Ni är många som redan testat att skapa en karikatyr av er själva med hjälp av ChatGPT, och vissa av resultaten är otroligt festliga och bra! Jag var ju tvungen att testa själv, dock blev inte resultatet lika häftigt som många andras men jag kanske måste lägga ner lite mer jobb på detta i så fall. Här nedan är ett av mina resultat!
Haha! Det blev en glad kille i byggkläder som sitter bland all isoleringsmaterial med sin hund Gibzon, tänker på vad som ska luftas i bloggen, dricker kaffe och lyssnar glatt på podcasten ”Den Som Skrattar Förlorar”. Ja och den elektriska ID Buzzen fick vara med i bakgrunden också, gissar att den står på laddning där för den måste ju laddas hela tiden. Jag provade en annan också med fokus på mitt sportsliga intresse (Djurgårdens IF) men vart inte så nöjd med den heller, den finns dock här nedan om ni vill se resultatet. Testa detta om ni vill, det är ganska kul faktiskt och kostar inget. Men man har bara några försök på sig sen får man vänta ett dygn innan man kan fortsätta, alternativt betala för tjänsten om man vill det. Lycka till och visa gärna era resultat sen!
Tydligen tänker jag bara på Djurgårdens IF och lyssnar på ”Den Som Skrattar Förlorar”…
Robert Duvall har lämnat oss, denna vad jag förstår enormt uppskattade och omtyckta skådespelare. Jag funderade en stund och försökte komma på någon film jag gillar där han haft huvudrollen, men inser att han var en sådan skådespelare som oftast gjorde galet bra biroller i sina filmer. Jag gillade honom i ”Days of Thunder”, ”Gone In 60 Seconds” och kanske allra bäst för sin roll som Lt. Colonel Kilgore i ”Apocalypse Now”…
Man kunde se honom lite överallt i olika filmer, men han var alltid lika bra. Och det känns sorgligt att många av de skådespelare och artister som präglade min uppväxt börjar bli så pass gamla att de nu lämnar oss en efter en. Stort tack för alla fina minnen herr Duvall, R.I.P…
Vad har nu inläggets rubrik med det jag skrivit om att göra kanske ni undrar? Jag kommer till det nu, för i veckan hamnade jag för första gången i polisens brottsregister. Det var en pinsam historia, men när de tog mig kunde jag inte göra annat än att erkänna mitt brott. Droghandel, narkotikabrott, olaga vapeninnehav och svarta pengar hade det kunnat handla om förstås. Men i själva verket visade det sig att jag kört för fort efter att ha varit ute på Ingarö och tittat på ett jobb som skulle göras nästa dag…
När jag åkte tillbaka mot stan och passerade Nacka Forum såg jag plötsligt en civil polisbil med blinkande blåljus i backspegeln. Inte kunde de väl vara ute efter mig som är så skötsam? Men så var det, jag blev invinkad till vägkanten och fram stegade polisen. Jag tänkte direkt på avsnittet i ”Vänner” där Rachel lyckades charma sig ur situationen genom att flirta lite med polisen. Jag gör samma sak tänkte jag!
– Hej, tack för det fantastiska jobb ni utför varje dag! Inledde jag trevligt och räckte fram körkortet.
Polisen tog emot det och fotade det med sin mobiltelefon.
– Fina ögon har du också, speciellt nu när solen skiner och den blå färgen bli mer framträdande. Fortsatte jag och kopplade på charmen.
Polisen tittade bara på mig.
– Vi är från trafikpolisen och utförde en hastighetsmätning bakom dig här borta, du körde i 94 km/h och tillåten hastighet är 80 på denna sträckan. Förklarade han.
Okej, jag insåg att min charm var verkanslös i denna situation. Han frågade om jag accepterar böter på plats vilket jag gjorde, vad tusan skulle jag göra liksom. Jag brukar hålla hastigheten men i den svacka vi passerade är det lätt hänt att det går lite för fort i nedförsbacken, och jag är glad att jag fick behålla körkortet. Så nu blev jag 2000kr fattigare och har ett belastat brottsregister. Och förra veckan fick jag en perkeringsbot på 700kr, det går bra nu. Hur var er vecka? Haha!
