Hej allesammans! Idag kände jag mig stark och lite tuff, så varför inte ge sig ut på en löprunda igen efter en tids magsjukdom! Hell yeah!

Okej… Bad idea… Åh!… Mayday! Mayday!

Detta var att helt ta sig vatten över huvudet. Igår kväll åt jag mitt första riktiga mål mat sedan i tisdags kväll. Eller det låter fel, för jag åt ”bara” en sallad. Men! Jag hade endast ett toalettbesök under natten, vilket gav mig mod när jag vaknade på morgonen.
– Idag är jag nog frisk! Jenny, jag tar och springer en runda nu på morgonen medan twinsen sover. Sa jag med utspänd bröstkorg och kände mig manad för uppgiften.
Så fort twinsen somnat i sin vagn gjorde jag mig redo. Det var svalt och duggade lite ute, men inget spöregn i alla fall. Jag startade musiken och började springa. Det kändes fantastiskt! Jag kände mig lättare och studsade fram. Idag blir det nog någon form av rekord! Den känslan varade i ungefär 8 minuter. Sedan hände det som inte fick hända. Och det hände snabbt…
Jag hade precis joggat ut från villaområdet och befann mig nu på cykelbanan längs med bilvägen. I höjd med den lilla dammen med de där jäkla svanarna som kommer tillbaka dit varje år. Sak samma, jag fick ingen förvarning alls. Plötsligt så gjorde magen en sorts kullerbytta eller nåt och sedan hände det grejer. NEJ, jag sket inte på mig om ni tror det! Men det var fasen nära. Mitt i mina majestätiska löpsteg blev jag tvungen att slå på en tvärnit.
– Åh nej! Bråttom! BRÅTTOM! Tänkte jag samtidigt som jag kände en enorm tsunami färdas nedåt i min mage.
Jag stirrade mig omkring och var beredd på det värsta. Ingen i närheten, förutom alla bilar som kontinuerligt passerade längs vägen. Om jag måste ”kacka” nu så måste jag hitta ett bra och undangömt ställe.
– Vart är alla träd! Tänkte jag och paniken började spridas alltmer inombords.
På ena sidan hade jag den där vattendammen, och på den andra en slänt mellan mig och bilvägen. Det här kommer verkligen inte sluta bra. Men då plötsligt, så försvann den oroliga magkänslan och faran var över. Jag fattade ingenting. Hade jag skitit på mig i alla fall under all stress? Nej, det bara försvann…
Jag funderade en kort stund på om jag skulle våga fortsätta min joggingtur, eller vända hem igen. Nej jag tar och fortsätter! Det kommer skog längre fram, i värsta fall…
Men istället för att springa så valde jag att gå en stund, för att känna efter lite. Och när jag fått tillbaka självkänslan så började jag så smått att springa igen. Men det var ingen bra idé. När jag nästan sprungit hela sträckan var det dags igen…
– Whoooaa! NEJ!! Inte igen! Åh nu är det kört. Tänkte jag.
Men jag bestämde mig för att vara chef över min egen kropp. Jag knep ihop! Japp, jag knep ihop skinkorna ordentligt likt en avancerad knipövning med baken. Sedan gick jag lite vaggande som en pingvin, med rak rygg och små steg raka spåret hem. Och det gick bra, för innan jag nådde fram till huset så försvann känslan igen. Men när jag kom hem så tog jag inga risker. Jag gick raka spåret in på toaletten, mer detaljer behövs ej…
Jag kan konstatera att jag inte alls är så frisk som jag trodde. Bäst att ta det lugnt och hålla sig inom 15 sekunder ifrån en toalett.

