I dessa dagar är det mycket fokus på Volvos nya reklamfilm med Zlatan Ibrahimovic. Jag kunde inte bry mig mindre.

Bitter, jag? Nähe! Bara lite småsur, som vanligt…
Varför blev inte jag fotbollsproffs som Zlatan och tjänar miljontals kronor? Varför pushade inte min fotbollstränare mig att satsa allt i min dåvarande klubb, Haninge FF. Kanske hade jag fått motivationen och den lilla extra energi som behövdes för att lyckas. Att våga tro på sin talang, utvecklas i varje klubb och ta kliven ut på de stora arenorna i Europa. Som kämpe i Haninge FF, till Djurgårdens IF i Allsvenskan. Att som spelgeni senare lämna Djurgårdens IF för Inter i italienska Serie A. Att därefter ta farväl som il capitano och flytta till Liverpool och bli bästis med Steven Gerrard. För att senare bli skyttekung i La Liga för Barcelona i Spanien. Wow…
Allt hade kunnat vara verklighet om bara… Äh, va snackar jag för skit…
– Det blir ingenting med det. Hade Jocke sagt.
Så sant. Jag hade ingen talang, förstod knappt lagets spelidé, orkade inte springa och fick oftast spela högerback. Hur fasen blir man skyttekung som högerback? Nej det blir man inte, bara uppsnurrad av små snabba killar med bra kondition. Bollrädd var jag nog också. Efter att ha gått in helhjärtat i min enda nickduell så slutade det med mosad näsa och blod som forsade. Men jag är inte bitter, nä…

Freja! Vi ser en förbättring med magproblemen, äntligen. Det tog 8 dagar innan den laxerande medicinen hjälpte. Men då kom det, bajs bajs bajs. Sedan har det fortsatt nu senaste dagarna, otroligt skönt att hon slipper sin spända mage. Hon är fortfarande rädd när det är dags att bajsa, men hon börjar vänja sig och det går sakta framåt. Jag tog ett beslut nu ikväll att stanna hemma från jobbet veckan ut. Blir bara dumt om jag skyndar tillbaka till jobbet och så händer något med henne när inte jag eller Jenny är där. Nu skyndar vi långsamt så att vi inte stressar upp henne till nya problem och tvingas börja om från början igen. Heja Freja!

Vad håller twinsen på med i allt detta då?
Nova har börjat gå lite själv nu. Det går jättebra, hon måste bara våga lite mer så kommer hon gå runt utan hjälp här hemma snart. Hon har även försökt trycka in en träsparris, från Frejas leksakskök, i Pippidockans rumpa. Det var en lite obehaglig lek för Pippi kan jag tänka mig.
Theo börjar äta mer och mer själv med sked. Han är dock inne i det lite för mycket ibland och märker inte att matglada syrran Nova plockar mat från hans tallrik under tiden. Hon gillar mat.
Sedan har han börjat klättra när han inte når det han vill ha. Idag såg jag honom dra ut lådan under ugnen i leksaksköket, den ställer han sig sedan i för att nå översta hyllan i köket. Smart kille!

Mer oroande var att han börjat klättra i Frejas hylla för att nå sådant han ej får röra. Han vågar mer än Nova, hon blev höjdrädd av att ställa sig på en decimeter hög liten väska för att nå upp till rittavlan och sudda lite. Då fick jag rycka in och rädda henne.

Nu säger jag natti natti, dags att sova. Ha d biff!

DAGENS JERKER kunde egentligen gått till mig. Jag ställde inte in kaffekopparna upp och ner i diskmaskinen, vilket resulterade i att alla var fyllda med diskvatten när maskinen var klar.
Men Jenny lyckades med än ÄNNU större bedrift! Jag hörde ett ”åh nej” ropandes från badrummet. Hennes telefon trillade ur fickan och ner i toaletten. Lätt hänt kanske. Men att ta upp telefonen och skölja den under vattenkranen i handfatet för att rädda den från toalettvattnet är dagens stora bedrift. Hon handlade i panik säger hon, hon förtjänar dagens utmärkelse säger jag.

Nu är jag tillbaka igen med ett nytt inlägg, det var ett tag sedan. Längsta uppehållet hittills, men det har sina förklaringar.

