i köket. Det blev aningen stökigt, men när dockmamman skällde på Vader så började han karaktäristiskt att strypa henne med ”kraften”. Då fick jag inte leka mer, för det blev stökigt och barndockan blev rädd för Vader… Åh grymma värld! Varför händer allt mig? Ja ni kan väl höra av er om ni har ett hem för en svartklädd figur med jobbigt förflutet, han behöver som sagt ett tryggt hem som är fritt från stöddiga smurfar…

Eftersom jag inte längre får GÖRA NÅGONTING här hemma längre så kan jag väl inte göra mycket mer än sluta skriva för denna gång. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Jenny som förmodligen var största anledningen till att jag avbröt min geniala utfrysning av min dotter….

I en mörkare tid, drar de kalla höstvindarna fram genom hembygden. Solen stiger saktare om morgonen, och kvällarna mörknar allt fortare. Små viskningar hörs om en best från ovan, som färdas ljudlöst uppe bland molnen innan den plötsligt slår ner som en blixt från klar himmel. Jag talar naturligtvis om, Draken… 

Barnen började bygga egna drakar nu i helgen, samtidigt som jag spenderade timmar på ett lampbyte i bilen som ni kanske minns om ni läst tidigare blogginlägg. Då använde de ett A4-papper, grillspett av trä och ett snöre. Men när de skulle få draken att flyga så gick det inget vidare, den var nog för tung. Precis som jag. Freja skrek ut sin förtvivlan på ängen så att Theo släppte sin drake och kom springandes till mig. När hon sedan kom in så kastade hon av sig sina skor och var så förbaskad och upprörd att hon tjöt av ilska. Jag lovade då att hålla utkik efter en riktig drake nästa gång jag åkte till affären. Då menade jag förstås en sådan man flyger med och ingen riktig drake likt Smaug. Han ligger nog gömd i någon bergsklyfta uppe i Åre nu och sussar till skidsäsongen drar igång ordentligt. Då kan han jaga renar och ekorrar på fjället, trassla in sig i skidliftarnas alla vajrar och skrämma alla rädda människor som hänger och dinglar där i liftarna, starta laviner med sitt höga vrål och äta sig mätt på tjockisar som jag som inte får till det rätta glidet i längdskidspåren. Hua, nej nu vill jag aldrig åka till Åre igen! Allt blev för verkligt… 

Sagt och gjort så hittade jag i alla fall en barndrake på rea när jag var i mataffären, så jag köpte en med mig hem. Den prövade vi sedan på vår lilla äng på baksidan när alla barnen kommit hem från förskolan igår. Det blåste inte så mycket, så de fick springa med draken så att den kunde flyga. Detta blev ju ganska jobbigt för barnen, men kul hade de! Theo orkade dock inte så mycket eftersom han varit febrig och sjuk, men han får försöka en annan gång. Och jag är glad att vår drake påminner mer om en snäll liten färgglad Pride-drake än den läskige Smaug från filmerna ”The Hobbit”…

Sjukdomar… Ja även jag har varit hängig nu, och idag insjuknade även Freja i feber. Hon låg på över 40 grader vid ett tilfälle och började nästan kräkas. Men lite medicin gjorde susen och nu är hon nere på 39 grader igen. Hon ligger mestadels och sover, även jag ligger utslagen bredvid. När Freja vaknade idag så startade hon genast sin enastående tankeverksamhet när hon fick veta att hon hade feber. 

– Måste jag stanna hemma från förskolan idag? Frågade hon.

– Ja du får stanna hemma med mig eftersom vi är sjuka. Annars smittar du kanske de andra barnen. Svarade jag.

– Oj! Ja om jag smittar alla andra barnen så blir det ju bara fröknarna kvar på förskolan. Då måste dom ju bara leka med varandra. Berättade hon och man kunde se hur hon målade upp bilder av detta i sitt lilla huvud.

Theo kan dock vara på förskolan med Nova, så de får troligen klara sig utan sin storasyster några dagar. Tråkigt nog så är det väl bara en tidsfråga innan Nova blir sjuk, eller Lembit. Men han kanske klarar sig eftersom han i princip lever i någon sorts karantän på sitt rum. Vi hoppas det i alla fall. Och Jenny med förstås. Men Jenny äter ju så himla mycket grönsaker och frukt säger hon, så hon blir ju aldrig sjuk. Frukt… Jo pyttsan! När det finns Tutti-Frutti godis… Man blir ju förbannad! 

När Freja piggnade till under en kort stund idag så ville hon rita. Det skulle bli en teckning till mig sa hon så jag fick inte tjuvkika. När hon var klar och räckte fram den till mig, så hade hon ritat mitt huvud på vad som såg ut som en häst…? Okej, hur tänkte vi här då frågade jag lite försiktigt. Men det skulle vara så sa hon, jag var en häst! Jag tog lite illa vid mig först och tänkte på ”Lacken” när hans farsa var full och sa att han såg ut som en häst. Det verkade ju plåga honom genom större delen av hans liv. Men jag sa inte så mycket mer, utan försökte intala mig att hon måste ha tänkt på mig som en centaur eller vad de heter. Ni vet, de där sagofigurerna där man är hälften häst och hälften människa. Så jag frågade Freja om detta, om hon ritat mig som en centaur. Men hon visste inte vad det var. Då googlade jag på det för att visa en bild av en centaur för henne. Men då fann jag denna…

