Jag vill börja med att klargöra en sak här. Och jag ska försöka göra detta så tydligt jag kan, jävligt tydligt till och med! Att den 24 september 2017 är det fotbollsderby, och jag ska fan gå!

Det är länge sedan jag var på en fotbollsmatch nu, jag har inte ens sett en endaste match sedan lagen började spela på Tele2 Arena. Jag ser dem på TV såklart i den mån jag hinner, men det är ju inte lika roligt som att stå på läktaren och titta. Så när den lite finare av mina vänner, Marcus, frågade om jag ville följa med Erik och honom valde jag att tacka JA! Och jag minns ju hur otroligt roligt det var på den tiden när vi kollade på matcherna när de spelade på Stockholms Stadion. Nu verkar vi alla ha mognat med ålderns rätt och ser fram emot att sitta i lugnan ro på långsidan och avnjuta en kall nödraket (folköl) till matchen. Eller ja, det började så i alla fall…

Det tog väl ungefär två minuter från det att Marcus skickat ut en bekräftelse av bokningen på messenger till Erik och mig, till att åskådarmyset på långsidan förvandlats till det gamla vanliga igen.

– Vilken färg vill ni ha på era tandskydd? Frågade Erik helt ogenerad.

Men hallå, tänkte jag och skulle smida ihop ett vuxet och moget svar på hans fråga.

– Grönt! Svarade Marcus blixtsnabbt och skickade en gif-bild på en aggressiv Hulken.

Men va fasen, vad händer? Vi som ska vara vuxna förebilder numera!

– Tar du med dig lasersvärdet Erik? Frågade Marcus.

– Självklart! Svarade Erik på bråkdelen av en sekund.

Medan jag satt där och begrundade vad jag gett mig in på så kom ytterligare en gif-bild, från filmen ”Green Street Hooligans”. Då mindes jag hur bra den filmen är och ryktes med lite för en kort stund! Sedan kom en ny bild, denna gång på massor av inkastande bengaler.

– Bengaltennis är nya halvtidsunderhållningen! Informerade Marcus.

Sedan följdes bilden upp av en ny, där man ser en hink komma farandes genom luften på arenan. 

– Älskar hinken!!! Kontrade Erik snabbt.

Så nu vet ni det. Att den 24 september så kommer mina vuxna vänner och jag följa matchen på plats. På ett moget sätt förmodar jag! Men vad vet jag, det var ju som sagt flera år sedan jag var på arenan och såg en match. Men jag hoppas på härlig inramning utan ”box” där DIF tar sin första derbyseger på väldigt länge med blyga 6-0. Då ska jag åka bussen hem och bjuda alla på ett brett léende. 

Jag har ett annat statement här idag, som är minst lika viktigt för mig. Härmed är min stora passion och kärlek för winegums över! Den är passé, förbi och numera obefintlig. Nej fasen heller nu ljuger jag. Skulle jag bli bjuden så skulle jag naturligtvis äta upp allt på ett artigt vis. Men jag är så besviken på Bassetts så kallade ”nya recept” där smaken numera är väldigt annorlunda mot tidigare. Jag kommer alltid minnas upplevelsen och smaken när man köpte ett paket winegums på finlandsfärjan, och de var alldeles mjuka och färska med en ljuvlig doft som förförde en att köpa fler paket omgående. Men nu… Nu smakar de som den billigaste smaklösa varianten man köpte i lösvikt på ”Godispiraten” när man var barn. Jag är så besviken att jag nu utvecklat en skarp huvudvärk för kvällen på grund av detta! Men jag har ju lärt mig, att se ljuset. Och för min del handlar det helt enkelt om att flytta upp den eviga tvåan på godistopplistan. Så sprid ryktet, att numera vill jag att alla ska veta vilket godis jag förväntar mig av er att ni ska köpa till mig när ni är ute på kryssning eller liknande. Nämligen… *trumvirvel*

God have mercy on your soul! Om ni tydligt skyltat om att ni är på kryssning och kommer hem utan Tutti Frutti till mig, då ligger ni risigt till. Jag är konfirmerad! Det lät kanske osammanhängande i detta fall och inte som något större hot. Men med det vill jag säga att jag snappade upp ett och annat i min lära om gud, och jag kan mycket väl missbruka den makten för att få mina Tutti Frutti. Om jag så blir utesluten ur svenska kyrkan för mitt maktmissbruk så må det ske…

Freja har börjat i simskola denna vecka, tillsammans med de andra barnen i sin förskoleklass. Hon var otroligt uppspelt över detta och var jätteglad! Hon berättade att de måste träna varje dag nu, både på skolan och hemma, att ligga på golvet och låtsas simma. Sedan berättade hon vad de fick göra på sin första simlektion.

