Jag är upprörd! Här sitter man och filosoferar i sin stilla vrå en härlig fredagkväll, och vem dyker då upp i minnet från barndomens mörka stunder… Skurt!

Minns ni honom? Vad vill han mig nu när jag är vuxen och äntligen är avtraumatiserad från hans jobbiga röst? Allt känns så onödigt, och jag kan inte förstå varför.
Jimmy – Det förflutna, 0-1…

När vi ändå är inne på ämnet om det läskiga och onda från barndomen så dök ett annat mardrömsscenario upp här tidigare i veckan. För att förstå det jag nu kommer berätta så bör man ha bott eller åtminstone tillbringat mycket tid i min gamla hemkommun, Haninge.
I Haninge finns ett friluftsområde som heter Rudan. Det är stort med många motionsspår, flertalet gröna ängar och även en badstrand. Och det är badstranden som skrämde mig som barn. Vattnet var lite åt det bajsbruna hållet, men inte nödvändigtvis skitigt. Det bara var så. Men i de grumligaste vatten simmar de lurigaste farorna. I detta fall var jag ganska övertygad om att det rörde sig om en krokodil…
För i en ung pojkes hjärna kan fantasin ibland skena! Jag såg detta som ett fullt möjligt scenario, att badade jag där så skulle Rudans enda krokodil komma och ta mig. Hur hade den hamnat där då? Jag hade ju hört historier om hur det fanns krokodiler i kloakerna. Och kunde de finnas där så kunde väl någon mycket väl ha haft en liten krokodilunge som de valde att släppa ut i Rudan när den vuxit sig för stor för att handskas med. Där livnärde den sig på smådjur, tjuvfiskare och kanske en och annan badgäst. Inte hade jag kunskapen om i vilka typer av vatten krokodiler lever i på den tiden.
Nej, bada i sjön vid Rudan det skulle jag inte ens göra än idag. Det är för otäckt! Jag har fortfarande inte hört att det fångats någon krokodil där, vilket innebär att den fortfarande lever och bara väntar på att få käka upp mig.

Såhär under semestertider så har jag noterat diverse statusar på Facebook om alla dessa ”smultronställen” som alla hittat. Jag har dock inget sådant ställe att dela med mig av. När jag satt och klurade dök det mestadels upp förslag på mindre trevliga platser som jag kan informera er om. Jag har gjort en lista på dessa platser här nedan, som jag valt att kalla för mina sura smultronställen!

Plats nr.3
IKEA, ett fantastiskt varuhus för den som behöver billiga möbler och andra saker. Jag vet oftast vad jag vill ha och vart jag kan finna det innan jag ens satt min fot inne i varuhuset. Att luras in i den olyckliga spiralen där man börjar uppifrån och sedan vandrar nedåt tillsammans med tusentals andra obeslutsamma människor sätter ens tålamod på prövning. Att behöva trängas bland fiffiga bäddsoffor, billiga förvaringssystem och konkurrenskraftiga värmeljus innan man kommer ut i det fria igen är oerhört påfrestande. Även om det väntar en fin belöning i form av jättebillig varmkorv utanför kassorna när man betalat.
Jag tycker nämligen inte att det är kul att titta och peta på allt, utan tar alltid det jag vill ha och inget mer. Hela byggnaden känns som en stor myrstack och det vimlar av människor överallt. Det är förstås skillnad på om jag åker till IKEA själv, än om Jenny följer med. Ensam så kan jag nog raffsa ihop det jag kom dit för att köpa på mindre än en timme. Jenny ”jobbar” inte så…
Det tar flera timmar att gå runt och bli inspirerad, ta in alla bra hemmalösningar för de trångbodda och att slutligen betala innan man kan ta sig ut därifrån. Det ska klämmas och kännas på det mesta, vi ska ”bara titta” på sådana avdelningar där vi egentligen inte ska ha något, man ska fika och allt får ta sin tid. Hon finner ro, jag vill bara därifrån. Sedan är det ganska vanligt att Jenny hamnar i någon form av ”shopping mode”, och den praktiska delen av hennes tänkande avtar under besöket. För hon tänker inte på hur vi ska frakta hem allt hon vill köpa, det löser man bara liksom när man kommer ut till bilen. Så här får jag ta på mig surkartskepsen och bromsa henne lite, vilket sällan uppskattas. Men jag vet ju ”vem” som ska lösa detta problem när vi ska packa in allt i bilen och åka hem, därför protesterar jag mot en del spontana inköp som hon vill göra.
Men sedan kommer ljuset i tunneln! När man passerat alla gröna växter och går runt hörnet, där framme ser man kassorna. Jag ökar takten, Jenny saktar nog mer ner på tempot för att fundera på om det är något vi glömt att titta på innan vi betalar och åker hem. Och när jag står bara någon meter från kassan så händer något, en detalj jag glömmer bort varje gång jag är där. Den lilla hallen bredvid kassorna med varor som säljs ut till reapriser. Jenny ska alltid in där! Och inte en endaste gång har hon kommit tomhänt ut därifrån. Det har hittats billiga gardiner, eller madrasser, eller något annat. Jag går sällan in där, utan väntar otåligt utanför och funderar oftast på hur många varmkorvar jag är värd när vi är klara. Men när Jenny fyndat färdigt är det bara ett litet hinder kvar. Köerna i kassorna…
Jag är inte på IKEA särskilt ofta, så jag kan inte bedöma om det alltid är långa köer där. Men jag kan i alla fall konstatera att det ALLTID är det när JAG är där. Detta slutar sedan oftast med att jag är helt slutkörd när man betalat och packat ihop allting, att jag inte orkar äta någon varmkorv. Den enda belöningen och motivationen som jag haft under mitt besök, den är som bortblåst. I detta skede vill jag bara hem…

