Snön faller ner, åh vad mysigt! Det blir nu vitt och ljust ute, och inte alls lika mörkt och tråkigt som det annars kan vara.

Men detta mörka halvår för även med sig många upprepade situationer, som kan vara rent utav livsfarliga att uppleva. Människor som är ute och promenerar fram längs gatorna. Kanske bara är de ute och filosoferar eller njuter av den mörka kalla vintern. Vissa har väldigt bråttom och småspringer fram på det frostiga och lite hala underlaget. Några är observanta på varandra, andra inte alls. Men trots alla de olika anledningarna som får oss att ta oss ut dessa mörka vinterdagar så har många en sak gemensamt. Saknaden av reflex!
Jag förstår inte varför man år efter år ska behöva råka ut för samma hemska upplevelse, som bilist menar jag då. Jag tror att alla som kör bil har upplevt det någon gång, när du med hjärtat i halsen tvingas tvärnita för en fotgängare bara någon meter från bilen. Extra otrevligt blir det om bilen fortsätter att glida fram på det hala underlaget istället för att snabbt stanna när du bromsar. Det är obehagligt som fasen! Det händer tack och lov inte så ofta, men det räcker med EN GÅNG för att skada en fotgängare. Som faktiskt mycket väl kan DÖ som fåföljd av skadorna…

Titta på bilden och fundera efter en stund. Även alla ni som vanligtvis kör bil, så förstår ni hur viktigt det är att hålla hastigheten! Detta ser ut att vara en hyffsat mörk höstkväll. Inte alls lika mörkt som en vintereftermiddag med andra ord. Alla ni fotgängare som ursäktar er med att ”ja men jag ser ju din bil” och tror att ni är säkra. Som bilist ser man inte er bara för att ni ser bilföraren. Det är mycket som händer i trafiken i övrigt, och ni är inte säkra när ni går längs vägkanten. Om ni inte befinner er på en trottoar då förstås, där ska ju inga bilar köra såklart. Men ett exempel kan vara att du som bilist möter en stor lastbil eller buss, och väljer att styra ut lite mot kanten för att underlätta mötet med fordonet. Då ligger fotgängaren på bilden rätt illa till, och blir förmodligen inte upptäckt innan det kanske är försent. Tänk då vad som händer om det är halt ute och bilen ej stannar lika fort som i vanliga fall. Då hjälper det inte med en ursäkt som ”ja men jag ser ju din bil”. Ni har då minimalt med tid att kasta er undan, eller kollidera med bilen…

