Hoppas att ni alla njuter lika mycket av det härliga vädret vi haft sista tiden, för det har jag onekligen gjort. Att sitta ute i solen med en kopp kaffe och se våra glada hundar jaga varandra lekfullt på tomten, det är fin kvalitetstid på helgen måste jag säga.
I normala fall brukar jag inte vara så uppspelt över att sommaren närmar sig, men det känns skönt att lägga denna mörka och kalla vinter bakom sig. Ett sommartecken är att fotbollssäsongen nu dragit igång, och det är kul även om jag inte tittar på lika många matcher längre. Men jag fortsätter såklart att följa laget i mitt hjärta ändå, härliga Djurgården!
I samband med den första hemmamatchen i Allsvenskan så skulle sportchefen Bo ”Super-Bosse” Andersson tackas av, han lämnar nu sin roll och fick ta emot både spelares och publikens kärlek inne på 3 Arena.
Publiken bjöd på magiskt tifo!
Som djurgårdare har Bosse en särskild plats i våra hjärtan, först som spelare när han var en giftig anfallare när jag började gå med Jocke på matcherna när de spelade på Stockholms Stadion under 90-talet. Efter sin karriär har han i sin roll som sportchef värvat spelare förtjänstfullt som kunnat säljas vidare för stora summor, och även värvat hem gamla landslagsspelare och andra ikoniska spelare inom fotbollen. Han verkar ha varit en uppskattad ledare och jag tycker alltid han varit intressant och rolig att lyssna på i intervjuer, mycket för att han är väldigt skön och rapp i käften. Så det kommer kännas tomt nu när han slutar, men jag hoppas vi får se honom i andra sammanhang. Stort tack för alla minnen Bosse!
Bästa sportchefen!
Jag har en annan sak jag behöver ventilera här, som jag länge funderat på om jag borde ta upp eller ej. Det är inget konstigt, men jag känner att jag bara måste dela med mig mer av mina upplevelser kring det fantastiska bandet ”Falling In Reverse” som tog hem två av platserna på årets Top-5 lista. Jag kan inte sluta förundras och beundra dem, där sångaren Ronnie Radke bara fortsätter att imponera på mig på ett sätt jag inte varit med om tidigare. Om ni missade dem på årets lista så finns en länk till den här nedan, det är absolut värt en läsning och snabb lyssning:
Varför har jag fastnat för detta band så mycket som jag gjort då? Det ska jag försöka reda ut här nu, och kanske lyckas jag dra med mig flera av er ner i detta ”kaninhål” av deras musikupplevelser. För det är verkligen så det är, deras musikvideos är otroliga upplevelser och jag blir bara mer förtjust ju mer jag tittar och lyssnar på deras musik. Som jag skrev på årets Top-5 lista så verkar sångaren i bandet hämta mycket av sin inspiration från hans egen kamp mot diverse demoner, som exempelvis depression och andra motgångar han gått igenom. Men sättet hans texter och framförallt hans känsla att framföra sin sång i deras låtar är extremt imponerande, och han är så galet talangfull. När jag fått frågan om vilken typ av musik detta är så går det inte riktigt att svara på, och därför har bandet blivit lite utav ett fenomen på exempelvis Youtube. Där många kanaler försöker sig på att reagera och förklara deras musik, men där alla har sina egna tolkningar så har de i alla fall en sak gemensamt… ALLA är imponerade!
Ronnie Radke kan som bekant inte bara sjunga jäkligt bra, utan han verkar klara av det mesta. Han kan rappa som en gud, vråla eller growla som ett monster, ta höga toner och även sätta en country twist på sin sång. Ingen låt är den andra lik, nästan i alla fall. Bandet har funnits sedan 2008 och då lät de inte så märkvärdiga i mina öron, utan påminde om många andra liknande rockband på den tiden. Men nu de sista 6-7 åren har det hänt något som tagit bandet till en helt ny nivå, och som gjort dem till ett band alla pratar om utom kanske just här i Sverige. För här är de tyvärr inte så kända och jag har nog inte hört en endaste av deras låtar spelas på radio. Utan jag upptäckte dem av en slump när jag för kanske fem år sedan hade snöat in mig rejält på bandet ”Slipknot” och började lyssna mer på deras musik. Och detta ledde mig till en musikvideo där sångaren Corey Taylor var med och sjöng på en av ”Falling In Reverse” låtar vid namn ”Drugs”. Det är den sista låten i en trilogi där Ronnie sjunger om sitt förflutna och hur allt påverkat honom, så man får följa en blond Ronnie och en mörkhårig Ronnie som kämpar mot varandras olika livsöden. VARNING! Jag vill förvarna känsliga tittare för denna video då den är väldigt brutal mot slutet.
Detta är en av de snyggaste musikvideos jag sett! Sättet de får in neonljusen ihop med den skakiga bilden från kamerorna fångar mig verkligen. Låten tycker jag är helt fantastisk och jag älskar hur den mixar lite synthmusik från 80-talet med både tyngre rockslingor och en klick rap. Texten är mörk och känslosam, vilket de ofta är men melodierna är så jäkla bra! Hur kan vi inte fått ta del av denna på någonnav radiostationerna här i Sverige? Är det för att det är så svårt att placera deras musik i ett fack eller en viss genre kanske…
Jaghar sedan jag hörde denna sprungit på några andra av deras låtar genom åren när jag utforskat musik på YouTube. Men jag har aldrig suttit och verkligen lyssnat på dem förrän förra året när jag såg att de gjort en cover på låten ”Last Resort”. Och då såg jag att personerna på flera av de kanaler jag följer där verkade så otroligt berörda av denna tolkning, så det var då jag satte på mig min stora hörlurar och verkligen lyssnade på deras musik för första gången. Om ni undrar vad jag tyckte om låten så finns en utförlig beskrivning om detta på Top-5 listan jag länkade till här ovan i inlägget.
Men nu var jag fast, hur tusan kunde jag missa att de var SÅHÄR BRA? Nästa låt jag vill dela med mig utav är deras kanske absolut största hit ”Popular Monster”, och tillsammans med låten ”Watch The World Burn” så var detta det som vann över mig som ett stort fan. Försök ta in stämningen som byggs upp redan från start här nu och lyssna på texten, för detta är djupt och lämnar ingen oberörd.
Det är något med hur Ronnie förmedlar sitt budskap i texten, han har mig genast i sitt grepp här och speciellt i verserna där han bara vill känna sig okej och må bra. Men då terapeuter och läkare bara säger att det är en fas han måste gå igenom, det blir väldigt personligt och många kan nog relatera till det han vill förmedla. Denna låt ska tydligen handla om alla de lögner som spreds om honom som gjorde honom till ett monster som alla älskade att hata. Fruktansvärt såklart, och slutet av låten beskriver han själv som att om man tvingar in en ensam varg i ett hörn så får man möta det monster den kan vara. Jag älskar verkligen den metaforen och just den mer intensiva delen i slutet av musikvideon, sen så är ju refrängen galet bra och sätter sig på hjärnan direkt…
En låt som blivit populär nu sista tiden är ”God Is a Weapon” där skräckrockaren Marilyn Manson är med och sjunger. Detta är en av deras lugnare låtar men budskapet smäller högt!
