Captain Jimmys log, Carnivalfleet. Day 4, 2015. Sälen, Sweden.

– Pappa! Jag måste kissa! Ropade Freja från sin säng och så var det tydligen dags att gå upp denna morgon.
Det snöade och blåste lite ute, men det var ingen större fara. Denna morgon skulle ju Lena, Carin och jag ut i skidspåret tidigt, så jag käkade frukost omgående. Allt för att vara laddad med energi, idag hade vi siktet inställt på 4 km spåret. Så nu gällde det att äta en ordentlig frukost. Theo satt och klappade sig på kinderna vid matbordet.
– Smörja, man måste smörja lite. Sa han och gned in sig med smör.
Jo, det är klart att man behöver smörja in sig med någon hudkräm ibland. Men nu blev detta lite tokigt. Nova började tjoa lite högt i sin stol där hon satt och åt bredvid Freja. Då vänder sig Freja till henne.
– Skrik inte så högt Nova! SKRIK INTE! Du väcker alla som sover! Skrek Freja till sin syster.
Om de som fortfarande sov inte vaknade av Novas tjoande så var de garanterat vakna nu efter Frejas högljudda utskällning. Och mycket riktigt, nu hördes fotsteg från övervåningen och snart började det trilla ner lite folk till köket.
Carin tog en time out från skidorna denna morgon, så det blev bara jag och Lena som kom iväg tidigt. Men det var redan hurtiga galningar ute i spåret denna morgon, så vi var inte ensamma där.
Märkligt nog så hade vi båda problem att ta oss fram på skidorna denna morgon. Skidorna nöp fast i snön och man försökte liksom hasa sig fram med höga benlyft. Det blev skitjobbigt, och varmt! Men sedan kom
Lena på ett sätt som underlättade skidåkningen. Man kunde försöka glida fram lite på hälarna, så att man inte hade så mycket tyngd framåt. Då gick det bättre! Även om min framtunga mage gjorde så att det blev en och annan panikbromsning när skidorna nöp fast i snön. Men jag ramlade inte idag i alla fall, fast vid ett par tillfällen då det blåste till ordentligt så höll jag nästan på att blåsa omkull. Det hade ju sett löjligt ut…

Vi stakade oss fram bra, men mot slutet hände något för mig helt oväntat. Jag blev omåkt. Det blev jag i och för sig hela tiden av Wasaloppsnördar och barn, men detta var nytt för mig. En svart man. På skidor. Han bara svischade förbi! Inget rasistiskt med detta här nu, men jag har nog aldrig sett en svart man eller kvinna åka skidor förr. Så jag fick nästan stanna upp lite innan jag hann förstå vad som just hände. Lena verkade inte reagera alls, då kände jag mig bara ännu dummare. Men hon kanske hade fullt upp med sitt och inte märkte någonting…
När vi var i mål igen så var jag så svettig och varm. Jag tittade på min tröja när jag kom hem och den var genomblöt nästan överallt, till och med ovanpå axlarna! Men det fanns två torra fläckar på tröjan, det var under respektive armhåla. Så jag undrar verkligen vad det är i våra deodoranter egentligen. Jag vet ju en del av vad de innehåller eftersom vi tillverkar sådant på jobbet. Men den jag har nu kommer ej från vår egen tillverkning, utan den fick jag köpa akut på mataffären. Ska i alla fall undersöka saken närmare senare när jag får tid.

Hemma i stugan blev det sedan avkoppling efter en välbehövlig dusch. När twinsen sov middag så hamnade jag i en liten dvala bredvid dem i sängen. Det var rätt skönt att bara ligga efter att ha tagit ut sig så på morgonen. Och när vi vaknade senare så hade Magnus gräddat våfflor, perfekt! Det är ju så rackarns gott, vi mumsade i oss flera stycken. Lena hade byggt en snögubbe med Freja ute medan vi sov middag. En Olof, tydligen!

