Nu är barnen tillbaka i vardagen igen kan man säga. Igår började Nova och Theo på förskolan, och de gick stolta in på skolgården med sina ryggsäckar på ryggen. Nu är de ju äldst på skolan, alltså de går i rum 5 som det heter där de stora barnen går. Så med malliga kliv och en skvätt Zlatan-pondus stegade de fram bland de andra barnen in till sina nya hyllplatser och hängde av sig ryggsäckarna. Sedan försvann de snabbt ut till sina kompisar som de längtat så mycket efter medan jag packade upp alla deras extrakläder i deras korgar och fyllde på vattenflaskorna. Detta gick ju hur bra som helst!

Freja började på fritids nu i sin nya skola, så Jenny tog ledigt och var med henne där första dagen. Det verkar ha varit lite blandade känslor första dagen, men det är kanske inte så konstigt med en ny skola och nya klasskamrater. Hon börjar inte sin förskoleklass förrän nästa vecka, men nu hinner hon ju lära känna några av dem på fritids innan den riktiga skolan börjar. När jag pratade med henne på kvällen lät hon väldigt upprymd och glad, enligt henne känner hon alla redan nu. Haha! Men några från förskolan var ju där så hon var glad att träffa dem igen, måste kännas bra att känna några sedan tidigare när det blir mycket nytt som ett skolbyte innebär. Idag ska Jenny jobba igen så då får vi se hur Freja klarar dagen utan sin mamma på plats. Det skulle gå bra berättade hon för mig igår, och hon lovar att ringa mig så fort hon kommer hem och berätta hur allt gått. Ser fram emot det samtalet! Och de tio andra som hon lär ringa därefter…

Freja fick ju nämligen en mobiltelefon i julklapp. Vi tänkte att en surfplatta vore roligare men hon ville hellre ha en egen liten telefon. Denna har hon bara varit måttligt intresserad av till och från, hon lyssnar mest på musik och spelar lite spel på den ibland. Men nu i veckan så har hon lärt sig hur man ringer med den! Och som hon ringer! Gärna flera gånger om dagen, det blir som en samtalsslinga mellan mig, Jenny, mormor Lena, kusinen Elvira och grannen Frida. Hon ringer upp en först, och pratar sedan en liten stund. Hon vill oftast veta när man kommer hem och hur lång tid det tar innan man är hemma. Men ibland undrar hon vad man gör och vill berätta lite vad hon själv gör. Sedan ringer hon upp nästa, och när hon ringt alla så börjar hon om igen.

Haha, det är faktiskt roligt att hon börjat ringa. Även om det blir ganska många men korta samtal varje dag. Hon hade ju ett väldigt billigt abonnemang, eftersom vi tänkte att hon ändå mestadels använder sig av WiFi där hon är. Men nu har hon på en vecka ringt upp hela sin samtalspott för denna månad, så jag fick ändra hennes abonnemang nu så att hon kan ringa som hon vill. Så var beredda på att hon kan ringa när som helst! Det känns nästan overkligt att barnen blivit så stora nu, att Freja ska börja i förskoleklass. Tiden går så himla fort…

Ännu ett befarat terrordåd har skett i Barcelona, så sorgligt! Någon eller några har kört med en skåpbil in på en populär gågata där och skapade kaos. Sist jag läste om saken var det över hundra personer som blivit skadade och tretton personer miste livet. Detta är för mig helt galet, man blir ju så less och bedrövad varje gång något sådant inträffar! Hur hamnar man i ett sådant mörkt dunkel, att vara så kall och mörda så många oskyldiga människor…

