Så, då var man hemma igen efter att rullat ned från backarna i Sälen hela vägen hem till Stockholm.

Hemresan gick bra, barnen sov nästan hela vägen. De vaknade till när jag var tvungen att tanka i Nacka. Då hade varningslampan varit tänd länge och jag ville få ett bra slut på hemresan utan ”soppatorsk”…
Då hade jag ändå tankat bilen full i Sälen, i hopp om att det skulle räcka hela vägen hem. Bensinförbrukningen har verkligen varit i toppform denna roadtrip. Vi var kanske aningen tunglastade, och jag körde definitivt fort med den stackars Carnivalen när vi väl nådde E4:an. Och tänk kära läsare, bilen höll hela vägen till Sälen och tillbaka! Jag trodde förstås inget annat, men orolig ska jag inte sticka under stolen med att jag var. Men det var skönt med lite medgång, allt behöver inte gå emot en hela tiden trots allt. Jimmy – Carnivalen 1-0!

Dagen efter vi kom hem, i torsdags, så åkte jag med barnen hem till min kära mor. Jenny behövde komma ikapp med skolan så då passade ju det bra att vi åkte iväg några timmar. Linda och hela hennes familj var redan där, de hade sovit över där med barnen. Så det var trevligt, då fick barnen leka av sig och ha roligt tillsammans!
Efter mycket kaffebröd och annat gott så var det dags för oss att åka hem igen. Vi skulle nämligen köpa pizza och annat med oss hem till middag. Och på något sätt så visste jag att den problemfria fjällresan inte skulle gå obemärkt förbi, för nu hände det…
När vi skulle åka hem så tändes oljelampan i bilen. Jaja tänkte jag, det är väl bara för att bilen lutat lite när vi stått parkerade här nu. Så vi vinkar och kör hemåt. Men den slocknar inte. Jag blir efter ett tag misstänksam, och stannar bilen längs vägen. Om jag startar om motorn lite fräsigt så kanske den slocknar, lite som när man startar om datorn när den är uppkäftig. Men när jag skulle vrida om nyckeln och starta bilen igen, då hände ingeting. Vad nu då, hur är detta möjligt? Jag provade igen, men inget hände. Den var helt död. Jag blev så arg! Jag ville skrika rakt ut hur less jag var på denna bil, men gjorde inte det eftersom barnen var med i bilen. Jag förstod ingenting, hur fasen kunde det bli såhär? Då såg jag till min förvåning, att eftersom jag stannade lite hastigt för att göra detta mitt på den kurviga skogsvägen, så missade jag att lägga i parkeringsväxeln när jag stängde av motorn. När jag åtgärdat detta så startade bilen igen. Och varningslampan slocknade precis som planerat. Vroom vroom!
– Hahaa! Nu åker vi hem och köper pizza! Ropade jag stolt likt en flygkapten och körde vidare hem.
Men den hade inte riktigt slocknat. Bara efter en minut tändes den igen, och sedan slocknade den. Och sedan samma sak igen och igen, hela vägen hem. Jaha, ja men varför inte… Jag suckade ganska rejält och insåg väl att det kanske är dags att kosta på sig ett oljebyte och nytt oljefilter, sen får vi se om det hjälper. Jimmy – Carnivalen 1-1…

När vi kom hem så lämnade jag av twinsens och åkte sedan med Freja upp till pizzerian. Jag blev sugen på en schnitzel, den är bra där! Så jag skippade pizzan denna gång, om inte annat kan man alltid smaka på barnens pizza. Där blir det alltid en bit över. Jenny skulle äta sallad och den fick hon ha för sig helt själv. Men till min besvikelse! När vi kommer hem igen så är Jenny först missnöjd med att det snålats med kycklinbitar i hennes sallad. Jag kom då att tänka på att jag inte alls kände igen personalen på pizzerian, kanske har de bytt ägare igen. Och när jag öppnar min låda som brukar vara fullproppad med mat, så är det nästan i klass med en barnportion. Snåljåpar tänkte jag om de som tillagade vår mat. Och sedan till höjdpunkten med att avnjuta en schnitzel, nämligen rödvinssåsen. Den var tunn som spad, och nästan så att man såg igenom såsburken. Inget vidare smakade det heller, tur att man även fick en burk bearnaisesås som ändå smakade bra. Men av någon anledning så känner jag likt Darth Vader att det pågick någon sorts vibration i kraften denna dag. Det är säkert den där Carnivalens fel alltihop! Jag kunde inte få fjällresan utan bilproblem gratis, det måste ske någon form av jäkla karma över detta och straffa sig. Så besviken! Jimmy – Carnivalen 1-2…

