Det var med stor iver som jag öppnade hemuppgiften denna veckan, det var ju en så kallad ”labblåda” som min kemilärare skickat till mig. Det var en metalliknande portfölj med stora lås på, och en lysande orange klisterdekal med ett stort svart kryss på som visar vart skatten finns eller något liknande. Denna låda innehöll allt jag behövde för att utförligt genomföra denna hemuppgift. Såhär gick det till!

Det var inte mycket till innehåll i labbådan hon skickat, men jag följde instruktionerna noggrant och dokumenterade alla steg jag gjorde genom laborationen. Den första instruktionen var att ta en stor kastrull eller gryta och fylla den med vatten som sedan skulle koka upp på spisen. Jag hittade en riktig bautakastrull på närmare 10 liter som jag kokade upp mitt vatten i, och samtidigt dokumenterade jag allt i mitt skrivblock. Det är av yttersta vikt att man skriver utförligt genom varje steg hur du genomför i uppgiften. När vattnet kokade så skulle man nu tillsätta innehållet ur en liten bägare som innehöll 1.5dl vätska, samtidigt som du skulle hålla ett lackmuspapper med din andra hand strax under ytan på det kokande vattnet för att se om färgen nu skulle skifta på lackmuspapperet. Okej, då kör vi… Observera nu noggrant Jimmy vad som händer med lackmuspapperet när du nu snabbt häller i bägaren med den där vätskan. Den hade en liten handskriven etikett på sig med namnet H2SO4…

PANG!!! Jag menar JÄTTEMYCKET JÄTTEPANG!!! Det blev en explosionsartad smäll i hela köket, och ett fönster sprack och köksfläkten ovanför spisen började brinna i några sekunder. Mina örsnibbar svider, och näsborrarna känns overkligt stora. Där stod jag som ett fån, med lackmuspapperet i ena handen och den tomma bägaren i andra han… Nej den hade flugit iväg den med. Den hittade jag trasig på vardagsrumsgolvet lite senare. Vad som hände med lackmuspapperet hade jag ingen koll på längre, det hade gått av på mitten och ena halvan var spårlöst försvunnen. Grytlocket hittade jag senare, uppe i taket. Och mina anteckningar var helt förstörda och oläsliga, det var stänk överallt. Till och med min fina Kitchen Aid som jag älskar lika mycket som mina egna barn var nerstänkt, trots att den står en bit bort! Jag var så upprörd att jag inte hann reagera på att det nu började svida överallt i ansiktet och på armarna. Saknad av labbrock och skyddsglasögon – CHECK! Mitt hår på huvudet hade försvunnit framtill, och då menar jag inte mina ”vikar” utan det hade frätts bort av allt stänk. Jag fick raka av mig allt hår på huvudet senare på kvällen. Och min fina t-shirt saknar numera framsida, den har bara två ärmar kvar och ett ryggstycke tyg där allt hålls samman av kragen i princip. Som en pytteliten mantel ungefär. Men magen, bröstet och armarna är nu fritt från hår och alldeles babylent. Hur tusan ska jag sammanfatta allt det här för min lärare?

Jag har i efterhand valt att kalla detta labbförsök för ”Homelab Xplosion”. Där min hypotes om att sammanföra kokande vatten och H2SO4 (svavelsyra) i en sorts laddad och kärleksfull emulsion inte blev en bra kombination, varken för mig eller mitt lackmuspapper. Och nu har det kommit sot på mina nyköpta citroner också, så himla typiskt. Vart tog resten av alla mina lackmuspapper vägen som låg här bredvid på bänken?

– Fröken! Kan du skicka mig fler lackmuspapper tack, mina tog plötsligt lite slut.

Sedan uppskattar jag inte sarkasmen från brandkåren som antydde att jag kanske borde tänkt igenom detta först, och säkrat upp med brandsläckningsutrustning. Men vadå, labbuppgiften innehöll ju i mitt fall nästan 10 liter vatten. Vad skulle kunna gå fel och brinna då? Jag tänkte väl inte på det, H2SO4 låter ju lite som H2O (vatten). Det blir ju typ vatten och vatten, så det kunde väl inte hända så mycket. Trodde jag, rent hypotetiskt…

Nu gick det inte till på det sättet som jag beskrivit det här ovan. Men hemuppgiften vi fick var så tråkig att jag var tvungen att piffa till min historia här lite. Och om det är något jag minns från kemilektionerna i grundskolan så var det hur farligt det är att blanda vatten med svavelsyra. Dagens hemlaboration handlade om att separera ämnen. Man skulle blanda 1dl salt med 1dl sand i en behållare, sedan förklara hur jag gick tillväga för att lyckas separera dessa från varandra. Min lösning blev att koka detta tills allt salt hade smält och bara sanden fanns kvar, så nu är jag redo att bli en A+ student!

Ibland skrattar ödets ironi en rätt i ansiktet. Detta hände när jag tog beslutet att raka av mig håret på huvudet igen, efter en sommar av utspridda men välkammade fjun på skallen. Så varför laddade hårtrimmern ur precis då, det kan man ju undra?

Nu menar jag inte innan jag började, utan självklart en bit in i rakningen. Jag hade rakat mig på ena sidan av huvudet och hunnit bak till nacken när den bara tvärdog, och jag blev en smula uppgiven. Jag hade nämligen laddat den fullt i helgen, så att den redan skulle vara urladdad kom lite som en överraskning. Men okej, då får jag väl ladda den och se ut såhär en timme eller så. Inte hela världen tänkte jag, tills ett ganska stort problem uppstod. Laddningskabeln var borta! Detta får inte vara sant, ska jag gå till jobbet imorgon med halva huvudet rakat? Det skulle garanterat väckas frågor då kan jag lova er, så jag började leta efter min gamla rakapparat istället. Den hade ju en liten trimmer som man kunde trimma skägglinjen med, men tyvärr har jag inte använt den på 10år så jag kunde inte hitta den. Nu började jag bli orolig på riktigt, så jag tog fram en liten sax och började klippa av mig håret i ren panik. Men saxen var antingen slö eller så är mitt hår starkare än spindelväv, för resultatet blev allt annat än önskvärt. Vad ska jag göra nu? VAD SKA JAG GÖRA NU? Jag funderade över olika alternativ, skulle jag åka iväg och köpa en ny hårtrimmer? Nej butikerna hade stängt, så det enda alternativet jag hade kvar var egentligen att ha mössa på mig hela nästkommande dag tills jag hunnit köpa en ny trimmer. Åh grymma värld!