Det råder nästan en obehaglig stämning genom låten, men jag gillar verkligen denna. Och när Marilyn Manson sjunger får man lite kalla kårar samtidigt som jag njuter av det sköna tempot, en märklig mix minst sagt men väldigt bra. Sen tycker jag att det är intressant att se vilka stora världsartister som vill samarbeta med bandet, och de nämns inte heller alltid i titeln till låtarna utan dyker upp högst oväntat. Först var det Corey Taylor i ”Drugs”, och han fick ta emot en massa hat för att han enbart ska ha gjort detta samarbete för pengarna. Men han svarade då att han alltid tar lika mycket betalt för alla samarbeten han gör, vilket inte är något alls för att han älskar att bidra och skapa bra musik. Respekt! Sen var det rockikonen Marilyn Manson som gjorde låten ”God Is a Weapon” ihop med bandet, och jag vet inte om jag sett honom samarbeta med någon annan artist eller band tidigare. Så det var också coolt! Men sen har vi exempelvis Tech9 och Alex Terrible som helt smög under radarn och bara dyker upp i låten ”Ronald”. Jag har nämnt den låten tidigare och att det kan vara den mest intensiva låt jag hört, och musikvideon är helt jäkla galen! Deras musikvideos verkar hänga ihop och man känner igen Ronnie Radke som den antihjälte han vill porträttera sig som i låtarna. Och i denna låt gäller det att spänna fast säkerhetsbältet redan från första början för här går det undan redan efter två sekunder, så försök hålla ut och lyssna på alla de olika segmenten i denna fantastiska låt.
Haha! Jag har aldrig hört något liknande, och även om den är alldeles hysterisk inledningsvis så uppskattar jag denna enormt mycket. Speciellt när den där roboten fångar honom och klättrar uppför husfasaden på skyskrapan, intensiteten i musiken ihop med hur han growlar är ren magi. Min kära dotter Nova sade att trummorna måste ha gått sönder i smulor efter att ha lyssnat på den sekvensen i låten. Men sen skiftar låten helt när Tech9 tar på sig rollen som en gud eller liknande, tempot går ner en aning innan han skickar Ronnie vidare rakt ner i helvetet. Där djävulen väntar i form av Alex Terrible som är sångare i bandet ”Slaughter To Prevail”, och sedan gör de upp med varandra i någon sorts growlande rapduell. Helt sjuk video men samtidigt bland det coolaste jag sett på många år.
Efter att bandet släppte sången ”Watch The World Burn” så blev det en av de snabbaste växande fenomenen på YouTube. På bara några dagar nådde den miljontals visningar och musikvideon är otroligt häftig, så jag förstår att den gjorde succé. Men då fick den även kommentarer som att bandet aldrig kommer att kunna toppa denna musikvideo. Då svarade Ronnie i stil med ”hold my beer” och släppte låten ”Ronald” (vilket är hans riktiga förnamn men som han avskyr att bli kallad), och den var verkligen snäppet bättre enligt mitt tycke.
De har släppt mer musik och fortsätter att göra så förhoppningsvis, och jag blir väldigt uppspelt så fort jag hittar något nytt med dem. Om ni gillat det jag delat här så kan jag tipsa om monsterhiten ”Zombiefied”, den lugnare låten ”Coming Home” eller varför inte få lite skön countrykänsla genom att lyssna på ”All My Women”. Haha! Som sagt, det går knappt att placera bandet i ett specifikt fack. De är verkligen en alldeles egen genre…
Ronnie Radke – Falling In Reverse
Stort tack för att ni läser och hoppas vi blivit fler fans där ute nu som vill se ”Falling In Reverse” live någon gång. De ska tydligen vara helt fantastiska att se, ha d biff!
DAGENS JERKER går till Henke för han fyller väl år snart om jag inte minns fel… Grattis!
Hej, jag är Jimmy Hanell. Och välkommen till ett nytt avsnitt av, Jimmy Hanell presenterar Smalltalk – The Bonus Episode!
Jag lyckades gräva fram ”Intervjufrågor till ditt barn” som jag hade sparat, och detta verkar vara frågor enligt olika mallar som cirkulerade på sociala medier för många år sedan. Det blir många intressanta och roliga svar från barnen, så här får ni ta del utav frågorna och även barnens svar.
Först ut är några frågor som jag ställde till barnen under året 2020, mitt under den fruktansvärda corona pandemin.
Freja, 9 år
1. Vad skulle du köpa om du fick köpa vad du ville? En kryssning!
2. Vad säger alltid pappa till dig? Gonatt…
3. Vad ska du jobba med när du blir stor? Jag ska bli kock, Nova också för vi ska ha restaurang.
4. Vart kommer bebisar från? Magen.
5. Hur gammal är man då man är vuxen? 18
6. Om du va en superhjälte, vilken kraft skulle du ha då? Jag skulle vilja kunna flyga.
7. Vad vill du helst äta? Fiskpaket!
8. Varför ska man vara snäll mot varandra? Om jag inte är snäll mot andra då kommer ju inte dom vara snälla mot mig.
9. Vad är du rädd för? Magsjuka
10. Vad är viktigt? Det som är roligt, som att gå i skolan.
11. Är det nåt du vill fråga mig? Kan vi åka på lekland när corona är över?
12. Vad betyder kärlek? Att man älskar nån, jag har inte nån koll på det här direkt.
13. Om du vann en miljon kronor, vad skulle du köpa då? En massa saker, och ha ett party utan anledning.
14. Hur lång tid tar det att komma till Amerika? En och halv dag.
15. Vad är Sveriges huvudstad? Stockholm!
16. Om du kunde ändra en regel hemma, vad skulle det vara då? Har vi regler? I så fall att man får ha med sig mobilen när man är på toaletten.
17. Vad skulle du göra för att rädda planeten? Vad som helst, förutom att kräkas.
18. Hur mycket kostar det att köpa ett hus? Nämen, kostar det nåt på 1000 eller 3000 nånting? Typ 7149! Eller nåt med en miljon…
Tack Freja för dina svar, nu går vi vidare med…
Theo, 7 år
1. Vad skulle du köpa om du fick köpa vad du ville? En massa LEGO.
2. Vad säger alltid pappa till dig? Att du har saknat oss.
3. Vad ska du jobba med när du blir stor? Vet inte
4. Vart kommer bebisar från? Livmodern.
5. Hur gammal är man då man är vuxen? Över 18 år.
6. Om du va en superhjälte, vilken kraft skulle du ha då? Att teleporteras.
7. Vad vill du helst äta? Massor av godis. Även fast det inte är nyttigt, men det är GOTT!
8. Varför ska man vara snäll mot varandra? För att andra ska vara snäll mot mig, den gyllene regeln.
9. Vad är du rädd för? Jag är lite rädd för att en tarantella (fågelspindel) ska komma. Eller stora kramormar, för dom kan vara så hårdhänta.
