Tillbaka på jobbet igår igen, redo att arbeta! Som jag skrev i förra blogginlägget så var jag sjuk tidigare i veckan. Men nu var jag tillbaka och jobbade verkligen jätte JÄTTE snabbt, och kände mig grymt duktig! Men sen så var det här med hemligheten som avslöjades på Facebook här i veckan…

Jag hade helt rätt i mina misstankar om att folk på jobbet skulle ha frågor om detta. Det blev en het potatis verkligen! Många ville fråga, påpeka och skicka lite gliringar om detta. Tänk att så många valt att engagera sig i mitt förflutna som celloartist. Det är imponerande! Jag blev även kallad cello-pojken. Det var smärtsamt…
Idag blev det halvdag på jobbet. Inte för att jag blev driven till vansinne kring det här med cellon. Nej, jag började krokna lite och kände mig hängig i hälsan igen. Eftersom det var så lugnt så tog jag ut lite komptimmar och åkte hem för att vila upp mig. Såg framför mig hur jag kurade ihop mig framför Tv:n, under en varm filt i hörnet av soffan och med en stor kopp te. Mys!

När jag kommer hem hör jag ett klickande ljud. Klick… Klick… Klick… Jenny kommer springandes ner för trappan och undrar nyfiket vem som öppnade ytterdörren. När hon såg att det bara var jag sprang hon upp till datorn och fortsatte sin jakt på det perfekta jobbet. Men var kom det där ljudet ifrån? Klick… Klick… Klick… Klick… Klick…
Efter en stund har jag spårat ljudkällan. Det är vår TV som väljer att låta så numera. Skärmen är helt svart, men man hör ett klickande ljud där inifrån. Klick… Klick… Den hade dött en aning…
Jag som är en stjärna på hemelektronik har redan provat allt. Dra ur strömkabeln och återansluta den, samt desperata försök att göra en fabriksåterställning. Men det ville sig inte, skärmen var fortsatt svart och ville ej starta upp sig. Den fortsatte bara sitt klickande. Klick… Klick… Klick…
Varför? Vem njuter nu av min misär? Här känner man sig lite sjuk och svag, och ville inget annat än ligga framför Tv:n en stund innan alla barnen kom hem. Varför kan jag inte få ha lite medgång? Jag blev lite ledsen. Då kom jag att tänka på Carnivalen också, och då blev jag ännu mera ledsen. Nä, man kan inte klappa ihop här nu på grund av detta tänkte jag likt He-Man. Det är bara att leta upp kvittot och kolla garantin så ska nog allt lösa sig. I have the power!
Men snabbt slås benen undan för mig igen. Samtidigt som jag ser det sparade kvittot så noterar jag vart jag köpte denna älskade TV. På Expert… Expert gick ju i konkurs för något år sedan. Kul! Det underlättar säkert för mig! Skit också! Jaja, vad göra… Jag börjar med att ringa upp TV-tillverkaren…
De tar glatt emot mitt samtal och är väldigt hjälpsamma. De ska försöka skicka ut en tekniker som ska komma hem och laga vår TV. Så bra tänker jag! Men när de ser att min garanti gått ut så blev det genast lite mer lågmält. De ber mig kolla upp försäkringen jag tecknade vid köpet av TV:n så att den fortfarande är giltig, eftersom Expert senare gick i konkurs. Men de skickar en tekniker ändå, nu ska det bara redas ut vem som ska betala för kalaset.

