Zlatan Zlatan Zlatan… Tack för en fasansfull och jobbig men fantastisk fotbollsupplevelse igår!

Ja det hade väl knappast undgått någon, vare sig man är intresserad av fotboll eller ej, att Sverige spelade en otroligt viktig VM-kvalmatch mot Österrike igår kväll. En förlust och Sverige var i praktiken borta från VM. De fick INTE förlora denna match.
Det såg lovande ut när matchen drog igång, Sverige inledde mycket bra. Men då small det till och Österrike gjorde mål. I detta skede beklagade jag mig massor över taco-Anders och hans klantiga ingripande. Även om han förmodligen inte gjorde något fel egentligen, så kändes det bra att få skylla målet på honom. Nu var det uppförsbacke, nu var Sverige tvungna att replikera fort. Åh mitt arma hjärta, jag är så nervös…
Tack och lov kom en kvittering av Martin Olsson. Sedan kom även ett efterlängtat ledningsmål i slutskedet av matchen, signerat Zlatan Ibrahimovic. Heja Sverige och tack så mycket! Jag höll på att dö av nervositet och ett stänk av ilska här i soffan. Mitt hjärta klarar inte detta, jag måste sluta se på sport…

Denna helgen har vi tänkt lägga massor av energi och kärlek på Freja. Eftersom twinsen kör sitt race just nu (det kommer mer om det längre ner i inlägget), så har mycket av vår uppmärksamhet riktats till dem. Detta har vi märkt påverkar Freja som blivit mer trotsig och otålig. Vi försöker men har helt enkelt inte räckt till. Så denna helg ska få handla om henne!
Igår tog jag med henne till lekparken direkt efter att jag slutat jobba för dagen. Hon behövde få utlopp för all sin energi så vi klättrade och gungade i massor. Sedan åkte vi till McDonald’s, det gillar hon! Maten åt vi hemma med resten av familjen. Självklart fick hon välja film efteråt så vi kunde mysa lite allihop.
Idag tog Jenny med henne ut en sväng. Hon sprudlade av glädje när de kom hem igen. Hon hade gungat och sedan fått lördagsgodis, inte undra på att hon var så glad!
Efter middagen idag så hämtade hon varsin glasstrut i frysen åt oss. Medan jag plockade bort tallrikarna så tjuvstartade hon sitt glassätande i soffan. När jag sedan kom dit hade hon hunnit äta upp hälften av sin glass, och tittade med stora ögon på min glasstrut.
– Vill du smaka på min glass? Frågade hon och höll fram en platt glass som inte såg speciellt frestande ut.

Jag vet nog vad hon tänker här.
– Okej. Svarar jag och smakar pyttelite på den platta struten.
– Får jag smaka på din nu? Frågar hon med ett stort léende.
– Självklart får du det! Säger jag och räcker fram min glass.
Nu kommer det jag misstänkte tidigare. Hon tar en stor tugga av min glass, tittar sedan på sin lite vissnande strut och sedan på min nästan orörda glass.
– Vill du byta med mig? Frågar hon sen, inte helt oväntat.
Vad svarar man på det? Jag vill inte ha hennes hängiga strut, så vi skrattar lite och delar sedan på min glass.
Imorgon ska hon träffa mormor Lena och gå på teater. Blir säkert en rolig upplevelse det med!

Min farmor har försökt nå mig, hon ringer dock alltid när man är mitt uppe i något. Nattning av barn, blöjbyten eller något annat är inte ovanligt när hon ringer.
Hon vill troligen bara kolla läget med oss. Uppdatera sig lite helt enkelt! Det slog mig då att hon borde följa min blogg. Frågan är bara hur…
Hon har en iPhone, men vet inte riktigt hur den fungerar. Hon har en dator men kan inte använda den heller, tror jag. Så varför inte skriva ut och posta inläggen som brev! Det kommer hon gilla, det är jag säker på. Hon får naturligtvis ringa mig i fortsättningen, men nu blir det lite mer fortlöpande info om vad som händer här ute i vildmarken. Ska genast skriva ut alla tidigare inlägg och ge henne, sedan får hon hem inläggen i brevlådan i fortsättningen. Så gör jag, nu behövs bara ett gäng frimärken.

Åh hej åh hå, vi har så kul här hemma nu. Twinsen pendlar lite mellan att vara friska och pigga ena dagen, till att ha feber och gnälla massor nästa dag. Nätterna kan jag inte beskriva riktigt. Eller jo! Såhär kanske, de är en smula otroligt skitjobbiga!
Nova gnäller i sömnen, fram och tillbaka. Sedan vaknar hon och gråter, då är Jenny den enda som får trösta henne. Plockar jag upp henne så börjar hon nästan panikartat leta efter sin mor. Men hon sover inte bra, även om hon sover hos Jenny. Hon fortsätter sin oroliga sömn och vaknar gråtandes flera gånger per natt. Jenny får inte sova…
Theo, han är bra rolig. Han sover inte lika oroligt, men reagerar ju på alla Novas ljud. Är man snabbt på plats när han sätter dig upp i sängen och gnuggar sina trötta ögon, då kan man få honom att somna om. Men hans nya ”grej of the day” är att vakna klockan fyra på morgonen, nästan varje natt. Och han är så överlycklig vid denna tidpunkt! Han har sovit färdigt, tycker han. Det är vi inte överens med honom om. Han måste sova minst 2-3 timmar till, om det är möjligt. Men det har det inte varit. Medan Jenny tröstar gnäll-Fia så försöker jag desperat få en speedad Theo att somna om. Det brukar pågå i lite över en timme, sedan ledsnar vi och går upp. Då får de krypa runt och leka i ungefär en timme, sedan somnar de om. Men vi får inte sova…
Detta beror säkert på att de är sjuka fram och tillbaka hela tiden. Eller att tänderna växer så det knakar, möjligen jobbar de med att gå igenom någon sorts fas. Hur-länge-kan-vi-retas-med-föräldrarna-innan-de-bryter-ihop-fasen, så kunde den få heta i så fall. Nej, vi kämpar på. Det kommer gå över en vacker dag och då får vi vår nattsömn igen. En vacker dag…

Nu kommer den, tröttheten. Lika bra att försöka sova, Nova har redan varit vaken en vända och kräkts lite, snart vaknar hon säkert igen. Tack för att ni läser, även om dagens inlägg var lite negativt mot slutet. Ha d biff!

DAGENS JERKER får lov att gå till Sune. Ledsen, men ingen annan verkar ha gjort något märkvärdigt. Du har den Sunis!