Först så kan jag återkomma till Freja och hennes söta med upproriska mage. Förra helgen åkte vi in till SÖS och då fick hon äntligen svar på vad felet är. Kronisk förstoppning, måste åtgärdas omedelbart! Hon har fått laxerande medicin för barn som ska hjälpa henne få igång magen igen.
Men första dygnet så fick hon hudirritationer, hon kliade på kroppen så det började blöda på sina ställen. När vi träffar läkaren igen efter två dagar så blev hon fundersam, fortfarande inget bajs?
– Då får vi höja doseringen helt enkelt. Ja vi måste vända det här nu, annars får ni bara börja om och börja om. Då tar det aldrig slut! Sa hon tydligt och bestämt.
Efter att ha ringt och rådfrågat andra läkare så beslutar hon att vi ska ge Freja vuxen dosering istället. Då kommer det hända grejer! Sedan fick vi remiss till dagvården där vi ska träffa en speciell dietist och även behandla med Klyx (vatten spolas in i rumpan) flera dagar i följd. Allt för att förhindra att hon fyller på magen och blir förstoppad igen.
Nu har det gått en vecka igen, men inget bajs. Hon är ledsen och behöver tas om hand hela tiden, men hon har ingen feber denna gång. Inte ännu i alla fall. Vi får vara hemma med henne tills första ”lasset” kommer helt enkelt, och försöka göra det utan att det blir dramatiskt för henne. För tänk om det skulle hända på förskolan, en veckas laxermedel som plötsligt släpper. Det kan bli kaotiskt. Så bra har det gått hittills, jäkla elände…

Sedan har vi en annan anledning till att det inte skrivits några inlägg. Det är vår dator, den har varit dum.
Jag har försökt byta moderkort på den och det gick oväntat bra, i början. Sedan när jag skulle starta upp datorn igen så var jag tvungen att fabriksåterställa den. Det vill säga tömma den på allt och börja om från början…
Nu gjorde inte det så mycket, för det var så mycket konstiga program på datorn som jag inte har en aning om vad de är. Tror Lembit är skyldig, men från och med nu är det MIN dator och slut på sånt!
Igår var jag klar, med alla uppdateringar som krävdes (127st) och drivrutiner som skulle förnyas. Dock så låter datorn som ett flygplan som tar sats att lyfta på Arlanda, men det orkar jag inte bry mig om. Så nu är det bara att köra på igen!

Den tredje anledningen är att vi ska sälja huset! Det är inte sålt ännu, men vi har haft mäklaren och fotografen här. Så till helgen nu som kommer så kan ni spana in kåken på Hemnet. Idag hade vi förhandsvisning för några, så vi fick städa hela förmiddagen. Jättekul, INTE!
Blir vemodigt att sälja tycker jag, tycker det är asjobbigt. Trivs så otroligt bra här och vill egentligen inte flytta. Men det blir både billigare och närmare förskola m.m, så det kan det vara värt. Hoppas vi hittar något nytt som vi fastnar för bara, har tittat på två radhus men det har inte resulterat i något. Vi får se, kanske får flytta huset istället!

Jag vill tacka min svärmor Lena, för hennes insats av första hjälpen förra veckan. Jag tynade nästan bort, var döende och svag. Men hon hade varit på semester i Thailand minsann, och kom hem med en sådan här, tack tack!

Nu är klockan 03:33, och Freja har kämpat hela natten men har fortfarande inte lyckats bajsa. Jenny ligger hos henne inatt, hoppas de får någon timmes sömn i alla fall.
Själv fick jag psykbryt på twinsen nu inatt. Inget jag är stolt över, men båda vaknar vid midnatt och somnar inte om. Jag gör ersättning till dem och försöker få dem att somna om. Freja kan inte heller sova och ockuperar Jenny, så nu är jag ensam.
Efter ytterligare en timme så har twinsen fortfarande inte lyckats somna. De har så roligt och skrattar åt saker mitt i natten. Jag är egentligen inte så trött själv, men tappar sakta tålamodet när jag inte lyckas få dem att somna om. De gnäller och kastar sina nappar. När klockan passerat 02:00 får de en varsin flaska välling, det borde göra susen! Men icke, de kastar flaskorna och nu är Theo tokledsen. När jag tar upp och tröstar honom så blir Nova ledsen. Efter att ha kört runt dem i vagnen inomhus utan framgång så brinner det till i skallen. Nu orkar jag inte mer! På med ytterkläder, bäddar ner dem i vagnen och sedan ut i den stormiga natten. Fasen va kallt det var! Men nu lugnade de sig och låg stilla i vagnen. Efter en timme ute i vinternatten så somnade de, ÄNTLIGEN!
Nu är de nerbäddade, och jag är trött. Sov gott nu tills de vaknar om några timmar igen. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla barn som vägrar sova mitt i natten. Va fasen…