Hahaha! Den är ju asbra! Oj vad jag började skratta, men valde att inte visa den för henne. Det skulle säkert bara väcka en massa frågor. Och jag var redan en liten smula upprörd över att jag bara var en vanlig häst på hennes teckning. Unge…

När hon fortsatte rita så började vi prata om laget i mitt hjärta, Djurgården! Jag vet inte varför, men jag ville förklara att det finns flera lag i Stockholm som man kan hålla på. Och att hon själv får välja vilket lag hon vill stötta om hon blir intresserad. Så jag visade en bild på alla tre klubbmärkena från Djurgården, Hammarby och AIK. Sedan frågade jag om det var något av dem som hon tycker lite extra mycket om. Hon pekade på Djurgårdsskölden, och frågade vilket märke jag tycker bäst om.

– Djurgården, men du får ju som sagt välja själv sedan. Svarade jag och kände att jag gjort något bra här i min uppfostran.

– Hm… Jag tycker nog alla är väldigt fina. Sa hon sedan och fortsatte rita hästar med pappas huvud på.

Nu känner jag mig inte lika diplomatisk längre. Jag ville nog innerst inne att hon bara ska tycka om Djurgården, precis som jag. Inte tycka att alla tre lagen är fina. Det tar emot, men jag som vuxen vet ju i alla fall hur jag ska handskas med detta. Operation utfrysning av sin egen dotter är nu påbörjad… 

Jag kan inte riktigt komma över detta och mår nu så himla dåligt att jag kanske faktiskt kommer att dö. Freja har dock däckat här nu igen så jag blir väl tvungen att tycka lite synd och ta hand om henne nu. Åh grymma värld! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som känner något för lagen AIK och Hammarby. Det kryllar av råttor i Solna och vart man än går på söder så luktar det kiss överallt. Usch så omogna människor det finns…

Detta blir ett allmänt klagoinlägg. Jag är bitter över att de enkla sakerna i livet ska räcka ut tungan åt mig, hela tiden känns det som… 

Ta den här jäkeln till exempel. Denna bananfluga och dennes femtioelvatusen polare som har nån sorts tidig oktoberfest hemma hos oss. Fy vad irriterande de är! De är i vägen när man ska laga mat, de sitter på köksskåpen och blänger, de har säkert flugsex på vår frukt, och sen så flyger de runt och är allmänt jobbiga! Jag gjorde en sådan där flugfälla med juice, honung, vinäger och en droppe diskmedel tidigare. Det tog en vecka men sen hade vi nästan blivit kvitt dem alla. Men sedan hade vi skördefest förra helgen och plockade in äpplen, björnbär och vindruvor från vår lustträdgård. Då hände något, och plötsligt är de överallt! I köket, i badrummet, ja till och med i tvättstugan! Jag vet inte hur många jag mördat, men det är ett stort antal. Sedan så vet jag att man ska hålla rent och hålla koll i alla avlopp eftersom de verkar hålla till där. Men hur lätt är det med små barn som strategiskt kan placera en vindruva under en stol, för att de inte var redo för den. Eller allt annat kladd som hör småbarnen till, det blir en evig kamp. Men nu har jag spolat ur sopkärlet utanför, där hade de äckliga grejer för sig kan jag säga, och en ny flugfälla är utplacerad i köket. Vad är det med mig och insekter? I villan var det hästmyrorna, här bananflugor… 

Sedan så skulle jag fixa en grej på bilen idag, händig som man är. Den ska in på kontrollbesiktning om en månad ungefär, och jag noterade hur en lampa till regskyltsbelysningen lagt av. Idag uppstod ett bra tillfälle att åtgärda detta tyckte jag. Freja var på barnkalas, Nova skulle tillbringa eftermiddagen med mormor Lena, och Theo har haft feber hela helgen. Så när jag kört ut respektive barn till respektive aktivitet kunde jag åka hem och ta tag i detta lilla lampbyte i lugn och ro. Men det började såklart jäklas. Jag kikade på problemet för någon vecka sedan men noterade då hur skruvarna rostat sönder och att man ej kunde skruva loss dem. Då försökte jag borra upp skallen på skruven så att jag kunde plocka isär allt och dra ut skruven med en tång. Men vet ni? Haha! Det gick inte, hihi! För när själva rosten lossnat från skruven så visade det sig att den måste varit gjord av titan eller något. Jag borrade och borrade, men det hände ingenting. Eller jo, de högkvalitativa metallborrarna från Bilbuttericks gick såklart sönder… Why god, why!

