Vilken helg det har varit, och den började redan i fredags när vårt jobb åkte på kick-off med båten ”M/S Molly”. Tuff tuff tuff…

Det var som en stor husbåt eller något liknande, väldigt mysig! Och den startade vid Strandvägskajen inne i stan, där vi välkomnades ombord av glad personal som delade ut välkomstdrinkar och smaskiga tilltugg. Vi smög akterut på båten eller vad det heter, där fanns en härlig stor soffa placerad i solskenet som några redan ockuperat. Stefan och jag slog då våra kloka huvuden ihop, och tuppade av…

Haha, nej då! Men vi såg att det ju fanns ytterligare en våning på båten, så vi trotsade tyngdlagar och tog oss upp för den smala och branta trappan. Där uppe var restaurangdelen med bar, och även några väl placerade bord och stolar längst bak på däck. Jag känner mig dum när jag försöker skriva på båtspråk, för jag fattar knappt själv vad jag egentligen menar. Men vi gick där längst bak på båten, och stod där och tittade ner på alla andra som trängdes under oss. Snart fick andra upp ögonen för vår fantastiska plats och fler kom upp, men Stefan och jag satt nu på de absolut bästa platserna i solskenet. Tyckte vi i alla fall! Snart var det dags att lämna kajen, tuff tuff tuff…

Men innan båten åkte iväg så hann vi diskutera omgivningen lite. Detta handlade till största del om en dåre på jetski, en badkruka på Djurgården som ostrategiskt placerat sin handduk och sig själv precis bredvid en bajamaja (eller kanske inte, beroende på mannens mående), och sedan en sunkig båt som låg förtöjd bredvid oss som liknade den som blir halvt uppäten i slutscenen i filmen ”Hajen” och sedan sjönk efter att de sprängt den hajen med det oändliga kurret i magen. När alla tankar var rensade så började båten nu sakta glida iväg i prestigefyllda hastigheten 4 knop. Den gled förbi Djurgården, sedan vidare mot Hammarby Sjöstad och Skanstull. Direktör Sjölund pekade med hela armen mot några boulebanor som låg längs kajen vi passerade, det var tydligen Harrys favoritställe och där brukade han hänga. Jag tittade men såg ingen Harry, det var alldeles för mycket folk som spelade kula där samtidigt. Men jag tänkte att om det gick lite dåligt för Harry så kanske vi kunde fått en glimt av honom när folkmassan skulle skingra sig när han börjar skrika och hoppa på sina boulekulor, iförd sin blå overall. Vi vinkade hjärtligt till alla som stirrade på Stefan och oss andra, och jag vill verkligen belysa för er hur fantastiskt vädret var denna afton. Allt var helt perfekt! Förutom vår oro över att Micke nu började bränna sig på infravärmen han startat vid bordet bredvid oss där de satt. Tuff tuff tuff…

Jag har ju inte skrivit något om maten ombord, herregud! Den var ju helt magnifik! Det var en grillbuffe, där kocken själv plussade mycket för sin coleslaw. Och den var riktigt god, precis som allt annat. Men så var han tydligen nobelkock tidigare, det är ju inte alls illa pinkat. Och på tal om att pinka, Stefan får man ju ibland skämmas lite för. Han började med att spilla ut sin välkomstdrink på sina byxor så att det såg ut som att han kissat på sig. Sedan när vi skulle börja äta så spetsar han ilsket med sin gaffel en cocktailtomat på sin tallrik som spottar tillbaka sitt innanmäte på hans skjorta. Men det slutade inte där, när vi hämtat avec i baren så spiller han ut den också. Dessutom drog han av sig byxorna alldeles för många gånger och visade kallingarna av jeansmodell för på tok för många ombord. Som ni hör, helt hopplös att dela bord med. Vår andra bordskamrat Björn däremot skötte sig utmärkt, han behöll kläderna på under hela båtturen och spillde inte en droppe så vitt jag vet. Tuff tuff tuff…

Båten tuffade förbi Tantolunden och hela vägen fram till stadshuset innan den vände och åkte samma väg tillbaka. Vi oroade oss en kort stund över att vi kanske skulle hamna i skuggan nu resten av resan, men solen bytte bara sida och kalasvädret fortsatte för vår del. Nu kom dessutom flera av de som suttit inomhus under middagen ut och minglade med oss, så det blev en härlig stämning. Ubbe tindrade med ögonen när han fick extra drinkpolletter, direktör Sjölund stod bredbent på däck för att hålla balansen mellan de tunga halsblossen, och övriga började spela ”Quizkampen” mot varandra på sina mobiltelefoner. Tillslut var jag tvungen att spela jag också, och sakta närmade vi oss slutdestinationen. Tuff tuff tuff…

När vi passerade boulebanorna igen så inbillade jag mig att vi kanske kunde få se Harry ligga utslagen på kajen med en bag in box i ena handen och en otänd cigarett i andra handen, med boulekloten runt omkring sig på marken och kanske en nedkissad overall. Det är förmodligen högst otroligt, men det skulle garanterat ha blivit en snackis om så var fallet. Istället närmade vi oss Djurgården. Tuff tuff tuff…

– Kolla! Där är Gröna… Lund! Ropade direktör Sjölund passionerat och gjorde sig redo att ta en bild med sin mobil.

Jag vill också ha en bild av Gröna Lund i solnedgången tänkte jag och ställde mig upp, men det var inte riktigt Gröna Lund vi såg. Utan de där gamla lyftkranarna som är målade som giraffer som står längs någon marina där på ön. Jag skällde lite på direktören över at than lurat mig, men när han insåg att det inte var Grönan så började vi skratta och väntade till vi såg riktiga Gröna Lund runt hörnet. Det blev ganska mörka bilder, men fina! Nu var vi nästan framme vid kajen igen. Tuff tuff tuff…

När vi var framme så sprang alla åt olika håll och kanter för att hitta en ledig taxi, hoppa på spårvagnen eller bussen. Veronica, Sergei och jag tog en promenad till Östermalmstorgs tunnelbanestation och hittade några andra arbetskamrater där som var på väg hem. Sedan skiljdes vi alla åt, och när jag kom hem så kände jag att jag luktade rök så jag hoppade in i duschen utan att ramla. Sedan blev det sängen för min del, helgen hade ju bara börjat. Haha! Tuff tuff tuff…