Plats nr.2
Sedan Sverige tog klivet in i medlemskapet i EU så har dessa platser ökat drastiskt. Jag syftar på cirkulationsplatserna i trafiken, eller rondeller som man säger i folkmun. Här är kunskaperna otroligt splittrade och håller olika nivåer. Jag vet inte ens själv om jag gör rätt längre. För reglerna har ändrats två gånger redan efter att jag tog körkort för 15 år sedan. Vilket körfält man ska ligga i, och hur ska man använda blinkers är nog de vanligaste frågeställningarna som dyker upp. Men hos en hel del verkar detta inte vara några konstigheter alls, utan man skiter i alla andra och bara kör. Använda blinkers är uteslutet det med tydligen. Varför underlätta för andra?
Det finns nog många exempel på rondeller runtom i landet där bilister bävar för att köra. Men det finns en speciell rondell som inte ligger mig varmt om hjärtat alls, som jag verkligen avskyr. Den ökända Brommarondellen…
Här körde jag en hel del under mitt förra jobb, när vi jobbade mycket ute i Vällingby och Hässelby. Jag hade hört rykten om hur ”hemsk” denna rondell var, och den lever faktiskt upp till sitt usla rykte. Det var med livet som insats man tog sig igenom denna rondell varje arbetsdag. Och det vilar verkligen en ondska över denna plats.
Jag vet inte om det beror på att rondellen har så många vägar som den knyter samman, eller om det är dess storlek som gör den så svår att passera igenom. Men jag är nog inne på att storleken är dess akilleshäl, för bilarna kör så jäkla fort inne i rondellen. Man måste liksom ta fart in i rondellen för att inte bli påkörd. Jag har nog åtskilliga gånger nästan blundat och skrikit ”Geronimo” när jag tog sats med min Citroën Jumpy rakt in i rondellen för att ta mig igenom den. Det värsta som kunde hända var att du fick stanna först, och sedan hitta en lucka in bland alla bilar som kör i typ 90km/h inne i rondellen. De få och små luckorna som uppstod var omöjliga att ta sig in i om du inte har en sportbil som kunde accelerera från 0-100 på två sekunder. Så här blev man ofta stående med sin röda Jumpy och hörde arga bilister tuta bakom en för att man inte kör. Och uppstod en potentiell lucka eller ett tillfälle att köra så kunde du ge dig fan på att någon fotgängare eller cyklist tryckt på knappen för att gå över gatan. Så då kom du inte fram ändå…

Plats nr.1
Denna plats har jag klagat på tidigare här i min blogg, och jag tror det är vida känt hur illa jag tycker om dessa ställen. Sopstationerna…
Det finns två återvinningscentraler här i närheten där vi bor. En i Hemmesta och en på Ingarö. Ingen är bättre än den andra. De är trånga och krångliga. Bilar står parkerade kors och tvärs, ingen kan köra förbi varandra och människorna rusar mest runt som yra höns. De har försökt lösa en del av problematiken genom att ha två körfält in genom sopstationen, en för bil och en för bil med släp. Tanken är god och det skulle nog fungera i praktiken om det inte vore för att människan förvandlades till idioter så fort de kör in på området. Trots att det är väl skyltat om var den som har släp skall köra så missar majoriteten detta, och ska sedan försöka köra över på ”rätt” sida när man kommer fram. Men eftersom det oftast är trångt och kö in till alla containrar så kommer de ej fram och står nu och blockerar vägen för de som står bakom. Sedan har vi de icke blivande Nobelpristagare till puckon som inte orkar vänta vid bilen utan beslutar sig för att springa iväg med sitt skräp för att sortera, och så blir deras bil ståendes när kön börjar rulla och de blockerar glatt alla andra som står bakom i kön. Att åka och slänga lite skräp kan ta en el evighet, mestadels på grund av att utrymmet är för trångt och att läskunnigheten sjunker drastiskt hos dem som åker dit. Allt blir bara en stor röra, och jag är bara några få nanosekunder från att bli Hulk…
Det finns bara EN endaste sopstation som jag uppskattar och som jag tycker fungerar i praktiken. Det är den som de byggde om i Jordbro. Den är stor och rymlig, det är sällan köer och här kan banne mig ingenting gå fel. Men den har jag ju flyttat ifrån nu, så jag får nöja mig med ”gökboen” här ute på Värmdö…

Vi kämpar på med våra serier här hemma i brist på bra filmer. Jag har precis tittat klart på senaste säsongen av ”Game of Thrones”. En jobbigt bra serie som är omöjlig att förutspå, här händer det oväntade saker hela tiden. Är även lite orolig för min kära vän Erik som talade om för mig tidigare hur mycket jag kommer älska karaktären Ramsey Snow. Han är en plågsamt störd herre som kunde bjuda på några skratt till en början, men som numera mest torterar och våldtar. Jag får anta att det var i början av herr Snows framträdande i serien som Erik föll för, annars blir jag lite orolig…
Tillsammans med Jenny har jag även börjat titta på en serie som heter ”Falling Skies”. Det handlar om människor på flykt från en alieninvasion. De bildar en motståndsrörelse och gör vad de kan för att slå tillbaka mot rymdvarelserna samtidigt som de flyr för livet. Dilemmat i det hela är att barn fångas in av dessa aliens och får en sorts läskig ”sele” som fästs på deras nacke och ryggrad. Sedan blir de okontaktbara slavar, som vaktas noga av rymdvarelserna själva och deras otrevliga robotar som skjuter vilt omkring sig. Så människorna försöker rädda dessa barn, samtidigt som de drar sig längre och längre bort från storstäderna som nu tagits över av aliens.
Denna serie är producerad av självaste Steven Spielberg, så då borde den ju vara bra tyckte jag. Och det är den, men den påminner samtidigt mycket om ”The Walking Dead”. Dock så saknar den spänningen och det kusliga som zombierna tillför. Men vi ger den en chans så får vi se hur det går!
I augusti börjar en ny serie som heter ”Fear the Walking Dead”, och den ska tydligen berätta orsaken bakom apokalypsen som gjort världen så eländig och grym i just ”The Walking Dead”. Man får alltså se vad som händer i Los Angeles när världen sedan sakta börjar falla samman. Det låter intressant! Bara det inte blir en blodig splatterfest för att släcka begären hos alla zombieälskare som vill att blodet ska flöda. Utan att de låter spänningen vara den viktigaste ingrediensen även i denna serie. Men det återstår att se, i augusti alltså!