Men skam den som ger sig, I had one last ace up my sleeve. Min bror Tommy hade speciella bits som skruvar sig fast i gamla skruvar och sakta drar loss dem. En perfekt lösning! Fungerade det, nej! Bitsen är av kinesisk kvalitet, bilen av koreansk kvalitet, och skruvarna kommer som sagt från planeten Krypton. Ursäkta språket, men va F*N!!! Jag tappade tålamodet en smula och borrade hårdare. Sedan började jag bända med en skruvmejsel. Och nu är bilen en liten smula trasig… 

Det var nära där kan jag säga. Men efter mycket slit så lossnade skruvarna. Och även två plastfästen för skruvarna som höll lamporna på plats. Det mesta tycks vara gjort av plast på bakluckan. Länge leve asiatisk kvalité! Jag blev nästan förvånad över, att när jag kikade in i hålen där lamporna satt, så såg jag varken halm eller tidningspapper som ljudisolering. Det fanns faktisk ingen isolering alls, men det ska väl inte vara det i en baklucka då tänker jag. Mer hann jag inte göra för nu var det dags att hämta hem Freja från kalaset. To be continued… 

Väl hemma igen så fortsätter jag mitt lilla uppdrag med lampbytet. Freja och Theo håller sig inomhus med Jenny och en dödstrött Lembit. Så i lugn och ro kan jag byta ut de trasiga lamporna och kollar så att de nya lyser, det gjorde de! Jag skruvar ihop allt och plockar undan alla verktyg. Sedan ska jag bara starta bilen och kontrollera lamporna en sista gång. Då lyser de inte längre…

Åååååhh!!! Åh gud! Varför? Jag orkar inte! Det var bara att plocka isär allt IGEN och kontrollera vad som gått fel. På något vis hade glödlamporna lossnat ur respektive sockel eller vad det heter. Det var bara att klicka i dem och sedan skruva tillbaka allt. Nu fungerar allt som det ska, tack och lov. Men jag lovar att en helig ande busat med mig hela eftermiddagen när jag höll på. Det är annars inte normalt att ett glödlampsbyte ska ta flera timmar. Men med tanke på att jag tömde i stort sett hela min vokabulär av fula ord, och det är en hel del jag snappat upp genom åren, så är jag orolig över om det verkligen var en ande och inte en demon som jäklades med mig… Dags för ett besök ut till Djurö kyrka och den gode Yvonne, hon kan säkert hjälpa mig med min oro. 

Ikväll, i skrivande stund faktiskt, så spelas det ishockey! Sverige möter Team Europe i World Cup, och jag skulle sitta som klistrad framför TV:n. Vi skulle bara natta barnen först, och det var ju lättare sagt än gjort. För just ikväll är Theo speedad och ligger och rappar till Markoolio i sängen. Barn måste känna av att man har planer för kvällen så fort de somnat, för ikväll var det ingen lätt match. Hoppas Tre Kronor har en lättare match och vinner, sedan ser vi fram emot en final mot vad jag önskar blir ett stjärnspäckat Kanada. Ha d biff!

DAGENS JERKER har jag sparat på ett tag. Den går till herr Santos på jobbet! Jag trodde jag drog det längsta strået en fredag när jag lurade i honom att han var skyldig mig en frukostmacka. Min arbetsledare skulle komma senare den dagen, och han hade meddelat alla att om problem uppstår så skulle vi vända oss till herr Santos. Så det gjorde jag förstås, jag sa att jag blivit lovad en frukostmacka. Och om herr Santos nu inte ordnade detta skulle mitt morgonhumör ta överhanden och då blir jag vansinnigt grinig. Hehe, min ondskefulla plan var i full gång! Men då kom herr Santos springandes från kontoret.

– Eh, hade han lovat dig en macka? På riktigt? Frågade han nervöst.

– Ja. Jag skojar aldrig om mat. Svarade jag bestämt.

– Okej, eh… Förlåt, fan men här då. Sa han och räckte fram en stor servett på mitt bord och sprang därifrån.

Jag tittade misstänksamt på servetten, och vid en närmare titt insåg jag att jag blivit lurad. Den lurade hade blivit lurad! Där låg en skum macka med en ännu skummare fyllning. Du är en värdig motståndare herr Santos… 

Åh en sådan vecka det har varit! Jobb jobb, jobb jobb. Och lite ishockey förstås! Men det har varit många tidiga dagar denna vecka där jag börjat jobba klockan 05.00 eller 06.00, och att kliva upp runt fyratiden mitt i natten är inget som ligger mig varmt om hjärtat. Så det har blivit tidiga kvällar för mig, där jag nattat mig själv vid tiotiden varje kväll. Välbehövligt såklart, men samtidigt tråkigt för en nattuggla som jag… 

Något som ligger mig varmt om hjärtat, lite som en ostbåge ungefär, är ju denna ishockeyturnering som pågår just nu. World Cup! Svenska Tre Kronor förlorade mot Team North America på övertid i senaste matchen, men vann ändå gruppen och är klara för semifinal. Där möter de Team Europe, och matchen spelas på söndag. Då ska jag sitta klistrad framför TV:n och heja fram våra hockeyproffs. Heja Sverige! 

Som sagt, en väldigt lång arbetsvecka har det varit. Men nu idag så är det fredag, och det var en stund på förmiddagen då vi inte upplevde någon vidare fredagskänsla på jobbet. Direktören och jag sprang förtvivlat i cirklar kändes det som när vi jobbade.

– Fredagsmys! Var är du? Ropade jag högt och tydligt.

– Det finns inget mys här idag. Svarade direktören.

Jo men det måste det väl göra tänkte jag. Vi får väl anstränga oss lite bara.

– Jag ska lösa detta, med en bra låt som får fredagsmyskänslan att infinna sig. Sa jag och kan ha låtit väldigt bestämd.

