Ja då var det dags igen då, att summera den gångna veckan. Och det var väl mest under helgen det hände stora ting!

Först ut, ett stort GRATTIS till min bror Tommy och Sandra som blev föräldrar under lördagen! En flicka kom till världen och presenterade sig som Svea till de som närvarade. En urgullig liten tös som vi längtar efter att få träffa! Barnen här hemma frågade hela tiden efter bebisen sedan vi fick höra att de åkt in till förlossningen.
– Har Tompa rompa och Sandra fått bäbis nu?
Så lät det väldigt ofta under lördagen, att de skulle få en kusin gjorde dem nämligen mycket nyfikna och uppspelta. När kommer hon?
Vi gjorde en utflykt med familjen denna lördag, bort till något som heter Bosses backe. Det ligger mellan vårt hem och barnens förskola kan man säga. Vi har hört mycket bra om denna plats, och hade nu packat med oss fika som vi skullle njuta av när vi kom fram. Vi började vår promenad, men kom bara halvvägs.
– Jag måste bajsa!
Freja hade en nödsituation kan man säga, och vi kunde ju inte gärna bajsa i skogen. Så vi delade upp oss, Jenny fortsatte med twinsen och jag gick hem igen med Freja. Vi pratade om att fika hemma istället, med varm choklad och nybakade kakor. Hon ville inte gå tillbaka ut igen, så då fick vi göra det bästa av situationen här hemma.
Precis när vi kom innanför dörren hemma så nåddes vi av nyheten att Svea var född. Freja, som då hade glömt bort sitt akuta toalettbehov efter allt prat om fika, började skutta runt och jubla. Sedan kom känslan plötsligt tillbaka igen.
– Oj, pappa jag måste VERKLIGEN bajsa! Sa hon och stapplade besvärat in på toaletten.
Sedan fick vi se bilder på den nya kusinen som vi satt och tittade på flera gånger under kvällen. Alla längtar och vill träffa dem när de kommer hem från sjukhuset. Men de får ta allt i lugn och ro, så de hinner landa i sina roller som nyblivna småbarnsföräldrar. Sedan måste vi ses! Grattis ännu en gång!

Nu hoppas jag att fler har provat hamburgaren jag skrev om här tidigare, den som heter Maestro på McDonalds. Det vore kul att höra vad andra tycker om den, men mest nyfiken är jag på om någon annan än jag reagerade på samma sätt efter att ha ätit den. Den var verkligen god, det var den. Men precis som allt annat från Mcdonalds så hinner maten knappt göra en liten kullerbytta nere i magen innan man får ursäkta sig och springa in på toaletten. Det är som att scenen från filmen ”Dum & Dummare” utspelar sig, när Harry fått i sig på tok för mycket laxermedel och sitter och skriker på toalettstolen. En otroligt rolig scen, men det känns ju sådär att själv behöva uppleva detta varje gång man ätit något på McDonalds. Man börjar ju verkligen undra vad de har i sina hamburgare…

Bajs… Det är något som blivit populärare än någonsin här hemma. Förut så var det lite busigt att säga bajs, med tillhörande fnitter. Men nu finns det nästan inga gränser för detta längre. Det ropas bajs, sjungs om bajs och det retas om bajs. Jag vet inte vad jag ska ta mig till angående detta med Jenny längre, hon slutar ju inte…
Nej, det är såklart barnen jag syftar på. De har så kul och skrattar oavbrutet här hemma. Och sätter bajs framför väldigt många ord när de pratar med varandra. Det kan exempelvis vara bajsmat, bajssoffa, bajsbil, bajsleksak, bajssäng, bajsfilm med mera. Hur länge ska detta pågå?

Idag åkte barnen och jag hem till min kära mor och Kent för att se på hundvalparna deras hund hade fått. Nu är de så pass stora och lekfulla att man smälter när man ser dem. Så otroligt söta!
Vi hade även sådan tur att Linda kom dit, med Elvira och Elton. Då vart det full fart och lek! Men medan Elton satt och fikade med oss vuxna, så lekte Nova och Freja med Elvira på övervåningen. Men vart var Theo då?
– Theo, vart är du? Ropade jag när det blev ovanligt tyst.
– Här! Jag är hos hundarna! Svarade han glatt.
Ja, han älskar verkligen hundar. Innan vi åkte hemifrån så hade han pratat om att få träffa valparna under nästan hela veckan. Han stoppade även sitt hundgosedjur innanför tröjan så att bara hundens huvud stack upp ur halsen på hans lilla tröja. Nu satt han framför hundarna och klappade dem och pratade med dem så mycket han kunde. Och han var så stolt när han fick ha en hundvalp i sitt knä, som han kunde kela och göra näsgos med. Han njöt varje sekund kan jag säga.