Frågan är bara hur man kan få stopp på dessa vansinnesdåd där man kör över andra människor. Det arbetas nog flitigt med hur man kan förebygga sådana attacker, det tror jag verkligen. Men det tar tid innan man får allt på plats i form av trafikhinder och liknande. Samtidigt så slås terrororganisationen IS tillbaka rejält nu och har inte mycket mark kvar att försvara. Det är nog dessvärre så att denna typ av attacker kan uppstå oftare i takt med att deras egna territorium minskar, det känns som att de nu flyttar våldet mer och mer utanför deras egna områden. Kanske är det av desperation, nu när de känner att de håller på att förlora sin kamp. Då inträffar attacker av denna typ, men även hemska skottlossningar där oskyldiga skjuts ihjäl vid stora folksamlingar och fortsatta självmordsbombningar. Men även om IS tillintetgörs av Västledda koalitionen så dyker det ju alltid upp nya terrororganisationer. Där har man mycket att jobba på i förebyggande syfte, att fånga upp dessa människor innan de blir radikala och ansluter sig till terrororganisationer. Av de jag frågat och pratat med genom åren så säger nästan alla samma sak. Utbildning! Att få utbildning och undervisas i en skola som ung och därmed få en förståelse för hur världen faktiskt ser ut och fungerar. Istället för att man som obildad och vilsen ej känner sig hemma eller uppskattad någonstans, och på så sätt lockas av allt som dessa organisationer erbjuder i form av uppskattning och gemensamhet. Men där målet alltid är att du sakta hjärntvättas till att förstöra en oförstående omvärld som hatar dig. Nu är detta inte någon allsmäktig fakta, utan bara vad jag själv fått höra och upplevt. Men det låter ändå logiskt i mina öron det människorna som flytt dessa länder berättat. Och vi ska inte hata, även om man kan känna stark avsky mot personerna som utför dessa terrordåd. Vi ska inte dra alla över en kant, vilket man hastigt kan få för sig att göra när något som detta inträffar. För det har man hört massor av gånger tidigare, att det är just det terrorister vill uppnå med sina attacker. Att det inte handlar om de dödsoffer de skördar, utan vilka konsekvenser det får. Mer rädsla, mer rasfördelning och mer hat…

Men det är ändå bra att de försöker störta IS nu en gång för alla. Sedan börjar arbetet att förebygga uppkomsten av liknande organisationer i framtiden. Det känns som en hopplös uppgift, men den måste ju ändå göras för att kunna rädda så många oskyldiga liv som möjligt. Och värna om vår egen frihet som vi dagligen tar för givet.

Vad händer annars då, ja nu är snart andra arbetsveckan avklarad efter semestern. Man börjar sakta komma in i vardagen mer och mer. Minnet om hur segt det är att bli väckt av väckarklockan tidigt på morgonen kommer skrikandes och påminner om hur det brukar vara. Men jag läste för någon dag sedan, att man skulle ändra sin alarmsignal till applåder. Så att man blir applåderad varje gång klockan ringer och man bryskt kliver upp varje morgon. Det kan vara en rolig idé att testa, jag känner att jag är värd lite applåder numera.

Jag följer även de nya avsnitten av ”Game Of Thrones” nu varje vecka, det har jag aldrig gjort tidigare. Mest har det berott på att jag tycker det är så jobbigt att vänta mellan varje avsnitt, så då har jag köpt hela säsongen när den släppts till försäljning. Men nu är det så spännande att jag klarar inte att vänta! Sedan är detta en så populär serie att det skrivs och pratas om den så mycket att man inte vill veta något innan man själv ser avsnitten. Så nu väntar jag otåligt och ibland förtvivlat mellan varje kommande måndagar när de nya avsnitten släpps på HBO. Winter is coming…

Helgen står för dörren, så jag önskar alla en riktigt god helg. Tack för att ni tog er tid att läsa, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. Han är på semester och har inte gjort något dumt vad jag vet, men det är den oskrivna regeln som gäller här när jag inte kan utnämna någon annan så tillfaller utmärkelsen per automatik honom. Jag skulle kunna ge utmärkelsen till terroristerna, men jag känner att vi har avklarat dem redan tidigare i inlägget. Så pilutta dig Henke!