Vår sista dag på Tallebo bjöd på några intressanta händelser. Egentligen var en av dem ganska väntad, Carnivalen är inblandad. Men jag återkommer till det…
Vi skulle åka hem på lördagen, efter att vi ätit middag så att barnen kunde somna i bilen på vägen hem. Så långt var allt bra! Vi började plocka ihop våra saker och packa våra kläder under eftermiddagen. Nova hittade några papiliotter som hon nyfiket pillade på, hon var äntligen på bättringsvägen efter sin feber och vattkoppor. Så nu följde hon oss runt och busade lite, sådär som bara Nova kan. Men dessa papiliotter var något nytt för henne. Jag försökte visa henne vad man hade dem till och rullade in några i hennes hår.
– Fint! Nova fin! Sa hon högt och tog bestämda kliv därifrån för att visa alla andra hur fin hon var.
Dock så är Nova håröm. Så efter bara någon minut så övergick det glada fina till förfärligt lidande. De satt fast, trodde hon. Men eftet att jag fotat hennes misär så bestämde jag mig för att rädda henne. Superpappan to the rescue!

Theo var däremot nu febrig och full av vattkoppor. Stora vattkoppor! Men trots att han var aningen gnällig över detta så var han väldigt duktig på att inte klia sönder dem. Jag tog ett foto när twinsen badade innan avfärden hem, där ser man hur prickig han blivit.

Eller kanske inte, bilden vart inte så bra ser jag nu. Och så var jag tvungen att dölja hans kön med en smiley, så att ingen känner sig stött…
Freja hade fått en bit gardin eller något tyg av sin mormor som hon gjort till slöja. Hon fick en krona, eller tiara kanske det heter, i julklapp och lekte att hon var en prinsessa i stort sett hela dagen. Men fin var hon ju, såklart!

Magnus båda söner och tillhörande flickvänner dök upp sista dagen. Vi hann med en middag tillsammans innan det sedan var dags för oss att åka hem. Medan barnen lekte kurragömma med Sofie så passade jag på att förbereda mig för att packa in allt i bilen. Bilen…
Jag fruktade att något skulle ha frusit sönder i den kalla vintern där den stått helt stilla nu under några dagar. Och vad får jag då se när jag hoppar in och startar Carnivalen? En colaburk som exploderat i kylan och sprutat cola i hela taket, kladdat ner hela passagerardörren, sprayat hela ena sidan av vindrutan och lämnat en brun fin pöl på passagerarsätet. Jag är förstås tacksamatt det inte var något på själva bilen som haverat, men detta var inte direkt kul det heller. Kanske får jag skylla mig själv som lämnade kvar en oöppnad colaburk i bilen. Men det känns bättre att skylla ifrån sig på att Coca-Cola tillverkar burkar av usel kvalitet. Eller att Kias biltillverkning är skitdålig och inte isolerar sina bilar tillräckligt bra. Ja det är helt klart någon av dessas fel att det blev som det blev…

Resan hem gick i alla fall bra! Det var lite bilar ute och allt rullade på fint. Barnen somnade ungefär när vi passerade Fellingsbro, troligen av tristess och att det inte fanns mycket kul att titta på längre. Vilket inte är ett bra betyg eftersom det bara var mörk skog innan dess. Men det var bra att de somnade, jag började bli obekväm med att höra främst Freja ropa längst bak i bilen.
– Säg till om du ser någon älg! Om du ser någon älg så måste du ropa, och stanna! Ropade hon vid upprepade tillfällen.
Jag ville verkligen inte se någon älg, det vill nog ingen som kör bil i mörkret. Men, vi såg ingen älg och barnen somnade som sagt. De sov lugnt och fint hela vägen hem fram tills vi parkerat bilen utanför vårt kära radhus. När jag öppnade bildörren så tändes innerbelysningen i bilen, vilket ej går att stänga av märkligt nog, och då blev Nova rädd och började skrika. Då blev Freja rädd och vaknade skrikandes. Gissa hur Theo reagerade när han vaknade av att hans systrar sitter och gallskriker i bilen. Ja han börjar skrika han med. Och var är dörrnyckeln till huset när man behöver den? Åh grymma värld,  vilket litet kaos det blev…
Men när alla samlat sig igen så somnade de om inne i sina sängar. Jag gick då runt och kollade att allt såg bra ut och att inget hänt när vi borta. Jag fastnade vid bokhyllan i vardagsrummet. Där såg jag hur någon förnedrat Darth Vader figuren som stod i hyllan. Han var sittande, med bruten nacke och med sin mantel uppdragen över huvudet. Lite som en form av ”wedgie”. Jag accepterar inte denna typ av beteende i mitt hem, och lovar att göra allt i min makt för att finna den skyldige…

Idag tog jag med mig Freja till Ekvallen i Gustavsberg och åkte skridskor. Där har de en stor utomhusplan där de spelar bandy i vanliga fall, men som nu var öppen för allmänheten. Det var första gången Freja åkte skridskor, men hon var väldigt duktig! Jag trodde jag skulle få dra runt henne hela tiden, men hon åkte själv på slutet. Visst ramlade hon då och då, men det hör till när man ska lära sig. Och när hon förstod att det faktiskt var okej att ramla så blev allt jättekul och lättare. Jag ser en framtida damhockeystjärnai Freja, i stil med min stora hockeyidol Mark Messier. Vi kommer definitivt att åka skridskor igen!

Nova är nu helt återställd, trodde vi. Nu när hennes vattkoppor är mer eller mindre borta, och hon har börjat leka mer och äta ordentligt igen, så har hon råkat ut för en urinvägsinfektion. Så nu när hon är kissnödig så skriker hon. Vi har lämnat prover och fått antibiotika som hon börjat äta. Så om några dagar bör det vara över.
Så nu hoppas vi på en lugn nyårshelg! Om inte vi blir tvungna att åka in med Theo till Nacka närakut förstås. Jag pratade med dem idag, om att hans vattkoppor hade blivit fler och fler sedan helgen. Men nu verkar det ha stannat av, och alla kopporna har torkat så då hoppas vi att det kommer läka fint. 13 dagar med vattkoppor är förstås jobbigt för honom och hans humör är inte alltid på topp. Men det kan hålla på i två veckor och upplevas som väldigt jobbigt. Men jag tycker extra synd om barnen när de är så små och behöver gå igenom något som detta. Men det är ju bra att de haft detta sen när det är över, så säger ju alla. Denna bild tog jag idag, stackars lilla prickiga Theo…

Men trots sjukdomar så håller de sig glada och busar på dagarna. Jag hade lite kul åt Freja och Nova idag när de jagade varandra i köket runt köksön. Det var Nova som jagade Freja, men eftersom hon inte är lika snabb så såg det väldigt roligt ut när Freja befann sig strax bakom Nova mot slutet och nästan varvade henne. Trots att hon var den jagade. Det är sånt som jag roar mig med att skratta åt nuförtiden!

Deras morfar Roger kommer på besök imorgon och firar lite jul i efterhand. Och lite nyår samtidigt, det blir förstås trevligt! Sedan firar vi i familjen in det nya året med lite familjemys i lugn och ro. Så jag önskar er alla ett gott slut och ett gott nytt år! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till… Nu vart det svårt… Jag har ingen att ge den till, så då får väl Sune utmärkelsen helt enkelt!

Snart är denna julhelgen oss förbi,
en och annan glögg med klapp hann det bli.

Mat och dryck så det stod härliga till,
allt blev perfekt med engagemang och lite pill.

