Hej kära läsare! Är ni redo för senaste nytt? Det innebär bland annat vårkänslor, vardagliga upplevelser med barnen, och inte minst oljebytet på Carnivalen…

Var det någon som missade det fantastiska vädret vi hade här i söndags? Det var ju varmt och skönt, med andra ord perfekt väder för att ställa fram utemöblerna! Så det gjorde vi och barnen sprang runt ute på tomten. De rusade även ut mot kullen på ängen bakom huset med sina stjärtlappar i högsta hugg. Men det slog dem inte att snön var borta förrän de stod uppe på kullen och inte kunde åka ner. Inga problem, Nova skulle tydligen åka ner ändå. Man såg bara hur hon låg på rygg med benen i luften, hållandes i sin stjärtlapp och sprattlade i gräset. Skam den som ger sig! Freja gav snabbt upp och kastade sin stjärtlapp, sedan kom hon tillbaka väldigt besviken…
Theo röjde i vår egen lilla rutschkana som vi har på vår baksida.
– Man kan inte äta den. Sa han och pekade på rutschkanan.
– Nej det går ju inte, tack för infon! Svarade jag.
Han är helt inne i det just nu, att påtala sådant man inte kan äta. Tidigare samma morgon så ställde han sig bredvid mig i köket.
– Man kan inte äta pappas benar. Sa han då och klappade på mitt muskulösa lår.
– Nej vilken tur, för då skulle jag nog inte kunna gå sen. Svarade jag förstående.
– Nej man kan inte äta bajs heller. Sa Theo och skrattade.
Vad menade han med det? Skulle mina ben, eller benar som han uttryckte sig, smaka bajs? Eller syftar han på riktig avföring? Ibland blir man ställd av sina små barn. Hur ska jag nu kunna sova?
Men om vi återgår till söndagsvädret, så var Freja vid rutschkanan och lekte hon med nu. Nova låg kvar på rygg ute på kullen, med sin stjärtlapp under sig. Hon verkade ha gett upp nu. Och det tog inte lång tid innan hon kom gåendes och kastade bort sin stjärtlapp i besvikelse. Sedan var alla tre barn i full flärd med att åka kana istället.
Svärmor Lena kom förbi med en blomma och fikade med oss en snabbis. Barnen blev såklart lyriska över detta! Vi passade även på att fira den internationella kvinnodagen med lite kladdkaka ute i solskenet. Härligt!
Det dök även upp ett sms från min kära syster under denna soliga söndag. Hon tyckte vi skulle anmäla oss till Vasaloppet om några år. Det var det dummaste jag hört! Jag har fortfarande mina skidäventyr från Sälen färskt i minnet, så det finns inte en chans att jag skulle orka staka mig fram genom ett Vasalopp. I Sälen var jag så gott som halvdöd efter bara ynkliga 4 km, Vasaloppet är ju en ”aningen” längre sträcka. Men det är klart, har jag hela natten på mig att ta mig i mål så kan det gå. Om det inte finns zombies längs spåret! Jag har sett på TV att de tycks dyka upp lite överallt där man minst anar det. Men jag kanske får tillstånd att åka med armborst på ryggen och extra spetsiga stavar. Eller inte, ni hör ju själva. Det lär inte bli något Vasalopp för mig. Sorry syrran, fråga farsan istället…

Prosit! Så brukar vi säga när någon nyser här hemma. Och när jag nös vid frukostbordet tidigare så verkade Nova bli skrämd eller nåt. Hon blev ledsen väldigt plötsligt i alla fall. Men Theo ville bara förklara vad som hände.
– Nova? Nova! Pappa prosade bara. Förklarade han och syftade förstås på min nysning.
Men det hjälpte inte, Nova var redan så pass ledsen att hon inte brydde sig om några förklaringar. Hon är dessutom tokförkyld och hostar mycket just nu. Så gissa vem som vabbar här hemma?

VAB! VAB! VABBA! VABBA! VAB!

Jag ska ut och resa! Men inte så långt bort att jag måste leta upp mitt pass. Nej jag och mina suveräna herrar ska åka till Hälsingland nästa vecka! Till Mogges föräldrars ställe som de har där uppe. Jag var tvungen att kika på kartan idag vart Hälsingland ligger mer exakt. Då insåg jag att någon ritat om Sverigekartan! För enligt mig så ligger Hälsingland inåt i landet strax under Jämtland, och inte ute vid östkusten. Och sedan ska Härjedalen ligga under Hälsingland, bredvid lilla Dalarna som håller till där i mitten. Detta kunde tydligen inte bli mer fel…

Nu när jag lärt mig den nya modellen av hur Sveriges landskap är indelade så ser jag fram emot vår resa igen. Sist jag var där med mina kära vänner var för fem år sedan, tror jag. Om jag inte minns helt fel så var det då jag avslöjade att Jenny var gravid med Freja. Och sedan har jag en hel del andra minnen från den resan som jag inte kan ta upp här. Men kul hade vi! Så nu är jag laddad till tusen och ser verkligen fram emot att åka iväg!