– Vi fick hålla i en platta, som flyter framför oss. Och när man viftade med benen så var man tvungen att hålla hakan under vattnet och blåsa bubblor! Visade Freja glatt med hela kroppen som språk.

Det låter ju roligt, och mer lärorikt än den simskola man själv fick gå i som barn. Där fick alla lägga sig på mage i den grunda barnbassängen, ni vet den som nakna bebisar glatt plaskar och kissar i när de är där. Man hade 99% fokus på den eller de bebisar som badade där för att se om de kissade eller ej, istället för att lyssna på simläraren som försökte lära ut grunderna för hur man ska simma. Sedan när det var dags att simma 25 meter i den stora bassängen så kunde man ju ingenting. Man sprattlade för livet samtidigt som man sjönk som skadeskjuten ubåt. Då fick man skäll.

– Har ni inte lyssnat på vad jag sagt? Ni måste ju slappna av och göra mjuka rörelser i vattnet. Upp med er! Ropade simläraren.

Sedan var man tillbaka på mage i den grunda barnbassängen igen, med de belåtna kissbebisarna som flinade åt en när man låg där och försökte lära sig simma i klor och barnurin till en missnöjd simlärares instruktionen. 

– Bli ett med vattnet! Ropade läraren.

Åh grymma värld!

Det är kalas på söndag! Då ska vi fira Elvira, Micke, Kent och mig själv hemma hos min mor. Vi har alla fyllt och ska fylla år här nu inom närmsta veckorna, så då slår släkten ihop allt till ett jättekalas. Jag har på ett ganska bestämt sätt krävt Schwartzwalldtårta på kalaset, så då fick jag göra den själv bara för det. Vi får se hur resultatet blir, bildbevis kommet i nästa inlägg.

Tack för att ni läser, fortsätt gärna med det. Önskar er en fortsatt trevlig kväll, ha det biff!

DAGENS JERKER kan ju inte gå till något annat efter dagens inlägg. Så grattis Bassetts, vad fasen håller ni på med? 

Inatt drabbades de samman i tidernas största fight! Så om du inte vill utsättas för spoilers om hur det slutade så får du scrolla förbi detta. 

I ena ringhörnan står tidernas bästa boxare Floyd Mayweather. Han hade gått 49 fighter och vunnit alla, en mycket imponerande statistik! Men han har inte boxats på två år och är nu 40år, och hans motståndare är den 28år unge MMA-fightern Conor McGregor. Han är en av de stora inom MMA och han verkar helt galen enligt mig. Nu är jag inget större fan av varken boxning eller MMA, men denna typ av sammandrabbningar väcker ändå intresset hos mig. Och jag förstår att de båda kampsportarna väljer att ställa upp när jag hörde hur mycket pengar de får för fighten. McGregor får en miljard kronor, och Mayweather får tre miljarder kronor för att ställa upp på detta! Fy fasen vad mycket pengar, man kan ju hoppas att en del av detta går till välgörenhet. 

Nu ska detta vara en boxningsmatch, vilket begränsar McGregor från att använda sig av benen och liknande som han är van vid när han tävlar. Och förhandsfavoriten att vinna var Mayweather, som har allt att förlora denna match om man jämför med McGregor. Skulle Mayweather drabbas av sin första förlust och därmed förlora lite av sin storhet? Och dessutom mot en fighter som inte är en renodlad boxare, men däremot en av de största i oktagongen. 

Hur gick det då, klarade en MMA-fighter att utmana boxaren? Jag tittade inte på matchen, men har nu sett bilder och vet hur det slutade. Vinnaren i tidernas största match… På teknisk knock-out i tolfte ronden… Floyd Mayweather! Han fick en rejäl utmaning låter det som, men tillslut bröt domaren matchen och presenterade honom som vinnare. Så var det med det! 

