Ska vi ta och riva av de där före- och efterbilderna jag nämde tidigare. Man blir ju inte yngre precis…

Jag har förbaskat svårt att hitta bilder på mig som tagits nyligen. Är ju inte så förtjust över att vara med på bild, allra minst när jag själv tar kort. Och jag tar heller inte många så kallade ”selfies” som jag sedan publicerar i sociala medier, har aldrig förstått den grejen alls.
Det var lite lättare att hitta åt gamla bilder, även om kvalitén inte var den bästa. Men här kommer ett kollage med den finaste av Jimpor!

Mm, vilken pudding! Hahaha! Numera är jag faktiskt mer lik en pudding än någonsin. Men då syftar jag mer på min kropp, i form av konsistens och densitet. Eller? Avgör själva…

Då har jag förhoppningsvis mättat Harrys begär med dessa bilder på min kropps förfall. Hail to the Jimblob!

Igår hände något. Det var oväntat, men ändå oväntat. Jag fyllde år! Men det hände mer än så, ute i Nynäshamns vildmark.
Vi åkte för andra helgen i rad ut till min mor och Kent, de har ju köpt hus ute i skogen. En by kallad Grödby, där bor de nu. Förra helgen försökte vi hitta dit för första gången, inte helt felfritt. Vi parkerade utanför husnummer 20 på rätt gata, men reagerade över att det enbart stod en bil parkerad utanför. Vi skulle ju fira fyra personer som fyller år ungefär samtidigt, vart är alla? Jag ringde på dörren, och en frågande liten tonårstjej öppnade dörren.
– Hm, här bor inte min mor, sa jag och skrattade.
– Nej, svarade hon generat.
Vi åkte vidare. När vi kom en bit längre ner på gatan så såg vi min syster och hennes familj. De hade hittat till rätt hus! Haha, perfekt!
Så igår hittade vi fram utan problem. Vi hade fått en inbjudan till en stor släktträff, där vår släkt och Kents släkt skulle träffas allihopa för första gången. Det skulle starta i deras trädgård kl.13.30, exakt! Den exakta tidsangivelsen fick några av oss att ana ett stundande bröllop. Men när alla hade kommit så hördes inga kyrkklockor, vilken luring. Det vart mingel och smaskiga tilltugg. Jag försökte hälsa på Kents alla släktingar, men det fanns en liten hake denna eftermiddag. Två små hakar, som heter Nova och Theodore. De var så glada, så speedade och sprang runt för fullt. Det fanns även en stor godisskål. Åh, denna skål. De klättrade hela tiden upp på bordet och var stormförtjusta i sötsakerna. Vid flera tillfällen sågs, framförallt Theo, springandes runt med en klubba i vardera hand. Oroväckande men gulligt.
Min moster Susanne, den bästa mostern, och hennes norrländska cowboy Lasse hade tagit sig ner från Jämtland denna helg. Alltid superkul att få träffa dem! Lasse hade åsikter om köerna i Stockholmstrafiken, och ställde sig frågande till varför inte min mor och Kent flyttade till norra sidan stan istället för ännu längre söderut. Då hade de sluppit över två timmars bilkö på vägen genom stan. Jag skrattade! Men de var inte bittra, istället ville de också gratulera mig på min födelsedag. Deras gåva var smart, kärleksfull och mycket uppskattad. En stor glasburk fylld med winegums! Jag jobbar på den just nu, as we speak! Så att säga.
Sedan hände det väntade men ändå numera oväntade. Alla skulle samlas vid äppelträdet i trädgården. Fram träder en gammal man som liknade Karl-Alfred i kaptensutsyrsel. Han presenterade sig och förklarade att han är båtkapten. Men även vigselförrättare! Och plötsligt hörs musik spelas samtidigt som Kent träder ut ur huset, iklädd en stilig kostym. Sedan kommer min mor fram runt husknuten, i sin vackra vita bröllopsklänning. Sedan vandrar de ner till äppelträdet där vi alla stod och väntade. Wow! Ett wedding! Ett trädgårdsbröllop!