Men som vanligt så går tiden och vi var tillslut tvungna att åka hem igen. Vi tackade för fikat och kramade alla, sedan körde vi i rallyfart efter Linda på vägen hem. Då börjades det igen…
När vi lyssnade på Mora Träsk i bilen så sjöng de med, men bytte ut så många ord som möjligt mot ”bajs”…
– Hänger bajset på dig ner, kan du ta det och vifta med! Kan du bajsa en rosett, kan du slå en bajsig knut!
Det var låten ”Honkey Tonk” som fick en ny text, tydligen. Och det jobbiga i detta sammanhang var att när vi nästan kommit hem så hade jag ryckts med i detta och sjöng med för fullt. Barnen skrattade så hysteriskt att de tappade andan i bilen när de hörde vilken talang jag hade när det gällde att sjunga om bajs. Men när jag parkerade hemma så stängdes musiken av och så tänkte jag att det inte var så mycket mer med det. Barnen rusade in och ville träffa Jenny som stannat hemma och pluggat denna eftermiddag. Och när jag börjar samla ihop de sista sakerna i bilen så hör jag Freja komma rusande inifrån huset tillbaka ut till ytterdörren.
– Pappa! PAPPA! Sjung bajslåten för mamma som du sjöng i bilen! Ropade hon högt och tydligt.
Nej tänkte jag, berättade hon det för Jenny det första hon gjorde när hon kom hem. Så pinsamt. Men det var inte det värsta. När jag stängde bildörren så såg jag grannen stå och titta på mig med stora ögon på sin uppfart. Jaha, då gissar jag att grannarna har ett samtalsämne att prata om inför nästa gårdsfest. Den tänker inte jag vara med på i alla fall nu längre…

Bortsett från den märkliga fascinationen för bajs så har Freja levererat några riktigt fina konstverk sista tiden. Hon är verkligen jätteduktig på att rita och måla för att vara så liten. Detta uppmuntrar vi mycket här hemma, och jag är mest imponerad av hur hon gillar att använda sig av olika färger när hon ritar. Ikväll fick jag en teckning med hjärtan och stjärnor i massor av olika färger innan hon skulle sova.
– Wow Freja! Vilken häftig teckning, du borde kanske bli konstnär och måla tavlor när du blir stor. Sa jag stolt och tittade på min nya fina teckning.
Freja såg bekymrad ut, men sedan kom svaret.
– Ja, kanske pappa. Men jag får göra det lite då, för jag vill fortfarande jobba på en brandbil när jag blir stor.
Vilket charmtroll! Hon har länge pratat om att hon ska jobba som brandman när hon blir stor, men det var ju gulligt att hon kunde klämma in en karriär som konstnär i kombination med det. Min prinsessa!

Många karlars mardröm är ju att tappa hår på huvudet. Jag själv har accepterat att mitt hårsvall inte längre är vad det en gång var, och rakar därför huvudet sedan några år tillbaka. Till en början av praktiska skäl, för det kändes inte som en passande frisyr. Jag säger som Kjell:
– Killar kanske inte tycker det är så snyggt men, tjejer tror jag gillar den här frisyret!
Nåja, jag har ju i alla fall hår kvar än sålänge. Idag var det dags att raka sig igen, och jag drog igång trimmern och började köra som vanligt. Men idag reflekterade jag över en sak. Jag började på sidan och fortsatte bakåt på huvudet, det blev fina små hårtussar som trillade av trimmern när jag rakade. Men sedan där bak, lite ovanpå huvudet så blev det inte mycket till hårtussar. Va, tänkte jag. Missade jag eller? Jag körde med trimmern igen. Nej, inget hår. Vad fasen, kom igen nu! Nåt hår måste det väl finnas där bak, lite där ovanpå! Jag körde med trimmern ännu en gång. Nej, inga hårtussar…
Förtvivlad fortsatte jag raka mig klar och klev sedan tjurig in i duschen. Jag har förrädiskt hår. Judas hår! Nej, just det. Jag har tydligen inget hår alls där bak, lite där ovanpå. Så kan det gå. Jag funderar på om det ens är någon mening att använda schampoo längre. Kanske borde gå över till bodypeeling istället? När jag finner mod och tillräckligt mycket rödvin ska jag ta frågan vidare till kemisterna på jobbet. De kan säkert hjälpa mig. Men vem vill hjälpa en flintis med före detta Judas hår… Åh grymma värld!

