Hej! Jag heter Jimmy och är bitter… Varför? Igår fick över 50 000 åskådare uppleva festivalen STHLM Fields på Gärdet inne i stan. Men jag var inte en av dem…

Är det hela världen då, att missa en festival? Nej det är det nog inte, och jag är egentligen ingen festivalmänniska. Men världens bästa rockband var ju där. Metallica!

Det är första gången jag missar en spelning med dem här i Sverige på nästan 20år. Det är den artist jag aldrig vill missa och är beredd att betala nästan vilket pris som helst för att se. För så jäkla bra är de!
Det speciella med just denna spelningen var att alla Metallicafans och övriga fått rösta fram vilka låtar som skulle spelas. En bra grej tycker jag! Av totalt 20 låtar så fick man rösta fram 19, den sista låten är en ny låt som de lovat att spela. Resultatet blev tydligen en kanonspelning, enligt min man på plats. Min bästa herre Tommy messade mig att det dessvärre bara var bra låtar, och att han tänkte på mig när han var där. Tack för omtanken Tompa! Hoppas i alla fall att alla som var där hade galet kul och att alla rockband bjöd på en riktigt bra show.

Det var ju fler band som spelade under denna endagsfestival. Som Slayer, Ghost, Mastodon och Danzig. Men de faller mig inte riktigt i smaken, förutom just Metallica och Ghost som hade varit kul att se live. Men det kommer garanterat fler tillfällen och då ska jag banne mig gå och headbanga så att luggen flyger av!

Igår tog jag istället med mig Freja ut på jakt. Vi skulle köpa en ny slang till däcket på hennes cykel, ventilen höll inte tätt längre. Så vi for runt en hel eftermiddag för att hitta rätt storlek, och slutligen fann vi vad vi sökte. Det var riktigt regnigt ute, men jag ville byta slangen ändå för att se om det var rätt storlek. Det gick bra, och nu skruvade jag även dit stödhjulen på cykeln. Freja var jätteglad och cyklade fram och tillbaka på altanen. Men idag så går vi ut på gatan och cyklar på riktigt. Tut tuuuut!

Jag jobbar ihop med en figur kallad Billy. Han som tycker om sjörövarmusik och ninjapaddor. Men han har även pratat varmt om ett program som visats på SVT för flera år sedan, programmet heter ”Kjell”.
Kjell är en sorts docka, lite som Mupparna ungefär. Han är en arbetslös medelålders man som gör vad han kan för att hålla sig sysselsatt. Han glider runt och tycker sig känna igen en hel del människor, samtidigt som han ofta nämner gamla bekanta som avlidit av diverse märkliga anledningar. Att ropa efter folk som liknar hans polare Steffe är en återkommande sekvens i hans vardag.

Han har även en mamma som heter Birgitta. Det börjar på B och slutar på -itta! Hon är galen i travhästar och ser sig själv som ett riktigt kap. Hon är kär i sin nya kille, Peter, som är hemlig agent. Han jobbar ”under-kover” som hockeytränare (ingen vidare duktig sådan) och känner sig ständigt förföljd. Oron över att det finns snipers och avlyssningsmikrofoner överallt är ett återkommande problem. Därför tar han ofta väldigt långa omvägar för att ta sig hem till Birgitta, en gång via Manhattan i New York faktiskt. Jag är speciellt förtjust i att han måste ”synka” och ringa upp ”fröken ur” hela tiden på sin väldigt gamla mobiltelefon.
Ta gärna en titt på ”Kjell”, han finns bland annat på Youtube. Tack Billy, du har gjort mig beroende av denna härliga serie!

Sådär, det var visdomens ord för idag. Ha nu en trevlig helg och akta er för fästingar. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till mitt bankkonto. Det ser ovanligt blekt och tomt ut. Skitkonto…

Tänk att jag har hela fyra saker att fira som jag vill ta upp här. Det gör mig så uppspelt att jag måste sätta på mig mina South Park kalsonger.

Firande nr.1 – Igår tackade vi av en finsk herre på jobbet vid namn Pekka. Det är troligen inte han det handlar om i historierna om Pekka man hörde som barn. Ni minns väl exempelvis ”Pekka var ute och åkte. Vägen svängde, men inte fan svängde Pekka”.
Fast jag är inte säker, han verkar ha varit med om en hel del så det kan mycket väl vara han. Pekka har i alla fall nu gått i pension efter 16 år på företaget. Så vi firade av honom efter jobbet på Il Porto i hamnen. Jag kommer sakna Pekka, han har alltid varit vänlig och hjälpsam. Sedan är han rolig, och en typisk finsk hårding men med glimten i ögat. Hoppas han får en härlig och välförtjänt pension, och det vore kul att springa på honom i framtiden. Hurra för Pekka!

Firande nr.2 – Idag är det internationella fredssoldatdagen (UN Peacekeepers Day), även kallad veterandagen. Syftet är att hedra personal som deltar eller deltagit i nationella eller internationella militära operationer, och att högtidlighålla minnet av stupade och omkomna.
Det är lätt att vi här hemma i Sverige glömmer bort vad som pågår ute i världen. Hur skonade vi är från krig och elände, att man tar det här med fred för givet. Så lätt är det ju förstås inte, utan det görs ett enormt krävande jobb i det tysta från modiga svenska kvinnor och män. Personer vi lite blygsamt uppskattar här hemma i Sverige, men som i de flesta andra länder faktiskt hyllas som hjältar för deras insatser.
Så jag håller denna dag väldigt varmt om hjärtat. Jag tänker på mina kamrater som jag tjänstgjorde med, och ägnar även en tanke till de som nu är ute och kämpar för människor de inte känner. För fred och mänskliga rättigheter, något som tyvärr inte tas för givet överallt i världen. En honnör till er alla. Hurra för fredssoldaterna!

Firande nr.3 – Att jag idag äntligen fick träffa Elton! Inte sir Elton John, utan min snart en vecka gamla systerson. Åh vad han var liten och söt. Jag som tycker att Nova och Theo är så små, de var ju jättestora i jämförelse.
Jag vill hävda att Elton är en liten kopia av sin äldre syster Elvira. Tyvärr var jag så upptagen med lille Elton att jag helt glömde bort att ta kort på honom. Så jag stal en bild från syrrans facebook, sorry. Men här kommer han, hurra för Elton!

Firande nr.4 – Denna blogg! Jag vet, det börjar bli tjatigt med diverse rekord och annat. Men idag firar bloggen 1år! Det tycker i alla fall jag är värt att fira. Hurra för bloggen!

Det finns så mycket att vara tacksam och glad för! Men det finns faktiskt en sak som jag inte uppskattar så mycket. Det är något som ett av mina barn lärt sig här hemma…
Barnet är Theo, och det han lärt sig är följande. Han välter ut DVD-filmerna från hyllan ner på golvet. Därefter har han lärt sig att öppna fodralen och plocka ut skivorna. Dessa ligger nu oftast utspridda på vardagsrumsgolvet, i bästa fall. De kan även försvinna spårlöst under en tid. Men det som jag verkligen inte uppskattar är hur han lärt sig plocka ut bildomslagen ur fodralen. Dessa proväter han gärna eller river i mycket små bitar.
Det är alltid trevligt att följa barnens framsteg och nyfikenhet. Men detta tycker inte jag är speciellt roligt. Eftersom film och musik är min stora hobby… Fy på Theo!

Det var allt för kvällen, nu ska jag slappna av till en riktigt bra film. En favorit faktiskt, Mission Impossible 2. Filmmusiken i den är magnifik, hurra för Hans Zimmer! Ha d biff!

DAGENS JERKER kan gå till många idag, har samlat på mig en del. Men de brädas av min sambo Jenny och hennes plötsliga utspel tidigare idag. Hon är frusen, oj oj oj vad frusen hon är! Så när jag smet in på toaletten på morgonen idag så hör jag henne säga att det är så kallt att vi måste tända en brasa. Jag kunde inte tro att det var sant, det var inte alls speciellt kallt inne. Hon måste skämta…
Men till min förvåning så brinner det i kaminen när jag kommer ut från toaletten.
– Det är faktiskt jättekallt på golvet. Säger hon och går iväg, sista ordet måste tydligen alltid vara hennes.
Hur kallt var det då inne egentligen. Vill någon gissa? Jag tog ett kort på termometern i köket, och det var säkert någon grad kallare på golvet. Men ändå, kallt? Nej nu flyttar jag…

En dag om året. Endast en dag om året har vi en dag inristat i kalendern att uppmärksamma och hylla alla mödrar. Det är fint, dock så tycker jag att vi bör hylla våra mödrar oftare än så. Detta gäller såklart alla fäder också, men just idag är det morsdag. Ta vara på alla möjligheter ni har att tillbringa tid med era föräldrar, och uppskatta dem så länge de finns med oss. För likt dinosaurierna så kommer även deras tid att ta slut, se då till att ni lämnar dem med känslan att ni tagit vara på er tid tillsammans. Att ni tagit lärdom av dem och framför allt tagit er tid att lyssna på dem. Och att ni inte har något ogjort eller osagt när den sorgliga dagen väl kommer. För vi behöver varandra, och jag vill inte ens tänka tanken hur det kommer kännas den dagen man måste radera sin moders telefonnummer ur telefonen och inte längre kan nå henne. När man helt enkelt bara behöver henne för den hon är, nämligen din mamma.
Stort grattis på morsdag kära mamma, det finns ingen bättre och vi, alla dina barn, älskar dig!