Att jag tar upp detta är inte för att på något sätt dumförklara fotgängare. Bilister är inte så himla smarta alla gånger de heller. En liknelse skulle kanske vara om alla bilar körde helt utan belysning. Då syns inte de heller bra i mörkret, även fast de är stora och färgglada.
Nej, jag gör det för att jag råkar ut för detta några gånger varje vinter. En fotgängare utan reflex som tror att hen syns jättebra men som resulerar i panikbromsning för min del. Inte exakt som jag beskrev här ovan, utan jag har en annan incident som dessutom upprepas på nästan precis samma plats. Grisslingerakan…
Detta sker oftast när jag är på väg hem från jobbet. Det är tre körfält, varav två oftast är i samma riktning som jag kör åt. På Grisslingerakan finns det två övergångsställen. Här finns gatubelysning när det är mörkt, så därför tror sig nog alla fotgängare att de är säkra och synliga. Men vid ett av dessa övergångsställen så har gatubelysningen inte så stor betydelse. Det är nämligen placerat i lätt nedförsbacke, precis efter en busshållplats. Så det är inte ovanligt att folk sneddar ut framför bussen och går över gatan. Det kan hända ganska plötsligt, men man har vant sig vid att detta händer så man är beredd på att bromsa om du ligger längst ut i högra körfältet. Men värre är det om du ligger i körfältet i mitten, och det kommer en fotgängare från vänster på andra sidan gatan. Har den människan inte reflex på sig, så är din ENDA ledtråd att bilarna i motsatt körriktning börjar sakta in en bit ifrån övergångsstället. Eftersom vägen lutar så blir man bländad av de mötande bilarnas strålkastare en aning, och då syns inte fotgängaren. Förrän dennes ben gör en plötslig entré in i ljuset från min egen bils strålkastare. Då pratar vi högst 6-8 meter ifrån bilen. Kanske mer än 10 meter om ni äger vad som helst utom en Kia Carnival. Men detta är läskigt!
Fotgängarna reagerar lite olika. Vissa som är på alerten förstår och stannar till om de ser att jag inte hunnit upptäcka dem. Andra blänger surt på mig och tycker väl att jag är dum i huvudet som inte kan se dem i mörkret utan reflex, när man blir bländad av andra bilar dessutom. Dessa är oftast vuxna människor som bör kunna tänka efter lite själva, tycker jag. Dem vill jag snart inte stanna för längre, så kanske de lär sig den ”hårda vägen”. Om de vaknar upp från skadorna vill säga… Men de som är värst, är alla dessa som inte ens tittar upp utan nonchalant går ut på övergångsstället med blicken fixerad på mobiltelefonen. Helst med hörlurar inproppade i öronen, för att förgylla livsfaran lite mer. Vem vet vad de ser eller hör? De kanske är fullt medvetna om alla vi i bilarna runtomkring. Men vi som inte ser dem, har ju ingen aning om att de ens är där. Så jag hoppas att man fortfarande får lära sig från det att man är barn, att ska man gå över vägen så SÖKER man ögonkontakt med bilföraren och ser om denne saktar ner eller ej. OCH ANVÄND REFLEX FÖR TUSAN!!!
Även fast jag upplevt detta så många gånger nu och är beredd på att det kommer att hända igen. Hastigheten är begränsad till 50km/h, men jag kör oftast inte ens så fort just där nu längre. Trots att andra bilar hamnar väldigt nära baken på Carnivalen i rent missnöje med att jag ofta saktar ner just där. Men jag kan ju alltid skylla på att bilen inte går fortare än så, det är ju… Carnivalen!

Barnen! Vi har barn! Jag tror de går på någon sorts timer. För varje gång, VARJE GÅNG, det nalkas ett toalettbesök så kommer de och bankar på dörren. Det är bara en tidsfråga. Vissa gånger hinner du uträtta ditt behov och även tvätta dig innan de kommer. Men vissa dagar, när man bara vill ha några minuters paus och uträtta det du ska i lugn och ro. Då, då hinner du inte ens landa ändalykten på toalettstolen innan det börjar…
– Pappa! Pappa? PAPPA!!! Hör man någon ropa någonstans i huset.
Oh no, tänker man då och försöker klämma i för kung och fosterland för att bli klar snabbt. Då händer naturligtvis inget, allt låser sig. Sedan hör du de små snabba fotstegen närma sig badrummet. Knack! Knack! Knack!
– Pappa, är du där? Frågar någon liten människa utanför och börjar rycka i handtaget.
Här suckar man tungt, tar ett djupt andetag och förklarar att man kommer ut snart igen. Men det hjälper sällan. Nu varvas bankandet med hysteriskt ryckande i handtaget och ropen går sakta över i skrik. Har du inte avslutat det du höll på med så är det dags nu, för om några sekunder börjar barnet gråta. Högt!
Ja, det är inte riktigt samma sak längre som när man bodde ensam. Då var badrumsdörren öppen på vid gavel och man kunde skratta åt det som hände på TV:n ute i vardagsrummet. Allt var frid och fröjd när det gällde toabesöken. Nu, är det andra tider…

Barn… De är smarta de små liven! Troligen blir det så när Jenny är smart och jag är lite över medel i smarthet. Haha, megamind! Var va jag nu… Jo de har nu satt i system alla tre, att när de ber om något som exempelvis glass vid olämpliga tillfällen och ej får sin vilja igenom, då går de vidare och frågar den andra föräldern. I hopp om att där få det de ber om. Inget ovanligt bland barn kanske, men det blir en intressant upplevelse när man har tre barn som springer runt här hemma och testar oss föräldrar.
Sedan går twinsen igenom en period nu där de puttar och ibland slår till den andra. Det kan ske när någon av dem tar en sak ifrån den andra exempelvis, men även helt oprovocerat. Detta började för någon månad sedan, men sedan upphörde det efter att vi förklarat att man inte kan göra så. Det nya nu är att de ber om ursäkt efter att de puttat till den andra, ibland med en kram. Men sedan puttar de till varandra igen, och ber om ursäkt. Precis som om ursäkten berättigar dem att puttas och slåss. Men icke! Vi får jobba vidare med detta lite till så går det förhoppningsvis snart över igen. Vilka legister till barn man har, kan INTE vara mig de brås på…

