Månadsarkiv: oktober 2013

Halv åtta hos mig! Larvigt…

30 oktober, 2013UncategorizedPappatarzansblogg

Läskigt! Men samtidigt väldigt roligt!

Vetskapen om en ny läsare här på bloggen har nått mig. Ingen mindre än Harry på jobbet! En som redan är en favoritperson hos många av er som följt min blogg. Han fick nys om bloggen igår och lovade att läsa den. Härligt tänkte jag, alltid kul men nya läsare. Fast, detta är ju Harry. Hur skulle han reagera när han nu läser om sig själv…
När jag kom till jobbet idag så kikade jag nyfiket fram för att se om han stod där vid trappan och väntade på mig. Ingen Harry, kusten klar! Jag går med bestämda steg mot min arbetsplats, men då ser jag honom. Han lurade lite utom synhåll, finurliga Harry. Okej, låt höra nu då tänkte jag…
Men det var ingen fara, jag fick nog faktiskt någon form av beröm för mitt skrivande. Min stora fasa hade ju varit om han tagit illa vid om det som skrivits om honom. Tänk om han tvingade mig att stänga bloggen, oj oj. Men så var det ju inte, tvärtom! Han verkade mer intresserad av att fortsätta läsa. Underbart! Jag förklarade att det som skrivs är med glimten i ögat, och det förstod han mycket väl. Så då säger jag välkommen till bloggen Harry!

Jag har en idé! Den är briljant faktiskt! Såhär, jag och Sune på jobbet pratar om god mat varje dag på jobbet. Ingen jag känner pratar så passionerat om mat som Sune gör. Jocke är nog den som äter mest mat av alla jag känner, men det är inte riktigt samma sak. Men alla Sunes och mina dagliga diskussioner om mat borde ju leda till något stort.
– Sune, har du stort kök hemma? Frågade jag honom.
– Ja det har jag faktiskt. Sa Sune.
– Lysande! Vet du vad, vi borde spela in matlagningsprogram hemma hos dig. Du vet, som ”Pluras kök” eller vad det heter! Så bjuder vi in vänner och kändisar som får vara med. Förklarar jag med stor inlevelse.
– Haha, ja kanske det! Svarade Sune.
Men mitt uppe i allt brainstormande så slog det mig.
– Nej, Sune vet du vad. Vi borde göra som ”Halv åtta hos mig”! Fast vårt program ska heta ”Sju hos mig” och sändas precis innan det andra programmet. Då tittar alla på oss istället och ”Halv åtta hos mig” tappar tittare och får läggas ner. Förklarade jag.
Sune skrattar.
– Ja och vet du vad. Istället för han den där roliga gubben som kommenterar i programmet, Helge Skoog heter han va? Ja! Vi borde istället ha sportkommentatorn Lasse Granqvist! Då blir det fart i programmet! Berättar jag och förklarat för Sune hur bra det låter när Lasse kommenterar vårt matprogram.
– ”Man kan ta på spänningen i luften här inne. Detta kan bli mycket avgörande för framtida program i serien. Jimmy the great tar en stor klunk rödvin direkt ur bag-in-boxen. Sune öppnar kylskåpet och tar fram smöret, han närmar sig bestämt spisen och han skickar smöret rakt i stekpannan!!! Det är helt otroligt! Han gör det igen! Suuuuuune!”
Sune skrattar ännu mer och jag tror han gillar programidén! Måste fundera på hur jag ska gå vidare med detta nu bara. Kanske borde prata med Lasse Granqvist till att börja med…

Idag tänkte jag hälsa på min farmor på sjukhuset. Men typiskt nog så är verkar både Freja och Theo ha drabbats av något virus här hemma. Så då sprack mina planer, tänkte ju ta med mig Freja dit. Hon ville hälsa på Halloy sa hon igår. Min farmor åkte ju in akut med andningssvårigheter i helgen. Hörde av min far att de tömt 1.5 liter vatten ur vardera lunga på henne. Och som han sa då, att då är det ju inte konstigt att hon hade svårt att andas. Men hon mår bättre och får stanna kvar för observation några dagar till. Får försöka besöka henne en annan dag så att hon får lite sällskap.

Tror jag är klar här nu för idag, så ha en fortsatt trevlig dag alla där ute! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Sune. Jag saknade inlevelse och passion för vår programidé från hans sida. Vill att han ska stråla ut i tv-sofforna där hemma när vi sänder ”Sju hos mig”. Med Lasse Granqvist som kommentator så ser jag inte hur vi kan misslyckas. Om Sune bara engagerar sig lite mer så blir detta en succé!

Mitt Everest

27 oktober, 2013UncategorizedPappatarzansblogg

Slutet gott, allting gott. Åtminstone för denna vecka. Men det kan såklart alltid vara lite bättre, eller sämre. Beroende på sin filosofiska läggning…

Det finns lite tråkiga saker med veckan som gått…
Min farmor har i helgen åkt in akut till Södersjukhuset med andningssvårigheter. Vi väntar och hoppas på läkarnas svar om vad som hänt henne.
Vi kunde ej närvara när mina vänner Erik och Johanna döpte sin son Edwin. Känns otroligt tråkigt att inte ha kunnat vara med.
Denna vecka drogs även Jenny med bihåleinflammation. Stackars henne, inte mycket sömn då med tanke på de redan sömnlösa nätterna vi har just nu.
Sjukdomar som avlöser varandra här hemma. Det har pågått sedan början av september och tycks aldrig riktigt ta slut. Det blev några dagars vabbande för min del. Är rädd att jag återtagit titeln som VAB-kung på jobbet nu. Hoppas på fullt friska barn denna vecka som kommer. Känner hur min arbetskamrat Henke skuggar mig och han sniffar konstant på VAB-kungakronan så fort jag erövrat den.
Det mest positiva och roliga med veckan som gått hände igår! Vi gjorde hamburgare till middag. Med köttet vi fick när jag hjälpte till att slakta tjuren förra helgen! Kändes väldigt lyxigt och var otroligt gott. Jag var tvungen, hade inget val än att äta TVÅ av dessa fantastiska hamburgare! Kolla själva, mums!

Mitt humör har nått en djup dal utan dess like… Det har gått två månader och twinsen fortsätter sova dåligt om nätterna. Nova sover fortsatt oroligt även tillsammans med oss i vår säng, och Theo vaknar pigg mitt i natten. Vi får inte sova, enbart ett par futtiga timmar per natt och de är inte sammanhängande. Detta har nu gett effekter av dåligt tålamod, jag är mer känslig mot höga skrik och andra ”oljud”. Jag känner mig som en grinig gammal gubbe, fy fan. Jag skäms….

Tänk på allt jag skrivit tidigare när det gäller mitt personliga tjockisrekord. Jag nådde ett nytt lågvattenmärke idag, när jag låg på golvet i vardagsrummet och lekte med Nova och Theo. Efter en stund fann jag mig liggandes på rygg intill soffbordet. Detta tyckte uppenbarligen Theo var helt fantastiskt och började klättra upp på mig. Han kämpade på bra och tillslut stod han på min mage och höll sig i soffbordet. Han gungade och tjoade lika vilt som om jag hade lyckats bestiga Everest. Det var då jag insåg hans prestation, och hur stor min mage faktiskt är… Som ett jäkla berg! Och inte vilket berg som helst, utan ett av de största! Nu vart det plötsligt lite synd om mig…

Vi har köpt en pumpa till allhelgonahelgen! Den karvade jag sedan ur lite snabbt med en kniv och sedan var den bara att tända. Inte alltför illa med tanke på att det är första gången.