Nu är jag tjurig, lika bra att sova. Sov gott skitvärld. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som har hår…

Hej alla goa människor, och ni andra pruppsnurror också för den delen! Nu har det börjat ske förändringar i mitt intressanta liv, låt mig dela med mig lite utav detta här.

Vi var igår på utvecklingssamtal på förskolan, för Nova och Theo. Sådant kan vara spännande, men också nervöst. Tänk om de uppför sig som huliganer mot de andra barnen och lever rövare hela dagarna? Det var vara att sätta sig ner, hålla hårt i mössan och stirra ner i golvet. Låt höra då…
Theo, han är en glad spelevink även på förskolan. Han leker och pratar väldigt mycket, mest av alla runt matbordet fick vi höra. Men är mycket omtänksam och bryr sig mycket om de andra kompisarna. Hans stora genombrott tycks vara att han nu är så stolt över att gå på toaletten helt själv. Det har han ju gjort hemma ett tag, men det tog lite längre tid där. Så det var kul att höra att han trivs bra!
Nova, är ju inte lika pratglad som Theo. Speciellt inte när de sitter och äter, för då ÄTER hon. Det vet vi ju sedan tidigare att hon älskar mat. Men hon pratar en hel del hon med, och överröstar även personalen på sångsamlingarna. Hon tar i när hon vill höras kan man lugnt säga. Sedan kör hon sitt egna race på dagarna, där hon inte alltid deltar så mycket i lekarna men hon är ändå tillsammans med de andra barnen när de leker. Hon funderar nog mestadels och tar in olika intryck för alla tillfällen. Men hon är inte lika avvaktande som Theo vid nya lekar och uppgifter som tilldelas barnen, utan då kastar hon sig rakt in och bara kör. Vilket lockar med sig de mer avvaktande barnen, så det uppskattar personalen.
Det var inga konstigheter alls, vilket var underbart att höra. De verkar trivas bra och leker med många andra barn. Att de ryker ihop och skäller på varandra hemma tycks inte alls hända på förskolan. Så vi får fortsätta jobba med det hemma och lära dem hur man pratar med varandra istället för att skrika om man blir arg. För arg får man ju förstås bli. Det låter dock väldigt gulligt när de små rösterna ropar på varandra.
– Nu är jag arg på dig!
– Nej jag är arg på dig!
– Nu pratar jag!
– Nej nu pratar jag!
– Nej! Jag pratar inte med dig!
– Nej! Jag vill inte prata med dig!
Så håller de på ibland, urgulligt och mycket underhållande!

På jobbet har ett tronskifte ägt rum. Jag har lite motvilligt burit kronan som VAB-Kung under en kortare sejour. Men hör och häpna alla läsare, nu är det Henke som tagit åt sig äran. Han behagade vabba så plötsligt att vi blev alldeles ställda på jobbet, och kronan jag burit flög all världens väg. Sedan tror vi att han kan ha simulerat en eventuell magsjuka för sin del, för att det förmodligen ser bättre ut att han själv är sjuk även fast han egentligen vabbar. Så olyckligt.
Vi bryr oss ju om Henke plutten på jobbet, och skickade teorier om vad hans dåliga hälsotillstånd berodde på. Men även hälsningar om att han skulle krya på sig. Diverse önskemål uppstod om att han kunde ta med sig fikabröd när han kom tillbaka, nu när han bara gick runt hemma och slöa. Men det gick man ju miste om, och nu är vi många besvikna själar på jobbet som verkligen såg fram emot nybakat fikabröd. Nåja, vi får väl se nästa gång han vabbar om han kan köpa något gott åt oss då istället.
Henke gillar inte sin nya titel, utan gnäller värre än ett barn i godisaffären. Han vill så gärna bestämma och vara låtsaskung. Med VAB-kung är nog det närmsta han kan komma. Förutom den mer internationella titeln King of Fools. Men han är inte riktigt där ännu. Så mina damer och herrar, får jag be er att ni ställer er upp och stämmer in i körsången. Var hälsad Henke, kungen av VAB!