Snön vräkte aldrig ner så som jag hade hoppats,
men det var lite vitt och fint, så ingen behövde låtsas.

Här på Tallebo med släkt i lugnets ro familjen har njutit,
Men när jag ut genom fönstret tittar, så ser det ut som om Carnivalen har förfrusit…

Resan hit gick över förväntan bra! Inga köer och barnen somnade nästan omgående. Carnivalen for säkert fram på sina Vredestein-däck och pappan åt pizza bakom ratten. Det var först när vi svängde av mot Fellingsbro som jag fick börja fokusera mig ordentligt. Gatubelysningen längs motorvägen hade nu upphört och det var riktigt jäkla halt. Fellingsbro måste för övrigt vara en av Sveriges minsta och mörkaste orter på vintern. Det går ett järnvägsspår tvärs genom staden. Och det känns ungefär som att på ena sidan spåret står det ”Välkommen till Fellingsbro”, och när man korsat rälsen sitter en ny skylt där det står ”Tack för besöket”. Inte riktigt så, men inte långt ifrån…
När vi passerat denna ”metropol” så är det inte alls långt kvar. Nova vaknade ungefär 5 minuter innan vi var framme. Hon var febrig och trött tack vare vattkopporna. Vi mötte Magnus på vägen, han skulle hämta upp Maya. Det måste ha varit något problem med Hogwartexpressen hon reste med eller nåt. Men vi fick ett samtal om att han sett en stor älg på vår sida vägen, fast då var vi precis framme vid deras hus. Jag måste ha kört rally förbi älgen så att den blev rädd och sprang in i skogen. Eller vem vet, jag kanske körde på den? När jag väl fått upp farten i Carnivalen så kan inte ens vilddjur stoppa oss!
När vi nu var framme så bjöds vi på vickning. Mums! Vi kunde även konstatera att vi hann före Maya, så Hogwartexpressen är inget i jämförelse med Carnivalen på Vredestein-däck! You lose Maya! Fast det viktigaste är ju inte vem som vann genom att hinna fram först, utan att alla kommer fram helskinnade och glada så att vi kan fira jul tillsammans! Men du förlorade Maya…
Sedan passade Freja och mormor Lena på att ställa ut en skål gröt till tomten. För alla hoppades på att han skulle komma förbi med julklappar under natten!

”JULAFTON! JULAFTON! Nu är den här! Tomten ska komma snart!”
Den låten av Sten & Stanley spelade herr Folkesson varje julaftonsmorgon under många år när jag var yngre. Det var när vi brukade fira jul uppe med släkten i norrland. Detta har jag försökt att anamma nu som vuxen inför min familj. Men vår skiva med den låten låg nu kvar ute i Carnivalen, och frös. Vi klarade oss faktiskt bra även utan den, och nöjde oss med den fina julmusik som fanns att tillgå inne i huset.
Under natten hade vi fått besök! Gröten utanför hade någon smaskat i sig, och under julgranen låg nu massor av fina paket. Barnen blev lyriska! Vi förklarade att tomten måste ha lagt dit alla julklapparna under natten, och nu behövde vi bara vänta tills han kom förbi under dagen för att önska oss en god jul. Sen skulle vi öppna alla paketen!
Varför gör man så egentligen? Låta barnen vänta otåligt hela långa dagen innan de ska få sina julklappar. Det var likadant för mig när jag var barn, och jag minns hur man försökte verka cool och avslappnad. Som att de där paketen, de är väl ändå inte så himla viktiga. Men det var ju det enda man tänkte på! Och klockan kunde omöjligt gå långsammare dessa dagar, väntan och åter väntan…
Freja satt ofta och vaktade alla julklapparna vid granen. Hon lyckades även spana in vilka det stod hennes namn på, och vilka som var Novas och Theos. Men efter ett tag så fick de öppna några andra paket som de kunde leka med under dagen tills tomten dök upp. Då glömde de bort de andra klapparna för en stund. Sedan skulle det ju ätas och titta på ”Kalle Ankas jul” på TV. Så dagen rullade på fint. Men NÄR skulle den där tomten komma då…
– Vet tomten om att vi är här? Tänk om han är hemma vid vårt hus! Frågade Freja oroligt.
– Nej då, vi har mailat tomten innan jul och haft kontakt både via sms och Skype. Så han vet att vi är här. Men enligt hans Twitter så har han mycket att göra idag, och hans Instagramkonto blomstrar med selfies på honom med massor av glada barn. Så han kommer, var så säker. Förklarade jag.
Då plötsligt så hörde vi någon utanför huset, och ryktet spred sig inomhus.
– Han är här! Tomten kommer! Ropade alla och började stirra förvånat på varandra. Precis som om ingen hade förväntat sig en tomte på julafton.
Freja blev mest uppspelt och sprang med mormor mot ytterdörren, och vi andra samlade oss och följde efter. Det var tomten!
– Ho ho ho! Skrattade han och klev in genom dörren med en liten ”Nisse” i följetåg.
Tomten slog sig ner och pratade om hur hans dag varit och att han var glad att vara framme hos oss. För han hade minsann hört att det fanns snälla barn här. Jag sträckte stolt på mig! Med sig hade han en säck, med julklappar. Han tog upp ett paket och läste namnet på etiketten.
– Theo! Sa han och tittade omkring sig.
Jag som hade burit Theo i min famn släppte ner honom, och han sprang oblygt fram till tomten. Men tomten såg honom inte till en början bakom de buskiga ögonbrynen.
– Finns det någon Theo här? Frågade han igen och såg inte att Theo stod precis bredvid honom om väntade.
– Där har vi honom! Ropade han när han med vår hjälp tillslut fick syn på Theo.
Theo tog glatt emot sitt paket och rusade med gigantiskt léende tillbaka till mig. Sedan plockade tomten fram nästa paket, och jag kunde i princip föreställa mig att jag hörde honom säga mitt namn.
– Nova! Ropade han och tittade sig omkring.
Nova, som hängde på Jennys axel med 39 graders feber, släppte taget och stegade bestämt fram till tomten. Hon tog beslutsamt sitt paket och gick sedan surt tillbaka till sin mamma. Alla skrattade och var förvånade över att hon både vågade och orkade, hon som varit nästan helt utslagen hela dagen.
– Lembit! Var den som stod på tur när tomten läste på nästa paket.
Lembit klev fram och tog tacksamt emot sin julklapp. Han visste hur man skulle göra, han har varit med förr. Men Freja såg nästan besviken ut, hon som stått precis bredvid tomten hela tiden. Skulle hon bli utan? Hon som varit så snäll hela året, och slutat med sina nappar dessutom…
– Freja! Ropade tomten nästa gång han tog upp ett paket.
Då sken hon upp och man kunde bara se ett stort léende i hennes ansikte. Hon tog tacksamt emot sitt paket och visade stolt upp det för oss alla. Vilken triumf!
Magnus ville bjuda tomten på lite ”herrgårdssaft” innan han skulle lämna oss. Tomten tog några klunkar med hjälp av sugröret, och såg sedan lite ansträngd ut.
– Det var ingen dålig saft det där! Väste han lite och försökte resa sig upp.
Jag vet inte exakt vad det var, denna ”herrgårdssaft”. Men jag såg att Magnus tog den ur barskåpet, det gjorde jag. Tomten och hans nisse tackade sedan för sig och åkte vidare. Barnen och vi andra vinkade och tackade så mycket för besöket. Jag låtsades inte vara ett dug skitsur över att jag inte fick något paket. Rödklädda gubbjäkel…