Sedan gick vi upp till en stuga på lite after ski med barnen. På vägen hittade vi en liten isbana där man kunde köra spark. Något jag inte gjort på väldigt många år, det var roligt! Freja körde lite själv, medan twinsen fick åka med mig och Jenny. Sedan fortsatte vi upp till stugan där Lena och Carin nu väntade. Det var tydligen ett showroom för några Volvo bilar där också. Nya XC90:n stod där och var förförisk…
De hade även ett stort lekrum där kidsen rusade in och röjde runt. Theo kom utrusande efter en stund med en Xbox kontroller i handen, den ville han inte gärna lämna tillbaka. Men efter en stund gick han tillslut med på det. Jag gick hem tidigare och började packa för vår hemfärd. De stannade kvar och tittade på någon snögubbe som heter Valle, sedan gick de hem.

Nu är det dags att köra hem Carnivalen med familjen. Hela vägen hem till Värmdö, i ett streck. Det ska nog gå bra. Tanken är att barmen ska sova under hemresan, så gör de det kommer planen fungera.
Så tack Sälen! Tack svärmor Lena och Magnus! Tack Carin, Martin, Fredric och Katarina (stavade jag rätt?)! Det har varit trevligt, nu får ni det lite tystare och lugnare sista dagen ni är kvar. Om inte Lembit börjar skrika istället… Ha d biff!

Fotnot: Fortfarande inte en endaste säl att rapportera. Hyckleri! Att heta Sälen utan sälar! Det närmsta man kunde komma var folk som ramlade i skidbacken och låg och sprattlade som sälar. Otroligt besviken på just den biten, eftersom jag gillar sälar så mycket…

DAGENS JERKER går till de som skriver barnböcker. Vi har just insett att det inte behövs speciellt mycket fantasi för att skapa en barnbok. Typ såhär bara:
Sid.1 Ingrid har en nalle
Sid.2 Hennes kompis Ingvar har en apa
Och så vidare, i typ 10 sidor. Detta borde kanske även jag klara av? Och bli miljonär! Fast, man kanske måste rita alla bilderna själv då förstås… Men va fasen, jag hade ju betyget 4:a i ”bild”!

Captain Jimmys log, Carnivalfleet. Day 3, 2015. Sälen, Sweden.

Tisdag, ingen träningsvärk från mitt spektakulära åk ute i skidspåret igår kväll. Men det kommer säkert snart, jag tvivlar på att jag är så vältränad i grund och botten att det ska gå obemärkt förbi.

Nova fortsätter väcka oss tidigt varje morgon.
– Gupp… Gupp! Klagar hon fram, vilket är någon sorts förkortning för ”gå upp”, när hon sätter sig upp i sängen.
Idag föll lotten på mig att gå upp med henne, så vi gjorde lite välling och lade oss på soffan på nedervåningen. Efter en stund ville Theo komma ner. Så då tände vi faktiskt en brasa, och så fick även han sin välling. Sedan låg vi på soffan tillsammans och väntade på att övriga i huset skulle vakna. Och efter ett tag så började de komma ner, en efter en.
Theo upptäckte vad kaviar kan göra tillsammans med kokt ägg när vi åt frukost. Han klämde ut en skvätt och duttade på kaviarn på ägget, sedan tog han en tugga.
– Mm, kajvar… Theo tycker om den! Sa han och fortsatte trycka i sig ägg och kaviar. Gullepojken!
Barnen bjöd sedan på en liten pose framför brasan som vi sen skickade ut till deras farmor, farfar, morfar och gammelmormor Solveig. Så får de se hur mysigt vi har det.

Dagens plan var att alla skulle åka till Lindvallen för att spendera dagen där. Men Nova somnade innan alla ens vaknat, och även Theo somnade kort därefter. Så jag stannade hemma med dem tills de vaknade igen, sedan åt vi lunch och åkte och mötte upp de andra. När vi kom fram till Lindvallen så var alla utspridda, men Freja hade somnat i knät på Jenny inne på Waynes Coffee.
Sedan blev det tyvärr inte mycket åka för barnen den dagen. De fick mest gå runt och möta upp alla de andra när de satt och åt. Sedan verkade de tröttna och då åkte jag tillbaka med dem hem igen.
– Pappa. Bajsat! Ropade Nova från baksätet på hemvägen och en icke rosendoftande odör spred sig i bilen.
När vi kom hem tog det ett bra tag att sanera den bruna explosion som skett i Novas blöja. Men efter det kunde jag börja med barnens middag. Vi skulle äta ett smarrigt långkok som Fredric, Magnus son, tillagat mycket senare denna kväll. Dock verkade inte barnen så hungriga när det var klart, så vi avbröt middagen och så fick de duscha istället. Det var tydligen dagens höjdpunkt! Då hade de riktigt kul. Men när de var klara fick de försöka äta igen. Då fick Jenny sitta med dem, för jag hade ett ärende ute i skidspåret igen…

