Slut, snart är min semester slut. Enbart en vecka kvar, när ska man hinna med lite vila egentligen?

Årets tema för min del har handlat mycket om återhämtning. Det har läkare och även tokdoktorn efter ett antal undersökningar framhållit som nyckeln till en god hälsa. Med tanke på hur vår vardag oftast ser ut med mycket stress så tog jag åt mig av detta, men just nu finns verkligen ingen tid för återhämtning. Och det blir inte bättre av att den ”app” jag använder på mobilen när jag varit ute och joggat, skickar påminnelser och frågar efter mig. LÅT MIG VA! Annars raderar jag dig. Appjäkel…

Men jag hann med en liten shoppingtur med Freja för någon dag sedan! Vi hamnade på Max i Mölnvik och köpte varsin mjukglass. Där hade vi en härlig konversation om bilarna som passerade förbi oss där vi satt.
– Kolla där Freja, den där bilen har inget tak. Sa jag och pekade på en Ferrari cab som körde förbi.
– Nämen, va tokigt! Tänk på bilen när det regnar, då blir den blöt. Oj, vilken god glass pappa. Smaka! Sa hon och bytte samtalsämne.
Samtidigt råkar hon stöta till sin armbåge mot bordskanten och träffar den där konstiga nerven som gör så ont när man kommer åt den.
– Aj aj, åh det gör så ont. Sa hon och strök sig för armen.
– Jag kan blåsa bort det onda så går det snart över. Sa jag och började blåsa lite försiktigt på hennes armbåge.
– Nämen, min luft tar nästan slut! Kan du fylla på lite i mitt öra? Frågade jag skämtsamt för att få henne lite gladare.
Freja tittade lite fundersamt på mig men blåste sedan i mitt öra, och sedan blåste jag vidare på hennes armbåge.
– Så, nu är det bra. Nu är jag Freja igen, glassexpert! Sa hon och fortsatte nu att äta på sin glass.
Glassexpert, där ser man! Ja dessa barn kan verkligen bjuda till när man sitter och småpratar med dem. Härligt!

Vi pysslar vidare för fullt i vårt nya radhus, men hinner ändå inte med någonting känns det som. Men kartongerna minskar och rena fina ytor börjar träda fram, så snart borde vi väl bli någorlunda klara. Kan man tycka…
Grannarna var väldigt trevliga och kom och välkomnade oss till området när vi flyttade in. Men inte alla. Det är några som håller sig på lite avstånd och inte hälsat ännu. Vet ej varför, men de kanske är såna som vill hålla sig för sig själva på sin kant helt enkelt. Eller så ligger det nåt i det farsan sa när vi kom inkörandes med lastbilen när vi flyttade in.
– Haha, jag undrar vad dina grannar tänker nu när de ser alla rakade och tatuerade grabbar som väller ut ur bilarna här nu på gården. Sa han och skrockade lite.
Kanske blev de lite oroliga, men de behöver de ju inte vara. Jag som är så snäll!