– Det går inte. Det spelas inte bra musik på radio nuförtiden. Svarade direktören i förbifarten.

– Men jag kanske har nåt på mobilen vi kan lyssna på, så kopplar jag upp mig på högtalaren. Sa jag och började bläddra i musikmappen på telefonen.

– Vi behöver Rajmstajn (Rammstein)! Vrålade direktören från sitt hörn.

Rammstein, ja de är ju bra. Men om de bidrar med någon vidare känsla till fredagsmyset vet jag inte. Det började kännas hopplöst. Men då…

– Direktören! Jag har det, jag har hittat rätt låt! Ropade jag och sprang fram med högtalaren och vred på volymen.

I högtalaren spelades, ”I’ve got you under my skin” med Frank Sinatra. Både jag och direktören sken upp och ryktes med i tempot. Jag greppade en golvskrapa och dansade några avancerade danssteg med den till direktörens förtjusning.

– Du har gjort det! Nu är det banne mig fredagsmys, och nu hade du gjort Harry stolt. Sa direktören och svajade iväg lite läckert.

Harry ja, han har fått åka hem från sjukhuset nu men är fortsatt sjukskriven till mitten av oktober. Men det är väl bra om jag kan göra honom stolt på jobbet även fast han inte är där! Då har jag nog lyckats fylla hans skor ganska bra trots allt. Tänk vad lite Frank Sinatra kan förändra en dag i uppförsbacke för två förlorade själar. Sedan kunde vi följa upp med Rammstein, eller Rajmstajn som direktören uttalar det. Dagen tog sin vändning och blev en smula asbra! 

Idag hade jag lovat barnen middag från McDonalds, så det köpte jag med mig på vägen hem från jobbet. Happy Meals till alla barn med tillhörande leksak, denna gång någon sorts Pokemons. Nova och Theo fick den där gula kaninråttan, och Freja fick en blå ormfågel. Ja ni hör själva, my god… Vilken fantasi skaparna av Pokemon måsta ha som kommer på sådana konstiga figurer. Jag vill också ha fantasi…

Efter maten så ville de titta lite mer på filmen ”Den goda dinosaurien”. De tittade en stund på den igår innan de skulle sova. Och för er som inte sett den så kan jag berätta att det handlar om en liten grön dinosaurie, Arlo tror jag den heter. Arlo träffar på en liten människa, Pricken, som mer uppför sig likt en hund. Pricken är väldigt underhållande tycker jag, och kan göra väldigt intressanta saker under filmens gång. Bland annat så ylar Pricken som en varg. Det gav mig, en i efterhand, lite småkorkad idé…

– Vet ni barn! Att om ni kommer bort någon gång när vi är ute i skogen eller nåt, då kan ni yla så hör vi vart ni är och kan leta efter er. Smart va? Sa jag entusiastiskt.

– Yla? Som Pricken gör? Frågade barnen.

– Ja precis! Eller om ni tappar bort mig i mataffären, då kan ni yla efter mig. Skojade jag till det.

Då… Då började barnen yla här hemma. Och de slutade inte, de ylade i nästan en hel timme! Ända tills det var läggdags. Vet ni hur svårt det är att borsta tänderna på ett barn som insisterar på att yla samtidigt? Det gick inget vidare… Sedan kan man kanske tro att när Jenny gått upp med Nova och Theo för att natta dem, så skulle det bli tyst. Fel! Från sovrummet hördes det hur de ylade, och då ville Freja yla tillbaka. Men det avstyrde jag på ett tappert vis och tillslut avtog de små ylandena från övervåningen. Herregud, vad har jag gjort. Vilket monster jag har skapat! Men de låter lite gulliga ändå när de ylar och busar. Sedan är ju Theo så lik Pricken på nåt vis. Har ingen bra bild att jämföra med, men för mig är det glasklart! 

Nu vill jag ha fredagsmys på riktigt! Hoppas ni alla får en härlig helg. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Tobbe på jobbet. Han försökte övertyga mig och Lennart om att hjärtat har fem klaffar eller kammare. Men både Lelle och jag som skolats i Haninges geniala grundskolor var bestämda på att hjärtat bara har fyra kammare. Vad har man det femte till i så fall? Har Tobbe extra mycket bra syre där inne? Jag ska googla detta ikväll, men jag är övertygad om att hjärtat bara har fyra kammare…

Gäsp… GÄÄÄÄÄSP!! Så låter jag, hur låter ni? Har haft en konstig rytm i kroppen denna helg och sovit lite märkligt. Därför sitter man och gäspar nu tidigt en måndagkväll…
Det började i fredags där vi hade en liten kickoff med jobbet. Vi samlades efter personalmötet på eftermiddagen och åkte sedan buss in till stan. Det var läskigt, med folk som tittar och allt. Bussen var full av folk, men längst bak i bussen satt en kille med mjukisbyxor i kamoflage och skärmade av sig från omvärlden med hörlurar i öronen. På sätet bredvid sig hade han lagt sin väska lite symboliskt för att bli lämnad ifred. Där, precis där bestämde jag mig för att jag ville sitta. Det har min gode vän Marcus lärt mig, att de som breder ut sig på bussen bör man jäklas lite extra med. Hehe! Men nu var ju inte denna kille så farlig som hans ”warriorpants” kanske försökte varna om, eller så såg jag läskigare ut i hans ögon. Jag insisterade på att få slå mig ner, sedan kramade han sin väska hårt i famnen hela vägen till Slussen. Kommunaltrafiken – Jimmy 0-1…