Med det sagt så går vi vidare till vad som hänt i helgen! Idag åkte jag med Freja och Nova till morsan för att visa vår uppskattning. På vägen hämtade vi upp min bror Tommy som också ville följa med oss dit. Detta ångrade han säkert när han hoppade in i bilen. För allas vetskap så hade vår AC i bilen inte kommit igång på hela vägen ut till Haninge. Både Tommy och jag gjorde vad som krävdes. Vi hissade ner fönsterrutorna och dödförklarade sedan bilens AC. Vila i frid din jäkel…
Hemma hos morsan bjöds det på tårta och annat gott. Nova kände att det vore bra att släppa en granat i blöjan när vi var där. Hon ligger inte bra till just nu, och hennes framtida månadspeng är indragen det första halvåret. Inte för att hon bajsade i sin blöja, utan för en annan incident som hände idag. Återkommer till den senare. Den väldoftande odörblöjan omhändertogs på platsen, sedan gjorde Freja samma sak och la en riktig ”huggorm” i sin farmors toalett. Det är ju naturligtvis jättebra att hon bajsar eftersom hon är förstoppad. Men måste båda barnen göra det när vi sitter och fikar? Pappas kaffe hann ju kallna…
Lite senare så hoppade alla in i tryckkokaren till bil och så körde vi hem Tommy. Därefter sjöng vi med den häftiga och hårda rockmusiken som spelades i bilen, allt för att barnen inte skulle somna på vägen hem. Och det gick bra, alla var vakna när vi kom hem. Victory!

Det har florerat rykten om en ståtlig och effektiv herre här hemma. En karl som fått viktiga saker gjorda här i vårt hem. Och det visade sig inte bara vara rykten, för det är helt sjukt vad han har gjort bra saker!
Först så införskaffade han en skenmanöver till barnen i form av en uppblåsbar pool. Han var på jakt efter en klassisk rund liten barnpool, men det fanns inga kvar. Istället kom han hem med en rejäl sak på 2.5×1.2 meter. Succé! Men vem skulle blåsa upp den då? Efter fjolårets poolhändelse så var jag inte så sugen, tänkte skylla på pollen eller något. Jenny tyckte vi skulle ta fram vår pump och låta den blåsa upp poolen. Den pumpen har ju sämre lungkapacitet än en astmatiker! Men vi hade ju gott om tid på oss så vi kopplade in pumpen och lät den jobba. Och när den tillslut var färdig enligt den själv så fick jag rycka in och flämta i det sista. Självklart inte problemfritt. Jenny vet jag inte vad hon höll på med, men plötsligt hade jag tre små barn hängandes och bankandes på poolen. Fjolårets upplevelse kom skrikande tillbaka! Men efter ett tag så var poolen uppblåst och glada barn plaskade i den för fullt!

Under tiden barnen plaskade i poolen så for denna majestät till man fram med gräsklipparen över gräsmattan. Inte ens kopparormen hann undan. Kvar låg en huvudlös kropp. Den måste ha varit gammal. Annars ramlar inte huvuden bara av sådär, det lärde jag mig när jag såg ”Dum & Dummare”…
Sedan unnade vi oss en grillafton med tillhörande rosévin. Vi rundade av kvällen med Star Trek filmen ”Into Darkness”. Den kan jag rekommendera, om ni har sömnproblem. För jag somnade, så bra var den. Overklig var den också, inte alls lika verklighetstrogen story som Star Wars…

Denne resliga herre fortsatte idag sin effektiva framfart. Iförd t-shirt över ölmagen och med spärrskaft i handen så bytte han alla däcken på bilen. Nu är sommardäcken äntligen på! Men frukta ej, det var dubbfria vinterdäck så ingen miljöskada skedd.

När vi ändå är inne på miljön, så kan jag nu informera om vad Nova ställt till med.
När vi kom hem efter att ha firat morsan så åt vi middag. Därefter duschades barnen och gjordes klara att nattas. När jag satt där på golvet i vardagsrummet så spred sig en otrevlig doft.
– Theo, har du bajsat? Frågade jag och tittade ner i hans tomma blöja.
– Bass… Bass! Ropade Nova en bit bort och kom springandes till mig.
Det var en välfylld bajsblöja i flytande form.
– Kom så går vi och byter din blöja. Sa jag och följde efter henne när hon sprang till skötbordet.
När hon var tvättad och ren så händer det. Lär er av detta alla blivande föräldrar! Nova nyser, och släpper en brakfis samtidigt. Och stänker avföring på mig…
Varför händer allt mig? Det var inte mycket till stänk, men det luktade ju illa och jag var tvungen att byta tröja. Utan att bli imponerad så tvättade jag henne ren igen och satte på en ny blöja. Hoppas att jag aldrig råkar ut för detta igen. Åh grymma värld!

Nu känner jag mig kränkt och måste sova. Ett stort grattis till VM-bronset Tre Kronor! Imorgon måste något bra hända, det känner jag på mig. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som inte röstade i EU-valet idag. Om man inte är delaktig och vill påverka, då får man fasen inte klaga sen heller…

Här kommer STORA varma hälsningar till min syster Linda och hennes Micke som idag blivit föräldrar igen. Till världen har lille Elton kommit, 4160g och 53cm. Var hälsad Elton!

Detta innebär att Elvira förmodligen är världens stoltaste syster idag, och jag själv är den stoltaste motherbrothern! Längtar tills vi får träffa släktens senaste tillskott. Jag ska lära honom massor av bra saker…

En kul sak jag noterat är att ”Fragglarna” ska kunnas köpas på dvd senare i höst! Det var nog mitt favoritprogram när jag var barn, dags att föra den traditionen vidare till mina barn. Dansa och häng med! Sprak och fest och färg! I vårt fraggelberg!

Det börjar närma sig flyttningsdags för vår del. Vi har påbörjat packandet lite smått, och farsan har ordnat lastbil tills flyttlasset ska gå. Perfekt, tackar för det!
Jag har även bokat en container som ska stå här över en helg, då ska vi slänga allt som ingen vill ha kvar eller som går att sälja. Blir skönt att göra sig av med en hel del prylar känner jag, det tar bara upp onödig plats. Sedan är en städfirma kontaktad för att utföra flyttstädningen av huset, inväntar en bekräftelse från dem nu bara. Sen återstår nog bara att packa allt, och flytta över allt till radhuset. Spännande!

Vi var med Freja på SÖS för uppföljning om hennes mage i tisdags. De tog nya blodprover om någon missade det, Freja skrek igenom hela proceduren så att det måste hörts ända till Åland. Men var jätteglad när hon var klar, för då fick hon ju ett klistermärke.
Annars så var det inget nytt på den fronten, utan vi ska starta om medicineringen igen och förhoppningsvis så blir det inga bieffekter denna gång. Än så länge verkar allt under kontroll, resten får vi se.
Theo var även han på återbesök hos läkaren idag för att följa upp hans andningssvårigheter som han drabbas av ibland. Det ska nu utredas av en specialist som han blir kallad till inom ensnar framtid.
Men annars är de pigga och glada, våra underbara barn!

Tack Sverige för att ni vann kvällens match mot Vitryssland i Hockey-VM! Det blev en nagelbitare, men det gick vägen denna gång. Yes!

Sov gott nu allihop. Speciellt Linda och Micke, passa på medan ni kan! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till vår bil. Den tycks inte förstå hur varmt det är ute numera. Vilket leder till att den är vansinnigt varm att köra runt i då! Så om den skulle ta och lära sig att när jag trycker på knappen det står AC på, då vill jag att det ska bli kallt i bilen. Inte att den ska fräsa runt den redan skållheta luften som redan finns i bilen. Det känns som att köra runt i en varmluftsugn! Något måste göras…

Det fanns en sak som skrämde mig som barn. Eller skrämde är kanske fel ord, för jag var egentligen inte rädd för den. Jag tyckte bara inte om den helt enkelt, den lät så förfärligt högt…

Twinsen däremot, har någon sorts förkärlek till denna trots att de ibland blir livrädda för den.
– Osse! Osse! Ropar Theo och klappar på den.
– Eh! Eh! Säger Nova och pekar på den från tryggat avstånd.
Osse har blivit en favorit här hemma sista dagarna. Och för er som inte listat ut vad osse är ännu, så kan jag berätta att det är dammsugaren. Den var min stora skräck när jag var liten, när min mamma for fram med den i full fart. Hon städade hela tiden, åtminstone så upplevdes det som så. Speciellt om jag satt och kollade på min favoritfilm Star Wars, och levde mig in i rollerna för fullt. Då skulle det minsann dammsugas. Och vi hade definitivt ingen tyst dammsugare, nej nej. Den lät som ett jetplan ungefär, inte som dagens lite tystare dammsugare.