På lördagen var jag uppe med tuppen klockan 11.30 och drack mitt morgonkaffe. Haha, jag är på så skojigt humör idag! Nej jag var uppe tidigt, sedan gjorde jag något så ovanligt som att hänga på låset till Systembolaget när de öppnade. Jag behövde ju dricka till den stora fotbollskvällen denna dag, där finalen i Champions League spelades mellan Real Madrid och Liverpool! Så jag letade efter öl, men blev distraherad av rosévinerna. Jag tog två flaskor och sedan sögs jag likt en mal till en låga mot något som stack ut i vinhyllan. Det blå vinet Marques De Alcantara…

Jag har ingen aning om hur detta smakar, men med tanke på hur det ser ut så är det helt ointressant. Jag gillade färgen så pass mycket att jag blev som förtrollad och helt glömde bort varför jag var där från första början, nämligen att köpa öl. Detta slog mig först när jag var hemma igen, att jag helt missat ölen och istället kommit hem med någon sorts smurfsaft. Men Jag hade några öl kvar hemma så det var ingen fara, och dem fick jag dricka upp helt själv för vår lite gathering med de fina herrarna blev aldrig av. Så jag stannade hemma och hade en solid fotbollsafton helt själv, och jag fick se en bra början av Liverpool innan deras bästa spelare fick avbryta matchen på grund av skada. Real Madrid tog ledningen med 1-0 och irritationen började sakta pysa inombords, men jag hade ju lovat mig själv att inte göra om misstaget att sluta titta på matchen som jag gjorde när Liverpool vann hela turneringen 2005. Istället fick jag se en snabb kvittering av Liverpool och det flög chips runt omkring mig! Men sedan så sket det sig totalt och de där jäkla Ronaldo-mupparna i Real förstörde mitt kvällsmys genom att vinna med 3-1. Grattis då…

På söndagen var schemat fullsmockat. Jag började med att hämta Freja hos hennes mormor på morgonen, sedan åkte vi och hämtade upp Jenny och twinsen. Idag skulle de uppträda med sin kör i Värmdö kyrka, så vi var där tidigt så de hann öva innan det var dags. Vi hade bra platser, på fjärde raden tror jag att det var. Men när det började så hade fem kvinnor med enorma håruppsättningar satt sig på raderna framför mig. Så hur jag än lutade och kikade fram för att se barnen uppträda så såg jag bara en massa hår… Åh grymma värld!

Efter detta så var det avslutning i sockenstugan med korv, fika och glass för alla. Barnen frossade för fullt och blev väldigt mätta. Sedan var det dags att skynda sig tillbaka hem till radhuset, Jenny hade bett en mäklare komma och värdera radhuset senare samma eftermiddag. Så nu behövdes det fixas iordning tills mäklaren skulle komma så det såg minst en miljon dyrare ut än tidigare. Det blev stressigt men vi hann klart, sedan skulle jag vidare till jobbet och jobba några timmar. Jag hann inte så mycket mer för nu var klockan ganska mycket, men jag gjorde en solid insats innan jag slutligen åkte hem och avnjöt en god pizza. Jag fick se Djurgården spela bättre än Liverpool och vinna sista omgången i Allsvenskan innan VM-uppehållet, nu återstår att se vilka spelare som finns kvar efter VM när serien återupptas igen. Oj oj, efter detta var jag helt utmattad…

Imorgon, tisdagen den 29/5 är det Veterandagen. Detta bör ni som kan deltaga vid ute på Djurgården om ni bor i Stockholm, det kommer att hända mycket där när militären och alla andra visar sin tacksamhet för alla som kämpat för fredan utanför Sveriges gränser. Så in och hylla alla dessa fantastiska människor! Jag måste jobba men ska köpa en dubbel Japp dagen till ära, och en burk Coca-Cola. Skål! Brothers and sisters in arms!

Det får räcka nu, detta inlägg blev en lång historia och allt är typ Stefans fel. Men tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Gareth Bale som med sina två mål i lördags var en bidragande orsak till att min kväll slutade i totalt möker…

Denna vecka hade den premiär, filmen om karaktären Han Solo. Mina kära vänner gick på premiären i onsdags. Jag ville också…

Men jag kunde tyvärr inte följa med denna gång, annars är det ju lite utav en klassiker att vi går på premiären tillsammans. Eller ja, Erik brukar ju oftast ha sett filmen under två visningar tidigare samma dag som det hardcore fan han är av Star Wars. Marcus fortsätter följa med på dessa tillställningar, även om det är barnsligt trams a la He-Man enligt honom själv. Mogge hakar alltid på, vare sig han är intresserad av det som händer eller ej. Men sådan har han ju alltid varit, han vill umgås helt enkelt! Tommy då, nej inte Tommy…

Jag hade själv tänkt att se filmen under den kommande helgen, men inser nu att det ej kommer hinnas med. Men vi får se, hoppet är det sista som överger en har jag hört. Och jag vill ju så gärna se filmen, det är ju Star Wars för tusan!

Föreställ er detta! En härlig vardagsmorgon, vädret är toppen och allt flyter på över förväntan på vägen till jobbet. Sen när du är framme och hälsar glatt på dina kollegor så drabbas du av dagens första bakslag, av den värsta sorten dessutom… Kaffemaskinen fungerar ej! Vi har ju en fantastisk Pia som sköter om vår maskin, en Pia el Magnifico så att säga, men hon var inte på plats just då och kunde rädda situationen. Med darriga händer och blytunga steg tog jag mig upp till kontoret…

Why god! Why! Varför händer allting mig, det var känslan som hemsökte mig under den närmsta timmen. Jag slog rekord i gäspningar och otrevligt bemötande, tills jag hör någon komma in från trapphuset längst bort i korridoren. Någon som öppnar en dörr och går in på sitt kontor. Klicket från en strömbrytare som slås på och följs sedan upp av ett litet ”klonk”…

Det lät som ljudet av en kaffekopp som landade på skrivbordet! Jag stormar ut i korridoren och får syn på Roffe som hänger av sig jackan på sitt kontor. På skrivbordet står en varm kopp kaffe som ryker alldeles ångande färsk.

– Är det sant! Roffe fungerar kaffemaskinen nu? Frågar jag stressat.

– Eh… Jo… Ja jag fick mitt kaffe i alla fall. Svarade Roffe med förvirrad blick och kände sig troligen lite påflugen av mig där direkt på morgonen.

– Är det sant! Den var ur funktion när jag kom, men jag tyckte mig höra en kaffekopp som landade på ett bord här borta så jag var tvungen att följa upp detta. God morgon förresten! Sa jag och blev alldeles lycklig.