Efter lite mer letande hittade jag en gammal hårtrimmer med tillhörande laddningskabel, en sådan där rund trimmer. Likheter med läskiga aliens från filmvärlden finns, så jag närmade mig den med viss försiktighet. Den fick dammas av och sedan börja ladda, men klockan började bli alldeles för mycket nu. Men efter lite mer än en timme så testade jag att raka huvudet igen, och det gick hyffsat. Jag hann raka av nästan allt, förutom en kvarvarande tofs uppe på huvudet. Detta tärde på mitt tålamod nu, att jag nästan var klar men nu skulle behöva ladda trimmern igen. När jag pluggade in laddningskabeln i eluttaget så startade trimmern, jag hade glömt stänga av den. Det visade sig att denna variant kunde ha strömkabeln inkopplad samtidigt som du rakar dig, och jag som hade väntat så länge och dragit ut på detta hela kvällen. Men det var ju en positiv nyhet! Nu kunde jag raka färdigt och hoppa in i duschen. Äntligen var kvällen över och jag kunde helt utmattad krypa ner i sängen och somna på mindre än en minut. Jag kanske ska ringa till Jocke och höra om han har några förslag på varför detta ska hända just mig. Om han inte är för upptagen förstås, han sitter ju bakåtlutad på en stor citron bland alla dillkvistar och smetar in sig i majonnäs på toppen av räkmackan han glider fram på genom livet…

Det fanns ju planer på att gå på konsert och se Ghost ikväll på Gröna Lund, men det blev inget denna gång. Jag hade sett fram emot att äntligen få träffa denna mörkrets påve eller vad han nu är, kallad Papa Emeritus III. Han ser häftig ut, och lite läskig. Men hans röst är inte alls vad man förväntar sig när man ser honom. Jag trodde första gången jag såg en bild på bandet att de skulle låta som någon sorts ”deathmetal” och bara vråla ut sitt budskap. Men så var det inte alls, han sjunger faktiskt riktigt bra och har en behaglig röst att lyssna på.

Men vi kära vänner ska försöka samlas vid ett senare tillfälle istället. Så att lyssna på spökrock live får vänta, hoppas inte Ghost hinner splittras innan dess bara. Jag förstår inte riktigt vad som händer i bandet, men de stämmer varandra för utebliven ersättning och någon har väl till och med hoppat av bandet. Synd tycker jag, även om de inte är mina favoriter på något vis. Men de har gjort några riktigt bra låtar och verkar dessutom otroligt populära utanför Sverige. Så det vore kul ur den aspekten om de fortsätter spela och låter omvärlden se vilket fantastiskt musikexportland vi faktiskt är här i ”lilla” Sverige.

Detta får runda av för min händelserika kväll. Tack för att ni tog er tid att läsa, önskar er en fortsatt trevlig kväll. Ha d biff!

DAGENS JERKER går IF Metall som gett Henke en knappnål nu när han gått sin utbildning som skyddsombud hos dem. Jag vill också ha en knappnål som det står skyddsombud på! Jag har ju varit skyddsombud i 6år nu, men ingen har gett mig någon knappnål. Om jag får gissa så är det är säkerligen Stefan Löfvens fel eftersom han gjorde karriär där samtidigt som jag blev skyddsombud, innan han senare blev statsminister. Nej jag har ångrat mig nu, den är ändå ful och stor som en jäkla frisbee där på tröjan. Dumma fackförbund, tycker de drar ner stämningen här på bloggen…

Så, nu känner jag att de svallande känslorna från söndagen har lagt sig. Då kan jag på ett mer återgivande sätt berätta lite om vad som har hänt.

Vi var ju på derby i söndags, något vi sett fram emot under en lång tid nu. Så jag åkte hemifrån strax efter klockan tio på morgonen för att på miljövänligt sätt resa hem till Marcus med kollektivtrafiken. Jag var lite smått förtvivlad över att jag inte hittade ett enkelt och smidigt alternativ, utan antingen skulle jag byta buss på vägen eller så fick jag gå en bit till fots. Jag valde det sistnämnda, så jag fick gå säkert flera tusen… Eller, ja… Flera hundra då, meter… Kanske… Jag fick gå och det var uppförsbacke! Men fram kom jag och sedan anlände den tredje länken, Erik, hemma hos Marcus. När vi var samlade så åkte vi mera buss, och nyheten för dagen var att även Morgan skulle in och se fotbollsmatchen! Så roligt, även om han håller på Hammarby. Jag hade hoppats på att vår sista vän i gänget, Tommy, skulle dyka upp han med. Men vi konstaterade att eftersom han är nybliven far igen så är det kanske inte så lätt för honom att komma loss. Sedan så mindes vi att han blev överförfriskad på en match för nästan fem år sedan, på eftermiddagen när allt var Mogges fel. Sedan dess är Tommy troligen omyndigförklarad av sin härliga sambo Jossan, som troligen belagt Tommy med utegångsförbud på matchdagarna när Hammarby spelar än idag. Hihi…

Vi mötte upp Mogge utanför Globen, där han som ensam hammarbysupporter satt på uteserveringen vid Grekiska kolgrillen och paxade platser åt oss bland alla andra djurgårdare som samlats där. Det var modigt gjort! Men så ser han ju ut som Tom Cruise också, med lite pondus. Så nu satt vi där och drack lite öl som serverades i plastflaskor. Det skulle visa sig vara ett smart drag, eftersom det började regna flaskor från uteserveringen när fler hammarbyare passerade förbi på väg till Tele2 Arena. Fascinerande…