Varför Nova och speciellt Theo är så förtjust i den, det kan jag inte svara på. Tidigare så var den jätteläskig, men numera så går Theo fram till den när den står på laddning.
– Osse! Säger han med bedjande blick och vill att vi ska dra fram dammsugaren på golvet åt honom.
Sedan turas de om att låtsas dammsuga och har hur kul som helst. Märkliga barn…

Innan vi avslutar här för ikväll så kan jag meddela att jag gått in i fas två av min nya magupplevelse. Förstoppningen. Idag gjorde jag något som kanske inte var så smart, men vad gör man inte om man börjar bli desperat. På måndag så ska jag fasen jobba igen, det kan ingen sur mage eller igenpluggad bak kunna ändra på! Så jag smusslade i mig en dos av Frejas laxerande medicin…
Först hände ingenting. Sedan gick det ytterligare en stund och det hände fortfarande ingenting. Men jag fortsatte att känna efter ordentligt, och efter ett bra tag så kunde jag nog i min fantasi uppleva att jag nu behövde gå på toaletten. Så jag springer in på toaletten, sätter mig ner på porslinsstolen, greppar tag i badkarskanten med ena handen och tvättstället med den andra. Scenen från ”Dum & Dummare” spelades upp i skallen på mig, den när Harry druckit laxermedel och exploderar på drömtjejens trasiga toalett. Men inget händer…
– Va fasen! Vad är det för fel? Undrar jag och känner att tålamodet efter veckan som gått nu är som bortblåst.
Ska jag behöva ställa mig grensle ovanpå badkaret och ta i tills jag bokstavligen spricker? VA! Är det vad jag måste göra? Jag är inte nöjd alls med detta.
Nu brydde jag mig inte längre, utan påbörjade middagen ganska sent denna afton. Twinsen somnade i hyffsad tid, och nu höll Jenny på att natta Freja som hållit sig vaken länge. Imorgon kommer min släkt på besök för att fira Jennys födelsedag, så jag passade även på att kasta ihop en glasstårta och en cheesecake. Mitt i allt bakande så såg jag Frejas medicinpaket igen.
– Hm… Jag som är så stor behöver ju minst en dubbel dos. Tänkte jag och drog i mig två doser.
Nu kanske det kan hända någonting. Under tiden jag inväntade en reaktion så hann vi äta middag. Vi hann titta på film. Jenny somnade. Filmen hann ta slut. Snacka om trög medicin! Jag smusslade i mig en dos till, något måste ju hända tillslut. Men sedan slog det mig plötsligt, att Freja har ju fått vuxendosering utskriven till sig. Rekommendationen lyder EN dos morgon och kväll. Och nu hade jag dragit i mig fyra doser på lika många timmar. Åh shit…
Mycket riktigt. Åh shit! Snart hände det grejer. Jag väckte Jenny på vägen in till toaletten.
– Jenny! Passa babyvakten nu om de vaknar, för nu måste jag in på toaletten! Utbrast jag och skyndade mig iväg.
Äntligen-stadiet passerades på en sekund. Sedan gick magen på högvarv och nu brann det nästan i baken. Harry i ”Dum & Dummare” hade rena rama fruktstunden på toaletten i jämförelse…

Allt var över ganska fort, men magen kändes fortfarande konstig så jag vågade inte lämna toaletten. Benen somnade och domnade bort. Jag gjorde tillslut ett försök och bröt mig loss. Sedan återvände jag till vardagsrummet, men då hade Jenny redan gått och lagt sig. Benen var fortfarande lite bortdomnade så jag var tvungen att lägga mig på soffan en stund. Tillslut kom känseln tillbaka igen, och vilken känsla. Magen var förhoppningsvis bra igen och jag kunde snart gå normalt. Hoppas det räcker med magproblem och lösa ben nu för en god tid framöver. Undrar om det är såhär Freja känner sig när hennes mage är problematisk? I så fall har jag verkligen en helt ny förståelse för vad hon tvingas gå igenom. Fy fasen…

Nu ska jag in och väcka Jenny så att hon får höra de goda nyheterna om min mage. Några av er är säkert på Mogges & Amandas inflyttningsfest, hoppas ni har en jäkligt bra afton! Vi kommer gärna förbi och tittar på nya lyan en annan dag. Till er övriga som inte festar i Fruängen, ha d biff!

DAGENS JERKER går till dessa förbaskade cyklister som åker i sina klungor på vägen. Det är läskigt att köra bil när de är i närheten! Varför kan de inte använda cykelbanorna som finns längs vägen? Seriöst, varför kör de inte på cykelbanorna? Kan någon som cyklar tala om det för mig, så har jag kanske mer förståelse för detta i fortsättningen. Glöm ej bort att jag nu kör en bil som jag inte är speciellt rädd om! Det kan sluta illa för er, och så hör ni mig skrika ”strike” när jag kör rakt igenom er klunga nästa gång…

Idag tänkte jag skriva lite om hur fantastiskt det kan vara med trotsande småbarn. Men först vill jag meddela en trolig vändpunkt i min magiga värld…

Kalla det vad ni vill. Men där har ni botemedlet, behandlingen eller hälsokuren mot slaskig mage. Helt vanliga vetebullar som jag lyxade till och gjorde om till donuts. Allt efter egen smak! Efter att ha inmundigat deg och ett okänt antal av dessa donuts så hittade min mage balansen igen. För första gången på 9 dagar! Men om ni tror att eländet skulle vara över så tror ni fel…
För vad händer om man äter för mycket? Tydligen så blir man drabbad av någon form av förstoppning istället. Jag har sprungit på toa en hel del idag, men det händer ju inget! Jag tar i så att jag blir fasen blå i ansiktet, det är säkert. Vid ett tillfälle tittade gammelsmurfen fram bakom elementet i badrummet och ville värva mig till smurfbyn. Så blå var jag! Men efter ett långt samtal med diverse glada lockelser så fallerade allt när jag fick höra mitt blivande smurfnamn, Bajssmurfen… Tack, men NEJ TACK!

Löjliga blå skitgubbe… Jag skulle inte ens få vara en blå smurf som alla de andra, utan en mörk som symboliserade… Ja… Vi skiter i det!
Jag hoppas inte detta ska hålla i sig nu, att när man äntligen lyckas få fast avföring igen så ska det bli som cement. Förstoppning är inte aktuellt! Åh grymma värld…

Sedan har vi det jag egentligen ville ta upp här idag. Nämligen hur ens småbarn trotsar oss föräldrar i olika stadier i livet. Här befinner sig våra barn just nu…
THEO… Han är full av energi, för det mesta. Även vid middagsbordet, det är oftast här hans trots märks av. Han börjar oftast med något enkelt, som att banka med sin sked i bordet eller något liknande. Inget konstigt egentligen, så gör ju de flesta småbarn tänker jag. Men det är när man vänligt ber honom att sluta som han har börjat trotsa. Då ska han nämligen ställa sig upp i sin barnstol, och det vill vi ju inte att han ska göra.
– Theo, sätt dig ner. Säger jag lugnt.
Han tittar på mig och skrattar.
– Theo! Sitt ner nu. Säger jag mer bestämt.
– Näe, näe! Säger han då och skakar på huvudet.
Då försöker jag sätta ner honom i stolen. Men när han väl satt sig ner så blir han arg och börjar banka på bordet och i tallriken. Sekunden senare kom en fiskpinne farande och träffar mig i ansiktet. Theo får helt enkelt lämna bordet tills han lugnat sig och vill äta igen. Han springer glatt iväg och kommer tillbaka efter en kort stund. Då försöker vi igen…
Theo är verkligen världens snällaste, därför blir det så konstigt när han sätter sig på tvären såhär ibland.
NOVA… Hon påminner mer om sin syster Freja. Får hon inte sin vilja igenom så protesteras det ordentligt. Hon är väldigt bestämd och blir hon upprörd så hör alla det i hela Värmdö kommun. Tidigare i veckan så skulle jag bära bort henne från middagsbordet till köket för att tvätta av henne innan hon kladdade ner överallt. Det gillades inte och hon började då av svinga kroppen fram och tillbaka. Lite som en gymnast gör när hen tar sats i de romerska ringarna, ungefär. Detta gjorde att jag höll henne längre ifrån mig för att inte bli träffad av hennes svingande fossingar. Men det var för sent… De små hårda fossingarna träffade exakt på mannens akilleshäl, skrotum! Ett svagt momentum infann sig, men jag lyckades trots smärtan och ihopsjunken kropp att tvätta av henne och släppa henne lös…
Det är numera ganska vanligt att Nova vill ha eller göra saker, och att om hon ej får som hon vill så markerar hon som sagt sitt missnöje. Tidigare så brydde de sig inte så mycket utan fortsatte bara vidare mot nästa hyss om vi avbröt dem. Men nu låter det desto mer. Ta redskapen till braskaminen som ett exempel!
– Nova! Inte röra. Säger man lite fint.
Hon tittar på en och söker samtidigt med handen efter redskapen bredvid kaminen. Som att jag inte skulle se det bara för att hon tittar på mig samtidigt.
– Nej Nova! Säger jag mer bestämt.
Hon stannar upp med handen en sekund. Sedan flinar hon lite och fortsätter känna efter redskapen.
– Nej Nova! Nu är det slutlekt med redskapen. Säger jag och lyfter bort henne.
– Iss? Säger hon och vinklar handen som en lättare vinkning i luften.
Iss betyder slut på Noviska. Men lika snabbt är hon tillbaka igen för att testa gränserna. Envisa lilla Nova…

