Ja då var det dags igen då, att summera den gångna veckan. Och det var väl mest under helgen det hände stora ting!

Först ut, ett stort GRATTIS till min bror Tommy och Sandra som blev föräldrar under lördagen! En flicka kom till världen och presenterade sig som Svea till de som närvarade. En urgullig liten tös som vi längtar efter att få träffa! Barnen här hemma frågade hela tiden efter bebisen sedan vi fick höra att de åkt in till förlossningen.
– Har Tompa rompa och Sandra fått bäbis nu?
Så lät det väldigt ofta under lördagen, att de skulle få en kusin gjorde dem nämligen mycket nyfikna och uppspelta. När kommer hon?
Vi gjorde en utflykt med familjen denna lördag, bort till något som heter Bosses backe. Det ligger mellan vårt hem och barnens förskola kan man säga. Vi har hört mycket bra om denna plats, och hade nu packat med oss fika som vi skullle njuta av när vi kom fram. Vi började vår promenad, men kom bara halvvägs.
– Jag måste bajsa!
Freja hade en nödsituation kan man säga, och vi kunde ju inte gärna bajsa i skogen. Så vi delade upp oss, Jenny fortsatte med twinsen och jag gick hem igen med Freja. Vi pratade om att fika hemma istället, med varm choklad och nybakade kakor. Hon ville inte gå tillbaka ut igen, så då fick vi göra det bästa av situationen här hemma.
Precis när vi kom innanför dörren hemma så nåddes vi av nyheten att Svea var född. Freja, som då hade glömt bort sitt akuta toalettbehov efter allt prat om fika, började skutta runt och jubla. Sedan kom känslan plötsligt tillbaka igen.
– Oj, pappa jag måste VERKLIGEN bajsa! Sa hon och stapplade besvärat in på toaletten.
Sedan fick vi se bilder på den nya kusinen som vi satt och tittade på flera gånger under kvällen. Alla längtar och vill träffa dem när de kommer hem från sjukhuset. Men de får ta allt i lugn och ro, så de hinner landa i sina roller som nyblivna småbarnsföräldrar. Sedan måste vi ses! Grattis ännu en gång!

Nu hoppas jag att fler har provat hamburgaren jag skrev om här tidigare, den som heter Maestro på McDonalds. Det vore kul att höra vad andra tycker om den, men mest nyfiken är jag på om någon annan än jag reagerade på samma sätt efter att ha ätit den. Den var verkligen god, det var den. Men precis som allt annat från Mcdonalds så hinner maten knappt göra en liten kullerbytta nere i magen innan man får ursäkta sig och springa in på toaletten. Det är som att scenen från filmen ”Dum & Dummare” utspelar sig, när Harry fått i sig på tok för mycket laxermedel och sitter och skriker på toalettstolen. En otroligt rolig scen, men det känns ju sådär att själv behöva uppleva detta varje gång man ätit något på McDonalds. Man börjar ju verkligen undra vad de har i sina hamburgare…

Bajs… Det är något som blivit populärare än någonsin här hemma. Förut så var det lite busigt att säga bajs, med tillhörande fnitter. Men nu finns det nästan inga gränser för detta längre. Det ropas bajs, sjungs om bajs och det retas om bajs. Jag vet inte vad jag ska ta mig till angående detta med Jenny längre, hon slutar ju inte…
Nej, det är såklart barnen jag syftar på. De har så kul och skrattar oavbrutet här hemma. Och sätter bajs framför väldigt många ord när de pratar med varandra. Det kan exempelvis vara bajsmat, bajssoffa, bajsbil, bajsleksak, bajssäng, bajsfilm med mera. Hur länge ska detta pågå?

Idag åkte barnen och jag hem till min kära mor och Kent för att se på hundvalparna deras hund hade fått. Nu är de så pass stora och lekfulla att man smälter när man ser dem. Så otroligt söta!
Vi hade även sådan tur att Linda kom dit, med Elvira och Elton. Då vart det full fart och lek! Men medan Elton satt och fikade med oss vuxna, så lekte Nova och Freja med Elvira på övervåningen. Men vart var Theo då?
– Theo, vart är du? Ropade jag när det blev ovanligt tyst.
– Här! Jag är hos hundarna! Svarade han glatt.
Ja, han älskar verkligen hundar. Innan vi åkte hemifrån så hade han pratat om att få träffa valparna under nästan hela veckan. Han stoppade även sitt hundgosedjur innanför tröjan så att bara hundens huvud stack upp ur halsen på hans lilla tröja. Nu satt han framför hundarna och klappade dem och pratade med dem så mycket han kunde. Och han var så stolt när han fick ha en hundvalp i sitt knä, som han kunde kela och göra näsgos med. Han njöt varje sekund kan jag säga.

