”Då i vårt fattighus. Stiger med tända ljus. Freja Lucia! Frejaaa Luciaaa!”

Igår var det ju Lucia, och tanken var att vi skulle ha fått se Luciatåget på Frejas förskola. Men, Freja har inte kunnat gå på förskolan på hela veckan på grund av sin mage. Så vi fick istället se henne framföra sin egen version av Lucia här hemma. Hon var otroligt söt och man kunde se hur glad hon var när hon klätt ut sig och sjöng. Underbara barn!
Dagen började inget vidare dock. Freja mådde jättedåligt och vi har fortfarande inte hört något om vår kallelse till Nacka sjukhus. På eftermiddagen ringde Jenny upp vårdcentralen igen och frågade vad tusan det är frågan om. Det har gått en hel vecka utan att vi hört något, och Freja behöver hjälp nu. Vi fick då ett telefonnummer så att vi själva kunde ringa upp Nacka sjukhus. Men de hade bara telefontid en viss tid på dagen och den missade vi ju såklart.
FAN! Så känner man! Lena som egentligen skulle åkt till Tallebo kom ut till oss för att hjälpa till. Vi ringde upp sjukrådgivningen och de tyckte att vi skulle åka in till SÖS. Fy vad jag avskyr det stället…
Varje gång vi åkt in dit så har vi suttit i väntrummet i flera timmar. Ett väntrum med ledsna och sjuka barn är ju inte direkt rofyllt för en orolig Freja. Och när man äntligen får träffa en läkare så får man alltid samma svar.
– Ja det är tyvärr inte mycket mer vi kan göra här än att erbjuda Klyx (tarmsköljning).
Något som vi som sagt gjort en gång tidigare och det var hemskt. Både för Freja och oss som föräldrar. Detta är det ENDA de kan göra. Det får man höra efter att ha suttit och väntat i ibland 6-8 timmar. Läkaren stressar vidare efter att ha pratat med oss i knappt 10 minuter. BEDRÖVLIGT!
Men jag tackar min konfirmationspräst Yvonne för mitt tålmodiga hopp och tro på att det kommer att ordna sig. För när det var dags att klä på henne för att åka in så kom det äntligen. Det efterlängtade bajset! Efter det var hon ju hur pigg och glad som helst. Feberfri och som pånyttfödd, den underbara Freja som vi är vana att se henne var tillbaka efter två veckors oro. Och hon har varit fortsatt glad idag! Så vem vet, kanske kan jag återgå till jobbet på måndag igen. Wohoo!

Theodore! Min lilla son Theo-tott, ni vet han som med 95% säkerhet steriliserade mig tidigare i veckan med ett judohugg. Han har slagit till igen!
Samma procedur som senast, jag försöker natta honom i vår säng. Jag ligger på rygg och även denna gång sätter han sig upp med händerna mot taket. Denna gång var jag beredd, så jag höll mina händer framför mitt nysteriliserade kön för att skydda mig. Men till min förvåning så kommer nu hans hand i full fart mot min mun, hållandes i sin napp. Pang! Jag hann inte ens reagera…
Det gör lite ont, det ska jag erkänna. Precis som förra gången så brister pojken ut i sitt härliga skratt. Samtidigt som han fortsätter att försöka lirka in sin napp i min mun. Han ville bara vara snäll och bjuda på sin napp.
Det är det senaste i hans utveckling, att när han leker så vill ha bjuda på sakerna han leker med. När man sedan lämnar tillbaka saken till honom så har han även börjat säga tack. Gulligt! Så leker inte Nova. Om han ger henne en sak så tar hon emot den, och vill absolut inte ge tillbaka den som vi gör. Hon blir skitarg om han sträcker sig efter den igen, då skäller hon på honom så att han oftast börjar gråta. Haha, stackars Theo. Men Nova förstår ju inte denna leken ännu.

Bilbuttericks (Biltema) är en rolig affär. Köpte nyligen två nya diodlampor till bilen där. Men när jag monterat dit dem i bilen så dog ena lampan efter någon dag. Den bjöd på en kortslutning och lyckades smälta ihop med kontakten till lampan. Men så förträffligt, nu väntar ett besök på Volvo för att åtgärda detta tänkte jag. Till den rimliga summan av ett fyrsiffrigt belopp, säkert!
Men det ordnade sig! Jag köpte en ny kontakt på Mekonomen och lät min broder Tommy vara med att laga eländet. Det tog inte så lång tid, och Bilbuttericks ersatte mig för alla kostnaderna. Man tackar!
Men, jag heter ju Jimmy Mats Hanell…
Tro inte att det slutar där. I samma veva upptäcker jag nämligen att lampan i ena fjärrljuset slocknat. Xenonlampor, det är dyrt. Dessa två underbara xenonlyktorna köptes för flera år sedan på just Bilbuttericks. Och självklart säljer de inte lamporna till dessa längre.
– Nej tyvärr, de har utgått ur vårt sortiment. Förklarade mannen bakom disken.
– Mm, utgått har de ja. Mm… Kan du få fram vilken lamptyp det är? Det står ju inget på själva lampan när jag tog ut den. Frågade jag fint.
– Jo det finns en del olika varianter av xenonlampor. Men jag får inte fram någon som helst information om den. Beklagade han sig.
– Ingen information, nej… Men tack så himla mycket då! Surade jag och gick ut till bilen med mitt trasiga fjärrljus.
Efter mycket mailande fram och tillbaka med företaget Xenonkungen så hittade vi rätt sorts lampa. Men när jag beställt hem den och bytte ut den gamla så visade det sig att det är själva lyktan som är trasig. HURRA! Nu är jag så himla lycklig! Lagom till jul och allt går det sönder, jippi! Ironi, ironi…
Så i mitt vredesmod (bästa prästen Yvonne, du får hjälpa mig med min vrede sen) så beställde jag nya fjärrljus. Två stycken stora som paraboler och med ett ljus som får Batmans strålkastarsignal att blekna av avund. Denna gången av ett känt märke, Bosch, som jag vet har reservlampor och tillbehör så länge jag lever åtminstone. Så, löste vi det problemet! Nu kanske Jenny blir utan julklapp men detta är viktiga grejer…

Imorgon hoppas jag att alla är friska och glada igen! Det vore mysigt med 3:e advent utan snor och hosta. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Telia. De har dragit ut fiberkabel i vårt område, så att de som vill skaffa bredband genom Telia nu är välkomna att göra det. Till den nätta summan av 16000kr. Tack för det televerket! Sedan tillkommer sedvanlig månadskostnad för bredbandet varje månad. Jag tror jag behåller mitt knackiga mobila bredband ett tag till… Pajasar!