Nu tycker jag att alla går ut och dansar för att locka fram solen! Vart här sommaren? Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Han hotar, helt oprovocerat, att kasta formbröd på min bil så att de psykopatiska fiskmåsarna på jobbet ska festa och bajsa ner hela bilen. Tycker jag inte låter ett dugg kul…

Vatten vatten, bara vanligt vatten! Dripp dropp, dripp dropp…

Idag tänkte jag inleda med att ställa en fråga till dig som läser. Har du varit i närheten av barn som badar i badkar?
Några av er förstår nog redan vart detta är på väg. För er andra som inte upplevt detta eller som glömt, alternativt förträngt, så ska jag berätta mer.
Våra barn älskar att bada här hemma. Ibland alla tre små barn samtidigt, men oftast badar bara twinsen tillsammans. Freja börjar bli stor nu och kräver sitt utrymme när hon ska simma och allt annat hon får för sig att göra i badet. Men twinsen leker, skvätter lite vatten på varandra och skrattar. Eller nja, nu ljög jag… De skvätter väldigt mycket vatten! Man blir stolt som förälder om man lyckas styra upp detta till att de ska spruta och hälla vatten mot väggen bakom badkaret. Eller ännu bättre, i badkaret!  Men detta är snudd på omöjligt…
Idag skötte Jenny saneringen av twinsen när de badade, medan jag tog hand om disken efter middagen. Men när Nova inte ville bada mer så tog Jenny upp henne och satte henne i soffan, sedan fick hon inte gå därifrån. Då fick jag ta hand om Theo som satt kvar i badkaret. Det kändes lite som i en skräckfilm när jag närmade mig badrumsdörren som stod på glänt. Ljuset på spotlightsen var något svagare än vanligt, ett rinnande ljud hördes och ett galet men lite dämpat skratt mullrade inifrån rummet. Efter första steget innanför dörren känner min fot det mina ögon sedan snabbt analyserade. Vatten överallt! Theo har knappt reagerat på att jag klivit in i badrummet, han skrattar skrockfullt och sprutar runt vatten i taket och på väggarna med en vattenspruta.
– Men oj, Theo vad har hänt här? Det är ju vatten överallt, till och med i taket och på väggarna. Säger jag och får nästan ducka för att inte träffas av hans vattensprutande.
– Men jag sprutar inte på dig pappa. Svarar han och tittar nästan lite bekymrad på mig.
– Nej inte på mig, men titta på allt annat här inne så blött allt blivit. Förklarar jag och pekar mot taket.
– Ja, men jag sprutar inte på DIG pappa. Inte PÅ dig! Svarar han och börjar sedan skratta när han sprutar vidare med sin vattenspruta.
Det var väl fint av honom. Att det var vatten överallt gjorde alltså inget, för han hade ju inte sprutat på mig. Tack Theo!
Att bada barn blir inte alltid så som man tänker sig. Nästa gång det var dags att bada så hade barnen fått varsin glasstrut som de satt och smaskade i sig. Under tiden förbereder Jenny badet, då kommer Nova in i badrummet. Sen så slänger hon ner sin glasstrut i toaletten och klättrar ner i badkaret. Nova…

I lördags besökte vi, familjen annorlunda, mormor Solveig! Barnen har inte varit där, förutom Freja när hon var väldigt liten. Så det var fullt ös redan när de klev innanför dörren, här fanns ju ett helt nytt hem att utforska. Mormor ”solen” hade bakat nåt som jag inte kan stava till, det heter krabelurer. Riktigt mumsiga mjuka kakor, och sedan en god äppelkaka med vaniljsås på det. Vilket kalas!
Innan vi åkte hem så ville barnen leka i lekparken utanför huset. Det var nya spännande saker där som vi inte har hemma. Så det blev en liten lekstund och även tid för fågelskådning från staketet innan det var dags att åka hem igen. Tack för fikat och sällskapet mormor Solveig!

Barnen har fastnat för ett uttryck som vi får höra allt oftare här hemma. Någon som redan tror sig veta vilket? Här kommer det.
– Hallå där köp blåbär!
Så, nu vet ni det…

Breaking news! Stoppa pressarna! I helgen såg jag något helt nytt för mig, en sådan här…

Vet ni vad det är? Jag har ingen aning vad denna sak heter, utan kunde bara bevittna dess funktion. Jag hade stannat med bilen för att släppa över några människor vid övergångsstället i Mölnvik. Då ser jag hur en vuxen man glider fram på denna, ungefär som på en Segway men utan det där styret man håller sig i med händerna. Det hela såg väldigt märkligt ut!
Sedan slog det mig. Hur lat får man vara egentligen, har folk som mål att inte ta några steg alls om man skaffar sig en sådan? Vad skulle antalet steg hamna på under en dag, två? Ett för att kliva på brädan när man vaknar på morgonen, och ett för att kliva av den när man ska sova på kvällen. Haha, jag tycker den verkar cool! Men skulle jag skaffa en sådan så skulle jag nog inte leva mycket längre till. Av hälsoskäl? Nej, men Jenny skulle säkert bli vansinnig! Hon har inte lärt sig att uppskatta teknikens konst ännu tyvärr. Men jag kan verkligen se mig på en sådan där, lyssnande på Fronda i hörlurarna! ”Vem kan, stoppa mig när jag bara rullar fram”…