Även svenska boxaren Badou Jack gick en titelmatch i lätt tungvikt på samma arena. Han vann och skrev därmed svensk boxningshistoria! Detta är det största som hänt sedan Ingo vann, men jag tycker det får alldeles för lite uppmärksamhet här i Sverige. Jag är som sagt inget fan av kampsport, men visst förtjänar man väl mer uppmärksamhet efter en sådan prestation? Jag är glad för hans skull, och hoppas han fortsätter imponera! 

Igår var Nova och Theo på barnkalas! När vi åkte hem så satt de i bilen och mumsade i sig godiset de fick. Vi småpratade lite och plötsligt luktade det bajs i bilen. Det gör det varje gång man passerar bensinstationen vid Grisslinge, jag tror att tankbilarna som tömmer avloppstankar har någon sorts tömningsplats där. Vilket förklarar stanken, men det är ändå alltid lika kul att busa med barnen om detta.

– Usch vad det luktar bajs! Har ni bajsat i bilen? Ropar jag frågande till twinsen i baksätet.

– Näää blääääh! Svarade Nova och Theo och brast ut i ett skratt.

– Nej man kan ju inte bajsa i bilen heller! Sa jag och skrattade högt.

Tydligen så skrattade jag lite för högt, och lite galet. Theo reagerade på detta.

– Jag visste inte att man kunde bli smittad av piratsjukan pappa. Du skrattar som en sjörövare! Ropade han och ögonbrynen gav ett bekymrat uttryck.

Nog för att jag överdrev lite när jag skrattade, men att jag lät som en pirat hade jag inte kunnat föreställa mig. Jag kanske får hålla igen lite och inte bli så uppspelt så jag skrämmer barnen…

Nova hjälpe mig med med middagen tidigare i veckan. Vi skulle grilla en fläskytterfilé i ugnen, och jag frågade om hon ville pensla på marinaden. Det ville hon, väldigt gärna! Hon tyckte så mycket om detta att hon ville att jag skulle ta en bild på henne, när hon ”målade köttet”. Haha! 

Vi har även firat min mormor som fyllt 80år, stort grattis! Min mor och moster hade ordnat massor av godsaker och vi firade i en festlokal i samma hus som mormor bor. Min moster Susanne och min kusin Rikard hade tagit tåget ner från Jämtlands djupa skogar för att närvara på kalaset. Det var superhärligt att träffa dem! Åh vad jag har saknat mina släktingar i norr, och bara att få prata med dem får en att längta så sjukt mycket efter norrland igen! När jag blir stor, då ska jag flytta dit…

Innan vi skulle åka hem på kvällen så passade vi på att hälsa på mormors hund Bellis. Theo fullkomligen ÄLSKAR Bellis! Hon är ju världens snällaste hund, som numera blivit en ganska gammal och väldigt rund hund. Barnen ville få henne att yla som hon brukade göra, så direkt när vi kom in så började barnen yla för att få igång henne. Och de lyckades, men hon har lite kämpigt att yla numera och hostade en del. Men sedan var det dags för oss att åka hem, så vi tackade för oss och gick ut till bilen. Då blev Theo jätteledsen, för att han saknade Bellis. Han sa att hon såg så ledsen ut, och det tog ett tag innan jag förstod vad han menade. Hon var ju glad när vi hälsade på henne. Men det är ju så att hon har ett litet underbett, och Theo försökte visa detta själv och trodde det var hennes ledsna underläpp som hängde. Jag förklarade att hon ser ut så, och att hon var glad över att träffa honom. Och vi pratade om att vi kunde hälsa på dem snart igen så att han får träffa sin favorithund inom en snar framtid. 

Jag reagerade på en sak i veckan. Av någon anledning fastnade jag i programmet ”Ullared” när deras märkliga anställda Morgan skulle göra reklam för sina egna chips i butiken. Han fick hjälp av sin vapendragare Ola-Conny och släpande gnisslande fram ett litet demobord där de serverade kunderna de nya chipsen.

– Vill ni smauka mina chips? Det är skourkreijm. Förklarade Morgan till några nyfikna kunder.

– Sourcream heter det Morgan. Replikerade Ola-Conny.

– Skour… Skourkreijm ja… Fortsatte Morgan.

Det är inte lätt med det engelska språket ibland. Men roligt var det och kanske är det goda chips. 