Vi insåg att vår placering längst ute på hörnet av serveringen kanske inte var det bäst placerade längre. Snart skulle väl resten av hammarbyarna och även djurgårdarna passera förbi där, och jag var inte sugen på att hamna i mitten mellan hormonstinna och testosteronfyllda ungdomar som vill puckla på varandra. Det finns ju tyvärr vuxna som inte heller kan uppföra sig, som går in i ett sorts ”neandertalar-mode” när öl och sportkänslor möts. Men vi som är rutinerade herrar valde att flytta oss innan det skulle braka loss. Mogge skulle gå med Stoffe på matchen, så när Stoffe anlände gick de in på restaurangen och drack lite mer öl medan vi valde att gå vidare. Och jag hade ett nytt problem att tampas med, värre än hammarbyare. Jag var konstant kissnödig…

Det började bli bråttom nu, jag ville väldigt gärna hitta vår entre och springa in på toaletten. Men det var en bit att gå, och jag kände mig observerad av polishelikoptern som hovrade ovanför arenan på grund av min numera ansträngande gångstil. Det var onödigt av polisen att rida runt på hästar också tycker jag, eftersom jag är allergisk. Men när vi väl var inne så kunde jag uppsöka herrarnas och sansa mig. När jag kom ut igen så träffade vi herr Jönsson som också var på matchen, ett roligt möte! Det är det alltid när man får möjligheten att träffa en så djupt passionerad man med svar på allt här i världen. Men nu började snart matchen så vi letade upp våra platser och tittade på spelarna när de värmde upp. Även vi började ladda inför avsparken. Vi såg att djurgårdens skadade hockeyforward Daniel Brodin satt en bit ifrån oss med sin fru. Erik och Marcus jagade upp mig genom att säga att han ser kriminell ut, som värsta busen. Jag blev mer kissnödig…

Tifona sprakade och inramningen var härlig, sedan var matchen igång! Vi var överens om att Bajens tifo med banderollen ”Herrarna i huset” visade brist på genustänk. Man kan kräva en mer jämställd banderoll år 2017 tycker vi. Matchen då, jo trots en fin inledning av mitt kära Djurgården så lyckades ändå Hammarby ta ledningen med 0-1. Förbaskat! Och sedan tycker jag det var en avslagen historia resten av matchen, även om Djurgården lyckades få in en kvittering. När domaren blåste av så var slutresultatet 1-1 och det jag tar med mig från matchen är att det var härligt att vara tillbaka, att se fotboll live är väldigt roligt. Tack Marcus för att du ryckte med mig till matchen! Och tack för att du och Erik fortfarande har er passion kvar på läktaren, det skapade en härlig stämning för mig som inte varit med på så många år! 

Efter matchen mötte vi upp Mogge, och tackade Stoffe för att han passat Mogge under matchen. Haha! Nej jag retas bara. Men Stoffe var som AIK:are den enda som var nöjd med slutresultatet, sedan tackade han för sig och åkte vidare. Och bara lämnade Mogge där med oss, vad skulle vi göra nu? Ja vi tog med oss honom till Olearys under arenan och drack en varsin smygöl, sådant som vi vet att Mogge tycker om. Vi hade en liten mysig avslutning där på kvällen innan det var dags för alla att åka hem igen. Tack för en härlig kväll grabbar! 

Jag har fått ett paket, som ska hämtas ut på posten. Det är en labblåda från min kemilärare, den ska jag använda på fredag när jag ska utföra en labbuppgift hemma. Undrar vad det kan vara… Jag hoppas på syror av den värsta sorten, eller nåt som ryker och låter ”POFF”! Så nu blir det massor av fräs hemma i köket, eftersom jag är en sådan fräsig kille. Jag hoppas på en upplevelse utöver det vanliga! 

Idag var vi nere vid Sjöliden när barnen skulle sjunga i kören. Då passade vi även på att se om alla ekollon fanns kvar som vi samlade för någon vecka sedan. Ekorren behövde ju mat då, nu får vi se om den nallat ur förrådet vi samlat ihop. Spännande, tycker i alla fall barnen. Jag fick en spontan idé om att man borde kunna fiska ekorre med hjälp av ekollon i ett snöre. Man behöver väl bara lite blänk och bling-bling på de runda ollonen för att ekorren ska nappa. Intressant! Jag har oförskämt många bra idéer, önskar bara att fler ville lyssna på mig. Önskar er en fortsatt trevlig kväll, ha d biff! 

DAGENS JERKER går till Henke. Han uppför sig märkligt och är trevlig på jobbet numera. Undrar vad han har i kikaren, kanske flatlöss…
 

Igår var det derby, och det finns faktiskt inte så mycket mer att säga om det just nu.

Tack för att du läste, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Djurgården som inte lyckades vinna derbymatchen trots många fina målchanser.

God morgon Sverige, och även ni som läser bloggen utomlands såklart! Detta är en händelserik helg, så häng med här så ska jag berätta lite vad som pågår.

Vi börjar baklänges och tar upp det som kommer hända imorgon. Det ska spelas fotbollsderby på Tele2 Arena! Medan Freja och resten av familjen är på barnkalas så ska denna pappa gå på fotboll igen efter många MÅNGA års frånvaro. Oj oj vad jag ser fram emot detta! 

Mina kära vänner är galet taggade inför matchen! Vi har avverkat flera diskussioner i allt från klädval, färg på tandskydd, dresscode och inmundigande av dryck innan avspark. Jag kan erkänna att jag hållt lite låg profil emellanåt när dessa diskussioner tagit fart, men att ses innan matchen och dricka en öl eller två är jag väldigt sugen på! Vi ska samåka på miljövänligt vis in till Gullmarsplan redan kl.12 där ett potentiellt ”vattenhål” ska utses. Sedan är det bara att suga in atmosfären och luta sig tillbaka. Let the game begin… #jakten 

Det har hänt andra otroligt fina saker, igår fick min kära bror Tommy och hans fru Sandra a.k.a bruden sitt andra barn. Grattis! 

Nu blev det lite fel med bilderna här, men jag återkommer till Carl Bildt efter detta. Jo igår kväll så föddes deras andra barn, lilla Tove, och allt verkar ha gått bra. Man har ju funderat en hel del på hur förlossningen skulle bli med tanke på den kris som pågår inom förlossningsvården runtom i Sverige. Men vad jag hört så gick allt bra, de får berätta mer när de kommer hem sen. Så nu är man farbor Jimmy x2 och morbror Jimmy x2, åt fyra små underbara syskonbarn! Jag borde nästan kunna uppgradera mig till Jimmy 4.0 efter detta. Välkommen till världen Tove, nu får ni mysa hela familjen och åka hem till storasyster Svea. Grattis! 