Men nu, skulle vi öppna resten av julklapparna som låg under granen! Freja var redan där och nu fick vi övriga skynda oss dit. Hon kastade sig över paketen, likt ett stim pirayor som var på väg att slakta en ko som korsar Amazonasfloden. Det började flyga runt små bitar av presentpapper, men vi lyckades lugna henne och få en mer stillsam klapputdelning. Hon hjälpte till och var väldigt duktig, hon kunde faktiskt se vilka julklappar som var till vem när hon tittade på etiketterna. Imponerande av en icke läskunnig treåring! 
När alla paketen var utdelade och öppnade så kunde vi vuxna slappna av en stund medan barnen var i farten med sina nya saker. På kvällen delade vi vuxna ut våra hemliga paket. Vi hade alla köpt med oss varsit paket som sedan slumpades ut till var och en. Nytt för i år var att det skulle vara ett passande rim på paketet. Det var något jag verkligen inte uppskattade! Jag tycker det är vansinnigt svårt att rimma, och var inte förtjust i detta nya påfund. Än mindre glad blev jag när det visade sig att bara två andra gjort dessa rim. Jag som faktiskt ansträngt mig nu och allt! Resten hittade på nåt sporadiskt när paketen delades ut. Nu lyckades nog alla ändå, men jag hade aldrig kommit på ett rim sådär rakt upp och ner. Hoppas jag slipper nästa år. Men jag blev glad över min julklapp! Det var en sorts tång med en kulformad skopa längst fram, som man ska använda när man gör köttbullar. Istället för att rulla dem för hand. Vilket även borde komma till användning när man bakar chokladbollar. Tack tomten och alla inblandade för en härlig julafton!

Då var dopparedan över, och julhelgen fortsatte i lugnan ro. Det var kallt ute, runt -10 grader så vi har hållt oss mestadels inomhus. Vi gjorde ett utbrytningsförsök idag, men Nova och Theo verkade bara måttligt nöjda. Så vi gick in igen, medan Freja och Lena fortsatte att traska runt ute en stund till. Nova är pigg igen, nu är det Theo som är hängig. Men utan feber än sålänge tack och lov. Maya och Lembit åkte tåget hem till Stockholm idag för att fira jul med sina pappor. Vi kommer troligen åka hem imorgon kväll, om Carnivalen vill starta. Jag är lite orolig. Det är vår första vinter tillsammans så vi vet inte riktigt var vi har varandra. Och när jag stod här med en varm kaffekopp i handen och tittade ut genom fönstret så såg bilen riktigt kall och ruggig ut. Alldeles frostig, isig och allmänt ful. Man kan tro att den upplever sin första istid, men det är väl bara så det ser ut. Det vore märkligt om inte någonting fryser sönder på det asiatiska och tropiska missödet. Jag kan ju föreställa mig alla dessa rör och kärl i plast som spricker sönder i den kalla vinterkylan. Oh no…

Hoppas alla ni andra haft en genuint trevlig och mysig julhelg. Det har vi haft! Nu blickar vi fram mot att få fira av året som gått, mot nyårsafton! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till en fågel. Jag kan inte vilken sort den tillhör, men skulle gissa på någon form av trast eller liknande. Den får i alla fall utmärkelsen efter att ha utmärkt sig på ett, för mig, mycket olämpligt sätt.
Här stod jag som män brukar göra, och kissade i badrummet. När jag sneglar ut genom det enorma fönstret som finns i badrummet så blickar jag ut mot de tomma kohagarna utanför. Men något rör sig. I en tall strax utanför fönstret så rör sig denna fågel på en lågt hängande gren. När jag ser den så har den stannat upp, och tittar på mig. Varför? Undrar jag då såklart, vad stirrar den på? Jag vill inte höra några torra skämt om att det är ”masken jag håller i” eller liknande när jag stod där och kissade. Helt irrelevant! Eftersom den ”masken” är asbra! Men att fågeln gjorde detta fick mig att bli obekväm. Jag vill inte bli uttittad när jag kissar, det vill väl ingen. Känslan av att bli lite illa till mods gjorde att jag missat att jag kissat färdigt. Där stod jag nu bara med ”masken” i handen och såg dum ut. Och allt på grund av en dum fågel…

Hej och hå, nu kör vi! Det är full rulle in i det sista här just nu. Detta är min sista arbetsdag för i år, sedan åker jag hem och packar in allt och alla i Carnivalen. En lång resa… Eller nja, inte så lång egentligen. 20-25 mil tror jag det är bara, men med Carnivalen kan ALLT hända så då känns även den kortaste resan som ett helt äventyr. Vi reser i alla fall till svärmor Lena och hennes tomtefar Magnus i Tallebo för att fira jul där i år. De reste dit redan i söndags, och tog då med sig Lembit och Solveig på färden. Jag har föreställt mig att de pyntat hela stora huset med ljusslingor, tomtar och massor av andra fina saker tills vi kommer. Och att Lembit rullat ihop en talande snögubbe som gillar varma kramar, som den i filmen ”Frost”. Ryktet på stan säger att Maya är på rymmen från italienska huvudstaden Rom och att hon anländer med Hogwartexpressen ungefär samtidigt som oss ikväll. Hon skall då alltid göra stjärnbrakande entréer, som den superstar hon är! Jag är faktiskt också häftig. Jag ska nog slå på varningsblinkersen på bilen och tuta utav bara helsike sista biten fram till huset. Om det inte väcker uppmärksamhet, och eventuella sovande grannar, så vet i tusan… För här kommer vi!

Det är oftast mycket att göra innan julen. Presenter som skall inhandlas, mat som ska förberedas och pyssel som ska fram. Men i år var jag förberedd! Till min brors förtret som jobbar på posten så har jag beställt de flesta julklapparna på nätet i år igen. Sedan kan man lugnt hämta ut dem innan alla andra gör det, för då blir det kaos även där. Så det gick fint!

Vi har en överenskommelse i år, att inte spendera galet mycket pengar på julklappar. Man får ju äta nudlar hela januari annars för att ha råd att överleva. Det blir för många klappar och barnen är så fokuserade på att öppna nästa paket att de knappt hinner reflektera över vad de faktiskt får i paketen. Istället ska vi prioritera födelsedagarna, och på så sätt sprida ut det lite. Tack vare detta har jag känt att jag kunde bli månadsgivare hos Stockholms Stadsmission och även lägga några slantar i burken hos mannen som sitter utanför ICA hela dagarna.
Det är mycket diskussioner kring tiggarna i vårt land. Att det är organiserat och till och med bör förbjudas. Jag har inte följt detta alltför noga för att avgöra vad som är rätt och fel. Jag hör och ser folks ilska mot dessa tiggare som får mat istället för pengar och då slänger maten i närmaste papperskorg. Det känns försås inte så kul. Och att man inte ska ge dem pengar för att det är organiserade ligor som tar det mesta av pengarna. Jag tycker dock inte att man ska hoppa på de som sitter ute på gatorna. Utan att istället försöka komma åt den brottsliga organisationen bakom det hela. Men det är något som måste beslutas på högre ort, än mitt tyckande här ute på Värmdö. Så därför kommer jag fortsätta ge dem några slantar när jag har möjlighet till det. Förhoppningsvis gör det någon skillnad till det positiva för de här människorna.