Jag har inte hört något om provsvaren ännu. Pratade med en läkare på vårdcentralen som berättade att jag troligen får svar på måndag. Men nu är frågan om det spridit sig här hemma, för Novis och Theo-Tott har ökat sin blöjförbrukning markant här hemma. Och det är inget i fast form som kommer ut i blöjorna längre. Istället ser det ut som om en granat detonerats i blöjan, åtminstone sett till storleken tills man tar av den. Detta behöver nödvändigtvis inte vara samma som jag drabbats av, men man vet aldrig. Jag har ju sanerat och använt ena toaletten här hemma. Den spritar jag rent varje gång och använder även själv handsprit hela tiden. Så vi får hoppas att det inte är samma sak de drabbats av. I så fall måste de också lämna prover och eventuellt behandlas med antibiotika. Oh no…

De verkade inte alltför hängiga idag i alla fall! Här knaprar de på varsitt kycklingben och mumsar ordentligt.

Hur mår alla annars då! Jo Jenny är uppe igen efter sin migrän och mår bättre. Freja klagar inte så mycket alls, men hennes mage spökar fortfarande ibland. Lembit spelar dator. Twinsen har jag redan skrivit om. Men de fortsätter att utvecklas på ett fantastiskt sätt!
Nova börjar prata och kommunicera mer nu. Hon pratar inte lika tydligt som Theo gör, men det är på gång nu och blir bara bättre! Hon är väldigt bestämd och tydlig med vad hon vill dock. Hon skriker en hel del. Men bara när hon vill förmedla något. Hon är tydlig med andra ord. Lite som gubben Arthur i serien ”Kungen av Queens”, han är också högljud och bestämd. Hoppas likheterna stannar där…

Hon visade sitt begränsade tålamod igår kväll när jag nattade de två små vildarna. Theo somnade ganska omgående efter att ha pangat sitt bakhuvud på mitt okben. Men då började Nova att skicka upp benen i luften när hon låg på rygg, och försökte sedan lirka på sin napp på ena stortån. När det inte gick eller blev jobbigt så grymtade hon högt och sparkade bakut. Sedan började hon om och om igen. Tillslut hjälpte jag henne och placerade nappen på stortån, och hoppades att hon nu skulle lägga sig ner och försöka sova. Men icke, hon blev nu arg på nappen där på tån och jag fick snabbt rädda henne. Sedan somnade hon nästan på ett ögonblick. Märkligt…
Theo då, han pratar mer och mer. Inte alltid så rent, men han är tydlig med hela kroppen när han vill förmedla något. Men han har istället blivit väldigt mycket känsligare och ”mammig” nu plötsligt. Tidigare var det Nova som var den försiktiga, nu är det tvärtom. Men det är väl bara en fas han behöver gå igenom. Han vann pappas hjärta när han kom in i tvättstugan när jag vek tvätt och började head-banga till musiken jag lyssnade på där inne. Vilken låt? Year Zero med Ghost, såklart…

De ser lite läskiga ut. Jag tror de är satanister eller något liknande, men musiken är ändå (lite oväntat) väldigt trallvänlig. Så förlåt mig mamma. Och förlåt mig Yvonne, min konfirmationspräst. Ni har inte misslyckats, jag tar bara en liten omväg i min personliga utveckling….

Jag har sysselsatt mig här hemma. Min gode herre Erik genomförde för några år sedan en ”röjning” i sin DVD hylla. Det har jag anammat här nu. Vilket innebär att man slänger ut alla DVD-fodral och istället lägger filmerna i små plast/pappkuvert. Sedan samlar man alla i några lådor istället och sparar därmed väldigt mycket plats. Och det ser trevligare ut, med två eller tre lådor i en hylla än 200-300 DVD-fodral som står där. Jag ska ta en bild så får ni se slutresultatet sen!

Nu tittar väl 8/10 människor på Eurovision Song Contest där ute, men jag vägrar. Inte sedan Lordi vann har jag haft något intresse av att titta på detta. Jag tycker inte om det helt enkelt. Det är helt fel musik för min smak och håller ju på i flera timmar. Jag får typ inre blödningar om jag måste se hela programmet… Men hoppas såklart att det går bra för alla för det, och att Sverige vinner. Heja Sanna!
Nu blev det jobbigt igen… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Han nominerade mig till något trams på Facebook där man ska lägga upp en vardaglig bild i fem dagar och nominera en person att göra detsamma. Jag har inte tid med sånt, måste springa på toaletten ju… Eller vill du se bilder därifrån Henke lilla?