Nu tappar jag säkert minst hälften av alla som läser detta inlägg, men jag bara måste få berätta lite om TV-spel. Att spela är roligt, men väldigt svårt nuförtiden. Allt var så mycket enklare när man var yngre! Handkontrollen hade ett litet kryss som man styrde med, och sedan två knappar att trycka på. Nu är allt desto läskigare. Bara jag öppnar lådan och tar i handkontrollen så börjar den lysa och spelet startar nästan automatiskt! Och du har tre mojänger att styra med och det gömmer sig knappar överallt på kontrollen. Tio stycken knappar är det nog om jag räknar rätt. Så det är ju inte så konstigt att det är svårt att spela tycker jag.
I helgen nådde jag dock en vändpunkt i mitt liv! Jag provspelade ett spel om Star Wars, där man ska springa runt och skjuta röda laserstrålar på varandra. Det var fruktansvärt svårt! Efter varje spelad omgång så ser man en summering mot de andra människorna du mött. Och då står det kanske 22-4, vilket betyder att du skjutit röd laser på 22 stycken och 4 gånger har du själv blivit träffad. Jag tillhör alltid de sämre av de sämsta, och min statistik slutar oftast 3-32. Men! I helgen så hände det, för första gången så blev siffrorna omvända! Jag skvätte röd laser på 11 stycken och blev bara träffad 9 gånger, succé! Åh vad jag älskar TV-spel.

Vi har nu testat den nya hamburgaren på McDonalds, den där Maestro. Den var stor och mycket god! Saltet från baconet och en dressing med ett svagt inslag av pepparrot. I like it!
Barnen kör ju vidare på sin Happy Meal grej. De har däremot börjat uppskatta chicken nuggets här hemma, så jag frågade om de hellre ville ha det istället för cheeseburgare. Det ville de gärna, men de ville gärna ha cheeseburgare också. Okej, lika bra att köpa båda då tänkte jag. Och när jag kommer hem med maten så blir de så glada, helt överlyckliga!
– Åh, har vi fått cheeseburgare! Och chicken nuggets!! Tack så jättemycket!
Sen tog de boken de fick i sitt paket och sprang iväg. Maten var inte alls intressant. Kul, det var uppskattat. Fast senare på kvällen började de äta, så då kändes det ju inte helt bortslösat ändå.

Det var väl lite om vad som hänt på sista tiden. Får se vad som dyker upp framöver! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. På vårt jobb har vi nämligen två kök för personalen. Ett större kök och lunchrum långt in i byggnaden där de flesta av oss sitter och äter sin lunch, och ett mindre pentry vid entrén. Där finns en kaffemaskin och kylskåp som man kan nyttja. I vanliga fall brukar jag alltid lämna min matlåda i det större lunchrummet, och sedan lägger jag min frukostmacka i det lilla köket som jag sedan hämtar på första rasten.
Men igår uppstod förvirring när jag lämnade omklädningsrummet samtidigt som min namne, Jimmy, och vi började gå mot det lilla pentryt istället. Sak samma tänkte jag, jag lämnar väl min lunch i kylskåpet där och tar med mig den sedan när jag passerar tillbaka på lunchrasten. Men det glömde jag ju bort, och insåg mitt misstag först när jag stod i lunchrummet. Det var bara att gå tillbaka hela långa vägen och hämta lunchlådan i pentryt igen…
Haha! Han är så tokig den där Henke alltså!

Tiden går, ja rentav rusar iväg faktiskt. Men vad sägs om en liten sammanfattning av vad som hänt här i livet som jag lever!

Förra helgen var alla barnen och Jenny förkylda. Jag passade då på att baka bullar med Freja, hon verkade inte lika drabbad som de andra. Sedan gjorde vi även en chokladfondant, även kallad ”lavacake”, till dessert. Nu hade vi inte några runda fina formar som man skulle använda, utan jag använde vår muffinsplåt och gräddade dem i. Sedan serverade vi dem med vaniljglass, det var riktigt jäkla gott. Tanken med denna dessert är att det blir som en chokladkaka, men när du delar den med skeden så ska det rinna ut choklad ur den. Tyvärr hade jag fått lite panik och ställt in dem i kylskåpet för att de skulle hålla formen. Så de påminde mer om en väldigt kladdig kladdkaka, men oj vad goda de var. Mums!