I fredags så fyllde ju twinsen år, Nova och Theo blev 2-åringar! Vi hade ju tjuvstartat deras födelsedagsfirande redan på måndagen med min släkt. Och i fredags kom Lena, Magnus och Solveig förbi och firade twinsen. Det är bäst så, eftersom Jennys och min släkt inte kan umgås ihop längre. De ligger i fejd med varandra och ilskan har nu utvecklats till något som påminner om krigen mellan de olika länderna eller släkterna i TV-serien ”Game of Thrones”…

Nej jag bara skojar, såklart! Här ligger ingen med någon höll jag på att skriva, och nu gjorde jag tydligen det. Men det finns inga fejder eller krig mellan våra släktklaner. I så fall hade jag valt att vara de där vargfolket från norr! Eller de med drakarna… Usch vad svårt det blev nu…
Fokus nu! Nog om det, alla gillar alla och är glada! Anledningen till att vi firat vid olika tillfällen är att några i min släkt kunde ej fira twinsen samma dag de fyllde år, så då firade vi tidigare. Då i samband med deras luciatåg på förskolan som jag skrev om tidigare. Sedan kom Jennys släkt på fredagen och åt födelsedagsmiddag med oss, det blev ett trevlig firande! Däremellan släktfirandena kom även deras morfar, the Roger, förbi en kväll och grattade födelsedagsbarnen. Så vi firade dem nästan hela förra veckan, det var trevligt och barnen var superglada!

Vår älskade TV har kommit hem till oss igen, så nu är vi äntligen samlade hela familjen! Det låter förstås inget vidare när man sätter sin TV i fokus på det viset. Så stor betydelse har den inte, bara för mig egentligen. För jag älskar den! Och när vi väl har lite tid över att spendera framför den så förgyller den hela upplevelsen. Man känner sig som ”Beavis & Butt-Head” när de sitter passionerat framför sin dumburk till TV, minns ni dem? Den är nämligen så bra! När den fungerar vill säga, jag var mycket besviken på den när den plötsligt slutade att fungera. Låt det aldrig hända igen, okej!

Jaha, vattkoppor. Minns ni att Freja hade det förra veckan? Jag skrev om det här tidigare. Vad tror ni har hänt nu då? Twinsen har nu fått sina vattkoppor, det var ju inte ens svårt att gissa. De mår inget vidare, är hängiga och orkar ingenting. De vill helst bara ligga på ens mage i soffan och vila. Men jag tyckte det verkade som att åtminstone Nova var lite piggare i morse innan jag åkte till jobbet. Hon är den som varit mest febrig och trött. Theo har varit lite hängig men inte alls lika mycket som hon, men båda vill gärna gosa med mamma eller pappa. Pappan har ju störst mage att vila på, lite som en sådan där uppblåsbar hoppborg. Så ibland har de båda två velat ligga på min mage och sova en stund. Mysigt, men jag hoppas de är piggare ikväll när vi ska åka till Tallebo. Jag fruktar eventuella bilköer som kan dra ut på restiden avsevärt om vi har otur. Så jag hoppas det ska gå bra, och med lite tur så kanske de somnar i Carnivalen under vår rallyfärd.

Dags att runda av, nu är min lunchrast slut här. Hoppas att alla får varva ner och komma i skön julstämning ikväll. Glögg är bra! Sköt om er så hörs vi efter jul igen. Ha d biff!

DAGENS JERKER var jag nästan beredd att ge till Cathleen som smög fram likt Voldermort i korridoren på jobbet. Skitläskigt!
Men istället måste jag ge utmärkelsen till killen som kör grävmaskin på parkeringen vid vårt jobb. De jobbar ju för fullt med bostadsbyggandet där nu. Men denna filur har fler än EN gång blockerat min väg när jag ska ta mig till eller från jobbet. Och det går ej att få kontakt med mähät heller, ibland verkar han bara sitta där i sin grävmaskin. I vägen för mig och alla andra! Man blir ju försenad till jobbet! Nej åk hem med dig, annars kör jag på dig med Carnivalen nästa gång…
Jag vill för övrigt ta upp bristen av reflexer på fotgängare i nästa blogginlägg. Då ska även de få sig en skopa skit…

Vilken fest! Nova och Theo fyller 2 år på fredag. 2 ÅR!! De är inga små bebisar längre, även om jag fortfarande vill intala mig själv det ibland. De känns ju så små, förstår någon hur jag menar? Även om de rent fysiskt inte är mycket mindre än Freja som blir 4 år i februari. 4 år, hjälp vad tiden går fort…

Vi inledde gårdagens firande med att ge oss ut i stormen och regnet för att titta på luciatåget på barnens förskola. Min syster Linda och barnen kom hem till oss för att sedan ta oss dit gemensamt. Vi var hemma med Freja som nu mådde bättre efter hennes jobbiga vattkoppor. Medicinen hon fått verkar ha gett resultat tillslut. Hon skulle egentligen ha deltagit i luciatåget. Men även om hennes vattkoppor nu torkat och förmodligen inte smittade längre, så ville vi inte chansa med att låta henne återgå till den dagliga förskoleverksamheten. Hon fick nöja sig med att titta på i år, iförd sin egen ljuskrona såklart.
Framme vid förskolan väntade min mor och bror Max. Luciatåget skulle hållas utomhus, trots det dåliga vädret. Men för barnens del så uppträder de under taket, vi som åskådare fick trycka ihop oss framför dem i regnet. Med paraply och mobilkameran i högsta hugg, så bilderna vart ej av toppklass. Men en hyffsat bra bild lyckades jag få, på tomten Nova och pepparkaksgubben Theo!

De sjöng så fint och var så bra! Alla barnen var verkligen jätteduktiga, så imponerande. Men det var väldigt kallt ute så när det var slut började vi sakta röra oss hemåt igen. Nu väntade ju tjuvstarten av twinsens födelsedagsfirande hemma!
Vi hade förberett det mesta, fast lite småsaker återstod att fixa. Men lagom till min far, farmor och bror Tommy kom så var middagen klar. Hemmagjorda hamburgare! Det har blivit poppis att bjuda på dessa i år, men de är ju sååå goda. Så nu frossade vi och njöt av god mat och trevligt sällskap. Jag var extra glad att min farmor kunde följa med, hon har känt sig ovanligt hängig och trött senaste månaderna. Men verkade nu väldigt pigg och lycklig över att få vara med!
Sedan fick twinsen öppna lite paket, och det bjöds på många glada rop. De fick jättefina kläder och roliga leksaker som de genast satte igång att leka med. Att få dem att äta tårta lugnt och sansat efteråt gick sådär. De var så uppspelta och ville leka mer med sina nya saker. Vilket man kan förstå, såklart. Så ett stort tack till alla som kom igår, det var jättetrevligt!

Jag måste få flika in med väldigt rolig fakta här. Efter att ha publicerat mitt 200:e inlägg här i helgen, så slog min blogg nya rekord!

Under en dag så besökte alltså hela 136 personer bloggen, och för mig är det helt fantastiskt! Jag blir glad när jag snittar mellan 30-50 besökare under en dag, så detta kändes ju helt overkligt. Tack så jättemycket allihop!

