Det brinner! Alla jublar och blir förförda av eldens sprakande sken. Wow! Det brinner…

Vi firade Valborg hos Lena och Magnus igår, och åkte dit när jag kom hem från jobbet. Eller nja, barnen ville vänta på glassbilen hemma först så att vi kunde köpa ännu mer glass för att stärka vår position som den familj som äter mest glass i hela Sverige. Och då äter jag knappt någon glass alls…
Men när vi kom till Lena och Magnus så blev vi bjudna på middag. De skulle resa till Maya i Rom tidigt nästa dag och packade för fullt. Så vi kunde inte sitta vid matbordet och äta, för där var det fullt med saker som senare skulle packas. Istället kom Magnus galopperande med pizzor som vi åt a la picknick på en filt på golvet. Alla utom de så kallade 100+, dvs jag, som satt mycket sofistikerad på en stol bredvid de andra på golvet.
Sedan gick vi ner till hamnen för att titta på brasan. Träden utanför deras hus blommade för fullt i rosa och vitt, vackert! Och Lena tod denna fantastiska bild på Nova, så jag snodde bilden…

Framme vid hamnen uppstod en besvikelse över deras majbrasa. Det var en hög med lastpallar som de travat upp, och ganska liten dessutom. Så vi gick vidare till Hammarbybacken, där var det en större tillställning med musik och massor med folk. Det fanns även ballonger, fiskdamm och lakritsremmar som tog barnens afton till en helt ny nivå. Och en bra mycket större rishög till brasa, vilket tog min afton till en helt ny nivå! De hade även några som jonglerade med brinnande facklor!! Eld…

Förra helgen så firade vi min brorsas sambo Sandra, även känd som ”bruden”. Hon kanske förnekar det, men hon fyllde i alla fall 30 år och närmar sig min ålder med stormsteg!
Både hennes och vår släkt var på plats hemma hos dem för att fira. Tommy briljerade vid deras nyköpta grill och fixade hamburgare till oss alla. Smaskigt! Och när man har trevligt går ju tiden som bekant väldigt fort, så när klockan närmade sig sju var det dags för oss att rulla hem till oss igen.
De har ju ruvat på en hemlighet, Sandra och min bror. Men nu är det tydligen offentligt och jag kan även här gratulera dem till tillskottet i familjen som anländer i oktober, tror jag… Stort grattis! Är det något ni undrar över inför ert kommande liv som småbarnsföräldrar så kan ni alltid konsultera mig, jag är billig. Annars kan ni läsa min kommande bok och storsäljare ”Jimmy är far till alla barnen”.

Vi pratade om ett gammalt barndomsminne på jobbet för någon vecka sedan. Minns ni de där häftiga fallskärmshopparna man kunde köpa när man var barn?

De såg inte riktigt ut som den på bilden, utan jag tror att figurerna jag tänker på var typ fallskärmssoldater. En plastfigur som man kunde släppa iväg från exempelvis klätterställningen i lekparken, och då seglade den vackert iväg ner mot marken i sin fallskärm.
Jag minns i alla fall en klasskamrat till mig som hade fått en sådan när vi var små. Han kastade bara upp den i luften och sedan gled den ner igen. Ashäftigt! Tyvärr var detta en alldeles för dyr och fräsig leksak för min del. Men tack vare lite fantasi och finurlighet så lyckades även jag skaffa mig en fallskärmssoldat tillslut. Jag tog min Star Wars figur, Han Solo tror jag det var, och använde sedan en påse från systembolaget som fallskärm. Man trädde ju bara i Han Solos armar genom handtagen på påsen och sedan hade du skapat dig en fallskärmssoldat!
Han flög inget vidare dock, min soldat. Men som tur var så bodde ju min klasskamrat högst upp i sitt höghus, så vi sprang upp till honom. Sedan bestämde vi oss för att släppa ner våra fallskärmssoldater från hans balkong, då borde de ju verkligen kunna glida iväg långt tänkte vi. Han släppte iväg sin soldat och den gled iväg, i stora majestätiska cirklar jobbade den sig sakta ner och landade galant en bit ifrån huset. Nu var det min tur! Jag tog min Han Solo med tillhörande systembolagsfallskärm och släppte förväntansfullt iväg honom. Men han rasade bara hastigt ner och gjorde en märklig u-sväng in på någon annans balkong någon våning längre ner. Det var det…
Jag var alldeles för rädd för att plinga på hos grannarna längre ner och fråga om de hade möjligen hade sett Han Solo på deras balkong. Vad skulle folk tro egentligen? Tänk bara om någon suttit vid sitt fönster och fikat nedanför, och så kommer Han Solo iförd en systembolagspåse som fallskärm farande förbi dem. Deras upplevelse skulle ju aldrig bli tagna på allvar. Jag sörjde min Han Solo och hans plötsliga bortgång. Men har faktiskt för mig att jag fick tillbaka honom på något sätt senare!

Idag förbereder vi för morgondagens utflykt ut till Grödby! Där bor ju som bekant en man som heter Kent, med min kära mor och bror förstås! Enligt rykten från mullvaden på min baksida så kommer även farsan att styra ut sin V8 dit. Min kära syster Linda har en febrig Elton som är on fire, så det är tveksamt om de åker dit.
Jenny behöver plugga så jag åker dit med barnen i alla fall. Och dagens förberedelser handlade om att tillverka bratwürst a la Smuffe och även baka korvbröd. Detta tar vi sedan med oss ut till Grödby och hoppas att det ska smaka!

Vi har ju en ny familjemedlem också… Vår nya bil!

Det blev en Santa Fe som den på bilden, ska bara putsa lite på vår bil innan jag lägger upp bilder på den. Men vi har haft den en vecka nu och jag är otroligt nöjd! Den är stor och rymlig med 7 sittplatser, och i det stora hela i mycket gott skick. Stort tack till Magnus och inte minst min far som hjälpt oss att slutligen hitta en bil vi förhoppningsvis kan njuta av ett tag framöver!

VM i ishockey började idag, hurra! Sverige slog värdnationen Tjeckien efter straffläggning hörde jag. Tyvärr så höll jag på att mala korvsmet då så jag såg inte så mycket. Men vad gör det, huvudsaken är ju att Sverige vinner!
Jag tror faktiskt också att jag slog någon form av rekord under matchens lopp. Jag hann nämligen mala 2 kg kött till korvsmeten och byta 6 stycken glödlampor på bilen, på bara en timme. Det ni!
Men nu är jag helt slutkörd, godnatt. Och ha d biff!

DAGENS JERKER går till Theo, min kära son. Han sprang ut med sin lilla vattenkanna för att vattna vår lilla gräskulle på ängen bakom vårt hus, så att den skulle bli större. Nåja, han är ju bara två år gammal så jag har fortfarande förhoppningar om att han en dag ska bli en känd och stor man. Helst på ett annat sätt dock…