Vilken lördag, fy tusan…

Vi började med att åka till Nacka sjukhus på morgonen, Freja skulle göra en kontroll av sin mage. Där möter Lena och Magnus upp oss och tar hand om twinsen under tiden vi går in med Freja.
Läkaren som tar hand om oss är trevlig men väldigt bestämd.
– Detta är förstoppning, ja ja. Jättevanligt, mm. Säger hon med sin Balkan brytning.
Vi förklarar att det har alla andra läkare sagt tidigare men inget har hjälpt. Och att hon är inte hård i magen eller något sådant, men vi blir avbrutna av läkaren.
– Ja ja, det är förstoppning. Dricker hon mycket mjölk? Detta är så vanligt, oh ja. Förstoppning! Upprepar hon bestämt, och jag tycker hon är lite arrogant och påminner nu om Hitler.
Vi får inte mycket gehör för det vi berättar känns det som, men hon verkar övertygad om att det är förstoppning. Sedan läser hon igenom journalerna från ALLA de gånger vi fått besöka barnakuten och vårdcentralen.
– Ja ja, här ser jag. Mm, förstoppning. Säger hon och läser vidare.
Det slog mig att detta var första gången någon av alla dessa läkare varit beslutsam, och faktiskt talar om för oss vad problemet med Frejas mage beror på. Tidigare har det varit väldigt veligt, kanske beror det på ditt eller datt. Jag börjar gilla denna bestämda läkare från Balkan med sin tyska resoluta bedömning.
Sedan undersöker och kontrollerar hon Freja, som till en början vägrar låta läkaren göra detta. Men sen så gick det bra. Och läkaren konstaterar att det är en kraftig förstoppning. Det hjälper inte att bara spola ändtarmen med lite Klyx som de gjort tidigare. Vi skickas omedelbart vidare till SÖS!

Här lämnar jag av Freja, Jenny och Lena. De får fortsätta medan jag åkte hem för att mata twinsen. Ska berätta mer om hur det gick för Freja sen, men först så fick jag uppleva något.
Bensinen i bilen var nästan slut, och varningslampan för bensinmätaren tändes på vägen in till sjukhuset. Med för mycket annat att tänka på så missade jag bensinstationerna på väg ut ur stan. Så då bestämde jag mig för att tanka på JET vid avfarten mot Gustavsberg. Bilen rullade på utan problem, nästan ända fram…
Innan Värmdöbron så hamnar jag bakom en hel drös vägsniglar som kör riktigt långsamt. Eller bahnschniglen som de troligen heter på tyska. Wir auf den autobahn gefahren, mit das grau monster. Unt verskrecklish, mein auto nicht fungieren! Es bist kaputt, mit auf den Värmdöbrau. Ich können nicht gegasen, das auto stehen still aus den Värmdöbrau. Scheisse! Ich starten das achtungblinken.
– Nein! Nein! Nein! Was is das? Ich sahe.
Ich können nicht mit der twinsen auf autobahn gehen…
För att sammanfatta min briljanta tyska som bara jag och Sickan i Jönssonligan förstår. Så skulle jag göra en asball omkörning av dessa vägsniglar precis vid brofästet ut över bron. Men när jag placerat mig i omkörningsfilen och kört om alla så går det plötsligt inte längre att gasa, bilen saktar långsamt ner. Mitt på bron. Jippi! Där stod vi nu stilla, med varningsblinkers igång och två helt ovetande twins i baksätet. Vägsniglarna kör om mig. Skit! Nu när vi är så nära bensinstationen och allt. Jag ilsknade till och provar att köra igen, och på något vis skuttar det grå monstret igång. Härligt! Hoppas jag kommer av bron nu åtminstone tänkte jag. Det gjorde jag, men jag tog lite alternativa vägar sista biten…