Så nu är min mor och Kent gifta. Make och maka, man och hustru! Jag är jätteglad för deras skull. Självklart har de min acceptans till detta, skulle aldrig få för mig att ifrågasätta dem och deras kärlek till varandra. Jag förklarade för Kent att jag verkligen tycker att de förtjänar varandra. Det kan missuppfattas och ha en negativ klang över uttrycket, men så menade jag förstås inte. De verkar båda så glada och lyckliga ihop, så jag och min familj önskar er all lycka i framtiden!
Jag kan dock spela lite missnöjd över att de väljer att gifta sig på just min födelsedag. Fattar ni, MIN! Min födelsedag! Talk about stealing my thunder som födelsedagsbarn. Men allt kan diskuteras och förlåtas, vi kan nog komma överens om en större mängd winegums så att vi alla blir nöjda sen. Eller hur? Hahaha! Nej då, för att citera min godaste vän Tommy. Han uttryckte sig över en vuxens mans vikt vid dennes födelsedag ungefär såhär:
– Är han efterbliven på något sätt och tycker väldigt mycket om att fylla år?
Han menar inget ont med detta det lovar jag er alla. Han försökte bara förstå en vuxen man som la alldeles för stor vikt på firandet av sin egen födelsedag. Och nej, jag känner inte att det är årets viktigaste dag längre. Men det är bäst för dem att de inte glömmer bort mig bara…

Min familj hade i alla fall inte glömt bort mig och min stora dag! Jag fick sovmorgon och blev väckt först när frukosten var klar, underbart. Så jag skuttar glatt ner till köket och ser ett uppdukat frukostbord, och ett stort paket. Okej, jag erkänner att det är kul att fylla år. Speciellt när det vankas överaskningar i form av stora paket! Jag kastade mig över presenten och slet bort allt papper för att se vad det var i lådan. Det var en dröm som gick i uppfyllelse. Något jag önskat och velat ha i flera år. En Kitchen Aid! Wow! Nu har jag fått otroligt bra presenter, blir alldeles rörd. Tack så mycket!

Hjärtligt tack för alla hälsningar och gratulationer som strömmat in under helgen. Känner mig lyckligt lottad som har så många underbara människor som tar sig tid att skicka en hälsning till lilla mig, puddingen Jimmy. Stort tack, och grattis ännu en gång till min kära mor och Kent! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till många. Först ut är den bilist som körde i motsatt färdriktning på Grisslingerakan och höll på att krocka med mig. Pucko!
Sedan blev jag utskälld av en cyklist när jag satt i bilen och väntade på familjen utanför svärmor. Jag stod med bilen (eller ja, Carnivalen) parkerad och blockerade en del av cykelbanan, tydligen så pass illa att han kände sig tvingad att skrika på mig i förbifarten. Men jag lyssnade på Bamse i bilen på hög volym och hörde inte vad han sa, kanske hade han inget styre på cykeln och ville få ut sin aggression för detta på stackars mig. Mupp!
Sedan är det ju riksdagsval idag, och regeringsskiftet tycks vara ett faktum. F**K! Men så är det, synd bara att Sverigedemokraterna tycks bli tredje största partiet. Det lär knappast underlätta för den nya regeringen. Blir intressant att följa den utvecklingen nu den närmsta tiden…

Blockparty! Blockparty! Yeah! Yeah! Yeah! Gårdsfeeeeest!!

Igår kväll var det gårdsfest här hemma. Äntligen fick vi bekanta oss med de grannar vi ej hunnit prata med sedan vi flyttade in här på gården, och alla är otroligt trevliga. Någon enstakas respektive saknades bara, och ett äldre par som verkar hålla sig för sig själva. Det var riktigt trevligt, vi åt kräftor och annat smaskens. Och lite rödvin blev det också! Det var länge sedan, man tar sig inte tid att njuta av en flaska rödtjut längre. Men igår korkade vi upp en rackare och smuttade i oss. Fast lika dragna som personerna på bilden här ovan blev vi inte. Alla höll sig på mattan så att säga. Utom möjligen Jenny då, hon kan säkert ha blivit lite, jätteonykter… Haha, nej då! Som sagt, alla höll en bra nivå och var glada och trevliga genom hela kvällen. Inga skandaler!

