Nu är det dags att damma av den här bloggen igen, det var ett tag sedan nu. Nästan en hel månad har gått sedan jag senast var i farten, och då klagade friskt på människor som inte använder reflex. På den punkten verkar ingen ha läst mitt griniga inlägg för det är fortfarande förvånansvärt få människor som använder reflex där ute i vintermörkret. Hur svårt kan det vara? Nej, nu blir jag lite upprörd igen. Nog om det, för det har hänt grejer den senaste månaden vill jag lova. Sätt er ner och håll i hatten, för nu kör vi!

I söndags fyllde vår kära dotter Freja 4år! Hurra hurra hurra! Detta har vi firat i stort sett hela helgen. I fredags kom morfar Roger på besök, i lördags kom mina släktingar på besök och i söndags kom Jennys släktingar på besök. Alla kom för att fira vår lilla tjej som nu blivit större och ett år äldre. Och som vi har fikat med godsaker… Om mina mjukisbyxor hade haft en byxknapp så hade den snärtat iväg och bjudit astronauterna/kosmonauterna uppe på internationella rymdstationen ISS på ett oväntat stenskott. Jag är så mätt…

Freja var nöjd i alla fall, hon har fått många uppskattade födelsedagspresenter och fått fira hela helgen. Hon hann även med att åka till en förskolekompis på dennes barnkalas i söndags. Så det har varit full rulle kan man säga, men rolig rulle! Grattis min älskade dotter!

I slutet av förra månaden så unnade jag mig en kväll med några av mina finaste herrar. Saltsjöbadens guldgosse, Marcus, hade redan vid nyår skickat ut en inbjudan till oss grabbar om att vi var välkomna hem till honom på middag. Tyvärr kunde inte Erik och Tommy komma, men Mogge följde med! Vilket var tur, för jag insåg på bussresan dit att jag aldrig åkt kommunalt hem till Marcus någon gång. Så Mogge mötte upp mig vid Slussen och visade vägen. Han är så fantastisk, för om det är något Mogge är suveränt bra på utöver stångdans så är det att just att leta sig fram i stora vida världen. Han är som en GPS, om han inte druckit en öl. Då blir det lite ”manfunction” på den där GPS-killen och så vet man aldrig var man hamnar…

Men väl framme hos Marcus så hade vi det riktigt trevligt. Det rullade en fotoslinga på hans gigantiska TV som han döpte till ”Memorylane”, om jag inte minns helt fel. Det var gamla bilder på oss alla från våra unga äventyr ute i vida världen, en härlig nostalgi får jag erkänna. Sedan hade han lagat en lyxig middag som vi gluffsade i oss, jättegott! Till detta hann vi både dricka öl och rödvin. Vilket är ovant för mig som nästan aldrig inmundigar alkohol alls numera, så jag trodde verkligen att jag skulle bli superkalasfull. Men jag klarade mig och var städad genom hela middagen! Tills det var dags för efterrätten, Fireball…

Jag kan inte skylla på någon annan över hur jag mådde i taxin på vägen hem, för det var jag som inhandlade efterrätten. Men det var gott så länge jag satt ner och allt runtomkring mig var stilla. Det blev värre när taxibilen körde rally hem till Haghulta. Men kvällen i övrigt var fantastisk! Vi pratade mycket minnen, om resor och den galna innebandyn vi spelade på söndagar tidigare. Vilka minnen! Tack Marcus och Mogge för en fantastisk afton, Erik och Tommy var saknade men vi ses väl snart ändå får jag hoppas. Sedan vill jag rikta ett extra varmt tack till Marcus som hade ordnat proviant åt mig i form av winegums som jag kunde mumsa på under min taxiresa hem. Ha-ha-ha-halsbränna!

