Idag den 1:a maj 2014, och det snöar ute. Märkligt…

Sedan så är det den dagen på året då vi kan följa politiker som håller tal och haka på olika demonstrationer på olika platser i vårt avlånga land. Inget för mig.
Istället kan jag referera lite till en person som ligger mig varm om hjärtat, Dan Bäckman, och hans lilla försök till ett manifest (på Medborgarplatsen om jag inte minns helt fel) för flera år sedan…
– Det här är ett manifest! Ropar han i sin megafon från en låg staty på torget och kastar iväg en smällare som bjuder på ett litet ”poff”.
– Eh… Håkan Loob, är homosexuell! Håkan Loob, är homosexuell!
Det är det bästa han kommer på att ropa ut i sin megafon. Sedan utbrister han i sång!
– Stockholms stadshus ska vi spränga! Sen så tar vi Umeå, vi spränger Umeå! Sen så tar vi Malmö, bränna Malmööö!
Mer än så blir det inte, för nu kommer polisen och bär bort Dan Bäckman. Men när han släpas till polisbilen får han iväg ett sista tal i megafonen.
– Hyrorna är för höga! För dom som… Ska betala!
Att Dan sedan ber så mycket om ursäkt för allt inne på polisstationen hjälper föga. Han hade tydligen hunnit med att spotta keso på en av poliserna i allt detta. Men genom att skylla allt på sin vän Buffy och hävda att han är en ful fisk som de bör kolla upp, så släpps han fri.
Det finns ingen som kan detta med kultur och manifest som just Dan Bäckman. Enligt mig Felix Herngrens bästa karaktär någonsin!

Föresten… Kan någon livserfaren människa tala om för mig, vad småbarn egentligen har emot sömn? Varför vill de alltid vakna så tidigt, flera gånger per kväll eller gärna mitt i natten? I måndags kväll försökte vi titta på ett avsnitt av ”The Walking Dead”. Avsnitten är runt 40 minuter långa. Det tog oss över 1.5 timme! Ungefär var 4:e minut så vaknade någon av twinsen och gnällde. Jag önskar att de sov bättre så att jag kunde titta på serien utan avbrott, så att vi får lära oss hur vi ska försvara oss mot alla zombies när domedagen kommer. Men icke…

Innan jag åkte på konferens till Nice förra veckan så nämnde jag att vi hittat ett radhus. Igår hände det saker…
Först så åkte vi till radhuset och träffade säljaren, mäklaren och en besiktningsman som skulle undersöka huset. Vi hade inte tid att stanna kvar till besiktningen var helt klar. Men fick en muntlig genomgång av vad han hade hittat hittills. Det var några småsaker, men inget farligt. En bit trasig takpapp på ett ställe, en ytlig liten skada på ena hörnet av huset, en sprucken takpanna och ett litet fågelbo. Inte så mycket mer än så. Men åtgärdar vi det när vi flyttar in så ska det inte vara några problem alls. Skönt!
Sedan hämtade jag upp barnvakten för dagen, mormor Lena, och mötte sedan upp Jenny i Gustavsberg. Nu skulle vi bara, BARA, träffa vår bank för att göra klart med radhusköpet…
Vi kan väl börja med att säga såhär, att tidigare var vi mycket nöjda bankkunder. Men igår höll jag på att göra en ”Falling Down”…