Inför gårfsfesten igår så försökte vi komma så förberedda som möjligt. Det skulle börja runt kl.19 var det sagt, och därför ville vi ha vår mat klar tills dess. Så att inte kidsen skulle bli alltför trötta och gnälliga innan det var matdags. De fick sin middag runt femtiden, sen kunde de få njuta av en kräfta eller två på festen tänkte vi.
Och så långt var allt bra planerat, nu påbörjades förberedelserna med maten till festen. Jenny gjorde först iordning en form med potatis. Kräftorna låg redo och väntades på att serveras. Då skulle jag bara förbereda kycklingspett utifall kräftorna inte skulle gå hem hos barnen. När jag står och spetsar kycklingbitarna på spetten så hör jag när barnen leker utanför köksfönstret. Då händer något…
– Nej Theo! Utbrister Jenny högt och bestämt.
Jag tänkte inte mycket mer på det, han brukar nämligen gräva i blomrabatten med sin lilla plastspade till Jennys besvikelse. Hon har ju lite blommor och lökar där som hon är rädd om. Men nu var det inte det han gjorde.
– Nej Theo! Inte stoppa in stenar i bilen! Ropade hon.
Nu tappade jag nästan kycklingbitarna och spetten på golvet. Vad är det som händer? Jag rusar nyfiket fram till fönstret för att se vad som pågår. Då ser jag precis Jenny ta Theo i hand och leda bort honom från bilen. Han stoppade in småstenar i grillen fram på bilen. Det är formodligen ingen fara. Om det inte vore för att det gäller just vår bil, Carnivalen. Jag såg framför mig i en vision, hur jag brassar fram i Carnivalen och hur en av Theos små stenar plötsligt får bilen att gå av på mitten. Och där sitter jag med enbart ratten i handen, glidandes fram på marken i förarstolen någonstans längs Grisslingerakan. Samtidigt som den häftiga rockmusiken jag lyssnade på sakta avtar när främre halvan av bilen korsar vägen och glider ner i diket, och bilens bakre halva far förbi mig på andra sidan och stannar lite finurligt i en bussficka. Jäkla bil, en riktig Herbie wannabe är vad den är!
Kanske att jag borde tacka Theo om detta skulle hända på riktigt. Bara jag klarar mig om olyckan är framme. Och sen så har jag ju lite winegums i bilen, dessa får heller inte komma till skada. Detta är av största vikt vill jag meddela allmänheten. Att om olyckan är framme, rädda inte bara mig. Rädda mina winegums! Annars klappar jag till er när jag repat mig…

Vill ni veta hur besiktningen av bilen slutade? Jag fick faktiskt ta den med mig hem igen, den rasade inte samman. Vilket är helt otroligt. Men jag var varmt välkommen tillbaka på ombesiktning när bromsarna fungerade som de ska igen. Nedslag på bromsarna med andra ord. Jag tackade den späda farbrorn som utförde besiktningen och ser nu fram emot nya utgifter…

Jag borde kanske spela på något som genererar pengar. Ja, det borde jag! På totohästar! V70! Eller 75V! Eller vad det nu heter, hehe…
Man vinner inga pengar på att spela Memory med Freja i alla fall. Det har jag lärt mig nu. Man får inte ens vinna då. Hon införde dessutom en egen regel under spelets gång, när hon plötsligt började vända flera kort på rad.
– Men hallå där, det där är ju fusk! Varför vänder du upp flera kort på en gång? Frågade jag.
– Men annars hittar jag ju inte rätt kort någon gång. Svarade hon och fortsatte sedan vända upp kort tills hon hittat rätt.
Game set match, hade inget mer att säga om det. Vi får öva lite på spelets regler vid ett senare tillfälle…

Här har ni honom, mannen som nu gjort flest landslagsmål någonsin för Sverige. 50 mål på 99 landskamper tyckte jag kommentatorn sa under matchen. Det är ett bra facit, och blir garanterat svårslaget en väldigt lång tid framöver. Kanske inte ens under min livstid. Du har onekligen växt som fotbollsspelare och människa i mina ögon, Zlatan Ibrahimovic. Gratulerar!