10. Vad är viktigt? Min familj.
11. Är det nåt du vill fråga mig? Nej… Eller jo, om du vet om skolorna kommer att stängas? (Corona pandemin).
12. Vad betyder kärlek? Att man älskar en.
13. Om du vann en miljon kronor, vad skulle du köpa då? En massa LEGO och godis!
14. Hur lång tid tar det att komma till Amerika? Det vet inte jag, för jag har ju aldrig varit i Amerika. Är det nära Sverige? En och en halv dag kanske.
15. Vad är Sveriges huvudstad? Stockholm.
16. Om du kunde ändra en regel hemma, vad skulle det vara då? Att man fick äta godis när man ville.
17. Vad skulle du göra för att rädda planeten? Jag måste först veta vad som ska hända med planeten… Städa upp? Eller ha sönder alla motorsågar, och ringa polisen.
18. Hur mycket kostar det att köpa ett hus? Några tusen.
Och sist men inte minst så har nu turen kommit till Nova, men det började inte så bra eftersom hon var mitt uppe i ett spel på sin platta när jag skulle ställa frågorna till henne…
– Du kan väl pausa ditt spel Nova om du vill svara på frågorna. Inledde jag. – Naej… Svarade hon flyktigt. – Ok, vi kan försöka ändå. Sade jag och förberedde mig på att anteckna hennes svar. – Bajskorv… Muttrade hon när spelet tog slut.
Nova, 7 år
1. Vad skulle du köpa om du fick köpa vad du ville? Godis.
2. Vad säger alltid pappa till dig? Jag älskar dig.
3. Vad ska du jobba med när du blir stor? Polis… Nej! Polis OCH restaurang MED Freja.
4. Vart kommer bebisar från? Magen.
5. Hur gammal är man då man är vuxen? Vänta… Det är inte 18 tror jag… Kanske 14.
6. Om du va en superhjälte, vilken kraft skulle du ha då? Osynlig.
7. Vad vill du helst äta? Hamburgare.
8. Varför ska man vara snäll mot varandra? För att om man inte är snäll mot varandra och bara är dum, då kommer man såhär att vara ovänner för alltid. Jäklar…
9. Vad är du rädd för? Skräckhistorier.
10. Vad är viktigt? Att man mår bra.
11. Är det nåt du vill fråga mig? Okej, vad gillar du mest för favoritmat?
12. Vad betyder kärlek? Det kan betyda olika grejar. Att man gillar nån, att man såhär är ihop. Att man är en familj.
13. Om du vann en miljon kronor, vad skulle du köpa då? Hm… Olika grejer… Jag skulle ha köpt godis, sen skulle jag ha delat med mig till dom fattiga som inte har några pengar.
14. Hur lång tid tar det att komma till Amerika? Fyra timmar.
15. Vad är Sveriges huvudstad? USA? Norge? Jag vet inte.
16. Om du kunde ändra en regel hemma, vad skulle det vara då? Ingenting, jag tycker att vi har bra regler här.
17. Vad skulle du göra för att rädda planeten? Det beror på… Om det är strid så skulle jag ha gjort så att dom har blivit sams.
18. Hur mycket kostar det att köpa ett hus? 5.000.000
Haha! Stort tack för alla fina svar. Sedan så hittade jag faktiskt en ÄNNU äldre intervjuv som jag gjorde med alla barnen men vid olika tillfällen. Först var det Freja som svarade på frågorna år 2016.
Freja, 5 år
1. Vad brukar pappa alltid säga till dig? Byt inte kläder hela tiden (skratt).
2. Vad gör pappa lycklig? Att vi sjunger för dig.
3. Vad gör pappa ledsen? Vet inte.
4. Hur får pappa dig att skratta? När du gör grimarser, eller när du berättar roliga saker från när vi var små.
5. Hur var pappa som barn? Vet inte.
6. Hur gammal är pappa? 36 eller? (Tackar men jag är faktiskt 37 år i skrivande stund).
7. Hur lång är pappa? 100 meter.
8. Vad är pappa favoritsysselsättning? Laga mat… och spela på datorn, det hittade jag på!
9. Vad är pappa jättebra på? Att trösta mig och Nova och Theo.
10. Vad är pappa inte så bra på? Vet inte. Du är bra på allt.
11. Vad jobbar pappa med? Tvålar och shampoo. Och smörjor. Och oljor.
12. Vad är pappas favoritmat? Ris och curry.
13. Varför är du stolt över din pappa? Vet inte. Kommer inte på nåt, förrän kvart över tio på morgonen.
14. Om pappa var en seriefigur så vem skulle hon vara? Stålmannen, som har så stora kallingar.
15. Vad gör du och pappa tillsammans? Vet inte.
16. Vad är likt mellan dig och pappa? Glada.
17. Vad är olika mellan er? Olika färg på ögonen.
18. Hur vet du att pappa älskar dig? För att jag är ditt barn.
19. Vad är pappas favoritställe dit han gillar att gå/åka till? Biltvätten, men då är jag rädd.
Sedan hade jag lyckan att få ställa samma frågor till twinsen, dock lite senare år 2018.
Nova & Theo, 6 år
1. Vad brukar pappa alltid säga till dig? N – Kom och ät. T – Godnatt jag älskar dig.
2. Vad gör pappa lycklig? N – Mysa. T – Äta winegums.
3. Vad gör pappa ledsen? N – När man inte lyssnar. T – När vi inte slutar bråka.
4. Hur får pappa dig att skratta? N – När du busar. T – Säger roliga grejer.
5. Hur var pappa som barn? N – Har du varit barn? T – Busig.
6. Hur gammal är pappa? T – 40år! Är det sant? (Nästan, 39 år). N – 40.
7. Hur lång är pappa? N – 40cm. T – 1m 50cm.
8. Vad är pappa favoritsysselsättning? N – Gosa! T – Bli kliad på ryggen.
9. Vad är pappa jättebra på? N – Du är bra på att laga mat. T – Du är asabra på fotboll.
10. Vad är pappa inte så bra på? N – Vet inte. T – Att tappa glas och saker.
11. Vad jobbar pappa med? N – Gör tvål… nej smörja! T – Du är chef och kollar så allt blir bra.
12. Vad är pappas favoritmat? N – Pizza. T – Hamburgare.
13. Varför är du stolt över din pappa? N – Jag är stolt över dig för du är så snäll. T – Jag är stolt för att du är så bra på fotboll.
