Då ska vi samla ihop lite tankar och upplevelser sedan sist. Jag hade en nedåtgående spiralupplevelse i fredags, så ska vi börja med det lite negativa och spara allt bra till sist? Eftersom jag bestämmer så gör vi så!

I fredags när jag stämplat ut för dagen på jobbet och stämpelklockan tjutit sina små signaler som symboliserar en form av frihet, då var det äntligen helg! Billy åkte med mig till matbutiken (som jag kommer nämna vid namn först när vi har ett färdigt sponsoravtal för min blogg), och trots att trafiken inte visade på någon form av rusningstrafik så började jag ändå ana lite oråd när vi parkerat bilen. Det var nästan fullt på parkeringen redan, och när vi kom in i butiken var alla självscanners upptagna. Okej, där rök tanken på en snabb shoppingtur tänkte jag. Men då får jag väl bara köa i kassan som alla andra denna dag då tänkte jag, det ska väl inte vara någon fara när det ändå bara behöver ske såhär någon gång om året. Inne i butiken skildes Billy och jag åt och önskade varandra en trevlig helg. Och det var lite där den nedåtgående spiralen började för mig. För nu höll jag på att bli bestulen på min kundvagn, sedan var vissa av sakerna jag skulle handla slut och då fick jag välja dyrare alternativ. Men vad gör det, nu hade ju lönen kommit! Jag tuffar vidare in i butiken, och tycktes ofta hamna bakom ett äldre par som har lite beslutsångest om var och hur de ska ta sig fram bland alla människor. Stay positive! Jodå, så resonerade jag och valde helt enkelt att backa tillbaka för att ta mig fram en annan väg istället. Man ska inte reta upp sig för småsaker. Jag började dessutom bli hungrig, men då brukar det finnas bananer man får äta framme vid fruktavdelningen. Det brukar det ju göra, men nu var bananerna för ovanlighetens skull slut. Man kan tycka att det är lite märkligt att det ska hända när just jag som aldrig brukar äta en banan i affären var i behov av en. Have an open mind and just keep on going! Rackarns vad positiv jag kände mig! Jag fortsätter mina inköp för den stundande tacokvällen hemma och rör mig nu fram mot mejeriavdelningen. Eller, jag försökte men det stod en ensam kundvagn mitt i vägen. Jag kanske kan flytta den och smita förbi? Nej då kom ägaren, det var kvinnan i paret som sinkat mig lite tidigare. Okej, men istället för att flytta sig lite så ställde hon sig just där jag tänkte smita förbi och ville tydligen tänka efter där en kort stund. Jag skulle precis ursäkta mig för att få komma förbi, men då såg jag hennes man komma vaggandes och stirrade på mig. Han kanske hade uppfattat vår lilla situation och kom till undsättning. Jodå, han flyttade undan kundvagnen lite och även sin fru placerade han framför vagnen. Men sedan ställde han sig själv på hennes plats och fortsatte blockera vägen, och började diskutera grönsaksinköp med sin fru. Skitgubbe tänkte jag! Nu backar jag och tar en ny väg igen. Så likt en orm slingrar jag mig fram till mejerierna och stämmer av att allt jag plockat ihop är med från inköpslistan. Skönt, allt är klart. Mot kassorna! Eftersom jag själv jobbat i butik tidigare i mitt liv, så har jag förståelse för hur de tänkt att kunderna ska flöda fram genom butiken på ett säljande och smidigt sätt. Men det har i alla fall inte det förvirrande paret en aning om, för nu kom de i motsatt färdriktning mot alla oss andra. De märker dock att ”oj oj här kom det många andra”, så då ställer de sin vagn där. Mitt i vägen för alla oss andra, och börjar nu långsamt röra sig mot strömmen. Det var väl helt enkelt deras lösning på att inte vara ivägen för oss andra som kom farandes. Nu var jag trött på dem, det kan ju inte vara meningen att det ska bli såhär som det blir för mig. När alla tagit sig förbi dem så gick jag raka spåret mot kassorna. Då slog det mig att jag inte hade en scanner som jag brukar, utan skulle ju ställa mig i kö med alla andra… 