Tack för att ni läser, hoppas ni har haft en fin helg. Ha d biff!
DAGENS JERKER går till polisen som helt stod emot min charm och tafatta försök att slingra mig ur fortkörningsboten.
Kallt! Brrr… Det låter på de flesta att kylan gärna får upphöra nu, att många ledsnat på det krispigt kalla vädret ute. Jag håller med, nu har det varit en period av minusgrader som fr en att verkligen längta efter våren. Kommer den snart tro?
Denna helg har vi firat både Freja och Nova som fyllt år denna veckan, så idag kom släkten på besök och fikade med oss. Tjejerna hade önskat sig två olika sorts tårtor, Nova ville gärna ha en frukttårta och Freja föll för frestelsen att prova på en tårta av sorten Schwarzwald. Nova ville göra sin tårta helt själv och lyckades otroligt bra, den blev både fin och väldigt god! Jag hjälpte Freja baka en Schwarzwald vilket var lite knepigt, den blev inte jättefin men faktiskt godare än den ser ut. Haha!
Kul att samla familjen och träffa alla igen, och efter trevliga samtal så var det dags för tjejerna att öppna sina paket. Nova hade önskat sig en parfym, Valentino, som luktar otroligt gott. Den är ganska dyr men med tanke på att hon älskar den och använder den ofta så köptes en stor flaska som förhoppningsvis räcker länge. Freja önskade sig parfymen Essnce Carashmellow i en medelstor modell, den luktade också väldigt gott. Sedan fick hon även ett nytt mobilskal och sällskapsspelet ”Vildkatten” som hon önskat sig, det där spelet verkar kul så det måste vi testa senare ikväll.
När alla åkt hem igen så var det nästan dags att börja med middagen, och fldrlsedsgsbarnen hade önskat sig kebab. Några vill ha pommes till detta och andra i bröd likt en kebabrulle. Vi gjorde kebab hemma för några veckor sedan, med hemmagjorda såser och favoriten var den så kallade ”Jönköpingssåsen” som enligt recensioner på nätet ska vara den absolut bästa. Det är en ljus sås som innehåller ananasjuice och Fanta, det är ändå ingredienser som sticker ut lite men resultatet blir väldigt gott! Barnen älskade denna och ville att jag skulle göra den igen, så det förberedde jag klart igår så nu har den stått och gottat till sig i ett helt dygn. Sedan verkade vi alla uppskatta kycklingkebab mer än vanlig kebab, så nu kör vi på det och en massa härliga grönsaker. Otroligt gott! En länk med receptet till kebebsåsen finner ni längst ner i inlägget.
Jag blev road av en märklig tillfällighet förra veckan när jag skulle åka ut till ett jobb i Hässelby. Eftersom gatunamnet var helt obekant för mig så knappade jag in adressen på min GPS och lät den guida mig fram. Så jag tuffade fram där i min ID buzz och lyssnade på den kvinnliga röstens direktiv i GPS:en samtidigt som min spellista med musik spelades i bilen. Och det var när jag lyssnade på låten ”Bloody Angel” med Avatar som det roliga inträffade, för i slutet av låten när sångaren tar i och skriker ganska mycket så blandades detta av GPS:ens lugna kvinnoröst på ett väldigt synkroniserat sätt.
-BLOODY ANGEEEEEEL! Vrålade sångaren i Avatar direkt efteråt.
-Sväng höger. Fortsatte kvinnorösten.
-WRAAAAAAAAAAAAAAAH!!! Skrek sångaren i ett långt vrål i slutskedet av sången.
Denna märkliga kombination fick mig att skratta högt för mig själv där i bilen. Så pass att jag tappade fokus för en stund och glömde bort vart jag var, men det gjorde ju inget eftersom GPS:en fortsatte guida mig till rätt adress. Om ni är nyfiken på låten så finns en länk till den här nedan, och spola då fram till slutet (ca 5:05) om det enbart är den sekvensen som är intressant. Jag hoppas på fler liknande situatior i framtiden för detta var verkligen roligt!