Det har blivit ett herrans liv angående en låt som spelats upp på SVT Barnkanalen. Det är från barnprogrammet ”Bacillakuten”, och låten tror jag heter ”Snoppen och Snippan”. Forum väller över med arga föräldrar som klagar, hur kunde de visa detta frågar de sig! Jag och Jenny tycker att låten är ganska kul. Informativ och enkel, och väldigt trallvänlig! Jag kan förstå att föräldrar reagerar, men så farlig tycker jag inte att den är. Då finns det väl bra mycket värre saker som de får se eller höra, ta bara under ett reklamavbrott på någon annan kanal till exempel. Där kan det vara mer opassande reklam som skrämmer eller är stötande. Så denna låt har jag inget emot. Sök och lyssna på den själva. Kanske en blivande ringsignal på mobiltelefonen?

Jaha, det var väl allt jag hade att tycka till om just nu. Slutsatsen får väl bli att jag ska önska mig egen badrumstid i födelsedagspresent, och att alla ni andra borde lyssna mer på musik som handlar om könsorganen. Och sist men inte minst, använd reflex! Eller ”inflex” som Freja säger. Det är en billig och ofta till och med gratis investering som kan rädda just dig! Ha d biff!

DAGENS JERKER gick ju senast till Henke, i förebyggande syfte. Han bråkar ju ofta på jobbet med allt och alla. Så nu trodde ju jag att han skulle vara enormt jobbig och laddad efter julledigheten. Men han dök aldrig upp, han var ledig. Så idag, borde ju utmärkelsen gå till mig själv. Jag har aldrig gett utmärkelsen till mig själv tidigare…
Men som tur är, så har någon annan utmärkt sig och förtjänar Dagens Jerker mer än mig. Min sambo, Jenny. Vet ej om det är för att rädda mig undan utmärkelsen, jag inbillar mig det. I lördags så var hela familjen och handlade. Det snöade en del i lördags som några säkert minns, och när vi var på väg hem igen så vräkte snön ner. När vi parkerat hemma så blåste det som tusan så jag tog Nova och Freja och sprang in i huset. Sedan sprang jag bara ut och hämtade matkassarna, medan Jenny tog loss Theo ur bilbarnstolen och rusade in med honom i huset. Alla var inne i hemmets trygga vrå igen!
Efter en timme knackar det på dörren. Ute i snöstormen står en av våra grannar.
– Hej, jag vill bara tala om att er bildörr står öppen. Jag såg att ni kom hem för en timme sedan och trodde ni skulle iväg igen. Men den har varit öppen sen dess. Sa han och skrattade lite innan han gick igen.
Jag kikade mot Carnivalen och undrade om han möjligen syftade på att det lyser inne i bilen. Att en dörr ej var helt stängd gör ju att innerbelysningen fortfarande är tänd och drar batteri i onödan. Freja tänder ofta lampan längst bak i bilen och kanske hade hon glömt att släcka den bara. För alla dörrar var stängda. Jag kände även på bakluckan om den möjligen inte var helt stängd, men den var låst. När jag går runt på andra sidan piskar den kraftiga vinden nu snön i mitt ansikte så hårt att jag får kisa med ögonen. Men nu förstod jag vad grannen syftade på. Hela sidodörren stod nämligen öppen och Carnivalen fylldes sakta med snö. Snabbt drog jag igen dörren och hörde hur grannens skratt längre bort färdas fram med vinden. Jag såg honom inte för all snö som nu vräkte ner, istället sprang jag fort in igen.
Jenny Jenny Jenny… Alla är inte som jag, men för mig är det märkligt att man ”glömmer” bort att stänga bildörren efter sig. Och sen vet jag ej om hon hade hört vad grannen sa när han knackade på, eller om hon låtsades som om ingenting hade hänt. Men sak samma, gjort är gjort och det är nog inte hela världen. Låt nu Carnivalen sakta rosta till döds inifrån…