Jag har bitit mig i tungan. Det är ingen metafor för att hålla sig tyst från att säga något. Utan jag har bitit mig i tungan ordentligt…
Jag tror det har lossnat en liten flisa från en kindtand. Inget som gör ont eller så, men tanden är väldigt vass. Den skaver mot tungan så att tungan blivit alldeles röd och öm. Det är däremot väldigt irriterande! Och detta är orsaken till händelseförloppet när jag bet mig, i tungan.
Jag kände hur en nysning var på gång, och märkte efter första nysningen att man liksom pressar ner tungan inuti munnen. Och då trycks tungan såklart mot den vassa tanden som skaver hårt och gjorde vansinnigt ont! Så när nästa nysning är på gång fattar jag ett smart beslut, trodde jag. Jag gapar och försöker sträcka ut tungan, samtidigt som jag nyser. Det gäller bara att skydda omgivningen mot salivduschen som kommer, tänkte jag. Okej, då kör vi!
Det högg till ordentligt, jag blev säkert lila i ansiktet. Det gick inte att nysa med utsträckt tunga, man liksom bet ihop samtidigt på något vis. Jag har bitmärken på tungan. Det gjorde så ont, kunde aldrig tro att det skulle sluta såhär. Varför kan man inte nysa med utsträckt tunga? Nåja, jag får väl nysa som vanliga människor nästa gång. Trots att tanden skaver hårt och att tungan numera är pyntad med avtryck från mina tänder. Och nyser gör jag ju mer än vanligt just nu på grund av pollen eller vad det nu är. Det sker både fler nysningar i rad och vid fler tillfällen per dag än i normala fall. Jag är så lycklig…

Nu ska jag suga på en kall isbit! Ni andra normala människor får jag önska en trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den arga fiskmåsen som jagar folk utanför jobbet. Den vaktar väl säkert sina fiskmåsbarn som lever rövare uppe på taket. Men den får fasen lugna ner sig nu innan Harry får tag i den. Ryktet säger att den utfört en bajsattack mot honom redan. Varför gör den så, har den inte sett Harrys likheter med en T-Rex? Känner jag honom, så bör fiskmåsen inte reta upp honom. För då kommer han snart göra en nyckelring av fågeln…

Hej hej! Välkomna! Hej! Trevligt att träffas! Hej på dig med! Tjenare! Haudi-tjenahej! Hej hej!

Jag har bott på Värmdö i fem år nu. Men jag har aldrig sett så många människor här samtidigt, idag måste ett rekord ha slagits. Jag uppskattar antalet besökare till närmare två miljoner människor, förmodligen från hela världen. Undrar om det är något stort midsommarjippo utåt både Bullandö och Djurö? Kanske lockar de med världsartister som ska uppträda under midsommarhelgen. Något får ju uppenbarligen folket att vallfärda hit, och tränges med stackars mig som bor här! Det fanns ju inte ens parkeringsplatser i Mölnvik när jag skulle åka dit och köpa glass och jordgubbar. Varför skulle jag åka just dit och handla…
När jag väl parkerat bilen så uppstår ett nytt problem inne i matbutiken. Jag tar alltid en scanner när jag handlar för att slippa köerna i kassorna. Men idag var nästan alla scanners upptagna, endast ett fåtal fanns kvar och nu var det först till kvarn som gällde! Jag tänke då fasen inte köa i kassorna för lite glass och jordgubbar, så hade jag inte fått en scanner hade jag surt åkt hem. Men nu gick det vägen!
Jag får passa på att tacka för att jag får ta del och njuta av den svenska välfärden. De finns de som helt klart har det värre. Men jag blev ändå smått upprörd när jag skulle köpa mina jordgubbar! Kanske var jag redan uppretad över trafikkaoset och alla sommargäster som ställer till det för mig. Men att behöva brottas runt ett bord med tyskar och pensionärer för att komma åt min ask med jordgubbar tyckte jag var jobbigt. Och när jag fått tag i en liten ask så insåg jag att det kanske var lika bra att ge sig in i denna octagon igen och slåss för ytterligare en ask. Nu har jag så jag klarar mig tänkte jag och höll nästan upp mina två erövringar i skyn för att visa min storhet! Då såg jag priset för jordgubbarna framför mig. Nästan 60 kr/asken. Där stod jag och tappade både hakan och byxorna. Brukar det kosta så mycket för svenska jordgubbar? Jag brukar inte köpa jordgubbar så ofta, men gissade nog mer att det skulle vara typ 2 askar för 50 kr eller liknande. Nej, men så var det ju inte. Jag stod som ett fån innan jag trängde mig vidare fram till frysdisken för att hitta lite glass. Vaniljglass och chokladglass ville jag ha! Så jag kikade runt för att se vad de hade att erbjuda. 5 halvliters paket för 35 kr, 2 st 1,5 liters paket för 49 kr. Ja vill man ha lite smaskigare glass så får man nog sikta in sig på det där erbjudandet 2 för 49 kr. Men då hörde jag Jennys röst i bakhuvudet.
– Titta om det finns ekologisk eller annan bra glass.
Det gjorde det. Jag kan nu stoltsera med totalt 0,75 liter glass, ett paket vaniljglass och ett paket chokladglass, för 50 kr. Hurra! Med det priset så hoppas jag det blir den godaste glass jag ätit. Annars får Jenny svårt att motivera för mig varför jag nästa gång ska betala lika mycket för 0,75 liter glass, när jag kan få 3 liter glass för samma peng. Då är den ju dock inte ekologisk.
Sedan köade jag till kassorna i alla fall, eftersom det var fler än jag som var smarta att scanna sitt dagliga inköp. Det gick förvisso fortare än i de vanliga kassorna. Men det skulle inte förvåna mig om den svindyra glassen hann smälta lite ändå. Blir gott med dyr omfrusen glass till midsommarfikat i regnet!
Resan hem orkar jag inte ens gå in på. Men jag bytte namn på alla sommargäster till badjävlar. Det tycker jag de förtjänade eftersom glassen nu förmodligen smälte ännu mer…
Låter jag grinig? Negativ? Ja man gör det när man blir upprörd! Som tur var har jag inte så lång resväg hem, så jag hann inte tappa förståndet längs vägen. Borde jag boka tid hos den där terapeuten som Jack Nicholson gestaltar i filmen ”Anger management” tro? Andas… Andas… Goosfraba…

