För en himla massa år sedan… Alltså när jag var runt 25 år gammal (kanske var jag yngre än så) så skulle jag tillsammans med min vän och arbetskollega Jocke få besöka en fabrik som tillverkade isoleringsmaterial. Vi jobbade med VVS-isolering på den byggfirma som ägdes av hans far på den tiden, men som nu drivs av Jocke och hans bror Richard. Fabriken vi blivit inbjudna att besöka ligger i Billesholm där företaget Isover tillverkar isolering av gullfiber. Och vart tusan ligger Billesholm då undrar nog de flesta utav er, det ska jag snart berätta för er och en himla massa annat som hände under den resan!

Med på resan hade vi sällskap av två andra personer, det var Matte som arbetade på grossisten där vi brukade handla vårt isoleringsmaterial samt säljaren Patrik (tror jag att han heter) från Isover. Vi skulle ta tåget tidgt på morgonen till Helsingborg så Jocke och jag åkte in till Stockholms Centralstation för att möta upp Matte där, vi klev ombord och hittade snabbt våra platser. Sedan skulle Patrik hoppa på tåget när vi kom till Flemingsberg.

– Håll utkik nu efter en kille med kraftig mittbena! Sade Matte till oss och började titta sig omkring.

Han skämtade om att Patrik var lite kal på hjässan och enbart hade kort hår på sidorna av huvudet, vilket kom lite plötsligt så både Jocke och jag började att skratta åt hans utspel.

Kort därefter såg vi Patrik komma gående med sin kraftiga mittbena och slog sig ned hos oss, nu skulle vi tuffa vidare mot Helsingborg där vi hade bokat övernattning på ett hotell. Fabriken vi skulle besöka i Billesholm låg en liten bit utanför Helsingborg, men vi skulle bli utkörda till fabriken från hotellet nästa dag. Eftersom det skulle ta några timmar med tåget nu så passade vi på att köpa in lite öl och goda mackor att njuta av under tågresan.

Jocke hade precis träffat en ny tjej som bodde i Blekinge på den tiden, och eftersom han brukade ta tåget dit så påminde detta honom om hans resor till henne. Han var alldeles nykär och ”putti-nuttig” medan de skrev meddelanden till varandra på mobiltelefonen nästan hela tiden. Matte tyckte det var lite gulligt och pratade om att han var likadan när han var nykär i sin fru för typ hundra år sedan, Patrik fylld på med sin berättelse om hur han träffade sin fru. Så där satt jag, singel och utan en bra story att erbjuda. Istället fick jag lyssna på dem prata om hur det var att vara nykär och förälskad, men jag vet inte om jag orkade lyssna på allt de hade att berätta. Istället kikade jag ut genom fönstret och drömde mig bort en stund när Sveriges natur passerade förbi utanför…

Efter att ha rest med tåget större delen av dagen var vi tillslut framme i Helsingborg och vid hotellet där vi skulle bo, det var riktigt fint och rummen riktigt eleganta. Jag har för mig att vi inte hann med så mycket mer denna dag än att äta middag och att vi tog en öl i hamnen, sedan skulle vi ju iväg tidigt nästa dag.

Nästa morgon vaknade vi tidigt och käkade en god hotellfrukost, jag minns att jag var väldigt förtjust i detta hotell och tyckte det var himla mysigt. Det kändes lyxigt på något vis, men jag vet inte om de hade exempelvis eget spa eller liknande för det hann vi aldrig undersöka. Istället gjorde vi oss redo att bli upphämtade av den lilla bussen som skulle ta oss ut till Billesholm, det tog inte lång tid att köra dit och när vi var framme välkomnades vi av några personer som skulle visa oss runt. Patrik kände flera av personerna här, han hade ju troligen varit på besök många gånger och kanske hade han kontakt med flera av dem genom jobbet. Vi imponerades av hur stor fabriken var från utsidan, och blev nyfikna på att få komma in och se hur de arbetade där inne med att ta fram gullfiber isoleringen som vi använde i vårt dagliga arbete. Så vi tog rygg på killen med kraftig mittbena och klev in i fabriken!

Bland det första vi mötte var de heta ugnarna som återvann allt krossat glass, i dessa smältes glaset ned och sedan kunde man skapa något som liknade tunna fibertrådar av glas. Med hjälp av dessa tillverkade man sedan olika typer av isolering i gullfiber, ni vet sådan där gul isolering som kliar som tusan om man får det på huden. Jag minns när jag började jobba med detta, då berättade Jocke att han vid ett tillfälle föll rakt ner i en massa lösullsisolering när han var lärling. Det kliade tydligen rejält och därför varnade han mig för att få det på kroppen, och jag minns att under mina första veckor så lyckades man ju ändå få damm och liknande på sig från isoleringen som kliade. Och att när man kom hem så kastade man sig in i en varm dusch för att tvätta av sig allt, men problemet är att det varma vattnet får porerna på kroppen att öppna sig och då kliade det ju bara ännu mer när man stod där och försökte gnugga bort allt från huden. Men det lärde man sig sen, att först ta en svalkande dusch och skölja av sig alla rester från isoleringen innan man sedan ökade temperaturen och tvålade in sig. Ett isoleringstips fick ni där, helt gratis!