Vill ni höra lite om vad barnen har för sig numera? Inte helt otippat så är det mycket fokus på tomten och att öppna dagens lucka på chokladkalendern. Men utöver det så har jag snappat upp en del detaljer från vår vardag här hemma. Exempelvis så stod Freja och Theo i soffan och hoppade tillsammans, då hör jag följande.
– Freja, vi hoppar i soffan! Säger en lycklig Theo till Freja.
– Ja vi hoppar helt sjukt bra! Svara Freja och hoppar för fullt med Theo hoppandes bredvid sig.
– Theo kolla här, jag kan hoppa på ett annat språk! Säger Freja och väcker då genast min nyfikenhet.
Det jag får se är att hon byter ben när hon hoppar. Då hoppar man tydligen på ett annat språk, så har ni alla lärt er det.
Ett annat uttryck som man plötsligt kan höra lite varstans här hemma är Novas rop på hjälp.
– Äjp! Äjp! Ropar hon högt.
Det kan vara allt från att ta ner en sak hon inte når själv, eller att hjälpa henne sätta på sig skorna på rätt fot. Det blir en hel del ”Äjp” här hemma med andra ord…
Theo det lilla trollet, han är så nyfiken numera. Han kommer ofta fram om man lagar mat eller liknande.
– Hej! Gör du?
Eller såhär.
– Tjena! Vad gör du?
Dessa frågor kommer hela tiden. Om och om igen. Han kan fråga samma sak i flera minuter innan han är nöjd. Men han är så glad och nyfiken att det är svårt att inte skratta när han kommer springandes.
– Pappa! Gör du?
Vid ett tillfälle ville jag retas lite när han började fråga mig upprepade gånger. Så jag var elak, och härmade honom…
– Theo, gör du? Frågade jag.
– Vad gör du? Frågade han mig.
– Vad gör du? Upprepade jag.
– Pappa vad gör du? Frågade han vidare och började skratta.
Jenny tyckte inte om att jag härmade Theo så jag slutade. Vad hör jag honom säga då…
– Pappa dum. Dumma pappa.
Vad tusan, gav han igen? Tydligen har de lärt sig det någonstans. Jag minns också när jag satt med Freja i soffan förra veckan. Då frågade hon om hon kunde få godis.
– Vi har inget godis hemma. Men det är fredag imorgon och då får ni ju popcorn till fredagsmyset. Svarade jag och reste mig för att gå till köket med min tomma kaffekopp.
– Du har stor rumpa. Muttrade hon då när jag gick.
Hallå, vart kommer alla dessa uttryck ifrån? Jag har då inte lärt dem! Snart måste jag prata med en terapeut eller något liknande. Kanske ska ta mig till Djurö kyrka och besöka världens bästa präst, Yvonne, för att få stöd…

Nu ska dumma pappan med stor rumpa sova. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till fröken Tallrot på jobbet. Hon är sur på mig för mitt tidigare blogginlägg, när jag skrev om min oro över att hon kanske skulle bli förvandlad till en padda av Per Gessle eller eventuellt dö mystiskt på vår kommande konferensresa. Hon pratar varmhjärtat om hur jag ska få bältros nu när Freja haft vattkoppor, eller när twinsen får det lagom till jul. Men inte nog med det, hon tyckte att Henke kunde putta ner mig för den långa trappan utanför omklädningsrummen när vi gick hem idag. Det är nästan så jag ÖNSKAR att hon förvandlas till en padda på vår konferens i vår! Men jag nöjer mig med att ge henne dagens utmärkelse…

Dags att fira! Idag är det Lucia, låt oss sjunga ”Natten går tunga fjät” tillsammans!

”Natten går allting snett, ej sömn och snuva.
Kring bord du förr blev mätt, nu enbart smula.
Då vid vårt mörka hus, skiner med ett halvljus.
Ca-aa-ar-ni-val-en Ca-aa-ar-ni-val-en”

Jag tog mig friheten att göra om texten lite. Eller helt och hållet faktiskt, så att den bättre skildrar min vardag. Min vardag…
Vi har ett stort fall av vattkoppor här hemma, sedan i måndags eftermiddag. Freja hade fått några prickar, men det var svårt att säga exakt vad det var så hon fick stanna hemma på tisdagen. Men då blev prickarna fler och nu var det inte längre någon tvekan. Hon har vattkoppor. Men Nova och Theo hade inga ännu.
På onsdagen hade Nova en röd prick på magen, och Theo två på benet. Så nu var det väl deras tur tänkte vi. Många applåderar och tycker det är toppen att barnen fått dessa koppor. Det är ju perfekt att få när man är barn, så har man ju haft det sen! Men då vill jag, som är en riktig surpuppa, flika in med en kommentar. Att visst är det bra om man får dessa vattkoppor som barn, men kanske inte när man fortfarande är ett litet barn. Utan varför inte när man blivit åtminstone sex eller sju år? Då är det lättare att förklara varför man inte får klia på kopporna. En treåring som vår Freja förstår så länge hon är pigg och glad, men när hon börjar bli trött på kvällen. Då ni… Hon får nästan panik, vrider och vänder sig samtidigt som hon både skriker och gråter. Hon har hållt oss vakna varje natt nu…
Hon fick även en infektion ovanför ögat tack vare en vattkoppa, som varat och såg svullen ut. Vi fick träffa en läkare som skrev ut lite medicin som vi nu hoppas ska hjälpa. För som det är nu så mår ingen av oss bra när vi inte kan sova och återhämta oss. Det visade sig även att twinsens röda prickar ej var vattkoppor, utan något helt annat. Så vi kan nog börja förbereda oss på att de står på tur härnäst den kommande veckan. Oh no…

Trots vattkoppor och sömnbrist så firade vi Lucia i karantän här hemma idag! Barnen klädde ut sig och sjöng för oss, så vackert att man blir rörd. Även om man är lika tuff som Clint Eastwood och jag! Det var jättemysigt och barnen verkade älska att klä ut sig och sjöng högt så det ekade här hemma. Så även om det härjar sjukdomar och annat här så har vi haft en trevlig Lucia.

Jag vill även passa på att flika in en annan sak här. Det gäller ämnet kiss- och bajshumor. Freja kan tycka att det är skojigt att säga både kiss och bajs, men nu har hon fått sällskap av en till här hemma. Jenny! Nej jag retas bara. Det är Theo som upptäckt hur himla kul det är. Så vid matbordet kan man höra både det ena och andra numera.  Gärna med hjälp av påhittade ramsor.
– Kissa på kisset och hoppa i bajset!
Så har det låtit vid upprepade tillfällen här hemma. Och detta skrattas det hysteriskt åt. Men det är väl bara en fas. Så verkar man säga om allt man inte förstår som förälder numera. Man skyller allt på någon ny fas barnen ska gå igenom. Så tacksamt!

Vi fortsätter att fira saker! Fick höra att vår TV nu är reparerad och klar, tjohou! Den kommer levereras hem till oss på måndag eller i början av nästa vecka. Oj vad jag har längtat! Äntligen får jag se på TV igen så som det är ämnat att ses. Nu blir pappa Jimmy glad!

Vad kan vi fira mer, jo jag tog tag i den trasiga halvljuslampan på Carnivalen och bestämde mig för att byta den. Jag blev inte glad av denna uppgift! För tydligen så har man i Korea väldigt små händer, annars är konstruktionen helt vansinnig. Jag fick in min hand bakom strålkastaren och hittade ett lock som gick att skruva loss. Hurra, halfway there tänkte jag! Men att få in handen i hålet och få loss den gamla lampan gick inget vidare. Man såg ingenting utan fick använda fingertopparna och gå på känsla, som så många gånger förr med denna Carnival. När jag trodde att jag äntligen fått loss själva glödlampan kände jag en lättnad och blev lite gladare. Men det visade sig vara enbart en kontakt, som jag ej lyckades montera tillbaka. Dags att tappa tålamodet och ta till våld! För att ens kunna se vad jag höll på med så fick jag plocka ur hela bilbatteriet. Nu såg jag lite bättre och kunde med lite pill och talang få ut den gamla lampan. Sedan var det bara att sätta dit en ny och skruva ihop allt igen. Jag fascineras fortfarande över att bilbatteriet sitter fast med hjälp av ett spännband i Carnivalen. Det har jag aldrig varit med om på mina tidigare bilar. Men sak samma, nu ser jag vart jag kör igen och kan ge mig ut i den stora vida världen igen!

