Idag är det nyårsafton för er som har missat det! Boom! Glitter! Champagne!

Jag gissar att det blir en hel del godsaker och alkohol för många av er där ute ikväll. Här hemma är det inget undantag, bara lite annorlunda.
Vi har några godsaker inplanerade! Jag gör plankstek till middag. Freja och Jenny har gjort en glasstårta till efterrätt. Jag plockade även fram donutmaskinen och gjorde mini donuts doppade i choklad till fikat. Det är egentligen lite mer kalas känsla över vårt nyårsfirande här hemma med barnen, inte direkt partaj.
Vi får se hur länge Freja orkar vara vaken ikväll. Om hon får se några raketer. Vid tolvslaget kommer jag i alla fall propsa på att vi öppnar vår champagneflaska som stått här hemma i evigheter. Den kommer gifta sig perfekt tillsammans med doften av alla nyårsraketer som avfyras. Vi skjuter inte av en enda raket ska tilläggas, hundvän som jag är.
Så kommer vår nyårsafton att se ut! Lugnt och stillsamt, med godsaker och familjemys. Härligt!

Jennys syster Maya sov över här från söndag till måndag. Det var trevligt att få umgås lite innan hon reser tillbaka till Rom igen. Det gör hon nog idag när jag tänker efter. Hoppas inte hennes plan träffas av en nyårsraket och tappar vingen, det vore otrevligt…
Men i alla fall, vi åt god mat och drack kaffedrinkar på kvällen. Hon är även populär hos Freja, som vill leka hela tiden. Det gjorde de, högljutt! Det är något med övernattningsgäster här hemma, de liksom höjer ljudnivån på nåt vis. Freja hörs mest och mer än vanligt. Men de hade väldigt kul, och det är ju huvudsaken!

Nova och Theo fick två hundar i julklapp. Inga riktiga, utan gosedjur som skäller när man trycker dem på magen. Dessa är mycket uppskattade när de hamnar i twinsens dagliga framfart. Då plockas de upp och sedan vill de ha hjälp att få dem att skälla. Men jag upptäckte vad som händer om de inte har oss till hands. Theo lyfte upp hunden och grymtade upprepande åt den, och började sedan banka den i golvet. Men den skällde inte. Nova la hunden framför sig och skrek på den, och sedan började även hon att banka den i golvet. Men den skällde inte. Jag gjorde en utryckning och räddade de små djuren. Tryckte dem på magarna så att de började skälla och nu var twinsen lyckliga igen.
Det ironiska i allt detta är att de fick hundarna av sin farmor Cina, för att de skulle vänja sig med hundar utan att bli rädda. Lite skämtsamt förstås. Men nu vet jag inte om de ska få komma nära farmors hundar igen. Tänk om de klämmer dem på magen eller bankar dem i golvet bara för att de inte skäller? Det är nog inte vad farmor har tänkt sig…

Freja leker ofta doktor här hemma. Det gillar hon, och går in för sin roll som doktor ordentligt. Jag fann dessa två dockor nedbäddade på kökssoffan härom dagen. Walter såg dessutom ovanligt sur ut, kanske beror det på det stora blå Hello Kitty plåstret han fått på flinten…

Nu vankas det premiär av plankstek för oss här hemma. Jag är nöjd, smaskigt som tusan! Och lite bubbel till det, låt det nya året komma. 2014 The year of Jimmy! Ha d biff!

DAGENS JERKER går oundvikligen till alla beppon som ska skjuta av sina fyrverkerier innan tolvslaget. Så fort det smäller så vaknar barnen här hemma. Kunde de inte komma överens om en tidigare tid och skjuta alla samtidigt om de inte kan vänta till midnatt? Nu har det varit ett jäkla liv hela kvällen, jag börjar förvandlas till den bittra surgubben här i grannskapet…

Nu blåser det ute så att det knakar här i fortet. Hoppas taket finns kvar när jag öppnar mina vaknande ögon imorgon…

Vi har besök här idag! Elvira sover över här tills imorgon. Det är första gången hon sover här själv utan sin mamma eller pappa, så vi får se hur det går. Men det verkar inte vara några bekymmer alls.
Vi hade städhjälp här hemma idag så vi begav oss till Nacka Forum för att fördriva lite tid. Där mötte vi upp Linda som skulle lämna över Elvira till oss, men först åt vi lite frukost tillsammans. Sedan hjälpte de oss med barnen och att fördriva lite tid. Efter någon timme kom även vår mor Cina dit och mötte upp oss. Så då passade vi såklart på att ta en fika ihop.
Det är märkligt vad man träffar på många man känner när vi var där. Först passerade Lembit förbi oss med sin far och syster när vi satt där och fikade. Sedan tyckte jag att jag såg Jennys bror Fredrik på avstånd, men det kan förstås ha varit någon annan. När vi ska bege oss ut till bilen sen för att åka hem så möter vi Jennys syster Maya. Men det är klart, många är lediga och det var en hel del folk i Nacka Forum idag. Inte konstigt att man träffar på någon bekant där då!

När vi kom hem var det fullt ös på alla barnen. Helt galen ljudvolym! Jag var tvungen att spela in ett videoklipp på mobilen när Freja, Elvira och Nova höll låda. Freja sjöng högt, Elvira sjöng och spelade keyboard högt, och Nova skrek i otakt med dem, högt!
Sedan åt vi lite mellis, efter det lekte barnen både affär och doktor. Med full inlevelse, jag kom på mig själv ibland hur jag stannat upp för att lyssna och se vad tusan de lekte egentligen. Men roligt hade de!
Under tiden vi förberedde middagen så bakade Freja och Elvira pepparkakor. De gräddades och ska bara garneras imorgon, blir nog skoj! Efter middagen så badade de, sedan varvade de ner med lite Pippi Långstrump i soffan.
Nu är alla nattade och sover förhoppningsvis gott hela natten. Så ser vi fram emot trevligt besök när de hämtar Elvira imorgon. Kanske borde testa min donutmaskin då? Mera fika!

Vi har nu avslutat första säsongen av Vikings som visades under hösten. Den var intressant och ganska bra! Värd att se, och samtidigt får man förfriska minnet lite om våra förfäder från vikingatiden. Om nordisk mytologi och deras raider i väst. Då menar jag väderstrecket väst för er som blev fundersamma. De hade inte västar på sig direkt när de plundrade…
Nu längtar vi efter andra säsongen! Så vi får fortsätta följa Ragnar Lodbrok, Rollo och Flokes äventyr!