Nästan hemma, men då händer det något. Vad är det som händer med mig, har jag helt tappat förståndet?
Nej, det kan jag inte tänka mig. Min hjärna är ju faktiskt jättestor och fylld med massor av onödigt vetande. Så hur ska jag då tolka situationen som uppstod när jag kom rullandes med bilen nedför backen hemma…
På förskolan som ligger bakom vårt hus var barnen ute och lekte. Men när jag passerade den så såg jag flera blöjkartonger som jagade varandra. Jag fick sakta ner lite extra för att försöka ta in det jag just såg framför mig. Kartonger som springer runt och krockar med varandra! Jag som är lite över medel i smarthet insåg ju att det var något fuffens med detta. Och ganska omgående noterade jag små fötter som stack ut under alla kartongerna! Barnen hade alltså väldigt kul bara helt enkelt. Inga konstigheter, och jag är fortfarande lika smart och fokuserad som tidigare. Allt är tippeli-top-top!

Jag vill inte sprida ”them negative waves” som Donald Sutherland uttryckte sig i filmen ”Kellys Heroes”. Det är ju trots allt midsommar! Detta tog barnen tillvara på hemma när vi berättade att då kan vi sjunga och dansa runt midsommarstången. De blev såklart uppspelta och sprang runt. Sedan hittade jag Nova naken, Freja iklädd en vit sorts klänning och Theo med en mössa på huvudet som tillhör hans pepparkaksgubbedräkt. Nu ville de höra julmusik, och Freja krävde att vi spelade ”Sankta Lucia” låten för henne. Jaha, då gör vi väl så. Vi lyssnade alltså på den, ”Tomteboogie”, ”Midnatt råder” och ”Mössens julafton” bland annat. Hur firar ni andra midsommar där ute?
Jag kände att detta var lite festligt, men förklarade sedan att det är annan musik när man ska dansa runt midsommarstången. De fick höra ”Små grodorna” och ”Prästens lilla kråka” som omväxling. Nu kunde de öva på vad som komma skall, och det visade sig att de redan sjungit dessa på förskolan denna veckan. Så de kunde ju redan låtarna, nu kommer det gå galant sen när det gäller!
Vart firar vi midsommar då, jo här hemma. Vi går ner till en park i området där Svenska Kyrkan arrangerar midsommarfirande för de som vill komma. Enligt rykten så ska det vara väldigt bra, och så bra att det är gångavstånd! Frågan är om jag som lyssnat på Ghost, och nu senast Till Lindemann, helt enkelt börjar brinna som straff för mina musikaliska synder. Bäst att leta reda på min Bibel som världens bästa Yvonne, min konfirmationspräst, skrivit vänliga ord i till mig. Den ska jag krama hårt när jag hoppar fram till ”Små grodorna”…

Till Lindemann, han är en intressant herre från landet Tyskland. Namnet ringer nog inte så många klockor hos er läsare, förutom ett fåtal. Nämligen vi som älskar rockbandet Rammstein! Till, han är bandets sångare. Men även pyrotekniker och, tro det eller ej, poet! Han gör nu en egen skiva. Vet ej om den släppts ännu, men det finns en singel ute i alla fall som heter ”Praise abort”.
Nu tänker nog de flesta av er att vad är det för störd och hemsk låt? Ja, vi som är bekanta med Rammstein vet ju sedan tidigare att de skriver väldigt skämtsamma texter. Även om det nog kan uppfattas som lite samhällskritiskt också, med glimten i ögat. Att skämta om aborter kan förstås vara väldigt osmakligt, men jag tror det är just detta de vill göra med sina sångtexter. Provocera fram reaktioner och diskussioner…
Låten då, jag tycker faktiskt den är väldigt bra! Det tog några lyssningar innan jag släppte fokuset på det han sjunger om, och istället började lyssna på låten i sin helhet. Musiken är tempofylld, riffig och blytung som alltid när denna tyska farbror är inblandad. Sedan kan han ju inte sjunga, men han har sin mörka röst och knackiga engelska som ger lite extra ”smuts” över det hela. Sedan såg jag att Till jobbat ihop med svenska Peter Tägtgren, mer känd som artisten ”Pain”, och det hörs på musiken. Mycket synthar och melodiska slingor löper genom låten. Resultatet är väldigt bra, och jag kommer nog mycket väl ha med denna låt på min ”Top 5”-lista över årets bästa låtar. Musikvideon är skitig, konstig och lite äcklig, som Rammsteins musikvideos brukar vara. Vill ni inte bli upprörda och arga så undviker ni låten. För er som bara vill höra en riktigt bra rocklåt, lyssna och ta fram era ”Till hammers”!