14. Om pappa var en seriefigur så vem skulle han vara? N – Hulken för att han är stark. T – Batman för att han är så smidig.
15. Vad gör du och pappa tillsammans? N – Myser. T – Gosar.
16. Vad är likt mellan dig och pappa? N – Att vi gillar många olika maträtter. T – Vi har blåa ögon.
17. Vad är olika mellan er? N – Kroppen. T – Att du tittar på film när vi ligger och sover.
18. Hur vet du att pappa älskar dig? N – För vi är dina barn. T – Du säger att du älskar oss varje kväll.
19. Vad är pappas favoritställe dit han gillar att gå/åka till? T – Finlandsbåten. N – Olika länder.
Tack underbara barn för dessa minnen! Där tog det slut och jag är väldigt glad över att jag sparade dessa intervjuer med barnen. Om ni har små barn hemma så kan ni kopiera frågorna och spara ner deras svar, det är väldigt kul att gå igenom allt tillsammans nu när de blivit större. I samband med att jag hittade dessa så sprang jag även på en kort konersation mellan Nova och mig som jag sparat. Jag hade då precis gått in i badrummet och vi kan kalla detta för en ”Konversation genom en dörr”…
– Pappa jag vet att du precis gick in på toan. Men när du kommer ut sen så kan väl du leta fram lite pengar till mig. Sade Nova utanför dörren.
– Va? Frågade jag förvånat.
– Ja jag ”gedde” dig bara ett tips. Hej då! Ropade hon sedan sprang hon vidare med sina plaskande små barfota fötter.
Nova ville gärna ha lite extra pengar helt enkelt. Tack för att ni läser, ha d biff!
DAGENS JERKER går till Donald Trump. Förklaring behövs ej…
Idag tänkte jag passande nog inleda mitt inlägg med att önska er alla en GLAD PÅSK!
Jag vill sticka ut lite och vara lite internationell så att fler nås av min påskhälsning, därav den italienska rubriken och en bild på engelska. Nu är mitt italienska ordförråd väldigt begränsat och resterande ord består mest av svordomar och käcka hälsningsfraser. Så vi kan lämna den biten nu, haha!
Förra helgen var det dags att ställa om klockan till sommartid igen, och det är frustrerande att behöva göra detta på alla klockor här hemma. Det är ju vid dessa tillfällen man inser att vi har onödigt många klockor överallt och man kunde ju önska att åtminstone de dugitala klockorna ställde om sig själva som mobiltelefonerna gör automatiskt. Men det gick lika smidigt och bra precis som vanligt…
Haha, ja vissa klockor är besynnerligt svåra att justera men jag behöll lugnet och blev inte riktigt så upptörd som bilden visar här ovan. Det har upplevts som att vi närmar oss sommaren nu i alla fall med både ljusare dagar och varmare temperaturer utomhus. Som vi har längtat! Det har varit en kall och långdragen vinter med ovanligt många mörka vintermånader, så nu tänkte jag ta tillvara på det härliga vädret och piffa till bilarna lite och göra dom sommarfina genom att sätta på sommardäcken. Sen tvätta av och dammsuga dem invändigt, samt byta ut gummimattorna mot de trevligare tygmattorna som andas sommar. Så när jag vaknade imorse började jag direkt planera för detta, men när jag skulle ut och rasta hundarna blev jag inte så peppad på detta längre…
Va fan! SNÖ? Nej jag går och lägger mig igen känner jag…
Förra helgen krockade jag i min planering och hade dubbelbokat mig för ovanlighetens skull. Vi skulle fira min syster och bror som fyller år, samt träffa ett gäng vi ska resa med i sommar. Det var klantigt av mig och denna gång fick jag ställa in firandet av mina syskon, de fyllde inte jämt som tur var och jag får fira dem en annan dag istället. Istället åkte Linda och jag för att plocka upp svärmor, och hon höll sig ganska lugn och sansad sen hela bilresan till norra sidan av vår stad. Haha! Jag retas bara lite med henne nu, men vi bor ju relativt nära varandra och passade på att samåka hem till Madde som bjöd på god mat och dryck. Dit kom även resten av gänget som ska resa med oss på det vi kallar för ”Norrlandsturnén” i sommar.
Det var trevligt att träffa alla som ska iväg på denna ”road trip” och de tre hundutställningar som vi planerat i snart ett års tid. Ett av resmålen är en midnattsutställning i Gällivare, vilket blir en häftig upplevelse om det är myggfritt. Sedan är det en utställning på andra sidan gränsen i Finland, men dit åker enbart några i sällskapet med bil över dagen medan vi andra väntar på en camping i Piteå där en sista utställning avslutar hela turnén. Så det är hundutställningar som står i fokus, men det är ovanligt att man reser till dessa så långt norr upp i vårt land när vi bor i Stockholm. Nu hade vi turen att dessa utställningar sker med bara några dagars mellanrum och inte alltför långa avstånd till varandra (med norrländska mått så att säga).
Linda och jag har länge pratat om att skaffa en husbil eller husvagn på sikt, eftersom vi då kan bo billigare när vi är ute på utställningar runtom i landet. Men sen så gillar vi båda Sverige väldigt mycket, det finns många vackra platser att besöka i vårt avlånga land och nu blir denna resa i sommar ett litet test på hur det kan bli. Och vi unnar oss nästan aldrig några längre resor utomlands så då skulle detta kunna bli något vi gör tillsammans för att njuta och få lite kvalitetstid ihop. Men en husbil kostar betydligt mer än en husvagn, så det sistnämnda ser ut att bli det troligaste alternativet i så fall. Att vi börjar med en billig husvagn för att komma in i campinglivet på ett bra sätt. Men nu pratar vi långsiktigt, för vi har ett badrum att renovera klart först här hemma sen kanske vi kan börja drömma om detta. Nu ser vi dock fram emot sommaren och att få åka runt på campingar i norra Sverige med gott sällskap. Stort tack till Madde för inbjudan och även till Gunilla som sammanställt alla stopp på resan så vi vet hur vi ska åka sen, detta ska bli kul!
Ja nu har nog de flesta av er fullt upp med att fira påsk så vi avslutar här nu tycker jag, tack för att ni läser. Glad påsk och ha d biff!