FREJA… Här har vi fröken ”kan hälv”, som ska göra allting själv. Det går inte alltid så bra, och ofta följs hennes bestämda ”kan hälv” upp med ett ropande ”hjääääjp”!
Det är roligt att hon vill göra saker själv, och hon har lärt sig mycket. Men precis som Nova så är hon vansinnigt envis. Om det är något som hon inte klarar av så börjar hon ropa på hjälp, och efter två sekunder gallskriker hon. Och även här så har vi en flicka som låter hela kommunen veta att något inte går som hon vill. Men det hör till på något vis. Nu är jag ändå glad att vi kan prata och förstå varandra bättre än när hon var mindre. Jag har förvisso bara två sekunder på mig att fånga upp situationen och prata med henne innan hon startar mistluren…
Det har även hänt att jag fått bära ut henne ur affärer. Hon kan få för sig att hon vill ha något, en glass eller godis, även fast det inte är helg som vi försöker styra det till att äta godsaker. Då kan hon börja skrika, protestera och vägrar att ge sig. Då har det slutat med att jag fått bära ut henne därifrån. Envis som en, ja jag vet inte vad…
Men sedan är hon ju i den åldern då det är kul att utforska. Vad händer om man gör sådär? Varför får jag inte göra så? Varför är det farligt? Vi hade en liten olycklig kollision mellan varandra igår kväll. Freja kom springande mot mig i soffan och hoppade upp i famnen på mig. Men råkade träffa med sitt finger i mitt öga.
– Oj, det var inte meningen. Sa hon direkt.
– Nej det vet jag väl, men det är ingen fara. Svarade jag.
– Men mitt finger träffade dig i ditt öga. Gör det ont? Frågade hon.
– Ja lite, men det är ingen fara. Svarade jag och började öppna ögat, och kikade lite igen.
– Nej det var inte meningen. Jag råkade bara göra såhär. Sa hon och körde in fingret i mitt öga igen.
Tack för reprisen underbara dotter. Det är inte hennes fel att jag dessutom har någon form av ögonfobi och upplevde allt dubbelt så hemskt mot vad det egentligen var. Men slutsatsen är att Freja fortfarande befinner sig i sitt ”kan själv” stadie. Och ingen, INGEN, får hjälpa henne när hon väl bestämt sig för att lösa något själv…
Detta är väl ändå bara början på vad som komma skall när det gäller alla olika stadier av trots. Men om man redan nu känner att det är lite kämpigt, hur ska det sluta då?

Nu får ni alla ha en trevlig helg! Jag tänker unna mig en öl, det är bra för självförtroendet. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Vet inte varför, känner bara att han förmodligen förtjänade utmärkelsen idag…

Litet hus vid skogens slut
Liten Jenny tittar ut
Jimmy stapplar fram så fort
Bankar på dess port
Hjälpa! Hjälp för fasen mig!
Annars skiter jag ner mig!
Kom, ja kom till toan in
Töm nu tarmen din

Den versionen sjunger de knappast på förskolan. Men jösses, varför tar detta aldrig slut?
Idag kom goda nyheter! Provsvaren visar att jag INTE drabbats av campylobacter. Det var ju en lättnad, då behöver vi inte oroa oss för att twinsen drabbats. Men då återstår ju en sak, vad tusan är det vi råkat ut för?
Efter en diskussion om dessa campylobacter och mitt negativa avföringsprov, så gav de på vårdcentralen mig idag en alldeles egen diagnos. Inflammerad slemhinna. Detta har troligen orsakats av en vanlig magsjuka som jag då drabbats av förra veckan. Och inflammationen gör att magen ej fungerar perfekt… No shit Sherlock! Det tråkiga med detta är att det förmodligen tar minst en vecka till innan inflammationen är borta. Men att så fort jag inte behöver springa på toaletten och ej är som en eldsprutande vulkan, så ska jag nog kunna jobba igen. Tack så mycket, verkligen…

Hur mår Nova efter sin flygtur till sjukhuset härom dagen då? Bra, måste jag ändå säga. Man ser på henne att öroninflammationen irriterar förstås, och hon är lite febrig till och från. Idag bjöd hon dessutom på en märklig titt-ut lek. Hon stod i dörröppningen och gömde enbart sitt lilla huvud bakom väggen, så hela hon syntes ju nästan hela tiden. Sedan kikade hon fram… Titt-ut! Inte mycket till överraskningsmoment då inte…
Så hon är på gott humör och försöker deltaga i den vardagliga leken här hemma. Och hon visar gärna upp sin mjukis Bamse som hon fick i helikoptern på väg till sjukhuset. Eller ”Bajse” som Theo säger hela tiden…

Theo är väldigt förtjust i musiken som spelas i alla intron till de olika barnprogrammen de tittar på. Själva programmen är inte så intressanta, utan han vill höra musiken om och om igen. Några favoriter är Rorri Racerbil, Timmy Lamm, Dora Utforskaren och Kom igen Diego. Den sistnämnda är hemsk! Musiken är taktfylld, och även Nova diggar med. Men, så fort den där Diego öppnar munnen så låter det hemskt! Han har en så otroligt jobbig och irriterande röst, som om han hade rumpan fullproppad med flirtkulor eller något liknande. Men tack och lov så brukar de inte titta så mycket på barnprogrammen, utan nöjer sig mest med musiken. Det är oftast jag som sitter ensam kvar och lägger massor av negativ energi på att tycka illa om Diegos röst…

Sedan har vi ju det som hände igår. Vi hade satt oss till bords och skulle äta middag. I vardagsrummet stod nu TV:n fortfarande på, och nu hörde vi Teletubbies som sjöng ”Huvud, axlar, knä och tå”. Som av en reflex så började twinsen sjunga med och göra rörelserna till låten. Resultatet blev såklart väldigt kladdiga barn och det fick bli en sanering inne i duschen efter middagen…

Så, mycket mer har det inte hänt här hemma. Det blir så när man är hemma hela dagen, lite småtråkigt. Men ni övriga, se till att ta vara på dagen lite bättre än mig. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Jenny. Hon suckade lite över röran här hemma när det låg leksaker över hela golvet. Så då hörde jag henne när hon försökte lära barnen att ”var sak har sin plats”!
Tänk om det även gällde Jenny själv och vårt kök, där hamnar inte alltid rätt sak på rätt plats om ni frågar mig. Och då ska vi inte tala om hur det kan se ut i kylskåpet. Dagens i-landsproblem…

”Slå på varningsblinkern på bilen så hittar helikoptern er!”

Det var en till synes lugn kväll hemma på Björnklostigen. Jag hade piggnat till efter att ha legat nedbäddad i stort sett hela söndagen med min mage som gjort mig helt utmattad. Twinsen sov sött och Freja hade precis somnat. Jenny tog en kvällsdusch, Lembit spelade dator och jag hittade en hockeymatch mellan Sverige-Tjeckien på TV. Men strax skulle allvaret börja…
Först så vaknade Nova till och var lite ledsen. Jag sprang dit och gav henne en napp så att hon kunde somna om igen. Hon lät lite hes på rösten, men somnade snabbt om igen. Jag släpade mina 44:or ut till soffan igen och fortsatte kika på hockeymatchen. Då vaknade hon igen efter en stund, och jag sprang in till sovrummet. Hon var ledsen och nu hjälpte det inte att ge henne nappen, utan jag fick ta upp henne i famnen och försökte trösta henne. Men det gick inget vidare, istället vaknade Theo av att hon grät. Oh no…
Jenny kom inrusande från badrummet och tog Nova. Sedan tog jag Theo och försökte lugna honom så att han kunde somna om. Men Jenny blev orolig att Nova satt något i halsen som gjorde att hon lät så hes, och hon andades ryckigt medan hon grät. Här var vi oense om vad detta berodde på, så jag tog in Theo till sovrummet igen medan Jenny ringde sjukvårdsupplysningen. Sedan vet jag inte riktigt vad som sades, utan plötsligt kommer Jenny inrusande i sovrummet.
– Du måste slå på varningsblinkern på bilen, de skickar en ambulanshelikopter hit nu! Ropade hon.
Va? Ambulanshelikopter! Varför det? Jag rusade ut och slog på varningsblinkern på bilen, och när jag gick upp till huset igen så tittade Nova upp på mig från Jennys famn.
– Pappa! Sa hon och sträckte sig över mot mig.
Jenny pratade fortfarande med sjukvårdsupplysningen och berättade att Nova nu pratade och ville komma till pappan. Hon verkade lugnare och grät inte längre. Jag vet ju inte riktigt vad som hände medan jag nattade Theo, men tyckte det verkade märkligt att de skickade en helikopter. Varför inte en vanlig ambulans? Samtidigt hörde jag helikoptern komma närmare.
– Spring in och packa ihop en väska med lite kläder och blöjor till er utifall ni måste åka med. Sa jag till Jenny.
Nu cirkulerade helikoptern ovanför oss och sökte med strålkastaren efter en plats att landa på. Sedan försvann den iväg en bit bort, men vi hörde den hela tiden. Då ringde de och bad oss komma ut till stora vägen där de landat. Så vi kastade oss in i bilen och körde dit.
När vi kom fram möttes vi upp av en sjukvårdare som kom fram till bilen.
– Hej, vi har inte tid att stanna här. Vädret börjar bli sämre och då kanske vi inte kan flyga, så vi åker nu på en gång. Sa hon och räckte fram hörselkåpor till Jenny och Nova.
Jag och Theo väntade tills helikoptern lyft, sedan åkte vi hem igen. Jenny hade glömt väskan hon packade hemma, så nu började jag ringa runt för att få lite hjälp. Någon behövdes här hemma för att titta till barnen om jag var tvungen att åka in till SÖS. Eller det enklare alternativet, att någon kunde köra in väskan till Jenny. Men det var sent och inte många som svarade, och de som gjorde det hade typiskt nog smuttat på lite vin. Så lotten föll tillslut på min bror Tommy ute i Brandbergen. Han skuttade glatt in i sin pyttelilla Hyundai-lånebil (Ådin var på verkstaden) och påbörjade sin resa ut till mörka skogen här på Värmdö. Till min glädje så var även Sandra med honom! Då är mina tvivel förbi om huruvida de faktiskt är tillsammans eller ej *retas*
När de var framme hos oss så hade Theo somnat igen. De fick väskan och fortsatte sin resa in till SÖS där en strumplös Jenny och halvnaken Nova väntade. De blev såklart glada när de kom, TACK SÅ JÄTTEMYCKET FÖR HJÄLPEN TOMMY & SANDRA!
Nu hade läkarna tittat till Nova och konstaterat att det rörde sig om falsk krupp, ett virus som sätter sig i luftrören. Tydligen hade hon öroninflammation igen också. Så hon fick kortison och sedan kunde jag åka in och hämta hem dem igen. Lembit fortsatte att spela dator och vaktade de sovande barnen hemma under tiden.
Klockan 03.00 skulle jag tro att jag somnade efter kvällens spektakel. Det var tack och lov inte någon större fara med Nova. Krupp är något som drabbar nästan alla barn någon gång i tidig ålder. Så nu vet vi ju vad det kan vara och vad vi ska göra om det händer igen.