Sådär, nu har jag bara en sak kvar att skriva. Det är det här med att vika tvätt. En återkommande fasa i mitt annars så finurliga liv! Nu gäller det inte längre bara Jennys kläder, Frejas har även börjat bli kluriga att vika och lägga på rätt plats. Jag vet inte vad plaggen heter, men de ser ut som linnen eller t-shirts men är någon centimeter längre. Och då får de inte, absolut inte under några omständigheter läggas bland vanliga linnen och t-shirts.
– Den här ska inte ligga här! Det är en *piiiip* (vet ju ej vad de heter) och ska ligga i den här lådan. Har Jenny förklarat.
– Men den ser ju ut som en vanlig t-shirt? Titta på den här då, ska den ligga bland linnen eller *piiiip*? Frågar jag och håller upp ett plagg som i min värld är ett linne.
– Nej, den ska ligga bland *piiiip*. Men det där är dessutom Novas. Förklarar Jenny lite uppgivet.
Jag är värdelös på detta. Vi rensade ur kläder och sorterade för ett tag sedan, det var då detta utspelade sig första gången. Men jag ser inte skillnaden, om den är någon centimeter längre eller kortare. Jag lägger plaggen där jag tror de ska vara, fast underst i högen. Då tar det ett tag innan Jenny upptäcker något och gör ”fräset” på mig… Åh grymma värld!

Nu blir det inget mer! Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till pensionärer på återvinningscentralen. När jag och Freja var där för att slänga vår frys så var det kaos. Det är någon form av kösystem in dit, men några pensionärer kan inte vänta de minuter det tar att köa. De tränger sig före och kör in ändå, och har då ingenstans att parkera. Så då stannar vi tydligen mitt i smeten så att de som är klara och vill ut, de kommer inte ut. Tack och lov så upptäcktes detta av personalen som skickade ut dem att ställa sig i kön igen. Detta är en anledning till att jag inte vill åka till återvinningscentralerna längre, jag blir bara arg…

VAB & Superhjältar

25 oktober, 2013Uncategorizedkvällspromenad, Man of steelPappatarzansblogg

Hur gör djur? Det var en del av tv-programmet ”Söndagsöppet” när jag var en visionär i unga tonåren. Men varför inte göra ett liknande program, ”Hur gör barn”?

Tanken är lite kittlande, för om ni tycker djur kan överaska så är det ingenting mot viljestarka små barn!
Såhär gick det till hemma hos oss runt kl.06.00 igår. Alla barnen vakna, pigga och utvilade. Fulla av energi!
PANG! PANG! PANG! PANG! PANG! PANG! PANG! PANG! PANG! PANG!
– Nomany seeees! Nomany nooooos! Wi ar secret! Kan bi spåååust! Sjunger Freja högt på sin bästa engelska och hamrar hårt i golvet med sin plasthammare.
Hon sjunger Uncover av Zara Larsson, hennes favoritlåt. Och skapar takten med plasthammarens slag i parketten…
Samtidigt står Nova och gungar på Stevie Wonder maner i någon form av takt mot tv-bänken. Hon gör även sina Nova ljud…
– Aguij! Aguij! Aguij! Aguij! Låter hon upprepande och njuter av Frejas sång.
Theo står vid soffbordet, dock ej stilla eller tyst. Han guppar likt benböjsövningar och gör sina Theo ljud…
– Gouj! Gouj! Gouj! Gouj! Ropar han högt och följer passionerat Frejas hamrande…
Jenny förbereder barnens mat i köket, trött efter att ha kämpat halvsittandes med bihåleinflammation hela natten.
Jag, sitter i soffan utslagen och trött efter nattens spektakel med en kopp morgonkaffe i handen. Tittar frågande på de tre barnen och undrar vad tusan jag varit med om att sätta till världen egentligen. Vad har jag gjort…

Ja jag har vabbat några dagar denna vecka, igen. Orkar inte prata om det ens. Ni som hånar mig på jobbet nästa vecka, passa er! Jag är förmodligen en smittbärare nu, kanske slickar jag på era matlådor eller något!

Idag kom lönen! Tycker det vore en fin gest om alla skänkte en liten slant till familjen annorlunda här ute i skogen. En god gärning…

Freja har bett om halstabletter, hon tycker det kittlas i halsen. Så vi åkte och köpte en ask Läkerol. Men det åt hon ju som godis! Vi fick bromsa upp henne lite och tala om att det inte är bra för magen att äta för många tabletter. Men då blev hon arg. Det kittlas fortfarande i halsen sa hon så hon måste få äta fler tabletter! Jag kollade hennes hals för säkerhets skull, men är ganska säker på att hon säger så för då vet hon att hon får mer. Hon är inte dum i alla fall!

Freja ville även leka doktor idag. Hon har en liten väska med stetoskop och andra små saker. Så jag skulle vara patient och hon doktor. Hon skulle vara en liten doktor Magnus. Så heter läkaren som hjälpt henne med magproblemen när vi behövt hjälp. Magnus, men eftersom han är vuxen så skulle hon vara en liten doktor. Hon börjar med att lyssna på magen, min var tydligen lite spänd sa hon. Okej… Sedan var hon plötsligt en stor tjej och ville inte leka mer! Märkligt hur det svänger och vänder i den lilla damens värld. Man har fullt upp att hänga med!

Idag tog vi en kvällspromenad! Vi tänkte att det måste vara bra, då somnar barnen tills vi kommer hem och slipper kämpa med nattningen hemma. Låter lysande, då går vi!
Men vilken pärs det var att komma iväg… Alla tre barnen gick in i ett ”jag slutar inte grina förrän jag får mat” stadie. Så det skreks och protesterades när jag försökte klä på dem och sätta alla i vagnen. Jenny gjorde välling åt alla som de skulle få när vi gick. Men det hjälpte inte tyvärr.
Freja tog sin välling och la sig i sin vagn utan problem. Men Nova och Theo var desto kinkigare, fast efter att ha gått en bit så lugnade även de ner sig. Jag blir alldeles svettig av sådant här! Inte promenader utan vilt protesterande barn. Ingen lek!
Men väl hemma igen så sov i alla fall Theo. Nova gick att söva genom att gå lite hemma på tomten en stund. Freja ville inte sova riktigt än utan höll sig vaken en stund. Sedan slocknade hon i soffan. Då bäddade vi ner alla barn och sedan kunde vi äta middag. Jag var vrålhungrig efter den långa promenaden!
Till middagen såg vi på ”Man of Steel”, den senaste filmen om Stålmannen som han heter på svenska.