Carl Bildt ja, han var med på ”Nyhetsmorgon” idag och pratade om Donald Trump och hans utspel i veckan mot såväl Nordkorea som Iran. Jag gillar Carl, jag tycker han berättar på ett bra sätt och förklarar så att det blir intressant att lyssna. Man får en bättre förklaring och en annan bild av läget än vad som framställs i kvällstidningarna. Det är lite som att lyssna på Marcus Oscarsson när han förklarar politik, och Lasse Granqvist när han kommenterar sport. Eller när min kära vän Erik passionerat berättar om saknaden av små grå LEGO-bitar till sitt bygge av rymdskeppet Millenium Falcon från Star Wars. Alla brinner de för sin sak och jag respekterar deras intressen, som är roligt att lyssna på enligt mig.

Det pågår ju en stor militärövning nu här i Sverige som heter Aurora. Där är ju bland annat USA med och ska agera angripare i övningen, tror jag. Ryssland blir såklart griniga i vanlig ordning så fort andra nationer har militärövningar i deras närområde. Vilket kan tyckas märkligt eftersom de gör precis samma sak själva om inte ännu oftare dessutom. Men man blir lite nostalgisk och saknar den gröna tiden när man ser bilder publiceras från övningen. Samtigt njuter jag av att vakna hemma i en varm säng varje morgon, det är något jag ofta tänker på. Jag saknar inte att vakna ute i skogen i ett kallt tält tidigt som tusan. Men den där gemenskapen, banden som skapades. De går inte att jämföra med något annat. Jag tycker denna bild var häftig och snygg, även om det alltid väcks en känsla av obehag inombords när man ser så mycket potentiell förödelsekraft i rörelse på de svenska vägarna. Mäktigt! 

Jag kan avsluta med att berätta om när jag kände mig lurad av min dotter Nova igår. När jag lämnade Theo och Nova på förskolan på morgonen så var alla barnen ute och lekte på gården. Deras kompisar befann sig vid klätterställningen på andra sidan skolgården, så jag gick med dem dit och gav dem en kram innan jag skulle åka vidare till jobbet. De sprang sedan till sina kompisar, så jag vände om och började gå upp mot grinden ut mot parkeringen.

– Pappa! Hörde jag Nova ropa och såg henne komma springande efter mig.

– Hej Novis, hur är det? Frågade jag samtidigt som hon sprang fram och kramade mig hårt om midjan.

Hon gosade in sig ordentligt och sa ”mmm” och gnuggade sitt ansikte mot min mage. Jag blir såklart lite emotionell då.

– Jag ville bara krama dig en gång till innan du går. Hej då! Sa hon och sprang sedan tillbaka till sina kompisar igen.

Åh vad fint, den extra kramen tog jag med mig hela bilresan fram till jobbet. Men när jag kliver ur bilen på jobbet så ser jag i min reflektion på bilen att något ser annorunda ut på min tröja. När jag tittar ner så ser jag hur Nova gnuggat av massor av snor mot min mage som nu torkat till vita fläckar på min tröja. Nu kanske ni tänker att hon inte gjorde det med flit, att hon bara ville gosa som hon själv sa. Men, detta har hänt förut ska jag tala om! Då satt vi hemma i soffan när jag hörde hur hon snörvlade hela tiden, och frågade om jag skulle hämta lite papper åt henne så hon fick fräsa ut snoret. Då gjorde hon samma sak, och kramade mig samtidigt som hon torkade sig ren från snor på min tröja.

– Nej det går bra. Var svaret jag fick den gången.

Busiga barn! Men man älskar dem ju alltid ändå, trots att de skickar sin far helt ovetande till jobbet med snorfläckar över hela magen.

Nu kommer snart min far på besök, ska se om man kan skaka fram något gott fikabröd här hemma tills dess. Sköt om er, välkommen Tove ännu en gång och grattis till de nyblivna föräldrarna. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till barn som luras. 

Det fina med att man har rutiner är ju att man skapar en känsla av välbehag kan jag tycka. Som att starta morgonen med en kopp kaffe och sedan lyssna lite på ”Läkarpodden”!

Ja, för mig så har det blivit lite utav en morgonrutin att starta upp min arbetsdag med att spela upp ”Läkarpodden” i bakgrunden. Att få lyssna på Tilde och dr Mikael samtidigt som du startar upp datorn och alla program som ska användas ger en harmonisk känsla. Jag gillar dem väldigt mycket, inte bara för att det faktiskt är lärorikt utan även för att de är roliga att lyssna på. Och jag har hunnit lyssna på alla avsnitten flera gånger nu utan att tröttna, som man ju lätt kan göra annars. I det senaste avsnittet pratade de om huskurer, och där har vi väl alla nästan något gammalt husmorsknep med oss från vår egen barndom som vi är övertygade hjälper om vi blir sjuka. Några av de som togs upp hade man hört talas om, och det vart nästan komiskt att höra hur dr Mikael sköt ner den ena huskuren efter den andra. Han talar ju enbart utifrån ett medicinskt och statistiskt perspektiv, och menade att om man upplever att några av dessa idéer verkligen fungerar så är det ju förstås bra för individen i fråga. Men att rent medicinskt så har det oftast ingen påverkan på kroppen förklarade han gång på gång. Förutom ett exempel som han tog upp, och det lät lite festligt.

– Man kan ju smörja in underlivet med yoghurt ibland. Sa han bara utan någon större förklaring.