En av tidernas mest förväntansfulla uppföljare i filmhistorien har jag hunnit med att se nu. Jag pratar såklart om ”Dum & Dummare 2”. Hur var den då? ROLIG! Ja såklart, men den är nästan omöjlig att inte jämföras med sin föregångare. För enligt mig så är just ”Dum & Dummare” den kanske roligaste filmen jag sett, så denna hade ju en hel del förväntningar på sig. Och trots att jag verkligen försökte att inte vara alltför förväntansfull, så var det nästan omöjligt. Men filmen då, den var som sagt rolig. Inte en lika bra film som den första, men det var i stort sett samma humor så jag var ändå nöjd efteråt. Jag har alltid gillat knäppgöken med gummiansiktet, Jim Carrey. Han må spela över och bli lite för mycket ibland, men det är ju det han gör bäst. Och det är då han nog är som bäst! Så denna film kan jag varmt rekommendera!

Medan vi ändå är inne på ämnet film, så slogs jag av en tanke tidigare. Jag som är så vansinnigt intresserad av både film och musik, jag tänkte göra en kort ”Top 5”-lista från föregående året. Där jag plockar ut och motiverar de fem bästa filmerna och låtarna jag hörde under 2014. Det behöver alltså inte vara något som skapades under förra året, utan kan vara något jag själv upptäckte just det året. Men det kommer kanske i nästa blogginlägg, om en månad eller så. Vem vet…
Jag publicerar en rolig bild här, eftersom vi pratar om musik. Blev lite förvånad själv, men kul att man lyckats utan att själv veta om det. Länge leve Wikipedia!

Vi har en bil… En KIA Carnival… Den är så himla… Jättedålig! Man slutar aldrig förvånas över vad den bjuder på för överraskningar numera. På väg till jobbet förra veckan så möttes jag av en lampa som tändes på instrumenpanelen. Det är den läskiga CHECK ENGINE lampan som nu lyser upp den annars så tråkiga inredningen.

Jaha, det var ju roligt. Vad exakt detta betyder visste jag inte, men det kan ju knappast vara något bra. Så jag började med att googla på saken! Check engine light… KIA Carnival… 2004… SÖK! Jag fick typ 300 miljoner träffar… Vilken bra bil detta måste vara, om det ger så många resultat på en sådan sökning. Jag blev så ledsen över detta att jag inte ens orkade börja läsa om alla möjliga problem denna lampa kunde varna för. Så jag ringde upp min far, oljetrollet. Han hade några förklaringar och tips, men tyckte jag skulle börja med att läsa i instruktionsboken för att se vad som stod där. Och förklaringen lyder såhär, att lampan tänds när det är ”problem med avgasreningssystemet”. Jaha var det bara det! Vad exakt betyder det då tänkte jag och förfinade nu min googlesökning. Hittade då många ledsna själar på ett KIA forum, det var fler än jag som hade problem med bilen kan man säga. Och någon kunnig herre där förklarade att det kan vara vad som helst, och att det är lika bra att lämna in bilen och få den kontrollerad. Jag kände efter i min innerficka på jackan. 40kr och en ICA-kupong, nej det blev inget verkstadsbesök för Carnivalen…
Man ska inte förvänta sig för mycket av en bil från 2004 för priset 20 000kr, som byggdes i en smutsig lagerlokal av kuggade studenter från Samsung Högskolan i Sydkorea eller nåt. Eller kanske var det ett hobbybygge av denna koreanska man, lyllo mig…

När jag kom hem så var inte Jenny och barnen hemma ännu, så jag började undersöka bilproblemet direkt. Hittade såklart inget uppenbart fel. Men jag är heller ingen bilmekaniker, tycker allt skramlar och låter när jag försöker lyssna efter missljud. Då följde jag slutligen oljetrollets råd och kopplade ur bilbatteriet en stund, sedan gick jag in i huset för att utträtta ett behov en kort stund. Kanske kunde det ske ett underverk under tiden. Tummar och tår hölls för full kraft!
När jag kom ut och kopplade in bilbatteriet igen så hörde jag att Jenny och barnen närmade sig. Jag hoppade snabbt in i bilen och hoppades att den skulle starta igen. Det gjorde den! Och varningslampan hade slocknat! Helt otroligt, vad skönt. Tänk att jag fick lite medgång för en gångs skull! Och nu när alla var hemma så gick vi in och förberedde middagen. Jenny hade några matkassar hon köpt på vägen hem som hon började packa upp ute i köket. Under tiden tog jag barnen in till vardagsrummet och slog oss ner på soffan tillsammans. Nu när bilmysteriet var löst så fanns det ju mer tid för lek!
– Jimmy! Jimmy, kylskåpet är trasigt! Det är fullt med vatten i botten! Ropar Jenny från köket.
Det här är mitt liv mina damer och herrar. Mitt liv…

