Länge sedan sist, jo det är sant. Men tyvärr har jag inte haft tid eller orken att blogga senaste veckan. Det har helt enkelt varit fullt upp…

I tisdags, för en vecka sedan genomförde vi vårt radhusköp. Allt gick bra och så fort vi fått nycklarna så plockade vi upp svärmor Lena och svägerska Maya. Sedan körde vi rally med KIA-bussen (lögn, jag lyckades aldrig köra fortare än 90km/h) ut till vårt nya hem, vårt radhus!
Barnen var fortfarande på förskolan hela föregående veckan, så att vi fick möjlighet att renovera allt vi ville fräscha upp. Lena, Maya och Lembit hjälpte oss att komma igång. Det skulle målas och tapetseras. Och det största projektet av allt var att bygga en innervägg och dela av köket som skulle resultera i ett rum till Lembit. Men dagen innan ringer snickar-Mange mig och meddelar att han ej kan komma efter att ha klämt sig illa på sitt jobb. Det kom blod ur Mange. Typiskt, men huvudsaken är att han blir bra igen. Nu fick vi dock bygga väggen själva så det löste sig ändå, men vi tappade en dag i vår planering. Jag som hade planerat så himla jättebra…
Lenas livskamrat och egna Don Juan, Magnus, gjorde en magnifik insats och byggde upp väggen åt oss. Tanken var att han bara skulle hjälpa mig, men han hade bättre koll på hur detta skulle genomföras och tog över taktpinnen. Så jag assisterade honom istället och plötsligt, ett antal timmar senare så fanns där en vägg! Stort tack till dig Magnus, hade aldrig hunnit klart i tid utan din hjälp.
När väggen var på plats och det var grundmålat i alla rum så påbörjade vi det sista arbetet för att bli klara. Medan Jenny och Lembit målade så tapetserade jag. Det blev långa dagar och sena kvällar, men trots det så hann vi inte riktigt klart. Kvar att måla var trappan och hallen på övervåningen. Att montera in en dörr åt Lembit samt spika upp alla lister och dörrfoder. Men med tanke på hur mycket vi gjort så är jag ändå nöjd, vi tar resten när vi flyttat över alla våra saker. Nu var vi framme vid kvällen innan flytten skulle ske, och allt var fortfarande inte helt färdigpackade i villan. Så jag körde låtsas-rally hem till villan och hjälpte Jenny att packa klart.

Då var dagen äntligen här! Lördagen då flyttlasset skulle gå. Eller vadå äntligen, det var asjobbigt att flytta över alla våra saker! Det var så otroligt varmt ute och svetten sprutade från oss alla. Ibland var det faktiskt olidligt varmt. Men som tur var hade vi hjälp av… Haha, tänkte skriva tolv fördömda män. Men så illa var det inte. Farsan hade fixat en lastbil som vi snabbt fyllde, och vi fick faktiskt köra två lass för att få med oss allt. Men jag tycker det gick bra och fortare än väntat. Som tack för all hjälp så bjöd vi på hemmagjorda hamburgare som vi grillade och avnjöt på vår nya altan. Riktigt trevligt måste jag säga!
Angående själva flytten denna dag så vill jag personligen lyfta fram några saker. Vi börjar med våra sängar, de som är motordrivna och ställbara, fy fasen vilka as de är att bära runt på! De är uppriktigt sagt hemska! Sedan måste jag ge en eloge till alla som hjälpte till att bära alla våra tunga lådor och möbler, och även till de som hjälpte Jenny med barnen under tiden. Farsan, brorsan, syrran, Tommy, Marcus, Lena, Magnus, Solveig, Roger, Fredrik, Mattias, och Lembit. Från hjärtat, TACK SÅ JÄTTEMYCKET!

Nu lever vi ett nytt liv här i vårt nya hem bland våra flyttkartonger. Man plockar lite varje dag och försöker komma iordning. Men man märker att man hinner inte göra speciellt mycket när man har tre små barn att ta hand om. De har sovit lite dåligt om nätterna sedan flytten och kan vara lite kinkiga. Men ger vi dem bara lite tid så går det nog snart över. De verkar i alla fall trivas väldigt bra här!
Jag var lite missnöjd över att de som köpte vår villa ej ville ha kvar vår parabol där. Så nu måste jag koppla in den där jäkla ”wokpannan” på taket här istället! Men till min lättnad så hade förra ägaren haft parabol här, från Viasat. Så allt jag behövde göra var att klättra upp på stegen och rikta om den lite så skulle vi snart kunna se på lite TV-program även här. Men vad händer då…
Vet ej om det beror på min fetma som slår nya personliga rekord varje dag. Eller om jag bara är envist dum… Men när jag klättrar upp på stegen för att rikta om parabolen, ja då går stegen av! Och jag ramlar ner.
– Whooooooaaa! *duns*
Det var ingen fara. Jag är ju så stark. Men jag slog bakhuvudet i gräsmattan och måste ha slagit i stegen på några ställen när jag föll för jag har flera blåmärken på armarna och benen. Efter att ha svurit lite i besvikelse så övergav jag min idé om att fixa parabolen själv, åtminstone för stunden. Men jag bör nog låta en yrkesman åtgärda detta, eller så får jag låna in en skylift eller liknande. Ty jag har inte gett upp!
Jenny blev förstås orolig, men bortsett från att jag kände mig lite snurrig under kvällen så mådde jag ju bra. Jag var nog mest bara jäkligt missnöjd över att jag blivit så tjock att stegen inte höll. Och jag blev lite extra missnöjd dagen efter fallet när kroppen började ömma och nackspärren infann sig…

Imorgon kommer en leverans från IKEA med lite garderober till barnen och ett nytt skrivbord till Lembit. Hoppas alla blir nöjda när allt är på plats!

Sådär, nu har ni fått en uppdatering om vad som händer. Jag ska försöka skriva snart igen, men vi har mycket att stå i här hemma så vi får se hur det går. Tills dess får ni njuta av sommarvärmen, ha d biff!

DAGENS JERKER går till vår bil, Carnivalen. Bortsett från att AC:n inte fungerar och att motorn nästan kokar i sommarhettan, så visade den sin kvalité här nyligen.
Jag saknade en regel till väggen vi höll på att bygga och åkte iväg för att köpa denne. När jag betalt den och kom ut till bilen igen så funderade jag på vart jag skulle göra av den. Takräcket? Nja, vi kan väl kolla om den får plats i bilen först tänkte jag. Så jag lägger in den mellan sätena i bilen, men den var för lång. Då lyfte jag upp den så att den låg ovanpå instrumentpanelen framtill i bilen, och började sakta stänga bakluckan igen. Den kunde ej stängas helt, det såg jag från början. Men jag spände ett band till bakluckan så att den ej skulle kunna flyga upp på vägen hem. Då hände det…
När jag spände bandet försiktigt så råkade jag komma åt regeln lite. *Klirr*
Den lilla vidrörelsen fick regeln att spräcka vindrutan fram i bilen. Fasen! Nu har jag ingen AC, en kokande motor och en stor spindelformad spricka i vindrutan! Någon som vill köpa en familjebil? En KIA Carnival kanske, hm?