Vi avslutar där och rundar av dagens inlägg, stort tack till alla er som kom och firade barnen. Och avslutningsvis vill jag önska alla en trevlig alla hjärtans dag & fortsatt fin helg, ha d biff!
DAGENS JERKER går till all brist på energi sista tiden, vart är all energi egentligen? Den är helt som bortblåst och så pass låg att jag till och med sover dåligt på nätterna. Men det finns heller inga alternativ än att köra på, man måste ju jobba och få vardagen att fungera med alla barn och hundar. Jag känner stora likheter med det tappra skelettet i klippet här nedan… KBK!! Haha!
För en himla massa år sedan… Alltså när jag var runt 25 år gammal (kanske var jag yngre än så) så skulle jag tillsammans med min vän och arbetskollega Jocke få besöka en fabrik som tillverkade isoleringsmaterial. Vi jobbade med VVS-isolering på den byggfirma som ägdes av hans far på den tiden, men som nu drivs av Jocke och hans bror Richard. Fabriken vi blivit inbjudna att besöka ligger i Billesholm där företaget Isover tillverkar isolering av gullfiber. Och vart tusan ligger Billesholm då undrar nog de flesta utav er, det ska jag snart berätta för er och en himla massa annat som hände under den resan!
Tut-tut! Här kommer vi!
Med på resan hade vi sällskap av två andra personer, det var Matte som arbetade på grossisten där vi brukade handla vårt isoleringsmaterial samt säljaren Patrik (tror jag att han heter) från Isover. Vi skulle ta tåget tidgt på morgonen till Helsingborg så Jocke och jag åkte in till Stockholms Centralstation för att möta upp Matte där, vi klev ombord och hittade snabbt våra platser. Sedan skulle Patrik hoppa på tåget när vi kom till Flemingsberg.
– Håll utkik nu efter en kille med kraftig mittbena! Sade Matte till oss och började titta sig omkring.
Han skämtade om att Patrik var lite kal på hjässan och enbart hade kort hår på sidorna av huvudet, vilket kom lite plötsligt så både Jocke och jag började att skratta åt hans utspel.
Kort därefter såg vi Patrik komma gående med sin kraftiga mittbena och slog sig ned hos oss, nu skulle vi tuffa vidare mot Helsingborg där vi hade bokat övernattning på ett hotell. Fabriken vi skulle besöka i Billesholm låg en liten bit utanför Helsingborg, men vi skulle bli utkörda till fabriken från hotellet nästa dag. Eftersom det skulle ta några timmar med tåget nu så passade vi på att köpa in lite öl och goda mackor att njuta av under tågresan.
Jocke hade precis träffat en ny tjej som bodde i Blekinge på den tiden, och eftersom han brukade ta tåget dit så påminde detta honom om hans resor till henne. Han var alldeles nykär och ”putti-nuttig” medan de skrev meddelanden till varandra på mobiltelefonen nästan hela tiden. Matte tyckte det var lite gulligt och pratade om att han var likadan när han var nykär i sin fru för typ hundra år sedan, Patrik fylld på med sin berättelse om hur han träffade sin fru. Så där satt jag, singel och utan en bra story att erbjuda. Istället fick jag lyssna på dem prata om hur det var att vara nykär och förälskad, men jag vet inte om jag orkade lyssna på allt de hade att berätta. Istället kikade jag ut genom fönstret och drömde mig bort en stund när Sveriges natur passerade förbi utanför…
Efter att ha rest med tåget större delen av dagen var vi tillslut framme i Helsingborg och vid hotellet där vi skulle bo, det var riktigt fint och rummen riktigt eleganta. Jag har för mig att vi inte hann med så mycket mer denna dag än att äta middag och att vi tog en öl i hamnen, sedan skulle vi ju iväg tidigt nästa dag.
Här skulle vi övernatta, på Elite Hotel i Helsingborg!