Tilde började då att skratta och berättade att han ju måste vidareutveckla det och förklara varför. Annars skulle ju folk bara klaffsa på yoghurt i underliven utan att förstå vad det skulle vara bra för. När ska skratten dem emellan lagt sig så förklarade han att det var bra för bakteriefloran eller något om man hade problem med lindrigare svampinfektioner eller liknande. Då kan tydligen hjälpa kroppens egna nyttiga bakterier att hitta rätta balans och lindra infektionen. Men inte bota, bara lindra! Sedan var tydligen honung det enda han bevisligen visste hjälpte vid halsont. Att ta en sked honung och svälja gav även det en lindrande effekt hos den som har ont. Men annars så småskrattade han bara åt de många gamla huskurerna som lyssnare skickat in till programmet. Han förklarade dock varför dessa inte fungerade, men det var ändå roligt att höra hur många roliga huskurer det finns där ute i de svenska hemmen. Så jag säger det ännu en gång, lyssna på ”Läkarpodden” för det är både lärorikt och väldigt roligt många gånger. 

Igår så for jag bestämt fram med min nya dammsugare hemma. Jodå! Jag tyckte att det såg dammigt ut så jag bestämde mig för att göra något åt saken, så jag bytte om till lite ledigare kläder och satte igång. Först dammsög jag överallt, och min födelsedagspresent är ju ett riktigt monster till dammsugare! Det går nästan inte att förflytta munstycket fram och tillbaka när man dammsuger, det suger liksom fast i golvet med enorm kraft. Fast rent blir det! Jag kände mig dock lite märklig i kroppen under mitt race med dammsugaren, lite krampaktig på något vis i mina rörelser. Men jag fortsatte med min uppgift och svabbade sedan golven när jag ändå var i farten. Nu luktade det gott och nystädat, härligt. Men jag kände mer och mer att mina ben och framförallt höften upplevdes obekvämare än vanligt. När man är snabb att döma, som jag råkade vara i just detta fallet, så skyllde jag ALLT på den ergonomiska gymnastiken vi gör på jobbet numera. Den skulle ju hjälpa, inte förvärra min kära kropp. Jag for ganska snabbt och ilsket fram för att snabbt bli klar med städningen så att jag kunde lägga mig ner en stund. Usch vad irriterad jag var, och kände mig asgammal gjorde jag också. WHAT! Vad är det som händer, ska man inte ens kunna städa hemma utan att kroppen ska kännas konstig. Trots att jag var ensam hemma så svor jag, högt och tydligt i min irritation. Jag ställde surt tillbaka golvmoppen och dammsugaren i städskrubben, samtidigt som jag störde mig på den konstiga känslan jag tampades med i min höft. Sedan när skulle jag hämta telefonen i köket och lägga mig på sängen en stund för att se om det blev bättre, så fick jag liksom inte ner mobilen i byxfickan. Jag hade nämligen satt på mig byxorna bak och fram… 

Det förklarade ju allt! Varför mina ben kändes annorlunda, och höften inte var sig lik. Det är ingen knäppning på byxorna, utan man bara drar på sig dem. Inte såg jag att sömmen i benen var åt fel håll och att fickorna på framsidorna nu hamnade bak på rumpan. Men det var ju bara att skratta åt situationen! När allt fick en så pass enkel lösning på problemet som att vända tillbaka byxorna åt rätt håll, ja då kom även lite extra energi på köpet. Nu behövde jag inte vila längre, utan kunde ge mig på en riktigt god middag istället. Det blev Pho soppa, som är så gott! Den är lite pyssligt att tillaga, men nu hade jag ju byxorna åt rätt håll och kände att jag kan unna mig denna fantastiskt goda maträtt till middag. 

Vissa kvällar är det ju verkligen inget roligt alls på TV, det känns bara som att man zappar runt utan att fastna för något. Denna kväll gav jag upp och lät TV:n stå på med ”En Stark Resa” i bakgrunden, där Morgan och Ola-Conny reser runt för att prova olika bergochdalbanor i världen. Jag försökte läsa lite i kemiboken samtidigt, men de är ju för underliga och roliga de där två herrarna. Så fort de försökte prata engelska så började jag skratta, och tappade fokuset på boken. Programmet i sig är ju inte jättekul, men det är så underhållande att se och höra dem när de ska kommunicera på engelska. Så jag tror nog att jag ska be min syster och mor att hålla utkik efter någon DVD med dessa roliga herrar nästa gång de åker till Ullared för att handla. Då kan de få köpa en sådan film åt mig. 

Idag fick jag åka hem tidigare från jobbet för att ta hand om Theo. Jag hann knappt börja arbeta kändes det som. Men Theo har smärta och behövde tas omhand, Nova sympatiserade med sin bror och stannade hemma från förskolan även hon. Sen när Jenny var tvungen att åka på ett möte fick jag avlösa henne i vabbandet, men det går ju bra detta. Det är värre när de är magsjuka och kräks…

Så tack för idag, sköt om er och ha d biff!

DAGENS JERKER går till Postnord. Inte för att det finns rötägg till chaufförer där som mosar paket och missköter sig som vi sett på sociala medier och på nyheterna. Nej för att min kära bror och hans kollegor får slita som djur där hela dagarna med att köra ut alla försändelser utan någon som helst uppskattning verkar det som. I hemsk tidpress och som han själv beskrev det, få utstå gliringar av ”roliga” mottagare att de fått sitt paket levererat. En av de finaste känslorna som finns, är att komma hem efter en hård arbetsdag och känna sig stolt över det man gjort och njuta av lugnet resten av kvällen. Man ska inte behöva komma hem helt slut och utmattad med huvudvärk. Då gör den företagsledningen verkligen INTE ett bra jobb. Det finns något jag avskyr, och det är när man sedan drar alla över samma kant och dömer ut en hel arbetskår när det faktiskt bara är ett fåtal som skämmer ut sig och företaget. Låt de skyldiga ställas till svars, och ge de som är flitiga lite positiv feedback. Det behöver inte vara svårare än så. Kämpa på brorsan och ni andra, men lyssna på era kroppar och kör inte slut på er.

Hej kära läsare! Här kommer en snabb reflektion om vad som hänt den senaste tiden, ”In The Life Of Jimmy”!