– Vilket tränat öra du har! Sa Roffe och skrattade.

Jag förklarade min kaffeabstinens och bad om ursökt för mitt uppförande. Sedan sprang jag snabbt ner och hämtade en varm kopp ”java-juice” innan något nytt skulle hinna drabba kaffemaskinen. Äntligen kunde dagen börja på riktigt, precis så som man vill ha det. Mmm… Kaffe!

På lördag är det ju final i Champions League mellan Real Madrid och Liverpool!

Detta uppmärksammades av Mogge som genast föreslog en liten ”gathering” för att kolla på matchen. Så nu är den bollen i rullning, frågan är bara vart vi hamnar för att se matchen. Men det löser sig, det är jag helt övertygad om. Och det bästa är ingen av hos är supporter till Ronaldos Real Madrid, så jag kommer tvinga alla att hålla på Liverpool under matchen. Och jag tänker inte göra som förra gången Liverpool spelade final, när de mötte Milan. Då tog stod det 3-0 i halvtid till Milan och jag var helt bedrövad och stängde av TV:n. Några av er kanske minns vad som hände sedan? Liverpool kom ut och lyckades hämta upp underläget, och matchen gick till en spännande straffläggning som de sedan vann. Att ha gått miste om detta kan vara mitt livs största sportsliga misslyckande som supporter, och det kommer inte hända igen på lördag…

Barn, de är ju för härliga. Låt mig berätta vad som kan hända om man som förälder eller vuxen inte är tillräckligt tydlig med vad man menar. Jag hade nämligen beställt två köksstolar på Jysk som jag och barnen skulle hämta. När vi kommer in i butiken så är det kö vid kassan, så jag säger till barnen att de kan sätta sig i en soffa som stod där om de inte orkade stå i kön med mig. Det orkade inte Nova och Theo, så de ville sätta sig i soffan medan Freja följde med mig. Twinsen verkade inte alltför trötta ändå, för det tog nog inte ens en minut innan de började klättra runt i soffan och sedan vidare ut på golvet. De störde ingen och var inte i någons väg, de gick runt och tittade på alla olika saker som stod framme till försäljning. Kön som Freja och jag stod i rörde sig inte särskilt fort utan fylldes akta på med folk, så nu började hon ledsna lite och hängde i min arm. Då ser jag att twinsen fått syn på sakerna i entrén och det som står uppställt utanför mot parkeringen. Jag ville inte lämna kön och inte ville jag ropa ända bort till dem att de var tvungna att stanna kvar inne i butiken, så jag bad Freja om hjälp.

– Freja, kan du säga till Nova och Theo att de måste stanna i butiken så de inte springer ut. Sa jag lite tyst.

– Varför då? Frågade hon och lät besvärad.

– Därför att det kör bilar precis utanför så jag vill inte att de går ut utan oss, säg att de måste vänta här inne. Förklarade jag.

– NOVA! THEO! NI FÅR INTE GÅ UT UR AFFÄREN SÄGER PAPPA! OM BILARNA KROCKAR MED ER SÅ KAN NI DÖ! Skrek hon VÄLDIGT högt och tydligt så ALLA hörde.

– Okej… Jag menade att du skulle gå dit och säga det till dem, ropa kunde jag också ha gjort. Förklarade jag och hörde hur alla andra människor och kassörskan började skratta åt oss.

Men där får jag ju skylla mig själv, ibland tänker man sig inte för ordentligt och då kan det bli såhär. Det händer ganska ofta faktiskt, men inte lär jag mig för det…

Jag hinner tyvärr inte skriva mer här nu, för nu ska jag på kick-off med jobbet! Kick-off, på en båt… Hm… Hoppas ingen försöker kicka av mig från båten, för då lovar jag att jag kommer bli asförbannad! Mer om detta i nästa blogginlägg, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla som känner sig träffade av detta. Jag har ju en tendens att råka ut för många intressanta människor, och nu vill jag fokusera på en grupp som alltid har funnits där. Det är bara det att den senaste tiden så har dessa utmärkt sig ovanligt mycket och därmed orsakat sedvanlig irritation i min rakade skalle. Det handlar om bilister, som kommer körandes från en påfart upp på en större väg. Varför, och jag upprepar VARFÖR… Varför måste ni komma i väldigt hög hastighet längs påfarten, för att sedan helt slå av på farten när ni ska göra det kommande filbytet? Vad är detta att bry sig om tänker ni, kalla mig surgubbe om ni vill. Men jag har sällan bråttom utan när jag ser någon komma körandes på en påfart så placerar jag mig så att den bilen lätt ska kunna komma in framför mig. Men detta blir ju omöjligt om bilen då plötsligt bromsar in , och ibland när jag upptäcker detta i tid så försöker jag ju köra förbi bilen istället. Men då kan de börja gasa på helt plötsligt så att det ändå blir pannkaka av alltihop. Tittar inte dessa på ”Arga Snickaren”? Man måste ha en plan! Så brukar arga Anders säga vid upprepade tillfällen. Jag blir bara besviken på mina medmänniskor ibland. Så pass att jag kan behöva en liten men stark grogg…

Nu är det arbetsvecka igen, helgerna går som vanligt alldeles för fort tycker jag. Men kidsen och jag hann faktiskt med en hel del denna helg!

Den roligaste händelsen var när vi var på skogsäventyr i Tyrestaby på söndagen. Nu blev det inte som jag hade tänkt mig att det skulle bli, det blir sällan så faktiskt. Men vi hade en härlig dag tillsammans ändå! Först så åt vi lunch hemma, sedan packade jag en matsäck som vi kunde äta ute i vildmarken. Precis innan vi skulle åka så ringde min kära syster och berättade att de också kommer dit, men att de tänkt ha en liten picknick på ängen där tills vi kommer ut ur skogen igen. Så trevligt detta skulle bli!

Min plan var enkel, att vi går en bit längs barnvagnsslingan där och när vi hittar något intressant ställe så skulle vi avvika från skogsvägen och bara kasta oss ut i vildmarken. Men med barn så blir det ju som sagt inte alltid som man tänkt sig. Nova blev ganska omgående väldigt arg över att hon var så törstig, så vi fick starta med en oplanerad vätskepaus. Sedan så fick jag syn på en tjädertupp ute i skogen, så jag omfamnade barnen framför mig och pekade in i skogen där tuppen befann sig.