Nästa morgon vaknade vi tidigt och käkade en god hotellfrukost, jag minns att jag var väldigt förtjust i detta hotell och tyckte det var himla mysigt. Det kändes lyxigt på något vis, men jag vet inte om de hade exempelvis eget spa eller liknande för det hann vi aldrig undersöka. Istället gjorde vi oss redo att bli upphämtade av den lilla bussen som skulle ta oss ut till Billesholm, det tog inte lång tid att köra dit och när vi var framme välkomnades vi av några personer som skulle visa oss runt. Patrik kände flera av personerna här, han hade ju troligen varit på besök många gånger och kanske hade han kontakt med flera av dem genom jobbet. Vi imponerades av hur stor fabriken var från utsidan, och blev nyfikna på att få komma in och se hur de arbetade där inne med att ta fram gullfiber isoleringen som vi använde i vårt dagliga arbete. Så vi tog rygg på killen med kraftig mittbena och klev in i fabriken!
Isovers fabrik i Billesholm. Foto: Troligen en pippifågel.
Bland det första vi mötte var de heta ugnarna som återvann allt krossat glass, i dessa smältes glaset ned och sedan kunde man skapa något som liknade tunna fibertrådar av glas. Med hjälp av dessa tillverkade man sedan olika typer av isolering i gullfiber, ni vet sådan där gul isolering som kliar som tusan om man får det på huden. Jag minns när jag började jobba med detta, då berättade Jocke att han vid ett tillfälle föll rakt ner i en massa lösullsisolering när han var lärling. Det kliade tydligen rejält och därför varnade han mig för att få det på kroppen, och jag minns att under mina första veckor så lyckades man ju ändå få damm och liknande på sig från isoleringen som kliade. Och att när man kom hem så kastade man sig in i en varm dusch för att tvätta av sig allt, men problemet är att det varma vattnet får porerna på kroppen att öppna sig och då kliade det ju bara ännu mer när man stod där och försökte gnugga bort allt från huden. Men det lärde man sig sen, att först ta en svalkande dusch och skölja av sig alla rester från isoleringen innan man sedan ökade temperaturen och tvålade in sig. Ett isoleringstips fick ni där, helt gratis!
Inne i fabriken så tillverkade de något vi kallade för rörskålar, det vill säga isolering som man klär in rör med som exempelvis värme- och vattenledningar. Dessa finns i flera olika storlekar eller rördimensioner, men de tillverkade även stora isoleringsmattor som man klär in exempelvis ventilationstrummor och andra större rör eller liknande. Vi arbetade inte så mycket med att isolera ventilationstrummor, enligt Jockes far Janne Banan så var det ett riktigt… Ja låt oss säga att han tyckte det var ett skitgöra. Men vi kunde använda oss av isoleringsmattor till exempelvis grövre rör som dagvattenledningar med mera, så dessa var vi lite nyfikna på att se när de tillverkades.
Om ni levt ut era liv ordentligt så har ni någon garanterat råkat ut för att någon gnuggat in denna gula isolering mot er hud och sedan kliar det som tusan!
Men så mycket av själva tillverkningen såg vi inte så mycket utav, det skedde innanför skyddade utrymmen där de arbetade med detta så vi kunde bara kika in lite utifrån. Men vi såg när de färdiga produkterna skickas ut på rullbanden där de kapades till i rätt storlekar och sedan paketerades, och de som arbetade med detta var riktigt skickliga på det de gjorde och de fick allt att se väldigt enkelt ut. Men jag misstänker att det är stressigt som tusan för en som är ovan, så vi tittade imponerat på hur effektivt alla arbetade.