Jag hade farsan på besök i veckan. Då passade vi på att göra min favoritmat, schnitzel! Det är så galet gott, om man får lov att peta bort anjovisen och kaprisen. Så det skippade vi helt enkelt. Jag provade att göra dessa på fläskkotlett denna gång, som jag bankade ut till tunna fina bitar. Sedan panerade jag dem och stekte medan rödvinsåsen sjöd bubblandes bredvid på spisen. Fasen vad gott! Jag var orolig att köttet skulle vara för torrt, men det blev helt fantastiskt. Det blev dessutom några schnitzlar över som jag åt upp igår. Så detta ska jag göra om, och rödvinssås är ju dessutom den bästa såsen! 

Nu tänkte jag sluta skriva och önskar er därför en fortsatt trevlig söndag. Vill även önska barnen ett stort LYCKA TILL som ska springa ”Knatteloppet” idag. Kör hårt mina älsklingar! Ha d biff!

DAGENS JERKER går till min arbetskollega Alex. När vi möttes i ”lilla köket” på jobbet nu i veckan så frågade han vad jag skulle göra. Jag skulle precis åka och hämta barnen på förskolan och skolan förklarade jag. Han svarade då på svenska men med sin ryska grammatik såhär.

– Aha, alla vet du är bästa pappa. Du är alla barnens bästa pappa! Ja… Sa han och vinkade adjö när han försvann.

Först tog jag det positivt som en komplimang. Men sedan blev jag fundersam. Vadå ”alla barnens bästa pappa”? Hur många barn tror han att jag har, skulle jag vara pappa till alla barn som finns? Lite som en lejonhane kanske? Jag är så förvirrad av detta att han får utmärkelsen för röran han skapat i mitt huvud denna vecka…

Nu är barnen tillbaka i vardagen igen kan man säga. Igår började Nova och Theo på förskolan, och de gick stolta in på skolgården med sina ryggsäckar på ryggen. Nu är de ju äldst på skolan, alltså de går i rum 5 som det heter där de stora barnen går. Så med malliga kliv och en skvätt Zlatan-pondus stegade de fram bland de andra barnen in till sina nya hyllplatser och hängde av sig ryggsäckarna. Sedan försvann de snabbt ut till sina kompisar som de längtat så mycket efter medan jag packade upp alla deras extrakläder i deras korgar och fyllde på vattenflaskorna. Detta gick ju hur bra som helst!

Freja började på fritids nu i sin nya skola, så Jenny tog ledigt och var med henne där första dagen. Det verkar ha varit lite blandade känslor första dagen, men det är kanske inte så konstigt med en ny skola och nya klasskamrater. Hon börjar inte sin förskoleklass förrän nästa vecka, men nu hinner hon ju lära känna några av dem på fritids innan den riktiga skolan börjar. När jag pratade med henne på kvällen lät hon väldigt upprymd och glad, enligt henne känner hon alla redan nu. Haha! Men några från förskolan var ju där så hon var glad att träffa dem igen, måste kännas bra att känna några sedan tidigare när det blir mycket nytt som ett skolbyte innebär. Idag ska Jenny jobba igen så då får vi se hur Freja klarar dagen utan sin mamma på plats. Det skulle gå bra berättade hon för mig igår, och hon lovar att ringa mig så fort hon kommer hem och berätta hur allt gått. Ser fram emot det samtalet! Och de tio andra som hon lär ringa därefter…

Freja fick ju nämligen en mobiltelefon i julklapp. Vi tänkte att en surfplatta vore roligare men hon ville hellre ha en egen liten telefon. Denna har hon bara varit måttligt intresserad av till och från, hon lyssnar mest på musik och spelar lite spel på den ibland. Men nu i veckan så har hon lärt sig hur man ringer med den! Och som hon ringer! Gärna flera gånger om dagen, det blir som en samtalsslinga mellan mig, Jenny, mormor Lena, kusinen Elvira och grannen Frida. Hon ringer upp en först, och pratar sedan en liten stund. Hon vill oftast veta när man kommer hem och hur lång tid det tar innan man är hemma. Men ibland undrar hon vad man gör och vill berätta lite vad hon själv gör. Sedan ringer hon upp nästa, och när hon ringt alla så börjar hon om igen.

