Jag uppskattar verkligen starten på det nya året, för många med mig verkar vara eniga om att 2025 var ett riktigt jäkla skitår…

Ja allt var såklart inte dåligt, men överlag tycker jag att det fanns mer att önska och jag ska inte grotta ner mig mer i det nu. Starten på 2026 har dock varit väldigt mycket bättre! Och jag hoppas att alla ni andra känner likadant så att vi nu kan blicka framåt istället!

En bra sak med det nya året är att jag börjat på ett nytt jobb! Eller nytt och nytt, jag är tillbaka i byggbranschen igen på företaget där jag jobbade tidigare i många år. Efter att ha pratat lite med Jocke i december så berättade han att fyra montörer slutat hos dem, och då erbjöd jag mig att hjälpa dem. Då var tanken att enbart hoppa in och jobba lite när det krisade på helger och liknande, men ju mer vi pratade om saken så landade vi i att jag börjar jobba heltid hos dem nu i januari.

Jag var ju tvungen att snöpligt avsluta min anställning där tidigare på grund av att jag utvecklade en sorts allergi mot byggdammet. Detta märktes först av efter ca 8 år när jag duschade efter jobbet, och började hosta mycket efteråt. Vet inte om vattenångorna startade någon reaktion i kroppen, men först var det som slemhosta med lite röda stänk av blod. Sedan blev det bara värre att jag nästan hostade slemmigt blod, inte mycket men tillräckligt för att bli orolig vilket tvungade mig att söka läkarvård. Efter många utredningar kom de fram till att något i byggdammet var orsaken till detta, så då var jag tvungen att hitta något nytt att jobba med för att må bättre. Men oj vad jag saknat att få jobba med många av de gamla kollegorna, nu har vi en plan för hur jag ska jobba försiktigare och mer hälsosamt. Så jag hoppas det fungerar, för det är riktigt roligt att vara tillbaka!

Jag hade dock en skitdag redan första veckan, men det kan jag inte skylla på nya jobbet. Först så hade en av hundarna bajsat inne och var full av bajs i baken när jag vaknade på morgonen, och Linda hade inte kommit hem från sitt nattpass så då tvättade jag och städade lite snabbt innan jag åkte hemifrån. Men precis när jag hoppar in i byggbilen så ser jag att min mobiltelefon inte laddats under natten, typiskt att börja dagen med en död telefon. Men det skulle bli värre, för byggbilen var en ID Buzz (elbil) och denna morgon sög den snabbt i sig det sista av batteriet i rask takt…

Okej, jag får åka in till firman i Länna och ladda den tänkte jag och sedan ta min bil till jobbet därifrån. Den var parkerad där så det var en bra lösning, problemet var bara att bilen batteri nu larmade för fullt att jag måste LADDA NU! När jag närmade mig Västerhaninge var batterinivån nere på 5% och då stängdes värmen av inne i bilen, så det blev snabbt kallt som fasen och jag började räkna på om batteriet skulle räcka hela vägen till firman. Enligt mätaren så skulle jag kunna köra dit med några kilometers marginal, men efter att jag precis passerat Västerhaninge sjönk batterinivån snabbt ner till 3% och nu gick bilen i något säkerhetsläge så att det enbart gick att köra i max 60 km/h. Vilket var spännande där på motorvägen i morgontrafiken, detta kommer aldrig att gå tänkte jag…

Vad gör jag nu? Min mobiltelefon hade dött så jag kunde inte ringa på hjälp eller bärgare om jag blir stående här nu. Jag beslutade mig för att svänga av mot Jordbro och försökte ta mig till OKQ8 macken där, när jag svängt av motorvägen var det enbart 1% kvar och nu var stressen total!

Jag sänkte hastigheten ytterligare för att snåla på batterieffekten så att den förbrukade så lite som möjligt. Kom igen nu! Jag såg bensinmacken en bit bort så nu höll jag tummar och tår för att bilen skulle rulla hela vägen fram, och med lite flyt så kunde jag körabin och parkera vid deras laddbox. Men hur gör man då? Jag har ju aldrig laddat denna bil förut utan då hade ju Jocke varit snäll och laddat den åt mig. Men hur svårt kan det vara, det är väl bara att stoppa i sladden och ladda tänkte jag. Men det visade sig vara svårare än så, trots tydliga instruktioner på laddboxen så ville den först inte acceptera mitt bankkort för betalning. Vad nu då, har jag inga pengar på kontot eller vad är det för fel? Jag tog fram mobiltelefonen för att logga in på min bank och kolla, men den var ju död. FAN! Jag provade att koppla in laddkabeln till mobiltelefonen inne i bilen och hoppades att bilbatteriets sista procent kunde ladda telefonen. Och det gick, vilken tur! Efter några minuter kunde jag starta telefonen och logga in på banken och kolla saldot, det fanns pengar på kontot och OKQ8 hade minsann reserverat 500kr i mitt försök att betala. Okej men då gick jag ut igen och försökte ansluta laddkabeln till bilen, men det fungerade fortfarande inte. Jag försökte betala igen och göra om hela processen, det gick ändå inte. MEN VA FAN!