Nu i helgen var det min tur att bli förkyld. Hurra! Men även om jag var halvdöende, som vi män brukar bli då, så kom vi iväg på en liten utflykt till Hellasgården under lördagen.
Där mötte vi upp svärmor Lena och herr Magnus. Sedan vandrade vi runt lite i naturen och lät barnen klättra i träd och känna på det kalla vattnet. Det sistnämnda var nödvändigt för att de själva skulle förstå att man inte kan bada utomhus i oktober, det är för kallt helt enkelt.
När de unga äventyrarna stillat sin hunger till naturen så grillade vi korv och hade en trevlig fikastund. Theo sprang fram till familjen som satt vid bordet bredvid oss.
– Hallå där köp blåbär! Ropade han framför dem och kom springandes tillbaka och skrattade.
Det gjorde den okända familjen också. Men fadern var inte helt okänd! Han är programledare för barnprogrammet ”Hjärnkontoret”, så det var ju lite kul.
Det var lite svårt att hålla barnen kvar i närheten när vi vuxna försökte äta. De ville klättra upp på berget bakom oss och äta där. Men när de fick syn på en långbenspindel och en rödmyra så fick de lite panik och behövde räddas. Då sprang de istället iväg till ett utomhusgym lite längre bort. De trodde det var någon form av klätterställningar de byggt där, så där höll de låda ett tag tills de inte kunde klättra ner själva igen…
När alla ätit sig mätta så gav vi oss ut i skogen igen. Men nu var barnen trötta och orkade inte riktigt längre. Det blev lite gnäll och då var det dags att röra sig hemåt igen. Men det var en väldigt mysig dag med fint väder och gott sällskap, så det får vi göra om igen!

Billy, min radarpartner på jobbet har sedan en tid tillbaka introducerat mig för ett radioprogram som heter ”Mammas nya kille”. Det är små sketcher som utspelas i radio av några finurliga och komiska människor. Jag har fastnat för några av dessa, som Thunder exempelvis!
Thunder, han är en man som separerat och verkar ha sin son hos sig varannan vecka. Han vill gärna berätta hur bra han är i jämförelse med sin f.d flickväns nya kille. Här finns tydligen inga gränser för hur man kan överdriva och allt handlar om att överglänsa den nya killen. Helt klart värd att lyssna på, så gör det om ni har tråkigt någon gång.
En annan karaktär i programmet är Leif Lacken Magnusson. Han är min favorit! Stackaren kämpar inte bara med en jobbig barndom som ständigt spökar för honom, utan han gör verkligen allt i sin makt för att få ett jobb. Hans jobbsökardagbok är så rolig att lyssna på att jag kan göra det flera gånger om dagen! Han spelar då radioteater om hur dessa arbetsintervjuer går till, men det slutar oftast i katastrof. Hans dåliga temperament gör sig ständigt påmind, och det blir ”jävel” som han själv uttrycker det. Blir det inte ”slaggis” så blir han ofta naken och utskämd.
Ge Lacken en chans, han bara måste upplevas! Och han finns på SR-play och Youtube bland annat.

Lite ny musik har gjort entré i min vardag. Åtminstone tre låtar jag gärna vill dela med mig av!
Den första är ”Yukon” av Lindemann, jag har tidigare skrivit om honom. Sångaren från Rammstein som nu kör solo och tidigare släppte låten ”Praise abort”. Yukon är en lugnare låt, som jag först trodde handlade om att dra en lina kokain. Jag hörde lite fel i refrängen där han sjunger ”wild river”, inte ”white river” som jag trodde. Så jag undersökte saken närmare, men det visar sig att låten är inspirerad av hans båttur på floden Yukon i Nordamerika. Tydligen är det en vild flod som skördat många liv, speciellt under guldrushens glada dagar då många dog i sin jakt på guldklimpar där. Men låten är som sagt lugnare och väldigt melodisk, lyssna själva och tyck till.
Den andra låten upptäckte jag ikväll! Det är rockbandet Disturbed som gjort om den gamla låten ”Sound of silence” av Simon & Garfunkle. Och de gör det bra! Han låter lite småtrött i inledningen, men ju längre sången lider desto mer kommer hans explosiva sångröst till sin rätt. Den får ett helt annat djup när han sjunger om man jämför med orginalet. Så denna kommer gå varm på jobbet nu närmaste tiden, och är även inlagd på min Zzz-spellista som jag lyssnar på varje kväll när jag ska sova. Riktigt bra!
Tredje och sista låten blev jag rekommenderad av min gamle vän Jocke när han skickade mig ett sms tidigare i veckan.
– Har du hört bandet Ghost och deras låt ”He is”?
Ghost… Ja nog har jag hört dem alltid. Jag fastnade ju stenhårt för deras låt ”Year zero” tidigare, men det medförde ju komplikationer. Att varje gång jag hörde den låten så blev jag akut bajsnödig, fråga mig inte varför…
Så jag tog det säkra före det osäkra, och gick in på toaletten. Där började jag försiktigt lyssna på låten ”He is” och väntade på vad som skulle hända. Men inget hände, och eftersom jag inte kunde fokusera mig helt på låten så fick jag lyssna på den igen. Den var lugn och harmonisk, inte alls vad jag väntade mig. Lite som en blandning av en schlagerballad och The Ark, eller nåt liknande. Visst, de sjunger om djävulen igen. Men bortsett från det så var den väldigt bra, så tack för tipset Jocke!

