Det jag nu ska återberätta var en av mina absolut första jobbrelaterade resor till utlandet, om inte den första nu när jag tänker efter lite. Så det var såklart spännande när min dåvarande chef Jan Banan kom till oss montörer på byggfirman och berättade att vi kunde få åka iväg på en kryssning tillsammans. Han ville själv inte följa med, han var tydligen för gammal för att åka på kryssning men insisterade att vi andra kunde göra detta tillsammans för att lära känna varandra bättre!

Det var ju en fin gest, men Jocke som jag jobbade med på den tiden kända jag ju redan bra sedan vi gick i gymnasiet tillsammans och blev goda vänner där. Däremot var jag ju helt ny i byggbranschen så det skulle bli kul att lära känna vår tredje och sista kollega, Jonne! Han heter egentligen Johnny men en tidigare anställd kunde inte uttala hans namn utan då blev det Jonne istället, så då fick det leva kvar som hans smeknamn. Det blev i alla fall vi tre som bokade kryssningen och sedan bordade vi fartyget i Värtahamnen, detta var sent i november så det blåste kallt och var bitande kyla utomhus.

Ombord på båten letade vi snabbt upp vår hytt, det var inga problem för oss att dela hytt med varandra om ni nu trodde det. Min enda oro var dock ingen liten sådan, utan det var ju gasig Jockes mage skulle vara i det trånga utrymmet vi delade där tillsammans. Jonne var dock van med att det pös gas ur brallorna på Jocke dagligen efter att de arbetat en hel del ihop, han var väl inte heller så förtjust i detta men vi behövde ju inte stänga in oss med den äckliga fislukten mer än nödvändigt. Jocke berättade en gång att de varit på en byggarbetsplats tillsammans tidigare och att både då blivit akut bajsnödiga, men att det enbart fanns en toalett tillgänglig. Så då rusade Jocke in där före Jonne som snällt fick vänta, och när Jocke kom ut efter en stunds sittande och klämmande så ville han inte springa in på toaletten direkt. Det skulle förmodligen råda rikslarm i stank där inne den kommande halvtimmen, men efter en stund så vände sig Jonne till Jocke.

– Har London-dimman lagt sig där inne nu tror du så att man vågar sig in på toaletten? frågade Jonne ironiskt.

Jonne var kanske inte den pratgladaste personen, utan var ganska blyg inledningsvis men när han väl började prata så var han ju väldigt rolig att ha i sitt sällskap. Byggföretaget vi jobbade på stod för alla kostnader på kryssningen, så det var gratis biljetter och mat ombord. Och när det var gratis så passade det ju utmärkt att boka in oss på en klassisk middagsbuffé! Det gäller ju att grunda ordentligt med god mat när det ska festas, så att man orkar släppa loss hela natten sen. Så vi satt där länge och passade på att spana in övriga sällskap för att få en blick av hur åldersfördelningen var bland passagerarna, det verkade vara ganska blandade åldrar men vi såg ett större sällskap med tjejer som vi spanade in lite extra. Kanske skulle vi springa på varandra senare på båtens nattklubb, om vi hade tur!

Jag minns inte om Jocke var singel denna tidpunkt, han kan möjligen ha varit tillsammans med en tjej då. Men Jonne var singel efter att han ganska nyligen hade separerat från sitt ex och nu gärna ville träffa en ny tjej, jag var också singel vilket jag varit mestadelen av mitt unga liv. Men medan Jonne hade storartade raggningsplaner för kvällen så var jag inte alls typen som försökte ragga upp tjejer, det har jag nästan aldrig gjort och är inte en sådan typ. Lite blyg var man väl också och det underlättade ju inte om man säger så, haha!

Detta var en kryssning som varade i 36 timmar, vilket innebar två övernattningar ombord. Första kvällen var vi lite försiktiga i baren, de flesta där inne överröstades av några balter som festade på en mycket högre ljudnivå än övriga resenärer. De var heller inte särskilt trevliga utan betedde sig drygt mot flera av oss andra, speciellt tjejerna som också hängde där i baren. Jag har för mig att vakterna fick säga till dem och att det blev lite bättre då, och när vi var ute på däck för att få lite friskluft kom en av de stökiga personerna ut där för att röka. Han pratade högt för sig själv och var påtagligt berusad, så Jonne började störa sig på hans uppförande.

– Åh, man överbord! Sade han högt och önskade att vi kunde kasta personen över relingen för att slippa honom.

Det gjorde vi såklart inte, men Jonne himlade med ögonen och tyckte vi skulle gå tillbaka in till baren igen. Snart öppnade ju nattklubben så då ville vi gå dit och kolla läget, vi hade förhoppningar om att det var där alla singeltjejer skulle hänga senare på natten. Men det kom inte så mycket folk dit som vi hoppats på, så vi fick partaja lite själva och sedan hoppa i säng. Nästa dag skulle vi vara framme i Tallin, där ville vi hinna gå i land en stund och utforska staden lite under de timmar vi hade på oss innan det var dags att återvända tillbaka till båten.

När vi ätit en tidig frukost och samlades för att gå i land så var det fler än oss som skulle av båten, så det tog ett tag innan vi lämnade terminalen och kunde promenera in till staden. Det var blåsigt och kallt som fasen, alla som skulle in till Tallin skyddade sig mot de kalla vindarna och snöflingor som piskade oss i ansiktet. Men när vi gick där vid kajen så ser vi att bogvisiret var uppfällt och att arbetare stod och svetsade på det, då blev vi alla fundersamma. Tankarna gick ju genast till förlisningen av Estonia som tappade sitt bogvisir och sjönk, men vi intalade oss att det nog inte var någon fara. Inne i Tallin hittade vi ett köpcentrum som vi besökte, här trodde nog vi att allt skulle vara otroligt billigt men det var det ju inte alls. Men vi köpte med oss varsin flaska vodka som vi hittade till en vettig peng, sedan kände vi inte att ovädret lockade så pass mycket att vi ville strosa runt i staden utan vi gick tillbaka till båten igen.