Haha, det är faktiskt roligt att hon börjat ringa. Även om det blir ganska många men korta samtal varje dag. Hon hade ju ett väldigt billigt abonnemang, eftersom vi tänkte att hon ändå mestadels använder sig av WiFi där hon är. Men nu har hon på en vecka ringt upp hela sin samtalspott för denna månad, så jag fick ändra hennes abonnemang nu så att hon kan ringa som hon vill. Så var beredda på att hon kan ringa när som helst! Det känns nästan overkligt att barnen blivit så stora nu, att Freja ska börja i förskoleklass. Tiden går så himla fort…

Ännu ett befarat terrordåd har skett i Barcelona, så sorgligt! Någon eller några har kört med en skåpbil in på en populär gågata där och skapade kaos. Sist jag läste om saken var det över hundra personer som blivit skadade och tretton personer miste livet. Detta är för mig helt galet, man blir ju så less och bedrövad varje gång något sådant inträffar! Hur hamnar man i ett sådant mörkt dunkel, att vara så kall och mörda så många oskyldiga människor…

Frågan är bara hur man kan få stopp på dessa vansinnesdåd där man kör över andra människor. Det arbetas nog flitigt med hur man kan förebygga sådana attacker, det tror jag verkligen. Men det tar tid innan man får allt på plats i form av trafikhinder och liknande. Samtidigt så slås terrororganisationen IS tillbaka rejält nu och har inte mycket mark kvar att försvara. Det är nog dessvärre så att denna typ av attacker kan uppstå oftare i takt med att deras egna territorium minskar, det känns som att de nu flyttar våldet mer och mer utanför deras egna områden. Kanske är det av desperation, nu när de känner att de håller på att förlora sin kamp. Då inträffar attacker av denna typ, men även hemska skottlossningar där oskyldiga skjuts ihjäl vid stora folksamlingar och fortsatta självmordsbombningar. Men även om IS tillintetgörs av Västledda koalitionen så dyker det ju alltid upp nya terrororganisationer. Där har man mycket att jobba på i förebyggande syfte, att fånga upp dessa människor innan de blir radikala och ansluter sig till terrororganisationer. Av de jag frågat och pratat med genom åren så säger nästan alla samma sak. Utbildning! Att få utbildning och undervisas i en skola som ung och därmed få en förståelse för hur världen faktiskt ser ut och fungerar. Istället för att man som obildad och vilsen ej känner sig hemma eller uppskattad någonstans, och på så sätt lockas av allt som dessa organisationer erbjuder i form av uppskattning och gemensamhet. Men där målet alltid är att du sakta hjärntvättas till att förstöra en oförstående omvärld som hatar dig. Nu är detta inte någon allsmäktig fakta, utan bara vad jag själv fått höra och upplevt. Men det låter ändå logiskt i mina öron det människorna som flytt dessa länder berättat. Och vi ska inte hata, även om man kan känna stark avsky mot personerna som utför dessa terrordåd. Vi ska inte dra alla över en kant, vilket man hastigt kan få för sig att göra när något som detta inträffar. För det har man hört massor av gånger tidigare, att det är just det terrorister vill uppnå med sina attacker. Att det inte handlar om de dödsoffer de skördar, utan vilka konsekvenser det får. Mer rädsla, mer rasfördelning och mer hat…

Men det är ändå bra att de försöker störta IS nu en gång för alla. Sedan börjar arbetet att förebygga uppkomsten av liknande organisationer i framtiden. Det känns som en hopplös uppgift, men den måste ju ändå göras för att kunna rädda så många oskyldiga liv som möjligt. Och värna om vår egen frihet som vi dagligen tar för givet.

Vad händer annars då, ja nu är snart andra arbetsveckan avklarad efter semestern. Man börjar sakta komma in i vardagen mer och mer. Minnet om hur segt det är att bli väckt av väckarklockan tidigt på morgonen kommer skrikandes och påminner om hur det brukar vara. Men jag läste för någon dag sedan, att man skulle ändra sin alarmsignal till applåder. Så att man blir applåderad varje gång klockan ringer och man bryskt kliver upp varje morgon. Det kan vara en rolig idé att testa, jag känner att jag är värd lite applåder numera.