I slutet av rundturen kom vi till deras kvalitetskontroll eller vad man kan kalla det för, där testade de produkterna de tillverkat. Detta gjorde de genom att placera bitar av den tillverkade isoleringen i en stor glaskub som påminde lite om ett akvarium, sedan ökade de temperaturen och tände eld på isoleringen. Syftet är ju att själva isoleringen skall skydda mot brand till viss mån, och det var väl det de kontrollerade så att isoleringen inte brann upp direkt utan att den sakta brändes bort enligt de krav som gällde. Men det var intressant att se, och sedan fortsatte vi ut på en del av deras stora lager. Eller förlåt, ENORMA lager! Jag vet inte hur pass stort det var men jag såg inte slutet på lagerhyllorna där inne, och de hade även en extern lagerbyggnad bredvid fabriken som vi inte ens tittade in i utan bara passerade förbi utanför. Vi var alla förbluffade och imponerade av fabrikens storlek och hur mycket de producerade där, tyvärr minns jag inte hur stora volymer som tillverkades varje dag men det var i alla fall imponerande mycket.
När vi kom tillbaka till hotellet senare samma dag så fräschade vi alla upp oss lite, för på kvällen skulle vi nämligen ut och åka båt! Vi hade bokat bord på färjan mellan Helsingborg-Helsingör, dessa två städer ligger på varsin sida om Öresund men att åka färjan över dit tar bara 20 minuter ungefär. Så det gällde att få in maten kvickt och sedan snabbt kasta i sig den innan vi var framme, haha! Nej då, man fick sitta på båten hur länge man ville och den tuffade på där mellan hamnarna fram och tillbaka medan vi åt vår goda middag. Det bjöds på en stor buffet där det var mestadels fisk och skaldjur som serverades, vilket man kunde förstå med tanke på var vi befann oss i Sverige.
Men det var väldigt gott och vi åt oss riktigt mätta allihop, och Jocke slog säkert något sorts rekord där på båten när det gällde att trycka i sig störst mängd mat. Han är glad i maten, Jocke. Och vi åt ju ofta lunch ute tillsammans när vi jobbade, då hade vi ett underförstått mål som gick ut på att de skulle gå back på vårt besök. Så vi åt så mycket vi orkade för att gå ”plus” mot vad vi betalade, skillnaden var väl den att jag oftast mådde lite illa efteråt medan han nöjt klappade sig på magen. Men nu hade vi ju längre tid på oss att äta så jag tror att alla i sällskapet fick i sig så pass mycket mat att vi kan ha gått ”plus” allihopa, jag hoppas på det i alla fall! Och eftersom vi satt ner större delen av kvällen så snurrade det till ganska rejält i huvudet sen när vi väl reste oss upp för att kliva av båten. Nu hade vi några öl och drinkar innanför västen så att säga, det hann slanka ner ett gäng medan vi satt där vid bordet och pratade i några timmar. När vi sedan klev i hamn i Helsingborg igen så valde farbröderna i sällskapet att runda av kvällen och återvände tillbaka till hotellet.
Vackra Helsingborg
Jocke och jag var ju unga och fulla av energi så vi hängde kvar i hamnen ett tag till, där hittade vi ett hotell där det var bra drag i hotellbaren så vi fastnade där resten av kvällen. Man kände sig som en utböling på något vis, vet inte om det berodde på att vi var från Stockholm eller om det kanske var större sällskap på plats där alla redan kände varandra. Men det är ändå trevligt att komma ut när man besöker städer utanför vår huvudstad, tempot är lugnt och ingen känns så stressad på samma sätt som vi är vana vid hemma. Denna utekväll var riktigt trevligt men vid midnatt tackade vi för oss och gick tillbaka till hotellet igen, nu skulle det bli skönt att landa i hotellsängen och sova ordentligt. Jag insåg att jag tycker väldigt mycket om Helsingborg som stad, den är otroligt vacker och härlig. I alla fall på sommaren! Så dit vill jag återvända igen, men i skrivande stund har jag fortfarande inte lyckats ta mig tillbaka dit. Men en dag, så kommer jag tillbaka det lovar jag!
UPPLEVELSENS JERKER måste jag ge till Jocke som var så oskyldigt nykär i sin tjej att han tyvärr var sämsta tänkbara ”wingman” på krogen när vi var ute på kvällen. Han satt ju bara och skrev till tjejen hela tiden, vilket jag kan förstå för hon var säkert hundra gånger mer intressant än mig i det läget. Men jag kände mig lite ensam ändå…
pappatarzan.com 