– Är den farlig? Frågade Freja.

– Nej då, men… Hann jag bara säga innan det som skulle bli ett ”nice family moment” urartade helt!

– Jag vill gå nära den! Ropade Freja och sprang snabbt in i skogen med Nova och Theo hack i häl.

Tuppen blev självklart livrädd och tog till flykten längre in i skogen, men det var så mycket fallna träd och annat i vägen så den lyckades inte flyga undan. Barnen lyssnade inte på mina hundkommandon som STOP eller STANNA, inte heller FOT fungerade. De tjoade så pass högt själva att jag inte tror de hörde mig, och de är ju mycket mindre och smidigare än mig också. Dessutom alldeles nytankade med vätska så de drog ju ifrån mig där inne i skogen, jag måste ha sett jätteklumpig och osmidig ut där om någon såg oss. Plötsligt vänder barnen och kommer skrikandes tillbaka mot mig!

– En harkrank! Ropar någon högt och sedan börjar alla tre att skrika högt där ute i skogen.

När vi samlat oss och hämtat andan igen, vilket tog onödigt lång tid för min del, så hamnade vi intill en stor bäck. Vi smög fram för att se om vi kunde hitta några grodor eller ödlor kanske, om vi hade tur. Det gjorde vi inte, utan de hittade istället ett träd som fallit ner över bäcken som de ville balansera på över till andra sidan. Trädet var ganska grovt så jag såg inga större problem med detta, utan tänkte att de självklart skulle få utforska skogen nu när vi var där.

Detta var precis intill skogsvägen, så jag ställde mig nu vid vägkanten och väntade på att de skulle komma tillbaka. Då hör man det som man inte vill höra just då, ett väldigt högt plums…

Frejas sandaler hade glidit på trädstammen och nu låg hon och skrek i vattnet. Det var inte så djupt tack och lov, utan hon satt upp och skrek för sitt liv medan jag skyndade mig fram för att hjälpa henne upp. Men en olycka kommer sällan ensam brukar det ju heta, och jag vet inte om man kan kalla det olycka det som hände härnäst. Theo som nu tar sats för att snabbt springa tillbaka över trädet till vår sida halkar till, men hans tröja fastnar i ett av trädets grenar. Så istället för att han också skulle falla ner i vattnet så blir han hängandes i tröjan och ropar på hjälp. Jag får tag i Freja som skriker väldigt högt, och verkar livrädd. Theo börjar nu också att gråta, och jag försöker skynda mig upp ur bäcken med en kall och dyngsur Freja i famnen. Men min ena sko har sugits fast i sumpmarken och i mitt försök att komma loss så faller även jag, så nu låg vi båda i bäcken igen. Nova står nu mellan oss och skogsvägen, hon gråter och skriker att vi måste rädda Freja från krokodilerna!

Jag vet inte varför hon trodde att det fanns krokodiler där, om det var mitt prat om ödlor tidigare kanske. Jag hade tyvärr inte tid att förklara detta just nu, och människor som annars skulle passerat förbi stannar till och tittar på oss. Någon ser ut att filma med sin mobiltelefon, man verkligen älskar 2000-talet…
En äldre dam erbjuder sin hjälp men jag tackar vänligt nej samtidigt som jag lyckas få upp Freja på torra land igen, nu var det bara att lyfta ner Theo. Men hans tröja gick ej att rädda utan revs sönder längs hela ryggen, han vägrade dock att ta av sig den eftersom det var hans favorittröja. Så när alla lugnat sig igen föreslog jag att vi skulle åka hem istället, och alla höll med. Ingen orkade eller ville gå själva, så Freja hängde på min rygg och sedan tog jag Nova och Theo under vardera arm och gick med plaskande före detta vita fina sneakers tillbaka till bilen. Vi mötte många med stirr i blicken kan jag lova, men barnen var tysta och lugna nu i alla fall. Man kunde tro att eländet skulle sluta där, men låt mig då presentera er för ”The Life Of Jimmy” vars liv inte riktigt är som alla andras…

Vi hade ju inga ombyten med oss, för jag hade aldrig kunnat räkna med att det skulle sluta såhär. Så jag föreslog att vi skulle ta av oss alla blöta kläder och frågade Nova om hon kunde låna ut sin fleecejacka till Freja som var alldeles blöt. Men det gick hon inte med på eftersom Freja luktade så äckligt av bäckvattnet, Theo gav sin fleecejacka till Freja tillslut så att vi kunde sätta oss i den nu stekheta bilen. Men det gick ju inte, sätena var fräsande heta och jag kunde omöjligt sitta där utan kläder. Istället brände jag mig ordentligt!

Så jag startade bilen och lät temperaturen sjunka långsamt medan AC:n jobbade för fulla muggar. När det äntligen var okej att låta skinnet vidröra sätena igen så började vi åka hem, men det blev genast dålig stämning i bilen.
– Det luktar äckligt i bilen pappa! Jag kommer kräkas! Säger Freja med gråten i halsen när den äckliga doften av våra blöta kläder börjat sprida sig genom bilen, och sedan började hon kräkas och Nova och Theo började skrika i baksätet…

Haha, nej då vi har inte jagat några tjädertuppar. Inte har vi heller ramlat ner i några bäckar eller hamnat på Youtube. Men detta skulle absolut kunna hända, det lovar jag er. Vi hade en härlig promenad utan olyckor, men jag fick säkert hundra frågor om vart i skogen det hade brunnit tidigare. De syftade på när jag tidigare berättat om den stora skogsbranden som härjade i Tyrestaby när jag var barn, så jag minns inte vart i skogen det brann. Så fort jag pekade på ett djur eller något annat ute i skogen som jag ville att de skulle se, så frågade de direkt om det var där det hade brunnit. Jag förklarade mig nog lika vänligt varje gång att jag inte mindes vart det brunnit, men det är ju kul att de är så nyfikna.

De var även fundersamma över varför så många av träden såg så gamla ut, och varför så många av dem hade blåst omkull. Vi såg tyvärr inte så många andra djur än olika fågelarter, där en stor baddare som liknade en gås var höjdpunkten. Men vi såg även spår efter bävrarna som gnagt sönder några träd som fallit till marken, det var spännande och här ville de känna och utforska mer.