Undrar om det är ett olyckligt sammanträffande. Men sedan jag började lyssna på Ghost, det läskiga rockbandet som genom sin musik ska samla ihop själar till Satan, förra veckan har det hänt så mycket konstigt…
Först så blev jag hastigt magsjuk och det har inte gått över ännu. Jenny hade migrän i två dygn. Och igår kunde Nova inte andas ordentligt på grund av falsk krupp. Kanske det vore bäst att sluta lyssna på Ghost och leta upp min Frank Sinatra skiva istället…

Det låter som mycket elände, men det finns roliga stunder också!
Ta en enkel sak som när Freja uttalar ett namn lite fel.
– Nämen pappa, han heter Kråkskorpan!
Hon syftade på Kråkstorparn, en gubbe i ”Emil i Lönneberga” som Emil vill att pigan Lina ska gifta sig med. Jag tyckte det lät gulligt och lite roligt, men så är jag en lättroad herre också…
En annan rolig sak som hänt, är faktiskt en jätterolig sak! Bloggen slog ju rekord förra veckan i antal besökare under en dag. Och nu är ytterligare en milstolpe nådd, nämligen antalet visningar! Det vill säga antalet gånger som ni där ute har tittat på bloggen. Vill ni komma med en gissning?

10 000 VISNINGAR!!

Kan ni fatta det? Jag gör det inte! Att ni tillsammans nu tittat över 10 000 gånger på denna blogg. Helt otroligt, tack ska ni ha! Nu borde väl för tusan någon höra av sig och erbjuda lite pengar för att få synas i bloggen, tycker ni inte det? Sedan kan jag vara med i ”Let’s dance” på TV4 och dansa små nätta steg in i alla tittares hjärtan! Och sedan bär det troligen av till… HOLLYWOOD!

Ja det är aldrig fel att drömma, jag är ju en optimistisk realist trots allt! Får önska er alla en trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går till nissarna på Karolinska som fortfarande inte hört av sig angående mitt bajsprov. Kan jag få ett svar och lite antibiotika snart, eller? Snart går fasen röven av på mitten om jag inte får hjälp, orkar… Orkar inte… Mer…

Hej allesammans! Idag kände jag mig stark och lite tuff, så varför inte ge sig ut på en löprunda igen efter en tids magsjukdom! Hell yeah!

Okej… Bad idea… Åh!… Mayday! Mayday!

Detta var att helt ta sig vatten över huvudet. Igår kväll åt jag mitt första riktiga mål mat sedan i tisdags kväll. Eller det låter fel, för jag åt ”bara” en sallad. Men! Jag hade endast ett toalettbesök under natten, vilket gav mig mod när jag vaknade på morgonen.
– Idag är jag nog frisk! Jenny, jag tar och springer en runda nu på morgonen medan twinsen sover. Sa jag med utspänd bröstkorg och kände mig manad för uppgiften.
Så fort twinsen somnat i sin vagn gjorde jag mig redo. Det var svalt och duggade lite ute, men inget spöregn i alla fall. Jag startade musiken och började springa. Det kändes fantastiskt! Jag kände mig lättare och studsade fram. Idag blir det nog någon form av rekord! Den känslan varade i ungefär 8 minuter. Sedan hände det som inte fick hända. Och det hände snabbt…
Jag hade precis joggat ut från villaområdet och befann mig nu på cykelbanan längs med bilvägen. I höjd med den lilla dammen med de där jäkla svanarna som kommer tillbaka dit varje år. Sak samma, jag fick ingen förvarning alls. Plötsligt så gjorde magen en sorts kullerbytta eller nåt och sedan hände det grejer. NEJ, jag sket inte på mig om ni tror det! Men det var fasen nära. Mitt i mina majestätiska löpsteg blev jag tvungen att slå på en tvärnit.
– Åh nej! Bråttom! BRÅTTOM! Tänkte jag samtidigt som jag kände en enorm tsunami färdas nedåt i min mage.
Jag stirrade mig omkring och var beredd på det värsta. Ingen i närheten, förutom alla bilar som kontinuerligt passerade längs vägen. Om jag måste ”kacka” nu så måste jag hitta ett bra och undangömt ställe.
– Vart är alla träd! Tänkte jag och paniken började spridas alltmer inombords.
På ena sidan hade jag den där vattendammen, och på den andra en slänt mellan mig och bilvägen. Det här kommer verkligen inte sluta bra. Men då plötsligt, så försvann den oroliga magkänslan och faran var över. Jag fattade ingenting. Hade jag skitit på mig i alla fall under all stress? Nej, det bara försvann…
Jag funderade en kort stund på om jag skulle våga fortsätta min joggingtur, eller vända hem igen. Nej jag tar och fortsätter! Det kommer skog längre fram, i värsta fall…
Men istället för att springa så valde jag att gå en stund, för att känna efter lite. Och när jag fått tillbaka självkänslan så började jag så smått att springa igen. Men det var ingen bra idé. När jag nästan sprungit hela sträckan var det dags igen…
– Whoooaa! NEJ!! Inte igen! Åh nu är det kört. Tänkte jag.
Men jag bestämde mig för att vara chef över min egen kropp. Jag knep ihop! Japp, jag knep ihop skinkorna ordentligt likt en avancerad knipövning med baken. Sedan gick jag lite vaggande som en pingvin, med rak rygg och små steg raka spåret hem. Och det gick bra, för innan jag nådde fram till huset så försvann känslan igen. Men när jag kom hem så tog jag inga risker. Jag gick raka spåret in på toaletten, mer detaljer behövs ej…
Jag kan konstatera att jag inte alls är så frisk som jag trodde. Bäst att ta det lugnt och hålla sig inom 15 sekunder ifrån en toalett.

Jag har inte hört något om provsvaren ännu. Pratade med en läkare på vårdcentralen som berättade att jag troligen får svar på måndag. Men nu är frågan om det spridit sig här hemma, för Novis och Theo-Tott har ökat sin blöjförbrukning markant här hemma. Och det är inget i fast form som kommer ut i blöjorna längre. Istället ser det ut som om en granat detonerats i blöjan, åtminstone sett till storleken tills man tar av den. Detta behöver nödvändigtvis inte vara samma som jag drabbats av, men man vet aldrig. Jag har ju sanerat och använt ena toaletten här hemma. Den spritar jag rent varje gång och använder även själv handsprit hela tiden. Så vi får hoppas att det inte är samma sak de drabbats av. I så fall måste de också lämna prover och eventuellt behandlas med antibiotika. Oh no…

De verkade inte alltför hängiga idag i alla fall! Här knaprar de på varsitt kycklingben och mumsar ordentligt.