Men nu till det jag verkligen vill lyfta fram och fira här. Detta är nämligen mitt 200:ade blogginlägg! Känns hur toppenbra som helst, och kan knappt förstå det själv. Det borde väl dyka upp nån storpamp här snart och hosta upp lite dollars för att bli nämnd i bloggen. Så att jag kan dra mig tillbaka och blogga på heltid! Eller så lägger jag av nu, medan man är på topp. 200 inlägg får kanske räcka…

Medans jag sover på saken så önskar jag och hoppas att alla får en trevlig Lucia. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Sune. Jag har ingen annan att ge utmärkelsen till, och vad kan passa bättre en dag som denna än att ge Sune utmärkelsen. Det har ju varit en oskriven regel redan från första början!

Julbord! Julbord! Julbord! Julbord!!!!

I fredags så jobbade vi bara fram till klockan två, sedan var det personalmöte. Möten är bra, möten är nice. Ibland är det skönt att bara behöva sitta ner och lyssna på andra som talar. Fast det beror såklart på vem som talar, det finns de som bara snackar en massa skit också. Vi kan kalla dessa typer för Henkisar. Men på detta mötet var det andra som talade, om både det ena och det andra. Kan tyvärr inte gå in på allt som sägs, det är företagshemligheter förstår ni.
Men en sak kan jag avslöja! Och det är vart nästa års konferens kommer äga rum… (Trumvirvel)… HALMSTAD! Hotel Tylösand, som tydligen ägs av Per Gessle fick jag höra. Jag började googla på lite bilder på hotellet, det ser väldigt fint ut. Men jag upptäckte även en annan sak som oroar mig. Nämligen hur lik Per Gessle är den där svartklädda och mörka professorn Snape i filmerna om ”Harry Potter”…

Läskigt, eller hur! Undrar om jag törs sova där? När jag nu vet att det är fullt möjligt att Per eller den där Snape stryker runt på hotellet i sin svarta klänning och viftar med den där lilla pinnen. Tänk om han förvandlar någon, fröken Tallrot exempelvis, till en padda. Eller så dör hon och försvinner helt spårlöst! Det enda spåret hon lämnar efter sig är hennes höga ”Ullared”-rop om nätterna i hotellets korridorer. Jag ska fundera på om det verkligen är värt att ta chansen och åka med dit…

Efter personalmötet så väntade ett julbord för samtliga inne på Golden Hits på Kungsgatan. Det var inte ett typiskt julbord som man är mer van vid, utan här bjöds det på julshow och en väldigt god trerätters middag!
Vi fick dra kort om vart man skulle sitta denna kväll, så att man inte skulle sätta sig med sina kollegor man brukar sitta med. Det skulle bli lite mer blandat och förhoppningsvis roligt att umgås med lite andra kollegor denna afton. Jag drog mitt kort och väntade nyfiket på vem jag skulle hamna bredvid! Det blev Billy. Inget ont om honom, men han och jag jobbar ju ihop på linje-S om dagarna i produktionen. Så det vart inte så annorlunda för vår del. Och vid bordet väntade även Mustafa, som jag jobbar med när jag är på kontrollabbet. Haha, så det blev inte så omväxlande för oss tre. Men vi hade jättekul ihop med de andra kollegorna runt omkring oss vid bordet! Och showen under kvällen var mycket underhållande, har helt glömt bort hur kul det är på Golden Hits. Så detta kan jag varmt rekommendera!

Sedan fyllde min mor år i helgen! Vi åkte hem till dem ute i Grödby i det mörka regnet, med enbart ett fungerande halvljus på bilen och ovanligt mycket mötande trafik. Det gjorde att jag inte kunde använda heljuset så mycket som jag önskade. Istället fick jag göra det som är något utav en specialutrustning i Carnivalen, nämligen att köra på lite feeling. Om man inte ser, då får man köra på känsla helt enkelt. Men det gick bra!
Väl framme så anslöt sig även fler till firandet. Farsan, brorsan, syrran med familj, och morsans vän Mona med sin klippa till karl, Marco, hade kommit för att fira vår mor. Nu bjöds det på en god tacotårta eller vad hon kallade det för. Gott och lite starkt, sedan blev det fika efteråt. Jag åt massor av godsaker och kände hur den redan åtsittande pikétröjan blev allt trängre att bära. Varför kan inte jag få njuta av god mat utan att svälla upp till en gigantisk Grodan Boll figur? Åhhhhh! Grymma värld…
Jag klappade de små hundarna och blev lite gladare. Hundar är bra, de dömer ingen. Inte ens överviktiga i för små pikétröjor. Det gillar jag! Har jag berättat tidigare vad barnen gjorde på min mage för ett tag sedan? Hör här…
Det var en tidig lördagmorgon och alla var vakna. När jag kom in i bar överkropp enbart iförd mjukisbyxor i vardagsrummet där Freja och twinsen lekte så kom alla tre glatt springandes mot mig. Jag trodde de ville ha en kram, så jag satte mig ner på knä.
– Nej, men pappa. Ställ dig upp! Bad Freja bestämt med lite högt tonläge.
Så det gjorde jag, jag ställde mig upp. Då började förnedringen. Freja trycker upp min mage med sina händer och släpper sedan taget och låter magen guppa sig ner tillrätta igen. Alla tre barnen skrattar hutlöst! Jag blev helt ställd. Innan jag ens reflekterat över vad som hänt så turas de nu om alla tre att trycka upp min mage och sedan släppa taget så att den guppar om och om igen. Jäkla ungar, va! Snacka om att bli förnedrad i sitt eget hem. Fy…
Nog om det och tillbaka till Grödby och firandet av min fantastiska mor. Vi fick nu desdutom träffa Kents dotter och hennes familj. Äntligen! De har ju barn i samma ålder som vi och har bara hört om dem tidigare. Hon är bloggare även hon, vågar inte nämna bloggens namn här innan jag fått klartecken av henne först. Men om det är okej för henne så kan jag skriva in en länk till den här sen, så får ni mer att läsa om vanliga men fantastiska människor och allt som händer!
Nu fick vi i alla fall ses, även om det bara hann bli en kort stund innan vi vart tvungna att åka hem. Våra barn började bli lite trötta efter en händelserik dag, så de somnade under bilresan hem. Stort grattis till morsan i alla fall!

Det var mycket festligheter denna helg, och nu är det bara två veckor kvar till jul. Tiden går fort, och vi ska dessutom hinna med att fira Nova och Theo som fyller hela två år snart! Och så ska vi till förskolan och titta på barnens luciatåg. Det är mycket nu.

