”Well hello there! Come her my little friend, dont be afraid.” – Ben Kenobi 

Nu var det ju ett bra tag sedan jag senast skrev här igen, av många anledningar som vi inte behöver gå in på just nu. Men det började infinna sig en energi för detta igen, lite som en knuff i ”kraften” som herr Ben Kenobi skulle kunnat uttrycka sig. Ni vet han den oehört vänliga varelsen från Star Wars. Han pratade i och för sig mer om vibrationer i ”kraften” när något var påväg att gå åt skogen. Men jag känner tvärtom idag! En liten kick tycker jag mig uppleva i en annars jobbig pollenperiod som gjort mig hängig. Men nog om det, nu kör vi! Här kommer lite saker värda att ta upp.

Snart har barnen lov, de går bara på förskolan nästa vecka sedan är den stängd. Då passade det bra för barnen att vara lediga under de fyra veckorna. Får hoppas att det blir härliga sommarveckor då, så att de får många roliga minnen att minnas.

Freja är ju så stor nu, att hon faktiskt ska börja i förskoleklass till hösten. Då får hon byta till en ny skola, där hon sedan kommer gå när hon börjar ettan. Det känns helt overkligt, men tiden går verkligen alldeles för fort. Vår lilla dotter… Jag fick ett minne igår på Facebook, när hon är lite mer än ett år gammal bara. Där jag står ute och blåser såpbubblor som hon förtjust jagar efter med orden: Oj, mämen! Mämen… Oooj… Det var året 2012 det, nu säger hon väldigt många andra saker. Svordomar har hon exempelvist lärt sig och använder dessa lite som det passar henne. Oftast när hon är arg på någon. Då kan man höra henne ropa ”djävulunge” och liknande, som vi minns att barnen säger till varandra i filmen ”Madicken”. Så det är ju inte så farligt egentligen, men det är ovanligt att höra henne uttrycka sig så.

Nova och Theo då, vad händer där? Jo de stannar kvar på förskolan ett år till, och blir äldst bland barngrupperna där. De märks redan nu att de är lite stolta över det, att få gå i ”rum 5” där de största barnen hållt till. Så även de växer så det knakar! Det är inte klokt, tiden rinner en ur händerna på något vis…

Vi kan återkomma mer till de härliga små barnen sen. Men nu vill jag skapa lite spänningar och meningsskiljaktigheter här bland er läsare på bloggen. För låt oss prata om USA:s nuvarande president, Donald Trump. Jag tycker han är helt befängd och fullkomligt tragisk i de flesta av de uttalanden han gjort. Saknaden av den förra presidenten Barrack Obama kommer bli så stor. Sedan kan man ju inte låta bli att skratta åt de andra som gör sig rolig på Trumps bekostnad, även fast man inte bör det. Men jag menar, titta bara på geniet som gjorde bilderna här nedan… 

Det finns massor av dessa bilder av så kallade ”tiny Trump” på nätet. Och det är något med att han framställs som ett litet barn som gör det så roligt. För han kan ju verkligen uppföra sig som ett oförskämt barn, om man nu får använda det gamla uttrycket. Han väcker många känslor hos folk, och det är jag fullt förstående till när man hör allt han säger. Det senaste jag hörde nu var att den där muren mot Mexiko, den ska minsann byggas. Men med solpaneler så att den typ betalar sig själv eller något liknande. Ja vad ska man säga. Det är många år kvar med Trump som president, så nu återstår väl bara att se vad han hinner ställa till med. Man kan ju hoppas på att det blir något bra också!

Jag har hittat en ny serie! Ja så är det, en rolig serie dessutom. Äntligen! Som jag väntat på att något skulle dyka upp, och för någon månad sen så såg jag första avsnittet av ”Kevin Can Wait”. Det handlar om en familj vars far, spelad av Kevin James, är en nybliven pensionerad polisman. Han förgyller dagarna med knasiga idéer och andra upptåg tillsammans med sina tre pensionerade kollegor, och ibland även hans brandman till bror. Denna serie påminner väldigt mycket om en annan serie han medverkade i, ”Kungen av Queens”. Men det är den enkla humorn, samt hur dåliga lösingar han försöker sig på så fort ett problem uppstår på hans väg när han försöker slappa sig genom vardagen. En humor som inte tilltalar alla, men jag är väldigt bekväm och blir rofylld av denna typ av humor. En klassisk sitcom kan man kalla den, så se den! 

Jag måste snabbt skriva om några uttryck som barnen har kläckt ur sig under tiden jag varit frånvarande här på bloggen. Fast nu ser jag att det mest varit Nova som sagt saker… Vi tar det då, som en morgon när hon åt flingor och mjölk till frukost. Då kom hon med sina bestämda stampande kliv fram till mig i köket och höll fram sin tomma skål.

– Jag vill ha mera flingor. Sa hon.

– Absolut, jag ska bara bre klart den här mackan till Theo först. Svarade jag.

– JAG VILL HA MER FLINGOR OCH MJÖLK! NU SA JAG! Sa hon högt och irriterat.

Jag vart precis klar med Theos macka så jag tog emot hennes skål och hällde upp mjölk. 

– Hur mycket flingor vill du ha? Frågade jag sen.

– FYLL PÅ FLINGOR! Svarade hon lika högt igen.

