Bus eller godis! Jag hade varit så duktig och köpt bra godis och allt… Inte nyttigt godis, nej så duktig är jag inte. Utan massor av klubbor, tablettaskar och dylikt. Sånt som man borde uppskatta som barn när man anstränger sig, genom att klä ut sig för att vandra runt och knacka dörr i grannskapet. Hur glad blir man då om man erbjuds en pytteliten karamell egentligen, istället för att utföra ett bus. Hade det varit jag så skulle jag bli måttligt besviken om någon gav mig en Dumle eller en sådan där äcklig Marianne! Då hade jag kiss… Nej… Jag hade inte varit nöjd, så säger vi…
Så därför, ville jag unna alla de barn som ansträngt sig med lite roligare godisbitar. Och hur slutade det? Inte ett endaste barn knacka på hos oss! Eller jo, kanske… Jag nattade twinsen när jag hörde att någon ringde på dörren. Kunde dock själv inte öppna just då, men trodde Freja och Jenny skulle göra det. Freja hade ju pratat om dessa ”påskkärringar” hela dagen, hon har lite svårt att hålla isär detta med halloween och påsk. I påskas ropade hon högt när ”trollkarlarna” kom och ringde på dörren, och nu väntade hon på påskkärringar. Nåja, tyvärr hade både hon och Jenny redan lagt sig och sov de med. Så nu får vi aldrig veta om det var spökbarn eller ej som ringde på, känns lite tråkigt. Jag fick istället tröstäta upp det mesta av allt godis. Det kändes bra i och för sig, men jag hade ju sett fram emot att Freja skulle få bjuda alla spökbarn på godiset. Kanske är det Jenny som skapat sig ett rykte i grannskapet om att vara en sån där ”Häxan surtant”? Kanske var det därför ingen vågade sig hit… Hm…

Igår gjorde vi en insats som inte var av denna värld! Vi röjde upp på vår uppfart och körde alla sopor till soptippen. Jag kanske inte har skrivit det här tidigare,  men jag verkligen avskyr att åka till soptippen! Det finns inget rörigare ställe med stressade och förvirrade människor, som inte vet hur man på ett normalt sätt köar sig fram med sin bil eller släp genom eländet. Nej nej, här är det oftast kaos!
Ta detta som ett exempel, att vid infarten till denna tipp så finns det två körfält. Ett för bil, och ett för bil med släp. Hur bra uppskyltat som helst längs hela vägen fram till entrén, men detta verkade flertalet ha svårt att förstå. Och det ska gärna försökas att köra över till rätt sida när man kommit in en bit genom entrén, när alla bilar i princip står helt stilla i kön. Man får då tålmodigt vänta tills kön rör på sig, inte sant? Nej, det behöver man tydligen inte. För det finns ju en chans att pressa sig fram i mitten, mellan bilarna. Jo då, det är millimeterprecision. Men det går! Och när man inser att ”oj vad trångt det blev nu”, då är det helt fritt att parkera där och börja springa runt och sortera sitt skräp. Eller, springa var att ta i kanske. Att sakta vandra runt och leta upp rätt container stämmer nog bättre. Man kan då hamna långt bort och missa hur kön rört sig och att man med sin genialiska parkering nu blockerar båda köerna bakom sig. Bilar tutar uppgivet och ropar på denna till synes helt hörselskadade människa. Personal på plats får tillkallas och först då inser huvudpersonen sin ”lilla miss”. Äntligen fick resten av oss komma in och börja slänga vårt skräp! Men när folk började bli klara och skulle köra ut därifrån så hamnade tidigare geni i fokus igen. När denne kört åt sidan så var det så pass lite att släpet fortfarande stod snett ut i körbanan och blockerar bilarna bakom. Detta drabbade inte min kö nu eftersom vi inte hade släp, men de andra stackarna bakom denne var fast. Och huvudpersonen var borta igen…
När jag var klar så ruskade jag av mig all frustration och började köra ut därifrån. Och vem ser jag står längst fram vid utgången och sorterar sina batterier, om inte personen med det snedparkerade släpet…
Nu är det i allafall avklarat! Freja som följde med mig dit passade på att skvallra för sin mor om hur missnöjd jag varit och att jag verkligen inte gillade soptippen. Judas…
Men fint har det blivit och nu kan jag rulla in Carnivalen under taket på carporten. Känns väldigt bra!

Förra helgen var Mogge och Amanda här på besök! Det var jättetrevligt och de hade med sig en sak. Ett paket. Ett STORT paket! Det var en födelsedagspresent till mig. Titta och beskåda…

En hel kartong med winegumspåsar! Tror ingen förstår hur lycklig jag blir av dessa färggranna karameller. De är ju himmelskt goda! De är nästan slut nu för övrigt, men hur cool var inte den gåvan! Jag blev så rörd, tack så jättemycket Mogge och Amanda!
Jag har haft halsbränna nu senaste dagarna tack vare detta, men det är det helt klart värt! Känner mig som en vulkan i magen, wow! Jättestark är jag!