Senap! Det har varit äckligt i hela mitt liv. Starkt smakar det också. Men nu har jag plötsligt börja uppskatta senap! Jag fattar ingenting, hur kan det bli så helt plötsligt? Är det inte märkligt att man faktiskt avskytt något under hela sitt majestätiska liv, och så förändras det bara över en natt. Numera så har jag gärna några droppar senap på min hamburgare, eller om jag gör gräddsås. Jag provade även att ha senap på min korv med bröd vid ett tillfälle, och det var gott! Den där starka smaken jag avskydde tidigare har avtagit. Kanske är jag starkare än somliga tror, det ni. Jag borde nog vara med om det uppstår en senapstävling i framtiden! Där den som har mest eller flest ränder med senap på sin grillkorv vinner. Tidigare fick jag mest fungera som funktionär när denna tävling utspelades. Men nu ni, nu jäklar!

Något jag gillar är ju winegums, och där vill jag lyfta fram två fantastiska medmänniskor som bidragit till en bättre värld förra veckan. Kaisa kom med ett stort paket som hon köpt helt utan förvarning, och efter det så var hon min jobbarbästis i flera dagar på jobbet. Men även Malena hade ställt fram en shoppingbag fylld med winegumspåsar på mitt skrivbord åt mig. Detta som tack för att jag hjälpte henne montera upp hennes nya platt-TV på väggen. Nu hade jag plötsligt två jobbarbästiar, och massor av winegums! Det är som om jag lever i en dröm, tack så hjärtligt mycket! Ni anar inte hur glad jag blev!

Hur många är nyfikna på hur det gick för mig att byta olja på Carnivalen? Sätt er ner en stund och ta det lugnt, så ska ni få höra här…
Oljelampan började ju blinka till och från i bilen som jag nämnde tidigare här i bloggen. Jag insåg väl att det kunde vara dags att byta olja och filter på det koreanska undret. Men jag är på tok för snål och fattig för att lämna in bilen på verkstad för detta. Nej nej, jag kan själv!
När jag köpt allt som behövdes så åkte Freja och jag till ”gör det själv”-hallen i Gustavsberg. Där uppstod genast ett problem, bilen var nämligen för bred för att komma upp på lyften. Men med lite hjälp av en främling som guidade mig så stod Carnivalen och balanserade på lyftens ytterkanter. Det såg lite vanskligt ut när jag hissade upp bilen. Men trillar den av så gör den det. Då köper jag varsin glass till Freja och mig, sedan går vi därifrån och lämnar eländet. Men det behövdes inte, bilen höll sig kvar och jag kunde tömma ur den gamla oljan utan problem. Fast nu ljög jag lite, för helt problemfritt var det kanske inte. Bulten som skulle lossas satt lite märkligt till och jag kom ej fram med tråget där oljan kunde rinna ut. Jag missade och spillde lite olja på marken…

När det var åtgärdat så bytte jag snärtigt oljefiltret och sedan var det bara att hissa ner bilen igen. Freja hjälpte mig genom att lysa med sin lilla ficklampa under bilen när hon kände för det. Hon var väldigt fascinerad över att bilen gick att hissa upp och ner. Sedan var det bara att fylla på ny olja, var man nu gjorde det någonstans… Det borde väl finnas nåt hål eller något liknande, för det där lilla hålet där oljestickan sitter var ju lite knepigt att pricka. Men sedan slog det ju mig, att oljan är ju till för att smörja motorn. Den fyller man troligen inte på som man gör med exempelvis spolarvätska och dylikt. Så jag hälde ut olja lite överallt på motorn och väntade en stund. Så att det rinner in ordentligt i alla skrymslen på motorn. Sedan hoppade vi in i bilen och åkte därifrån!
Näääe, riktigt så dum är jag inte. Självklart vet jag vart man fyller på ny olja. Såg framför mig hur oljetrollen i släkten läste ovanstående med uppspärrade ögon och frågande blick. Men ni kan vara lugna, detta fixade pappa Jimmy! Det gick hur snabbt och smidigt som helst. Och när vi körde ut ur hallen så hade oljelampan slocknade igen, tänk vad bra allt blir ibland!
Vi firade min bedrift på McDonalds, det var vi värda. Sedan skulle vi bara handla lite mat och lördagsgodis på vägen hem. Men då surnade Carnivalen till igen…
När jag startade bilen så skakade hela bilen och lät väldigt märkligt. Och sedan började istället ”check engine ”-lampan att blinka. Hurra! Hurra! För Carnivalen idag! Jag stängde av bilen igen och drömde mig bort en stund. Bort från asiatiska låtsasbilar och mindes våra tidigare bilar. Min personliga favorit XC70:n och såklart fetingbilen XC90:n. Det var bilar det, inga blinkande varningslampor som snart ger mig ett epileptiskt anfall bakom ratten. Men sedan kom verkligheten skrikandes tillbaka igen.
– PAPPA! Jag vill ha lördagsgodis nuuu! Ropade Freja från baksätet.
– Och jag vill ha en annan bil! Nuuu! Tänkte jag ropa tillbaka men gjorde självklart inte det.
Istället provade jag att starta bilen igen, och då hade problemet försvunnit. Det var ju konstigt. Vi tycks ha en självläkande bil, och en bil som rasar samman helt själv också för den delen. Den är bra, verkligen…

Men men, den kanske håller ett tag till nu med sin nya olja och allt. Jag tänker få ett mentalt sammanbrott här nu och drömma mardrömmar om Carnivalen. Önskar er alla en god natts sömn nu, fria från Carnivaler. Ha d biff!

DAGENS JERKER vet jag inte vem som ska få. Det blir väl Henke då per automatik igen, om han inte levererar lite winegums från sin båtresa förstås. Då får jag utnämna någon annan lyckligt lottad människa…