Hur mår alla annars då! Jo Jenny är uppe igen efter sin migrän och mår bättre. Freja klagar inte så mycket alls, men hennes mage spökar fortfarande ibland. Lembit spelar dator. Twinsen har jag redan skrivit om. Men de fortsätter att utvecklas på ett fantastiskt sätt!
Nova börjar prata och kommunicera mer nu. Hon pratar inte lika tydligt som Theo gör, men det är på gång nu och blir bara bättre! Hon är väldigt bestämd och tydlig med vad hon vill dock. Hon skriker en hel del. Men bara när hon vill förmedla något. Hon är tydlig med andra ord. Lite som gubben Arthur i serien ”Kungen av Queens”, han är också högljud och bestämd. Hoppas likheterna stannar där…

Hon visade sitt begränsade tålamod igår kväll när jag nattade de två små vildarna. Theo somnade ganska omgående efter att ha pangat sitt bakhuvud på mitt okben. Men då började Nova att skicka upp benen i luften när hon låg på rygg, och försökte sedan lirka på sin napp på ena stortån. När det inte gick eller blev jobbigt så grymtade hon högt och sparkade bakut. Sedan började hon om och om igen. Tillslut hjälpte jag henne och placerade nappen på stortån, och hoppades att hon nu skulle lägga sig ner och försöka sova. Men icke, hon blev nu arg på nappen där på tån och jag fick snabbt rädda henne. Sedan somnade hon nästan på ett ögonblick. Märkligt…
Theo då, han pratar mer och mer. Inte alltid så rent, men han är tydlig med hela kroppen när han vill förmedla något. Men han har istället blivit väldigt mycket känsligare och ”mammig” nu plötsligt. Tidigare var det Nova som var den försiktiga, nu är det tvärtom. Men det är väl bara en fas han behöver gå igenom. Han vann pappas hjärta när han kom in i tvättstugan när jag vek tvätt och började head-banga till musiken jag lyssnade på där inne. Vilken låt? Year Zero med Ghost, såklart…

De ser lite läskiga ut. Jag tror de är satanister eller något liknande, men musiken är ändå (lite oväntat) väldigt trallvänlig. Så förlåt mig mamma. Och förlåt mig Yvonne, min konfirmationspräst. Ni har inte misslyckats, jag tar bara en liten omväg i min personliga utveckling….

Jag har sysselsatt mig här hemma. Min gode herre Erik genomförde för några år sedan en ”röjning” i sin DVD hylla. Det har jag anammat här nu. Vilket innebär att man slänger ut alla DVD-fodral och istället lägger filmerna i små plast/pappkuvert. Sedan samlar man alla i några lådor istället och sparar därmed väldigt mycket plats. Och det ser trevligare ut, med två eller tre lådor i en hylla än 200-300 DVD-fodral som står där. Jag ska ta en bild så får ni se slutresultatet sen!

Nu tittar väl 8/10 människor på Eurovision Song Contest där ute, men jag vägrar. Inte sedan Lordi vann har jag haft något intresse av att titta på detta. Jag tycker inte om det helt enkelt. Det är helt fel musik för min smak och håller ju på i flera timmar. Jag får typ inre blödningar om jag måste se hela programmet… Men hoppas såklart att det går bra för alla för det, och att Sverige vinner. Heja Sanna!
Nu blev det jobbigt igen… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Han nominerade mig till något trams på Facebook där man ska lägga upp en vardaglig bild i fem dagar och nominera en person att göra detsamma. Jag har inte tid med sånt, måste springa på toaletten ju… Eller vill du se bilder därifrån Henke lilla?

Helt galet… Gårdagens inlägg slog rekord! Det hade flest besökare någonsin (87 besökare) och visades näst flest gånger (164 visningar) sedan bloggen startades. Sedan tidigare är rekordet 179 visningar, och det är mitt första inlägg här på bloggen. Stort tack! Och att det var ett inlägg om min magsjuka som skulle slå rekord, det kunde jag aldrig drömma om. Tänk att det fanns så många som var intresserade av mitt… Bajs…

Det har dykt upp frågor i samband med allt detta som händer med min mage.
• Gör det ont? JA
• Får du springa på toa ofta? JA
• Ser det ut som en vulkan där bak? VET EJ (Vill du se efter?)

Det är just nu lite bättre än tidigare. Jag får fortfarande springa på toaletten hela tiden men nu kommer det oftast bara lite blårök. Har inte ätit bra alls och nu är väl magen tom, får jag hoppas.
Men det var ett tillfälle när jag nästan bröt samman. Magen krampade, bajset sprutade och mitt anus sved så hårt (ursäkta språket) på grund av den ”tunga trafiken” där bak.
– Nu! Nu är jag så jäkla less på er. Era jäkla campolysaurusibactus eller vad fan ni nu heter! Nu ska ni ut! Bort! Puts väck! Grymtade jag ilsket och drog på en rejäl klick alcogel på toalettpappret och gnuggade in det i baken.
Till en början kändes en svalkande bris i rumpan och att detta var en bra idé. Den känslan varade i knappt två sekunder. Sedan… JÄKLAR! Säger jag bara… Det började ju nästan brinna i baken! Jag ville skrika, men höll igen. Jag ställde mig upp. Jag satte mig ner. Jag ställde mig upp igen. Jag snurrade ett varv. Jag gick ner på knä. Tillslut klev jag in i duschen och vred på kallvattnet. Svalkande, åh vad skönt… Vad tusan tänkte jag på? Det borde jag väl ha fattat, att det skulle svida. Men inte SÅ mycket som det gjorde. Jag ville bara ta död på dessa förbaskade bassilusker…
Nu inväntar jag provsvaren och hoppas att jag kan få behandling så fort som möjligt. Bring on the… Hm.. Ja just det, antibiotika!

Mogge gjorde en fin insats igår och kom förbi med ett lass flyttkartonger. Så nu kan Jenny börja packa hur mycket hon vill! Hoppas han inte blev smittad av någon bakterie nu bara…

Jenny fyller år idag! Det har inte varit lätt att fira eftersom hon har migrän och kräks. Men hon fick frukost på sängen i alla fall, ett stort glas vatten och migräntabletter. Vi får helt enkelt fira henne ordentligt när hon blir frisk igen. Men stort grattis till dig Jenny, puss!

Nu ska jag försöka få twinsen att sova en stund. Och kanske Freja också för den delen, då kan jag själv ta en paus. Så jobba vidare ni andra, ha d biff!

DAGDNS JERKER tycker jag att Sune får idag igen. Han är snart uppe i tre i rad…

Åh gud! Förlåt! Oj oj oj… Gud… Åh…

Fader förlåt mig ty jag har syndat. Jag vet det nu. Igår lyssnade jag på låten ”Year Zero” med Ghost, och jag gillade den! Ja, de sjunger om satan i den låten. Det är inte bra förstås. Och jag förstår ditt budskap! Men det räcker nu, snälla. Jag orkar inte bajsa mer… Åh! Min rumpa glöder…

Nu vet jag inte om detta är ett tecken från gud eller ej. Men jag vet att magen varit obarmhärtig senaste dygnet. Jag får springa på toaletten hela tiden. Fasen, det är knappt sittringen hinner svalna från senaste gången jag var där. Och när jag väl är där, då är det hemskt. Det liksom sörplar och bara smattrar i baken! Vid ett tillfälle tyckte jag mig höra:
– Beam me up Scotty!
Det fattades väl bara det, att man skulle få Spock från Star Trek i baken. Jag gillar verkligen inte Star Trek! Men om han nu är där så hoppas jag att han gör lite nytta och skickar laserstrålar på alla dessa campylobacter.

Idag skulle jag testa mig om det var just campylobacter som slagit ut min mage. Så jag fick ett intressant provrör med mig hem och gjorde det jag skulle, och vet ni vad man gör sen? Jag trodde att man skulle åka tillbaka med provröret, men icke. Man skulle posta det i ett vadderat kuvert till Karolinska! Haha, helt sjukt ju! Det åker alltså runt små kuvert med avföringsprover i vårt samhälle. Undrar om min lillebror Tommy vet om det, han jobbar ju på Posten. Jag har ett plötsligt behov av att berätta detta för honom. Att några av hans vadderade kuvert innehåller bajs. Bajskuriren Tommy…
Ja med andra ord så vet jag inte om det är campylobacter som jag drabbats av. Men får nog svar på det imorgon, hoppas jag. Är orolig över om jag hunnit smitta någon här hemma, det vore ju väldigt tråkigt i så fall.
Jenny passade på att skaffa sig migrän idag under inskolningen. Det kom lite oväntat. Jag var nästan förberedd på att någon av barnen skulle bli sjuka, så blir hon det istället. Så jag åkte och hämtade hem alla och nu får hon ligga och vila. Vet ej om det är sympati, ironi eller om Jenny är en härmapa. För när jag var sjuk sist så blev hon också sjuk. Alternativt så blir hon stressad eller nervös när tjocka pappan är sjuk och att det är en anledning till att hon får migrän just då. Jobbigt har hon det i alla fall, hoppas verkligen att det går över fort för henne. Stackars Jenny, hon som fyller år imorgon och allt…

Jaha, hoppas alla detaljer inte skrämde eller äcklade er. Hoppas att gud förlåter mig och att detta elände snart är över. Men nu ska jag till den där vita porslinsfotöljen igen… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Äh, SUNE!