Lena, Carin och jag följde upp med gårdagens bravur och tog en tur med längdskidorna på kvällen. Det var skönt, och det var en behaglig temperatur ute. Jag hade nog inte uppskattat det speciellt mycket om det var 15 minusgrader. Då kan man ju inte andas utan att det börjar knastra om de frusna små lungorna.
Minns ni vad jag skrev tidigare, om att man lätt blir övermodig om det fort går väldigt bra? Det hände ikväll. Efter att ha stakat mig fram för hand mer eller mindre i 2 km igår, så kände jag att jag minsann kunde det här idag. Så vi sträckans första nedförsbacke så hände det. Lena och Carin körde försiktigt ner för backen, medan jag tog sats. Och någonstans där på vägen så blev det som att skidspåret korsades, för mina skidor gjorde typ det och sedan bjöd jag på en praktvurpa. Skidorna gick i kors och jag tvärdök rakt fram. Jag reste mig snabbt och bestämt, och Carin berömde mig för att snabbt vara uppe på benen igen. Sedan tog jag det lugnt genom hela spåret. Fasen, inte skulle Gunde ha ramlat där…
Imorgon har damerna bestämt att vi ska åka tidigt på morgonen istället. Får se om det går bättre då!

Efter att ha avnjutit Fredrics goda gryta, som heter något jag inte ens kan uttala, så är jag nu mätt och belåten. Jag har nu bäddat ner mig medans de andra fortsätter sina diskussioner om krig, religion, makt och andra saker. Sov gott alla readers, och ha d biff!

Fotnot: Fortfarande ingen säl i sikte, inget att rapportera. Fattar verkligen ingenting…

DAGENS JERKER går till Waynes Coffee. För där avnjöt jag mitt livs dyraste Coca-Cola. Jag vet inte om det bara är här i Sälen, eller om det är likadant på alla deras caféer. Men jag beställde en cola, och fick en glasflaska på 25-30cl eller var de nu innehåller. Och för denna ville de ha 30 kr. Där stod jag med min tjuga och såg dum ut. Det var bara att ta fram bankkortet och betala. Jag vill inte verka snål, men va fan! Men nästa gång så köper jag en sådan där fruktdryck i tetra med tillhörande sugrör. Hoppas de ”bara” kostar runt tjugolappen…

Captain Jimmys log, Carnivalfleet. Day 2, 2015. Sälen, Sweden.

Idag vaknade vi till en mindre snöstorm. Det blåste på ordentligt och någon sol såg man inte skymten av. Så istället för att kasta sig ut i backarna så höll vi oss inne till efter lunch. I alla fall jag och twinsen.
Freja fick lära sig en lek jag och mina syskon brukade leka som barn. Vet ej vad den har för namn, om den ens har något. Men den går ut på att du gömmer något som de andra ska leta efter. Till deras hjälp så avslöjar du först på vilken höjd saken är gömd (fågel, fisk eller mittemellan), och även om det börjar brännas när de kommer tillräckligt nära.

Detta tyckte alla barnen var roligt, även jag blev nostalgisk och hade kul. Tills Freja lärde sig fuska. Istället för att säga att det bränns när man stod precis framför så ljög hon och använde sig av årstiderna i sina uttryck.
– Det är bara ”vår” där… Leta långt där borta! Sa hon och pekade i motsatt riktning.
Detta upptäckte jag efter ett tag och då var leken plötsligt slut. Men twinsen behövde sova middag, så jag byggde en koja i våningssängen åt oss och sedan sov vi en stund. Freja och Jenny åkte iväg med alla de andra under tiden. Men alla var tillbaka vid lunch.

