Hej! Jag heter Jimmy och är bitter… Varför? Igår fick över 50 000 åskådare uppleva festivalen STHLM Fields på Gärdet inne i stan. Men jag var inte en av dem…

Är det hela världen då, att missa en festival? Nej det är det nog inte, och jag är egentligen ingen festivalmänniska. Men världens bästa rockband var ju där. Metallica!

Det är första gången jag missar en spelning med dem här i Sverige på nästan 20år. Det är den artist jag aldrig vill missa och är beredd att betala nästan vilket pris som helst för att se. För så jäkla bra är de!
Det speciella med just denna spelningen var att alla Metallicafans och övriga fått rösta fram vilka låtar som skulle spelas. En bra grej tycker jag! Av totalt 20 låtar så fick man rösta fram 19, den sista låten är en ny låt som de lovat att spela. Resultatet blev tydligen en kanonspelning, enligt min man på plats. Min bästa herre Tommy messade mig att det dessvärre bara var bra låtar, och att han tänkte på mig när han var där. Tack för omtanken Tompa! Hoppas i alla fall att alla som var där hade galet kul och att alla rockband bjöd på en riktigt bra show.

Det var ju fler band som spelade under denna endagsfestival. Som Slayer, Ghost, Mastodon och Danzig. Men de faller mig inte riktigt i smaken, förutom just Metallica och Ghost som hade varit kul att se live. Men det kommer garanterat fler tillfällen och då ska jag banne mig gå och headbanga så att luggen flyger av!

Igår tog jag istället med mig Freja ut på jakt. Vi skulle köpa en ny slang till däcket på hennes cykel, ventilen höll inte tätt längre. Så vi for runt en hel eftermiddag för att hitta rätt storlek, och slutligen fann vi vad vi sökte. Det var riktigt regnigt ute, men jag ville byta slangen ändå för att se om det var rätt storlek. Det gick bra, och nu skruvade jag även dit stödhjulen på cykeln. Freja var jätteglad och cyklade fram och tillbaka på altanen. Men idag så går vi ut på gatan och cyklar på riktigt. Tut tuuuut!

Jag jobbar ihop med en figur kallad Billy. Han som tycker om sjörövarmusik och ninjapaddor. Men han har även pratat varmt om ett program som visats på SVT för flera år sedan, programmet heter ”Kjell”.
Kjell är en sorts docka, lite som Mupparna ungefär. Han är en arbetslös medelålders man som gör vad han kan för att hålla sig sysselsatt. Han glider runt och tycker sig känna igen en hel del människor, samtidigt som han ofta nämner gamla bekanta som avlidit av diverse märkliga anledningar. Att ropa efter folk som liknar hans polare Steffe är en återkommande sekvens i hans vardag.

Han har även en mamma som heter Birgitta. Det börjar på B och slutar på -itta! Hon är galen i travhästar och ser sig själv som ett riktigt kap. Hon är kär i sin nya kille, Peter, som är hemlig agent. Han jobbar ”under-kover” som hockeytränare (ingen vidare duktig sådan) och känner sig ständigt förföljd. Oron över att det finns snipers och avlyssningsmikrofoner överallt är ett återkommande problem. Därför tar han ofta väldigt långa omvägar för att ta sig hem till Birgitta, en gång via Manhattan i New York faktiskt. Jag är speciellt förtjust i att han måste ”synka” och ringa upp ”fröken ur” hela tiden på sin väldigt gamla mobiltelefon.
Ta gärna en titt på ”Kjell”, han finns bland annat på Youtube. Tack Billy, du har gjort mig beroende av denna härliga serie!

Sådär, det var visdomens ord för idag. Ha nu en trevlig helg och akta er för fästingar. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till mitt bankkonto. Det ser ovanligt blekt och tomt ut. Skitkonto…