Inskolningen för twinsen på förskolan har nu startat! Är det verkligen dags? Nu? Redan? Tiden går alldeles för fort…

Vi började redan i helgen med att öva på att vila som de nu kommer göra efter lunchen varje dag. Så Freja, som är ett rutinerat förskolebarn, visade hur det går till.
– Man taj sin kudde och läggej sig på golvet, sedan vilaj man baja. Förklarade hon med nappen i munnen.
Twinsen tog varsin soffkudde och gjorde som hon sade, vilken syn det var. Våra söta små barn övar på att sova tillsammans. Gulligt!
Annars har jag inte märkt något speciellt när de varit på förskolan. Jenny är ju där med dem nu under själva inskolningen, och det verkar gå bra. Men idag så skulle vi ha ett uppföljningssamtal med Freja på förskolan från höstens utvecklingssamtal, och då fick vi dela upp oss. Så Jenny tog med sig Freja in under själva samtalet, och jag höll koll på twinsen utanför under tiden. De lekte i sandlådan med de övriga barnen, till en början. Sedan drog Nova iväg på små upptäcktsfärder, så jag fick jaga efter henne en hel del. Eftersom hon stannade upp efter ett tag och undrade var hon hamnat, och vart vi andra tog vägen. Theo satt mest stilla och käkade sten i sandlådan medan han grävde i sanden.
Hoppas de håller sig friska under inskolningen nu och får vara med hela tiden. Med Freja blev det en ryckig inskolning eftersom hon blev sjuk hela tiden, så det tog lång tid för henne att vänja sig. Så allt de behöver göra är att hålla sig friska! Bara friska! Bara…

Mina damer och herrar, tillåt mig att presentera… Campylobacter! Dessa små saker kan man drabbas av om man exempelvis äter felhanterad eller dåligt tillagad mat. Något vi uppenbarligen utsattes för när vi var i Nice…
Det började med att ett antal på jobbet insjuknade förra veckan. En så pass allvarligt att hen hamnade på sjukhus. Det var där det kunde konstateras att det var campylobacter som var orsaken. Så idag kallades alla som var på jobbet till ett möte där vi fick reda på vad detta innebär. Enligt smittskyddslagen så måste detta informeras för att begränsa och stoppa spridningen. Så alla blev informerade och tid avsattes till att rengöra alla maskiner och liknande med desinfektionsalkohol. Förhoppningsvis lyckas vi nu stoppa spridningen och får ett slut på eländet.
Jag har känt mig lite hängig sedan igår, svag är nog en bättre beskrivning. Kolla här så får ni se…

Tänk om detta är början på slutet? Alltså, som i serien ”The Walking Dead”. Där vet man ju fortfarande inte vad som hänt, med det bröt ju uppenbarligen ut någon form av epidemi som gjorde folk till zombies. Och nu dras jag med in i det som kommer starta allt, hjälp! Mayday! Mayday! Nu känns det värre, har sprungit på toaletten typ varje timme sedan jag kom hem från jobbet idag. Men vet ej om det beror på Nice-baciller eller om det är thaigrytan vi åt till middag. Vad konstig jag känner mig… Hur ser jag ut nu då, har jag blivit lite blekare?

Är det sant? Skit också! Nej, jag vägrar! Detta är INTE apokalypsen! Jag har inte ens hunnit zombiesäkrat huset ännu, allt jag har är diverse redskap att försvara sig med. Nu är det ont om tid, måste skaffa skydd till alla dörrar och fönster. Sedan måste jag köpa upp alla löparband jag hittar och ställa runt hela huset. Så om zombiesarna kommer hit, då kommer de aldrig nå fram till vårt hus. De kommer halta fram på löpbanden tills benen viker sig. Zombies – Jimmy the Great 0-1…
Nej, skämt åsido. Denna bakterie påminner tydligen om salmonella och kan vara ganska farlig. Enligt Henke så kan den till och med vara värre! Så åtgärder är vidtagna, jag har min egen toalett här hemma och får inte längre tillaga mat förrän detta är över. Har även alkogel att smörja in mig med. Jag måste även undvika barnen i den mån det går, vill ju inte smitta dem. Det verkar tyvärr bli sämre här nu under kvällen så jag får ta mig till vårdcentralen imorgon och prutta i en burk. De måste ta avföringsprov för att testa om man är drabbad, äckligt! Hoppas det är något annat, typ tyfus eller nåt. Det är inte så farligt, man blir bara blå i ansiktet, det har jag sett i ”Emil i Lönneberga”…

Nu loggar jag ut för ikväll, återkommer med mer information när jag vet något mer. Nu måste jag till toaletten igen! Ha d biff!

DAGENS JERKER går nu definitivt till det omtalade franska köket. Skitdåligt! Fattar ni? ”Skit-dåligt”… Åh nej, nu är det bråttom igen…

Stort tack till er alla som läser, gillar, kommenterar och delar vidare av bloggen. Detta har gjort att jag känt mig motiverad att fortsätta skriva! Och med detta inlägg når vi totalt upp i 150 stycken blogginlägg sedan jag startade den 29 maj för snart ett år sedan. Det är jättekul! Och fortsätter ni läsa, så lovar jag att fortsätta skriva!

Hur ska man fira detta då? Varför inte en grillafton här hemma med de fina herrarna och deras familjer! Nu kan jag dock inte ta åt mig äran över att ha arrangerat detta. Istället är det guldgossen från Sveriges blåaste kommun (politisk talat) som dragit det stora lasset att få alla att sammanstråla denna helg. Jag kunde i min tur erbjuda vårt hem och vår grill.
De flesta kom denna eftermiddag, det var bara Amanda som saknades. På plats var Marcus a.k.a guldgossen, Mogge, Tommy, Jossan, Erik, Johanna och allas barn såklart! Det var som ett litet kindergarden här hemma, med full fart på barnen hela tiden. Men alla var glada och hade kul, och det blev en hel del bus.
Vädret varierade en del, med en strimma solsken och mestadels moln. Även regnet kikade förbi. Men vad gör väl det, vi hade en underbar dag i alla fall! God mat i massor, skratt och glatt sällskap. Speciellt guldgossen såg ut att trivas extra bra bland högljudda barn i stimmig miljö, och det var en fröjd att se honom jaga sin egen talkrik när matbordet flyttades fram och tillbaka när barnen skulle fram. Underbart! Det måste verkligen vara en annorlunda upplevelse för de som ej är vana att äta middag med många barn runt bordet.
Mitt smygdrickande av öl under denna afton kan ha resulterat i en lättare berusning från min sida. Men säg inget till Jenny…

Igår när twinsen skulle sova middag så ville Freja följa med. Vi brukar bädda ner dem i tvillingvagnen och låta dem sova ute, då sover de bäst. Freja ville då sova i sin vagn en stund, så jag bäddade ner henne och rullade ut vagnen. Sedan när twinsen var nedbäddade så rullade vi ut deras vagn och ställde den bredvid Freja. De stirrade förvånat på Freja och skrattade lite, de var ju inte vana vid detta. Efter en stund av tystnad så tittade vi ut genom fönstret, hade de somnat allihop?
– Tyst nu Nova och Theo… Sa en besvärad Freja till tvillingarna som gnydde när de sög på sina nappar.
Chefen Freja, hon är riktigt bossig ibland. Ingen hade somnat, och efter en kort stund ville Freja komma in igen. Twinsen skrattade åt det hela men kunde sedan somna som vanligt igen. Freja tyckte inte att det var så roligt som hon först trodde…

Vi tittade på Smurfarna igår kväll. Den ”riktiga” eller animerade kanske jag ska nämna. Jag satt med Nova och Theo på varsin sida om mig, Freja var lite småtjurig och satt för sig själv med sina 38 nappar… Vid en scen i filmen så sitter den ondskefulle trollkarlen Gargamel vid sitt bord och smider elaka planer. Då klättrar plötsligt Nova ner från soffan. Vad nu då, tänkte jag. Jenny har berättat att de kan tycka att Gargamel är lite läskig ibland. Men Nova gick bestämt fram till TV:n och ställde sig precis nedanför, bara någon decimeter ifrån skärmen. Sedan börjar hon blåsa och försöker släcka stearinljuset som brinner på Gargamels bord. Hahaha, roliga och underbara barn! Det är framför allt dessa små stunder som förgyller ens vardag och får en att helt glömma bort hur de är när de har sina dåliga stunder. Tack för showen Nova!

Alldeles nyligen så drömde jag att jag var en stor stark viking som levde på vikingatiden. Det berodde säkert på att ett flertal nu börjat prata om den andra säsongen av serien ”Vikings”. Och i min dröm så såg jag riktigt rejäl och reslig ut, med långt hår och buskigt skägg. Men sanningen kommer alltid ikapp en, inte sant? Jag satt tidigare idag och tittade på leksakerna i Frejas rum. Då såg jag denna uppenbarelse framför mig igen, hur jag förmodligen såg ut om jag vore en viking…

I min smärtsamma insikt kring allt detta om mig som viking, så vill jag avsluta dagens inlägg. Tack ännu en gång för att ni fortfarande läser. Trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går till vår bank. Igen! Jag gav dem tre dagar på sig att kompensera mig för bemötandet tidigare i veckan. Men inget har hänt! Så tillåt mig presentera ”The Jerker of the day”… SWEDBANK!