Då var det väl dags, jag lovade ju något i mitt förra blogginlägg. En före- och efterbild på min kropps förfall. Men jag har inte hittat åt så mycket bilder ännu, utan skjuter fram detta till nästa inlägg. Ni har redan fått så mycket gott att läsa här nu.
Tack för mig! Nu ser alla till att ni har en fortsatt riktigt trevlig helg. Ha d biff! Jag ska bara, gå och kissa lite…

DAGENS JERKER går till… Fasen, jag kommer inte på någon bra. Sune kanske? Han köpte ju glassbåtar i veckan utan att bjuda. Tolv stycken smällde han i sig helt själv utan att bjuda. Fast nja, det är inte hela världen ändå. Så goda är de ju inte…
Billy då, ja kanske. Han sa vid ett tillfälle när vi jobbade i veckan att ”nä, nu får det vara nog med Sabaton” och gick sedan och stängde av musiken, för att sedan sätta igång sin sjörövarmusik. Det är absolut inget fel på hans musik, men han har fel! Man kan aldrig få nog av Sabaton…
Nej, jag ger istället utmärkelsen till skaparna av serien ”Kjell”. Varför kommer det aldrig en tredje säsong? Vart har Kjell tagit vägen? Kom igen nu, vi är många som längtar och väntar. Man kan söka upp dem på Youtube just nu och höra ett nytt men kort klipp där de diskuterar riksdagsvalet den 14:e september. Lyssna och njut!

Kära medmänniskor, snart stundar höstens stora val. Ingen har väl missat hur pajkastningen mellan våra politiker redan pågått under en tid, allt för att vinna över så många väljare som möjligt. Vilka som vinner valet återstår dock att se…

Sedan jag gick i högstadiet så har jag varit politiskt intresserad, vi hade då under en skoldag besök av de flesta ungdomspartierna som berättade vad de stod för och svarade på frågor från oss elever. En het potatis just då var byggandet av Öresundsbron, och vid detta tillfälle minns jag hur Centerpartiets talare vann mitt förtroende. Killen var smart och vitsig, och framförallt så talade han inte illa om de andra partierna. Utan fokuserade sig enbart på att förmedla var hans parti stod i de olika frågorna.
En annan mycket viktig fråga just då var huruvida Sverige skulle gå med i EU (Europeiska Unionen), eller EG (Europeiska Gemenskapen) som det hette då. Det var även en folkomröstning om detta då, som slutade med en seger för JA-sidan i frågan. Själv minns jag att jag var negativt inställd till detta då, men det har jag ändrat uppfattning om nu i efterhand. Och lika bra var väl det. För minns jag inte helt fel så hade vår dåvarande riksdag redan beslutat om att gå med, även om svenska folket hade röstat nej. Vet inte om det stämmer, men i så fall är det väl bra dåligt av våra folkvalda politiker.
Samma sak gällde folkomröstningen i Stockholm angående trängselskatten. Där Stockholms kommun röstade JA, men samtliga 14 kranskommuner röstade NEJ. Det resulterade i att riksdagen ändå beslutade att införa trängselskatten, något som jag minns diskuterades en hel del efteråt.
Så nu när det är dags för ett nytt riksdagsval, varför ska man då rösta? För mig är svaret enkelt. För att vi lever i en demokrati där vi har möjligheten att påverka. Då ska vi som har möjlighet att rösta se till att göra det.
Tidigare har jag alltid följt de olika partierna noggrant inför varje val, och har då även känt att valet varit enkelt för mig. Men nu har jag inte längre haft lika mycket tid att lyssna på de olika partiledarna, vilket nu lett till att jag inte alls känner mig lika säker på vilka som skall få min röst. Jag gjorde ett test på Aftonbladets hemsida kallat valkompassen, och enligt den så ska jag rösta på Miljöpartiet eller Sverigedemokraterna. Något som definitivt INTE är aktuellt, kan inte förstå att det vart dessa två partier. Så jag vill nog upplysa allmänheten om att inte ta det testet alltför seriöst. Det bästa är nog att själv samla information och ta ett beslut. Och jag har ju fram till den 14:e september på mig.