Jag blev nästan lite chockad av hennes höga stämma så jag började hälla på lite flingor. Då känner jag hur hon kramar om min andra hand, och gosar sin kind mot den. Så gulligt tänker jag för mig själv.

– Jag ska prutta på dig… Väser hon sen innan hon tar sin skål och går tillbaka till bordet.

Hallå, hur har vi uppfostrat denna lilla dam egentligen? Men detta är lite grann Nova i ett nötskal, hon säger de mest oväntade saker emellanåt. Och hon kan göra det med en sådan pondus och övertygelse att man tar henne på fullaste allvar. Ett annat exempel på detta var när vår grannflicka Frida var på besök hos oss en dag. Hon brukar komma över och leka med alla tre barnen här hemma. Och denna gången pratade hon och Freja om vilken tid de går och lägger sig på kvällen. Freja svarade korrekt, att hon brukar hoppa i säng runt klockan åtta på kvällen. Därefter går de alla uppför trappan och då hör jag Frida fråga Nova samma sak.

– Du då Nova, hur länge får du vara uppe? Frågar Frida.

– Jag brukar sova klockan ett. Svarar hon.

– Va? Men så länge orkar du väl inte vara uppe? Frågar Frida igen.

– Jo till klockan ett sa jag! Svarar hon kraftfullt.

Hahaha, hon är så bestämd! Nu vet jag inte hur det samtalet slutade, men jag kan dementera att hon är vaken till klockan ett på natten. Hon somnar oftast först av alla, och det brukar vara mellan klockan sju eller åtta på kvällen. Man undrar vart hon får all sin fantasi ifrån…

Freja har haft ett tidningsprojekt på förskolan, där hela hennes grupp skapade en egen tidning. Jättekul och fin var den! De var superduktiga och stolta över den, med all rätt. I samband med denna så började Freja göra egna böcker. Hon ritade teckningar och skrev vad de handlade om, sedan tejpade hon ihop dem till en bok. De kunde handla om varulvar som ville leka, vulkaner som sprutade eld eller om deltagarna i den svenska Melodifedtivalen. Alla dessa har vi sparat nu, och tänker visa henne senare i livet. För de är så välgjorda och detaljerade, fråga mig gärna om ni besöker oss någon gång så kan jag ta fram och visa dessa. 

Jag är trendig. Jodå, nytänkande och jobbar aktivt med att hänga med i dagens ungdom när det gäller vad som är trendigt… Nja, inte riktigt. Även om jag försöker så hänger man inte med alls tycker jag. Allt går för fort och man har fullt upp med annat hela tiden. Men jag hade ju en idé om att skapa en egen Youtube-kanal om TV-spel! Det är kanske inte så orginellt, för de finns det ju massor av redan. Men jag spelar inte riktigt spel som dagens ungdomar gör. De är snabba på fingrarna och reagerar blixtsnabbt när det händer saker i dessa spel. Jag kan mer visa upp en sida av hur man inte ska göra, och vilka konsekvenserna blir om du inte är snabb att agera. Men det blir lätt för många svordomar och utbrott för att det ska vara lämpligt för den breda publiken att höra och behöva titta på. Så jag avvaktar lite tills jag bemästrar något spel istället… 

Dock så lyssnade jag härom dagen på min första pod! Ni vet, när man streamar typ sändningar som olika personer spelar in eller något. Jag har lyssnat på ”Läkarpodden” med Tilde och doktor Mikael som syns på Nyhetsmorgon på TV4. Och detta är jätteintressant tycker jag, och roligt! Jag tycker Tilde ställer så härliga frågor och sedan älskar jag hur denna doktor Mikael svarar på dessa frågor. Han förklarar klart och tydligt, och på en intressant sätt som tilltalar mig. Så nu när jag lyssnar på podcast så är jag onekligen ”down with the kids”.

Igår mottogs vi av nyheten att skådespelaren Mikael Nyqvist har avlidit efter en tids sjukdom. Så sorgligt, och jag hade ingen aning om att han var sjuk. Jag kommer minnas honom. Han hälsade trevligt på mig en gång när vi hamnade på samma flyg från Malmö en gång för länge sedan. Men jag kommer mest minnas honom som pappan till Marcello Mancini i filmen ”Bäst i Sverige”. Och självklart den när han spelar bonden i ”Grabben i graven bredvid”, båda helt underbara rollen från skådespelarens sida… R.I.P. 

Nu rundar vi av för dagen. Dags att natta barnen, och Freja vill öva på att räkna på tyska innan hon somnar. Det börjar nalkas en konsert med Rammstein för henne snart om hon fortsättet imponera på detta viset. En konsert på DVD syftar jag på då såklart, ingen riktig. Inte än… Ha d biff! 

DAGENS JERKER går till min bil. Jag lämnade in den på verkstaden idag för att byta hjullagret och bli kvitt oljudet som påminde lite om ett propellerplan. Och jag hörde hur de svor och bankade där inne, medan jag satt i väntrummet på en liten pinnstol och bloggade. Nu visar det sig att oljudet är borta, hurra! Vad bra kan man tycka, om det inte vore för de två varningslamporna som tändes när jag åkte därifrån. Men va fan! ABS-lampan tändes och lampan för fyrhjulsdriften började blinka. Alltså, varför? Varför kunde bilen inte bara få fungera bra en stund. Jag behöver verkligen inte varningslampor som pynt på instrumentpanelen eller missljud som överröstar bilstereon. Nu får det vara nog, nu byter jag bil…