På julafton så fick Jenny och jag en övernattningsvistelse på Grand Hotel i Saltsjöbaden. Wow! Stort tack till er alla! Det är välbehövligt efter ett sömnlöst år, blir skönt med lite spa och avkoppling! Jag kommer med andra ord somna i bubbelpoolen efter två öl och bli utskälld av både personal och sambo. Hoppas jag hinner sova lite innan de hittar mig…

Stort PLUS till TV3 som visar alla filmerna om Indiana Jones nu flera dagar i rad! Älskar dem verkligen, så sjukt underhållande och bra. Vem uppskattar till exempel inte när självaste Sean Connery ropar på sin son i en av filmerna. Junior!

Nu är det knäpptyst här hemma. Stormen utanför verkar ha avtagit och barnen har somnat. Även Jenny har somnat. Jaha… Playstation! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till galna bilister i p-garaget i Nacka Forum. Där verkar tydligen djungelns lag råda. Synd att jag är så pedant med vårt grå monster till bil, annars hade blod spillts och plåt krossats denna eftermiddag…

”Oh glada julafton! Julafton! Nu är den här, tomten ska komma snart!”

Klockan 07.30 spelades låten ”Julafton” av Sten & Stanley på hög volym för att väcka alla här hemma. Så gjorde alltid herr Folkesson när vi firade jul hemma hos dem uppe i norrland när jag var yngre. Jag uppskattade det inte alls då, men nu är det lite av en införd tradition i vår familj.

Freja och jag hade ställt ut gröt och kakor till tomten, utifall att han skulle bli hungrig efter sitt besök här under natten. Freja rusade upp för att se om tomten varit här inatt och lagt julklappar under granen. Det hade han! Sedan sprang vi ut och kollade om han ätit gröten vi ställt ut. Det hade han!
– Han måste varit jättemycket hungrig! Konstaterade en uppspelt Freja.
Och ljuset hade han blåst ut i ljuslyktan när han ätit färdigt, det är ordning på farbrorn.

Sedan öppnade vi några klappar när vi åt frukost tillsammans. Jag fick den förlängda versionen av The Hobbit, en donutmaskin och ett halvt dussin planksteksplankor. Känner mig mer än nöjd!

Sedan kom stora släkten! Far, mor, Kent med söner, bröder, syster med familj och tillhörande svärföräldrar, min svärmor och svägerska, och sist min härliga farmor. Vi var sammanlagt 19 personer, och alla hann fram i tid till glöggfikat innan Kalle Anka började.
Det blev ingen Kalle för mig, jag och några till hade fullt upp med matlagningen. Men vilken god mat det blev, mums!

Sedan när alla hade ätit så började det gå ett rykte. Någon hade skymtat tomten utanför grannhuset, är han på väg hit nu tro?
– TOMTEN! Skrek Elvira och rusade till fönstret i vardagsrummet.
– TOMTEN! Skrek Freja och sprang efter.
Plötsligt stod tomten där utanför och vinkade. Uppspelta barn rusade till dörren för att släppa in den rödklädda herren från norr. Han stapplade in och frågade efter alla barn, som fick varsin julklapp innan han for vidare denna härliga afton.

Sedan fick alla barnen öppna resten av klapparna som väntade under granen. De var så glada och fulla av energi. Elvira hjälpte till att dela ut alla klappar, men var ändå klar först av alla med att öppna sina paket. Freja var så lycklig och förklarade ofta att hon älskar att få paket. Nova höll sig cool och pillade lite på sina klappar, men inslagningspappret var nog roligast. Theo var lite mer energisk, men fastnade tillslut för en liten tom kartong som han försökte sätta sig i med vissa problem. Lembit och Max var desto lugnare, men de är ju stora killar nu.
Sedan lottade vi ut varsin hemlig julklapp till oss vuxna. Jenny fick en väggklocka, och jag en kokbok om hur man stoppar korv. Smaskigt!

När alla åkt hem så var jag kissnödig. Insåg att jag ej besökt toaletten sedan alla kom, nu började det bli panik. Som tur var hade jag växt ur byxorna jag bar denna afton, så de drog ju åt rätt bra runt midjan och stoppade på så sätt kisset från att nå fram till blåsan. Men efter att lossat på skärpet lite så small det bara till, mer eller mindre. Tur att man hann ur brallorna!
På tal om att vara lite storväxt, så var det ju en hel del sopor att ta hand om senare när alla åkt hem. Så jag greppade samtliga soppåsar och traskade bestämt upp till vår soptunna. Den var redan full. Nu fick jag göra något som jag tror väckt reaktioner tidigare här ute i grannskapet. Nämligen den så kallade ”Hanell komprimatorn”, när jag klättrar upp på tunnan och försöker att med full tyngd och kraft att pressa ihop soporna i tunnan. Det ser nog lite galet ut, och jag kan tycka att exempelvis hundägare och andra liksom småspringer förbi vårt hus när man är inne i uppgiften. Men, tack vare min stora mage och pondus så lyckades jag pressa i de sista påsarna. Bra jobbat Jimmy!

Jag är lite skadad. Då menar jag inte mentalt utan syftar på min stortå. Jag skulle igår rusa fram och lyfta ner en av twinsen från soffan, men slog då i stortån ordentligt i soffans nederkant. Det gjorde ont som fasen och blodet pumpade sakta fram runt tånageln. Oh aj aj aj…
Senare samma dag så trampade Nova på samma tå. Freja gungade över tån med sin gunghäst. Och slutligen så trampade Nova på den igen, tack för samarbetet kära barn! Nu känns det som att min tå ska explodera…

Nu sitter jag och njuter av lugnet efter denna dag. Ätandes på lite matrester, så skönt! Sköt om er alla, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Laila på TV4. Jag följde hennes recept på revbensspjäll, men de räckte inte på långa vägar. Ett ynka litet revben hann jag få, så nästa år då jäklar ska jag ta i när det gäller hennes matrecept så att det både räcker och blir över…

Tiden går fort brukar man säga, och det har den ju faktiskt gjort. På sätt och vis…

För ett år sedan satt vi en tidig morgon och förberedde oss. Vi hade fått en tid att förlösa twinsen med kejsarsnitt, eftersom de låg så tokigt i magen och ej kunde förlösas på naturlig väg. Så på med kirurgkläderna!