När alla vaknat och ätit lunch så begav vi oss ut en stund. Detta var enklare sagt än gjort…
Alla barnen protesterade mot det mesta. De ville inte gå ut, och när vi sa att de kunde få stanna inne så skulle de ut i alla fall. Ytterkläderna var fel. Alla skulle åka skidor först, men ändrade sig hela tiden. De kläddes på i fel ordning. Ja, det mesta var bara fel och de skrek igenom hela processen innan vi tillslut kom ut. Då lugnade sig alla och hade plötsligt väldigt kul. De turades om att åka skidor och pulka utan några större problem. De verkar gilla att åka skidor helt klart!

Här påbörjar eventuellt både Freja och Nova sina skidkarriärer! Theo var svårare att fånga på bild, men han åkte runt en hel del han med. När jag gick bredvid Nova så hörde jag henne nynna på en melodi när hon skidade sig fram. Efter en närmare lyssning så hörde jag att det var ”Imperial march” från Star Wars. Ni vet den som alltid spelas när Darth Vader gör entré. Varför hon började nynna på den är oväsentligt, jag blev bara så otroligt stolt att jag inte visste var jag skulle ta vägen!

Sedan lurade de mig att åka stjärtlapp i den stora snövallen på baksidan av huset. Det var skoj! Men jag hade glömt att knäppa jacka ordentligt så ryggen och rumpan fylldes med snö när jag plogade mig ner för snövallen.
Innan vi tänkte gå tillbaka in i huset senare på eftermiddagen så ville barnen bygga en snögubbe. Men tyvärr så var det för kallt och den föll isär. Vilken massaker…
Alla andra åkte slalom och även Jenny drog iväg en stund. Hon och Lembit åkte lite tillsammans, och de kom båda hem utan benbrott. Vilken tur!

Sedan var det dags för pappa Jimmy att knäppa på sig skidorna. Lena, Carin och jag drog till elljusspåret för att bekänna färg. Nu var det mörkt ute, men lugnt och skönt och inte så mycket folk i spåret. Vi började med att jaga varandra i spåret på 2 km. Och hjälp, vad svårt det var att komma igång…
Var det bara jag som hade dessa träplankor till skidor som barn, med någon konstig metallrem som man bara spände runt sina snowjoggers? På den tiden for man ju fram överallt, inte bara i spåren. Utan även i backar, längs vägarna, och man var heller inte rädd att kasta sig ut i skogen och köra lite ”cross country”. Men nu, här stod jag på riktiga skidor för första gången med mysiga pjäxor. De var smala och lite höga, så jag vrickade foten redan efter typ 5 meter. Men betydligt lättare än skidorna från mina barndom. Så efter ett tag fick man in snitsen och tog sig sakta framåt!
Skönast var det ju i nedförsbackarna, då var det ju bara att försöka glida ner och hålla balansen. Och även om jag säkert såg snärtig ut just då så skrek jag inombords. Det var lite läskigt ibland. Men så fort det planade ut så lugnade jag ner mig, även om det kändes som att det var då jag fick problem. Jag kände mig nästan för tung och sjönk bara ner genom snön. Skidorna tappade glidet liksom. Men det blev djupa och fina spår till de som kom bakom i alla fall!
Lena tog täten och försvann iväg efter ett tag. Hennes pjäxor klappade mot skidorna så att hon trodde det var vi som låg precis bakom, så det blev en jäkla fart på henne en bit. Men vi kom snabbt ikapp, och efter ett tag var vi tillbaka där vi började. Målgång!!
Det var skönt, men svårt. Man är stel och väldigt ovan, så jag körde taktiken att gå på handkraft och staka mig nästan hela vägen runt. Lyckades på nåt vis trassla in mig i stavarna sen, den där remmen man ska ha runt handen fick jag ju aldrig på plats. Men imorgon ska vi ut igen. Hör du det Gunde? Akta dig, ur spår!!

Nu måste kroppen vila igen, tack för idag. Ha d biff!

Fotnot: Fortfarande ingen säl i sikte, inget att rapportera. Detta känns skumt.