Denna skogstur var väl cirka 5 km lång, så för att förklara detta enkelt så sa jag att vi gått 5000 meter när vi kom ut ur skogen. Det tog oss lite mer än en timme tror jag, men då vandrade vi bara fram längs barnvagnsslingan utan större avvikelser ut i det vilda. De var fortfarande pigga och glada, men Freja tycker att det är bättre att ha gympaskor på sig ute i skogen istället för sandaler som hon valde denna gången. Jag kunde inte annat än hålla med, men hon klagade inte en endaste gång på skorna i alla fall vilket var bra. Theo verkade ha mycket energi kvar, medan Nova nog tröttnade på att gå mot slutet när det inte fanns lika mycket att titta på längre. Men nu väntade ju min syster och bror på sin picknickfilt med kusiner på ängen, dags för lite välförtjänt fika! Sedan avslutade vi med en glass i solskenet innan klockan började bli mycket, dags att köra hem barnen igen.

Redan i lördags så träffade vi en av kusinerna när min bror och Svea var på besök hemma hos min mor. Vi fikade där och barnen fick leka av sig lite tillsammans, nu har de skaffat studsmatta så det är rena rama kollot där när man kommer dit. Med gungor, klätterställning och den stora poolen som de provade att bada i förra sommaren. Men det blev inget badande denna gång, bara hopp och lek. Självklart skulle det gosas med hundarna också, så det gjorde de nästan omgående när vi kom dit. Efter en stund kom farsan och Kent tillbaka efter att ha hämtat hem en bil som min kusin Rikard från de djupa norrländska skogarna hade köpt. En fin Audi minsann! Jag byter gärna, bara så du vet det kära kusin! Men vi hann tyvärr inte vara kvar hela dagen, utan åkte hem för att inte missa hela semifinalmatchen mellan Sverige och USA i Hockey-VM. Heja Sverige!

Jag som tänkte att vi kunde ha på denna hockeymatch lite i bakgrunden när vi kom hem, eftersom det nog bara var jag som var intresserad. Men så fel jag hade, alla barnen satte sig i soffan med sitt lördagsgodis och tittade på matchen. De verkar ha fått lite blodad tand efter att ha sett när Djurgården vann cupfinalen för någon vecka sedan, men jag vet inte vad de fastnade för just här. Jag får en känsla av att vi ser på matchen med lite olika ögon om vi säger så. De verkade mer intresserade av många i publiken, färgerna på matchställen och sättet kommentatorn kommenterade matchen. Han är ju lite högljudd och aningen excentrisk den gode Niklas Holmgren, och kan ju få en enkel puckdump i sarghörnet att låta som det matchvinnande målet i en jämn Stanley Cup final. Jag förberedde middagen under tiden matchen spelades klart, så tyvärr såg jag inte så mycket utan fick nöja mig med att lyssna. Men barnen ropade glatt att jag skulle komma och titta så fort Sverige gjorde mål, och det blev ju många mål. Sverige vann med 6-0 och blev därmed klara för VM-final, den spelades ju igår mot Schweiz. Barnen ville se den matchen också, men den spelades på kvällen när de skulle sova. De ville nog mest se matchen eftersom det skulle bli medaljutdelning efteråt, just pokalen och medaljerna är spännande grejer…

Jag kollade dock på matchen, såklart! En tillknäppt historia, men underhållande måste jag säga. Den var spännande rakt igenom även om Tre Kronor ägde mycket av spelet, men det slutade oavgjort 2-2 och gick till straffar. Där kunde Sverige vinna och var nu världsmästare för andra året i rad, riktigt häftigt!

Och detta med ett ungt lag som gick obesegrade och bjöd på riktigt underhållande matcher genom hela mästerskapet. När barnen vaknade idag så visade jag ett klipp när lagkaptenen Backlund tar emot pokalen och lyfter den med hela laget, det tyckte de var coolt. Stort grattis till guldet Tre Kronor, HEJA SVERIGE!

En annan som inte helt oväntat slagit sig in i landslaget är Mogge och Amandas underverk, Hugo! Han stoltserade idag på sin fars Instagram i Sveriges matchställ som ska bäras i sommarens fotbolls-VM i Ryssland. Det gläder mig något oerhört att förbundskaptenen Janne Andersson så tidigt fått upp ögonen för Hugos talang när det gäller bollar och pastarätter. Storlaget Juventus har ju haft scouter smygandes runt Hugo sedan minst ett år tillbaka, detta fick vi ju själva erfara när de smög runt bland buskarna hemma hos oss efter att Hugo varit på besök med sin familj. Och som jag sagt tidigare, potentialen finns ju där rent genetiskt så därför är jag så glad för hans skull. Han kommer lyckas, det är jag övertygad om, sedan så har jag ju inte sett så mycket av vilken spelartyp han är i dagsläget. Jag vet att Mogge gärna ser Hugo som den nya Del Piero, men jag kan mycket väl tänka mig att med Amandas gener faktiskt resulterar i att han kan bli en mycket bättre spelare. En ny Baggio, Hugo Baggio. Låt det namnet rulla lite på tungan ett tag så förstår ni ju att han kommer göra succé. Go team Hugo!

Detta ska väl vara allt jag hade att skriva för stunden, så ett stort tack för att ni läser. Ut och njut av solen nu allihop, ha d biff!

DAGENS JERKER går till Henke. På hans födelsedag? Varför det kanske ni undrar, jo för denna kommentar:
– Har du solat med en magnecyl i helgen? Du är ju för fan kritvit!
Jäkla skitgubbe, hoppas han blev mycket äldre än mig nu som straff. Annars ska han få en snabbåldrande- och snoppkrympande förbannelse av mig i födelsedagspresent…

Solen fortsätter skina, hur härligt som helst! Dags att damma av några riktigt gamla barnlekar med kidsen då tycker jag…

Ja faktiskt, det fanns ju massor av roliga utomhuslekar att göra när man själv var liten. Och när vädret är så pass bra så kan man ju se vad de vill göra med exempelvis en boll, den tar jag med mig tänkte jag. Så när jag skulle hämta barnen på sina skolor i onsdags så parkerade jag bilen hemma hos dem och tog tag i min dammiga cykel som stod där och flirtade med mig i solskenet. Efter att ha pumpat upp däcken och letat fram cykelhjälmen så åkte jag iväg. Och i min upphetsning så glömde jag såklart bollen kvar där hemma…

Sak samma, det finns andra saker man kan göra! Barnen cyklar gärna på morgnarna när Jenny lämnar dem numera, det går lite snabbare och smidigare då. Oftast så väljer Freja att gå, medan twinsen vill cykla. Men de har ju lite längre till sin förskola så det är ju förståeligt tycker jag. Och när jag hämtar dem på dagarna så får cyklarna plats i bakluckan på bilen, så det går ganska smidigt. Men denna dag så hade även Freja cyklat, och då får inte alla cyklarna plats i bilen. Så då tog jag med mig min cykel istället när jag hämtade dem, och så åkte vi tillsammans på en liten utflykt till Bosses backe. Nova tog täten, och när vi mötte en annan cyklist på vägen som visade sig vara en mamma till ett av barnen i deras klass kände Nova att hon tydligen skulle köra ett ”chicken race” på sin lilla 12-tums cykel mot henne. Jag fick dock efter lite bestämda rop över Nova på samma sida som oss andra och mötet gick smärtfritt, och slutade med en vänlig hälsning i farten. Sen var vi ju framme, och där på den stora ängen finns ju massor av plats för lek!