En sekunds bitterhet övergick i en värmande och glad känsla när jag såg att det inte var så många andra i kassaköerna. Framför mig hade jag bara tre stycken, med enbart kundkorgar dessutom. Yes! Här kommer det gå undan! Jo pyttsan… Personen som just skulle betala hade väldiga problem med uppgiften. Något var såklart fel och priser på varor började diskuteras. Jag tänkte nästan bryta mot min regel att byta kö när jag köar, men då skulle det säkert lösa sig här medan jag fastnar i en ny kö. Nej jag stod kvar, och snart var det nästa persons tur. Men vet ni, denna person var en form av magiker. Jo faktiskt! För denna personens kundkorg var bottenlös och oändlig. Jag vet inte hur hen lyckats få ner alla sina varor där i, men det måste ha varit en av världens mest organiserade kundkorgar. Nu var jag inte så irriterad utan mer imponerad, för detta var helt otroligt. Det tog liksom aldrig slut. Men när hen var klar så flöt det på för oss bakomvarande. Jag såg nu fram emot en härlig tacokväll hemma! Men så var det ju det här med trafiken i Mölnvik på fredagar. Trevlig helg Jimmy hälsade nog alla andra där i köerna… 

Det har skett utvecklingssamtal i alla dess former här i familjen. På förskolan har vi pratat om alla barnen, och jag har haft mitt årliga samtal med chefen. På förskolan verkade allt gå bra, barnen trivs bra och är mycket uppskattade av de andra barnen. På jobbet gick det också bra, jag skulle bara sluta att vara en sådan ”psykopatisk surkuk” och bli lite mer utav en lagspelare. Om detta vore sant så hade jag börjat grina. Det gick såklart bra och jag fick uppskattning för min fantasifulla kreativitet. Chefen undrade avslutningsvis när jag ska skriva min första barnbok och ge utlopp för min ”talang”. Det kan jag inte svara på, allt måste lugna sig lite i övrigt innan jag kan börja tänka på sådant. Men jag uppskattar tanken! 

Är detta något för mig? Jag gillar ventilationshålen under armarna! Man svettas kanske mer om man har en ”better body” än genomsnittet, och är lite över medel än andra. Även om dockan är slående lik mig så har jag fått hintar av några på jobbet att jag inte riktigt är ”better bodies” matrial. Störtlöjligt och vansinnigt oförskämt! Om nån kan fylla ut det där pösiga linnet så är det fan jag! Nej, från och med nu ska jag bojkotta allt som har med ”better bodies” att göra…

Vi har varit kreativa här hemma och ritat! Jag vet inte hur vi kom in på ämnet, men jag berättade om vikingarna och även asagudarna för barnen. De verkade fascinerade, med tanke på att de levt här i Sverige och att en av gudarna hade namnet Freja. Efter att berättat om dem så ville de rita vikingaskepp, och gjorde det med bravur måste jag säga! 

Här är Frejas verk, utklippt och inramad med tillhörande sjöjungfru. Superfin! Barnen är fortfarande inne på vikingar här hemma och vill att jag berättar om dessa ”sjörövare” som de kallar dem. Och sedan sjunger vi låten ”Swedish Pagans” av Sabaton tillsammans när vi sitter där och ritar vikingaskepp. Nova kan man höra dagligen gå och nynna på låten. Undrar om Jenny är bekväm med att vi skippar Bolibompa ett tag framöver och istället följer Ragnar Lothbrok i serien ”Vikings”…

Idag gjorde han entré, den redan mytomspunne… Hugo! Mogge och Amanda kom på besök och visade stolta upp sitt underverk. Han var så go och fin, och glad! Barnen hade längtat efter dem jättelänge och var tokladdade med energi och nyfikenhet när de kom. Och trots höga ljud och ständigt nyfikna blickar från våra barn så låg Hugo där hur cool som helst. Jag fick äran att hålla honom en stund och troligtvis gillade han mig med. För han log faktiskt, sådär som Mogge också kan göra. Och sedan pruttade han, jättemycket och log ännu mer. Precis som Mogge har gjort sålänge som vi har känt varandra. Han gillade mig! Även om han kräktes lite på mig senare, men det var väl av kärlek. Eller? Det måste ha varit det. 

När de tackat för sig och åkt hem så kunde jag inte låta bli att reagera över främmande hjulspår i snön utanför tomten. Däckmönster av märket Pirelli, jodå. Men vad gör italienska bilar utanför vårt hus? När jag tittade ut igen tyckte jag mig se någon smyga utanför i buskarna. Jag håller kanske på att bli galen. Men sedan hörde jag italienska svordomar och en bil som sladdade iväg i full fart på sommardäck. Aha! Nu fattar jag! Det är såklart scouter från toppklubben Juventus i italienska Serie A! De är här och scoutar Hugo! De vet vilka gener han bär på och vilken potetial han har att bli en ny Alessandro Del Piero. Eller kanske en Roberto Baggio! Ja vem vet, framtiden får utvisa hur det blir. Men ack så spännande! 

Nu vill Theo att jag ska rita Hulken åt honom. Så vi avslutar väl här för ikväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går till artisten Britt-Erik. Jag råkade av misstag spela upp låten ”Bamsesaga” för barnen och nu älskar de den. Nu vill de höra den varje kväll. Tänk er själva. Varje kväll…