Jag körde av vid Hålludden utifall vi skulle få bensinstopp. Då kan jag stanna och gå med twinsen i vagnen sista biten, utan att riskera att bli påkörda. Men på något vis tog vi oss hela vägen fram till JET. Vilken tur, detta vill jag inte uppleva igen. Så nu åker alltid reservdunken med i bilen framöver!

Vid sjutiden ringde Jenny och bad mig hämta dem. Så jag packade in twinsen och drog iväg.
Freja var glad och berättade allt möjligt när jag var framme. Men jag hängde inte riktigt med i svängarna om allt hon berättade. Hon ville stanna och köpa ”Pigolin” glass på vägen hem, så mycket förstod jag. Så vi åkte förbi sjöstaden och släppte av mormor Lena som varit så snäll och stannat med dem hela dagen. Tack så jättemycket för hjälpen!
Sedan somnade barnen på vägen hem. Det var bara att lyfta in dem en och en till sina respektive sängar. Och när allt var klart så berättade Jenny om vad som hänt.
De träffade en ny läkare som tog hand om dem inne på SÖS, och sedan skickades Freja vidare till röntgen. Detta tog lite tid. Men hon var tydligen jätteduktig och det var inga problem att röntga magen. Sedan fick de vänta på bilderna hos läkaren igen. Då konstaterade han att hon hade en kraftig förstoppning som var tvungen att åtgärdas omedelbart. Så de blev förflyttade till en annan avdelning, där Freja fick lugnande medicin för att underlätta tarmsköljningen. Men den lugnande medicinen fungerade inte, hon totalvägrade när det var dags. Jenny fick ligga och hålla i henne medan de sköljde. Men sedan fick de åka hem!
Nu har vi fått ny medicin som vi ska ge henne tre gånger om dagen. Sedan har vi ett återbesök hos läkaren på Nacka sjukhus nu på tisdag då de ska följa upp allt som hänt. Så det var en händelserik lördag, men förhoppningsvis har detta gett resultat. Äntligen kan Freja behandlas ordentligt för sina magproblem. ”Proppen ur” känns det som, på ett bra sätt!

Jenny har kanske fått ett nytt jobb! Äntligen slut på fattigdom och elände! De ska träffas nu i veckan, hoppas allt går bra. Go Jennyt go!

Nu är jag helt slut, måste sova. Sov gott alla, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till Marcus. Han är nu ”bilägare” igen, eller åtminstone för en 6-8 månader som jag förstod det. Till en SAAB, men då borde det ju inte räknas. Hade hoppats på en stor fet svart pick-up, det är mer hans och Kenny Powers stil…
Jag minns vad min far sa till mig när jag köpt min första bil, en vit Golf.
– Om jag dör! Och du går och köper en SAAB för pengarna du fått ärva. Då kommer jag återuppstå och slå dig jäkligt hårt på käften!
Detta är min erfarenhet av SAAB, köp dem inte…

Vill ni veta om min stora hemlighet…?

I AM BATMAN!

DAGENS JERKER går till Sune. Nu kanske jag ”kastar pil i min kuvös” här. Men han var faktiskt inte på jobbet idag så därför får han utmärkelsen…

Jag står inför en stor utmaning, något jag inte gjort på länge. Jag ska, jobba imorgon!