Jag följer även de nya avsnitten av ”Game Of Thrones” nu varje vecka, det har jag aldrig gjort tidigare. Mest har det berott på att jag tycker det är så jobbigt att vänta mellan varje avsnitt, så då har jag köpt hela säsongen när den släppts till försäljning. Men nu är det så spännande att jag klarar inte att vänta! Sedan är detta en så populär serie att det skrivs och pratas om den så mycket att man inte vill veta något innan man själv ser avsnitten. Så nu väntar jag otåligt och ibland förtvivlat mellan varje kommande måndagar när de nya avsnitten släpps på HBO. Winter is coming…

Helgen står för dörren, så jag önskar alla en riktigt god helg. Tack för att ni tog er tid att läsa, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Han är på semester och har inte gjort något dumt vad jag vet, men det är den oskrivna regeln som gäller här när jag inte kan utnämna någon annan så tillfaller utmärkelsen per automatik honom. Jag skulle kunna ge utmärkelsen till terroristerna, men jag känner att vi har avklarat dem redan tidigare i inlägget. Så pilutta dig Henke!

Snart fyller jag år! En gång om året, helt fantastisk. Jag blir förvisso inte lika asgammal som Marcus, än är det många år kvar tills j ag fyller 40. Men när jag insåg att det jag ”önskar” mig i present från släkten inte direkt var något ungdomligt eller trendigt fick jag ett litet infall av besvikelse. Högst upp på listan står nämligen, en dammsugare…

Dammsugare ja… Eller ”snabelmoppe” alternativt ”snabeldrake” som man även hört farsan yttra sig på bästa söderslang genom åren. Det är banne mig vuxenpoäng på ett sådant önskemål. Jag ska berätta vad självaste Yoda från Star Wars hade sagt om det var han det handlade om.

– Old I am not, an adult I am!

När vi ändå är inne på åldersförnekelse så finns det tyvärr ett annat argument som talar emot mig själv. Det har hänt en grej, med min fot. Lite oväntat. Jag var ute på en motionsrunda i form av en promenad i söndags kväll. Det kändes bra! Så pass bra att när jag kom hem och skulle duscha så bestämde jag mig för att raka av mig skäggstubben. För att på så vis minska luftmotståndet och kunna gå i ett ännu högre tempo nästa gång. Men igår, på jobbet så hände något. Jag hoppade galant ur mina arbetsskor och gick fram mot mina fräsiga vita sneakers. Då knäppte det till i foten, utan att det gjorde ont på något vis. Men efter några timmar så började det kännas mer och mer, nu kan jag knappt gå på foten. Det går nästan om jag går på tå med den foten, men hur tror ni den gångstilen såg ut? Låt mig säga såhär, det öppnades upp en bred gångbana bland övriga misstänksamma kunder på ICA Maxi när jag gick in för att handla där igår. Och idag gör det fortfarande ont, men det går säkert över om jag vilar foten lite. Men det stör mig att det enklaste av fotsteg ska förstöra min pågående träningskarriär…

Min gode vän Marcus har vid tillfällen berättat hur han blir ägd av barnet Leas kommentarer hemma i deras vardag. Idag när jag fixade frukost till barnen så stod jag och sjöng högt för mig själv. Barnen kom och satte sig till bords, men var alldeles tysta. Jag serverade dem sina skålar med gröt, förutom Theo som ville ha yoghurt. 

– Sjunger du opera pappa? Frågade Freja och tittade på mig.

– Nej det tror jag väl inte. Jag kan väl inte sjunga opera heller. Svarade jag med ett skratt.

– Då är det väl bara jag som kan det. Avslutade Freja konversationen innan hon började äta sin gröt, och lämnade mig där ståendes med gapande mun och tom blick.

Ä G D !

Sedan började de prata om hur dåligt jag sjöng opera om man jämförde med Tarja, den före detta sångerskan i Nightwish. Nova och Freja var rörande överens om att hon var jättebra på att sjunga opera. Men att om jag övade VÄLDIGT MYCKET så kunde jag kanske bli lika duktig som Freja och Tarja. Sedan sjöng de opera med gröt i munnen ett tag. Jag visste fortfarande inte hur jag skulle tackla situationen, utan kollade vad som pågick i Theos värld istället.