Det var kyrkoval i helgen, och det var väl första gången i mitt liv som det pratades mycket om detta tycker jag. Enligt vad jag förstod så handlade mycket om att begränsa Sverigedemokraterna som genomfört en satsning på kyrkovalet. Tyvärr är jag alldeles för dåligt insatt i detta val för att kunna berätta min ståndpunkt i det hela, men det jag kan glädjas åt är ju att många fler än vanligt tog sig till vallokalerna och röstade! Nästa gång lovar även jag att ta mig tid och rösta, och min förhoppning är att jag då kan lägga min röst på världens bästa Yvonne på något vis. En bättre människa är svår att finna, det tycker jag faktiskt! Och hon är den enda jag känner till inom Svenska Kyrkan, så det skulle nog vara rätt beslut.

Vi var faktiskt i Värmdö kyrka i söndags när valet hölls. Vi var där för att höra när kören skulle sjunga, denna gång var Freja med och sjöng. Det är lite speciellt att gå in i en kyrka tycker jag. Man går liksom in med varsamma små steg i tron om att man ska fatta eld som straff för någon dålig handling man kan ha utfört. Men denna gång klarade jag mig bra! Kan för den delen inte påstå att jag veterligen gjort något så galet så att jag skulle bli straffad av gud på det viset. Men det är känslan, och okunskapen om den allsmäktige och dess krafter som får en att närma sig kyrkan med viss försiktighet.

När gudstjänsten började så välkomnades vi av prästen och sedan tystnade alla för att höra kyrkoklockorna ringa. Det lät som att de ringde en bit bort, lite svagt kunde man höra klockorna. I denna tystnad i kyrkan kommer Nova, som varit på toaletten, med bestämda steg tillbaka till bänkraden där vi satt.

– Jag har kissat! Berättade hon högt och tydligt så att ingen i kyrkan missade det.

Sedan fortsatte gudstjänsten. Denna Nova som helt ogenerat släppte en rejäl brakfis i väntrummet hos tandläkaren förra veckan, hon är inte blyg hon. Inte när det kommer till sådant i alla fall, även om andra människor kan vara läskiga ibland. Men det är bra att hon är bekväm i sig själv och kan fisa bland folk och även berätta för en hel församling att hon varit och kissat. Men om vi återgår till gudstjänsten igen, så sa en annan präst eller diakon en bra sak gällande kyrkovalet tycker jag. Nämligen att när det kommer till kyrkan och om man är troende eller ej, så kan man välja att ta ställning. Man kan vara en ”believer”, en som tror på gud och går på gudstjänster och allt som hör kyrkan till. Men man kan även vara en ”supporter”, även om man inte tror på gud så kan man välja att stötta kyrkan. De står ju enligt mitt tycke ändå för väldigt många bra saker och genomför många fina insatser i vårt samhälle. Så jag som inte är så väldigt troende, förlåt mig Yvonne, väljer nog ändå att vara en ”supporter” och stöttar deras verksamhet. Så det så! 

Hur går kemistudierna kanske någon av er undrar, då kan jag meddela att det går bra! Kursen har förvisso inte kommit igång ordentligt ännu, det har mestadels handlat om att presentera sig själv och vilka mål man har med sina studier. Jag var ganska tydlig med det då att jag vill ha hängslen och fluga när jag blir professor en vacker dag. Och levde mig in i tjusningen med att på sikt även kunna titulera mig som doktor Jimmy på jobbet om några år.

Vi är inne i vecka två nu på kursen och jag har ändå lyckats ge självförtroendet en skakande upplevelse. I fredags så genomförde jag ett prov som skulle visa mina nuvarande kunskaper i kemi. Härligt tänkte jag, nu ska jag imponera med alla fina namn och uttryck jag snappat upp jobbet. Men jag fick ingen användning alls av mina fina kunskaper. Inte EN ENDASTE fråga fick jag om lackmuspapper! En besvikelse. Detta var det nationella provet i kemi som alla i årskurs 9 får skriva, det var ju över 20år sedan jag gick i nian. Hur tror ni det gick då? Det kan jag berätta, 0.33 rätt av 10 blev resultatet. TILL MITT FÖRSVAR, vill jag ändå poängtera att detta prov rättades automatiskt och att jag hade svarat rätt på vissa frågor men uttryckt mig fel. Som exempelvis på en fråga så skulle svaret vara Mg (Magnesium), men jag svarade med hela namnet Magnesium istället för förkortningen och då blev det fel på den. Sådana saker, väldigt störande och whiskyn fanns inte till hands när jag behövde den som mest. Men nu är det en ny vecka och jag är redo att ta mig an veckans studier och genomföra dem med ett djävla bravur!

Jag var på barnkalas i helgen med Nova och Theo, det var roligt! Men jag reflekterade denna gången över hur saker förändras väldigt snabbt i ett hem efter två timmars barnkalas. Från att vara ett städad och prydligt hem så ser det sedan ut som att en orkan dragit fram genom huset. Nu är det kanske osmakligt av mig att jämföra barnkalas med orkaner efter alla orkaner som drabbat södra Nordamerika senaste tiden. Men det var som sagt bara en reflektion jag gjorde denna gång på detta kalaset. 

Dessa orkaner för övrigt är ju skrämmande. Tänk att veta om att en stor orkan är på väg mot din hemort och du kan egentligen inte göra annat än fly och hoppas att hemmet finns kvar när du återvänder. Denna gång var det väl dessutom tre orkaner efter varandra som drog fram! Helt galet, jag lider verkligen med dessa människor som får sina hem och sin trygghet förstörda. Och ännu en gång tänker jag på hur skonade vi ändå är här borta i Sverige från alla dessa starka naturkrafter. Så jag ska inte klaga så mycket nästa gång regnet vräker ner här hemma… 

Barnen fortsätter att älska filmen ”Vaiana” och har sett den många MÅNGA gånger nu. Den är rolig, jag förstår deras upphetsning. Även om jag är mest förtjust i tuppen som har en minimal roll i filmen. Den har samma uppsyn som Henke på jobbet tycker jag, de har samma förvånande blick liksom. Men barnen sjunger och vill höra musiken från filmen när de inte ser på den, till och med när vi åker bil. Freja sa dessutom en rolig sak när jag nattade henne.

– När jag kan segla, då ska jag åka ut till havs som Vaiana. 