Barnen ville först klättra lite på krokodilerna som står utställda där, Theo kan man skymta lite längre bort sitta på sin egen krokodil. Sedan tittade vi till blåbärsriset där vi brukar plocka bär senare på sommaren, men nu var det bara små rosa tendenser till bär så vi väntar tills de är redo. Vilken lek skulle vi leka nu då, det var ju frågan. Jag berättade om en rolig lek jag lekte ofta som barn, som heter ”Burken”!

Freja hade hört talas om leken men kom inte ihåg vad den gick ut på, medan Nova och Theo aldrig hört talas om denna lek. Så jag förklarade vad den gick ut på och hjälpte sedan till i uppstarten av leken när alla sprang och gömde sig. Men detta lärde de ju sig snabbt och på slutet var även jag med i leken. Skoj faktiskt! Trots att det inte fanns tillräckligt stora träd för mig att gömma mig bakom, och att jag dessutom var tvungen att springa lite. Men när vi lekt färdigt så cyklade vi hem igen och mötte då även Jenny som kom gåendes från bussen, perfekt tajming!

Barnen har börjat snappa upp engelska ord som de sedan kommer och frågar vad de betyder. Det kan vara allt från något de hört på skolan, i någon sång eller Youtubeklipp. En rolig händelse var när Theo pratade med mig om det engelska språket, då lät det såhär.

– Jag vill lära mig engelska, för nu kan jag bara ett enda ord. Berättade han.

– Ja men ni kommer alla få lära er engelska i skolan sen. Vilket ord är det du kan då? Frågade jag.

– Det har jag glömt. Svarade han då och gick därifrån.

Jaha, bara sådär så var det samtalsämnet avklarat tydligen. Men jag minns hur spänd och nyfiken jag var när vi skulle få lära oss engelska i skolan, då gick man väl i fjärde klass om jag inte minns helt fel. Tänk att få lära sig ett helt nytt språk, det var så häftigt! Jag var jättetaggad inför detta och var så stolt över mina första engelska ord. Sedan kom ju alla dessa tjatiga glos förhör, och så var man tillbaka till att ha bild som det roligaste ämnet i skolan igen…

Det här med fotbollsallsvenskan, vad är det som händer… Måste Hammarby toppa serien med AIK på andra plats dessutom? Djurgården ligger på en blygsam åttondeplats, och har tydligen bedrövligt svårt att göra mål. De släpper inte in så många mål, men vad hjälper det. Man måste ju göra mål för att vinna, och det har ju gått sådär. Att inte sportchefen Bosse Andersson ringer mig, jag är ju mellan två lag just nu! Jag har faktiskt gjort mål i korpen när jag spelade där, och har även stänkt in en och annan balja när innebandyn begav sig.

Jorå Bosse, det är bara att ringa om ni behöver en powerstriker, det skulle vara kul att spela fotboll igen. Nu har de förvisso fått tillbaka sin anfallare Mrabti som skadade sig i början av serien, så det kanske lossnar nu utan mig. Men tänk att få höra kommentatorn Lasse Granqvist skrika ut mitt namn i direktsändning…

– MÅÅÅÅL!!! Det är mål igen! I matchminut 2 gör han sitt tredje mål för dagen, han är helt otrolig! Jimmy Hanell a.k.a il Capitano! GOAL! GOAL! GOAL! Alltid ett hattrick i bakfickan!

Vi får se vad som händer, bara han inte ringer nu i helgen för då tänkte jag vara ute med barnen i det fina vädret. Idag blir det besök hos barnens farmor, tillika min kära mor, och imorgon tänkte jag att vi packar en matsäck och ger oss ut i vildmarken. Vilda familjen! Detta var allt för denna gången, tack för att ni läser. Ha d biff!

DAGENS JERKER går till de vetenskapliga forskare som nu har en teori om att alla vi som tillhör blodtyp Rh-negativ inte härstammar från jorden, utan är aliens. Verkligen intressant, detta rör sig ungefär om en folkgrupp på cirka 1% inom världens alla nationer. De hävdar att vi är en annan typ av person, och tydligen är vi personer med högre IQ än de med Rh-positivt blod. Vi skulle också vara mer mentalt och känslosamt stabila, ha en lägre kroppstemperatur och även vara känsliga för både värme och kyla. Jag tycker det låter som att jag skulle vara en utomjordisk vampyr eller något liknande om jag väljer att tro på allt detta. Det var just en snygg stamtavla det. En cool grej dock är att vi tydligen inte ska gå att klona på grund av vår blodtyp, så fräsigt! Ni kan läsa artikeln själva, jag skriver in länken här nedan.

https://www.apost.com/sv/blog/har-du-rh-negativt-blod-du-kan-vara-en-utomjording/5883/?un_id=1526233567594

Sommartider HEJ HEJ! Sommartider! Vilket väder vi har haft senaste tiden, stekande sol och medelhavsvärme. Härligt!

Men det finns alltid en baksida av myntet, och det är ju att det är skitvarmt på kvällen så att man inte kan somna. Men det spelar inte så stor roll i sammanhanget, för det handlar kanske om en timmes kamp just då. Vi får ju njuta i massor av soltimmar under dagarna istället, och se hur vårt bruna och gråa vinterland nu sakta börjar skifta till skrikande grönt. Och så har vi ju alla dessa vackra fruktträd som börjat blomma, det är ögongodis det.