Det har varit en tid med mycket sjukdomar och annat, men så är det ibland. Jag får passa på att ta vara på tiden ihop med barnen när jag är hemma. Även om de är sjuka. För det ser inte ut som att jag blir pappaledig någon längre tid med twinsen. Våra föräldrapenningsdagar har gått åt som smör i solsken, eftersom jag måste använda mig av dem när jag vabbar. Dumma Försäkringskassan…
Jag har i alla fall en ny fin kaffemugg med mig till jobbet imorgon. Men jag får nog gömma den för Affe på jobbet, tror han kommer gilla den. Men denna mugg är min. MIN MUGG! Den som jag fick av Tuva i julklapp. Enligt hennes pappa Tommy var hon uppe mitt i natten och surfade ut på nätet, tog pappas bankkort och genomförde köpet. Färdigt! Men visst är den vacker, underbara Liverpool…

Annars så rullar väl allt på här hemma. Vi var och tittade på radhuset förra veckan. Det var fint, men med lite för mycket småfix att göra. Köket hade jag velat riva ut och bygga nytt, för det såg ut som ett motorrum på en finlandsbåt. Asfult! Vi la ett bud men säljaren accepterade det inte. Så nu bor vi kvar ett tag till, wiiiie!
Mäklaren har varit här och värderat vår villa. Hon trodde den skulle kunna säljas för strax under 4 miljoner. WHAT! 4 MILJONER KRONOR! SÄLJ! SÄLJ! SÄLJ! Om vi får så mycket är det ju inte lika jobbigt att sälja. Men det gäller att hitta något större för en billig peng, det är det svåra…
Vi får se hur det går, vi har ju ingen brådska. Vi kikar vidare så länge. När jag skriver vi, menar jag Jenny. Hon är lite hetare på gröten här än vad jag är, men jag har börjat mjukna lite inför en eventuell flytt. Bara det känns rätt.

Att bada barn kan vara roligt. Men de blöter gärna ner mer än nödvändigt. Hittade en sådan där regnponcho i plast, den kan man ha på sig om man inte vill bli blöt. Theo gjorde dock en grej när han satt i duschen nu senast. Munstycket sprutade vattnet uppåt i en båge från golvet, då ställde han sig ovanför och doppade rumpan i vattenstrålen. Och skrattade! Han hade uppfunnit sin egen rumpdusch, detta var tydligen väldigt skoj. Även Freja noterade honom och hoppade snabbt in i leken. Nu hade jag två barn som stod och doppade sina rumpor i vattenstrålen. Kul för dem! Jag uppmanar alla att prova detta hemma för det är tydligen superkul. Lite som vattengympa!

Idag dök ett ord upp från mina unga år. Pök! Ni minns väl Ronny & Ragge som visades på TV för typ 20år sedan?

*DUNK*

Oj… Vad hände… Jag tror visst att jag tuppade av en stund… 20år sedan… Är jag så otroligt gammal att jag använder sådana uttryck? Oj oj…

Nåja, jag började tänka mer på orden ”pök” och ”pöka” som dessa bondraggare använde flitigt i sin serie. Men dessa ord hör man aldrig längre, och det tycker jag är lite tråkigt. Vet inte om jag är rätt man att dra igång användandet av dessa ord. Men någon borde göra det!

Ikväll kom den trevliga herren från Telia tillbaka och knackade på. Ni vet han som erbjöd oss att ansluta vårt hus till fibernätet för den lilla summan 16 000kr. Jag påpekade att vi fortfarande inte var intresserade, och att vi funderar på att eventuellt flytta. Men om vi hade en köpare inom tre veckor så skulle vi höra av oss, för detta erbjudandet är ju så bra att det är overkligt. Enligt honom. Han kan inte förstå för allt i världen varför inte alla hoppar på detta fantastiska erbjudande. Ja du säljaren från Telia, varför gör inte fler det…

Nu ska jag titta vidare på Kungen av Queens. Började kolla på den serien för någon dag sedan och den är så otroligt bra! Och rolig! Länge leve Douglas och hans svärfar Arthur, hurra vad roliga de är!
Sköt om er där ute, ha d biff!