För att återgå till Carnivalen igen så upptäckte min bror en intressant detalj när de besökte oss i lördags.

Jag har några misstänkta, men tycker faktiskt att det var lite finurligt gjort!

Hur mår barnen som förgyller mitt liv? Jo de mår bra, för det mesta. Det har vandrat någon form av magknip bland dem sedan några dagar. Men nu verkar de må bra igen! Däremot så har alla tre gått in i någon form av stadie eller fas. Jenny informerade mig om detta.
Twinsen tycks befinna sig i något som kallas ”närmandefasen”. Då de börjar upptäcka att världen är stor och inte riktigt kan kontrollera detta. De blir skrämda av dettta och söker sig då tillbaka till modern igen. Och detta tycks stämma ganska bra faktiskt, även om de inte är så ”mammiga”. Men de söker tryggheten hos oss som föräldrar helt klart.
Frejadore då, är i en fas kallad ”konsolideringen”. Då befäster barnet sin upplevelse av att vara en självständig person. Och på det sätt jag märker detta mest är att hon vill leka ensam allt oftare. Nova och Theo får inte vara med, så hon stänger ofta dörren till rummet där hon vill vara. Samt att ”kan själv” och ”jag vill ha först” är vanligt återkommande fraser.
Theo har snappat upp detta lite han med. Han tittar ofta på Freja och tar efter mycket. Han har några återkommande fraser han med. Som exempelvis ”gör du?”, ”kan fälv” och ”bill inte!”. De kan översättas till ”vad gör du?”, ”kan själv” och ”vill inte”. Den sistnämda kan låta väldigt bestämt många gånger. Men de har de gemensamt alla barnen, en stark egen vilja!
De tycks även ha några spännande lekar för sig. Freja har fastnat för ordet ”bananbyxor”, och twinsen skrattar hysteriskt åt detta. Jag förstår inte riktig var hon fått det ifrån, eller varför det är så roligt. Men kul har de!
Sedan när jag skulle städa undan i lekrummet en dag så upptäckte jag något hemskt. På golvet låg Frejas spis till Disneyprinsessornas slott, med något i ugnen. Jag blir MYCKET nyfiken på deras lekar efter denna upptäckt…

Stackars smurfar… Freja lekte även att hon var Rapunzel häromdagen. Ni vet, prinsessan med jättelångt hår som är inlåst högt uppe i ett torn. Men för att förgylla denna lek så behövs ju just väldigt långt hår. Då tog Freja fram ett paket med fryspåsar och rullade ut hela rullen. Sedan låtsades hon att rullen med påsar var hennes långa hår och satte fast dem på huvudet med ett diadem. Fyndigt! Men vem tror ni fick städa sen?

Har jag missat nåt? Det har jag säkert, men detta får räcka för denna gång. Hoppas alla får en fortsatt bra vecka, ha d biff!

DAGENS JERKER går till människorna som ligger bakom alla dessa reklamfilmer för tandkräm och dambindor. Det har ju sett likadant ut i säkert 20år nu, och är utan tvekan de tråkigaste och sämsta reklamerna man kan se på TV. Snälla ryck upp er och tänk lite ”outside the box”, det vore kul med lite nytänkande!
Henke trodde säkert att han skulle få utmärkelsen denna gång. Och tro mig, han har jobbat ihop till en. Men efter att ha sett dagens mest miserabla reklamfilm för en tandkräm så tappade jag fokus på honom. Du kom undan denna gången Henke…