Vi är rätt lika, han och jag. Utstötta, inte fullt så uppskattade men ack så hjälpsamma och urstarka! Det var som att se en film baserad på mitt liv. Bortsett från att han har lite mer hår och var aningen mer vältränad. Och om man byter ut hans hemplanet Krypton mot Haninge. Det såg ut som en blandning av Brandbergen och Jordbro, speciellt när Krypton gick under… Jag kände även ett sug efter en snygg mantel! Han har ju en fladdrande röd, jag har inte bestämt mig för vilken färg som passar mig bäst ännu. Vet bara att jag kommer dra blickarna till mig med en mantel och folk kommer undra om ”Stålmannen, finns han på riktigt?”…

Det bor en superhjälte i oss alla, det gäller bara att komma i kontakt med den och ta ställning för världsfreden! Fast ni kan vänta tills jag haft mitt roliga, så det inte blir för många hjältar på en gång. Ni får inte komma här och ”steal my thunder”! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Coop Forum här på Värmdö. De har nog satt rekord i ombyggnationer. Nu var det dags igen, precis när jag lärt mig hitta efter att de vände på hela butiken senast. Skäms ni inte? Pinsamt…

Bus på jobbet

22 oktober, 2013UncategorizedBob Dylan, Bus, TrehjulingPappatarzansblogg

Ibland händer det kanske värsta tänkbara. Det man så innerligt hoppades få undvika…

Jag syftar, naturligtvis, på lottningen i VM-kvalets playoff i fotboll. Som jag skrev tidigare så kände jag att det egentligen inte spelar någon roll vilket land Sverige får möta. Bara det INTE blir Portugal. Så vilket land tror ni det blev?
Det var en pestens upplevelse när Portugals motståndare skulle utses i lottningen. Jag höll tummar och tår, det får inte stå Sverige på lotten! Det får inte stå Sverige på lotten! Det stod Sverige på lotten… Fan!
Nu väntas tuffast tänkbara motstånd, och de två matcherna ska spelas i november. Först i Portugal, sedan avgörs det här på Friends Arena i Solna. Hoppas på ett bra resultat i första matchen så att de får möjligheten att vinna här hemma. Det kommer bli så otroligt spännande! Heja Sverige!

Sverige mot Portugal. Zlatan mot Ronaldo…

I fredags så busade vi lite på jobbet! Jo då, det händer att man blixtrar till där ibland. Varje fredag så plockar och röjer vi undan så att städpersonalen lättare kan städa under helgen. Och när vi var klara, Billy och jag, så gick vi upp en våning till herrslussen där vi byter om. Men vid trappan, där stod en stege… Den står där varje fredag… Det är Harrys stege… Ni vet, han som är extremt ordningsam som jag skrivit om tidigare. Om vi skulle ta och busa lite med honom tänkte vi!
Så jag plockade fram ett stort stripeband, och stripade helt enkelt fast stegen i räcket på trappan. Nu sitter den fast tänkte jag! Det gjorde den…
På måndag morgon vid sextiden, när Harry kom till jobbet så börjar han med att ställa tillbaka sina saker. Bland annat denna stora stege. Och då hände det… När Harry jobbar, då går det fort. Väldigt fort! Han ligger nästan i kurvorna när han springer mellan sina arbetsstationer. Så när han i full fart ska rycka med sig stegen, som sitter fast, då rycker han så hårt att han slår i tummen i ett av trappstegen på sin stege…
När jag sedan glatt kommer förbi en timme senare så vill han prata med mig. Jag hade glömt bort mitt lilla bustrick vid det här laget.
– Hörru du, det var ett jäkligt fyndigt påhitt av dig. Sa Harry.
– Ja just det! Det hade jag ju helt glömt bort. Sa jag och fnissade lite.
– Dessvärre så skadade jag mig lite när jag slog i min hand i stegen. Tummen blev iskall, och gick ej att använda på ungefär 20 minuter. Förklarade han.
Nu blev jag lite orolig. Det var ju inte riktigt min mening.
– Aj då, ja då ber jag om ursäkt för det var ju inte min mening. Men, hur vet du föresten att det var jag som stripat fast stegen? Frågade jag och log.
– Vem skulle det annars vara? Det är ALLTID du, eller Johnny… Sa han och kunde inte riktigt hålla sin arga min längre.
– Så sant! Sa jag och sprang sedan snabbt därifrån.
Typiskt att han skulle göra sig illa. Inget allvarligt, men ändå. Han är ju så rolig att busa med, för han blir ju så arg. Han blir lite som Anton, Emil i Lönnebergas pappa ni vet. Eeeeemil! Haha! Jiiiiiiiimmy! Mwohaha! Tur att han börjar jobba en timme tidigare än mig, då hinner han lugna ner sig om han blir arg tills jag kommer. Nä, jag får hålla mig till enklare bus framöver. Tidigare har jag bland annat hängt upp hans glasögon i taket, klistrat fast hans penna i hans skrivplatta på väggen och satt vanlig tejp på glaset på hans glasögon så att han bara ser suddigt. Men det gäller att akta sig, för han kan bli riktigt arg. Som en Tyrannosaurus Rex…

Jag busade lite med Billy idag också när jag tänker efter! Shit, I’m on fire!
Vi har en iPod-docka på jobbet som jag fått av Jenny i julklapp för många år sedan. Den kopplar man ihop med sin iPod och fungerar då som en högtalare när man lyssnar på musik. Men den har lite problem att ladda upp sig med strömkabeln ibland och blir tyst emellanåt. Det utnyttjade jag idag…
För när Billy gick fram till vågen för att väga flaskor på skrivbordet bredvid denna dockstation, så tog jag fram fjärrkontrollen i smyg och stoppade musiken. Han tittade upp på dockstationen, då startade jag musiken igen. När han vände sig mot vågen igen, så stoppade jag musiken en gång till. Han tittade bekymrat på dockstationen och började klappa på den lite försiktigt som om den var glapp. Då startade jag musiken igen och han vände sig fundersamt mot vågen igen. Nu bläddrade jag istället fram en låt, Billy tittade direkt på dockstationen och kliade sig i huvudet. Vad pågår egentligen frågade han sig? Då bläddrade jag fram en låt till, och sedan en till. Billy förstod ingenting och såg helt galet bekymrad ut där han stod mitt framför denna dockstation. Nu höll jag mig så hårt för skratt att det nästan kom tårar i ögonen. Då såg han mig sittandes där med fjärrkontrollen, busted!
– Åh nej, var det du! Jag undrade just vad fasen det tagit åt denna dockstation. Sa han lite generad men ändå road.
Jag skrattade och tyckte det hela var väldigt roligt! Tur att han är en så lugn person. Hade det varit Harry så hade dockstationen legat i tusen bitar på golvet. Hihi…

Billy har förutom zigenarpunk och sjörövarmusik även Bob Dylan på sin iPod. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar honom eller ej. Bob Dylan alltså, Billy är trevlig. Bob låter i mina öron som att han både är täppt i näsan och bajsnödig när han sjunger. Han har en väldigt speciell röst. Kan någon hjälpa mig, är han bra?

Jag har lagt märke till en sak! När vi byter om i slussarna på jobbet och ska in i renrummen, då måste vi ha hårnät. De har jag förbannat mig över tidigare eftersom jag inte har hår på huvudet. Men de andra herrarna, några av dem gör något speciellt innan de lämnar slussen. De kollar sig i spegeln och försöker få hårnätet att sitta ”rätt” så det ser bra ut… Är det ens möjligt undrar jag då? Kan man få det där fula hårnätet som svajar som en amöba runt skallen på en att se bra ut? Nej, inte enligt mig. Och de som försöker få det snyggt, lycka till…

Igår var vi med Freja på uppföljning om hennes magproblem. Vi lämnade twinsen till morsan och Linda i Nacka Forum under tiden vi var borta. Men allt gick bra! Vi fick lite råd och tips hur vi kan hjälpa Freja med sitt bajsande. Så att vi inte på något vis stressar henne, utan istället hjälper henne när hon har det jobbigt. Den mest troliga anledningen till dessa problem beror nog på plötsliga förändringar i hennes tillvaro. Hon följer mycket rutiner varje dag och kanske kan förändringar i dessa orsaka magproblemen. Återstår att se, nu har vi lite mer att jobba med hemma i alla fall. Hoppas det går bra!
När vi var klara så åkte vi och hämtade twinsen igen. Det hade tydligen inte varit några problem att ta hand om de små liven, så skönt! Och nu fick Freja en trehjuling som vi köpte på Lindas jobb, den har hon trånat efter länge. Så det fick bli hennes belöning efter denna dag. Hon cyklade iväg direkt där i Forum så vi fick jaga efter henne. En lycklig tjej helt enkelt! Ska försöka lägga upp lite bilder på henne när hon är i farten här i ett senare inlägg.