DAGENS JERKER går till säljaren på Telia. Pajas…

Imorgon bär det av till jobbet igen. Nytt år, nya tag! Det kommer bli ett bra år detta, jag känner det på mig…

Men till att börja med så ska ja berätta en rolig sak från härom dagen. Vi var ju hos Tommy och Jossan i söndags för att fira deras dotter Tuva som fyllt 1år. På vägen hem så hade vi ett familjemöte i bilen där vi beslutade att köpa middag med oss hem från pizzerian. En enkel lösning när man glömt bort att planera middagen. Så vi åkte dit!
När vi kom hem så satt vi oss ner och åt vår mat. Freja slutade aldrig prata om klubban hon fick på pizzerian som hon skulle äta efter middagen. Det roliga var när hon berättade varifrån hon fått den.
– Åh den är så god klubban, som jag fick. Jag fick den, när vi hämtade maten på marian. Jag ska äta den efter maten! Förklarade hon uppspelt.
Marian… Det var lite svårt att säga pizzeria tydligen, och det var just det som jag tyckte var roligt. Nu låter det säkert inte lika roligt här i text som att höra henne säga det. Inte heller Jenny verkade lika road som mig. Kanske var jag full, jag vet inte. Har faktiskt ingen aning om vad det var i den där vaniljbullen jag åt på Tuvas kalas. God var den i alla fall, och lättroad blev jag tydligen.

Datorer… Ja men är de inte underbara, va? Människans bästa vän! Det är väl hunden i och för sig, skulle gladeligen byta min dator mot en hund just nu.
Allt började med att det plötsligt inte fanns någon bild på skärmen när jag startade datorn. Efter lite aggressivt pillande på kontakter och dylikt utan framgång så rök hela j***a chassikåpan. Fasen vad irriterande det är när man inte hittar vad felet beror på!
Jag kollade runt inne i datorn och upptäcker att grafikkortet inte snurrar på som det ska. Googlar problemet och enligt ”experterna” på olika forum så är grafikkortet paj. Ja det verkade logiskt, men vad som har hänt vet jag inte. Kul, detta var veckorna innan jul. När man har så mycket pengar över vet ni. Åh, ångest…
Tänkte att jag struntar i det för stunden, jag är nog inte så beroende av datorn ändå. Men det var jag, och köpte kort därefter ett nytt kort. Hittade ett till så kallat ”fyndpris” och slog till. Dock var det så mycket att stå i inför jul så jag tog mig aldrig tillräckligt med tid att byta kortet. Så tiden gick, och 14 dagars ångerrätt gick ut…
När jag i mellandagarna tog mig tid en kväll, som blev natt, att byta ut kortet så gick mycket åt skogen. Nätaggregatet i datorn var felet, glapp i kontakten som leder in i grafikkortet. Inte själva kortet alltså. Men då lämnar jag tillbaka kortet och köper ett nytt nätaggregat istället. Men då hade tiden för ångerrätt gått ut! Hurra! Jag var så lycklig.
Nu har jag sålt grafikkortet på Blocket till en herre vid namn Kamal. Men innan jag fick det sålt så stod man där igen, med brallorna nere och vråla. Med en enorm tallkotte mellan skinkorna, så illa var det nästan. Varför måste allt gå sönder just nu, och varför måste allt vara så dyrt? Nej jag får börja jobba torsdagkvällar igen, vid Grisslinge. Sprid ryktet vidare, den här killen behöver tjäna stora stålar nu!

Jenny har sålt våra köksstolar. De som från början var så fula, men otroligt sköna att sitta i. Det tog lång tid för mig att acceptera dem, men sedan älskade jag dem! Nu är de borta, puts väck…
Istället köpte vi några nya, på Jysk. De är snygga men inte alls lika sköna. Tvärtom mot de förra alltså, men det ska nog gå att älska dessa med. Ge dem lite tid bara. Uppmanar er alla att komma och provsitta dessa stolar, ta med er bullar!

Nu går Theo för fullt här hemma! Och han ser faktiskt full ut när han går, men han tränar på och blir duktigare. Det börjar faktiskt gå oroväckande fort, dagen jag bävat för länge börjar närma sig. Dagen då både han och Nova börjar springa. Jag kommer få jaga ihjäl mig på dagarna, men då blir jag nog smal och fin! Allt ont har något gott med sig.

Nu har Jenny hittat ett radhus hon vill flytta till. I Hemmesta, så det är lite närmare allting. Vi skulle behöva ett boende med fler rum, men jag vill inte flytta. Vi ska titta på radhuset imorgon och se hur det ser ut i verkligheten. Jag kommer nog vara grinig, avskyr att flytta. Återkommer om detta!