Brasse… Som de flesta vet så avled Brasse Brännström förra veckan, otroligt sorgligt. Han var en favorit när jag var barn. Inte enbart för sin medverkan i tidernas bästa barnprogram, ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, utan även för allt annat han gjort ihop med Magnus Hoö ärenstam. Jag lyssnade ofta på deras LP-skivor ”Varning för barn” och ”Det är serverat”, de var så roliga! Men nu har även Brasse lämnat oss. Inte för allt så länge sedan dog Robin Williams. Man vill inte riktigt acceptera att förebilder från ens barndom blir gamla, så när de en dag plötsligt inte finns kvar så blir det lite känslosamt. Vila i frid Brasse…

Våra barn är fortfarande lite för små för att uppskatta ovannämnda komiker. Istället leker de och lär på andra sätt. Vi hade grannflickan på besök för någon dag sedan. Jag hörde då Freja föreslå en lek de kunde leka.
– Ska vi leka föda barn? Frågade hon.
Vad hände med leken ”mamma, pappa och barn”, är detta en uppdatering av den leken? Jag var nu en förvirrad förälder och var tvungen att ställa en del frågor till Freja senare på kvällen. Men tydligen är detta något de leker på förskolan. Kanske ska jag sluta oroa mig, det är förmodligen hur oskyldigt som helst. Men man blir dock förvånad över att en treåring föreslår en sådan lek, kanske vet Freja mer om detta än jag tror. Allt är så mycket lättare när vi bara gungar och åker ”ruskelkana” i lekparken…

Idag ska jag ta med Carnivalen till bilbesiktningen efter jobbet. Ska bli kul och höra alla fel som det koreanska eländet har att erbjuda.
– Fungerar inte er AC? Det är väldigt varmt i bilen. Det är inget ni får anmärkning på men en AC-service vore nog en bra idé.
– Intressant, att jag inte tänkt på det…
– Du det är en stor spricka i vindrutan här, har du sett det?
– Jo tack, det är som att kika genom ett prisma när man kör…
– Vad är det som knakar här framme?
– Förmodligen bara instrumenpanelen, eller så är vindrutan på väg in i bilen. Välj själv…
– Jag förstår. Vad är det som osar, inte kan väl motorn vara överhettad redan av att stå på tomgång?
– Jodå. Vänta så får du snart se lite rök också…
– Vi stänger av motorn istället. Berra! Hann du med att mäta avgasutsläppet eller? Det ser inget vidare ut det här. Vi tar en titt under bilen också.
Gör det för all del…
– Vad är detta, är bilen byggd av äggkartonger eller? När jag knackar med rosthammaren så går den ju rakt igenom! Jag har aldrig varit med om nåt liknande.
– Inte jag heller. Jag sätter mig i väntrummet istället och tar en kopp kaffe. Meddela mig om det blir något kvar av bilen…
Nu hoppas jag inte at det ska sluta så illa. Men jag är vansinnigt orolig, annars blir det väl till att ta bussen imorgon…

På önskemål från Harry så har jag lovat att publicera några före- och efterbilder på min kropps förfall. Eftersom jag talade mig varm om hur solbränd och stilig jag var en gång i min ungdom. Så det är vad nästa blogginlägg ska handla om!

Nu får jag önska alla en trevlig fortsättning på dagen. Själv så ska jag ta en titt på hurbussarna går från Möknvik, utifall jag får lämna bilen kvar där. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till er som jag fått vetskap om har åkt på kryssning och kommit hem tomhänta utan winegums till mig. Så ett stort grattis till:
Sune
Tommy
Sandra
Harry
Och i min besvikelse så har jag säkert glömt bort någon här nu bara för det. Passa er!