Jaha, där kommer hon åka iväg då tänker jag. Hoppas hon lär sig segla då och blir duktig på det så jag inte behöver oroa mig så mycket. Vi har ju dessvärre ett tragisk dödsfall i släkten som handlar om just segling, när min farmors bror dog efter att hans mast gått av och släpats till havs efter båten i flera dagar tror jag det var, innan han hittades och fördes till sjukhus i Spanien där han sedan avled. Vila i frid Tore.

Sådär, jag tycker detta räcker för denna gång. Nu ska jag plugga lite, ha d biff!

DAGENS JERKER går till stressade människor i trafiken. Vi blev nästan påkörda i rondellen utanför Frejas skola, av en person som såg otroligt besvärad och upptagen ut i sin bil. Ja det måste vara hemskt att behöva vänta i nästan två sekunder tills vi har svängt av, istället skulle personen gasa snabbt in framför oss och gestikulerade irriterat åt mig som om jag vore helt dum i huvudet som väljer att köra just där hon kör… Suck…

Åh ett, och sträck! Åh två, och böj! Åh tre, och ramla!

Ja som ni hör så har vi börjat med ”gympastik” på jobbet. Jodå, klockan ett varje dag så stannar Sverige! Eller i alla fall vår arbetsplats, och under några minuter så gör vi några ergonomiska övningar och stretchar olika delar av kroppen. Detta är ju jättebra, om inte annat i förebyggande syfte kan jag tycka. Sedan att jag vill börja gråta lite smygfullt och att jag skriker ut min stela smärta inombords behöver ju ingen annan få veta. Det stannar mellan min stela kropp och mig…

När detta förslag presenterades på vårt personalmöte, och vår VD förklarade att nu ska vi alla stanna upp och genomföra detta varje dag så tror jag några rynkade på näsan. Ska man hålla på med sånt? Det har vi inte tid med! Men jag minns för många år sedan när ett större byggföretag beslutade att genomföra detta på byggarbetsplatsen, då blev det ett herrans liv kan jag lova. Det skulle protesteras och aldrig komma på tal att dessa vuxna karlar skulle ställa upp på gården och ha gemensam gymnastik tillsammans. Men vet ni, det tog kanske två dagar av manliga protester innan alla glatt ställde upp sig och började ha roligt medan de genomförde detta tillsammans. De insåg nog att det gjorde skillnad och att de mådde bättre helt enkelt. Det är jag övertygad om att vi kommer göra även på min arbetsplats, bara man får prova på detta ett par tillfällen så kommer det bli toppen! Jag önskar dock att Henke kunde klä sig lite som hon på bilden här ovan, Susanne Lanefelt, och leda gympapasset med alla i produktionen. Det skulle bli ett minne för livet! 

En av vår tids största underhållare , Hasse Alfredsson, har avlidit. Det känns sorgligt när man tänker på hur många roliga och underbara människor som lämnat oss de senaste åren. Magnus och Brasse, Gösta Ekman, Loffe Carlsson och nu Hasse. Jag var aldrig jätteförtjust i Hasse och Tage, men visst kunde de underhålla och vara roliga. Det var lite före min tid kan man säga, men även idag pratas det ju om Hasses kära Lindeman. Så jag förstår om Hasses bortgång är jobbigare och sorgligare för många andra än vad det är för just mig. Men jag tycker alltid det är sorgligt när komiker och underhållare försvinner, för det finns inte många kvar av deras kaliber tycker jag. Vila i frid Hasse… 

Denna vecka börjar jag mina studier i kemi, och jag fick hem böckerna förra veckan. Vad ”billigt” det är med kurslitteratur för övrigt, nästan 900kr för två ynka böcker! Fan, det är många pizzor det… Men jag öppnade glatt ena boken i helgen och mindes tillbaka till grundskolan. Där såg jag bilder på atomer, periodiska systemet och fick även en länk skickad till mig av fröken Grafström som visade en bild på den så kallade ”fyllehunden”. Roligt! För de som förstår, jag öppnade ju även den andra boken med formler och tabeller. Det var som att titta på en av Sheldons uträkningar på hans tavlor i ”The Big Bang Theory”. Vad fasen har jag gett mig in på…

Varför minns jag inte matematiken från skoltiden? Varför ser dessa formler ut som tecken från en annan planet? Jag måste skärpa till mig nu så man inte skämmer ut sig…

Men det ska bli roligt att göra detta! Så får vi se vart det leder, kanske även jag kan titulera mig professor i framtiden. Då ska jag bära fluga till vardags och ha hängslen, så otroligt sofistikerad jag kan bli! Eller säger man doktor? Professor eller doktor gör ingen skillnad, jag ser fram emot alla brev jag ska få i framtiden där jag kommer tituleras Dr Hanell. Fantastiskt!

Igår kväll hade vi filmkväll och såg filmen ”Vaiana” som barnen längtat efter! Den var rolig och underhållande även för mig som vuxen. Det handlar om hur Vaiana ska söka upp halvguden Maui, som Theo tycker var dum och otrevlig för övrigt, och tillsammans ska de lämna tillbaka en grön sten som symboliserar hjärtat för någon gudinna eller nåt. Minns ej exakt, men vi ska tydligen se den igen enligt barnen. För den var så bra! Ska försöka lägga mer av handlingen på minnet nästa gång.

Det var väl allt för denna gång, tack för att ni läser! Nu har vi samlat ekollon till ekorren och lagt vid ett träd. Det behövde den enligt Nova och Theo. Nu ska de in och sjunga med sin kör, sedan väntar dagens första studietimmar i Kemi 1. Spännande! Sköt om er och ha d biff!

DAGENS JERKER går till författaren som skapat boken om de kemiska formler och tabeller som jag ska försöka lära mig av. Efter att ha läst en sida utan att förstå en endaste uträkning eller formel så kan jag inte annat än klaga på utformningen av denna bok. Här raserar självförtroendet efter en sida och man tvivlar på sitt nya livsval! Tur att jag är könsmogen höll jag på att skriva, men jag menar att jag är tillräckligt gammal att jag får stärka mitt självförtroende med whiskey om så behövs. Tänk på alla artonåringar där ute som inte kan ta till den sortens läkekonst i brist på förståelse i denna kurs…

Ibland måste man ta livsavgörande och viktiga beslut. Det har jag nu gjort, och om en vecka är det dags. Jag ska nu som blivande 38-åring börja studera kemi! 