DAGENS JERKER går till den lilla killen som körde om mig i skidspåret. Nu åkte han med en vuxen, vilket var tur för honom. Jag kan inte riktigt glädjas åt att han var så duktig när jag själv var så kass. Glad för hans skull får någon annan vara. Jag ville bara kasta min stav på honom när han körde om oss…

Captain Jimmys log, Carnivalfleet. Day 1, 2015. Sälen, Sweden.

Klockan 10 imorse rullade vi ut från Tallebo. Familjen och jag åkte upp och tankade Carnivalen innan avfärd. Något är märkligt! Jag tankade bilen innan vi åkte hemifrån Värmdö, nu fick vi tanka igen. Lena och Magnus har inte tankat en endaste gång så vitt jag vet. Och då åkte dessutom Magnus och jag med deras bil in till Lindesberg för att köpa pizza och kebab igår kväll. Sedan kunde de köra hela vägen upp till Sälen utan att behöva tanka. Ska det vara så? Är det på något vis rättvist? Är det så stor skillnad från bil till bil? Tydligen…
Carnivalen är törstig, det vet jag. Men ändå, hallå! De har förvisso en sprillans ny Lexus, en riktig pärla till SUV. Jag fick ju agera chaufför med denna igår när vi åkte in till Lindesberg. Magnus hade tydligen körförbud, det var lite kul. Men vilken skillnad på bil det var, hjälp… Direkt när jag satt mig i förarstolen så infann sig en känsla som jag inte upplevt sedan XC90:s glada dagar. Det var nämligen bekvämt. Och plötsligt började stolen och ratten röra på sig! Den ställde in sig automatiskt, och Magnus skrattade lite åt mig när jag satt där förundrad över vad som hände. Vilken bil, wow!
Carnivalen däremot. Den påminde om en kall parkbänk i jämförelse. Man sitter inte bekvämt under längre sträckor. Men det är också på grund av att det sitter en bilbarnstol bakom förarstolen. Det kryllar ju av bilbarnstolar i bilen, och då blir det inte så bekvämt för alla…
Resan tog nog runt 5 timmar ändå, och trots den långa tiden i bilen så höll sig barnen på gott humör. Jenny startade en sorts lek där de började fråga varandra vart de skulle åka.
– Till Sälen! Svarade de en efter en.
Och så höll de på, i typ en och en halv timme. Det var lite tjatigt, men det är bra mycket behagligare än att de blir ledsna och skriker. Nu sov de också förvånansvärt mycket, och det underlättade ju såklart resan.
Vi stannade till och åt våfflor till lunch på vägen! Och där fanns söta små lamm, eller nåt. Endast fyra dagar gamla, så söta! Med ullkoftor och allt, denna bilden tog Lena på de små liven.

Men annars så höll Carnivalen hela vägen fram! Jag är i chock, det var lite otippat. För jag har nog en inre önskan om att den ska gå sönder, och då ska det helst havera fullständigt. Så pass att det inte är någon idé att laga bilen. Man lägger bara bilnycklarna på biltaket och går därifrån…
Men Carnivalen fick kämpa på slutet ska jag säga. När det blev mer och mer uppförsbackar så började nog både Carnivalen och jag bli lite frustrerade. Den växlade ju upp och ner hela tiden, men lyckades ändå knappt komma över 80 km/h i upplut. Samtidigt slingrade sig den vita fina Lexusen fram som en vit albinoorm genom det kuperade landskapet. Den hade minsann inga problem att ta sig fram, medan jag bara ville rycka tag i ratten och skaka om den samtidigt som jag skrek ut min frustration. Istället kände jag mig lite som en personlig tränare åt Carnivalen.
– Kom igen, du klarar av detta! Ge mig 10 till! Bara 10km/h extra! Kom igen nu då! Kämpa!!
Det hjälpte såklart inte. Men det spelar ingen roll, för nu är vi framme!