Nu är jag så uppgiven att jag kommer somna. Ha d biff! Zzz…

DAGENS JERKER går till Jenny. Hon förändrar för mycket. Jag klarar inte mer. Behöver nog winegums nu igen..

Har ni någon gång varit på läkarbesök och fått reda på hemska saker om er kropp och hälsa? Det har jag…

Innan jag berättar mer om det så vill jag skriva om dagens stora kalas! Det var hemma hos Tommy och Jossan, deras underbara dotter Tuva firade sin 1-års dag!
Vi lyckades ta oss dit nästan hela familjen. Det var bara Lembit som är hos sin far som inte följde med. Men övriga barnligan här hemma åkte iväg och alla var ju friska för en gångs skull. Så det blev tårtkalas och jag blev förförd av skrämmande goda vaniljbullar. Mums! Det var många där, men de flesta hade jag träffat tidigare. Erik och Johanna var där med sina söner Karl och Edwin. Den sistnämnda hade vuxit på sig sedan sist, men det ska de ju göra! Erik höll i mig och lärde Karl kittla mig och slå mig i huvudet med en ballong. Karl lär sig nog den mörka stigen som leder till Darth Vader och hans awsomeness. Erik visar bara vägen…
Dennis a.k.a Larven var där! Det var väldigt länge sedan sist. Han har hunnit gifta sig, skaffa barn och flytta sedan förra gången vi sågs. Så nu fick jag träffa hans fru och barn, väldigt trevligt!
Sedan var Jossans kompisgäng där också såklart. Det var ganska länge sedan vi träffades så även där hade några skaffat barn. Tvillingar dessutom! Och fadern heter även han Jimmy. Det är något magiskt och spännande med att heta Jimmy, man levererar liksom lite extra utan att man tänker på det…
Kul att träffa så många och kalaset var mycket trevligt. Tackar för att vi skogsfolk fick komma!

Så, då var vi framme vid läkarundersökningen jag skrev om i inledningen. Det var en vanlig hälsokontroll, men det upptäcktes saker hos mig som jag inte trodde var möjligt…
– Jag börjar med att lyssna lite här på din navel. Sa doktorn och tog fram sitt stetoskop.
Naveln? Det var lite märkligt kunde jag ju förstås tycka.
– Mm, jag hör att du har kräks inne i naveln. Här har du en skål, kräks lite i den så blir det bra. Sa doktorn och höll fram en sådan där skål man ser när de plockar ut läskiga saker ur en vid operationer.
Jag försökte kräkas men det gick inte.
– Okej, nu måste jag lyssna på ditt hjärta och dina lungor. Sa doktorn och lyssnade med sitt stetoskop igen.
Jag kände mig lite orolig…
– Jaha, du har bajs i dina lungor. Bajset vill komma ut så du får gå på pottan nu om du vill. Sa doktorn och pekade mot badrummet.
– Bajs? Frågade jag.
– Ja bajs. Det kan vara lite brunt, vänta så ska jag titta i din hals. Sa doktorn och petade med något i min mun.
Vad är det frågan om tänker jag…
– Du har vatten i din hals, vi måste nog ta tempen på dig med termometern. Sa doktorn och stoppade in en termometer i mitt öra.
– Piiip! Ja du har feber. Men nu är du frisk och kan gå hem! Men först måste du gå till tandläkaren och raka dig. Sa doktorn och plockade ihop sina saker och lämnade mig som ett enda stort frågetecken.
Denna doktorn heter Freja och blir tre år gammal om en månad. Det var en av de mest spännande hälsoundersökningar jag upplevt. Jag ska på en hälsokontroll nu i vår som görs genom jobbet, och kommer ha denna undersökningen i bakhuvudet med mig då. Hoppas jag inte visar samma symtom då…

När jag nattade Theo ikväll så började jag fundera. Vad kommer denna lilla busunge utsätta mig för i framtiden? Haha, det är lite nervöst när jag börjar tänka på saken. Freja är ju busig, men på ett lugnt och lite mer finurligt sätt. Nova likaså, men Theo är det mer fart och energi på så det kommer bli spännande. Han kan ju bli sådär galet glad också, det är då han påminner om Jokern i Batman. Oroväckande…

Men med tanke på vilken lugn och snäll pojke jag var som barn så behöver jag nog inte oroa mig så mycket. Kan inte minnas att jag gjort något busigt som barn. Slog man upp uttrycket ”lugna barn” i ett uppslagsverk så kunde man troligen se en bild på mig där med en gloria ovanför mitt huvud. Ja, så var det garanterat!