Tidigare har jag skrivit om den mobbing jag utsätts av från mina barn, oftast Freja. Det är aldrig illa menat från hennes sida, utan det handlar mestadels om ett barns nyfikenhet helt enkelt. Men nu senast var det Nova som valde att påtala en brist hos mig.
– Du har inget hår pappa, bara tjockt! Sa hon och klappade på mitt rakade huvud…

Tack! Det var mer än vad en dallrande tjockskalle som jag klarar av en dag som denna. Nu ska jag leta upp mina regnkläder, gissar att ett åskmoln kommer hänga efter mig idag. Önskar alla en trevlig midsommar, ha d biff!

DAGENS JERKER går till personalen på McDonalds som förstörde mitt lilla halleluja moment förut. Jag hade köpt med mig frukost i form av en liten kaffe, en toast och en choklad donut. JAG ÄLSKAR DONUTS! Men när jag öppnar min lilla paketerade påse så blev besvikelsen total… Nej, de hade inte missat att packa ner min donut om ni nu trodde det. Men de hade lagt den underst i påsen, med en varm toast ovanpå. Så donuten hade ju smält! Den som jag såg fram emot att avnjuta mest av allt…
Klantarslen! Åhhh, grymma värld…

Andas… Det är nyckeln… Andas! Oh…

Jag närmar mig en comeback ute i löparspåret känns det som. Konditionen… Jaha, nu valde ordlistan i mobilen ”kondom” istället för ”kondition”. Det var märkligt. Jag har ändrat på det nu. KONDITIONEN behöver verkligen piffas upp lite, det börjar nämligen bli lite småjobbigt att gå i trapporna på jobbet numera. Så det är bara att sätta igång att springa igen! Jag citerar Birgitta från ”Kjell”:
– Vill man ha lite fnittriga fötter, fina vader och smäcker mage som en plywood… Skiva! Då får man fasiken ligga i alltså, som Eva Dahlgren. Och jogga som en ängel i ett rum!

Att komma ut och springa igen kommer göra susen! Jag och en massa åskådare på Knatteloppet i helgen lade nog märke till hur jag dallrade som en gelépudding när jag sprang med barnen. Det svåra är bara att komma igång igen. Jag ska först hitta ett bra spår här i närheten som är väl gömt och fritt från zombies. I dagsläget är jag ett lätt byte om de kommer luffsande. Så det gäller att reka först, mycket viktigt!

Dagens minsta nyhet idag, men definitivt den roligaste, är utan tvekan den om ”Robotgräsklippare på rymmen i Täby”.
Hahaha! Hur skulle ni reagera om det kom en robotgräsklippare åkande på vägen där ni promenerar eller kör bil? Jag tycker det är så löjligt roligt! Men dessvärre tog denna nyhet helt död på min nyfikenhet och mina eventuella planer på att skaffa mig en sådan i framtiden. Men när jag letade efter en passande bild för detta så hittade jag denna, och plötsligt vaknade planerna på en sådan till liv igen!

Hoppas den kommer med blåljus och sirener. Grannarna skulle älska mig om vi hade en sådan…

Under mitt långa uppehåll från bloggen så har jag som sagt antecknat massor som jag vill ta upp här. Och en stor sak som hänt här hemma är ju att Lembit blivit myndig! För er som redan börjat fira semester och kanske smuttat i er lite rosévin kan jag förtydliga det med att han nu fyllt 18 år. Nu får han dricka alkohol på krogen, köpa folköl och tobak, ta körkort och på sikt kan han även hjälpa mig rösta bort Stefan Löfven som statsminister. Men en sak i taget, nu har han sommarlov och är med sin pappas familj på Malta. Och kanske upptäcker han nu den förföriskt goda drinken ”mojito”, eller Mogges favorit ”strawberry daiquiri”. Mums!

Ja sedan har ju vår nya fina bil fått lite omtanke och kärlek av min far. Bromsarna bak behövde verkligen bytas efter att ha slitits ut och skrikit sig fram. Med lite lasagne lockades han över på middag och sedan uträttade han underverk med bromsarna. Lite smörja här och ny belägg där, och plötsligt så hade han fixat bilens bromsar så att de nu fungerar perfekt! Det ser så lätt ut när han är i farten och fixar med bilen, men så är han ju grymt duktig också. Jag tror nog att jag vågar mig på att byta bromsarna själv snart. Men då behöver jag nog en hel dag på mig och sen så får jag absolut inte bli distraherad. Då kan nog bilen bli ståendes kvar på domkraften i värsta fall. Stort tack för hjälpen där kära far!

Jag har drömt mycket den senaste tiden. Det har handlat mycket om mina tonår och tiden runt när jag var tjugo. Vet inte varför, kanske ska gå till en drömtydare och söka svar. Men jag har vaknat glad och det har nog oftast varit bra drömmar. Bland annat så dök minnen upp från min tid i Flygvapnet Ungdom, då jag drömde stort om att bli stridspilot. De drömmarna gick ju bra som ni alla märkt! Ungefär lika bra som mina planer på att bli hjärnkirurg…
Men så såg jag ju denna bilden här nedan igår, och plötsligt tog drömmarna fart igen. Inget är omöjligt, men detta är förmodligen det närmsta jag kommer komma ett stridsflygplan. ”Talk to me Goose”…

Ikväll när jag nattade twinsen så kom Nova ihåg att hon blev ansiktsmålad på Knatteloppet i lördags. Då lutade hon sig över Theo och frågade om han ville bli målad som en kanin. Det ville han, och då låtsades hon måla hans ansikte med sin napp föreställandes en pensel.
– Upp med näsan Theo! Sa hon och höll bak sitt huvud och visade honom hur han skulle göra.
Theo ville inte ha någon ansiktsmålning i lördags, det var tydligen inget för honom. Men Freja och Nova ville gärna och såg sedan ut som två små kaniner. Och instruktionerna Nova fick under målningen mindes hon nu väl där hon satt och smetade runt sin napp i ansiktet på sin bror. Haha, gullungar!