Här bor vi nu, på Fågelboet. Ett stort fint ställe, med många rum och öppen spis. Jag blir lite sugen på att elda, men det är redan så varmt här. Och jag vill inte förvandlas till den mer kända ”kaminmannen”, som eldar upp allt och visslar oberörd på sin melodi. Men jag vill nog faktiskt elda…

De har sådana där vägghängda toaletter här. Det är lite gulligt! Får se om de håller för 0,1 ton stockholmare, a.k.a Jimmy, sen när det krisar…
När vi installerat oss färdigt så åkte vi och hämtade ut all skidutrustning. Skidbacken låg ca 50 meter bort från Fågelboet, mycket praktiskt! När allt var uthämtat och klart så skulle Lena och Lucas genast upp i backen för att åka skidor. Freja och jag åkte tillbaka med våra längdskidor, och sedan fick hon prova att åka lite på baksidan av huset. I början var det tydligen inte så roligt, utan hon ville ta av sig skidorna och åka stjärtlapp i snövallen istället. Då passade Nova på att testa skidorna, och hon gillade det skarpt. Freja blev då genast lite avundsjuk och ville ha tillbaka skidorna igen. Vilket hon fick efter en stund. Denna gång gick det bättre! Nu skidade hon fram jättebra och tyckte det var roligt. Theo började jaga Freja och ville självklart testa han med. Och det fick han göra, på sitt sätt. Alla har väl sin egen stil, och Theo körde något som jag vill kalla för ”höga knän”. Han lyfter fram skidorna som om han pulserade i högsnö, väldigt gulligt. Imorgon har vi hela dagen på oss att åka, då ska även jag spänna på mig skidorna och så får vi se hur det slutar…

Nu tackar jag för idag! Sängen är bäddad och känns väldigt inbjudande just nu. Tack och godnatt, ha d biff!

Fotnot: Ingen säl i sikte, inget att rapportera.

DAGENS JERKER går till alla andra bilister som var tvugna att åka till Sälen just idag. Så onödigt av dem…

Idag vaknar jag upp till minnet av gårdagens förolämpning. Mitt eget barn skrattade åt mig och klappade på min mage, och frågade om det är en bebis där inne. Eftersom min mage tydligen är sååå stor…

Detta är ju inte första gången jag utsätts för dessa påhopp om min gigantiska mage, av mina egna barn dessutom. Kanske är det dags för ett nytt brev till tv-programmet ”Bullen”, om det finns kvar vill säga. Vem skriver man annars till om man har problem i dessa dagar? Dr Phil kanske, tänk vad fräsigt att få sitta i en av hans stora fåtöljer. Då kan vi prata om vår gemensamma saknad av hår på huvudet i reklampauserna! Men då måste jag ju skriva brevet på engelska förstås. Tur att jag har min vän Mogge i dessa sammanhang som kan översätta åt mig. Vem behöver Google translate då liksom?

Jag var på hälsokontroll i fredags. Det är något vår arbetsgivare låter oss göra vartannat år, vilket är jättebra! Då kollar de massor av saker. De mäter lungkapaciteten med hjälp av ett spiro-test, de utför ett EKG, sedan kollar de längd och vikt. Och det sistnämnda var nog det hemskaste av allt…
Men innan jag blev utsläppt därifrån så skulle jag lämna urin- och blodprov. Det kanske går rykten om att jag dopar mig eller något, nu när jag blivit så oemotståndlig på sista tiden. Men det gick nog bra, jag fick för första gången i mitt liv beröm för mitt kiss.
– Du har jättefint kiss! Sa sköterskan.
Jag som då satt i stolen och tömdes på blod av den andra sköterskan, blev lite paff. Fint kiss, tittar hon på färgen då eller hur tusan menar hon? Men då såg jag henne ta ut en konstig papperssticka som hade stoppat in i någon liten apparat. Gissar att den analyerat mitt urin eller nåt liknande. Men man får tacka för den märkliga komplimangen!

När hälsokontrollen var över så åkte jag till jobbet och åt en stor donut. Man var ju tvungen att vara fastande när man lämnade proverna på morgonen, så nu var jag hungrig! Och det är viktigt att grunda på morgonen med rätt sorts mat, frukosten ska ju vara dagens viktigaste mål.
Under dagens lopp så pratades det en del om hälsokontroller, och vi kom in på ämnet blodgrupper. Vilken som är den ovanligaste och även vanligaste. Jag har hela tiden fått höra att jag tydligen har en fantastisk blodgrupp! Den heter -Orh och kan ges till ALLA människor som är i behov av blod. Och jag trodde sedan att jag kunde ta emot blod från +Orh och min egen blodgrupp. Vilket lät lovande eftersom +Orh har 32% av svenska folket. Och som sagt, jag har ju fått höra flera gånger hur bra just min blodgrupp är! Men se där hade jag tydligen fel…