Nu är klockan sådär mycket igen. Barnen sover och Jenny ska duscha. Då ska jag passa på och titta mer på serien Eastbound & Down. Kenny f***ing Powers! Ha d biff!

DAGENS JERKER… Jag har bestämt mig nu. Bob Dylan, du kan inte sjunga och får därför utmärkelsen. Gratulerar!

Rena rama slakten

20 oktober, 2013UncategorizedPappatarzansblogg

”Varje dag så börjar världen om, allt slår ut i blom. Kom och följ med mig…”
(Mac och Gobo Fraggel från Fragglarna)

Ingen dag är den andra lik. Idag var verkligen en annorlunda dag, men väldigt rolig!
Vi åkte till Lena och Magnus vid lunch. Där lämnade jag av Jenny och barnen, sedan åkte jag vidare med Magnus. Vi skulle stycka en Highland Cattle som han köpt tillsammans med några vänner. Vad är det då kanske några av er undrar, här kommer en bild.

Så ser de ut, och den de köpt har vandrat runt i Jämtland tror jag. Där har den smaskat i sig gräs och annat som den gillar, och de vistas ute året om fick jag höra. Så denna tjur är en eko tjur, green to the bone!
Vi plockade även upp Magnus son Martin, och hans vän Classe. Sedan åkte vi till tjuren och väntade på slaktaren. Jag trodde det skulle hänga en hel tjur där rakt upp och ner, men så var det icke. Den var redan flådd och delad i fyra delar. Den såg mer ut såhär…

När slaktaren dök upp så åt vi lite pizza innan vi satte igång. Jag var väldigt nyfiken och ville gärna se honom arbeta. Måste säga att det ser väldigt proffsigt ut när de styckar, men de är ju trots allt proffs på detta. Skära lite här, karva lite där och voilá! En prima köttbit! Fascinerande!
Vi övriga stod sedan och putsade köttet och delade upp det i bitar. Och det som blev över, ja det malde vi ner till köttfärs. Magnus halva tjur resulterade faktiskt i hela 36kg köttfärs. Det blir en jäkla massa köttbullar det!
Detta tog längre tid än väntat och tillslut var jag tvungen att lämna sällskapet. Jag hade väldigt roligt och är tacksam över att få vara med om detta. Men Freja var trött nu och behövde åka hem och sova, så Magnus skjutsade mig till dem hos Lena sedan åkte vi hem. Och barnen somnade i bilen, så trötta var de. Så tack för en intressant dag och tack för allt kött vi fick med oss hem!

Nu vill jag prata om en sak! En tv-serie som heter Eastbound & Down. Den är underbart rolig! Ett fåtal jag pratat med har hört talas om den eller sett den, men vi tycks alla vara överens om att den är väldigt underhållande. Ikväll har Marcus a.k.a Guldgossen och jag haft en sms dialog om denna serie. Han fick den av mig i födelsedagspresent, och ett värdefullt presentkort på hans favoritbutik.

Ironi! Detta presentkort gjorde jag på datorn och är bara en retsam present, eftersom han avskyr Dressmann. Men nog om det! Han var nu inne på andra säsongen och ville gärna dela med sig av sin glädje kring detta. Och jag vill rekommendera alla att ta en titt på denna serie. För den har sin charm och jag tror de flesta blir roade av den. Hörde du det nu Jocke? Det gäller speciellt dig, SE DEN FÖR FASEN!

Beskåda huvudpersonen i serien, Kenny Powers! Beskåda hans hår…

Nu somnar jag i princip vilken sekund som helst. Önskar alla en god natt och en trevlig kommande arbetsvecka. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Jag kommer inte på någon som förtjänar utmärkelsen. Så grattis Sune, igen…

The King

17 oktober, 2013UncategorizedJesus, VAB-kungPappatarzansblogg

Aja baja! Inte retas, då hamnar man längst ner på sidan här. Men för vissa är det redan försent…

Vill först nämna Sveriges insats mot Tyskland i fotbollens VM-kval tidigare i veckan. Att ge mig förhoppningar genom att ta ledningen med 2-0 var otroligt trevligt, men sedan grusades drömmarna totalt efter att Tyskland vändt och vunnit matchen med 3-5. Någon Schurrle eller vad han heter (låter som en sorts korv) gjorde tre mål på Sverige, sedan var förlusten ett faktum…
Nu väntar kvalmatcher mot landslag i form av Portugal, Kroatien, Ukraina eller Turkiet om jag inte minns helt fel. Så drömmen om att ta sig till VM i Brasilien nästa sommar lever fortfarande! Men jag hoppas verkligen vi slipper Portugal och deras pissjobbiga Ronaldo…

Att kalla mig Jesus på jobbet är inte okej, det finns inga som helst likheter. Här är några saker som skiljer oss från varandra, Jesus och jag.
• Jesus föddes i ett stall och välkomnades av tre vise män. Jag har alltid hävdat mig vara ett hittebarn som mina föräldrar fann liggandes en pappkasse i Brandbergens Centrum. Total saknad av tre vise män.
• Jesus kunde driva ut demoner ur folk, vidare till grisar som senare skenade ut för ett stup. Det närmaste jag kommit en sådan handling var när jag som barn förstörde min systers docka i stark tro om att dockan var en ödla från tv-serien V.
• Jesus hade elva lärljungar, en av dessa förrådde honom. Jag har tre barn, och de skulle bara våga förråda mig…
• Jesus förvandlade vatten till vin. Jag kan förvandla vin till urin.
• Jesus hade långt hår, vit ”klänning”, sandaler och ett lugnt sinne. Jag har inget hår, trasiga jeans, avskyr sandaler och har varken lugn eller ro…
• Jesus spikades hemskt upp på ett kors och dog ärofullt för det han symboliserade. Jag kommer dö ärofullt på något vis, eftersom jag är så cool. Men inte på ett kors, det skulle inte hålla för mig. Vet ej vad det symboliserar.
Som ni märker så är likheterna snudd på obefintliga. Men det finns de som hävdar motsatsen.
– Alla har hört talas om honom, men ingen har sett honom. Så brukar de säga om Jesus och även mig.
De syftar på att jag vabbat så mycket tidigare att de därmed har rätten att kalla mig Jesus.
Men! Så sent som i måndags så var det en av dessa som var hemma från jobbet. Mm, just det Henke. Det är dig jag syftar på! Och nu tänker jag visa alla här på bloggen, min senaste gåva till dig. Hoppas du bär denna huvudbonad av kartong varje dag! Tills någon värdig tar över åtminstone…

