11:e september… Detta är för mig och många andra en vemodig dag. Inte just denna dag, utan mer dagens datum. Det förknippas med mycket sorg…

USCH nr.1

11:e september 2001. Alla minns ni väl vad som hände i New York denna dag, när al-Qaida attackerade tvillingskraporna World Trade Center. Det var första gången jag hörde talas om al-Qaida och deras ledare Usama bin Ladin. Jag minns allt väldigt väl än idag…
Vid denna tidpunkt befann jag mig på semester tillsammans med Jocke och hans dåvarande flickvän i Alanya i Turkiet. Vi satt på hotellrummet i väntan på att alla skulle göra sig klara för att gå ut och äta. Jag zappar runt bland kanalerna på vår TV och fastnar när jag ser bilderna från attacken. Till en början trodde jag inte det hände på riktigt, utan att det var en film eller något liknande. Kanalen var på arabiska så text och kommentarerna var obegripliga. Men sedan när vi gick ut och slog oss ner på en restaurang så förklarade servitören vad som hänt. Fy fan…
Hemresan med flyg bara någon dag efteråt vart genast lite obehaglig. Det kryllade av beväpnade vakter på flygplatsen i Alanya, och stämningen var mycket låg. Men vi kom hem oskadda, tack och lov.

USCH nr.2

11:e september 2003. Jag och min dåvarande chef Janne jobbar, med radion på i bakgrunden. Vi lyssnar på ett program där de pratar om Ground Zero, terrorattacken i New York. Plötsligt meddelas det att Sveriges dåvarande utrikesminister Anna Lindh mördats. Vad är det som händer frågade vi oss. Detta är och kommer alltid vara en tragisk bortgång…

USCH nr.3

Idag berättade min kollega Henke att det tydligen är kebabens dag. Tråkigt val av datum om ni frågar mig. Kebab som dessutom inte är speciellt gott! Bläääh…

Om vi lämnar allt elände för en kort stund så har jag andra nyheter. Det har varit sjukstuga här hemma, alla barnen råkade ut för förkylning och feber. Men nu är Freja frisk och kan återvända till förskolan.
Twinsen är fortfarande förkylda och lite snoriga. Nova har tappat rösten och väser mest. Medan Theo fortsätter som vanligt, dock ej med samma fart som tidigare. Hoppas de är helt återställda snart!

Ikväll var det föräldramöte på Lembits nya skola. Jenny burnade iväg, och där stod jag nu ensam med alla barnen. Fast inte helt ensam, Linda och morsan kom ut och hjälpte mig! Och Elvira såklart. Det gick jättebra. Så vi åt middag tillsammans och sedan var det sovdags för twinsen. När de somnat fikade vi samtidigt som Freja låtsades försöka ta blodprov på oss alla i soffan. Jag var frisk berättade hon sen, vilken tur!

Nu somnar jag nästan med mobilen i handen, hoppas jag hinner skriva klart. Ha det biff

DAGENS JERKER går idag till ”kebabens dag”. Ska det verkligen vara nödvändigt att fira? Det smakar ju bara starkt…