Det var bröllop i helgen! Prins Carl Philip gifte sig med sin Sofia och det var fullt fokus på detta inne i stan. Vi kunde skymta en hel del helikoptrar där vi var i Hammarbybacken, och jag var väldigt lättad över att inte behöva köra bil inne i Stockholm denna dag. Det kan inte ha varit särskilt kul med tanke på alla avstängningar på vägarna och alla dessa nyfikna människor överallt. Men de som hade tagit sig in dit verkade nöjda och hade ju verkligen tur med vädret denna dag. All lycka och välgång till prinsen och nya prinsessan!

Dock så hände något väldigt tragiskt denna helgen. Magnus Härenstam avled efter sina sviter från sin cancer. Jag blev väldigt nedstämd när jag fick höra detta, han tyckte jag väldigt mycket om. Mestadels minns jag ju honom från ”Fem myror är fler än fyra elefanter” som var ett favoritprogram när jag var barn. Men jag kommer även minnas honom som ”Värkmästaren i magen”, ”Backhopparen” och en mängd andra roliga sketcher. Min kära vän Jocke skrev faktiskt lite fint på sin Facebookstatus, ”Vila i frid nu Magnus Härenstam och hoppas du får ro nu kan återförenas med Eva och Brasse”. Så sorgligt, men tack för allt Magnus!

Nu ska jag sova. Mitt röda solbrända huvud känns lite jobbigt just nu, bäst att checka ut. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Jocke, det spelar ingen roll att du skriver fina saker om Magnus Härenstam på Facebook. Skriver man ”heja Henke”, min nemisis, som kommentar efter mitt senaste blogginlägg så förtjänar man nästan att dö. Men det vill jag ju inte att du ska göra så du får nöja dig med dagens utmärkelse. Trodde du stod på min sida. Judas…

– Tut! Tut! Se upp i farleden för här kommer en som har tappat rodret! Tut! Tuut!!

Ja så vrålar farbror Nilsson i filmen om ”Madicken” och tutar i sin tuta när han kommer vinglandes hem efter sitt krogbesök. En tuta skulle vara lite trevligt, det är ju trots allt snart midsommar!

Egentligen skulle jag skrivit igår, men tyvärr så dog batteriet på mobilen så det fick ske idag istället. Jag har skrivit ner så mycket saker att ta upp här i bloggen, men har inte fått iväg ett endaste inlägg på över en månad nu. Det har inte funnits ork och fokus på bloggen senaste tiden, så därför kommer det lite spridda saker här nedan som jag vill ta upp!

Som att vi hade besök utav några av norrlands finest här för ett tag sedan! Min moster Susanne, och kusinen Friday med hennes två små barn. Det var länge sedan jag träffade kusinen, där pratar vi flera år. Medan min moster hade smugit sig ner till Stockholm i höstas med självaste herr Folkesson för att närvara på min mors och Kents hemliga bröllop. Även min mor, far, syster och bröder följde med dem hem till oss. De ville passa på att fira Jenny som fyllt år. Så det var fullt hus här hemma kan man säga!
Men sedan var de tvungna att åka vidare hem till sig allihop. Tråkigt nog, och jag hann inte träffa moster och kusinen mer innan de reste tillbaka till the north någon dag senare. Åh vad jag saknar dem ofta och var jätteglad över att få umgås med dem en eftermiddag. Och när man hör den norrländska dialekten så drömmer man om norrland igen. Ahh…

Vi har mycket plantor och blommor här hemma nu. Jenny fick massor av olika saker att plantera när hon fyllde år, och har även handlat upp presentkortet hon fick på Plantagen. Så nu har hon att göra här hemma, eftersom jag har noll intresse för växter om de inte är snygga och i plast. De håller längre och bättre i min omvårdnad.
Barnen var mycket fascinerade av en tomatplanta som Jenny fick. De vill plocka och pilla på de små tomaterna hela tiden, även de som inte mognat färdigt ännu. Självklart har de fått smaka och plocka de som mognat färdigt, men de verkar inte vilja äta dem. Utan bara plocka dem och gå runt med dem i handen, tills de tröttnar på det. Då kan man hitta dessa tomater lite överallt…
Det fick jag erfara. Jag hade mjukisbyxor på mig och skulle ta upp min mobiltelefon ur fickan när jag kände något kladdigt. Tydligen tyckte, i det här fallet Theo, att det var ett bra ställe att lägga sin tomat på när han tröttnade på den. Och de är ungefär i samma storlek som körsbärstomater, inte så lätta att upptäcka med andra ord. Den hade väl legat där ett tag utan min vetskap och blivit klämd så att den sprack. Så nu var mobilen kladdig och hela fickan var full av krossad tomat. Härligt!

Min bror Tommy och hans brud Sandra väntar ju sitt första barn. Och nu har de även börjat blogga om detta, det tycker jag ska bli jättekul att läsa! Den är dock privat, så ni som har kontakt med dem och vill läsa bloggen får helt enkelt be om en länk från dem först.
Jag tänkte informera lite om barn. Inte minst för Tommy och Sandra som snart får upptäcka allt som hör till att bli småbarnsföräldrar. Men även för de som inte har barn eller som har barn men som nu vuxit sig stora! Barn gör ju ofta saker, och säger ofta saker. Ibland roliga och lite konstiga saker, men även mindre roliga saker. Eller ja, barnen tycker det förstås är skitkul. Men som förälder så blir det lite mindre kul ibland. Här får ni några exempel!

Min syster Linda är mor till en härlig liten kille som heter Elton. Han är högst skyldig till något vi känner igen mycket väl här hemma. Denna bild visade hon upp idag, med en frågeställning om ”hur kul kan detta verkligen vara varje dag?”