DAGENS JERKER går till snöovädret som sabbade min planering, och Henke kan också få utmärkelsen. Det var ju ett tag sedan han fick den sist och jag vill inte att han ska känna sig bortglömd…
Det var en gång, för länge sedan en kille som i tonåren sökte jobb på den fina ICA butiken i Brandbergen. Killen var såklart jag, och butiken var ingen mindre än ICA Brandbergen a.k.a. ”Firemountain”…
Som jag nämnt här tidigare på bloggen så var detta mitt första riktiga jobb, tidigare hade jag delat ut reklam och designat infoblad till min mormor och morfars BRF där de satt i styrelsen. Nu gick jag gick mitt andra år på gymnasiet och ville börja jobba på kvällar och helger. Min kära far körde taxi på den tiden och hans åkare bodde granne med Marre, den ena av de två bröderna som var handlare för denna butik. Så när vi en dag var och handlade så sprang de på varandra och då frågade farsan om Marre hade något jobb åt en sådan som mig. Han hänvisade till en Annelie som skötte rekryteringarna i butiken, så jag ringde henne senare och blev kallad till en intervju. Någon vecka senare fick jag börja jobba mitt första arbetspass och jag var väldigt nervös, men samtidigt peppad på att få börja jobba!
Eftersom jag handlat som kund i butiken under flera år så hittade jag bra i butikens hyllor, och kunde hjälpa kunderna så fort de frågade efter någon vara. De hade anställt ytterligare en kille samtidigt som mig, hans namn var Johan och han var supertrevlig. Vi hjälpte varandra massor i början för att komma in i det hela, men ganska snabbt upptäckte jag att Johan snubblade lite på orden när han blev stressad eller nervös. Inte att han stammade utan detta var något annat, han fick bara svårt att starta sina meningar och gapade som att han var på väg att kräkas eller liknande. Detta gjorde mig inget alls utan jag var bara lite förbryllad till en början, jag minns ett tillfälle då detta hände när vi var ute för att hämta in fler kundvagnar till butiken. Då stod vi nere i parkeringsgaraget där vi skulle slussa upp några vagnar i taget via den lilla hissen, och jag föreslog att Johan kunde skicka upp vagnarna så tog jag emot dem utanför butiken. När han skulle svara log han stort och sedan började han nästan hulka fram sitt svar.
– D…..et kör vi på! Sade han och såg överlycklig ut där bakom den långa raden av kundvagnar.
Johan var världens snällaste person, och vi blev riktigt bra vänner även på fritiden. Det kändes bra för oss båda att ha varandra där i början innan vi blev varma i kläderna. Till vår hjälp hade vi några andra killar som redan jobbade extra där i butiken, då fick vi turas om att jobba med dem på kvällarna tills vi klarade oss själva. Jag fick oftast jobba tillsammans med Thomas, han var ett år äldre än mig och lika gammal som Johan. Det visade sig sedan att Thomas äldre syster kände min mor, de jobbade ihop på den tiden så detta förde oss såklart närmare varandra och vi lärde snabbt känna varandra bättre. Men det fanns en annan kille där i butiken som jag inte träffade förrän någon vecka senare, en person som sedan skulle bli en riktigt god och nära vän i många MÅNGA år framöver… Erik!
Första gången jag träffade honom så var jag ute och hämtade kundvagnar på parkeringsdäcket. När jag kom körande in med en hel rad vagnar ser jag honom komma skuttande ut från kassalinjen och började springa mot mig. Hans hår påminde om en sorts pagé som var populär på den tiden, men frissyren var nu så pass långhårig att hans huvud liknade en champinjon när han kom studsande mot mig med sitt hårsvall.
– Hej, Erik! Sade han med ett stort leende och räckte fram sin hand när han presenterade sig.
Jag presenterade mig och började skratta direkt, vad var detta för en rolig filur tänkte jag för mig själv. Det visade sig att Erik var en ganska galen kille med lika god fantasi som jag själv och vi fann snabbt varandra och började umgås mycket på fritiden, även Thomas och Johan var med och ytterligare en kille vid namn Pelle. Den sistnämnda var lika gammal som mig och vi gick på samma gymnasium, så vi kände igen varandra. Vi fem killar hade otroligt kul ihop, ju mer vi lärde känna varandra desto roligare hade vi och ett år senare hade nu Erik och Thomas börjat jobba heltid i butiken. Det innebar att två nya killar behövde anställas som kunde jobba på kvällar och helger. Det var då de två pojkarna från Tyresö kom in i våra liv och som fortfarande är två av mina närmaste vänner… Mogge och Tommy!
Först dök Mogge upp i butiken, han sprudlade av energi och hade precis hämtat ut sina arbetskläder när jag träffade honom för första gången. Då kom han ut från omklädningsrummet iförd samma blå skjorta och byxor som oss andra, men slipsen hade han inte riktigt fått ordning på när han knöt den så den var väldigt kort och slutade mitt på magen. Jag började skratta när jag såg honom, han var slank som en dartpil och rakad eller väldigt korthårig på huvudet. Vi presenterade oss för varandra sedan började vi vårt arbetspass. Nu var jag ju van att arbeta som ensam extrakille på kvällarna, så att lära upp en ny och kompetent person som Mogge gick hur enkelt som helst. Han bodde ju som sagt i Tyresö och hade nog bättre koll på ICA butiken där, som för övrigt hade samma ägare. Så till en början verkade han lite förvirrad men alltid lika glad och energisk när han hjälpte butikens kunder.
Någon dag senare fick jag träffa Tommy, som ju kände Mogge väl sedan tidigare eftersom de var gamla skolkamrater. Han var också väldigt glad men aningen mer högljudd än oss andra, så man kunde höra honom flera hyllor bort när han pratade med kunderna. Han var otroligt serviceinriktad och hade ibland långa samtal med butikens kunder, men de verkade uppskatta detta.
Tommy kunde på den tiden kännetecknas av sitt långa hår, eftersom han är ett fan av hårdrocksmusik. Det var inte jättelångt men nästan ner till axlarna när det var som längst, och fotot på honom i sin sköna frisyr när han satt i kassan med ett stort leende var det bästa på oss medarbetare på tavlan med foton på alla anställda. Nu började en kärngrupp skapas med framförallt Erik, Mogge och Tommy. De två sistnämnda har jag fortfarande god kontakt med idag, men numera har Erik fallit bort lite även om man träffar honom ibland. Vi har tyvärr tappat kontakten mer nu sista åren, men på den här tiden var han en person vi ofta samlades kring eftersom han hade egen lägenhet i Brandbergen.
Det var även en hel del unga tjejer som jobbade extra i butiken, de satt oftast i kassan men hjälpte ibland till att packa upp varor med oss grabbar. De var många fler än oss killar men de flesta var jämnåriga med oss så vi umgicks en del med dem också på fritiden, och att det skulle uppstå romanser mellan några av oss var ofrånkomligt. Och jag är nog en av de få personer som inte blev tillsammans med någon av tjejerna på den tiden, för även om jag var utåtriktad och trevlig så var jag tyvärr ganska blyg. Men det uppstod långvariga relationer mellan exempelvis Tommy och Malin, Mogge och Jenny, Thomas och Linda, senare även Erik och Johanna. Men utöver de tjejerna så hade vi även Nina, Åsa, Michelle, Sofii, Cissi, Sophia, Christine, Tessan, Maria, Ullis och många fler. Några av dem blev en del av vårt umgänge och de var alla riktigt roliga tjejer som vi hade väldigt kul ihop med på den tiden. Vissa av dem har vi kontakt med än idag, men då kanske mest via sociala medier för vi umgås inte längre. Alla har ju fullt upp med sina egna familjer så det är inte så konstigt, sen säger man såklart hej om man springer på varandra efter alla år vi jobbade ihop.
