Idag vill jag börja med att förklara mitt senaste inlägg här!
De personer jag lyfte fram här i bloggen som mina närmaste vänner, är såklart inte mina ENDA vänner. Ni där ute som rynkar lite på näsan och undrar: Men jag då? Ni är fortfarande underbara och jag är glada över att ha er i mitt liv. Även om jag inte har lika god kontakt med er där ute längre så ska ni veta att jag tänker på er. Så jag ville inte trampa någons tår här, ni är inte bortglömda!!
Och Jocke, om jag visste att du läser denna blogg så hade du kanske fått vara med på listan.

Det var nästan värt att ge utmärkelsen ”Dagens Jerker” till mig själv där. Men bara nästan…

Ikväll smäller det i Malmö!! Svenska fotbollslandslaget ska spela fotboll, en träningsmatch inför kommande VM-kval om någon missat det. Makedonien står för motståndet och får jag tippa ett slutresultat så säger jag 2-0, segern till Zlatan & co alltså.

Jag vill prata lite fotboll! Mm, för att det är ju något jag gillar. Att uppleva fotboll live här i Sverige är häftigt, men att få uppleva fotboll live utomlands är fasen magiskt! Jag kommer aldrig glömma när vi reste till Milano med mitt förra jobb, Isolmann, och såg Milanoderbyt mellan Inter-Milan. Atmosfären kring hela matchen började redan utanför när vi klev ur den livsfarliga taxibilen. Då kunde man höra hur respektive klack redan sjöng så det dånade inne på arenan San Siro, eller Giuseppe Meazza borde jag ju säga som är inbiten Intersupporter. Det var så mycket folk på plats och snudd på omöjligt att hitta vår entré in till arenan. Tiden började rinna iväg och jag minns hur vi sprang in sista biten för att inte missa tifot. Och när vi kom ut på läktaren… Wow! Jag rös i hela kroppen! Jag kände mig nästan lika häpen som Russel Crowe i filmen Gladiator när de springer in på Colosseum. Man blev tagen av hur stort allt var, hur mycket folk det var och vilken ljudnivå det var på publiken. Oj oj, vi hann fram i tid. Sedan tog det oss ”bara” en halvlek att hitta våra sittplatser. Hur slutade matchen? Förlust för Inter med 0-1 och jag fick aldrig jubla. Men jag snappade upp en hel del italienska svordomar från övriga publiken!

Jag har alltid gillat sport, både som utövare och åskådare. Vilket i min släkt ses som ytterst märkligt eftersom där inte finns någon sportkultur alls. Min far, Mats, har bland annat sagt: ”Vad är det för fel på dig, har du blivit tappad i marken som barn eller?” Hahaha! Ingen aning, det vet han nog bäst själv om jag blev tappad eller ej. Allt som i inte förs fram med hjälp av en motor på minst 300hk räknas ej som riktig sport, ungefär så. Men fotboll och hockey älskar jag att titta på!
Allt började väl samtidigt som skolstarten har jag för mig, när jag valde att hålla på Djurgårdens IF utan att egentligen veta varför. Det växte nog fram i skolklassen bland alla sportintresserade. Men detta beslut frambringade plötsligt fram åsikter i min annars totalt ointresserade släkt som avskyr sport. ”Jasså, håller du på Djurgårn nu? Va fan då för? Hammarby ska du ju heja på, du bor ju söder om stan! Och Leksand i hockey, för det är folkets lag!” Jaha, men varför sa ingen något om det då? Plötsligt hade flera åsikter om vilket lag man ska hålla på. Nej, detta gjorde bara mitt beslut starkare. Alltid Djurgården, oavsett!
Men sedan finns det andra lag i andra ligor och länder att heja lite extra på. Vi har som jag tidigare nämnde Inter i Italien, Liverpool i England, Barcelona i Spanien och Bayern München i Tyskland. Dessa lag spelar ju i bra mycket bättre ligor än vår egen Allsvenska, vilket ökar underhållningsvärdet avsevärt mycket. Sedan har vi ju NHL och världens bästa New York Rangers! Det är en stor dröm jag har att få resa till NY och kolla en match där.

Familjen då, jo nu verkar det lite bättre med barnen! Freja är fullt duglig att återgå till förskolan i morgon. Theo är helt feberfri och behöver bara komma igång med att äta ordentligt igen. Så det är väl egentligen bara Nova som fortfarande sover hela dagarna och är sjukling. Man blir så glad när de kommer ur den där mattheten och piggnar till. När man börjar känna igen de busiga små blickarna och skratten hörs mellan deras rossliga hostande. Älskade små barn!!

Freja skrämde upp sin far idag. Efter att jag badat henne ville hon se på lite barnprogram. Efter ett tag pekar hon mot TV:n och ropar högt:
– Pappan! Kolla snokjåkan på teven!!
Prylbög (ursäkta uttrycket) som man är så fick detta mig att tända till direkt och släppa allt jag höll på med.
Nä nu jäklar, tänkte jag. Hon har väl inte… Hon har väl fan inte kladdat snor på vår fina TV?
– Däj pappan, titta snokjåkan! Sa hon och pekade.
Det var barnprogrammet Saltkråkan hon menade, det visades på barnkanalen. Hahaha! Gulliga Freja, hon förtjänade en stor kram. Sedan skrattade jag åt hur jag reagerade, så onödigt av mig.

I morgon återgår jag till arbetet igen, var ju en vecka sedan jag var där nu. Ska bli skönt att komma in i rutinerna igen, och stärka upp hushållskassan lite. Jag väntar med spänning på att någon vill annonsera här på bloggen, det kommer göra mig till miljonär! Men då måste jag kanske skriva mer om hur jag är ute och shoppar kläder i olika butiker, vart jag dricker alla mina koppar kaffe under dagen och vart jag äter den där godaste lunchen ever på någon uteservering m.m… Nej, inte min grej tyvärr!

Heja Sverige ikväll! Sköt om er och ha d biff!

DAGENS JERKER går idag till TV4! Det blir ju en del tid framför dumburken när man vabbar och då lägger jag märke till saker som jag stör mig på. Jag tycker att även om man är en kanal finansierad av reklam så får man fasen se till att programmen inte behöver lida på grund av detta. Man kan tydligen abrubt bryta sändningen för att sedan bomba oss tittare med tv-reklam. Producenterna får släppa kaffekoppen och mobiltelefonen, hålla koll på programtiden och se till att sändningarna flyter på ordentligt. Nu var jag ju helt inne i det gripande reportaget om smörgåstårtorna de visade, då får man inte bara plötsligt avsluta för att gå vidare med den livsviktiga reklamen. Nä, TV4 ni får fasen bli proffsigare!!