Svaret är JÄTTEKUL! Och jag känner en lättnad över att denna fas nu gått över i vårt liv här hemma.
För ett tag sedan när vi satt och åt middag så fick Freja bråttom från bordet.
– Jag måste bajsa! Ropade hon medan hon sprang in på toaletten.
Badrummet ser man från köket, och vi är nu helt vana med att det händer grejer där inne med öppen dörr. Så att hon var tvungen att utföra nr.2 bekom oss inte så mycket. Det som hände när hon var klar var dock nytt för oss! Hon ställde sig på alla fyra och speglade sin bak mot kaklet på väggen. Det var märkligt…
Nova har gått in i en byxlös fas. Hon vill inte ha byxor på sig längre, vilket blir lite knasigt när man ska ut och exempelvis ska handla mat eller gå till förskolan. Men nu är det ju hyffsat varmt ute ändå, så det fungerar även om det kan se lite kul ut där hon strosar fram i bara tröja och trosor. Oftast kan man tala med henne så att hon tillslut väljer att sätta på sig byxorna. Men bland det första man hör när man hämtar barnen på förskolan är henne säga:
– Inte ha dom på mig! Och börjar dra av sig byxorna.
Inget ”hej pappa” eller liknande, utan här ska byxorna av. Hon kan även knata ut på gården naken hemma enbart iförd foppatofflor (vanligtvis med fel sko på fel fot). Hon vill gå till lekparken, inga konstigheter…
Detta är bara några saker barn kan få för sig att göra. De är fulla av överraskningar och hittar ständigt på nya saker. Roligt såklart, det gäller bara att hänga med som vuxen. För stunden känns det, för att tala fotbollstermer, som om jag blivit tunnlad och fullständigt överspelad på mittplan av framrusande tre små barn. Jag hänger inte längre med…

Igår var vi vid Hammarbybacken med Lena och Magnus, där skulle barnen få springa Knatteloppet. Det var kanonväder och väldigt varmt! Ni som känner mig vet ju hur min kropp reagerar på starkt solsken. Say hello to mr. Tomato!
Nova och Theo sprang första loppet, och här fick vi föräldrar springa med. Jag med Theo och Jenny med Nova. Tempot började lugnt och fint, även om jag fick bära Theo första biten innan han själv ville springa. Sedan ville han byta och springa med Jenny istället. Efter att ha bytt barn så fick jag nu en taggad Nova vid min sida. Fy vad varmt det var! Solen stekte mig ända in på benen och blodet kokade. Nova höll tack och lov ett ganska bra tempo så jag behövde inte ta ut mig helt och hållet, utan kunde lufsa fram bredvid henne i lugn och ro. Trodde jag…
Då dyker nån tjej från arrangörerna upp bland oss som springer och börjar peppa alla att springa fortare. Den jäkeln! Nu blev ju Nova taggad och började spurta sista biten uppför backen. Theo och Jenny hamnade långt efter, men det struntade Nova i utan hon kutade för fulla muggar in i mål. Där väntade barnens medalj och sedan fick de havredryck. Men vi trötta och utmattade föräldrar fick ingenting. Jag ska skriva ett klagomål till arrangörerna om att deras personals peppande under loppets gång, det kunde ha blivit min död! Kanske kan jag få ersättning i form av en reflex eller en ask russin, om jag har tur.
Freja sprang sedan med Lena, och här gick det undan. Vi stod vid målet och väntade, och det kändes som att starten precis gått av stapeln när det redan började trilla in snabba små löpare i mål. Och när Freja kom på upploppet så hann jag nästan inte få henne på bild. Men det gick!
Dagen innehöll också lite aktiviteter för barnen i form av ansiktsmålningar och liknande. De som vågade fick även gå en fight mot gladiatorn Pansar från TV-programmet ”Gladiatorerna”. En kul dag, och här kommer lite bilder från dagen!

Idag hade vi besök av Mogge och Amanda! Det frossades i nybakade bullar och mycket lek med uppspelta barn som längtat efter dem. Theo sov middag när de kom och det tog därför ett tag innan han kom igång. Men när han väl gjorde det så tycker nog i alla fall jag att han stod för två riktigt fina händelser.
Det första var när Mogge lekte kurragömma med barnen. Han hade själv gömt sig bakom gardinen i vardagsrummet innan det blev hans tur att räkna och leta. Freja och Theo fastnade för Mogges gömställe och ställde sig bakom gardinerna precis som han tidigare gjort. Det vara bara det att Theo valde en genomskinlig gardin, så han syntes ju rätt uppenbart när Mogge kom och letade efter dem. Vilket gjorde att alla hade svårt att hålla sig för skratt.
Sedan när alla satt på golvet bland barn och leksaker så bjöd Theo till igen. Han vände sig till Mogge.
– Ska pappa visa dig att kissa? Eller något liknande sa han och skrattade lite i smyg åt Mogge.
Det kan ju tolkas på lite olika sätt, men jag tror och vet faktiskt att Mogge kan kissa helt själv.
Sedan ville Freja visa att hon lärt sig cykla utan stödhjul på sin cykel ute på gården. Då passade twinsen på att samla sniglar i en liten hink. Och de blev överlyckliga varje gång de fick syn på en, även om de hittade flera stycken på bara några sekunder.
När Mogge och Amanda åkt hem så hände inte så mycket mer denna kväll. Men jag har hunnit avnjuta ett glas rosé till fotbollsmatchen mellan Sverige och Montenegro. Som Sverige fick vinna med 3-1, mot EM i Frankrike!

Nu blir det inte mer för denna gång, ska som sagt försöka skriva oftare. Men vi tar det som det kommer. Nu blickar vi fram mot midsommarveckan tycker jag. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Han är överallt och är jobbig. Igår så dyker han upp hemma i vårt kvarter när jag och twinsen kommer körandes med vår bil. Och så börjar han köra mot oss på vår sida av vägen och hytta med näven. Henke luktar kiss…