Notera hur vältränad jag var och hur ”mycket” hår jag hade då, BEEFCAKE!
Sedan gick det undan! De bedövade Jenny och kort därefter levererades bäbis nr.1, Nova! Jag hann inte reflektera och känna så mycket. För här kom nu bäbis nr.2, Theodore! Nu var de här båda två, och nu bar det av mot neonatalavdelningen för tidigt födda barn. Jennys sista ord var ”du följer efter dem hela tiden nu!”, ja vad skulle jag annars göra. Gå ut och röka?
Nej jag följde med dem och någon timme senare anslöt Jenny. Nu satt vi där och lyssnade på tvillingarna som gnydde ikapp med varandra. Lät jättegulligt!

Och nu har de fyllt 1 år! Ett år av fantastiska upplevelser och underbara minnen. Det har varit lite tufft med de sömnlösa nätterna, men det är nästan helt glömt nu. Istället har vi två underbara barn som är en fröjd att uppleva dagarna med. Deras nyfikenhet, härliga skratt och explosiva bajsblöjor. De förgyller våra liv! Inte just blöjorna, men deras personligheter.
Det har varit fullt upp och vi firade dem därför igår. Då var släktingar på besök, även deras moster Maya som är i Sverige över jul och nyår var här. Vi valde att bjuda på födelsedagssemlor, det blev en hit! Lättare för dem att äta själva än att kladda med en tårtbit. Men nästa år får de en riktig tårta! Sedan tänkte vi försöka fira med våra kära vänner i januari, när allt lugnat sig lite. Så ingen känner sig bortglömd, alla som vill fira ska få möjligheten till det. Det ska bli kul!

Idag var det fjärde advent, så vi har tagit fram julgranen! Freja och Lembit klädde den väldigt fint. Nu börjar det verkligen kännas att julafton är nära. Då är det väl bara snön som fattas…
Jag har inte gjort min spektakulära dans som jag lovat, så det har bara regnat. Nu planerar jag ett massivt storköp av vetemjöl att strö ut på tomten här hemma så att det ser ut som snö. Klart som tusan att barnen ska få en snövit jul! Hoppas det inte regnar bara. Då blir ju allt till en stor deg och grannarna kommer säkert jaga bort oss med sina trädgårdsredskap i tro om att vi är aliens. Men vet ni, det kan det vara värt…

Nu har jag dukat fram lite glögg och mjuk pepparkaka. Var är Jenny? Jaja, då får det bli glöggmys i min ensamhet och spela lite GTA V istället. Då borde man ju komma i julstämning, utan problem… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Jag vill säga vädergudarna för bristen på snö. Men det känns inte helt rätt.
Sune, du har den! Grattis!

Var är all snö? Alltså, det är julafton om exakt en vecka och det finns ingen snö alls. Oroväckande…

Det kan väl knappast bara vara jag som känner att det är nödvändigt med snö, eller? Att fira jul och nyår utan snö går såklart ändå, men det gör mycket för stämningens skull. Enligt senaste väderrapporten så ser det heller inte ut att bli någon snö, bara nederbörd i form av regn…
Men oroa er icke! Jag ska köra min patenterade dans och tillfredsställa vädergudarna så att det sveper in ett snöoväder till julafton. Men inte på själva julafton så att folk inte kan ta sig någonstans, och alla plogisar måste såklart få stanna hemma och fira jul. Nej, istället kommer det nog i helgen! Så hinner alla fram dit de ska vara på julhelgen. Mys!

Nu har mina nya fjärrljus till bilen anlänt! Ser verkligen fram emot att lysa upp vår mörka värld ute på vägarna framöver. Är även nöjd med den tyska bruksanvisningen som medföljde, den låter så bestämd. Det blir skönt att byta ut de trasiga extraljusen mot dessa nya fungerande fjärrljus, så man känner sig trygg när man kör här ute i vildmarken.
Samtidigt som jag håller på att åtgärda mina fjärrljus så passar något nytt på att gå sönder i min värld. Halleluja! Vad är det för gammalmodig byteshandel jag hamnat i här? Fjärrljusen går sönder, då blir jag tvungen att beställa nya. När de nya hämtats hem, då går nätaggregatet på datorn sönder… Måste något nytt gå sönder så fort jag åtgärdat första problemet? Märkligt! Vilken tur att nätaggregaten BARA kostar runt en tusenkrona… Hurra! Hurra! Hurra!

Idag var det dags för twinsen att vaccineras. De fyller ju 1år nu på torsdag och då är det dags för spruta. Men det gick bra, lite ledsna vart de precis när själva sticket skedde. Sedan gick det över och nu hoppas jag att det inte ger några jobbiga efterdyningar i form av feber. Det kan tydligen hända enligt vår barnsköterska. Så vi håller tummarna!

Freja brände sig på stekpannan ikväll. Stackars henne, hon som var så duktig när hon stekte sina fiskpinnar. Hon vände på dem och allt gick bra, tills hon skulle flytta stekpannan och brände sitt finger. Men efter en timme under vattenkranen, ja ni läste rätt, så lugnade hon sig. Hon fick en blåsa, men fingrarna var så skrynkliga efter att ha spolats i vattnet att den knappt syntes. Så hon fick ett plåster med Hello Kitty på fingret, sedan var allt bra igen.

Hon är som hon är, vår lilla Freja. Underbar på alla sätt, och otroligt rolig att prata med. Även om hennes uttal inte är perfekt så förstår man henne så väl när hon berättar något.
Som exempelvis, var vi på väg till Coop för en tid sedan. Då kom en skåpbil och körde upp tätt bakom vår bil på motorvägen. Den låg så pass nära att jag såg föraren.
– Freja, vet du vem som åker i bilen bakom oss nu? Frågade jag henne.
Freja kikade bakåt men såg inget.
– Vem åker där? Frågade hon då.
– Det är arga snickaren, han som skäller så mycket på tv. Förklarade jag.
Freja såg fundersam ut, men sa inget. Inte förrän vi var inne i affären och handlade, då kom en reaktion.
– Pappa, arga snäckan. Han, han som är så arg. Han skäller på tv:n! Berättade hon efter sin alldeles egna lilla analys.
– Ja, arga snickaren han skäller på slarviga människor i tv-programmen. Han skäller inte på tv:n. Förklarade jag och skrattade lite.
– Arga snäckan, han är så arg. Sa hon och sedan var det inget mer om det.
Lite så kan det låta när hon delar med sig av sina funderingar. Sedan kan det även låta såhär…
Freja sitter i soffan och gör märkliga grimaser. Hon tar ut sin napp och börjar peta i munnen.
– Pappa, bläh! Säger hon och räcker ut tungan.
– Bläh? Har du fått ett hårstrå i munnen? Frågar jag, det brukar vara vad bläh betyder.
Hon lutar sig fram och räcker ut sin tunga. Jag ser ett litet hårstrå, men hon hinner ta bort det själv utan min hjälp.
– Här får du pappa. Du kan sätta det på ditt huvud, så får du lite mera hår. Du behöver det! Säger hon.
Vad svarar man på det… Jag tog emot hennes hårstrå, dock utan att sätta det på huvudet. Känner mig kränkt…