Min blodgrupp är enbart fantastisk i ett perspektiv, nämligen att jag kan ge blod åt ALLA andra. Men, jag kan enbart ta emot blod av min egen blodgrupp. Med lite tur kanske det är många som har samma blodgrupp tänker ni då. Ja verkligen, hela 6% av svenska folket har samma blodgrupp som mig… 6%…
Det är inte den ovanligaste blodgruppen, men som ägare till den så vet jag inte om det verkligen är så fantastiskt. Visst, jag borde vara generös och fokusera på att jag kan hjälpa vem som helst som är i behov av lite blod. Men just nu känner jag mig lurad och är väldigt rädd om mitt eget blod. Minsta skrubbsår eller papercut kan ju nu få förödande konsekvenser! Tänk om jag inte hinner producera nytt blod själv och måste ha hjälp av någon av de övriga 6% som stryker runt i landet. Som tur är, så har nog min syster och bror samma blodgrupp. Fast vänta nu, jag hittades ju i en papperskasse i Brandbergens centrum. Vi kanske inte ens är släkt! Åh… Åh! Åhhh grymma värld…

I mitt förra blogginlägg så skrev jag ju om att göra en topplista för mina upptäckter inom film och musik under förra året. Kom då ihåg att det inte handlar om förra årets produktioner, utan enbart om det jag själv sett och hört för första gången under 2014. Och nu har jag kommit fram till resultaten, vi startar med filmerna från förra året. Är ni redo? Då kör vi!

Plats nr.5 – Teenage Mutant Ninja Turtles! Haha, ja faktiskt. Saken är den att jag knappt sett några filmer förra året, det blir mest tv-serier. Men denna såg jag och tycker att den var helt klart godkänd. Man kan aldrig få nog av sköldpaddor. Som är muterade tonåringar. Och är ninjor…

Plats nr.4 – This Is The End! En mycket märklig film om jordens undergång. Seth Rogen, James Franco med flera spelar sig själva i en film där de tillsammans med sina vänner gömmer sig i Francos hus medan världen går under utanför. De roar sig och oroar sig på de mest märkliga sätt. En kul film helt enkelt i sann Seth Rogen anda!

Plats nr.3 – Dracula Untold! En annorlunda berättelse om legendariska Vlad Dracula. Här får man följa Vlad och hur han blev den mer välkända vampyren Dracula. Inte så mycket fokus på vampyrer, utan mer mystisk och spännande. En av de bästa filmer jag sett om Dracula!

Plats nr.2 – The Hobbit – Smaugs Ödemark! Denna hade ju premiär redan 2013, men jag såg den inte förrän förra året. Jag älskar ”Sagan Om Ringen”, och detta är helt i samma anda. Vilket inte är så konstigt eftersom det är samma skapare som ligger bakom dessa filmer. Här är del två i trilogin om hobbiten Bilbos äventyr! De kämpar sig fram mot ensliga berget och draken Smaug som lurar där. Svensken Mikael Persbrandt är ju med dessutom och gestaltat besten Beorn. Välgjord och underhållande!

Plats nr.1 – The Hobbit – Femhärarslaget! Den sista filmen i trilogin, som bjuder på en storartad avslutning. Lika välgjord som sina föregångare, men kanske inte lika underhållande på samma sätt. Här handlar det mer om krig och galenskap. Och om det är något jag måste klaga på så är det att scenerna känns väldigt utdragna. Men vad gör det när allt bara känns storslaget och bra! Man kan väl aldrig få nog av dvärgar, alver och orcher? Ser framemot att se alla filmerna på raken sen när de kommit ut på BluRay. Först de tre ”Hobbit”-filmerna, sedan ”Sagan Om Ringen” på det. Mäktigt!

Sedan har vi då den musik som jag fastnade för under förra året. Låt oss bara köra vidare här helt enkelt!