Jämförelserna med Jesus fick mig att tänka på döden. Hur blir det då? Det enda jag vet bergsäkert är min önskan om att få begravas till havs. Likt en nordisk vikingakrigare ska jag flyta iväg på en flotte och sedan låta någon snärtig bågskytt pricka den med en brinnande pil. Ni kan göra en utflykt av denna dag och passa på att njuta av havsluften. Om det inte är för mycket begärt så önskar jag att artisten E-type håller ett brinnande vikingatal, om han fortfarande lever. Såhär vill jag att det ska låta:

Si där ser jag min far
Si där ser jag min mor, min syster och min bror
Si där ser jag mina förfäder ända sedan begynnelsen
De kallar på mig
De ber mig ta en plats ibland dem
För i Valhallas salar
Där får de modiga leva förevigt

Hoppas nu inte att E-type gör något larvigt eurotechno framträdande av detta. Jag förtjänar en pampig avslutning! Annars kommer jag redan nu sluta köpa ekologiska produkter, som straff…

Ikväll fick vi besök av morsan, Max, Tommy och kusinen Rikard. Alltid trevligt med besök och speciellt när det innefattar en släkting från norrland. Han åker dock tillbaka till Jämtländska skogarna på söndag och vi hinner troligen inte träffas mer innan dess. Tyvärr, släktingarna där uppe borde besöka Stockholm oftare!

Nu vill jag sova, hoppas på en bra natt nu utan barngnäll. Nova har hållit framförallt Jenny vaken i två nätter nu genom att vakna och gråta av någon anledning. Som vanligt så duger inte jag till tröst utan det är bara mamma som gäller. Judas! Åh nej, där har vi det ju… En förrädare till barn… Okej, jag får försöka vinna henne över på min sida imorgon. Blir till att köpa mycket kex, majskrokar och fruktpuré för att lyckas. Sov gott alla, ha d biff!

DAGENS JERKER går oavkortat till Henke. Ingen har retats så mycket som Henke VAB-kung denna vecka…

Forever young

15 oktober, 2013UncategorizedPappatarzansblogg

Så enkelt det kan vara, en liten gåva och nu är jag sådär barnsligt lycklig!

Det handlar förstås om en av de två fina presenterna jag fick igår! Mogge och Amanda kom förbi på middag för att fira mig lite i efterskott. Egentligen skulle även Tommy, Jossan och Tuva kommit förbi men de fick dessvärre förhinder. Så de får komma en annan dag!
Men med sig hade Mogge och Amanda presenter från dem alla, två underbara gåvor. Den ena, en skiva med Sabaton. Den andra, ungdomens källa… Que? Frågar sig många säkert. Ja, de hade köpt spelet GTA V! Ett spel som jag har trånat och velat äga sedan det släpptes. Nu fick jag det, plötsligt! Och genast känner jag mig som en tonåring igen som får spela tv-spel, plötsligt! Alltså evigt ung, plötsligt! Tänk så mycket man kan få ut av en gåva, jag är så lycklig!

För att återgå till det trevliga besöket så stannade de som sagt på middag. Mycket trevligt sällskap och vi hade roliga samtal resten av kvällen. Till kvällsfikat hade Jenny gjort glasstårta, väldigt gott! Me like! Det fanns lite glass kvar senare på kvällen när jag städade undan disken. Den hade smält. Men jag skedade i mig några skopor utan att någon såg mig, sedan snabbt in med fatet i diskmaskinen…
Tyvärr fick kvällen ett hastigt avslut med vaknande och ledsna bebisar. Så jag vill rikta ett extra tack här (om de läser) till Mogge, Amanda, Tommy, the Joss och Tuva. Tack så väldigt mycket för presenterna! För att ha blivit 34 år gammal så är jag barnsligt glad!

Finns det föresten någon som kan tänka sig att ta hand om min familj en dag? Två små bebisar som drar åt olika håll, en 2-åring med stark vilja och en moder till dessa som oftast är glad men även kan fräsa. Hm? Någon? Hör av er i så fall, jag har ett viktigt, eh… Ärende… Jag påstår inte att jag ska spela mitt nya spel, men jag förnekar det inte heller… Detta ärende kan i alla fall ta ett tag… Typ hela dagen…

Heja Sverige! Ikväll är det sista VM-kvalmatchen i fotboll och Sverige ska möta Tyskland. Utan en avstängd Zlatan Ibrahimovic, jobbigt. Känner inget större hopp om en vinst men jag blir gärna motbevisad! Det skulle förmodligen ge Sverige bättre chanser i playoffspelet senare i höst. Island vore en rolig motståndare! Tungur knifur Zlatanur…

Nu ska jag ladda inför matchen, hoppas det går bra så slipper jag bli onödigt grinig imorgon. Trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går till herren vår gud. Får förmodligen en blixt i skallen för detta imorgon när jag går ut… Men om hen där uppe hör mig, så är det faktiskt inte särskilt roligt längre. Att skicka fram högljudda bilar när jag försöker söva twinsen i vagnen utomhus. Först brakade skolbussen fram när de äntligen somnat första gången. Sedan när de somnat om igen så hör jag ända utifrån stora vägen hur en vrålande fyrhjuling är på väg in i området för att sedan passera utanför vårt hus. Vet hut! VANDALER! Plötsligt förvandlas jag till en grinig gammal gubbe, bäst att spela mer tv-spel så jag blir ung igen…

Sportfåne? Javisst!

12 oktober, 2013UncategorizedPappatarzansblogg

Zlatan Zlatan Zlatan… Tack för en fasansfull och jobbig men fantastisk fotbollsupplevelse igår!

Ja det hade väl knappast undgått någon, vare sig man är intresserad av fotboll eller ej, att Sverige spelade en otroligt viktig VM-kvalmatch mot Österrike igår kväll. En förlust och Sverige var i praktiken borta från VM. De fick INTE förlora denna match.
Det såg lovande ut när matchen drog igång, Sverige inledde mycket bra. Men då small det till och Österrike gjorde mål. I detta skede beklagade jag mig massor över taco-Anders och hans klantiga ingripande. Även om han förmodligen inte gjorde något fel egentligen, så kändes det bra att få skylla målet på honom. Nu var det uppförsbacke, nu var Sverige tvungna att replikera fort. Åh mitt arma hjärta, jag är så nervös…
Tack och lov kom en kvittering av Martin Olsson. Sedan kom även ett efterlängtat ledningsmål i slutskedet av matchen, signerat Zlatan Ibrahimovic. Heja Sverige och tack så mycket! Jag höll på att dö av nervositet och ett stänk av ilska här i soffan. Mitt hjärta klarar inte detta, jag måste sluta se på sport…

Denna helgen har vi tänkt lägga massor av energi och kärlek på Freja. Eftersom twinsen kör sitt race just nu (det kommer mer om det längre ner i inlägget), så har mycket av vår uppmärksamhet riktats till dem. Detta har vi märkt påverkar Freja som blivit mer trotsig och otålig. Vi försöker men har helt enkelt inte räckt till. Så denna helg ska få handla om henne!
Igår tog jag med henne till lekparken direkt efter att jag slutat jobba för dagen. Hon behövde få utlopp för all sin energi så vi klättrade och gungade i massor. Sedan åkte vi till McDonald’s, det gillar hon! Maten åt vi hemma med resten av familjen. Självklart fick hon välja film efteråt så vi kunde mysa lite allihop.
Idag tog Jenny med henne ut en sväng. Hon sprudlade av glädje när de kom hem igen. Hon hade gungat och sedan fått lördagsgodis, inte undra på att hon var så glad!
Efter middagen idag så hämtade hon varsin glasstrut i frysen åt oss. Medan jag plockade bort tallrikarna så tjuvstartade hon sitt glassätande i soffan. När jag sedan kom dit hade hon hunnit äta upp hälften av sin glass, och tittade med stora ögon på min glasstrut.
– Vill du smaka på min glass? Frågade hon och höll fram en platt glass som inte såg speciellt frestande ut.