I min hårlösa skam så orkar jag inte skriva mer idag. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till arga snickaren. Jag såg att han rökte i sin bil, det är äckligt…

”Då i vårt fattighus. Stiger med tända ljus. Freja Lucia! Frejaaa Luciaaa!”

Igår var det ju Lucia, och tanken var att vi skulle ha fått se Luciatåget på Frejas förskola. Men, Freja har inte kunnat gå på förskolan på hela veckan på grund av sin mage. Så vi fick istället se henne framföra sin egen version av Lucia här hemma. Hon var otroligt söt och man kunde se hur glad hon var när hon klätt ut sig och sjöng. Underbara barn!
Dagen började inget vidare dock. Freja mådde jättedåligt och vi har fortfarande inte hört något om vår kallelse till Nacka sjukhus. På eftermiddagen ringde Jenny upp vårdcentralen igen och frågade vad tusan det är frågan om. Det har gått en hel vecka utan att vi hört något, och Freja behöver hjälp nu. Vi fick då ett telefonnummer så att vi själva kunde ringa upp Nacka sjukhus. Men de hade bara telefontid en viss tid på dagen och den missade vi ju såklart.
FAN! Så känner man! Lena som egentligen skulle åkt till Tallebo kom ut till oss för att hjälpa till. Vi ringde upp sjukrådgivningen och de tyckte att vi skulle åka in till SÖS. Fy vad jag avskyr det stället…
Varje gång vi åkt in dit så har vi suttit i väntrummet i flera timmar. Ett väntrum med ledsna och sjuka barn är ju inte direkt rofyllt för en orolig Freja. Och när man äntligen får träffa en läkare så får man alltid samma svar.
– Ja det är tyvärr inte mycket mer vi kan göra här än att erbjuda Klyx (tarmsköljning).
Något som vi som sagt gjort en gång tidigare och det var hemskt. Både för Freja och oss som föräldrar. Detta är det ENDA de kan göra. Det får man höra efter att ha suttit och väntat i ibland 6-8 timmar. Läkaren stressar vidare efter att ha pratat med oss i knappt 10 minuter. BEDRÖVLIGT!
Men jag tackar min konfirmationspräst Yvonne för mitt tålmodiga hopp och tro på att det kommer att ordna sig. För när det var dags att klä på henne för att åka in så kom det äntligen. Det efterlängtade bajset! Efter det var hon ju hur pigg och glad som helst. Feberfri och som pånyttfödd, den underbara Freja som vi är vana att se henne var tillbaka efter två veckors oro. Och hon har varit fortsatt glad idag! Så vem vet, kanske kan jag återgå till jobbet på måndag igen. Wohoo!

Theodore! Min lilla son Theo-tott, ni vet han som med 95% säkerhet steriliserade mig tidigare i veckan med ett judohugg. Han har slagit till igen!
Samma procedur som senast, jag försöker natta honom i vår säng. Jag ligger på rygg och även denna gång sätter han sig upp med händerna mot taket. Denna gång var jag beredd, så jag höll mina händer framför mitt nysteriliserade kön för att skydda mig. Men till min förvåning så kommer nu hans hand i full fart mot min mun, hållandes i sin napp. Pang! Jag hann inte ens reagera…
Det gör lite ont, det ska jag erkänna. Precis som förra gången så brister pojken ut i sitt härliga skratt. Samtidigt som han fortsätter att försöka lirka in sin napp i min mun. Han ville bara vara snäll och bjuda på sin napp.
Det är det senaste i hans utveckling, att när han leker så vill ha bjuda på sakerna han leker med. När man sedan lämnar tillbaka saken till honom så har han även börjat säga tack. Gulligt! Så leker inte Nova. Om han ger henne en sak så tar hon emot den, och vill absolut inte ge tillbaka den som vi gör. Hon blir skitarg om han sträcker sig efter den igen, då skäller hon på honom så att han oftast börjar gråta. Haha, stackars Theo. Men Nova förstår ju inte denna leken ännu.

Bilbuttericks (Biltema) är en rolig affär. Köpte nyligen två nya diodlampor till bilen där. Men när jag monterat dit dem i bilen så dog ena lampan efter någon dag. Den bjöd på en kortslutning och lyckades smälta ihop med kontakten till lampan. Men så förträffligt, nu väntar ett besök på Volvo för att åtgärda detta tänkte jag. Till den rimliga summan av ett fyrsiffrigt belopp, säkert!
Men det ordnade sig! Jag köpte en ny kontakt på Mekonomen och lät min broder Tommy vara med att laga eländet. Det tog inte så lång tid, och Bilbuttericks ersatte mig för alla kostnaderna. Man tackar!
Men, jag heter ju Jimmy Mats Hanell…
Tro inte att det slutar där. I samma veva upptäcker jag nämligen att lampan i ena fjärrljuset slocknat. Xenonlampor, det är dyrt. Dessa två underbara xenonlyktorna köptes för flera år sedan på just Bilbuttericks. Och självklart säljer de inte lamporna till dessa längre.
– Nej tyvärr, de har utgått ur vårt sortiment. Förklarade mannen bakom disken.
– Mm, utgått har de ja. Mm… Kan du få fram vilken lamptyp det är? Det står ju inget på själva lampan när jag tog ut den. Frågade jag fint.
– Jo det finns en del olika varianter av xenonlampor. Men jag får inte fram någon som helst information om den. Beklagade han sig.
– Ingen information, nej… Men tack så himla mycket då! Surade jag och gick ut till bilen med mitt trasiga fjärrljus.
Efter mycket mailande fram och tillbaka med företaget Xenonkungen så hittade vi rätt sorts lampa. Men när jag beställt hem den och bytte ut den gamla så visade det sig att det är själva lyktan som är trasig. HURRA! Nu är jag så himla lycklig! Lagom till jul och allt går det sönder, jippi! Ironi, ironi…
Så i mitt vredesmod (bästa prästen Yvonne, du får hjälpa mig med min vrede sen) så beställde jag nya fjärrljus. Två stycken stora som paraboler och med ett ljus som får Batmans strålkastarsignal att blekna av avund. Denna gången av ett känt märke, Bosch, som jag vet har reservlampor och tillbehör så länge jag lever åtminstone. Så, löste vi det problemet! Nu kanske Jenny blir utan julklapp men detta är viktiga grejer…

