Om man har någon form av mätare, likt en bensinmätare i bilen, att läsa av på alla oss människor för att se när energin är på väg att ta slut. Ja då pekar visaren på min mätare i botten just nu, och hälsorisken för en ”total meltdown” uppe i skallen är föreslående nära…

Denna dagen blev lite för mycket för en sansad och tålmodig herre som jag faktiskt tycker mig vara. VAB för andra dagen denna veckan, inte ett dugg kul längre…
Barnen dras med ett lättare virus som förmodligen hänger kvar sedan deras senaste förkylning. De påverkas inte så mycket av det, mer än att de fått vita fläckar/beläggningar på läpparna och inne i munnen. Annars håller de igång för fullt, bara lite gnälligare om nåt går fel.
Sedan har vi Jenny som drabbats av migrän. Det började igår eftermiddag, sedan avtog det lite mot kvällen innan det slog tillbaka med full kraft här idag igen. Idag skulle hon dessutom träffa läkaren för att kolla upp sin värkande skuldra, typiskt. Men jag körde dit henne ändå och bad henne att samtidigt få någon medicin mot sin migrän. Vanliga receptfria preparat tycks inte fungera. Jag tog en promenad med twinsen under tiden hon träffade läkaren. Vi gick förbi ankorna i hamnen som Freja älskar att mata. Nu var ju hon på förskolan och vi hade inte bröd med oss denna gång. Men det var nog tur, Nova gillade inte ankorna och började skälla på dem…
När Jenny var klar blev det raka spåret hem, och sedan försvann hon in i mörka sovrummet igen. Vila och åter vila, inte mycket annat att göra.
Jag tog sedan med mig twinsen och hämtade hem Freja från förskolan. På något vis verkar de förstå att bara en förälder är i tjänst. Så då kör vi för fullt och ser vad han går för, så verkar de ha resonerat. För de har verkligen testat gränserna idag. Nova och Theo drog oftast i full fart åt helt olika håll, mot sådant de vet att de inte får röra. Nova mot öppna spisen för att äta trästickor och små flisor från veden. Theo mot hallen för att smaka på småsten och gamla löv som följt med in i huset. När man ropat ”aja baja” och placerat båda på ruta ett igen så gnälldes det en del. Sedan drog de iväg igen… Nova mot köket för att leta smulor och klättra på kökslådorna. Theo mot badrummet för att klättra på toalettstolen och äta på någon flaska tvål som hamnat på golvet. Bara att fånga in dem igen, tillbaka till ruta ett och lyssna på gnällande protester. Sedan iväg igen…
Under tiden de beslagtog all min tid och uppmärksamhet hamnar ju tyvärr Freja i kläm. Hon vill också höras och ses, såklart! Hon valde då att göra detta genom att trotsa och att bråka med twinsen. Hon retas och tar deras saker när de leker, hon klättrar upp på möbler, tjatar om saker hon vet att hon inte får göra, eller äta för den delen. Hon protesterar mot allt för att få synas, och man känner sig så hjälplös att inte vara alla barnen till lags.
Som tur är kom Lembit hem ganska tidigt från skolan idag och hjälpte till i den mån han kunde. Oerhört tacksam för det! Annars hade jag nog gjort en ”Falling down”, ni vet filmen med Michael Douglas när han får nog av allt och går bananas på stan. Det var fasen nära idag…

Idag har tydligen maffian besökt oss! Vet inte hur jag ska tolka det annars. Men ute nedanför vår köksdörr ut mot baksidan ligger en död fågel… Jag har sett i filmen ”Gudfadern” när maffian placerade ett hästhuvud i en mans säng för att skrämmas. Detta måste vara något liknande, tyvärr blev jag inte speciellt rädd. Det var ingen örn direkt utan en liten fågel, typ talgoxe.
Min första misstanke var att fröken Tallrot ville hämnas eller skrämmas efter mitt inlägg om huruvida de tänkte skaffa fler barn på kryssningen i helgen eller ej. Men hon skickade nog sin sambo verkar det som. Han har nämligen samlat ihop en jäkla massa höstlöv och tömt på baksidan, förmodligen för att dölja sina spår. Ett sådant smutsjobb skulle aldrig Tallrot själv göra, om jag känner henne rätt… Eller så är det Värmdö maffian, men då får de nog återkomma med något värre om de vill skrämmas…

Theos testosteron verkar pumpa likt en vulkan. Idag hörde jag honom skrikandes stå och skaka radiatorn (elementet) i vardagsrummet. När jag kom fram slutade han och log bara helt oskyldigt… BUSTED!

Sedan möttes jag av denna märkliga syn när jag öppnade kylskåpet för att fixa middag. Vem som lagt dem där har jag ju mina misstankar om…

De andra två då, Nova och Theo har börjat med en ny grej här hemma. De har nog lärt sig nu vad de inte får röra, som exempelvis diskmaskinen och braskaminen med dess tillbehör. Men de testar oss! Ser man dem på väg att röra något av dessa så ropar vi ”stopp” eller den internationellt fungerande frasen ”aja baja”. Då stannar de upp och tittar på oss, sedan för de sakta fram handen mot det förbjudna föremålet. ”App app app” ropar man då, det har inget med mobilappar att göra, sedan stormar man fram för att stoppa dem. Det är då, i detta läget har de nu börjat med att försöka röra vid det förbjudna föremålet innan vi hinner fram och ta bort dem därifån. Och så skrattar de samtidigt som de försöker med detta! De vet, och de testar oss.
Braskaminen är inte lika intressant längre, bara veden och stativet med redskapen till kaminen. Men öppnar du luckan till diskmaskinen, då du… Då smattrar de små handflatorna mot golvet när de krypandes stormar fram till diskmaskinen. De vill titta, känna och pilla på allt de kan. Vet inte vad som är så intressant med den, men jag börjar tro att de hittat hemlig väg in till Narnia eller nåt liknande…

Nu ska jag sova och drömma att jag är en majestätisk lejonhanne på savannen. Alla som tråkar mig för att jag vabbar igen ska jag föreställa mig vara gaseller som jag jagar och äter upp… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till den som dödade fågeln utanför vår dörr…