Att ha två husdjur kan bli lite mycket när man redan har små barn. I alla fall om det handlar om en kanin och ett lejon. Och speciellt om de bara är fantasidjur…

Frejas fantasi är underbar och jag har ingen aning om var hon får allt ifrån. Vi har två djur här hemma som hon pratar om rätt ofta. Det första är den snälla kaninen, och det andra är det betydligt läskigare… Lejonet!
Kaninen fick jag bekanta mig med för någon månad sedan när vi var ute på tomten och lekte. Vi hade nyligen köpt och monterat en gungställning, och det var när jag gungade henne där som hon började prata om en kanin.
– Pappa pappa! Kaninen! Ropade hon.
– Va! Vart då? Frågade jag och började se mig omkring. Trodde kanske att hon såg en hare eller något liknande.
– Däj! Den vill gunga med oss, sa hon.
– Haha! Ja okej. Det går bra, sa jag och förstod nu att hon bara låtsades.
Denna kaninen är snäll och tycker tydligen om att gunga. Precis som hon själv.
– Kaninen är stor, sa hon.
– Jaha, är den det? Lika stor som bilen? Eller som huset? Frågade jag.
– Nej den är stor. Den får stå upp på gungan när pappan gör fart, berättade hon.
Jag kunde inte hålla mig för skratt. En kanin, en stor kanin som får stå upp och gunga. Härliga unge!
Sedan har vi ju lejonet. Detta lejon tror jag är något hon snappat upp på förskolan. Hon berättade att den finns där, men även hemma i huset. Den finns utanför fönstret och kan hoppa upp på taket. Hon är lite rädd för lejonet och kan ibland när man är mitt uppe i en lek få för sig att lejonet ska ta henne. Därför var det idag dags att göra en lejonfälla. Såhär såg den ut…

Det gick åt en rulle tejp och lite sönderrivet papper. Men detta ska tydligen fånga lejonet. Nu är det bara att vänta och se…

Idag fick vi besök! Jocke som jag inte träffat på länge tittade förbi oss. Och tätt efter honom kom min syster Linda och hennes dotter Elvira. Det blev lite fika och sedan skulle Elvira och Freja bada i barnpoolen. Den fick saneras lite först och sedan bjöd jag på två djupa andetag så att den skulle få tillbaka sin hållning lite. Tänk att den ens vågar tänka tanken på att släppa sig lite och pysa ut luft. MIN LUFT! Som jag slet en hel kväll med att flåsa i fanskapet.

Jag tittade ut i skjulet idag och hoppades att myrorna inte kommit tillbaka. Det hade de inte. Tänk om de är borta nu, på riktigt! Jag gick sedan upp till the stubbe from hell för att se om det fanns några myror kvar där. Inga där heller. Nu ska man ju inte ropa hej innan man är över ån som det heter, men… JAAAAAAA!!! Hubba hubba hubba!!! Äntligen! De tycks ÄNTLIGEN vara borta!
Bara för det så rasar väl skjulet ihop nästa gång en talgoxe eller något annat litet djur landar på dess tak…

Ibland så är det så himla synd om mig. Detta brukar jag påtala för Jenny som kan vara den person med mest empati och medkänsla jag känner. Men hon har tröttnat på det. Detta är ju bara ett sätt för mig att få känna mig lite bekräftad och omtyckt. Så ett leende eller en kram vore trevligt! Men istället möts man av hängande mungipor som skulle få Walter att se glad ut. Detta leder ju i sin tur till att det blir ännu mer synd om mig och att jag påtalar detta bara mer och mer. Jenny kör en Walter igen och igen. Detta som egentligen bara är på skoj har nu blivit en ond cirkel, och nu är det nog faktiskt lite synd om mig…

Eftersom det varit full rulle här hemma hos oss idag, eller ja hela helgen faktiskt, så är det sovdags nu. Jag har precis nattat Theo och Nova. Eller Novadore som Freja tror att hon heter nu efter att vi förklarade att Theo egentligen heter Theodore. Men nu väntar jag bara på att Jenny ska lyckas natta Freja, sen blir det kvällsmat och mer Sons of Anarchy. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till min namne på jobbet. Jag fick i helgen höra av Henke att han glömde stänga ventilhandtaget på sin tank inför midsommar, och att det på grund av detta runnit ut ca 100l av hans blandning på golvet. Dingo! Hahaha! Skönt att det inte bara är jag som lyckas med sådana generande saker…