När vi sedan hittat vår restaurang för kvällen, Andalucia, bjöds det på välkomstdrinkar innan kvällen tog fart. Ett eventföretag anordnade en teatralisk mordgåta som skulle lösas under kvällen. Där huvudpersonen, Paris Stilton, blev förgiftad på sin egen kändistäta superfest! Vid bordsplaceringen låg en namnskylt på den karaktär du fick spela under kvällen. Där låg även en gästlista som beskrev de övriga karaktärerna. Jag fick spela Jonte Pepp, stjärnskådespelaren. Närmast mig hade jag på min sida Lady Gegga (Oscar), och framför oss satt Soup Dogg (Alf) och Annica vars karaktär jag inte minns namnet på. Det var typ Pompejeripossalainentop eller nåt, helt galet! Under middagen spelades nya scener upp av eventpersonalen, och alla fick mingla runt och tilldelades små uppgifter att utföra för att försöka lösa mordgåtan. Det var väldigt kul! Vissa gick mer in för sina roller än andra kanske, men jag är övertygad om att alla hade roligt! Middagen då, den bestod av tapas, och smakade väldigt gott! Jag blev lite osams med en räka som såg så vansinnigt inbjudande ut, men i munnen så fattade den eld eller nåt och brände sönder mina sköra smaklökar. Shrimp bad, shrimp very bad! 

Här är en av kvällens vinnare! Janne tog hem priset för bästa prestation/skådespel. Han gestaltade Alexander Skäggjåp, eller vad hans namn nu var. Han gick in i sin roll som Alex och slog sig på bröstet hela kvällen likt Tarzan och ropade ut komplimanger till eventpersonalen. Han var jätterolig! Sedan fick Micke priset för den som dragit in mest ”cash” under kvällen genom knarkhandel och att sälja och spela på hästar. Allt på låtsas förstås, men hans tröja åkte till och med av vid ett tillfälle i sin hängivenhet att få ihop mest pengar. Och det lyckades han med! Sedan delades vi in i små grupper för att lösa kvällens uppgift, mordgåtan. Vår grupp vann inte, så jag tycker vi skiter i resten nu. Grattis ni andra…

På lördagen började äntligen Bamsegympan som Freja längtat efter så länge. Hon var så taggad och nyfiken, detta såg hon verkligen fram emot. Under den kommande timmen satt jag på en bänk och tittade hur hon och de andra barnen hoppade hinderbana och lekte olika lekar. Ibland stannade hon upp och vinkade åt mig, sedan fortsatte hon igen. Barn som leker är väldigt högljudda, det noterade jag denna morgon. Och så höll det på i nästan en timme, och när passet var slut kom en rödblommig och svettig Freja springandes till mig. Hon ville inte sluta trots att hon själv verkade helt slut, för så roligt var det tydligen. Men vi fick lämna plats för nästa barngrupp och åkte vidare. Hon skulle få ett par nya skor att ha på gympan framöver, så vi stannade och köpte det på vägen. Sedan somnade hon nästan i bilen på vägen hem. Helt slut helt enkelt. 

Efter gympan i lördags smög sig en känsla av illamående och trötthet på mig. Jenny gick till lekparken en stund. Ja med barnen alltså, och jag skulle bara blunda lite. En kortis liksom. Jo tjena, fyra timmar senare orkade jag mig upp ur hålet i sängen igen. Jag var fortfarande trött, men mådde bättre. Det var säkert den eldiga räkans fel från kickoffen dagen innan…

På söndagen började vi dagen med att lära barnen hur man enkelt ritar stjärnor. Detta till ljuv julmusik som Freja valde att spela för oss. Så nu är jag redo för julen! Sedan plockade vi äpplen i vår trädgård och städade undan det mesta. Vi hann även med att klippa gräset en sista gång. Sedan tvättade barnen sina cyklar medan jag tvättade den sydkoreanska pärlan. Vilken produktiv eftermiddag! Kvällen avslutades med ishockey av högsta kvalitet, när Sverige besegrade surpupporna i Ryssland med 2-1 i World Cup. Som jag har längtat efter denna turnering! Här är de allra bästa spelarna från hela världen med och tävlar om att få vinna. Och när Sverige har sina NHL-proffs med, då brukar de vara ett lag att räkna med. Hoppas på fler segrar, närmast väntar Finland som motståndare. Spännande, heja Sverige! 

Innan jag avslutar vill jag påstå att jag ser likheter mellan Theo och barnet Pricken i filmen ”Den goda dinosaurien”. De skäller och ylar båda två och verkar önska att de vore hundar. Barnen här hemma älskar den filmen! Jag har inte sett hela ännu och väntar med mitt uttalande. Men den är underhållande, mycket tack vare den skällande Theo-liknande figuren som bits! 

Nu går ögonlocken en tung fight mot varandra här, måste sluta när man ligger på topp. Tack alla som läser! Ha d biff!