Det fanns ju fler härliga personer i butiken, och det slog mig att även här fanns det flera som blev par med varandra. Vår butikschef Nicke var en skön kille med ungdomligt sinne, han var tillsammans med Sussie som arbetade i det vi kallade för ”tobaksdisken”. Det var butikens spelhörna vid ingången som även sålde snus och cigaretter, där hade hon även sällskap av tjejerna Emmelin (M-L som hon även kallades för), Lisan och senare även Jeanette. Dessa tjejer var även goda vänner med en annan väldigt glad Sussie som alltid skrattade och verkade vara på ett strålande humör, hon ansvarade för frukt och grönt i butiken. Sedan hade vi tjejerna Annica och Erika i delikatessdisken, och just delikatessdisken var otroligt populär! Det kom kunder långt utanför Haninge enbart för att få handla där och köpa godsakerna som erbjöds. Det jobbade två fantastiska kvinnor i köket som ordnade med all catering som erbjöds i butiken, de heter Anna-Lena och Mia. De lagade även galet god mat som man kunde köpa till lunch eller middag, och jag minns speciellt en kycklinggryta med dragon som var otroligt smarrig. De var alltid glada och verkade ha en skön harmoni i sitt kök, så det var alltid kul att springa in där och fråga vad det blev för mat. Vi hade även en trevlig farbror som var ostmästare, jag har för mig att hans namn är Reidar och han var tydligen en av Sveriges kunnigaste personer på ostar. I butikens avdelning för kött och chark arbetade Håkan och Matte, två medelålders herrar som var väldigt olika. Håkan var en glad Hammarbysupporter med lockigt hår som skojade och hittade på hyss hela tiden, medan Matte jobbade i det tysta och ofta återfanns i personalens rökrum. Han hade även ett hett temperament och ska enligt rykten ha kastat en hel lax i väggen när han blivit förbannad vid ett tillfälle. Haha, vilken syn det måste ha varit!
Jag fick oftast jobba stängningspass i veckorna med Mange, en otroligt skön kille som var väldigt pedagogisk och trevlig mot oss yngre anställda. Han var kanske fem år äldre än mig och tog väl hand om oss extraarbetare, han flyttade tyvärr från Stockholm med sin tjej (som också jobbade i butiken men minns ej hennes namn) något år efter att jag börjat jobba. Så då fick jag istället lära känna två rutinerade kvinnor i butiken som hamnade på samma kvällspass som mig, det var Birgitta och Carina. De jobbade oftast dagtid men hade väl typ ett stängningspass var varje vecka, så det var bara då vi träffades egentligen. Tills den dagen jag tog studenten och började jobba heltid i denna roliga butik innan det var dags att genomföra min värnplikt. Men när jag började jobba mer så lärde jag känna betydligt fler och mycket bättre dessutom, eftersom de flesta arbetade dagtid så missade jag många av dem tidigare. Erik ansvarade numera för frys- och mejeridisken, och i den sistnämnda kunde man höra när man passerade förbi hur Tommy hjälpte Erik att packa upp varorna på insidan.
– Åh Tompa K! Du är så jäääkla bra Tompa K! Sjöng Tommy där inne för att peppa sig själv.
Haha! Det var väldigt kul att jobba i mejerikylen, för även om det var kallt så spelade Erik ofta musik som fick oss att dansa loss där inne så vi hade aldrig tråkigt. Bäst var det när Erik, Mogge, Tommy och jag jobbade tillsammans för då hade vi otroligt roligt ihop. Thomas blev senare ansvarig för kolonialavdelningen tillsammans med Johannes som jag även tror var vice butikschef eller liknande. Han var nog över 190 cm lång men var enligt sig själv ”normal lång”, vilket fick mina 184 cm att känna mig kort. Men Johannes var en otroligt bra person att jobba med, han var tydlig och kunde ge både beröm och kritik som utvecklade mig på ett bra sätt. Detta har jag på senare år uppskattat väldigt mycket då jag fått erfara att flera ledare oftast är negativa i sin feedback och sällan ger beröm. Kanske beror det på att jag varit en usel arbetare? Haha, nej det tror jag faktiskt inte men det är tydligen lättare att kritisera än att ge positiv feedback. Så hans ledarstil har jag värderat högt och själv använt mig av i mina chefspositioner genom åren, vilket enligt mig enbart varit produktivt och skapade bättre relationer till mina medarbetare. Johannes blev senare tillsammans med Annica, som var dotter till en av bröderna som ägde butiken. Vi blev goda vänner och hade god kontakt i många år efter att vi alla slutat arbeta i butiken. De separerade senare och då flyttade Johannes till Göteborg en period där han utbildade sig till bartender, men Annica och jag åkte dit och hälsade på en helg vilket även resulterade i en av mina absolut värsta fyllor någonsin. Men det kan vi prata om en annan gång…
Thomas och Linda var ett par som höll ihop länge, de kanske är tillsammans än idag? Jag har ingen kontakt med dem längre men vi umgicks mycket när vi jobbade tillsammans, även Pelle och Johan hängde kvar i vårt umgänge. De var väl mer som mig och var singlar utan förhållanden på den tiden, och de jobbade också heltid i butiken ett tag efter gymnasiet. Detta innebar att ny extrapersonal behövde anställas, och då kom Mattias och Anton! De två kände varandra sedan tidigare och var två riktigt sköna killar, Mattias delade lägenhet med Erik under en period, och de var riktigt sjuka i huvudet på den tiden. Jag har nog nämnt det tidigare hur vi samlades hos dem för att titta på TV-programmet ”Jackass” och sedan prövade att utföra några av de stunts de gjorde i programmet. Bland annat slogs vi mot varandra i vardagsrummet iförda hockeyskydd, otroligt omoget men det var skitkul! Erik gillade ju att laga god mat så vi satt en gång och gräddade tonvis med våfflor i vardagsrummet tills det blev helt rökfyllt. Vi hade även vår första herrmiddag hemma hos dem och då minns jag att Anton blev otroligt obekväm av Tommys påstående att alla svarta killar har enorma penisar.
– Grabbar lägg av, den är inte ens stor. Svarade Anton generat.
– Men då kan du ju vara med i min klubb för små penisar! Jublade Tommy.