När vi kom tillbaka till terminalen så hade vindarna avtagit en aning och nu såg man att hela främre delen av båten var täckt av is. Det såg lite obehagligt ut men var såklart ingen fara, men vi såg mer av detta inifrån båten när vi var tillbaka ombord. Då gick det inte längre att se ut genom de stora fönsterna i fören, och ute på däck skottades det bort snö och is för fullt.

Efter middagen så gjorde vi oss redo för en sista kväll ombord, vi lämnade shoppingen till nästa morgon och valde istället att gå från bar till bar. Jonne letade efter det där tjejsällskapet vi såg vid gårdagens middagbuffé, men de var svåra att hitta och det var inte förrän senare på kvällen när vi besökte nattklubben igen som de dök upp. Det var betydligt fler människor på nattklubben denna kväll och det var rejält partaj ombord, men både Jocke och jag var inte där för att ragga utan satt för oss själva och skrattade medan Jonne var ute i minglet. När det var dags att återgå till hytten för att sova som valde Jonne att stanna kvar, han hade nu fått kontakt med tjejerna så vi önskade honom lycka till och återvände till vår hytt. Det skulle bli intressant att höra hur allt gått nästa morgon, men vi somnade snabbt efter en lång och vaken dag.

Jonne kom tillbaka mitt i natten, lite sådär lagom berusad och glad i vågen så att säga. Jocke frågade hur det gått för honom och om han lyckades ragga upp tjejen eller inte, men hans svar var aningen diffusa så detta fick vänta till nästa morgon. När vi vaknade gick vi till restaurangen för att äta frukost, vilket var kanongott såhär dagen efter man festat på nattklubb. Vi var alla vrålhungriga och satt där ett bra tag medan vi turades om att springa till buffén och hämta nya goda saker att äta. Men sen kände vi oss mätta och belåtna så då gick vi vidare, vi besökte den nu smått döda stämningen på nattklubben från kvällen innan. Men de hade ju inte öppet i baren så det var mest trötta människor som satt där och pratade med varandra.

Vi kände inte att vi hade så mycket där att göra utan gick vidare till båtens Taxfree igen, kanske kunde vi handla något gott eller roligt där. Vi greppade varsin kundkorg och började plocka på oss sådant vi ville köpa med oss hem, då fick vi syn på den där tjejen som Jonne var intresserad utav kvällen innan och pekade försiktigt mot henne.

– Jonne, är inte det där tjejen som du raggade på igår? Frågade Jocke.

– Va? Ja men det är det ju, vänta här! Sade Jonne och gick fram till tjejen och hennes sällskap.

Båten lutade lite fram och tillbaka när den tog sig fram över havets vågor, vilket gjorde att de flesta av oss tappade balansen lite emellanåt. Även Jonne vinglade nästan onyktert fram i sitt försök att stega fram till tjejgänget, men han undvek att ramla i alla fall trots att han fick anstränga sig för att hålla balansen.

– Tjena! Sade han charmigt och log stort framför tjejen.

– Äh stick! Svarade hon vresigt.

– Okej vi hörs… Svarade Jonne samtidigt som han parerade båtens kraftiga lutning genom att svänga runt och knallade tillbaka till oss.

Vi undrade lite över varför hon reagerade sådär mot honom när han kom fram och hälsade, hade det kanske hänt något olämpligt under natten som han missat att berätta för oss? Men det hade det inte, hon var tydligen bara en surkärring enligt Jonne som nu tappade intresset för tjejen och ville fokusera på att handla sprit istället. Jocke och jag passade också på att handla lite, men inte enbart spritflaskor utan även stora godispåsar. Fascinationen för dessa enorma storpack med godsaker har nog suttit i sedan man åkte på kryssning som barn, och man kan inte låta bli att köpa något man gillar. Så vi fyllde våra korgar och efter att vi betalat så återvände vi till vår hytt, det började bli dags att packa ihop allt i våra väskor så att vi var redo att lämna båten när vi snart nådde Sverige igen.

Detta var en intressant och rolig resa ur flera perspektiv, målet var att vi grabbar skulle bli mer sammansvetsade och lära känna varandra. Det tycker jag att vi lyckades med, jag fick se helt nya sidor av Jonne och vi hade roligt de gånger vi jobbade tillsammans efter detta. Jocke kände jag ju väl sedan tidigare så jag vet inte om vi upptäckte några nya sidor hos varandra, men vi brukar alltid ha kul när vi hittade på grejer ihop och så var det även denna gång. Han höll även sina tarmar i schack och gasade inte ihjäl oss där i hytten, vilket uppskattades enormt mycket. Så i det stora hela var resan bra, men om jag får välja så skulle jag nog gärna vilja åka tillbaka till Tallin men då under sommaren. Nu var det otroligt kallt och blåsigt ute i snön så det var ingen mysig vistelse ur det perspektivet, så jag ser fram emot att få återvända dit men då under varmare omständigheter.

Tack till er som läser, detta var kanske ett inlägg som är svårt för utomstående att relatera till eftersom ni kanske inte vet vilka Jocke och Jonne är så att säga. Jag är bara glad över att jag lyckades minnas så mycket av denna resa att det gick att skriva ner den, så kan jag läsa om detta när jag blir gammal sen om jag vill det. Sköt om er och ha d biff!

MINNETS JERKER går till tjejen som snoppade av Jonne lite otrevligt där på båtens taxfree under hemresan. Fy på henne!