Till att börja med så har jag försökt få en tid på banken i tre veckor. Men varje gång jag har ringt så har jag via deras telefonväxel kopplats vidare till någon som ”ej kan ta emot ditt samtal”. När jag ringer upp igen så tar de mina uppgifter och lovar att återkomma så fort som möjligt. Detta upprepades tre gånger. Tills jag förra veckan äntligen blev uppringd, men någon tid hade de såklart inte då. Utan istället bokade de in oss igår kl.10 och lovade att höra av sig på måndagen så att de kunde förbereda allt och ta fram alla underlag till gårdagens möte. Men ingen hör av sig. På tisdag eftermiddag ringer vår bankkontakt upp mig och berättar att hon dubbelbokat, och frågar om vi kan ses nästa vecka. Nu blev jag en nyans grönare och kände tendenser att bli Hulk…
– Nej jag har jagat er i tre veckor för att få en tid att träffa er. Imorgon är sista dagen att besluta om vi ska genomföra köpet eller ej!
Oj oj fick jag till svar, och fick trots allt en tid igår fast kl.11 istället. Tack för det! När jag kom hem mailade jag in alla uppgifterna till banken igen för säkerhets skull. Men när vi tas emot på mötet igår har hon inte förberett någonting, utan vi får börja om helt från början. Suck… Efter en timme så har virrpannan samlat ihop all information om oss, villaförsäljningen och radhusköpet. Då blir vi ombedda att gå så att hon får räkna på allt i lugn och ro. Eh, va? Hur svårt kan det vara! Hon har heller ingen aning om hur lång tid det kommer att ta, men hon slutar kl.13 och lovar att göra detta klart innan hon går för dagen. Så vi går ut och sen lovar hon att ringa när vi kan komma tillbaka. Suck igen…
Nu hade Magnus kommit till Gustavsberg och hjälpte Lena med twinsen. Vi gick runt en timme ungefär, sedan började tålamodet tryta. Så vi cirkulerade utanför hennes kontorsfönster för att stressa henne lite. Efter att ha väntat i nästan två timmar får vi komma tillbaka in igen. Hon var tvungen att få vårt överbryggningslån (ett lån för både villan och radhuset under den korta perioden vi flyttar in i nya radhuset, knappt två veckor) godkänt av hennes chef. Och nu lät det som att allt var klart, men då sprang hon till skrivaren och var borta i nästan en halvtimme. Vad tusan är det som pågår? Till slut kom hon in igen och nu fick vi träffa kontorschefen. Hon ville träffa oss och förklarade att det var lite besvärligt att ordna med allt under så kort varsel. Men nu var både Jenny och jag väldigt irriterade över hur de behandlat oss. Vi förklarade hur lång tid allt detta tagit och hur länge vi försökt få kontakt med dem tidigare. Och att detta var sista dagen att få allt klart med nya bolånen, så nu fick fasen se till att lösa detta på en gång! Kontorschefen bad så mycket om ursäkt och lovade att ta upp problemen vi upplevt med sin personal. Sedan gick hon iväg och sa åt vår bankkvinna att godkänna våra nya bolån. Vi kände oss lättade, men bankkvinnan var påtagligt irriterad över att hon får jobba över och pratade om hur gott det hade varit om hon fått tid att äta lunch denna dag. Jag hade god lust att vråla högt och knäcka hennes förbannade skrivbord på mitten. Men vi ville ju få klart lånelöftet så det var bara att bita ihop. Jenny såg även hon väldigt matt och irriterad ut.
Till slut signerade hon lånelöftet och räckte över det till oss.
– Så, nu är det klart. Hoppas vi hinner få något gott att äta idag… Sa hon innan vi blev utsläppta från bankkontoret. FYRA TIMMAR SENARE!
Jag har aldrig varit med om maken till dåligt mottagande. Hon var helt oförberedd, fråga sina kollegor hela tiden om hur hon skulle göra, inte service-minded för fem öre och lät så besvärad hela tiden. Det var uppenbart att hon bara ville åka hem och vi var besvärliga som höll henne kvar på kontoret. När vårt lån är utbetalt och klart när vi får tillträde till radhuset så ska hennes chef få höra ett och annat. Både Jenny och jag var helt slut efteråt. Lena och Magnus trodde inte sina öron när vi förklarat varför det dragit ut på tiden så mycket. Vi kunde alla konstatera att en bra bankkontakt ska behållas till varje pris. Den vi nu blivit tilldelade, efter att vår tidigare superkvinna gått i pension, gör uppenbarligen mer skada en nytta på denna bank.
Vi rullade barnen i säng tidigt denna valborg och unnade oss varsin irish coffee modell stark denna afton. Vilken ofattbart energikrävande dag. Men nu är det i alla fall klart, i juli flyttar vi in i vårt nya hem!

Idag har vi besökt Jennys gode vän Emma och hennes familj. De har fått tillökning i familjen och nu fick vi träffa det lilla underverket. Dock så somnade våra barn i bilen på vägen dit, och när de vaknade var de piggare än någonsin. De sprang runt och stack i full fart åt olika håll, jag tycker jag jagade dem överallt! Men det gick ganska bra ändå.
Vi tog en kort promenad till deras lekpark så att barnen fick springa av sig lite. Sedan gick vi hem och så bjöd de på middag. Jag fick den största hamburgaren jag ätit i hela mitt liv tror jag. Den var enorm! Men otroligt god! De varnade mig att såsen kunde vara lite stark, men det var ingen fara. Den var perfekt! Men jag är törstigare än på väldigt länge känner jag nu här ikväll. Tack Emma och Benjamin för en trevlig dag hemma hos er!

Jag hade en förhoppning om att barnen skulle somna i bilen på vägen hem. Men icke.. Så nu har vi att göra här hemma en stund. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till vår bank efter gårdagens katastrofala upplevelse. De får tre dagar på sig att erbjuda mig en enorm summa pengar eller liknande för att inte avslöja dem här på bloggen. Då kommer alla mina följare få veta vilken bank det är…