Plats nr.5 – Den Andra Sidan – Kent! De är bra, alltid! Och senaste albumet ”Tigerdrottningen” var såklart bra det med. Deras bästa låt på skivan var ”Den Andra Sidan” och representerar Kent när de är som allra bäst. I samma klass som de gamla godingarna ”747” och ”Mannen I Den Vita Hatten”, lyssna och njut.

Plats nr.4 – To Hell And Back – Sabaton! Riktigt härlig bambam rock och trallvänlig till tusen. Detta var nog första singeln från deras album ”Heroes”, och de levererar som vanligt. Det är nog därför jag gillar Sabaton så mycket numera, man vet vad man får helt enkelt!

Plats nr.3 – Year Zero – Ghost! Ni har säkert läst om denna låt tidigare i min blogg. Då var den ofta associerad med ett stort mayday mayday och fick mig att springa in på toaletten och bajsa akut. Det var märkligt att det hängde ihop vid så många tillfällen. Men nu är det över och jag kan faktiskt njuta av denna låt. Den är grymt bra! De sjunger om Satan kan man väl säga, men inte på det sätt man kanske förväntar sig. Lyssna själva och bilda er egen uppfattning, men denna låt är numera en favorit hos mig!

Plats nr.2 – Shepherd Of Fire – Avenged Sevenfold! Utan tvekan förra årets absolut bästa rocklåt! Den känns som en härlig blandning av Iron Maiden och Metallica, eller något liknande. Den har allt jag kan önska av en bra rocklåt, så denna rekommenderar jag varmt åt alla rockers där ute!

Plats nr.1 – Chandelier – Sia! Här är årets bästa låt i alla kategorier! Det är vad jag vill kalla en riktig poplåt, och sångerskan Sia har en röst som är helt magisk. Även om hon tar i så att hon skriker emellanåt så låter det så vackert att jag blir rörd av hennes sång. Den må vara uttjatad i radio, men jag lyssnar inte så mycket på radio längre. Sia hade jag enbart hört tillsammans med David Guetta i låten ”Titanium ”. Men då såg jag någon snygg bimbo framför mig som enbart kan sjunga på studiospår, med hjälp av skickliga ljudtekniker eller nåt. Så fel jag hade…
Denna tjej kan sjunga på riktigt. Och tonerna hon tar när hon sjunger live ger mig rysningar. Det finns nog inte många av hennes kaliber, och med denna låt krossade hon de andra på listan. Har ni inte hört denna låt ännu så se till att göra det!

Idag är det alla hjärtans dag! Det firade vi hemma hos Anna, Tobbe och deras barn. De bjöd på en delikat middag i form av hemmagjorda hamburgare, så gott! Brödet var nybakat och jag kikade nyfiket på Tobbe när han malde kött i sin Kitchen Aid. Jag vill verkligen också ha en köttkvarn! Det blev så gott, och han lovade att ge mig receptet på hans hamburgerbröd. Tyvärr glömde jag skriva upp det så han får skicka det till mig när tillfälle ges.
Anna passade även på och frågade hur det var med vår bil egentligen. Hon förklarade att hon läser min blogg och var väl lite nyfiken. Jag tackade för att hon frågade och berättade om min kärlek till Carnivalen. Det tog ungefär två sekunder. Jäkla bil…
Det var trevligt att ses, hoppas det inte dröjer alltför länge till nästs gång. Så ett stort tack för maten och en trevlig afton!

Nu rundar jag av denna hjärtliga afton ensam i sängen, tittandes på ”The Big Bang Theory”. Jenny däckade hos Freja tydligen… Önskar er alla en trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER… Jag är beredd att förnya mig här. Tidigare hade jag en oskriven regel, att om ingen gjort något som förtjänade utmärkelsen så går den automatiskt till Sune på jobbet. Men Sune är ju oftast alldeles för snäll och skötsam för att förtjäna detta. Det är bara när han åker på kryssning och kommer hem utan winegums till mig som han är en riktigt dålig människa…
Så vem ska vi nu låta bära ansvaret att automatiskt få utmärkelsen om ingen annan utmärkt sig? Någon som retas ovanligt mycket med allt och alla kanske. Hur uttryckte sig herr Banan nu igen, jo någon som är som en böld i arslet under en cykelsemester! Henke? Jaha, ja men då kör vi på det de kommande åren! Grattis Henke!