Allt var dock inte bara hemskt. För med oss hem från min kära mor hade vi en stor legolåda! Barnen gillar verkligen att bygga lego numera, och det är dags att lämna det större legobitarna vi haft av modell Dublo vidare till typ Elton. Och denna legolåda har ingen mindre än jag själv haft när jag var liten! Jag minns fortfarande dagen när jag fick den, det var stort. Sedan har min yngsta bror Max ärvt den med dess innehåll, och även fyllt på med nytt häftigt lego. Detta lyfte min dag onekligen efter allt som hänt. Freja och jag satt länge och grävde i denna skattkista, men twinsen var inte riktigt lika imponerade. Även om de också uppskattde det nya legot så är de inte så tålmodiga ännu med att sitta och bygga särskilt länge. Men jag var nöjd! Jimmy – Carnivalen 2-2, haha!

När man varit bortrest i nästan en vecka så får man ihop mycket smutstvätt. Det är väl inte en superkul uppgift att ta sig an när man kommit hem, men det måste ju göras. Och tänk vad spännande vardagen plötsligt blir om ens torkskåpet då slutar att fungera. För det var precis vad som hände. Här står man nästan naken, med smutstvätt upp till knäna i tvättstugan. Jag tänkte först att det kanske bara är något filter som behöver göras rent, eller ett överhettningsskydd som utlöste. Så efter mycket städande och skruvande så trodde jag äntligen att problemet var löst. Torkskåpet startade, i typ 20 sekunder. Sedan dog det igen. Jag inbillade mig hur Carnivalen skrattade skrockfullt utanför tvättstugan där helvetet står parkerad. Allt är garanterat bilens fel! Det är karma, jag svär! Jag började uppgivet skruva mer och undersöka vad problemet berodde på, även Google fick göra en sökinsats efter liknande problem. Men faktum tycks vara att torkskåpet gjort sitt. Det är nästan 30 år gammalt, det är bara att tacka för en stark insats och att den höll så pass länge. Även om jag bittert tycker att den kunde hållt lite längre i vår ägo än bara 8 månader. Men det gör inget! Något högre väsen tycks ju tro att vi badar i pengar så vi har investerat i en torktumlare istället. Torkskåpet duger fortfarande bra att hänga lite större plagg i tillsvidare. Jag har ju dessutom min legolåda numera. Jimmy – Carnivalen 2-3…

Ens barn förgyller livet i alla fall! Vi har haft ett bra sportlov tillsammans och lekt en del nya lekar. I Sälen fick de lära sig leken ”gömma nyckeln ” (tack Pia, hade helt glömt bort lekens namn), men det har jag redan skrivit om. Senaste dagarna har de lärt sig buktala, med naveln. De gör det även på varandra. De lägger sig på rygg i soffan och håller upp tröjan, sedan kommer oftast Freja och låtsas prata via deras navel. Detta beteende kanske jag inte riktigt kan beskylla någon annan för, utan har nog bara mig själv att skylla över att det blev sådan succé. Ser fram emot utvecklingssamtalen på förskolan i vår…
Minns ni sagan om Törnrosa? Om hur hon sticker sig på en slända och faller i evig sömn, och blir väckt av prinsens kyss. Eller hur det nu var. Detta fick jag lära mig av Elvira, min systers dotter, när hon var yngre. Då skulle man sticka sig på sländan och låtsas somna så att hon kunde pussa på en så att man vaknade. Utan att tänka mig för så gjorde jag detta, och detta älskar twinsen! De vill väcka mig om jag stuckit mig på sländan, sedan är det deras tur att bli väckta. De tröttnar aldrig heller, man får nästan skylla på något och fly! Fast skäggstubb uppskattar de inte om jag har, då kommer jag undan…
Som vanligt så förekommer en del mobbing här hemma, tyvärr. Denna gång var det Theo som var skyldig.
– Pappas hår slut! Fötklarade han samtidigt som han klappade mig på huvudet.
Vad gör man åt detta? Ja mitt hår är snart borta, eller slut som Theo väljer att uttrycka det. Men hur mycket skit ska man behöva ta? Han kommer tidigast att få sin första veckopeng när han fyller 15 år på grund av sitt uppförande…

Karma. Vi får väl avsluta med det underbara ordet. Orkar inte tänka mer på det nu… Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Carnivalen. Den ruinerar mig på något märkligt vis. Allt negativt som händer mig bara måste vara bilens fel…