Imorgon hoppas jag att alla är friska och glada igen! Det vore mysigt med 3:e advent utan snor och hosta. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Telia. De har dragit ut fiberkabel i vårt område, så att de som vill skaffa bredband genom Telia nu är välkomna att göra det. Till den nätta summan av 16000kr. Tack för det televerket! Sedan tillkommer sedvanlig månadskostnad för bredbandet varje månad. Jag tror jag behåller mitt knackiga mobila bredband ett tag till… Pajasar!

Host! Harkel… HOST! Sådär, där satt den…

Vi upplever nu total sjukdom här hemma, alla är sjuka. Det blandas hosta med snor, huvudvärk och feber.
Jenny och jag är bara snoriga och kämpar med huvudvärk.
Lembit hostar så mycket att snart kommer hemliga typer i svart kostym och för bort honom i karantän.
Twinsen har haft feber i några dagar, men inget allvarligt. De är inte så kinkiga som man kan tro, men det kan snabbt vända. Så det gäller att hålla dem på gott humör.
Freja, ja vad ska man säga… Vi har pratat med sjukvårdsupplysningen och även läkare utan framgång. Hon har blivit av med sin feber idag, det är väldigt bra! Hon har haft feber i en veckas tid, det oroar många. Och har inte lyckats bajsa ännu, men har väl inte ätit speciellt mycket heller för den delen. Hon tar tre eller fyra tuggor mat, sedan vill hon inte äta mer. Vilket påverkar hennes energi och framför allt humör. Idag bakade vi bullar, det gillar hon. Så får hon lite annat att tänka på en stund.
Vad säger läkarna? Jo vi är inbokade på röntgen för att se om de hittar något i hennes mage, eftersom de vanligaste åkommorna tycks vara uteslutna nu. Kanske hittar de något lattjo. Därefter ska vi träffa en barnläkare eller specialist, minns ej vilket. Kan ju inte annat än hoppas på att det ordnar sig.

Bortsätt från att vi alla är sjuka så har vi det bra. Vi tar hand om varandra, och det behövs. Det är mycket suck och stön, eftersom det emellanåt blir påfrestande med sjuka barn. Jenny suckade så högt vid ett tillfälle idag att mina släktingar långt uppe i norrland måste ha hört det. Fast ni kanske trodde att det bara var stormen Sven som svepte förbi…

Jag drömde en konstig dröm. Det gör man ibland när man är lite krasslig, annars drömmer jag mest bra saker. Men denna gången handlade drömmen om något så ovanligt som kampsport, det brukar jag inte drömma om.

Här ovan ser ni en bild av mannen, myten… Mr Bruce Lee! Eller Bruce Leroy? Hm… Lui Kang? Ja sak samma, en av de där som slåss mycket bra på film i alla fall! Det ni ser är en så kallad ”fly kick” om jag inte missminner mig. En stiligt utförd sådan!
Jag drömde att jag flög fram sådär i min dröm. Sammanhanget är inte relevant… Eller jo, jag kan behöva lite klarhet i själva drömmen. Jag flög fram sådär på Coop där jag brukar handla, men minns inte varför. Det kan vara så att jag tröttnade på alla inspelningar som pågår där så fort jag ska handla. Det finner jag störande, och kan vara en anledning till varför jag uppträdde som jag gjorde.
Men när jag vaknade mindes jag inte mer än det jag skrev här ovanför. Det uppstod dock ett sug på att pröva en sådan fly kick. Tänk om jag kunde på riktigt. Så jag prövade! Men resultatet kan vi lämna där an… Det såg ungefär ut som på bilden här nedan… (Hur mycket ni än önskar så är det inte jag på bilden)

Nog om kampsport! Eller vänta lite, jag kan berätta en sak till. Något trevligt till alla er skadeglada där ute.
När jag nattade Theo igår så hände en sak. Jag låg på vår säng, och Theo kröp runt som vanligt i sängen i jakten på bästa sovpositionen. Jag ligger på rygg och känner hur han kryper upp och lägger sitt huvud mot mitt maskulina bröst. Gosiga lilla Theo tott! Plötsligt sätter han sig på knä och håller upp armarna i luften. Knäpper ihop sina händer som om han skulle be, och sedan klappar han till mig hårt som fasen. Var tror ni han träffar? Säg såhär, jag behöver inte fundera på att sterilisera mig nu längre. Theo skrattade högt, jag var lite mer sammanbiten. Vi var osams en kort stund efteråt…

Jag har nyheter kring mitt klagomål hos McDonalds! Det kom hem ett brev på posten, där restaurangchefen bad om ursäkt för alla fel som begåtts. Han välkomnade mig att söka upp honom nästa gång jag handlade där igen, så att han fick be om ursäkt personligen. Trevlig gest, det löste sig på ett bra sätt till slut.
Sedan fick jag 6st valfria värdemenyer. Hörde du det brorsan? 6 STYCKEN! Hur många fick du? 2st var det va? Hahaha, jag måste ha låtit mycket argare än dig. Men kom förbi så bjuder jag dig på McDonken! Vi får förmodligen inte det vi beställer, men det är gratis!