Jag avslutade igår min KBT-behandling (kognitiv beteendeterapi), det känns väldigt tråkigt. Jag ingick i en grupp underbara människor som träffats vid tolv tillfällen för att lära oss mer om hur detta kan hjälpa oss i vår vardag. Det har varit oväntat lärorikt, och roligt! 

Alla som tänkt tanken på att lära sig mer om KBT, gör det! Man behöver inte vara utmattad och sönderstressad för att delta, utan detta kan nog rädda många människor i tid som är påväg mot utbrändhet och kanske depression till och med. Så fråga gärna om ni vill veta mer, jag kan varmt rekommendera detta. Vi kommer att träffas i november igen en sista gång, för att följa upp hur vi lyckats anpassa oss efter våra nya ”livsverktyg”. Men eftersom vi i gruppen hade en sån härlig gemenskap så ska vi försöka träffas innan dess. Så man inte tappar kontakten, men även har varandra att fråga om tips och råd om man hamnar i knepiga situationer. Längtar tills vi ses igen!

Sedan har jag mottagit ett meddelande här hemma. En symbolisk gest kan man säga. Alla som har sett filmen ”Gudfadern” vet nog redan vad jag syftar på. Se själva…

Ett hästhuvud! Någon har lämnat ett hästhuvud på vardagsrumsgolvet. Om det inte är obehagligt så säg. Men vad vill avsändaren förmedla? Hur ska man tolka detta? Kanske är det inte så farligt, men eftersom jag minns scenen från ”Gudfadern” när de placerat det blodiga hästhuvudet i sängen så kan jag inte sluta tänka på det värsta. Detta var i alla fall inte en lika blodig hälsning som den i filmen, men oroväckande ändå. Inte minst med tanke på att jag vet vem som ägde hästen som huvudet kom från. En familjemedlem… Ett av mina egna barn…

Fortsättning lär följa, jag bör kanske se om filmen igen för att friska upp minnet kring denna obehagliga scen. Sedan blir det att sitta på sin vakt hela natten med bandyklubban och vitlökspressen i högsta hugg. To be continued… 

Tack för att ni orkar läsa om min läskiga vardag! Önskar alla en trevlig kväll, ha d biff!

DAGENS JERKER går nog till skotillverkaren av mina arbetsskor. Min nuvarande skada måste tyvärr skyllas på dem tillsvidare…

Mayday! Mayday! Vart ska man vända sig när semesterdagarna plötsligt tog slut alldeles för fort? Jag gissar att jag får googla på det…

Så vad har hänt under årets semester? Ja det har varit den stillsammaste semester jag upplevt på många år. Tog dagarna som de kom utan större planering och det var väldigt skönt. Precis vad den här gamla kroppen behövde. Så det som har hänt har inte handlat om mig så mycket, men berörd har jag ändå blivit.

Först vill jag ta upp det sorgliga dödsfallet som handlar om Chester Bennington, sångaren i Linkin Park. Han tog livet av sig, samma dag som hans gode vän tillika artisten Chris Cornell skulle ha fyllt år. Chris tog även han livet av sig tidigare i år, så nu har vi förlorat två duktiga sångare på kort tid. Linkin Park var ett band jag lyssnade otroligt mycket på när de slog igenom för många år sedan. De gjorde även två titelspår till de två första Transformers filmerna, och det blev två riktigt stora hitar världen över. Jag minns en gång när vi i kompisgänget fick se dem live här i Stockholm när de gjorde en vansinnigt bra konsert på Globen tror jag det var. Sångaren har en väldigt stark röst och han sjunger riktigt bra live, trots att han skriker mestadels. Nu skriver en hel generation om hur viktiga Linkin Park varit för dem och hur mycket de kommer sörja Chesters död. Jag kan bara hålla med, det är så sorgligt.