DAGENS JERKER tänker jag inte utnämna idag. Istället vill jag lägga min tid och energi på att ägna min arbetskamrat Harry en tanke som befinner sig på sjukhuset just nu. Krya på dig! 

Inte visste jag att fylla 37 år skulle vara så härligt. Det är nog det nya 25 om du frågar mig! Känner mig ung och stark, lite som en fantastisk människa. Så är det när man har mycket att fira, och det har jag gjort idag.

Ikväll kom svärmor Lena med sin parhäst Magnus och firade mig. De hade även med sig solstrålen mormor Solveig. Jag har inte skrivit det tidigare, men Solveig halkade eller föll i somras på Tallebo och skadade axeln. Detta hände när jag hade åkt hem för att börja min första arbetsvecka efter semestern, så familjen var kvar på Tallebo då. Solveig fick tydligen åka ambulans in till sjukhuset den kvällen, och jag vet fortfarande inte exakt vad det var som hade hänt. När jag pratade med Freja dagen eftet så lät det såhär.

– Vet du, att mormor Solen har ramlat och fick åka ambulans! Började hon berätta livligt.

– Oj! Men hur mår hon nu då? Frågade jag.

– Hon är hemma här nu. Hon går runt med armen i en väska hela tiden. Förklarade hon då.

Hon syftade på en mitella, som Solveig fick bära armen i för att få lite stabilitet tror jag det var. Haha, barn kan berätta de mest fantastiska saker!

Men i alla fall, de kom förbi ikväll och åt middag här med oss. Jenny hade gjort en god kycklingrätt som alla verkade uppskatta. Sedan fikade vi det bästa som finns… Donuts! Mm, jag älskar donuts! 

Jag fick paket idag igen, tänka sig. Av Jenny och barnen fick jag ett nytt kastrullset som ska fungera på vår framtida induktionshäll. Det verkar vara riktigt bra kvalitet på grejerna så jag ser fram emot en ny era i köket senare i höst när nya hällen är på plats. Sedan fick jag filmen Deadpool, som är mycket rolig! Plus en presentpåse med trisslotter och mitt favoritgodis (winegums, tutti-frutti och salta dragsters). Lotterna visade sig vara nitlotter efter att barnen hjälpt mig skrapa dem. Sedan åt de upp mitt godis… 

Av Lena, Magnus och Solveig fick jag en röktunna och en digital termometer. Dessa kommer jag använda flitigt framöver, speciellt när det ska rökas hemmagjorda korvar. Är mycket spänd på att få testa detta. Tack ska ni ha! 

Nu har jag tack vare er alla nåt en milstolpe. Ett mål som jag faktiskt inte ens kunnat drömma om när jag började skriva här. Nu har bloggen haft hela 10.000 besökare! Fattar ni, jag kan knappt tro det. Tiotusen! Tiotusen gånger har människor besökt eller klickat sig in och läst på bloggen. Det värmer stort ska ni veta, och det är helt och hållet er förtjänst. TACK SKA NI HA!! 

Freja, vår femåring är i ett helt fantastiskt skede av livet just nu. Hon är bra på så otroligt många sätt! En helt fantastisk människa som man älskar att uppleva dagarna tillsammans med. Hon pratar och förklarar saker som bara barn kan. Lite som jag skrev här tidigare i inlägget om hur Solveig går runt med armen i en väska. Eller som när hon ritade en teckning till mig i våras när jag låg sjuk i flera dagar, se här. 

– Här ligger du och bara sover, du gör ingenting… Haha, så beskrev hon bilden för mig. Men det var ju sant, jag kunde inte kliva ur sängen utan bara låg ju där.

Igår satt hon och lyssnade mycket på en skolklass som sjunger en låt som heter ”Stopp min kropp”. Den handlar om integritet och att man själv ska få bestämma över sin egen kropp, lite kort sammanfattat av mig. Men senare på kvällen så dök ett reportage upp på ”Lilla Aktuellt” om denna låt. Och barnen som sjöng den fick förklara låtens innebörd. Att det kan kännas jobbigt när man säger åt någon ge mig en kram exempelvis när man ska säga adjö, fast personen kanske inte alls vill kramas. Och efter intervjun så pratade jag med Freja lite om vad som sagts.

– Förstår du vad de menar Freja? Frågade jag.

– Vadå? Svarade hon.

– Ja det barnen som sjunger låten sitter och berättar, förstår du vad de säger? Frågade jag igen.

– Ja det är väl klart… Dom pratar ju svenska! Svarade hon tvärsäkert.

Det blev lite utav schackmatt där till henne mot mig. Haha, vilket underbart svar! Jag blev alldeles ställd just där och då, men när vi tog upp samtalet en stund senare när jag samlat nytt självförtroende så verkade hon helt förstå låtens innebörd. Hon vill även att de ska sjunga den på förskolan så att alla kan lära sig låten. Det är ju en jättebra idé, så Jenny pratade med en av förskolelärarna idag. Och de har också uppmärksammat låten, så det kommer att jobbas vidare med den på förskolan. De visste inte riktigt hur just nu, men det kommer säkert bli en toppengrej! Framtiden är barnen, så låt dem få bra värderingar och grunder att stå på tycker jag. 