Min kära vän Tommy hörde av sig till mig igår! Han hade druckit en 14% öl och skrev ett långt sms med lite känslor. Jag blev såklart glad och svarade med ett minst lika långt sms. Även det med en touch av feelings. Men det kom inget svar tillbaka. Gissar att den 14% ölen gjorde vad den skulle och golvade honom innan vi hann avsluta vår konversation. Eller så gick han ut, det brukar han göra om han tycker det blir” för varmt”…

Jag tycker det räcker nu för idag, måste börja förbereda mig för att sova. Sköt om er, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Han har tidigare erkänt att han har små voodoo dockor som föreställer mig och barnen. Sen sitter han där hemma och sticker nålar i dem, så att barnen blir sjuka och tvingar mig att vabba. Eftersom jag snart vabbat i två veckor nu så är det garanterat han som varit i farten igen…

Mina damer och herrar, detta är faktiskt mitt 100 blogginlägg! Det är väl värt att firas tycker i alla fall jag!

Hur firar man detta då? Jo men inget är väl bättre än att lyckas laga något väsentligt, något dyrt som brakat samman i hemmet…
Här glider man runt hemma i mysbrallor och tar det lugnt. I förbifarten ser jag i min ögonvrå att det är vatten på golvet inne i tvättstugan. Skit! Tvättmaskinerna har precis avslutat sina program, jag hade kört en rengöring i 95grader för att få bort den unkna doften de bjöd på ibland när vi tvättade. Jag stormar in och kollar avloppsbrunnen vid tvättmaskinerna. Inget konstigt där. Jag tar en lampa och kollar rör, slangar och anslutningar bakom maskinerna. Inget konstigt där heller. Skit! Var tusan kommer vattnet ifrån? Jag börjar torka upp allt vatten från golvet och blir själv dyngsur när jag kryper fram med min skurhink. Men, det är då det slår mig. Det här vattnet är ju iskallt… Åh nej tänker jag, det kommer nog från värmepannan. SKIT!!
Jag tar fram min lampa igen och tittar in under värmepannan. Där ser jag en slang som lossnat från ett av rören som leder till avloppet. Jaha, bara att börja koppla ihop slangen och röret igen. Jag tror slangen kommer från pumpen utanför huset, och att det möjligen är smält isvatten från avfrostningen som leder in till avloppet. Vilket i så fall förklarar varför vattnet var iskallt. Men ni ska ju inte tro att slangen och röret var lättillgängligt. Längst in mot väggen bakom alla andra rör ligger eländet och väntar. Jag surar och svär, gör mig illa och svär lite till. När jag är som mest upptagen och försöker sätta ihop allt igen, så kommer såklart en liten skvätt nytt iskallt vatten spolandes i famnen på mig. Brrrr! SKIIIIIT!!! Jag svär ännu mer och får plötsligt ihop slangen och röret i min vrede. Äntligen, och vad skönt att det inte var ett allvarligare fel än så. Min blöta t-shirt är inte skön. Av med den och på med en ny. Klockan är nu 21.50, nu kan jag äntligen äta middag. Ibland är väl ändå livet som villaägare underbart…

Hur mår familjen då? Jo twinsen drar åt olika håll som vanligt och man får jaga dem en hel del här hemma. Nu kan båda två dessutom klättra upp i soffan. Nova kan man numera hitta vid fönstret ovanför soffan, oskyldigt smakande på växterna som står där. Theodore, ja han är en snabb rackare. Men han klättrar oftast i full fart till platsen där Freja brukar sitta i soffan och letar upp alla hennes kvarglömda nappar. Sen stoppar han direkt en i munnen och suger på den frenetiskt, samtidigt som han greppar övriga nappar i sina händer och infinner sig i någon slags eufori. Lite som en rökare som trånat hela dagen efter att få ta det där efterlängtade blosset.
Freja, stackars lilla Freja. Hon mår inte alls bra. Hon har haft hög feber nu i fem dagar, och igår kväll sjönk hennes temp till under 36 grader. Det var lite läskigt, men hon hade ätit väldigt lite under hela dagen så kanske hängde det ihop.
Men tidigt måndag morgon ringer en läkare upp oss och så får vi komma fram till vad som ska göras. Hon har det så jobbigt nu. Vi vill inget hellre än att hon ska få bli frisk igen.
Sedan är ju Freja trots allt ett barn, som inte bara vill ligga still och vila. Så hon sysselsätter sig bland annat med att rita. Idag berättade hon att hon ritade sitt hus. Men jag kunde tydligen inte bo där, det kunde bara hon göra. Varför? Jo det var nämligen ett brinnande eldhus! Jag blev genast lite ängslig. Tänk om det är en sann vision hon har fått, och att vårt hus kommer brinna upp… Eller ännu värre, detta är ett djävulskt ondskefullt hus! Med tanke på sabotaget i tvättstugan med vatten på golvet så är det inte alls omöjligt. Satans hus, nej fy vad hemskt!

Det här känns ju inget vidare. Vänta lite, jag måste bara… Eh… Kolla en grej, på Hemnet…

Jag skojade lite med Freja igår. Hon har oftast svar på det mesta, så igår ville jag kolla en sak med henne.
– Freja, nu när jag varit hemma från jobbet hela veckan. Tänk om de inte kommer ihåg mig där längre, då kanske inte jag får jobba där. Sa jag och lät lite fundersam.
– Men pappa, du får jobba något annat jobb. Förklarade hon med veck i pannan.
– Vad ska jag jobba med då tycker du? Frågade jag.
– Du kan jobba på en sån där lila. Där man kan tanka bilen, jättefort! Där får du jobba då. Förklarade hon och gav intrycket av att det inte är några problem.
Så om ingen känner igen mig på jobbet när jag kommer tillbaka, då har jag tydligen en framtida karriär på en lila bensinmack. Känns tryggt!

Tack allesammans för att ni läser! Helt underbart, att jag faktiskt lyckats komma upp i 100 inlägg här på bloggen. Vem hade trott det? Men utan er som läser, sprider bloggen vidare och även kommenterar bloggen, ja utan er hade jag troligen inte fortsatt. Detta har nu växt till en riktigt rolig del av min vardag, och det är kul att få dela den med andra. Hoppas ni fortsätter läsa, så lovar jag att fortsätta skriva. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till bacillerna i Frejas kropp. Lämna henne ifred! Ta mig istället!

Eller vänta nu lite här…
Nej lämna henne ifred! Ta Jenny så länge!

Jag var inte redo känner jag nu…

Jag ser det snöar! Jag ser det snöar! Det var väl roligt hurra!