Jag vet nog vad hon tänker här.
– Okej. Svarar jag och smakar pyttelite på den platta struten.
– Får jag smaka på din nu? Frågar hon med ett stort léende.
– Självklart får du det! Säger jag och räcker fram min glass.
Nu kommer det jag misstänkte tidigare. Hon tar en stor tugga av min glass, tittar sedan på sin lite vissnande strut och sedan på min nästan orörda glass.
– Vill du byta med mig? Frågar hon sen, inte helt oväntat.
Vad svarar man på det? Jag vill inte ha hennes hängiga strut, så vi skrattar lite och delar sedan på min glass.
Imorgon ska hon träffa mormor Lena och gå på teater. Blir säkert en rolig upplevelse det med!

Min farmor har försökt nå mig, hon ringer dock alltid när man är mitt uppe i något. Nattning av barn, blöjbyten eller något annat är inte ovanligt när hon ringer.
Hon vill troligen bara kolla läget med oss. Uppdatera sig lite helt enkelt! Det slog mig då att hon borde följa min blogg. Frågan är bara hur…
Hon har en iPhone, men vet inte riktigt hur den fungerar. Hon har en dator men kan inte använda den heller, tror jag. Så varför inte skriva ut och posta inläggen som brev! Det kommer hon gilla, det är jag säker på. Hon får naturligtvis ringa mig i fortsättningen, men nu blir det lite mer fortlöpande info om vad som händer här ute i vildmarken. Ska genast skriva ut alla tidigare inlägg och ge henne, sedan får hon hem inläggen i brevlådan i fortsättningen. Så gör jag, nu behövs bara ett gäng frimärken.

Åh hej åh hå, vi har så kul här hemma nu. Twinsen pendlar lite mellan att vara friska och pigga ena dagen, till att ha feber och gnälla massor nästa dag. Nätterna kan jag inte beskriva riktigt. Eller jo! Såhär kanske, de är en smula otroligt skitjobbiga!
Nova gnäller i sömnen, fram och tillbaka. Sedan vaknar hon och gråter, då är Jenny den enda som får trösta henne. Plockar jag upp henne så börjar hon nästan panikartat leta efter sin mor. Men hon sover inte bra, även om hon sover hos Jenny. Hon fortsätter sin oroliga sömn och vaknar gråtandes flera gånger per natt. Jenny får inte sova…
Theo, han är bra rolig. Han sover inte lika oroligt, men reagerar ju på alla Novas ljud. Är man snabbt på plats när han sätter dig upp i sängen och gnuggar sina trötta ögon, då kan man få honom att somna om. Men hans nya ”grej of the day” är att vakna klockan fyra på morgonen, nästan varje natt. Och han är så överlycklig vid denna tidpunkt! Han har sovit färdigt, tycker han. Det är vi inte överens med honom om. Han måste sova minst 2-3 timmar till, om det är möjligt. Men det har det inte varit. Medan Jenny tröstar gnäll-Fia så försöker jag desperat få en speedad Theo att somna om. Det brukar pågå i lite över en timme, sedan ledsnar vi och går upp. Då får de krypa runt och leka i ungefär en timme, sedan somnar de om. Men vi får inte sova…
Detta beror säkert på att de är sjuka fram och tillbaka hela tiden. Eller att tänderna växer så det knakar, möjligen jobbar de med att gå igenom någon sorts fas. Hur-länge-kan-vi-retas-med-föräldrarna-innan-de-bryter-ihop-fasen, så kunde den få heta i så fall. Nej, vi kämpar på. Det kommer gå över en vacker dag och då får vi vår nattsömn igen. En vacker dag…

Nu kommer den, tröttheten. Lika bra att försöka sova, Nova har redan varit vaken en vända och kräkts lite, snart vaknar hon säkert igen. Tack för att ni läser, även om dagens inlägg var lite negativt mot slutet. Ha d biff!

DAGENS JERKER får lov att gå till Sune. Ledsen, men ingen annan verkar ha gjort något märkvärdigt. Du har den Sunis!

Från dödsbädden…

9 oktober, 2013UncategorizedKryptonitPappatarzansblogg

Jag tycks vara drabbad, åh grymma värld. Som den stålman jag hävdat mig vara går jag nu mitt livs kamp mot denna förfärliga kryptonit…

Det är med tunga tecken jag skriver detta inlägg, här från vad som skulle kunna vara min dödsbädd. Ja vad är denna kryptonit jag skriver om? Det är tyvärr inte lika effektfullt eller häftigt som den gröna kristallen från filmerna om Stålmannen. Detta är grönt förvisso, men det handlar mer om… Snor…
Något som det motsatta könet hävdat sedan väldigt lång tid tillbaka är, att när en man är förkyld så verkar vi döende. Men det är ju sant! Här har ni beviset! Jag började denna kamp redan i söndags kväll, då huvudvärken smög sig på. Jag är dock en pillervägrare in i det sista, så jag tog mig lite matt till jobbet i måndags ändå. Men på eftermiddagen var det dags för pillren att göra entré. Min sekreterare Camilla älgade iväg och ordnade detta, det var jag tacksam för. Men hon retades resten av dagen och lät andra på jobbet komma förbi och kika på mig där jag satt lite hängig och försökte jobba. Lite elakt, tror jag ska byta sekreterare när jag tänker efter. Men bär man ett osynligt Super-man S på bröstet så kämpar man såklart på!
När jag kom hem så var känslan, sådär. Förklarade för min kära sambo att jag inte mådde go och glad kexchoklad, utan att jag tror febern började smyga sig på. Jenny tog mitt osynliga Super-man S, knögglade ihop det till en tuss och kastade bort det. Lex Luthor kvinna! Sedan fick jag gå och lägga mig en stund. Men under natten blev det värre, jäkla kryptonit! Det kom kräks, och feberfrossa. Jag var svag, det ska jag erkänna. Och jag kände att det inte var aktuellt att jobba, inte ens att ta sig upp ur sängen var aktuellt. Tisdagen, den mer eller mindre sov jag förbi…
Tankarna kretsade dock kring denna kryptonit, denna bakterie som gör allt för att besegra mig. Vad tusan har jag gjort för att förtjäna detta? Jag är ganska säker på, att det handlar om någon sorts hävdelsebehov för denna förkylningsbacill. Den blev säkert retad av influensan, lunginflammationen och de andra lite stöddigare sjukdomarna. Det gick nog till ungefär såhär:
– Hahaha, och vad ska du föreställa då?
– Jag är en förkylning! Så det så!
– Jo pyttsan, du skrämmer inte många du inte.
– Gör inte jag!
– Hahaha! Nej verkligen inte. Gå och lek lite med fotsvampen och rinnsnuvan där borta istället. Kom igen när du skördat ditt första riktiga offer lilla pysen…
– Åh jag ska nog visa er…
Så kan det ha gått till, tror jag. Sedan började förkylningen se sig omkring, vem skulle den välja ut till sitt första offer? Ja varför inte slå på stortrumman direkt och välja Värmdös största tjockis. Ska man imponera så ska man göra det stort! Jag vet inte varifrån den kom, men nu är den i alla fall här. Jag tror jag dör, lite åtminstone. Åh min förkylning, min kryptonit…

Idag onsdag, så vaknade jag med huvudvärk men febern kändes besegrad. Så i med en Alvedon och en Ipren igen, och låt de sedan brottas om uppdraget där inne. De gjorde så pass bra nytta att jag lämnade sängen och blev bästis med soffan istället. Soffan är bra, närmare till köket också. Härifrån kunde jag enkelt fylla på med vätska under dagen och har sakta börja repa mig. Hah! In your face förkylningen!! I win!!