Vi andra skrattade högt och det dracks mycket alkohol den kvällen. Lite senare på kvällen kom flera av grabbarnas respektive dit och gjorde oss sällskap. Detta var innan Erik och Johanna blivit ett par men hon kom dit med vår kollega Ullis som var en av hennes bästa vänner på den tiden. Sedan kom även Linda (Thomas), Malin (Tommy) och Jenny (Mogge). Mattias och jag ville denna kväll busa lite med Erik, så vi ställde larmet på hans väckarklocka i sovrummet så att den skulle ringa varje halvtimme under natten. Vi smulade även sönder en jäkla massa chips i hans säng som måste ha rivit skönt när han lade sig senare på natten. Helt ofarligt men ändå kul, tyckte vi!
Det skulle ta ytterligare något år innan Erik blev tillsammans med Johanna, och innan dess träffade han en tjej som kom till butiken varje vecka för att packa upp lösviktsgodis (tror jag att det var). De var väldigt flirtiga men samtidigt avvaktande mot varandra till en början, men sedan skulle de i alla fall träffas och nästa dag kom Erik fram till mig.
– Hon är mormon, en mormontjej. Sade han tyst.
– Jaha, vad betyder det då? Frågade jag.
Han började förklara att denna religion hade strikta regler och att man exempelvis inte fick vara intima innan äktenskapet. Nu vet inte jag om det stämmer men det var så han hade uppfattat det hela, och nu var han jättekluven över om han själv skulle behöva konvertera och bli mormon eller ej. Jag tror inte att Erik var troende kristen men detta verkade gäcka honom en hel del, och jag hittade honom senare när han packade upp frysvaror. Då sjöng han på en låt av R.E.M…
– That’s me in the corner, losing my religion… Sjöng Erik.
Haha! Han övervägde nästan att bli mormon där för en stund, och även om det plågade honom lite så tyckte jag att detta var skitkul. Han blev aldrig tillsammans med den tjejen och vi kunde skratta åt detta senare, och sedan blev han alltså ihop med Johanna tillslut. De har varit gifta i många år nu och håller fortfarande ihop, vilket är imponerande och glädjande såklart.
Det fanns såklart fler rutinerade personer som jobbade i butiken. Det var exempelvis Anki som ansvarade för brödavdelningen första åren jag jobbade där, sedan bytte hon avdelning och en annan tjej vid namn Anna-Lena tog över. Hon hade asiatiskt påbrå och pratade med en norrländsk dialekt, det var även hon som myntade uttrycket ”läppjuck” vilket betyder Läppsyl eller cerat till läpparna. Något jag aldrig hade hört förut och lämnade mig helt mållös första gången jag hörde detta. Sedan hade vi Gun-Marie som ansvarade för butikens blommor och växter, hon skapade även fina fruktkorgar och ritade reklamskyltarna inne i butiken. Hon är dessutom mor till Peter (Lillen) som är god vän till mina föräldrar, så tyvärr kunde butikens skvaller från firmafesterna och liknande nå mina föräldrar via henne och Peter. Haha! Ingen större fara egentligen, men vissa saker hade jag nog helst önskat att de inte fått reda på såklart. I kassalinjen jobbade även några riktiga veteraner, de som alltid skulle sitta i exakt samma kassa varje dag och ansåg sig bestämma lite över just sin kassa. En av dem var Gunnel som insisterade på att nästan banka på kassans tangenter när hon slog in varorna, men hon gick senare i pension. Sedan hade vi Ederlida (hon kallades för Eva, men eftersom det fanns ytterligare en Eva som var ansvarig för kassalinjen så blev hon kallad Eva G), hon hade spansk påbrå och bröt lite på spanska när hon pratade. Och många av mina kollegor tyckte det var väldigt roligt när hon kallade på min hjälp i butikens högtalarsystem…
– Djimmi, kan du kåma till kassa 1 taaack. Ropade hon ut.
Det lät lite kul så jag förstår att andra roades av detta, de var heller inte sena att kalla mig för just Djimmi vid flera tillfällen. Johannes avskydde dock att hon ropade på hjälp hela tiden, så det blev alltid kul när hon bad honom komma dit av olika anledningar. De hade ganska rejäla ordväxlingar där jag tror att han ville att hon skulle försöka lösa flera av sina problem själv. Det handlade ofta om att gå tillbaka med diverse varor som kunder lämnat i kassan, något hon ju kunde göra själv så fort köerna försvann.
Det roligaste stunderna från min tid på ICA Brandbergen var de årliga firmafesterna tillsammans med systerbutiken ICA Tyresö. En gång hade vi maskerad, en annan gång hade vi 70-tals tema och klädde ut oss. Då gjorde jag det förbjudna, jag målade ett så kallat ”black face” med brun kamouflagefärg som jag sparat från värnplikten och klädde ut mig till en svart man med stor afrofrisyr. Inget jag skulle göra idag, såklart, men då var det en succé och ingen verkade heller ha tagit illa upp vad jag vet. Vi skulle samlas i personalrummet innan vi åkte med gemensam buss till stället vi hyrt, och jag minns att jag satt där i min färgglada skjorta och bruna tajta brallor med utsvängda byxben. När övriga kollegor kom in i personalrummet såg de på mig med blandade känslor, de flesta tyckte det var en fantastisk utstyrsel medan några blev rädda och inte såg vem som dolde sig bakom den bruna ansiktsfärgen och svarta peruken. Men när jag avslöjade mig möttes jag bara av hjärtliga skratt, det får väl ändå anses vara en bra utklädnad om inte ens kollegorna kände igen mig. Det roligaste med dessa firmafester var att man dels fick se en helt ny sida hos många kollegor där de bjöd på sig själva och släppte loss en hel del. Men även att man fick lära känna personalen från butiken i Tyresö, där fanns många härliga personer som var riktigt roliga.
En annan gång var vi på Årsta slott, då hade de hyrt in stand-up komikern och trollkarlen John Houdi som underhöll oss alla. Men i den sista delen av showen behövde han hjälp av två frivilliga uppe på scenen, då insåg jag väldigt snabbt min otroligt dåliga placering precis framför honom. Jag hann inte fly utan blev naturligtvis den han först plockade upp, och till en början var det inte så farligt att stå där inför så många människor. Han körde ett sedeltrick där han med min hjälp trollade bort en femhundring som jag skrivit mitt namn på, som han sedan plockade fram igen till allas förvåning. Han var riktigt duktig och brukade uppträda på TV vid den tidpunkten. Men sedan när jag trodde att allt var klart plockade han även upp Jeanette på scenen, sedan satte han på oss varsin mask med en konstig mun som han kontrollerade och körde ett buktalarnummer av den mer vuxna varianten. Han förvrängde sin röst och framställde Jeanette som en jätteblåst bimbo, som inte förstod någonting utan bara fnittrade åt allt som hände. Mig framställde han som en riktig ”läderbög” med mörk röst, som gillade hängslen av skinn och gick igång på plånböcker i läder. Alla skrattade och vi på scenen kunde heller inte hålla oss för garv, tårarna rann och han bjöd oss alla på ett fantastiskt nummer den kvällen. Efteråt bad han om ursäkt om han skämt ut oss men det bjöd vi på, man får inte vara så himla pryd och kvällen blev ju en succé!