Jag gillar snö och välkomnar den. Nu har det lagt sig lite mot tidigare snöfall som snabbt smälte bort. Hoppas det ligger kvar och fortsätter falla mer vacker snö från himlen! Ska jag tacka stormen ”Sven” kanske som just nu drar fram över land och rike? Den verkar ställa till en hel del elände, men jag är positiv och tackar för snöfallet den drar med sig. Längtar tills vi får en halvmeter djup snö som ligger vit och fin, det lyser verkligen upp i vintermörkret. Ska bara muta Lembit med en påse Polly, så kan han skotta på tomten och motionera lite. Sen är det bara att hoppas på att alla tappra själar som är ute och plogar våra vägar inte får problem. Det blir lätt kaos här i hufvudstaden när snön faller…

Twinsen mår bra och mumsade i sig pannkaka igår helt själva. Tycker de har blivit duktiga på att äta själva nu, med händerna då såklart. De ser väldigt glada och nöjda ut, gissar att det smakade bra!

Freja har haft hög feber nu i flera dagar till följd av sin krånglande mage. Efter att ha pratat med vårdcentralen igår så har jag varit redo att få åka in till Astrid Lindgrens barnsjukhus med henne om det förvärras. Det är på gränsen nu, så jag hoppas febern går ner. Detta har ju hänt tidigare, och febern brukar försvinna så fort hon lyckats få ut allt bajs. Åker vi in så väntar med största sannolikhet en traumatisk tarmsköljning för henne, igen. Den hjälpte oss inte ett dugg sist det hände! Eller jo, tarmarna tömdes och vi fick åka hem. Men det skrämde bara upp henne ännu mer och hjälpte bara tillfälligt. Och hon har inte glömt bort hur jobbigt det var. Det får mig att minnas ett citat av Niklas Wikegård, när han kommenterade klubbarnas hastiga beslut att sparka tränare i ishockey så fort ett lag går knackigt. ”Det är ungefär som att pissa ner sig i brallorna. Det värmer bara för stunden…”
Lite så är det, så vi säger NEJ till tarmsköljning. Istället försöker vi i det längsta att hjälpa henne här hemma. Så vi får se om jag åker in med henne senare eller ej, hoppas ju att febern ska försvinna någon gång…

Detta har tyvärr även medfört att jag missade julbordet med jobbet igår kväll. Vi hade i och för sig mormor Lena i beredskap om jag skulle välja att gå ändå, men det kändes inte riktigt bra att lämna Freja. Vill själv åka med henne om det nu blir aktuellt, och jag skulle förmodligen inte helt släppa oron för henne om jag hade åkt till julbordet. Så det var tråkigt. Hoppas de hade kul, och att jag istället kan följa med nästa år!
Jag tror jag börjar se ett mönster i detta! För det händer att jag planerat in något att göra, antingen för en kväll eller under ett av deras sovpass. Då blir någon av barnen märkligt nog sjuka eller så. Det var likadant förra året när jag skulle gå på konsert och se Kent spela. Då fick hon också feber, plötsligt. Eller en sådan enkel sak som att försöka se på Sons of Anarchy här hemma när barnen somnat. Så fort du startar filmen så sprakar det till i babymonitorn och någon vaknar till. Det händer nästan varje gång. Ironiskt!

När Freja är pigg, vilket hon ju trots allt är, så vill hon gärna hålla igång som vanligt. Bygga pärlor, sjunga eller rita. Denna bild är tagen på hennes rittavla. Den föreställer en haj och en gubbe, blev jättebra tycker jag! Ser ni vad som föreställer hajen och gubben?

Hon bjöd även på en rolig upplevelse igår. Hon kramade om mig länge och tittade sedan busigt på mig.
– Pappa, du har snor på tröjan. Sa hon och log.
– Har jag, var då? Frågade jag.
– Där! Sa hon pekande och fräste sedan sin snoriga näsa mot min tröjärm.
Tack för den! Tömma sin näsa på snor på min tröja. Busunge, det var skoj att hon busade lite i sitt febriga tillstånd. Men det var bara att byta till en ny snorfri tröja för min del.
Hittade ett kort från hennes första julafton för snart tre år sedan. Snacka om ”bad santa”, inte sant? En tomtenissa med attityd!

Nu börjar jag bli klar med inköpet av alla julklappar, det känns väldigt bra. Tycker inte om när man är ute i sista sekunden och får stånga sig blodig bland alla andra stressiga människor. Det kan vara bra att vara ute i god tid för en gångs skull!

Nu får vi se hur Freja mår idag när hon vaknar. Är hon piggare så nalkas det tillverkning av julgodis hemma hos Lena. Då vill Jenny även passa på att köpa sin efterlängtade kökssoffa som hon maniskt söker efter på Blocket. Får se hur det blir med det. Trevlig helg på er alla! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla bilister som igår körde genom vårt bostadsområde. Troligen hade det hänt en olycka eller något ute på stora vägen. Men detta händer ju såklart, i vanlig ordning, när jag kört ut twinsen på altanen för att de ska sova middag. Och speciellt alla lastbilar och tyngre fordon som låter högt där de far fram lyckades störa twinsen när de försöker sova. Visa hänsyn till en trött småbarnsförälder och placera er i bilköerna istället! (Skulle förmodligen gjort precis som dem och kört genom vårt område. Men det behöver ju inte de få reda på…)

Winegums! WINEGUUUUMS! Abstinens, jag har blivit beroende tror jag. Sune, hjälp mig. Iväg på kryssning med dig. You’re my only hope…

Nu känner jag att vi närmar oss jul, och bland sjuka barn spelas julmusik här hemma. Ja ni läste rätt, de är sjuka igen. Mestadels Freja som gått tillbaka till sitt antibajsa stadie, och dessutom feber.
Men barnen är trots allt glada! Det måste bero på allt fint pynt vi plockat fram, och idag kom ju den första snön! Tyvärr syns inte så mycket av den, men lite ligger kvar. Mot julafton!
Jag tittade även på julkalendern för i år, och tycker den verkar okej. Rolig är den, jag gillar grott-pappan. Men Freja har inte riktigt fastnat. Hon har sin chokladkalender som hon med spänning öppnar varje dag. Själv har jag upptäckt en kalender för oss vuxna som jag gillar. Kolla här!

Jag kunde heller inte hålla mig från att köpa och griljera en skinka. Den blev mycket god! Att slänga på en skiva på lite färskt vörtbröd är verkligen inte dumt. Är inte denna tid på året fantastisk? Mot julafton!