Sedan vill jag passa på att önska mig en sak. Ni vet drycken Fireball, som i alla fall jag har stött på vid några tillfällen under mitt liv. Den är ju smaskig! Så jag vill ha ett sådant fruktträd! För den innehåller säkert utöver kanel någon sorts äpple eller något, ett sådant träd vill jag ha. Om ni frågar på blomstermarknaden och säger att det ska vara ett sådant träd där frukten smakar Fireball, då kan de säkert hjälpa er. Det var allt.

Igår var det skolfest på Frejas skola, så då var hela familjen där och röjde runt. Det såldes glass, bakverk, hamburgare och korv, loppisgrejer och popcorn. Det sistnämnda var det som Frejas klass skulle vara en del av, så vi hade poppat popcorn hemma som vi sedan stod och sålde utanför hennes klassrum. Vi turades om att stå där med barnen alla vi föräldrar, så det blev bara en halvtimme vardera, och det gick superbra.

Freja tyckte det var jätteroligt att stå där och ta emot pengar, och sedan räkna ut om det blev någon växel tillbaka eller ej. Hon var dessutom väldigt stolt efteråt, och tyckte att alla som köpte popcorn kom till just henne för att betala. Men jag tror det blev så med tanke på att de andra barnen som stod där med oss försökte bygga ett högt popcorntorn av alla påsarna istället och hade fokus på det.

Och medan Freja och jag sålde popcorn så följde twinsen med Jenny runt på olika loppisar och letade fynd. De hittade lite leksaker och kläder, och när vi var klara med vårt popcornpass så köpte vi hamburgare och satte oss i solen. Vädret var ju som sagt helt fantastiskt! Sedan avslutade vi dagen med ansiktsmålningar och självklart köp av popcorn. Så det var en lyckad kväll för alla inblandade!

En av dagens höjdpunkter var annars när jag hämtat Nova och Theo på förskolan, då gick vi till Frejas skolfest istället för att ta bilen. Och på vägen såg vi en orm!

En kopparorm eller kopparödla, kalla det vad ni vill. Men barnen sa att det var första gången de såg en orm i det vilda. Så de var väldigt förtjusta över detta och stod länge och tittade på den när den sakta slingrade sig längre in i skogen. Nova ville hålla i den för att se om den hade några ben, men jag förklarade för henne att då kan den bli rädd. Så det är bättre att titta på bilder istället än att fånga vilda ormar och andra djur. Inte för att jag är rädd för ormar, så länge de inte bits så är vi polare. Men jag vill nog ändå inte att barnen ska fånga in djur och hålla i dem om de absolut inte måste, och innan de är tillräckligt försiktiga. Jag tycker bara det är okej att fånga in dem om det är för att hjälpa dem med något, men då ska man ju veta vad man gör så inte djuret mår dåligt.

Nu är det inte många veckor kvar för Nova och Theo på förskolan, sen är det sommarlov. Och efter det så är det ju dags att börja i samma skola som Freja, något de verkligen längtar efter. Det märks på dem vissa dagar att de börjat ledsna lite på förskolan nu och är väldigt nyfikna att börja i förskoleklass istället på skolan med alla de stora barnen. Men innan dess så har de just nu något som kallas för ”sommarklubben”, det är något som även Freja hade innan hon slutade förra året. Det är pirattema, och man delas in i olika sjörövargäng med varsin piratkapten (pedagog). Sedan åker de på lite utflykter tillsammans nu varje vecka, och avslutar sista veckan med en piratfest. Då får barnen komma till förskolan klockan 18 och så får vi föräldrar åka hem. Sedan bjuder förskolans kock på en riktig kalasmiddag, och sedan är det fest för hela slanten. Tills vi kommer tillbaka och hämtar barnen någon timme senare, då ska de får springa ut på ”plankan”. Jag återkommer med info om vad det innebär sen när det är dags…

Idag lyssnade jag på radio och fick härliga sommarfeelings! Det var Ebba Grön som sjöng, och det kändes somrigt. Tills jag efter ett tag förstod att det inte var Ebba Grön, det var dessutom på engelska. Nej det var en låt med U2, som skapade dessa sommarkänslor. Jag undrar vad som försiggår där inne i min gigantiska hjärna, har jag helt tappat fokus? Kan det vara alla soltimmarna i popcornståndet igår som kokat min fantastiska hjärna, även känd som ”Mr Fantastic”… Jag kanske inte mår så bra…

Det får nog avsluta dagens inlägg, så jag inte blir överhettad och ”motorskyddet” slår ifrån. Tack för att ni läser, ha d biff!

DAGENS JERKER går till alla er som har tankar om min övervikt. NEJ! Jag luktar inte bacon när jag står i solen för länge. NEJ! Jag flyter inte nödvändigtvis mycket bättre i vattnet. Alltså bara… NEJ! NEJ! NEJ!

Detta händer tyvärr inte särskilt ofta, så därför vill jag börja dagens blogginlägg med att gratulera Djurgårdens IF som igår blev vinnare i Svenska Cupen!

Som sagt, är man ett djurgårdsfan så var gårdagens triumf helt fantastisk! Att vinna så övertygande mot svenska mästarna Malmö FF med hela 3-0, det var snudd på magiskt. Det var många år sedan man fick fira en fotbollsframgång, inte sedan början av 2000-talet har de vunnit något. Men igår så hände det äntligen! Jag hade barnen hos mig så vi tittade på matchen tillsammans, nästan alla av oss i alla fall. Freja verkade ganska fascinerad och snappade upp en och annan djurgårdsramsa som publiken sjöng, och twinsen kom och gick lite under matchen. Jag försökte varva tittandet med att steka pannkakor samtidigt, men det gick bra. När det tog emot pokalen så satt alla barnen och tittade på vad som hände.

– Pappa nu lyfter dom upp den stora medaljburken! Ropade Freja när pokalen hissades.

Jag var mitt i pannkakssmeten ordagrant men rusade till TV:n när hon ropade.

Barnen tittade med stora ögon på vad som hände och satt kvar en stund efteråt när de filmade firandet från spelarnas omklädningsrum. Kanske har ett frö såtts nu hos barnen, kanske blir de sportfånar som sin far och väljer att hålla på Djurgården. De verkade inte tycka om Malmös supportrar i alla fall, de som kastade bengaler och var sura uppe på läktaren. Men varför ens hålla på ett lag i Malmö? Jag förstår inte ens varför de som bor där håller på Malmö, de är så stolta och viftar med sina fula Skåneflaggor. Men faktum är att en Skåneflagga är bara en nedkissad dansk flagga…

Det har ju varit en röd dag nu mitt i veckan, och det är lätt för barnen att förväxla detta med att det är helg. Så när vi tog en promenad ner till mataffären för att handla lite småsaker så fråga först Nova om det var lördag. Jag förklarade att det var ”Christ travlerday” och att dagen efter är en ”squeezeday”, men detta verkade inte riktigt landa helt väl. För vid godishyllan vid kassorna så hände det.