När vi ändå var inne på ämnet med toalettbesök, så undrar jag om någon provat nya hamburgaren på McDonalds? Jag är så nyfiken på den, för den ser riktigt god ut! Men nackdelen med hamburgarna där är ju att de bara passerar rakt igenom magsystemet. Sedan får man sitta på toaletten och bajsa tills det svider ibaken. Ibland så pass illa att det fasen inte ens går att sätta ner fötterna i golvet när man sitter där! Och det är inte värt det då känner jag…
Jag hittade åt receptet på dressingen de använder på sina Big Mac, så den har jag testat att göra här förra helgen. Och jag tycker resultatet blev bra, lite för syrlig bara. Men det ska jag justera till nästa gång. Annars var den rätt enkel att göra själv. Vill ni testa att göra den så kan ni höra av er så får ni receptet av mig om ni inte hittar åt det själva. Nu vart jag hungrig bara för det…

Vad har barnen för sig då, förutom att vara förkylda. Jo de har för sig en hel del vill jag tala om!
Theo opererade sig för en månad sedan nu ungefär. Han har ju som bekant haft svårt att andas, så nu tog de bort halsmandlar och polyperna på honom. Och han verkar piggare, och har inte behövt ta någon medicin sedan dess. Hoppas att det håller i sig framöver.
Twinsen har även kommit in i en fas där de börjat argumentera och skälla på varandra. Till den grad att det slutar med att någon av dem blir ledsen och arg. Och när man försöker medla och trösta så får man själv skäll.
– Nej! NEEEJ! Jag vill inte! Jag är arg på dig!
Så brukar det låta. Och Nova kan även ta ytterligare ett steg och skrika ut sin ilska rakt i ansiktet på en. Lite som en hårtork. Vi försöker tala med dem och få dem att förstå att man får vara arg. Men att de kan försöka låta bli att skrika och skälla på varandra. Det går sådär, men detta får vi jobba vidare med helt enkelt.
Nova lyckades även stoppa in en pärla i sin näsa när de byggde pärlplattor. Den var ingen lek att få ut igen kan jag säga! Men plötsligt flög den bara ut när hon stod där och fräste, tack och lov. Men nu får de inte titta på ”Madicken” på ett tag, är säker på att det är därifrån hon blev inspirerad…
Annars är de glada och roliga! Det är mycket fart och fläkt, och de leker mycket tillsammans nu. Freja är twinsens förebild här, och de vill gärna göra det hon gör och prövar sig fram. Freja kan dock bli irriterad emellanåt och vilja vara ifred. Oftast är det Theo som vill vara med henne, och det händer att han ibland tar det hon leker med. Då kan hon bli arg, även fast han vill leka med henne så tror hon kanske att han bara är ute efter hennes saker. Men annars har de mycket skoj ihop, när de leker teater och andra lekar tillsammans.
Jag kopplade in vårt Nintendo Wii här förra helgen. Och tänkte att nu kanske Freja är så stor att hon vill prova att spela lite. Det ville hon så gärna, och vi spelade ”Mario kart” och bowling ihop. Hon vann över mig hela tiden, och hon är fyra år. Jag spelar inte Nintendo Wii längre med henne…

Nå, dags att sova kanske. Önskar alla en god natt, så får vi se vad jag har att skriva om nästa gång. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till vägarbetet som pågår på motorvägen ut mot Värmdö. Det är så dåligt utmärkt vart man ska köra, bara en massa rödgula vägpinnar som man blir alldeles yr av när man kör. Hoppas verkligen de blir klara snart, annars… Ja annars ingenting! Jag får väl fortsätta fastna i köerna där bland alla andra som inte ser hur man ska köra…