Hoho… Är jag vaken eller? Jag smyger sakta fram ett sent, men likväl mitt första blogginlägg för i år. Mitt 2015 har börjat på ett onödigt tråkigt sätt, med att själv bli sjuk och sängliggande i flera dagar. Först igår kände jag mig lite piggare igen och tog mig ut ur huset, 4 kg lättare sedan i fredags. Feber och huvudvärk gjorde att matlusten ej fanns, och vid ett modigt försök att äta en smörgås så vändes jag ut och in…
Men! Nu är jag orakad, mindre överviktig och stark! Så låt mig berätta vad som hänt sedan nyårshelgen, utöver snögubben som Freja lyckades skrapa ihop i den lilla skvätt snö som kom.

Mina kära vänner, främst mina trevliga herrar som jag känt väldigt länge, kanske har ett svagt minne av vad jag kan ha vrålat ut vid tolvslaget något tidigare år. Ta för typ 10 år sedan, då kunde det låta såhär:
– JAAAA!! 2005! The year of Jimmy!!!
Det hände nog inte så ofta, men jag ville nog på ett sofistikerat sätt ropa ut till min omgivning att jag hade gott hopp om det kommande året. Eller så var jag pyttelite överförfriskad, men det låter osannolikt.

I år valde jag att inte vråla så mycket. På grund av all sjukdom som härjat detta jullov så valde vi att fira nyårsafton hemma i lugn och ro med barnen. Det blev plankstek till middag, i valfri klädsel tydligen enligt bilden…

Freja är uppklädd, Theo är utan byxor och Nova ja… Hon äter naken…
Det var spännande att äta på en planka för första gången, främst Freja var förtjust i detta och vill göra det oftare. Senare på kvällen bjöds det på Toast Skagen och öl, det var gott! Även om det bara vart en halv öl, Jenny tjuvade resten. Barnen nöjde sig med chips och ostbågar. Vid midnatt stod vi i barnens sovrum på övervåningen och blickade ut i väntan på fyrverkerierna. Nova och Theo gjorde en riktig kämpainsats för att hålla sig vakna…

Freja hade slocknat tidigt hon med, även fast hon sagt att hon skulle vara vaken tills alla kastade upp raketpinnar som smäller på himlen. Så nu var det bara Jenny och jag som var vakna. Vi ville se fyrverkerier, men hoppades att de inte skulle smälla så pass högt att barnen vaknade. Det verkade lovande, endast avlägsna smällar hördes. Så ni skulle höra Jennys kommentar när vi såg en av grannarna, på gatan bakom oss, kliver ut med ett rörliknande raketuppskjut på baksidan.
– Nä titta, nu kommer det ut en jäkel där! Sa hon bryskt och stirrade ut genom fönstret.
Jenny hade druckit Irish Coffee tidigare, troligen var det den som kontrollerade humöret just då. Men det var inte mycket att bli upprörd över, för raketen var en riktigt fjösare. Ett tomtebloss hade varit mer skrämmande.
Med tolvslaget passerat så kunde jag äntligen fokusera på det nya året och det bästa som komma skall. Ivanhoe!!

Men efter Ivanhoe på nyårsdagen så kom febern och eländet. Det var som om jag hamnade i koma i två dagar och bara sov. Tyckte mest synd om Jenny som fick klara vardagen ensam med barnen, men det gick bra. Tydligen var min syster här på besök en dag utan att jag knappt märkte det. Men jag tänkte även på Freja som jag lovat att ta med att åka skridskor igen. Hon pratar om det hela tiden sedan sist vi åkte. Och jag vet ju själv hur mycket man gillade det när man var barn. Bortsett från att ens skor alltid var iskalla när det var dags att byta om och gå hem. Jag minns att vid flera tillfällen så knöt jag på mig skridskorna hemma och gick sedan hela vägen till den spolade isen på fotbollsplanen vid min skola. Då slapp man kalla skor när det var slut på åkandet för dagen! Men jäklar vad det blödde i skridskorna efter alla skavsår man drog på sig. Fast det var det värt!
Vi köpte lite bandyklubbor och monterade ihop de små målburarna till barnen. Så nu kan de leka innan jag på allvar kommer att träna dem alla tre till framtidens ishockeystjärnor. Freja Messier, Nova Gretzky och Theo Lemieux!

Idag firade vi lite jul med mina släktingar, eftersom vi inte kunde göra det tidigare. Vi var hemma hos min bror Tommy och Sandra i deras fina hus. Det blir bara finare för varje gång jag kommer dit, de är jätteduktiga!
Far, mor och syster med barn var också på plats. Så det blev en härlig eftermiddag med fika och massor av julklappar till barnen. Igen! Men de blev såklart överlyckliga, de älskar att öppna paket numera. Även andras om man inte håller koll på dem…

Nu är det sovdags, imorgon börjar jag jobba igen! Tillbaka till verkligheten och alla trevliga arbetskamrater. Och Henke! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke redan nu, för jag vet att han kommer förtjäna det någon gång under morgondagen…