Hur mår familjen här då? Jo tack bra! Alla är friska och glada, känns toppen. Vi har även nått en punkt där Jenny och jag nu klarar av att ta hand om barnen själva en hel kväll. Med mat, nattning och allt vad det innebär. Det har inte alls varit genomförbart tidigare. Men nu tog jag hand om barnen själv medan Jenny var på ett föräldramöte på förskolan. Och dagen efter det så var Jenny hemma själv när jag jobbade på kvällen. Nu gick det bra båda dagarna, och det känns så skönt att man vet att det fungerar. Tidigare var vi tvungna att ha någon som hjälpte till om den ena var borta på kvällen. Men nu när vi klarar av detta själva så kan man med godare samvete vara borta kvällstid. Afterwork! Afterwork! Afterwork!!!

Jag försökte hjälpa våra barn på traven med deras fantasi tidigare idag. Vi fick en tom hushållspappersrulle kvar efter att vi torkat bordet. Genast visade jag vilken bra tuta detta kan vara! De var lite försiktiga, speciellt Nova och Theo. Freja lämnade snabbt denna lek för bättre äventyr. Men jag fortsatte envist visa twinsen vad kul man kan ha med en tom pappersrulle. När jag visade vilken bra kikare den dög till så tog leken snabbt slut. Theo ryckte glatt åt sig rullen men tjongade in den hårt i sitt öga av iver. Sedan tittade han med hängande underläpp besviket på mig och ville inte leka med mig mer…
Så kan det gå ibland. Men det går fort fram här nu, om vi talar om deras utveckling. De har börjat prata mycket mer och de pratar mycket med varandra. Theo är inne i ett upprepningstadie där han glatt för vidare allt vi säger. Som ett karbonpapper eller en papegoja. Men det är vansinnigt kul att lyssna på honom när han sätter igång. Nova är inte lika talförd ännu, men hon babblar på en hel del hon med. Och henne kan man dessutom hitta sjungandes ensam lite varstans hemmet. Jättegulligt!
Freja fortsätter sin framfart och kan numera bara vara tyst i högst tre sekunder. Haha, hon håller låda kan man lugnt säga! Och hon tar väl hand om sina syskon, de leker mycket tillsammans och har kul ihop. Känns bra att man numera kan iakta deras lek på en stol eller på golvet med en kopp kaffe i handen. Gillart!

Jag har fått lite frågor om varför jag inte bloggat på länge. Svaret är Telia. Vårt radhus är numera anslutet till fibernätet vad det gäller bredband. Men vi valde först att avvakta med att nyttja det, eftersom vi har bindningstid kvar på vårt mobila bredband. De har skickat brev, ring och tjatat om att vi ska nyttja deras fibernät. Så efter en förhandling med dem så har vi nu hoppat på deras bredband. Vårt mobila bredband gör numera större nytta hos min bror i deras nyköpta hus. Hoppas de har bättre täckning där än vad vi hade…
Alltså, det fungerade bättre i vårt förra hus kan jag tycka. Vi tog det bästa de hade att erbjuda då, upp till 80mbit skulle vi få! Men när jag vid upprepade tillfällen testade hur pass bra det egentligen var så landade det som bäst på 11mbit…
Frustrerande! Men det dög i alla fall, då. Nu när vi flyttade in i radhuset, som ligger här i en sorts svacka, då landade vi på hela 3mbit. Hallå? 80mbit var det beställt! Ursäkterna hos Telenor för detta har varit många.
– Nätet är nog bara överbelastat, prova att göra en ny mätning vid en senare tidpunkt.
– Prova att flytta runt routern för bästa mottagning.
– Jo men 80mbit gäller ej inomhus. Det kan även variera beroende på omgivande terräng.
– Tillfälligt fel, var god försök senare.
Okej, jag har provat allt men kom aldrig upp i bättre hastighet än vad jag nämde här ovan. Troligtvis så bor vi en någon form av radioskugga. Eller så gick telemasten av vid upprepade tillfällen…

Nu har vi efter två veckors strul, utan bredband, äntligen fått igång allt igen. Det är detta ”Dagens Jerker” ska handla om. Så bloggen är ej nedlagd! Ska försöka komma igång ordentligt nu igen när allt väl fungerar som det ska.

Snart dags att åka och fira svärmor! Hon fyller knappt 30år, någonting… Så hur hon lyckades bli mor till Jenny som är äldre är för mig ett mysterium. Kanske är Jenny adopterad. Eller ett hittebarn från Brandbergen, precis som jag…
Trevlig söndagseftermiddag på er, ha d biff!

DAGENS JERKER går som sagt till Telia. Av den enkla anledningen att de verkar mer förvirrade över bredbandsfiber än vad jag är. Jag frågade helt enkelt hur man skulle gå tillväga för att dra två kablar till vår och Lembits dator på enklaste sätt. Routern de skickade med klarade inte av att fylla mina krav när vi körde allt trådlöst. Efter att ha pratat med ett så kallat proffs på deras support kom vi fram till att vi behövde ytterligare en router för att klara detta. Och när den väl kom så fungerade det ändå inte. Pratar då med en annan på supporten som inte kan förstå varför vi blivit ombedda att göra så. Istället löste han problemet med en switch, och sedan kopplar vi ihop den med routern på nedervåningen. Voilà! Nu fungerade allt som vi önskar. Det skulle bara ta två veckor. Tack Telia…