Min syster Linda tog upp en viktig sak nyligen. Nämligen att jag är Dart Vader och att Jenny var någon Panneme, men hon menar nog Padme. Till min gode vän Eriks stora förskräckelse kan jag tänka mig. Med detta så syftade hon på att Darth Vader, liksom jag då, har två tvillingbarn. Ni vet Luke och Leia!
Det har hon ju helt rätt i faktiskt! Jag har inget emot den jämförelsen alls, Darth Vader är en stark förebild för många. Även om han dog mer ärofullt och tuffare än av en förkylning som höll på att ta livet av mig. Tror även jag kan ha användning av hans pondus på jobbet i vissa situationer. Måste nog dock be Cathleen beställa ett rött lasersvärd åt mig, annars kommer det bara kännas dumt…

Såhär kunde jag se ut i mina svarta arbetskläder på jobbet. Respect! Till och med Harry skulle vara lite rädd för mig då…

Vet ni, jag tror att herren vår gud börjar roa sig på min bekostnad igen. För hör här!
Jenny har upptäckt fördelarna med att låta twinsen sova utomhus i vagnen. Inte nattetid såklart! Utan dagpassen när de är trötta, och då sover de faktiskt både bättre och längre. Man behöver bara rulla ut dem utanför dörren så blir de trötta av att se på träden, sedan somnar de. Enligt henne då. Vill ni veta hur det går när jag försöker göra samma sak?
Mkay, såhär brukar det gå till. Jag klär på twinsen kläder och bäddar ner dem i vagnen. Rullar sedan ut vagnen och väntar på att träden ska göra sitt magiska svajande för vinden tills de somnar. Nova somnar oftast blixtsnabbt, det är då Theo blir arg och skriker! Oj oj, Nova vaknar såklart och jag börjar köra vagnen i åttor på altanen tills båda lugnar ner sig. Nova somnar om, Theo ligger och kör arga leken med mig och vägrar både blinka och le. Men när vi båda tjurskallar hållit på ett tag så börjar ögonlocken bli tyngre och tyngre, nu somnar han vilken sekund som helst. På vår annars ganska lugna gata så skickar nu herren vår gud fram en bil som bara måste passera just nu. Vi har ett farthinder en bit ifrån vår infart, och varför inte låta denna bil släpa på en tom båttrailer som kan skramla och låta högt över detta farthinder! Theo vaknar igen och ser hyffsat skitsur ut. Vi börjar om igen…
Efter ytterligare några minuters arga leken så börjar han tröttna igen. Nu är det nära tänker jag och placerar vagnen framför köksfönstret så att vi kan se dem. Sedan backar jag långsamt undan och öppnar försiktigt dörren. Båda sover, härligt!
BRRRRRUM RASSELLRASSELL! BRRRUMBRRRUUM!!
Där kom en riktigt skitgammal diesel lastbil brakandes in på vår gata! Och gasar på ordentligt, det går inte fort men låter fördjävligt! Över farthindret på vägen, pang-klånk! Jippi… Där vaknade twinsen igen, bara att börja om igen…
Herren vår gud ligger troligen dubbelvikt nedanför sin tron där uppe i himmelriket och skrattar så hen får ont i magen. För så enkelt som Jenny hävdar att det är att få twinsen att somna utomhus, det stämmer inte överens med min verklighet. Utan att överdriva, men säkert 8 av 10 gånger så blir det ungefär såhär när jag försöker. Är jag en dålig far?

Nej, jag mår faktiskt bättre nu och ska nog unna mig en stor kopp te. Ni andra får tvätta händerna och äta vitaminer så ni slipper bli sjuka. Sköt om er, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till Cathleen, i förskott. Jag är ganska säker på att hon kommer förlöjliga mitt önskemål om ett rött lasersvärd. Eftersom jag inte får strypa folk som Darth Vader gör när han blir besviken på någon, så får hon helt enkelt utmärkelsen idag. Tur för henne kanske…

Jag hatar dig

6 oktober, 2013UncategorizedImagine Dragons, RadioactivePappatarzansblogg

Vi har nog alla varit med om detta någon gång. Det kan vara påfrestande, irriterande och ibland väldigt jobbigt…

Det jag syftar på är när en låt liksom, ja fastnar i skallen på en och förföljer dig hela dagen. Det kan vara att du hört en låt på radion, eller kanske spelades den upp för dig av en vän och sedan är det kört. Så var fallet denna gång, och det är inte första gången det händer. Boven i dramat heter Erik, och hans förmåga att så små frön av denna sort är fenomenal.
Låten det handlar om denna gången är ”Radioactive” av Imagine Dragons. Eller som jag på omvägar fick höra att Kaisa på jobbet trodde att de sjöng, ”Ready to vacum”. Haha! Roligt! Men i alla fall, Erik skickade ett sms för länge sedan då han beordrade mig att genast lyssna på denna låt. Det gjorde jag, men den föll mig inte riktigt i smaken.
Men nu hade han sått sitt frö…
För när vi träffades senast här hemma hos oss, så kom han igen.
– Kolla här, du bara måste lyssna på den här! Sa han och räckte fram sin nya, typ 72-tums, mobil och spelade upp låten. Denna gången var det ett liveframträdande av ”Radioactive”.
– Den låter bekant, är det samma band som du promotade för ett tag sedan? Frågade jag.
– Yes. Svarar Erik.
– Den här låten var ju lite bra, vad heter den? Frågar jag nyfiket.
– Det är samma låt som förut, fast live. Förklarar han.
– Nice! Den får jag kolla upp sedan. Sa jag och glömde bort den lika snabbt igen.
Nu har han vattnat sitt frö…
För nu hade den satt sig. Jag kom på mig själv flertalet gånger nynnandes på denna melodi. Vad är det för låt? Är det den Erik spelade upp för mig? Jag måste kolla upp detta!
Nu skjuter ett skott av liv upp ur hans lilla frö…
När jag hittat åt låten på Youtube så lyssnar jag på den igen. Och igen. Och igen. Och igen… Jag hatar dig Erik!!
Nu har hans kreation blommat ut, och jag har fastnat för ett av hans märkliga låtval igen…
Jag blir så arg! Jag plockar fram min mobil på enbart 4-tum och börjar skriva mitt sms till honom.
”Jag hatar dig! Du har gjort det igen…”, mer än så skrev jag inte. Men när jag fick svaret tillbaka kunde jag inte annat än skratta högt.
”But why… Det är en bra låt ju…”, skrev han och visste direkt vad jag syftat på. Är man goda vänner som känner varandra väl eller, haha! Vi hade lite kul åt detta och nu är jag i alla fall helt såld på låten. Vet inte om jag ska hata eller älska honom när han göra såhär mot mig. För han gör det med flit, det kan jag lova! Nästa gång kan han väl säga nåt i stil med:
– Tjena mr Muscle! Du, lyssna på den här låten några gånger. Ingen idé att kämpa emot, du kommer gilla den sen i alla fall.
På så vis sparar jag en massa energi och tid. Och blir förmodligen inte så arg…