Det är något jag ser fram emot, även fast jag minns min skoltid som dödstråkig. Plugga har aldrig varit min grej, men nu är jag ju en äldre mogen man. Och detta är ju något jag själv väljer att göra, då känns förutsättningarna genast mycket bättre!
När jag berättade om detta på kalaset, som jag ska återkomma till här senare, för släkten idag så verkar min bror ha hakat upp sig på att jag enbart gör detta för att kunna tillverka en bomb av något slag. Vad tror han om mig egentligen? Jag har absolut inget intresse av något sådant, utan ser istället möjligheterna till en mer fördjupad kunskap och ökad inkomst. Så att jag kan öppna ett eget metlabb och bli framgångsrik!

Nej inte ens det faktiskt. Jag har alltid varit intresserad av fysik, så det var egentligen det ämnet jag ville lära mig mer om. Men efter att ha haft ett intressant samtal med en av kemisterna på jobbet, så visade det sig att allt jag tyckte var intressant och ville lära mig mer om tydligen var kemi och inte fysik. Och eftersom kemi och produktutveckling är vad företaget (där jag jobbar) i stor utsträckning arbetar med så föll det ju sig som ett ganska naturligt steg att ta helt plötsligt. Nu är ju en stor bidragande orsak till mitt studieval, att jag vill fördjupa mig mer i det jag idag arbetar med. När det ska blandas hudkräm, balsam eller bodylotion till exempel. Då ska man blanda ihop flertalet råvaror av olika slag och sedan reagerar dessa med varandra, utan att jag haft en aning om varför de reagerar på ett visst sätt. Man har bara gjort som man blivit tillsagd eller läst efter instruktionerna. Men så fungerar ju inte jag tyvärr, utan jag vill ju gärna förstå varför det måste göras på ett visst sätt eller i en viss ordning. Vad som förväntas hända när allt blandas ihop, mer förståelse för det vi idag jobbar med helt enkelt! Och till en början var jag orolig att dessa studier skulle ta för mycket tid och kanske även påverka min arbetstid. Men tanken är att man ska kunna läsa kursen vid sidan av sitt arbete, och efter att ha fått det beskedet så kändes allt bättre. Så om en vecka börjar jag mina studier i ”Kemi 1” som kommer att pågå i tjugo veckor framöver. Sedan blir det förhoppningsvis ännu mer studier i ”Kemi 2” och ”Avancerad kemi”. Hoppas jag hinner se avslutningen på ”Game Of Thrones” bara… 

Idag var det som sagt stort kalas hemma hos min mor och Kent! Vi firade Elvira, AIK:aren, Kent och även min kommande födelsedag. Så det blev många presenter och mycket godsaker. Här ovan kan ni se bildbeviset på Schwartzwalldtårtan jag lovade att baka, asgod var den! Presenter vart det också i form av kläder och en sprillans ny dammsugare. Nu ska det sugas smuts hemma så håret svallar! 

När vi åkte till kalaset så passerade vi höghuset där min far bor. Jag talade om för barnen att där uppe bor farfar, och sedan pekade jag tydligt upp mot huset.

– Farfar är slemmig. Svarade Nova från baksätet.

– Va, vadå slemmig? Vad menar du? Frågade jag.

Jag fick ingen större förklaring, utan det följdes upp med att hon älskade sin farfar. Som tydligen är slemmig…

Om just det uttalandet inte hade ägt rum så hade jag inte haft så stora funderingar kring hennes senaste uttalande här ikväll när jag nattade henne. 

– Du är jättecool. Sa hon och drog samtidigt sin hand fram och tillbaka genom mitt kortklippta hår.

– Tack vad snäll du är som tycker det! Svarade jag, men mindes då vad hon tidigare sagt om sin farfar samma dag och lämnade mig fundersam en stund.

Efter att ha legat tyst ett tag så trodde jag att hon hade somnat. Men en sekund innan jag var på väg att flytta på mig så började hon plötsligt prata.

– Pappa, dom där bokstavkexen vi åt på kalaset. Dom var så goda, att jag älskar dom och nu vill jag alltid ha såna till fredagsmys. Informerade hon mig i ett sista uttalande innan hon i nästa sekund somnade för kvällen.

Jaha, ja vi får se vad vi kan göra för att bevilja hennes önskan…

I denna veckan som kommer händer det grejer kan jag lova. Barnens kör börjar igen efter sommaruppehållet, och sedan är det föräldramöte på skolan. Och vi har personalmöte på jobbet, som avslutas med en kick-off senare samma kväll. Jag har avstått från att följa med denna gång, trots att jag oftast brukar följa med. Men jag känner att det är så mycket annat som händer nu framöver så jag behöver lite tid för återhämtning också. Det kan mycket väl bli chips, dip och veckans avsnitt av ”Game Of Thrones” istället. Har fått tips om att det är ett bra recept för en lyckad afton!

Tack för att ni tog er tid att läsa. Önskar er en bra start på kommande vecka, ha d biff!

DAGENS JERKER går till den läskiga blå Audin som körde om min brors bil och min bil på vägen hem från kalaset idag. När den körde förbi mig så skramlade det till och det lät som en stor plåtbit lossnade från bilen och föll i marken. Jag blev så nervös att jag ringde upp min bror i bilen bakom oss och frågade om han sett något konstigt hända när vi blev omkörda. Jag förklarade att något lät väldigt högt och onödgt dyrt, och frågade om han såg något som eventuellt ”lossnat” från vår bil. Denna bilen har ju visat sin kvalitet denna sommar kan man ju säga så jag har belägg för min oro. Men han sa att det såg bra ut och att han inte hört eller reagerat på något från hans position bakom oss. Så då kändes det bättre! Men nu kom jag ju nyss på att han säkert lyssnat på sin höga blip-blip musik och förmodligen inte ens skulle ha hört en asteroid slå ner, så hans trygga ord känns aningen ohjälpsamma just nu. Fast, vi tog oss ju hem i alla fall…