Ja, nu är jag sådär trött igen att jag inte orkar skriva mer. Tack till alla som skickat hälsningar och gratulerat mig idag. Och tack alla ni som läser, detta är verkligen toppen. Mot nya mål! Ha d biff!

DAGENS JERKER blir svår att utse efter en sådan bra dag. Men kanske någon av mina arbetskamrater Susanne eller Camilla ska få utmärkelsen? De stirrade på mig och antydde att jag fått ett nytt veck eller rynka mitt på skallen. Ja ni hör själva, de får oavkortat utmärkelsen Dagens Jerker! 37 är det nya 25! Så det så…

Det har varit en händelserik vecka, så jag ska försöka sammanfatta allt som hänt!

I fredags blev jag firad lite i förskott av släkten. Jag fyller inte år förrän på tisdag, men vi har andra i släkten som fyller år nu i samma veva så då slog vi ihop allt till ett stort kalas! Min systerdotter Elvira har fyllt år, och hennes pappa Micke likaså. Men även min mors man Kent fyllde år i helgen. Så vi är fyra stycken på väldigt kort tid. Kan inte undvika tanken på att alla våra föräldrar måste ha haft en riktigt ”trevlig” nyårsafton för länge sedan, haha!

Vi firade hemma hos oss i fredags, och Elvira smackade ihop en fantastisk glasstårta som vi åt upp precis ALLT av! Det var två lager med Sandwich-glassar med nötkräm emellan. Toppat med vispgrädde, jordgubbar och chokladgodisar. Det fanns inte en enda bit kvar av den kan jag säga, så god var den! Har tyvärr ingen bild att visa för den tog slut så fort. Nästa år ska jag banne mig önska mig en sådan i födelsedagspresent! Jag är dock väldigt nöjd med presenterna jag fick i år. Det var ett kort från alla med motiv på rosa och lila sallad, typ. Men även ett presentkort så vi kan köpa oss en ny spishäll, här hemma går ju tydligen allt sönder sakta men säkert… Och sist men inte minst, en biljett till Sabatons konsert på Hovet i mars nästa år! Det lär ju bli fett bra, även om jag inte lyssnat så mycket på deras senaste album ännu. Men jag ser fram emot att få se dem uppträda igen, de är ett grymt bra liveband och bjuder garanterat på ett bra gig! 

Det var ändå inte det som var det bästa som hände förra veckan. Jenny har fått ett nytt jobb! Jodå, på Värmdö kommun dessutom. Så det hoppas vi ska bli bra och jag hoppas hon kommer trivas där. Det är ju dessutom nära och bra, så jag önskar henne stor lycka och framgång! Kanske kan bli en framtida kommunpolitiker av Jenny? Åh! Vi kommer bli rika!

Men det var inte heller veckans största händelse. Fattar ni, inte ens så fina födelsedagspresenter som jag fått eller att Jenny har fått nytt jobb toppar listan. Vad kan det då vara? Jag ska berätta… Freja har tappat sin första tand! Vilken lycka, jag tror ingen förstår. Hon var så arg sista tiden över att hon aldrig tappar sin lösa tand någon gång. Hon kunde inte äta ordentligt och satt kvar längst när de åt mat på förskolan för att hon hade så svårt att bita och tugga maten. Men så en morgon, så lossnade den bara. Så nu är hon så lycklig man kan bli när man tappat sin första tand, och dessutom fått besök av tandfén på natten som genererade i en guldpeng! 

Jag fick ett infall på jobbet förra veckan. När en kollega kände sig lite uppgiven så visade jag vilken lyhörd och sympatisk medmänniska jag är. Dock så lyssnade jag inte så mycket, utan började istället prata om vilken bra lyssnare jag är. Jag malde på om att jag kanske borde bli präst istället, en jourhavande präst som man kan ringa och prata med om man behöver det. Min kollega stirrade bara på mig, nästan lite irriterat verkade det som. Var jag otydlig i mitt resonemang tänkte jag? 

– Har ni inte hört talas om det gamla programmet på TV, där man kunde ringa in och prata med en präst sent på kvällen?  Frågade jag.

– Nej… Svarade de.

– Jo men det startade väl typ runt midnatt på TV3, ”En präst i natten” hette programmet! Förklarade jag.

– Nej verkligen inte. Svarade de igen.

Jag var tvungen att googla, hade jag bara drömt att detta sänts på TV? En rätt märklig dröm i så fall. Men som tur är, så hade jag rätt. Det fanns ett program i början av 90-talet där man kunde skriva eller ringa in till programledaren och söka svar i livet. Och programledaren var en präst, så det måste ju finnas ett sånt jobb! Det vore ballt, om jag fick vara programledare för ett sådant program. Undrar om jag måste utbilda mig till präst först, eller om det räcker med att bara vara en Jimmy? Det låter fräsigt tycker jag, ”En Jimmy i natten”! Nu har jag mer att prata med Yvonne om där ute i kyrkan på Djurö. Hon har säkert alla svaren. Som exempelvis vad det är för burkar i bakgrunden man ser på bilden, är det något alla präster använder? Är det snacks, oliver eller nåt magiskt pulver?