Imagine Dragons – Radioactive (live)
Lyssna på låten! Sök upp den på Youtube och bli en av oss…

Vad händer annars? Jo idag har jag jobbat. Behöver komma ikapp lite på jobbet och extra pengar behövs alltid när man har vabbat. Ni kan sprida ordet på stan att jag kommer vandra längs vägen vid Grisslinge sena torsdagkvällar med början nästa vecka. Jag kommer inte enbart sälja min kropp, utan jag kan även utföra diverse tjänster och arbeten…
Börjar bli så trist att varje gång det är dags att öppna sin lönespecifikation så måste man dra ner brallorna redan i förväg. Speciellt eftersom jag oftast gör detta på jobbet när jag ser mitt kuvert i mitt postfack. Tror ingen uppskattar synen av en uppgiven man utan byxor som står och ylar i korridoren och gråter lite samtidigt. Blir bara obekvämt för alla drabbade. Även om jag alltid haft sexiga vader…

Twinsen… Bli friska någon gång! Seriöst, detta är så uttjatat nu. Förkylda och feber, hosta och snor. Tar det aldrig slut? Ja ja, de är ju hyfsat pigga i åtminstone.
När vi ändå varit inne på ämnet musik här idag så har jag lagt märke till hur de börjar digga vissa låtar. Nova börjar svänga med huvudet fram och tillbaka när hon gillar en låt. Tänk er Stevie Wonder när han sitter och gungar, ungefär där har ni hennes babydans. Theo som oftast är i farten med att göra någonting, han satt denna gången nere på knä och pillade på någon leksak. Och i takt med att musiken spelades så började han guppa upp och ner ju mer han gillade låten som spelades. Synen av dessa två dansandes är underbar och man kan inte sluta skratta!
Jag har även lagt märke till att när Theo sitter i sin babysitter på golvet, så stampar han i takt till musiken med sin fot. Det är också lite kul att beskåda. Idag satt de båda i varsin babysitter och tittade på Mora Träsk. Eller ja, Freja var den som egentligen tittade men de satt och kikade de med. Då började Theo sitt stampande med foten, och då ser jag Nova luta sig fram och tittar på honom. Sedan lutar hon sig tillbaka igen. Och efter några sekunder börjar även hon stampa takten till Mora Träsk. Där satt jag bredvid, och såg fundersamt på dessa två stampande små människorna. Inte heller denna gång kunde jag hålla mig för skratt, knäppisar!

Så, då sover barnen och Jenny. Dags att förbereda kvällens middag! Sköt om er och tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER borde jag kanske ge till Erik. Men det känns inte riktigt som att det han gjort är värt en utmärkelse. Så tyvärr, Sune! Du får utmärkelsen, grattis!

Tre små kottar hostade i sängen…

3 oktober, 2013UncategorizedSagaPappatarzansblogg

Jobbet – VAB 1-3… Tänk vad spännande det är när alla barn blir sjuka samtidigt…

Feber, snor, hosta och slem. Ja men det var nog allt! Dessa fyra ”gåvor” som ej önskats av någon tar automatiskt ifrån oss andra privilegier. Matlust, fast avföring, allt hushållspapper och en god natts sömn. Förvisso äter de hellre mjölkersättning än vanlig mat. Men det resulterar i bajsblöjor som är på gränsen till att brista, och ger känslan av en billig vattensäng. De blir med andra ord lösa i magen, och ”rallybajset” gör entré. På kvällarna och nätterna har vi nästan gått skift med barnen. De vaknar av att de hostar och sedan somnar de aldrig om ordentligt. Utan man får vagga runt med dem i någon timme tills de lugnat sig och långsamt somnar om igen. Så ja, vi är riktigt trötta.
Sömnbristen gör att man blir otåligare, men även lite fnittrig. Man hör fel och man får svårt att formulera vettiga meningar ibland. Ett exempel på detta skedde vid frukostbordet idag när vi envist försökte mata twinsen med gröt. De var inte så sugna på det, och började istället gnälla och vrida på sig i barnstolarna.
– Nähe, det var inte mycket gröt du åt. Säger Jenny och lyfter ner Nova på golvet och placerar henne vid köksdörren ut mot baksidan så hon fick något att titta på.
– Då får du den i arslet om någon timme istället. Säger hon och sätter sig vid matbordet igen.
Va? Tänkte jag!
– Vad sa du nu? Skulle hon få den i arslet? Frågar jag henne och glömmer helt bort att jag samtidigt försöker mata Theo.
– Jag sa att ”då får du ersättning om någon timme”. Förklarar hon och tittar på mig sådär aningen besviket, men ändå med ett pyttelitet leende.
Vet inte om det är någon sorts grabbhumor, men jag skrattade och hade väldigt roligt åt missförståndet. Det kan förstås vara tröttheten som spelar in här, såklart.
Så twinsen äter dåligt och sover dåligt. Men de gör det ändå med en sorts bravur, och lyckas NÄSTAN övertyga oss om att de inte är så pass sjuka ändå. De fortsätter att stoja, klättra, krypa och vara ”all over the place”. Dock inte alls lika intensivt som tidigare.
Nova kan plötsligt komma underfund med sitt hälsotillstånd och börjar då gärna gråta en skvätt och vill klamra sig fast vid sin mor eller far. Helst mor märkligt nog. Judas…
Theo kryper runt och skrattar åt allt. Som vanligt. Oh, en leksak! Haha! Ooh, en dvd-film!! Hahaa!! Ooolalaah, Frejas napp!!! Hahaaa!!! Men även han drabbas av små ”dippar” och orkar inte lika mycket. Men till skillnad mot sin syster så lägger han sig bara ner rätt som det är. Och gosar in sig i exempelvis mattan eller ett tappat klädesplagg. Då får man plocka upp honom i famnen ett tag, men det spelar ingen större roll vem av mor eller far som gör det. Men helst mor om han får välja. Lite Judas…

Freja är frisk nu, hon var bara drabbad några dagar. Så imorgon är det jag som återvänder till jobbet igen. Som vanligt när jag vabbat så får jag räkna med att kallas VAB-kungen, eller Jesus och jämförelser om hans återuppståndelse och förfrågningar om även jag kan gå på vattnet. Ha ha…

Efter att Freja nu återberättat en fantastisk saga för mig så blev jag lite sömnig.
Den handlade om mormorfisken Lena som simmade till ett hål. Där kom sköldpaddan Magnus ut och tillsammans hittade de burken. I den bodde bläckfisken Freja. De åt vindruvor och russin. Sedan åkte alla hem, och mormorfisken Lena var rädd för sköldpaddan Magnus hål… Slut!

Med de orden säger jag god natt, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla de som behagar reta mig när jag återvänder till jobbet imorgon. En liten pik om att jag vabbat och ni kommer listas vid namn här nedan…
Ni som är elaka är:
Johnny – Grattis! Det tog ca 30 sekunder
Cathleen
Erkki

(uppdateras under dagen)