– Pappa! Lördagsgodis! Ropade Nova.

– Nej inte idag, det är bara torsdag nu så du får vänta till helgen. Förklarade jag och började gå till kassan.

Nova dröjde kvar en stund, sedan gjorde hon ett utfall mot godishyllan och greppade det hon ville köpa med sig hem. Det blev en lite längre förhandling än vanligt denna gång, inte nog med att det inte var lördag utan även för att hon hade valt en chokladask med exklusiv choklad för nästan tvåhundrakronor till sitt ”lördagsgodis”. Vi kom överens efter en stund och hon lämnade tillbaka chokladasken, mest på grund av att det inte var lördag. Så nu vill jag bara önska Jenny all lycka när hon och barnen ska köpa lördagsgodis på lördag när barnen är hos henne, lycka till!

I lördags mötte jag upp de fina herrarna inne på Mosebacke, solen sken på bra denna sena eftermiddag. Jag var lite sen efter att ha lämnat bort barnen till Jenny, så när jag kom var redan Tommy, Mogge och Marcus på plats. De hade till och med skaffat sittplatser! Vilken lyx, så vi satt där i solen och njöt av tillvaron medan vi drack lite öl. Sedan tog vi en promenad till en restaurang som min syster rekommenderade, den heter Brickyard. Det verkade vara ett trevligt ställe, det var fullproppat med folk i alla fall. Men vi hade tur även här och hittade platser på uteserveringen. Nu när vi gått flera hundratusen meter, eller i alla fall steg kändes det som, så var vi hungriga. Vi beställde in lite lökringar och vitlöksbröd i väntan på att den riktiga maten skulle komma. Men man blev ju nästan mätt på detta, det var oerhört generösa portioner. Så när maten väl serverades så var jag inte så hungrig längre, bara full. Men gott var det!

Sedan så tog vi en gemensam promenad bort till Medborgarplatsen tror jag, undrar varför jag minns detta så luddigt? Här tackade vi av Mogge för kvällen, sedan hoppade vi andra på tunnelbanan. Och de övriga klev av vid Gullmarsplan medan jag fortsatte till Farsta där min buss avgick. Undrar varför jag måste råka ut för märkliga människor? När jag stod och väntade på bussen så kom en äldre man fram till mig och ville småprata. Han pekade bort mot centrumbyggnaden och förklarade vad det var för musik som ungdomarna där borta spelade.

– Abdul bull bull! Det kallar jag den där musiken för, Abdul bull bull! Det är rena bebisfabriken där borta, vart är detta landet på väg? Frågade han sig och jag hörde att han talade med en brytning.

– Vart är du själv ifrån? Frågade jag honom, men då ringe hans mobiltelefon innan han hann svara på min fråga.

Hans ringsignal var för övrigt det högsta jag hört i hela mitt liv, där gör sig inte ens ”hesa Fredrik” besvär. Han pratade ganska högt också, så att den som ringde verkligen skulle höra honom. Jag hörde nu att det lät som ryska eller något annat slaviskt språk, och när han avslutade samtalet så fortsatte han prata med mig.

– Jag pratar tolv språk min vän! Hur många språk talar du? Frågade han mig.

– Eh, ja… Svenska och engelska, och sedan kan jag en hel del svordomar på finska och en skvätt tyska! Förklarade jag.

Nu kom det ett sällskap med två unga tjejer och en kille som han hälsade välkomna till busshållplatsen istället. Det visade sig att en av tjejerna förstod tjeckiska, så nu pratade de om något jag inte alls förstod. Men det var rätt skönt, nu kunde jag kliva på bussen och luta mig tillbaka i stolen med bra musik i öronen resten av bussresan. Det var rätt skönt att komma hem i hyffsad tid, så att man inte blir så trött nästa dag. Men när jag tittade på klockan hemma så förstod jag ingenting. Den var ju bara halv tolv tror jag, fasen vilken lam utgång tänkte jag då. Men vi hann ju ändå med så mycket, vi pratade om allt vi behövde och njöt av en riktigt god middag. Så jag insåg snabbt att jag nog väldigt nöjd med hur kvällen artade sig, och så vuxen jag kände mig bara sådär! Vi har funnit balansen mina herrar, så detta gör vi om tycker jag!

Under denna utekväll så var det en hel del hammarbyare ute, de hade tydligen vunnit någon jäkla fotbollsmatch… Vem bryr sig!! Haha, nej men jag är inte bitter som ni hör. Men det var även väldigt många Metallicafans ute på stan, eftersom Metallica skulle spela sin första av två konserter på Globen denna kväll. Den konserten hade jag ju mer än gärna velat gå på, men det fanns inga biljetter kvar till mig. De är ju mina absoluta favoriter, de har gjort såååå många bra låtar och konserterna är alltid asbra!

Nu slog de världsrekord i publik på Globen också, över 17000 personer fick de in i den stora bollen. En stor snackis efteråt var att bandet skänkte över 300 000kr av biljettintäkterna till Stockholms Stadsmission, bara sådär! Vilken fin gest! Men jag som följer bandet på Instagram bland annat har sett att de skänkt bort pengar efter varje konsert till någon organisation som hjälper till i samhället. Jag kan tänka mig att bandmedlemmarna tjänar rätt bra med pengar ändå, men jag tycker ändå att det är väldigt fint gjort av dem. Tänk om alla var lika generösa som Metallica…

Hockey-VM är i full gång och Tre Kronor går som tåget i turneringen! De är obesegrade och spelar emellanåt en bländande hockey att titta på, hoppas det fortsätter så genom hela turneringen så att de kan försvara guldet. Heja Sverige!

Jag tackar nu för mig, för om sanningen ska fram så blev jag nu akut kissnödig. Tack för att ni läser, önskar er alla en trevlig helg! Ha d biff!

DAGENS JERKER går såklart till Saltsjöbadens guldgosse, detta efter att han någon gång under lördagens utgång slickat på mig i smyg. Hans lille son Sigge hade haft feber hela veckan berättade han, och gissa vem som däckade i feber sent på söndagen….