Hela denna vecka har annars vigts åt att tömma och städa ur villan. Naturligtvis så hade låshaken på luckan till torktumlaren gått av sista gången vi använde den. Så det blev snabba puckar att hitta åt en sådan, beställa den och tillslut byta ut den. Men jag hann klart! Samma dag vi skulle lämna över nycklarna så var jag där och avslutade det sista. Känns väldigt skönt att vi är klara i gamla boendet nu. Äntligen ett slut på städning och saker som gått sönder. Eller? Nej det är ju Jimmy the f***ing great of misery vi pratar om här, klart att saker kommer fortsätta att strula…
I vårt nya hem upptäcktes nämligen snabbt en mindre skavank. Bottenventilen i badkaret gick ej att öppna och stänga med den lilla spaken på badkarskanten. Utan man fick trycka ner den för hand och sedan bända upp den med en kniv eller liknande. Snacka om i-landsproblem, eller hur. Man ska vara glad att vi ens har ett badkar, och det är jag. Det är bara det att barnen vill bada varje dag, så för varje dag blev detta bara mer och mer irriterande. Så idag hade jag en liten humördipp och gav mig fasen på att laga detta. Jag svor intensivt och kröp in under badkaret för att hitta felet, samtidigt som en naken otålig Theo stod och drog i sin pillesnopp i väntan på att få hoppa i och leka i vattnet. Efter en stund av skruvande och sönderskavda knogar under badkaret så var problemet åtgärdat. Hurra!
Tror ni att det är det enda problemet jag ställts inför här hemma så tror ni fel. Jag ser mig själv nämligen lite som en tratt. Där jag fångar upp diverse tänkbara och otänkbara problem, och sedan tvingas lösa dessa för att förhindra att tratten fylls upp och orsakar ett mentalt stopp i min framfart genom livet. Nästa problem var nämligen något annorlunda.
Det gäller diskmaskinen. Den använder vi flitigt och ibland flera gånger om dagen. Den fylls snabbt om barnen kladdat mycket, eller om Jenny tillagat sin berömda brunsås då det går åt ungefär 14 teskedar för att smaka av såsen. Men nu till problemet! Den diskade aldrig rent, och jag blev aningen förtvivlad. Den är kanske hemmets viktigaste, tillsammans med tvättmaskinen, hjälpmedel i vår nuvarande tokstressiga vardag. Den får fasen inte paja nu!
Så igår började jag att leta runt efter en ny diskmaskin, men hittade ingen som verkade prisvärd. Vilket var tur! För idag fick jag ett psykbryt på denna maskin och slet ut både filter och spolarmar för att klura ut vad felet var. Filtret såg rent och fint ut, men de små hålen där vattnet sprutar ut i spolarmarna var igentäppta med äcklig smuts. Jag hittade gamla räkskal, knoppen från en avokado och massor av små bitar äggskal. Men när allt var rensat och rent så fungerar maskinen bra igen. Hurra för den tekniske tjockisen!
Som sagt, allt känns fortfarande lite rörigt här hemma. Det mesta är dock målat och klart, men det är sån oreda. Det gillar jag icke! Har faktiskt problem att sova på grund av detta. Vi har heller inte införskaffat alla möbler ännu, så vi har ingenstans att packa upp det som är kvar i kartongerna. Men vi tänkte försöka klämma in ett besök på IKEA innan jag börjar jobba igen. Så kan vi nog snart få lite ordning här på torpet!

Sedan har vi ju bilen. Vår KIA Carnival! Ni vet bilen som gillar att överaska och som blandar och ger lite, ungefär som ett Kinder-ägg. Nu har vi med hjälp av Magnus kontakter fått AC:n påfylld, så nu fläktar det en sval bris genom bilen. Underbart skönt!
Sedan vet jag inte om det är den numera kalla luften i bilen, kontra den väldigt varma luften ute, som fått sprickorna i vindrutan att växa. Nu är den spindelformade sprickan dubbelt så stor! Men jag bryr mig inte om det, är så tacksam över att AC:n fungerar igen. Men det skulle inte förvåna mig om rutan spricker sönder när jag dundrar fram på motorvägen och får in hela skiten i knät. Åh dessa hemska visioner!

Just nu spelas VM-finalen i fotboll mellan Tyskland och Argentina. Jag har nog sett ungefär 5-6 matcher, tyvärr inte fler än så. Men denna ska jag se! Så ha en härlig fotbollsafton, ha d biff!

DAGENS JERKER går till kvinnan före mig i kön på ICA. Hon kände tydligen tjejen i kassan och jag kunde inte undgå vad som sades.
– Hej, allt bra med dig? Frågade kassörskan.
– Ja det är bara bra. Själv då, har du semester nu? Frågar kvinnan framför mig.
– Eh, nej inte än… Svarar kassörskan lika förvånad som mig.
Om nu kassörskan hade haft semester, hade hon firat det genom att sitta i kassan på ICA en stekhet sommardag då? Skulle inte tro det…