Vi fick även uppleva en regeringskris på semestern. Även detta är en sorglig historia. Där Transportstyrelsens känsliga register kan ha hamnat i orätta händer när man tydligen outsourcade arbetet på deras servrar till företag i Tjeckien. Om jag nu förstått och sammanfattat det rätt. Så ministrar riskerade misstroendeförklaringar och regeringen skulle få skämmas. Den borgerliga oppositionen var snabbt på hugget och krävde Stefan Lövens regeringen på svar, dock var de lite för snabba med att peka ut ministrar vilket de säkert får ångra nu i efterhand. Nu avgick istället två av de tre ”skyldiga” ministrarna, så nu lugnade situationen ner sig snabbt i väntan på att allt ska utredas. Än är det inte över…

Det pratades om att främmande makt nu kunde se register över exempelvis Försvarsmaktens militärfordon, men även människor med skyddad identitet. Nu hamnade det största fokuset på att hänga ut de ansvariga för skandalen, som sägs vara den största svenska regeringen råkat ut för sedan spionen Stig Bergling. Inget fel i det, de ansvariga ska självklart stå till svars för sina handlingar. Men mina tankar går dock till alla de stackas människor som levt under hemlig identitet och som nu kan vara röjda. Vilken skräck de nu måste leva i tills man med säkerhet vet om de är röjda eller ej. My point of view bara…

Sedan har vi Donald Trump på andra sidan Atlanten. Men jag orkar inte skriva mer om honom just nu, utan nöjer mig istället med att lägga upp en bild på Trump där någon lattjat lite med Photoshop. Hahaha!

Igår firade vi vår kära vän Marcus som fyllt 40år och numera kan titulera sig som asgammal! STORT GRATTIS! Marcus är först ut av oss herrar i vänskapsgänget att fylla 40år och därmed nr.1!

”Why god why! Everyone is getting so old, why are you doing this to us?” – Joey Tribbiani

Värdparet hade ordnat allt jättebra med god mat, uppfriskande dryck och ett stort partytält. Så det störde oss inte alls att regnet ibland vräkte ner, vi satt där under tältet och hade en fantastisk afton! Alla vännerna var samlade, och det var extra kul att få träffa herr Jönsson igen efter alla dessa år. Han var lika rolig som jag mindes honom. Sedan fick jag träffa Tinas släktingar och några av hennes vänner för första gången. Såklart var ju även Marcus släktingar där, och dem hade jag ju träffat tidigare. Speciellt den där brodern, the Jonas…

Tina hade ordnat ett jätteroligt, men dock riggat, quiz där man skulle svara på frågor om Marcus supersnabbt på sin mobiltelefon. Det synkade inte så bra på min Samsung, jag skyller detta på Korea. Därför kom jag bara på en 5:e plats…

Lärdomarna jag tar med mig från kvällen är många, och här kommer några av dem!

Man kan bli ledsen om man lämnat bort barnen för en kväll och måste dricka jordgubbslikör.

Absinth är en grön dryck som Tommy fortfarande tycks ha känslomässiga band till än idag.

Fireball är lika gott fortfarande efter alla dessa år.

Erik är numera stolt VIP-kund hos LEGO.

Kryddskämt är något alla förhållanden behöver, det öppnar nya dörrar.

Ett fotoalbum visade att Marcus kunde posera bäst av oss alla redan på 80- och 90-talet, dessutom hade han alltid fina frisyrer.

Tommy pratade även om något som ingen riktigt förstod vad det var. Han visade med händerna att ”den är såhär lång och såhär grov, med en 10 liters tank under”. Allt mynnade slutligen ut i ett roligt skämt utan hans vetskap om en penismetafor där jag tror att hans sambo Jossan skrattade mest av oss alla.

Mogge skäller gärna på grannkatten.

Algblomning är en hiskelig drink som denna afton blev ”new and improwed” och gick under namnet Algblomning 2.0… Jag vill förtydliga denna drink för den ovane, den blandades med dedikerad hängivenhet och toppades med en gnutta kärlek av the Jonas. Den innehöll det mesta, och konsistensen var likt salsan man har på sina tacos. Den skiktade sig snabbt och gick från gyllenbrun till bekymmersamt grå. Hemligheten låg i att ständigt röra om drinken och dricka fort enligt the Jonas. Den luktade okej, men kan ha varit den äckligaste drink jag smakat.

Så med dessa minnen avslutar jag min semester och gör mig redo för kommande arbetsvecka med allt vad det innebär. Kanske är ni fler där ute som börjar arbeta imorgon igen och delar mina oroliga känslor. Ni som fortfarande har semester har säkert gjort er förtjänt av den och får fortsätta njuta av den, till er vill jag bara säga ”skit på er”… Och alla ni andra, ha d biff!

DAGENS JERKER går till vädergudarna som inte direkt förgyllt denna semesterperiod. Jag vill till karribien! Och leka pirat, argh…