Det var ju minusgrader ute och svinkallt, och det gick ej att värma sig i bilen eftersom värmen där slutade fungera för att spara på batteriet. Med tjuriga steg gick jag in på bensinstationen.

– Jag behöver en häst! Skrek jag högt.

Haha, nej men jag frågade personalen om någon av dem kunde hjälpa mig att få igång laddningen på bilen. Servicemindade som de var bad de mig att ringa telefonnumret på laddboxen, de kunde inte hjälpa mig med sin egen utrustning där på bensinmacken. Ännu tjurigare stegade jag tillbaka till bilen, tiden blrjade ticka iväg denna morgon och nu började jag bli riktigt försenad. Mobilen hade nu laddat lite mer så nu kunde jag ringa Jocke och fråga vad jag gjorde för fel. Han tyckte jag var sämre än Magush, haha! Men enligt honom så ska man inte behöva göra något speciellt, utan bara dra bankkortet och börja ladda. Med honom på tråden gjorde jag nu mitt troligen sjunde försök, och då hände det något märkligt nog. Jag vet inte vad jag gjorde annorlunda men plötsligt började laddaren att lysa grönt, så typiskt när man väl ber om hjälp men nu laddade bilen äntligen. Så jag sa till Jocke att jag bara laddar i 10-15 minuter sen kommer jag in till firman och så får den ladda vidare där medan jag åker och jobbar. En bra plan!

Men när jag skulle avsluta laddningen gick det inte, och nu började jag bli förtvivlat arg och upprörd. Detta är inte bra för mitt blodtryck muttrade jag högt samtidigt som jag började trycka på alla möjliga knappar utan framgång. Då såg jag att en taxi laddades längre bort så jag frågade chauffören om han kunde hjälpa mig, och han förklarade att på hans Tesla så måste man avsluta laddningen på skärmen inne i bilen. Då fungerade det och jag kunde koppla bort laddkabeln och köra vidare. Jäkla skitmorgon!

Men resten av arbetsveckan gick mycket bättre, inga mer problem utan allt rullade på bra. På fredagen blev jag klar för stunden på det stambyte jag jobbat med själv ute i Bagarmossen, så efter lunch blev jag skickad till en kollega i Brandbergen. Det var ett annat stambyte i samma förening där jag bodde i mun ungdom. Så här hittade jag fram och kände mig som hemma. Dock skiljde sig detta stambyte åt lite mot det andra jag varit på tidigare, för nu skulle vi isolera rören under husen. Det innebar att man fick öppna en lucka i golvet och krypa ner i underjorden, det var både varmt och trångt där nere. Men på en fredag ska det mycket till för att få mig på dåligt humör, så när spindlarna samlades omkring mig och pekade med alla sina ben och utbrast:

– Titta på han den där tjocka! Ropade dom och skrattade hånfullt.

Jag tryckte tummen hårt på en utav dem så att den mosades och då sprang alla de andra iväg och gömde sig. Men de hade helt klart en poäng, när jag jobbat med detta tidigare i livet var man i betydligt bättre form. Nu hade jag en mage i vägen som hindrade mig från att röra mig fritt där i det trånga gångarna…

Men det blir tyvärr såhär om man jobbat på labb och suttit vid ett skrivbord de sista åren! Jag känner dock att man rör på sig mycket mer nu och jag hade till och med träningsvärk i hela kroppen i slutet av veckan. Så kanske kan man komma tillbaka i någorlunda matchform igen om detta får fortsätta, då blir man ju snyggare och detta ville jag dåklart påtala för min gamla nemisis Henke för att göra honom lite avundsjuk. Han var dock lika negativ som vanligt och hävdade att jag skulle bli ännu tjockare nu när jag äter stora portioner på byggluncherna. Typiskt honom att säga så, men lite rätt har han tyvärr för nu äter man ju lite mer när man jobbar med hela kroppen på dagarna. Så det bästa vore om han såg till att flytta till Mongoliet nu enligt tidigare planer, så slipper jag höra på hans struntprat. Haha!

Men i det stora hela är jag väldigt glad över att vara tillbaka, det var 16 år sedan jag klev ur blåstället och lämnade byggbranschen. Mycket har hunnit förändrats sedan dess så jag lär återkomma till det och berätta mer längre fram, men en ny sak är att man på de flesta byggen numera måste legitimera sig med pass eller nationellt ID kort. Så i veckan var jag hos polisen och förnyade mitt pass, alla byggarbetare måste även ha ett giltigt ID kort att logga in sig med på arbetsplatserna som heter ID06. Och på dett kort registreras alla utbildningar och liknande som behövs för att kunna jobba, men det är bra att det blivit bättre koll på alla arbetare för allas säkerhet. Det motverkar även svart arbetskraft och liknande vilket är jättebra för hela branschen.

Nu ska jag sova! Är helt slut av allt skrivande här nu och måste hinna förbereda mig inför en ny arbetsvecka. Önska mig lycka till nu och stort tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Jo men bara för att…