Nåja, efter att ha visat vilken dålig lyssnare jag var så är jag inget annat än en riktig usling. Här trodde jag att jag var en god och medmänsklig person att luta sig mot när det är motigt i vardagen. Lite som en hustomte eller något liknande, som hjälper till och tar hand om en. Men jag är tyvärr ingen tomte i nåt hus. Bara en usling. En hususling. En hususling i natten… Fasen också!

Nu blev jag lite sur här så nu tänker jag inte skriva mer. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla studievägledare jag stött på under mina skolår. Varför sa ni inget om att det var präst jag skulle bli när jag blir stor? Ni bara pratade om hur bra allt skulle bli när Sverige skulle gå med i EU, så plugga tyska och läs mycket om handel och ekonomi. Förbannade lögnare! Handelsläraren vi hade försvann spårlöst i Thailand, vår lärare i företagsekonomi hade fullt upp med att springa ut på skolgården och jaga vandaler som eldade papperskorgar, och tyskan har jag glömt förutom alla de fula orden…

Hallå där, nu när jag dragit igång bloggen igen så hoppas jag verkligen att det är några som läser den där ute. DET ÄR FÖR ER JAG GÖR DETTA! Fast det är ju inte sant, där ljög jag. Man får inte ljuga, det är inte bra. Undrar vad min mor ska säga. Och Yvonne? Världens bästa präst, vad ska hon säga om hon läser detta. Säkert att jag ska vända andra skinkan till eller något. Men nej, jag gör ju detta mest för min egen skull fortfarande. Och även för mina barn, tänker att det kan vara roligt för dem att läsa detta när de blir stora. Så fortsätt läsa nu, jag har en ny milstolpe inom räckhåll när det gäller statistiken här på bloggen. Jag kommer att presentera den så fort vi når den här tillsammans! 

Idag gjordes en fövånande upptäckt i vårt hem. När jag plockade undan lite i barnens rum så låg deras doktorväska öppen på golvet. Den fick Freja för många år sedan, men den är fortfarande lika populär när de leker. Men nu var den tydligen uppdaterad med nya nödvändigheter. Där i låg nu även en skrumpen liten ballong, ett mobilfodral och ett trollspö. Ballongen tänker jag kan vara något man får när de lekt att undersökningen är klar, lite som man själv fick ett bokmärke när man träffade barnläkaren som liten. Fodralet till mobiltelefonen då, jo men det är ju viktigt att kunna bli nådd när man är läkare om något akut händer. Men eftersom våra barn inte äger egna mobiltelefoner så får ett fodral duga. Freja hade även byggt en iphone på en pärlplatta som vi fått stryka och klistra in i fodralet så att det skulle se ut som en riktig mobil. Hon är en klipsk människa vår dotter! 

Sedan hade vi ju då även ett trollspö… Detta är nytt för mig, och jag måste nog lyssna hur denna används i deras lek sen för att kunna förklara syftet med den. Men spontant så tänker jag att den används när de ej vet hur sjukdomar eller skador ska läkas. Eller för att få ut barnen ur gravida magar! Det hade väl varit smidigt. Man bara åker in till Hogwartsförlossningen på SÖS, blir placerad vid Hufflepuff, Gryffindor eller någon annan förlossningsavdelning och inväntar en professor. Denna kommer då att vifta lite med sin pinnesak framför kvinnans underliv och sedan *poff* När röken lagt sig så skymtar där ett barn! Och allt har gått bra utan konsekvenser och dessutom helt smärtfritt. Man kan åka hem redan samma kväll! Fast nu var detta min fantasi eller lek och inte barnens. Jag ska återkomma när jag vet mer om hur deras trollspö verkligen används… 

Imorgon gör jag comeback på jobbet igen efter min sjukfrånvaro. Jag kan tänka mig att Henke saknat mig, hans arbetsdagar måste kännas ofantligt tomma och sorgsna utan mig. Kanske har även någon annan undrat vart lilla jag tagit vägen och kännt sig lite ensam, det vore trevligt. För mig alltså. Men nog om beundran av mig själv, man blir ju nästan generad. Det blir kul att komma tillbaka och retas med Henke igen!

Nu börjar även kvalet till fotbolls-VM för herrarna, de ska möta Holland i första matchen. Det blir en spännande match, nu när Zlatan slutat i landslaget. Även några av mina favoriter Källström och Isaksson har slutat. Men det blir kul att se nya spelare kliva fram, och med nya förbundskaptenen Janne Andersson dessutom! Jag ser fram emot matchen ikväll, och hoppas på vinst nu när Zlatan-eran är över. 

Nu räcker det för idag, läs och dela nu då så vi kan nå nya mål här på bloggen! Haha, och heja Sverige ikväll! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Coop Forum här på Värmdö. Jag har aldrig varit med om att en butik bygger om så ofta som de gör. Det är så tröttsamt! Kan man få lära sig var saker och ting står innan de flyttar det igen? NEJ! Nej det måste ändras hela tiden, så jäkla tröttsamt! Det jag är mest imponerad av just nu var att när du kommit in i butiken så möts du av en avdelning med toa- och hushållspapper. Och när du gått hela varvet runt så är det sista du erbjuds att köpa i butiken, ja toa- och hushållspapper! Haha! Vad håller de på med? Men det är klart, flyttar man runt avdelningarna i butiken varje år så kanske man missar att man har samma avdelning på två ställen tillslut…