Just därför så går jag nu och lägger mig. Ska bara rycka och dra lite i min pikétröja som jag bar i helgen så den töjer ut sig lite innan jag tvättar den i maskinen. Den verkar fortsätta krympa. Snart får jag åka och köpa kläder på den där speciella Dressman butiken med storlekar upp till 9XL… Skit också! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Han är bra rolig. På julbordet i fredags så tråkade han mig som fasen när jag var på väg hem och tyckte jag gick för tidigt. Jag fick minsann både höra det ena och det andra! Men när jag sitter på bussen på vägen hem och precis passerat Gustavsberg så kommer ett sms från honom, där han skryter om att han tagit en taxi och redan hunnit hem före mig. Jag som var så lam som åkte hem tidigt tyckte han, nu var han hemma före mig? Märkligt det där…

Det sitter tre små barn i en sandlåda och leker, alla med egen hink och spade. Sanden far runt lite överallt, och ett av barnen försöker samtala med det andra barnet som sitter närmast.
– Jag tycker vi gräver ett hål här i sandlådan. Ett jättestort hål! Säger barnet och låter motiverad.
– Nej jag vill bygga sandslott. Svarar den andra.
Besviket tittar barnet mot den tredje som sitter längst bort i sandlådan. Denne är leker inte så mycket, utan har mer fokus på några andra barn som samlats en bit bort från sandlådan. De vill gärna leka i sandlådan de med, men vågar inte gå fram utan håller sig på lite avstånd.
– Jag vill inte gräva nåt dumt hål. Säger den tredje och tittar surt mot barnet som föreslog idén. Sedan skickar hen iväg en skopa sand med spaden mot barnen som stod en bit därifrån för att markera sitt ”revir”.
Besviket börjar nu barnet att gräva lite försiktigt i sanden. Det är väl inget fel med att gräva ett hål? Barnet vill så gärna gräva ett stort hål, helst gräva upp hela sandlådan om det gick! Men det går ju inte utan hjälp, och inte heller så länge de andra två sitter där och leker för sig själva.
– Jag kan inte gräva ett jättestort hål själv, kan vi inte hjälpas åt? Frågar barnet den andre igen.
– Nej har jag ju sagt. Jag har velat bygga sandslott hur länge som helst, så nu vill jag bygga mitt sandslott! Svarar den andre bestämt och vänder sig bort.
Den tredje tittar på de andra två och stakar fram ett förslag.
– Om du hjälper mig att kasta mer sand på barnen där så att de håller sig borta, då kan jag gräva med dig en liten stund. Viskar den tredje med busig uppsyn.
De andra två låtsas inte höra. De vill inte kasta sand på andra barn som de inte ens känner.
– Hallå? Hör du vad jag säger? Säger den tredje med arg ton.
De andra två hör såklart, men vill inte bråka med de andra barnen så de låtsas som om de inte hör. Den tredje blir nu upprörd.
– Varför måste jag göra det du vill om du inte vill göra det jag vill? Jag tänker inte hjälpa dig och gräva något larvigt hål om du inte hjälper mig! Då bygger jag hellre sandslott istället. Fräser den tredje och sätter sig bredvid den andre och börjar sakta fylla en hink med sand.
Första barnet blir ledsen och tycker att den andre kan hjälpa till att gräva det stora hålet. Annars blir det för jobbigt och inte alls lika bra.
– Titta nu vad som händer när du bara vill bygga ditt dumma sandslott! Nu vill ingen hjälpa mig att gräva. Nu hjälper han dig istället för mig, och jag blir alldeles ensam. Dumma er! Utbrister barnet i ren besvikelse.
Men de andra två lyssnar inte. Den andre tittar bara upp men fortsätter sedan bygga vidare på sitt sandslott. Den tredje tycker de andra två är dumma, och återvänder sedan till sin del av sandlådan. Där satt de ytterligare en kort stund innan det blev för mörkt för att fortsätta leka, sedan gick de hem till var och en utan att säga något mer denna dag…

Lite på denna nivå tycker jag vår alldeles egen svenska riksdag uppträder. Där barnet som vill gräva hålet får representera regeringen, den som vill bygga sandslott får representera Alliansen, och den tredje får representera Sverigedemokraterna. Har alltid tyckt att det är ren sandlådenivå på våra politiker, men detta är ju direkt pinsamt. Idag röstade riksdagen om vilken budget som regeringen ska bedriva.
Den rödgröna regeringen lade fram ett budgetförslag som de nu jobbat fram tillsammans med Vänsterpartiet. Alliansen lade fram den budget de gemensamt tog fram inför riksdagsvalet i höstas. Och sedan lade Sverigedemokraterna fram sitt budgetförslag. Dessa tre förslag ställdes nu mot varandra, där först Alliansens förslag vann omröstningen mot Sverigedemokraternas. Men sedan så hände då det som nu resulterat i en så kallad regeringskris. Sverigedemokraterna lade inte ner sina röster när regeringens budget stod mot Alliansens, utan de lägger sina röster på Alliansens budget som då vinner hela omröstningen. Statsminister Stefan Löfven tycker det är skandal och utlyser nu omval i vår om inget oförutsett händer. Han skyller på Alliansen och tycker att de är oansvariga som inte vill samarbeta och att allt detta nu är deras fel. Alliansen röstade självklart på sitt eget budgetförslag, och är glada att de vann. Trots att det skedde med hjälp av Sverigedemokraterna. Och Sverigedemokraterna myser just nu efter att ha visat sin makt och förmåga att ställa till kaos i riksdagen…

Jag förstår inte. Jag kan inte förstå hur statsministern kan anklaga Alliansen för deras egen förlust. Att försöka förhandla i sista stund när man märker att man kanske inte längre kan vinna omröstningen tycker jag är konstigt. Jag förstår inte vad Sverigedemokraterna försöker vinna på detta. Jag tror inte att Alliansen har mycket att vinna på detta heller. För om de skulle vinna omvalet i vår så kan de likväl råka ut för samma sak nästa höst. Inte omöjligt, snarare mer troligt…
Politik, man blir så engagerad och samtidigt så förbaskad. Jag tycker som många andra, att skippa en föråldrad blockpolitik och försök samarbeta över gränserna. Alla partier kan inte alltid komma överens, men försök åtminstone! Jag tycker vår statsminister uppträder på ett omoget och icke förtroendeingivande sätt. Att skylla på andra istället för att lösa sina egna problem i den regering han skapat tycker jag bara är urdumt. Han har mycket att lära. Alliansen måste också försöka komma bättre överens med övriga partier och inte fortsätta sin blinda tro på att de är det enda och bästa alternativet för vårt land. Alla partier har bra och dåliga saker på sina agendor. Det är ju här vi, svenska folket, avgör vad vi tycker är viktigast för Sverige genom att nyttja vår rösträtt. Att tänka på helhetsbilden om vad som är bäst för alla, inte bara sig själv. Sedan har vi Sverigedemokraterna, som står för mycket mer än bara begränsad invandring. De har andra mål, som de har gemensamt med andra partier. Men tack vare den fixerade synen på invandringen så hamnar allt det andra i skymundan. Jag sympatiserar inte med Sverigedemokraterna alls, men man kan heller inte låtsas om att de inte finns. Kanske våra folkvalda politiker kunde växa upp och förstå att 13% (minns ej exakt) av svenska folket har gjort sitt val och röstat på dessa. Demokrati. Om man ignorerar dem är det väl inte demokrati? Jag tror tyvärr att de bara växer och blir ett större parti om de inte tas på allvar. Sedan ska man inte ge vika för alla deras krav, men man måste väl ha en dialog för att komma tillrätta med allt. Eller?

Nu är det sent, vet inte ens om jag lyckas formulera mig korrekt här. Men jag har förhoppningar om ett bättre valresultat i vår, där vi slipper ha ett parti med en vågmästarroll som vi har idag. Hoppas politikerna lärde sig något av höstens val, och de gäller samtliga politiker!