Men som vanligt så går tiden och vi var tillslut tvungna att åka hem igen. Vi tackade för fikat och kramade alla, sedan körde vi i rallyfart efter Linda på vägen hem. Då börjades det igen…
När vi lyssnade på Mora Träsk i bilen så sjöng de med, men bytte ut så många ord som möjligt mot ”bajs”…
– Hänger bajset på dig ner, kan du ta det och vifta med! Kan du bajsa en rosett, kan du slå en bajsig knut!
Det var låten ”Honkey Tonk” som fick en ny text, tydligen. Och det jobbiga i detta sammanhang var att när vi nästan kommit hem så hade jag ryckts med i detta och sjöng med för fullt. Barnen skrattade så hysteriskt att de tappade andan i bilen när de hörde vilken talang jag hade när det gällde att sjunga om bajs. Men när jag parkerade hemma så stängdes musiken av och så tänkte jag att det inte var så mycket mer med det. Barnen rusade in och ville träffa Jenny som stannat hemma och pluggat denna eftermiddag. Och när jag börjar samla ihop de sista sakerna i bilen så hör jag Freja komma rusande inifrån huset tillbaka ut till ytterdörren.
– Pappa! PAPPA! Sjung bajslåten för mamma som du sjöng i bilen! Ropade hon högt och tydligt.
Nej tänkte jag, berättade hon det för Jenny det första hon gjorde när hon kom hem. Så pinsamt. Men det var inte det värsta. När jag stängde bildörren så såg jag grannen stå och titta på mig med stora ögon på sin uppfart. Jaha, då gissar jag att grannarna har ett samtalsämne att prata om inför nästa gårdsfest. Den tänker inte jag vara med på i alla fall nu längre…

Bortsett från den märkliga fascinationen för bajs så har Freja levererat några riktigt fina konstverk sista tiden. Hon är verkligen jätteduktig på att rita och måla för att vara så liten. Detta uppmuntrar vi mycket här hemma, och jag är mest imponerad av hur hon gillar att använda sig av olika färger när hon ritar. Ikväll fick jag en teckning med hjärtan och stjärnor i massor av olika färger innan hon skulle sova.
– Wow Freja! Vilken häftig teckning, du borde kanske bli konstnär och måla tavlor när du blir stor. Sa jag stolt och tittade på min nya fina teckning.
Freja såg bekymrad ut, men sedan kom svaret.
– Ja, kanske pappa. Men jag får göra det lite då, för jag vill fortfarande jobba på en brandbil när jag blir stor.
Vilket charmtroll! Hon har länge pratat om att hon ska jobba som brandman när hon blir stor, men det var ju gulligt att hon kunde klämma in en karriär som konstnär i kombination med det. Min prinsessa!

Många karlars mardröm är ju att tappa hår på huvudet. Jag själv har accepterat att mitt hårsvall inte längre är vad det en gång var, och rakar därför huvudet sedan några år tillbaka. Till en början av praktiska skäl, för det kändes inte som en passande frisyr. Jag säger som Kjell:
– Killar kanske inte tycker det är så snyggt men, tjejer tror jag gillar den här frisyret!
Nåja, jag har ju i alla fall hår kvar än sålänge. Idag var det dags att raka sig igen, och jag drog igång trimmern och började köra som vanligt. Men idag reflekterade jag över en sak. Jag började på sidan och fortsatte bakåt på huvudet, det blev fina små hårtussar som trillade av trimmern när jag rakade. Men sedan där bak, lite ovanpå huvudet så blev det inte mycket till hårtussar. Va, tänkte jag. Missade jag eller? Jag körde med trimmern igen. Nej, inget hår. Vad fasen, kom igen nu! Nåt hår måste det väl finnas där bak, lite där ovanpå! Jag körde med trimmern ännu en gång. Nej, inga hårtussar…
Förtvivlad fortsatte jag raka mig klar och klev sedan tjurig in i duschen. Jag har förrädiskt hår. Judas hår! Nej, just det. Jag har tydligen inget hår alls där bak, lite där ovanpå. Så kan det gå. Jag funderar på om det ens är någon mening att använda schampoo längre. Kanske borde gå över till bodypeeling istället? När jag finner mod och tillräckligt mycket rödvin ska jag ta frågan vidare till kemisterna på jobbet. De kan säkert hjälpa mig. Men vem vill hjälpa en flintis med före detta Judas hår… Åh grymma värld!

Nu är jag tjurig, lika bra att sova. Sov gott skitvärld. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som har hår…