Inne i fabriken så tillverkade de något vi kallade för rörskålar, det vill säga isolering som man klär in rör med som exempelvis värme- och vattenledningar. Dessa finns i flera olika storlekar eller rördimensioner, men de tillverkade även stora isoleringsmattor som man klär in exempelvis ventilationstrummor och andra större rör eller liknande. Vi arbetade inte så mycket med att isolera ventilationstrummor, enligt Jockes far Janne Banan så var det ett riktigt… Ja låt oss säga att han tyckte det var ett skitgöra. Men vi kunde använda oss av isoleringsmattor till exempelvis grövre rör som dagvattenledningar med mera, så dessa var vi lite nyfikna på att se när de tillverkades.

Men så mycket av själva tillverkningen såg vi inte så mycket utav, det skedde innanför skyddade utrymmen där de arbetade med detta så vi kunde bara kika in lite utifrån. Men vi såg när de färdiga produkterna skickas ut på rullbanden där de kapades till i rätt storlekar och sedan paketerades, och de som arbetade med detta var riktigt skickliga på det de gjorde och de fick allt att se väldigt enkelt ut. Men jag misstänker att det är stressigt som tusan för en som är ovan, så vi tittade imponerat på hur effektivt alla arbetade.

I slutet av rundturen kom vi till deras kvalitetskontroll eller vad man kan kalla det för, där testade de produkterna de tillverkat. Detta gjorde de genom att placera bitar av den tillverkade isoleringen i en stor glaskub som påminde lite om ett akvarium, sedan ökade de temperaturen och tände eld på isoleringen. Syftet är ju att själva isoleringen skall skydda mot brand till viss mån, och det var väl det de kontrollerade så att isoleringen inte brann upp direkt utan att den sakta brändes bort enligt de krav som gällde. Men det var intressant att se, och sedan fortsatte vi ut på en del av deras stora lager. Eller förlåt, ENORMA lager! Jag vet inte hur pass stort det var men jag såg inte slutet på lagerhyllorna där inne, och de hade även en extern lagerbyggnad bredvid fabriken som vi inte ens tittade in i utan bara passerade förbi utanför. Vi var alla förbluffade och imponerade av fabrikens storlek och hur mycket de producerade där, tyvärr minns jag inte hur stora volymer som tillverkades varje dag men det var i alla fall imponerande mycket.

När vi kom tillbaka till hotellet senare samma dag så fräschade vi alla upp oss lite, för på kvällen skulle vi nämligen ut och åka båt! Vi hade bokat bord på färjan mellan Helsingborg-Helsingör, dessa två städer ligger på varsin sida om Öresund men att åka färjan över dit tar bara 20 minuter ungefär. Så det gällde att få in maten kvickt och sedan snabbt kasta i sig den innan vi var framme, haha! Nej då, man fick sitta på båten hur länge man ville och den tuffade på där mellan hamnarna fram och tillbaka medan vi åt vår goda middag. Det bjöds på en stor buffet där det var mestadels fisk och skaldjur som serverades, vilket man kunde förstå med tanke på var vi befann oss i Sverige.

Men det var väldigt gott och vi åt oss riktigt mätta allihop, och Jocke slog säkert något sorts rekord där på båten när det gällde att trycka i sig störst mängd mat. Han är glad i maten, Jocke. Och vi åt ju ofta lunch ute tillsammans när vi jobbade, då hade vi ett underförstått mål som gick ut på att de skulle gå back på vårt besök. Så vi åt så mycket vi orkade för att gå ”plus” mot vad vi betalade, skillnaden var väl den att jag oftast mådde lite illa efteråt medan han nöjt klappade sig på magen. Men nu hade vi ju längre tid på oss att äta så jag tror att alla i sällskapet fick i sig så pass mycket mat att vi kan ha gått ”plus” allihopa, jag hoppas på det i alla fall! Och eftersom vi satt ner större delen av kvällen så snurrade det till ganska rejält i huvudet sen när vi väl reste oss upp för att kliva av båten. Nu hade vi några öl och drinkar innanför västen så att säga, det hann slanka ner ett gäng medan vi satt där vid bordet och pratade i några timmar. När vi sedan klev i hamn i Helsingborg igen så valde farbröderna i sällskapet att runda av kvällen och återvände tillbaka till hotellet.

Jocke och jag var ju unga och fulla av energi så vi hängde kvar i hamnen ett tag till, där hittade vi ett hotell där det var bra drag i hotellbaren så vi fastnade där resten av kvällen. Man kände sig som en utböling på något vis, vet inte om det berodde på att vi var från Stockholm eller om det kanske var större sällskap på plats där alla redan kände varandra. Men det är ändå trevligt att komma ut när man besöker städer utanför vår huvudstad, tempot är lugnt och ingen känns så stressad på samma sätt som vi är vana vid hemma. Denna utekväll var riktigt trevligt men vid midnatt tackade vi för oss och gick tillbaka till hotellet igen, nu skulle det bli skönt att landa i hotellsängen och sova ordentligt. Jag insåg att jag tycker väldigt mycket om Helsingborg som stad, den är otroligt vacker och härlig. I alla fall på sommaren! Så dit vill jag återvända igen, men i skrivande stund har jag fortfarande inte lyckats ta mig tillbaka dit. Men en dag, så kommer jag tillbaka det lovar jag!

UPPLEVELSENS JERKER måste jag ge till Jocke som var så oskyldigt nykär i sin tjej att han tyvärr var sämsta tänkbara ”wingman” på krogen när vi var ute på kvällen. Han satt ju bara och skrev till tjejen hela tiden, vilket jag kan förstå för hon var säkert hundra gånger mer intressant än mig i det läget. Men jag kände mig lite ensam ändå…