Efter lite research så hittar jag åt försäkringsbolaget och ringer upp dem. Mm, telefonkö. Härligt… Men efter 17 minuter så var det äntligen min tur! De var inte lika entusiastiska och hjälpsamma, utan kopplar mig vidare till ett annat bolag som har hand om Experts ärenden. Där talar en telefonsvarare om för mig att de har lunchstängt. Sedan bryts samtalet…
Hahaha! Jag ringer igen! Telefonkö igen! Hurra! Hahaha! Morr… Efter ytterligare en längre väntan kommer jag fram igen, och meddelar att dit de kopplade mig där var det lunchstängt. De beklagar detta och gav mig ett direktnummer att ringa när de var på plats igen. Så det gjorde jag, direkt när de öppnade telefonlinjerna igen. Efter en hel del fräsiga val med knapparna på telefonen så hamnade jag i en ny telefonkö.
– Alla handläggare är för tillfället upptagna. Du har placerats i kö, och har plats nummer ett i kön. Sade en robotdam.
Skönt tänkte jag, då lär det gå fort. Fast, nej. Ni känner ju mig och mina vardagliga motgångar numera. För idag fick jag erfara, att trots att man är först i kön så kan man få vänta. Länge. 14 minuter senare som nummer ETT i kön, då var det min tur!
Vi gick igenom mitt köp och efter en kort stund så var allt klart. Försäkringen var fortfarande giltig och de står för reparationskostnaderna. Underbart! Jag blev så glad att jag bestämde mig för att använda mig av all denna energi till att tvätta bilen. Carnivalen måste ju vara ren när den fotas till säljannonsen. Jag tog med mig en hink vatten ut till bilen, då började det att regna. Jag gick in igen…

Klick… Klick… Klick… Klick… Åh grymma värld!

Igår hände något fantastiskt! På vägen hem från jobbet så mötte jag en annan Carnival. Det kändes liksom helt overkligt. Finns det fler? Ja det är klart att det finns fler än bara vår Carnival, men här på Värmdö?
Jag blev nyfiken, den hade ju samma färg som vår och allting! Jag ville köra efter den, och prata med ägaren. Tänk om de går igenom samma elände med deras Carnival som vi gör med vår? Upplever vi samma problem och brist på körglädje? Har även deras halvljuslampa slocknat på just den trånga sidan framtill i bilen där man inte kan komma åt att byta den själv? Har de en fungerande AC, hur känns det? Vad har de för däcktillverkare på sina vinterdäck, också Vredestein? Får de köra runt med 3 liter kylarvätska i reserv, kokar deras koreanska motor? Många frågor växte fram och jag kände mig nästan tvingad att förfölja den andra bilen. Man jag gjorde det inte, för tänk om deras bil var helt felfri. Tänk om det bara är vi som har ett så kallat ”måndagsexemplar”? Det skulle i så fall vara mitt livs tredje måndagsexemplar om vi pratar bilar, efter de forna jobbarbilarna jag kört av märkena Skoda och Citroën. Hur många måndagsexemplar har ni, ni som läser detta där ute, blivit drabbade av?

Klick… Klick…  Klick…

Twinsen, Freja och Lembit! Hur mår alla barnen? Bra skulle jag våga påstå! Men lite orolig är jag nog ändå.
Lembit ser man fortfarande nästan aldrig, om inte internet ligger nere eller det vankas mat. Annars sitter han framför sin dator på sitt rum 24/7.
Freja har gått in i en fas som jag valt att kalla för ”angry mode”. Hon har blivit ovanligt känslig, ilsken och börjat trotsa och skrika otroligt mycket. Men det går säkert över. Om ett tag. Helst under natten, det vore trevligt…
Nova lallar runt mestadels hela tiden och är glad. Även om hon väljer att med högsta ton skrika rakt ut oavbrutet i typ 30 sekunder så fort hon ej får som hon vill. Och hon vill fortfarande inte sova ordentligt på nätterna utan vaknar hela tiden. Men, annars är allt lugnt!
Theo då, han har även han gått in i någon form av ”angry mode”. Fast om man jämför med Freja så vill jag nog kalla detta för ”angry mode lite”. Han blir inte upprörd lika ofta, men när han väl blir det numera. Oj oj, vilket humör! Men bortsett från det så är nog allt under kontroll med honom. Fast det är klart. Ikväll satte han på sig Frejas klänning när han skulle sova. Theodore…

Nu ska jag njuta av en kväll fri från TV, kommer gå bra det med. Ni andra med fungerande TV-apparater, ha d biff!

Klick… Klick…

DAGENS JERKER går till Henke. Han har blivit en riktigt ondskefull person som njuter av andras motgångar och önskar alla andra enbart elände. Ät pepparkakor och bli snäll din jäkel!