Idag den 1:a maj 2014, och det snöar ute. Märkligt…

Sedan så är det den dagen på året då vi kan följa politiker som håller tal och haka på olika demonstrationer på olika platser i vårt avlånga land. Inget för mig.
Istället kan jag referera lite till en person som ligger mig varm om hjärtat, Dan Bäckman, och hans lilla försök till ett manifest (på Medborgarplatsen om jag inte minns helt fel) för flera år sedan…
– Det här är ett manifest! Ropar han i sin megafon från en låg staty på torget och kastar iväg en smällare som bjuder på ett litet ”poff”.
– Eh… Håkan Loob, är homosexuell! Håkan Loob, är homosexuell!
Det är det bästa han kommer på att ropa ut i sin megafon. Sedan utbrister han i sång!
– Stockholms stadshus ska vi spränga! Sen så tar vi Umeå, vi spränger Umeå! Sen så tar vi Malmö, bränna Malmööö!
Mer än så blir det inte, för nu kommer polisen och bär bort Dan Bäckman. Men när han släpas till polisbilen får han iväg ett sista tal i megafonen.
– Hyrorna är för höga! För dom som… Ska betala!
Att Dan sedan ber så mycket om ursäkt för allt inne på polisstationen hjälper föga. Han hade tydligen hunnit med att spotta keso på en av poliserna i allt detta. Men genom att skylla allt på sin vän Buffy och hävda att han är en ful fisk som de bör kolla upp, så släpps han fri.
Det finns ingen som kan detta med kultur och manifest som just Dan Bäckman. Enligt mig Felix Herngrens bästa karaktär någonsin!

Föresten… Kan någon livserfaren människa tala om för mig, vad småbarn egentligen har emot sömn? Varför vill de alltid vakna så tidigt, flera gånger per kväll eller gärna mitt i natten? I måndags kväll försökte vi titta på ett avsnitt av ”The Walking Dead”. Avsnitten är runt 40 minuter långa. Det tog oss över 1.5 timme! Ungefär var 4:e minut så vaknade någon av twinsen och gnällde. Jag önskar att de sov bättre så att jag kunde titta på serien utan avbrott, så att vi får lära oss hur vi ska försvara oss mot alla zombies när domedagen kommer. Men icke…

Innan jag åkte på konferens till Nice förra veckan så nämnde jag att vi hittat ett radhus. Igår hände det saker…
Först så åkte vi till radhuset och träffade säljaren, mäklaren och en besiktningsman som skulle undersöka huset. Vi hade inte tid att stanna kvar till besiktningen var helt klar. Men fick en muntlig genomgång av vad han hade hittat hittills. Det var några småsaker, men inget farligt. En bit trasig takpapp på ett ställe, en ytlig liten skada på ena hörnet av huset, en sprucken takpanna och ett litet fågelbo. Inte så mycket mer än så. Men åtgärdar vi det när vi flyttar in så ska det inte vara några problem alls. Skönt!
Sedan hämtade jag upp barnvakten för dagen, mormor Lena, och mötte sedan upp Jenny i Gustavsberg. Nu skulle vi bara, BARA, träffa vår bank för att göra klart med radhusköpet…
Vi kan väl börja med att säga såhär, att tidigare var vi mycket nöjda bankkunder. Men igår höll jag på att göra en ”Falling Down”…

Till att börja med så har jag försökt få en tid på banken i tre veckor. Men varje gång jag har ringt så har jag via deras telefonväxel kopplats vidare till någon som ”ej kan ta emot ditt samtal”. När jag ringer upp igen så tar de mina uppgifter och lovar att återkomma så fort som möjligt. Detta upprepades tre gånger. Tills jag förra veckan äntligen blev uppringd, men någon tid hade de såklart inte då. Utan istället bokade de in oss igår kl.10 och lovade att höra av sig på måndagen så att de kunde förbereda allt och ta fram alla underlag till gårdagens möte. Men ingen hör av sig. På tisdag eftermiddag ringer vår bankkontakt upp mig och berättar att hon dubbelbokat, och frågar om vi kan ses nästa vecka. Nu blev jag en nyans grönare och kände tendenser att bli Hulk…
– Nej jag har jagat er i tre veckor för att få en tid att träffa er. Imorgon är sista dagen att besluta om vi ska genomföra köpet eller ej!
Oj oj fick jag till svar, och fick trots allt en tid igår fast kl.11 istället. Tack för det! När jag kom hem mailade jag in alla uppgifterna till banken igen för säkerhets skull. Men när vi tas emot på mötet igår har hon inte förberett någonting, utan vi får börja om helt från början. Suck… Efter en timme så har virrpannan samlat ihop all information om oss, villaförsäljningen och radhusköpet. Då blir vi ombedda att gå så att hon får räkna på allt i lugn och ro. Eh, va? Hur svårt kan det vara! Hon har heller ingen aning om hur lång tid det kommer att ta, men hon slutar kl.13 och lovar att göra detta klart innan hon går för dagen. Så vi går ut och sen lovar hon att ringa när vi kan komma tillbaka. Suck igen…
Nu hade Magnus kommit till Gustavsberg och hjälpte Lena med twinsen. Vi gick runt en timme ungefär, sedan började tålamodet tryta. Så vi cirkulerade utanför hennes kontorsfönster för att stressa henne lite. Efter att ha väntat i nästan två timmar får vi komma tillbaka in igen. Hon var tvungen att få vårt överbryggningslån (ett lån för både villan och radhuset under den korta perioden vi flyttar in i nya radhuset, knappt två veckor) godkänt av hennes chef. Och nu lät det som att allt var klart, men då sprang hon till skrivaren och var borta i nästan en halvtimme. Vad tusan är det som pågår? Till slut kom hon in igen och nu fick vi träffa kontorschefen. Hon ville träffa oss och förklarade att det var lite besvärligt att ordna med allt under så kort varsel. Men nu var både Jenny och jag väldigt irriterade över hur de behandlat oss. Vi förklarade hur lång tid allt detta tagit och hur länge vi försökt få kontakt med dem tidigare. Och att detta var sista dagen att få allt klart med nya bolånen, så nu fick fasen se till att lösa detta på en gång! Kontorschefen bad så mycket om ursäkt och lovade att ta upp problemen vi upplevt med sin personal. Sedan gick hon iväg och sa åt vår bankkvinna att godkänna våra nya bolån. Vi kände oss lättade, men bankkvinnan var påtagligt irriterad över att hon får jobba över och pratade om hur gott det hade varit om hon fått tid att äta lunch denna dag. Jag hade god lust att vråla högt och knäcka hennes förbannade skrivbord på mitten. Men vi ville ju få klart lånelöftet så det var bara att bita ihop. Jenny såg även hon väldigt matt och irriterad ut.
Till slut signerade hon lånelöftet och räckte över det till oss.
– Så, nu är det klart. Hoppas vi hinner få något gott att äta idag… Sa hon innan vi blev utsläppta från bankkontoret. FYRA TIMMAR SENARE!
Jag har aldrig varit med om maken till dåligt mottagande. Hon var helt oförberedd, fråga sina kollegor hela tiden om hur hon skulle göra, inte service-minded för fem öre och lät så besvärad hela tiden. Det var uppenbart att hon bara ville åka hem och vi var besvärliga som höll henne kvar på kontoret. När vårt lån är utbetalt och klart när vi får tillträde till radhuset så ska hennes chef få höra ett och annat. Både Jenny och jag var helt slut efteråt. Lena och Magnus trodde inte sina öron när vi förklarat varför det dragit ut på tiden så mycket. Vi kunde alla konstatera att en bra bankkontakt ska behållas till varje pris. Den vi nu blivit tilldelade, efter att vår tidigare superkvinna gått i pension, gör uppenbarligen mer skada en nytta på denna bank.
Vi rullade barnen i säng tidigt denna valborg och unnade oss varsin irish coffee modell stark denna afton. Vilken ofattbart energikrävande dag. Men nu är det i alla fall klart, i juli flyttar vi in i vårt nya hem!

Idag har vi besökt Jennys gode vän Emma och hennes familj. De har fått tillökning i familjen och nu fick vi träffa det lilla underverket. Dock så somnade våra barn i bilen på vägen dit, och när de vaknade var de piggare än någonsin. De sprang runt och stack i full fart åt olika håll, jag tycker jag jagade dem överallt! Men det gick ganska bra ändå.
Vi tog en kort promenad till deras lekpark så att barnen fick springa av sig lite. Sedan gick vi hem och så bjöd de på middag. Jag fick den största hamburgaren jag ätit i hela mitt liv tror jag. Den var enorm! Men otroligt god! De varnade mig att såsen kunde vara lite stark, men det var ingen fara. Den var perfekt! Men jag är törstigare än på väldigt länge känner jag nu här ikväll. Tack Emma och Benjamin för en trevlig dag hemma hos er!

Jag hade en förhoppning om att barnen skulle somna i bilen på vägen hem. Men icke.. Så nu har vi att göra här hemma en stund. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till vår bank efter gårdagens katastrofala upplevelse. De får tre dagar på sig att erbjuda mig en enorm summa pengar eller liknande för att inte avslöja dem här på bloggen. Då kommer alla mina följare få veta vilken bank det är…