John Houdi
I det dagliga arbetet kunde det förstås också hända en hel del oväntade saker. Varje vecka brukade det exempelvis komma en grupp människor från ett boende med sina handledare, de hade en kärra med sig som de samlade ihop sina varor i innan de gick till kassan och betalade. Men en dag hade de en ny person med sig som satt i rullstol, och utan att vara läkare skulle jag gissa att han led av någon sorts CP-skada. När hela gruppen kommer fram till fruktavdelningen där Johannes står och packar upp äpplen bredvid dem, börjar denna kille plötsligt att vråla väldigt högt av någon anledning. Jag satt på marken och packade upp varor på en hylla precis bredvid och tittade såklart fram för att se vad som pågick. Handledaren försökte lugna killen och få honom att sluta skrika, men istället triggades några av de andra i sällskapet till att börja skrika de också. Och jag menar inget illa med detta, men det lät ungefär som när man hör schimpanser skrika på varandra på TV. Jag blev lite ställd och visste inte riktigt vad jag skulle göra, samtidigt ser jag hur Johannes kramar hårt i sina äpplen och kämpar emot med all sin kraft från att brista ut i skratt. Han blev helt lila i ansiktet och då brast det för mig, jag dök ner bakom hyllar och kunde inte låta bli att skratta. Man menar ju inget illa med att skratta, det är mer att man inte vet hur man ska hantera den ovana situationen som får en att börja skratta. Handledarna löste det hela i alla fall och de fortsatte att handla klart, då samlades Johannes och jag på lagret och undrade vad tusan det var som hände egentligen.
En annan gång kom en stamkund in i butiken, han kom också från ett boende i närheten men handlade ofta själv och klarade av det mesta väldigt bra. Han var dock väldigt pratglad och kunde ta timmar på sig att handla sina saker i butiken, eftersom han var tvungen att prata med alla oss som arbetade där. Men en dag skedde det sorgliga att han åkte fast för snatteri, det var dock en märklig upplevelse och jag tror att han inte var vid alla sina sinnens fulla bruk. Det var en sommardag minns jag och han var klädd i shorts och tröja, men även stora vinterskor som kallas för ”moon boots” samt att han hade en midjeväska runt magen. I denna midjeväska hade han försökt trycka ner och gömma en 2.2 kg stor hushållsost, vilket inte gick oss obemärkt förbi eftersom de ostarna är ungefär lika stora som en vattenmelon. Så det var med sorg i hjärtat jag nåddes av denna tråkiga nyhet, sedan såg jag tyvärr inte honom igen. Han var alltid så pratglad och trevlig när han kom till oss, så han var saknad sen även fast han stal osten den där gången.
Varje jul så pyntade vi i butiken för att skapa god julstämning till alla besökande kunder. Detta gjorde vi oftast på kvällen vid stängning i slutet av november, och när sista kunden gått ut vred vi på julmusik på högsta volym. Sedan drack vi julöl och åt godsaker medan vi dekorerade med tomtar, julstjärnor och annat som gjorde det hemtrevligt. Vi hade även en jultomte som låg i en liten säng, och när man kom nära sängen började tomten sjunga en jullåt väldigt högt. Denna stod placerad vid frysdiskarna och efter några dagar när Erik kommit för nära tomten när han packade upp frysvaror, så var han måttligt trött på denna tomte och såg helt förfärad och traumatiserad ut varje gång den började spela. Jag tyckte dock att det var jättekul och råkade såklart gå nära tomten väldigt ofta för att den skulle sjunga om Erik var i närheten. Sedan spelades förstås samma julskiva i butiken om och om igen, det var den klassiska ”Absolute Christmas” som till en början var skitbra men som man blev ganska less på efter ett tag. Jag kan inte höra låtar från den skivan än idag utan att tänka på arbetsdagarna där i butiken, men numera är det mer ljuva minnen och inte lika jobbigt. Butiken blev i alla fall alltid fin inför varje jul och gjorde det extra kul att jobba där just då!
Jag jobbade i denna butik från det att jag var 17 år fram tills jag var 21 år gammal. Det slutade tyvärr inte på bästa sätt då jag så gärna ville gå ICA-skolans butiksledarutbildning, och först blev lovad att få göra detta men sedan skickade de Thomas på utbildningen istället. De förklarade att de hellre ville att jag skulle bli köttmästare, och lät mig istället gå som köttmästarlärling och blev upplärd av Håkan i butiken. Eftersom de bestämmer hade jag inte mycket att välja på men blev väldigt besviken, och samtidigt som jag var köttmästarlärling så blev jag antagen att göra utlandstjänst inom Försvarsmakten. Detta var något jag verkligen ville göra och nu såg det som en sista chans att få åka innan jag ville satsa på en civil karriär och även familjelivet. Så jag sade upp mig och åkte till Kosovo, sedan dess har jag inte arbetat i butik.
Jag saknar dock dessa år väldigt mycket och hade så himla roligt, men samtidigt var det nog mycket tack vare alla de underbara människor som jag var omgiven av då och som än finns kvar i mitt liv idag. Så jag är tacksam för denna tid och alla jag lärde känna, men även hur jag utvecklades som person och den arbetsmotivation som jag byggde upp under dessa år. Det har präglat flera av oss som jobbade tillsammans då, och många gånger har vi skojat om hur roligt det vore att jobba tillsammans i butik igen. Men det kommer sannolikt inte att ske, även om idén kittlar oss lite.
Jag missade att nämna en sak här innan vi rundar av, vi var ju några avdelningsansvariga som åkte iväg på teambuilding tillsammans till Nynäshamn. Men det har jag redan ägnat ett helt inlägg åt tidigare, vill ni läsa om den roliga upplevelsen så klickar ni på länken här nedan. Nu tänkte jag nämligen avsluta och runda av detta minne, stort tack för att ni tog er tid att läsa. Ha d biff!
MINNETS JERKER går till Barilla-mannen, hans namn var egentligen Stefan och jobbade kort tid på butikens kolonialavdelning. Jag gillade honom och vi hängde en del efter jobbet, bland annat gick vi på någon studentfest tillsammans som hans flickvän ordnat. Men utmärkelsen får han tack vare att när han med trucken skulle lyfta ner en halvpall med Barilla spaghetti från en hög hylla och lyckades välta denna. Ingen skadades men det flög spaghetti ÖVERALLT och tog honom lååång tid att städa upp. Johannes hade väldigt kul åt detta och gav honom därefter smeknamnet Barilla-mannen, vilket han nog förtjänade med tanke på det som inträffade. Haha!
pappatarzan.com 