Jag måste få tummen ur baken och köpa nya bläckpatroner till skrivaren här hemma. Jag har inte kunnat skriva ut de senaste blogginläggen och skicka till min kära farmor. Måste ta tag i det innan hon tror att jag glömt bort henne, för det har jag ju såklart inte. Hej Gunnel!

Nå, en ledig dag kvar sedan börjar arbetsveckan. Bäst att vila upp sig lite så att jag inte chockar kroppen på tisdag, måste hitta godisskålen… Ha d biff!

DAGENS JERKER håller jag reserverad. Jag har nåtts av informationen att Henke åkt till Åland nu under ledigheten. Om han kommer hem utan winegums till mig så får han utmärkelsen, utan tvekan! Annars går den bara till Sune i vanlig ordning. Om inte han varit på kryssning och köpt winegums åt mig förstås… Jag återkommer om detta, blev förvirrad här nu. Vart är den där godisskålen…

Nyårsdagen! Första dagen på det nya året, och det kan knappast börja bättre!

God fortsättning! Denna dagen är nog många trötta, lite bakis och vrålhungriga på pizza. Hur mår jag då?
Trött, ja lite.
Bakis, nej inte alls.
Vrålhungrig på pizza, alltid!
Problemet är att just pizza verkar ungefär 5 miljoner andra invånare också vara i detta avlånga land. Vill du beställa får du vänta i timmar. Så vi har egen deg och nyttiga tillbehör här hemma! Degen visade sig dock vara dålig, så jag har ätit glasstårta och mini donuts hela dagen. Längre än så höll inte mitt ”komma-i-form” löfte…
Till detta hör även traditionen att titta på Ivanhoe. Denna riddare var en av mina hjältar som barn, och många av mina lekar kretsade kring tornerspelen i början av filmen. För jag skulle minsann bli riddare när jag blev stor!

Detta var då innan jag ville bli en stormtrooper från Star Wars, hemlig detektiv, stridspilot, ninjasköldpadda eller hjärnkirurg. Ja ni hör själva, jag har haft en hel del visioner om min framtid när jag var yngre. Märkligt att jag inte lyckades pricka in en endaste av mina tilltänkta karriärer…

Tänk att jag åldras likt Sean Connery! Det har jag slagit fast efter en konversation med Kerstin. Hon var stolt över att få visa leg på systemet trots sin, eh… Medelålder! Så hon kände sig såklart ung. Det händer att även jag får visa leg på systemet. Men då beror det snarare på att jag ser ”märklig” ut och att de vill dubbelkolla mig på något vis. Kerstin tipsade mig om hudkrämer som bromsar upp åldrandet, det funkar för henne. Men allt jag har är brun utan sol, det blir nog ingen större hit.
Nej, jag får helt enkelt inse fakta. Jag är en reslig elegant herre utan hår a la Sean Connery. Jag ligger dock 20 år före honom, eftersom jag är lika tunnhårig nu som han var i 50-års åldern. Men han är jäkligt cool än idag, det hoppas jag också vara när jag är lika gammal.

Nu går Theo! Inte hela tiden, men för det mesta i alla fall. Nova verkar vara på gång hon med, men hon vill fortfarande hålla i sig hela tiden. Så snart har vi nog tre springande och hoppande barn här hemma. Ljuvligt. Det blir ett spännande år detta!

Nyårslöften! Jag bestämt mig för att det får bli ett lagom jobbigt löfte i år. Så jag beslutade mig för att få klart alla småsaker man skjutit fram här hemma. Fixa lite lister, måla lite med mera. Det är mitt nyårslöfte, vad har ni där ute bestämt er för att göra?

Nu nalkas det middag! Hoppas på en fortsatt trevlig kväll detta nya år, ha d biff!

DAGENS JERKER blir årets första, så den måste väljas med största noggrannhet och omtanke. Det får bli Sune, enligt gyllene regeln…