Mitt i allt detta så har Jenny fått en idé. Hon vill sälja våra älskade köksstolar och köpa en kökssoffa istället. Hon har redan köpt prydnadskuddar att dekorera den med och fårfäll att sitta på i den.
Det blir säkert fint, men jag kommer att sakna de sköna snygga stolarna. Hon passade även på att köpa gardiner till köket. Jag blev chockad av hennes köpbegär, men tröstades med en ask Käck lakrits. Eller Kick heter de tydligen numera. Nu kände jag mig lugnare, åtminstone tills de är slut. Men gardinerna var fina, vita och mörkröda. Mot julafton!

Jag har fått två nya följare här på min blogg! Dessa två är för mig helt okända, men jag kan ha en aning om vem den ena är. I mina barndoms år så fanns där en väldigt trevlig vän till mina föräldrar. Hon tog ofta med mig och min syster Linda på bio, det minns jag! Så om det är du, Tesse! Då får du skriva en kommentar, för det var väldigt länge sedan sist! Om det inte är du, ja då har bloggen nått ut till min första främling. Vilket är kul såklart!

Jag ligger i fejd med McDonalds. Min bror Tommy tröttnade på att han alltid saknar något när han köper mat med sig hem. Vi har precis samma problem här. Han skrev ett argt mail, det beslutade jag mig för att också göra. Han fick tydligen två värdemenycheckar hemskickade, medan jag fick ett telefonsamtal från restaurangchefen. Efter att ha bråkat med honom ett tag så lovade han att kompensera oss för alla misstag de begått. Nu väntar vi och ser vad det blir för kompensation…

Nybadade twins, insvepta i handdukar är en gullig syn. Men skenet bedrar…

När de fick på sig sina pyjamisar så brottade de ner mig och dreglade på min rygg…

Nu väntar carbonara till middag för familjen. Feta jag äter sallad. När jag jobbat bort min jultomteform är jag välkommen att äta kolhydrater och fett igen… Mot julafton! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Hm… Sune! Men om farbror köper winegums till mig så kanske jag ångrar mig…

Nu tändas tus… Ett juleljus!

Julen närmar sig, vilket är otroligt härligt! Jag favoriserar denna högtid, den kommer så väl till sin rätt med lite snö och julpynt. Nu har vi inte fått någon snö än, på gott och ont. Jag tycker det är magiskt och mysigt när det är alldeles vitt ute. Nackdelen är nog all snöskottning som man får på köpet. Men det är det värt! Om trafiken på vägarna rullar på, annars blir jag snabbt en nedstämd och bitter man…

Igår var syster yster Linda, AIK:aren och Elvira på besök. Även lillebror Tommy tittade förbi. Det blev såklart lite fika, Freja hade bakat en kladdkaka med Jenny denna morgon som hon ville bjuda på. När vi ätit oss mätta så fortsatte Elvira och Freja att leka för fullt. Medan Tommy hjälpte mig byta parkeringsljus och klippa kablar i bilen så dekorerade barnen pepparkakshus. Tyvärr var ett av husen väldigt trasigt, men de dekorerade varsin sida av huset. Och sedan smackade jag ihop alla delarna med PL-400… Neeeeej, med smält socker såklart. Det blev jättefint!
Vi avslutade kvällen med en lång tacomiddag. AIK:aren gjorde en bra insats i köket med att tillaga och finhacka alla tillbehör. Men så använde han ju sig av mina grymma Globalknivar, med dem går det inte att misslyckas. De äger!

Freja bjöd på en härlig lösning när det uppdagades att jag har ett hål i min mössa. Jag blev lite förvånad och upprörd när jag upptäckte detta. Men då förklarade hon det såhär för mig.
– Pappa, vi kan laga den! Sa hon glatt.
– Jaha, hur då? Frågade jag.
– Det är bara att du tar ett verktyg och skruvar lite, sen är det klart! Sa hon och problemet var ,för henne, löst.
Nja, jag önskar jag kunde laga den genom att skruva lite. Men det lutar tyvärr åt att jag får köpa en ny, åh grymma värld…
När vi ändå är inne på Freja så var hon väldigt mallig idag. Hon hade jeans på sig, och de hade bakfickor. Det har nästan inga av hennes andra byxor. Så hon stoppade händerna i bakfickorna, och försökte vrida höften fram så hon själv kunde se dem. En stor grej för henne uppenbarligen, hon var så glad!

Tuppkammen är tillbaka! RESPECT! Bort med Alfons Åbergs pappas frisyr, och fram med… Ja, jag liknar inte någon eller något. Se själva på den dåliga bilden här nedan, jag har ju nästan inget hår kvar att stoltsera med i själva tuppkammen. Ser mer ut som en gles odling groddar som kämpar för sin överlevnad…

Nu när vi pyntat huset med julsaker och ljusslingor så passade det tydligen bra med ett längre strömavbrott. Det var inte mycket vi fick se av det pyntet, och vi får väl vänta med att komma i julstämning. Riktar ett kallt ironiskt tack till Vattenfall. Men det blåser ju faktiskt ute så kanske har väl en pinne eller något liknande snuddat vid elledningen och försatt oss alla utan el här ute i skogen. Säger som galningen jag såg på nyhetsmorgon efter stormen Gudrun för länge sedan: GRÄV NER KABELN!
Tur att vi hann mata barnen i alla fall. Dessvärre eldade vi på ordentligt så att värmeljusen tog slut. Är även missnöjd över att jag inte beställde mer ved tidigare, men den räcker nog ett tag till. Men jag åkte och köpte värmeljus och middag från McUseless till mig och Jenny. Har för övrigt gjort som min bror och skrivit ett grinigt mail till McDonalds, de är bedrövliga. Misslyckas med att ge oss rätt mat och tillbehör alldeles för ofta. Nog om det, vi får äta våra gummiburgare till skenet av vårt första tända adventsljus. Synd att vi inte kan lyssna på vår nya julskiva under tiden. Men det är långt kvar till julafton, vi ska nog hinna komma i stämning tills dess!

Nog om det, nu kom precis elen tillbaka här. Vi klockar det avbrottet till tre timmar. Nu ska jag sätta mig på trappan utanför och vråla försiktigt, vill få ur mig lite ilska för detta avbrott och hoppas samtidigt rena mitt samvete för att ha ätit mig fetare på McMurder… Ha d biff!

DAGENS JERKER går enbart till Vattenfall. Tre avbrott denna vecka! Och snön har inte ens kommit än, suck va dåliga de är…