Till något helt annat nu då! Filmen ”Frost” har många kanske sett, inte vi här hemma dock. Inte än, bara musikvideon till den stora hitlåten ”Let it go”. Den älskas av barnen och när vi besökte matbutiken i helgen, twinsen och jag, så bjöd de på hög skönsång till alla andra glada morgonshoppare. Det är en fin låt, jag förstår att de gillar den. ”Let it go! LET IT GOOOO!!!”
Vi har som sagt inte sett hela filmen ännu. Vi fick för oss att barnen kanske är för små för att se den. Att den skulle vara läskig. Men det är den tydligen inte, bara lite sorglig. Och sorgliga filmer är inget för mig alls, så de får kanske se den utan mig. Tycker det är jättejobbigt att se sånt, jag vill bli underhållen av filmer. Inte ledsen. Jag tog upp ett exempel på detta när denna diskussion kom upp i lunchrummet på jobbet. Alla har väl sett Terminator 2…

Nu rynkar nog några på näsan, eller kanske skrattar rentav. Men jag tyckte det var jättesorgligt när Arnold hissade ner sig själv i den där brinnande smörjan på slutet. Allt för att inte lämna något efter sig som vetenskapen kunde vidareutveckla till det ondskefulla Skynet som ska orsaka jordens undergång. Heroiskt gjort av roboten!
Ingen på jobbet verkade hålla med mig. Kanske att de inte förstod vilken uppoffring roboten gjorde, eller vilket fantastiskt skådespeleri pojken Edward Furlong bjöd på när han grät samtidigt som Arnold smältes ner till en enda metallsörja. Jag ville ha en egen terminator när jag såg den filmen som ung. Helst ville jag bli en robot! Men sorgligt var det i alla fall att se Arnold dö. Arbetskamraterna tittade lite konstigt på mig efteråt. Tycker de är okänsliga…

Nu är klockan snart 01.30… Jag borde verkligen försöka sova. Godnatt, och ha d biff!

DAGENS JERKER går till vårt lands största sandlåda, riksdagen…

”Har du SETT den!?!?!”

Detta var det sms jag fick av min gode vän Erik i fredags. Det han syftade på var en trailer till en film som har premiär nästa år. Erik var oerhört uppspelt, och självklart hade jag sett trailern han syftade på. Det var Star Wars VII – The Force Awakens. Vår gemensamma gode vän Marcus skickade även han ett sms till mig, ungefär vid samma tidpunkt.
– Erik tjatar om nån ny He-Man trailer, nåt du sett?
Marcus låter ofta så om det gäller science fiction eller liknande. Allt är bara He-Man för honom, så bittert. Men vi älskar honom ändå! Erik och jag däremot är väldigt förtjusta i Star Wars, Transformers, Starship Troopers, Blade Runner och en hel del annat. Så vi ser fram emot den kommande filmen väldigt mycket! Kanske får vi med oss Marcus till biografen när den har premiär? Till skillnad mot tramset Star Trek så är ju Star Wars baserad på en verklig historia…

I söndags så fick jag besök av halsbrännan igen. Det var ett tag sedan sist, och därför har jag helt glömt bort att fylla upp medicinförrådet. Hade inte ens Samarin hemma, och nu tutade det rejält. Det brann ordentligt kan man lugnt säga! Jag kom då på att jag precis läst något om bakpulvrets alla användningsområden. Och hade du halsbränna så kunde man röra ner en tesked bakpulver i ett glas med vatten och sedan dricka. Desperat som jag var så gjorde jag detta, och fy fasen säger jag bara…
Den som föreslog detta ska banne mig ha stryk! Det smakade vidrigt, och hur mycket jag än sköljde munnen efteråt så tycktes jag aldrig bli kvitt den hemska eftersmaken. Jag drack glögg och åt allt möjligt, till slut kände jag inte så mycket av den beska smaken längre. Men då kom nästa ”effekt”… Vet ej vad som hände, men bakpulvret reagerade nu inuti min mage. Det gjorde skitont! Jag såg framför mig hur min magsäck började jäsa och svälla upp, och sedan skulle jag dö i en enorm gasexplosion. Men det slutade inte så illa, tack och lov. Inga gaser, inget hände. Halsbrännan var dock kvar, så det fungerade inte. Det enda som hände var att man fick jäkligt ont i magen. Ska rådfråga våra kemister på jobbet och höra om de har svar på varför jag trodde jag skulle dö. Fast det är klart, de kommer nog ha väldigt roligt åt detta på min bekostnad. Det är jag inte värd, jag är smart! Smart nog att aldrig äta bakpulver igen…

Barnen har varit friska och glada här hemma ett tag nu! Nova hade en liten släng av feber i helgen, vilket förklarar hennes humör vid middagsbordet i lördags. Hon satt på sin stol bredvid mig, och mittemot oss satt Freja och Theo på sina stolar bredvid Jenny. Freja och Theo började då busa genom att luta sig fram och tillbaka mot varandra skrikandes.
– Woaaaah! Ropade de upprepade gånger och skrattade åt varandra.
Men efter knappt en minut av detta busande så brast tålamodet för Nova.
– Nej tyst! Sluta! Röt hon till bestämt.
Både Jenny och jag blev lite ställda av detta utbrott, och kunde inte hålla oss för skratt. Man får helt enkelt ta det lugnt i Novas närvaro, speciellt om hon äter.
Jag introducerade ”Fragglarna” för barnen nyligen, minns ni dem? Det är ju kanske, tillsammans med ”Dr Snuggles” och ”Fem myror är fler än fyra elefanter”, de bästa barnprogrammen som sänts på TV. Det är min åsikt i alla fall! Men Freja verkade bara måttligt intresserad, twinsen verkade uppskatta det mer dock. Fast jag undrar om det inte var jag som njöt mest av detta nostalgiska ögonblick. Mer Fragglar till folket!

Jag skäms… Hur kunde jag glömma bort ”Hjulben & Gråben”? Det är nog det roligaste jag tittat på som barn i denna djungel av tecknade barnprogram. Minns ni? Meeep-meeep!! *wrooom*

Freja och Theo gick runt och städade här hemma en dag. De skulle dammsuga och sedan dammtorka lite överallt. De hade varsin tvättsvamp och en sprayflaska med vatten som de gick runt och torkade bord och golv med.
– Jag heter Kajsa! Sa Freja plötsligt.
Detta väckte min nyfikenhet.
– Heter du Kajsa? Frågade jag.
– Ja jag heter Kajsa. Man heter det när man städar såhär förstår du! Svarade hon glatt.
Haha, okej tänkte jag. Jag fortsatte fråga varför hon valde just namnet Kajsa, om det kanske var någon på förskolan som städade där som heter Kajsa. Men jag fick inget svar, mer än att när hon städar så heter hon Kajsa. Jag känner ju en Kaisa på mitt jobb, måste fråga henne var hon fått sitt namn ifrån.

Vad sägs om en god natts sömn nu, det låtet bra i alla fall! Twinsen har vaknat varje natt de senaste veckorna, vi vet ej varför. Men vi har nu beställt nya sängar till dem så får vi se om det hjälper, hoppas det. Men det märker vi när de kommer. Sköt om er, och ha d biff!

DAGENS JERKER då, vem ska få den? Jag vill faktiskt ge utmärkelsen till en hund som skällde på mig idag när jag körde ut från parkeringen på jobbet. Hunden och dess husse stod längs trottoaren när hunden plötsligt började skälla hej vilt när jag passerade dem. Vet inte om hunden tyckte illa om Carnivalen eller om den fått storhetsvansinne och ville jaga bilen och bita den. Hur som helst så är ingen av ursäkterna bra, så vovven får utmärkelsen. Så kanske den lär sig…